Det blev precis en sån dag som vi inte ville ha…  🙁
 
När vi kom fram till jobbet har nån snott skylten med de olika lektionstiderna för hela veckan. Så vi får börja med att handskriva en sån för att slippa svara på en miljon frågor om samma sak. Sen kommer en stackars datakille som ska installera en dator bakom ryggen på mej hela förmiddagen. Han fick höra massor med svordommar under dagen…
 
Förra veckan var de hela 20 personer på första klassen, idag 54!!! en viss skillnad om man säger så. Dessutom kom de sista 3, ungefär 25 minuter för sent. Då tar de för givet att de ska få komma in och väga sej, trots att dörren är stängd och jag sitter och räknar pengar. Behöver jag säga att kassan inte stämde efter det?
 
Nästa klass ökade från 20 till 30, det är helt ok att ta hand om. Nu var det bara ett par stycken som inte höll tiden, utan kom ca 15 minuter efter att vägningen var slut. Ungefär samtidigt kommer regionchefen och utbildningsansvarig dit också. De skulle ha nåt möte av nåt slag. Så när jag ska göra det sista har jag en snacksalig vägare, chefen plus en till som står och babblar så att inte den här kassarapporten går ihop heller.
 
Där sitter jag med ont i halsen och en stor brist i kassan och ger bra upp! Jag slänger allt åt sidan och säger till Vännen att jag tänker fan inte jobba som kassör nåt mer. Sen går jag på toa och efter det fixar jag med annat. Stackars Vännen får lösa strulet och hittar förståss alla fel ganska snabbt. Det var en kombination av två olika sätt att skriva in och utgående lager som gjorde att det blev fel. Vi två jobbar på olika sätt helt enkelt.
 
När vi kom hem hoppades vi att Baileys skulle kunna vara kvar en liten stund hos mormor. Att vi kunde hämta honom när vi ändå kulle köra Junior till träningen. Men se, det gick inte! Han skulle hämtas snarast. Så det är väl bara att göra det då.
 
Lagat mat ikväll? Aldrig i livet! Ikväll blir det hämtmat!