Jag har ett uppdrag som jag tycker otroligt mycket om och det är som kontaktperson till en kille i 40-årsåldern och en tjej i 20-årsåldern. Bägge har sk neuropsykiatriskt funktionshinder ungefär som min äldste grabb. Jag bara älskar personer med adhd, AS, tourette eller vad de nu har. Det är oftast missförstådda individer med stor intelligens och en total ärlighet.

I söndags lyckades jag få en träff med killen. Det är nästan en bragd att få till en tid med honom. Hans tidsuppfattning och dygnsrytm är inte riktigt som alla andras kanske man kan säga… 🙂 Men vi lyckades iaf och tog en fika hemma i vårt kök medan vi pratade om ditten och datten. Idag var det tjejens tur, henne är det inte alls lika svårt att få tag på… Vi sågs i centrum och tog en fika med mumsmums och te (jag), Vaniljhjärta och Pago (hon). Hon öste ur sej om vardagens bekymmer och jag lyssnade och försökte komma med råd. Det är inte helt lätt att vara annorlunda i dagens samhälle, att inte riktigt förstå alla koder och beteenden. Att kräva sin rätt när andra inte fattar att man har särskilda behov. Tror jag lyckades nå fram med ett och annat som hon kunde använda, så det blir spännande att höra vad som händer nu.

När jag träffar mina ”kontaktbarn” går vi ofta en promenad, tar en fika, käkar lunch eller går på någon mässa. Älvsjömässan och Hälsodagarna är en favorit, den är i november… Nu på fredag blir det eventuellt en sväng dit, eftersom det handlar om olika funktionshinder där just nu. Mitt uppdrag går enbart ut på att göra något kul! Att se till att personen i fråga kommer hemifrån en stund och gör något. Å det får jag alltså betalt för… konstigt. Jag har gjort sånt för andra personer tidgare också, utan att få betalt och det har gått bra det med. De här personerna blir som en del av familjen på nåt sätt. Jag har haft uppdrag för killen i 5-6 år och för tjejen 2 år eller nåt. Klart man lär känna varandra.

För mej är det inget besvärligt, bara kul. För familjerna runt omking är jag tydligen väldigt mycket värd. Så om du har hjärtat på rätt ställe och någon timme över, ring din kommun och anmäl dej som kontaktperson – du behövs!

.