Bläddra efter
Etikett: Bloggevent

Vad vet ni om Ramundberget?

Vad vet ni om Ramundberget?

42 nedfarter, 10 liftar, 30 mil längdspår

Nu är det iofs hundra år sedan jag åkte skidor och ungefär lika länge sedan jag var i fjällen… men…
jag kommer ihåg hur otroligt roligt det var och hur skönt trött man var på kvällarna när man kom hem från backen. Så där som Stig-Helmer när han stupar i säng med skidorna på  🙂

Jag har bara åkt skidor i Svenska fjällen och haft lyxen att ha gratis boende nära Åreskutan i Jämtland. Barnens farmor och farfar har nämligen hus några mil från Åre och där har vi varit både vinter och sommar fram till barnen var 3-4 år.  Svenska fjällen är verkligen fantastisk!

Sedan barnen kom har jag inte åkt skidor, men nu börjar jag bli lite sugen igen… å då har jag funderat lite på Ramundberget dit en del kompisar brukar åka på vintrarna. Nu fick vi bekanta oss lite närmare med Ramundbergets anläggning och personal på bloggeventet i lördags. Vi fick tom smaka prisbelönt mat som var jättegod!!!

Fantastisk natur, härliga vandringar

Ramundberget ligger ca 60 mil från Stockholm och har aktiviteter året om, så man behöver inte bara åka skidor där. Man kan gå på vandringar, träna, besöka SPA, testa helikopterskidåkning och en massa annat där och för barn har man en massa roliga aktiviteter som funkar för de allra flesta som tes Mickelinas Värld. Till och med skidskytte kan man testa på och det skulle ju vara hur kul som helst att prova. Kanske något för vår skytte i familjen att ge sej på… han är iofs ingen hejjare på att åka skidor på ”platten”…men skjuta kan han!

Efter att ha smakat maten, pratat med personalen och hört av alla som redan varit där eller ska dit så blir man ju mer än sugen på att åka. Så vi får väl suga lite på karamellen och se vad som kan göras… för det skulle ju vara himla skoj!!! Tänk bara att få visa Martin den svenska fjällvärlden, han som inte varit längre än till Uppsala typ… eller att få ta med barnen på en riktigt skidresa där man bor på hotell och lyxar lite, eller bor i en liten mysig stuga. Tål att tänkas på… men just nu har vi ju inte råd så det får bli senare.

Men ni andra som redan varit där kan ju ge oss lite tips så länge, på saker att göra beroende på årstid. Så att vi vet när det väl är dax alltså  🙂

Bloggevent – Food & Interior!

Bloggevent – Food & Interior!

Så var det återigen dax att åka in till vår vackra huvudstad för bloggevent på Rica Hotell på Slöjdgatan. Gå gärna in där och titta om ni har vägarna förbi, för där inne är det verkligen superfint och mysigt. De har också fri Wifi, så man kan sitta där och plugga eller jobba och inte minst blogga och samtidigt ta en fika eller en sen frukost.

Vi var inbjudna av Loppi och detta var som en slags fortsättning av eventet i maj, när Ninni antog Viktväktarnas utmaning att gå på Viktväktarnas program under tre månader. Å hade hon tagit utmaningen på allvar eller??? Hela 7 kg hade försvunnit från den där lilla kroppen och nu var det en ännu snyggare och piggare Ninni som jag fick krama om. Det var jätteskoj att ses igen!

Johanna Westman och Andrea Engsäll var dagens konferencierer, Johanna berättade förstås om mat och kokböcker och vi fick med varsin av hennes rykande färska bok hem. Andrea berättade om inredning, trender och särskilt om Lundbys dockhus. Tänk att det även där finns trender… och det som finns nu som inte fanns när jag var liten… Nu kan man göra tavlor, tapeter och mattor på internet, skriva ut och använda i dockhuset. Så fiffigt!

Ramundberget och Viktväktarna berättade om sitt och fina Shirley Clamp signerade sin kokbok som alla också fick varsitt exemplar av. Vi väntade till allra sist så att vi kunde prata lite med henne. Jag är lite på henne om att hon stressar för mycket, jag hoppas hon lyssnar och tar det lite lugnare innan hon trillar ihop… många långa kramar senare sa vi hejdå och gick upp, hämtade en maffig goodiebag (som egentligen var två stycken) och fikade innan vi åkte hem.

Väl hemma packade vi upp våra goodiebags och kollade in vad vi egentligen fått för fint. Där var mjölk från Arla, dricka från Aloe Vera, en tidning från Family Living, korv från Bruksvallarnas Rökeri, knäckebröd från Wasa, te från Lipton, kryddor från Santa Maria och Urtekram, snabbkaffe från Gevalia, flingor från Nestlé, choklad från Lindor, lakrits från Malaco och en massa annat. En hel del ligger redan i magen…

Det var en himla rolig dag med en mängd roliga människor. Det är ju lixom det som är grejen med de här eventen, att få träffa trevliga människor med samma intresse av att skriva som en själv. Att dagens event var himla bra planerat och bra organiserat gjorde ju inte saken sämre. Hoppas det kommer ett nytt event snaaaart!

Nu ska vi kolla klart på Körslaget och hejja på Dogge. Sen blir det att sova tidigt eftersom vi ska vara iväg redan 7.30 imorrn och jobba med kyrkovalet hela långa dagen. Hur i hela friden ska vi orka det???

Trevlig personal, snygga nyrenoverade lokaler, god mat och stilrena möbler.

Stanna! Jag vill kliva av!!!

Stanna! Jag vill kliva av!!!

Nu går dagarna så där fort igen. Så där så det säger swosch och så har man inte hängt med alls och vet inte vilken dag det är. Jag gillar inte det!

Jag vill ha kontroll, veta precis vad jag håller på med och vad dagarna innehåller. Jag vill inte vakna upp på morgonen och inte veta vilken dag det är och känna att jag inte hunnit det jag sak föregående dag och inte kommer att hinna det idag heller…

När jag kom hem från jobbet igårkväll skrev jag upp i almanackan vad som inte hunnits med att göra under veckan och vad som skulle göras idag på den ”lediga” dagen. I almanackan stod; fixa klart stenen, ta bort jordhögen, handla, åka till sopen, tvätta, jobba klart veckan. Men allt tar ju mycket längre tid än man (jag) tror, så även om vi jobbat häcken av oss med allt idag så har vi ändå inte lyckats tömma den gigantiska säcken med sten. Det andra är faktiskt gjort! Kors i taket!

Jag ville ha allt fixat idag så att jag kunde ta det lugnt imorrn på förmiddagen innan vi ska in på eventet med Loppi och Viktväktarna mfl på eftermiddagen. Sen på söndag ska vi jobba med kyrkovalet hela dagen, så då hinner vi ingenting alls och sen är helgen slut även om jag har en dag ledig till, men då är det ett möte och lite annat som ska planeras och genomföras. Så vi får väl se när resten av stenen kan skyfflas ut… just nu känns kroppen rätt mör efter att ha jobbat med jorden.

Men jag är nöjd ändå faktiskt. Det blir skitbra i trädgården och alla har hjälpts åt. Jag har varit arbetsledare och pekat med hela handen och Martin och Senior har hjälpt mej. Men jag har burit så ryggen skriker. Jag är så extremt högerhänt att jag gör precis allt med den sidan av kroppen och då blir det lite snett i belastningen. Å jag är superskitig! Jag har jord precis överallt, tom i håret  🙂

Så nu blir det mat och sen tar jag nog ett bad tror jag. Å efter det kryper jag in i min onepiece och bäddar ner mej i soffan. Imorrn är det alltså dax för bloggevent igen och då ska jag träffa Shirley Clamp och Ninni från Hela Sverige Bakar; två supermysiga tjejer i sin bästa ålder (nämligen min… typ…).

Ha en fin fredagkväll everyhopa  🙂

Missa inte SPÖK!!!

Missa inte SPÖK!!!

Jag älskar nästan allt som Björn Skifs gör när det gäller musik och film och har faktiskt haftförmånen att jobba lite kort med honom sent på 80-talet när filmen Strul spelades in. När jag åkte hem från SF på kvällarna lyssnade jag nästan alltid på musiken från filmen, särskilt låten Akta Dej. Den ÄR lixom mitt liv…

Den stora Bloggdagen fick vi biljetter till genrepet av SPÖK och jag blev överlycklig! Samma dag som vi kunde höra av oss om biljetter och välja dag hängde jag på låset och bad så fint jag bara kunde för att få biljetter även till barnen och mina föräldrar. Och det fick jag! Och igår var det dax…

Jag åkte in till stan efter lunch för att uträtta några ärenden, fika med min syssling och sen gå på en kort utbildning inför kyrkovalet på söndag. Utbildningen skulle vara färdig 18.30, men det var den inte… men jag smet iväg ändå och hann precis med spårvagnen ut till Djurgården. Va himla mysigt det var då! Åkt spårvagn i Stockholm har jag inte gjort förr, men det ska jag göra fler gånger  🙂

Martin och killarna väntade på mej vid Gröna Lund och mina föräldrar väntade uppe vid Cirkus. Det drog ut lite på tiden, så vi kunde i lugn och ro titta på alla andra som också var där för första publikrepetitionen. Jag kände igen några andra bloggare, artister och fd arbetskompisar som jag hälsa mer på under pausen.

När vi väl kom in och kunde sätta oss intog Pernilla Skifs scenen och berättade att allt inte var riktigt klart, bla så fattades en del kläder i finalscenen och de hade inte riktigt repeterat in hela slutet som det skulle vara. Så det skulle vi ha överseende med. Och sen körde det igång! Å visst kände man igen musiken och att de definitivt är skriva av Skifs/Palmers för Skifs. Vi skrattade, njöt, klappade takten och skrattade lite till!

Och i pausen hade jag lilla julafton, minst sagt! Jag såg ett bekant ansikte och frågade om han inte hade jobbat på Oscars, vilket blev inledningen till ett väldigt trevligt samtal där fler och fler flikade in. Till slut kändes det som nån slags resunion för teaterfolk, då både Kim Sulocki, Johan Wennerstrand och min vän Per från Oscarsteatern, plus alla de som minglade runt oss och som vi också jobbat en del med. Bland annat Magnus Uggla, Björn Skifs, Bengts Palmers, Calle Norlen mfl. Det var så himla kul att träffa dem igen och det var länge sedan jag kände sådan samhörighet som jag gjorde just där och då. Jag älskade mitt jobb på Oscars med Phantom of The Opera, det var en väldigt speciell uppsättning.

Hela familjen var mer än nöjda när vi lämnade Cirkus vid 22.30-tiden. Killarna och Martin gillade definitivt musikalen och jag var väldigt glad att jag fick ta med allihopa. Vi kan med gott samvete rekommendera alla att se den och även ta med sina barn, allt från 6-7 år och uppåt borde funka. Måns Zelmerlöv spelar i princip sej själv, som det ”popsnöre” han är och det gör han jättebra! Sussi Eriksson och Lena PH spelar de gamla spökena med bravur och lockar till många skratt. Loa Falkman är helt suverän som butlern Bernhard och är lixom självklar i sin roll på nåt sätt. Marit Eriksson och Liza Sandberg som spelar de unga spökflickorna har jag inte sett förr, men tror att vi kommer få se en hel del av dem i framtiden. Skitduktiga!

Vi hade en kanonkväll och för mej blev det förstås lite extra bra eftersom jag fick träffa flera gamla vänner. Jag fick mej en rejäl tankeställare faktiskt… det är på teatern jag trivs, det är där jag ska vara. Kanske skulle ta tag i det igen? Alltså bakom scen… inte på  🙂

Det är väldigt synd att SPÖK bara spelas tom 14 december, annars hade ni haft en given julklapp till hela familjen. Men nu får ni hitta något annat skäl till att gå och se den, eller det finns ett skäl redan: DEN ÄR BRA! Så stick iväg och köp biljetter nu, detta kommer bli höstens succé!

Lite ur gängorna…

Lite ur gängorna…

Har känt mej lite ur gängorna de senaste dagarna, lite vemodig och funderat mycket. Trodde det skulle kännas bättre efter promenaden med Baileys, men så blev det inte, snarare tvärtom. Det känns som att allt jag säger eller skriver missförstås eller förvanskas och jag vill bara dra täcket över huvet och somna om.

Kanske är det sorg över att sommaren sjunger på sista versen? När sommaren övergår i höst känns det ungefär som när man träffar en gammal vän som man inte träffat på väldigt länge men måste skiljas väldigt snabbt igen. Glädjen som fanns när man träffades och den stora sorgen och saknaden när man skiljs igen. Det blir stora tvära kast och sorgen överskuggar den glädje som fanns.

Det har hänt mycket den här sommaren och mycket kommer att hända den närmaste tiden. Kanske är det förändringarna som gör mej extra känslig? Jag gillar inte för många förändringar på en gång, å det blir värre med åren. Jag kanske har lite ADHD ändå  🙂 

Jag som har så mycket att glädjas åt. Jag har allt jag kan önska och mer därtill och ändå känns det inte alls bra idag. Igår träffade jag en gammal kär vän som jag inte sett på många år. Han har hjälpt mej enormt mycket under åren, men vi har inte haft någon kontakt alls på 3-4 år. Nu berättade han att han varit med om en allvarlig olycka och fått 17 frakturer. Han var tacksam att han levde. Och jag fick så dåligt samvete! OM jag vetat. Då hade jag självklart besökt honom och gjort vad jag kunnat för att hjälpa honom i hans svåra situation. Men jag visste ju inte. Och det är helt och hållet mitt eget fel. Jag kunde ha ringt, gjort ett besök… Det kändes trots allt väldigt bra att se honom, men olyckan hade satt stora spår hos honom. Klart vemodet inte kändes bättre av det…

Jag har funderat på det här med lycka. Jag är lycklig och jag visar det, men det kanske är fel? Ibland känns det som att vissa tror att jag döljer något och att lyckan är fejkad en slags fasad. Samtidigt känns det fel att visa lycka när jag ser andras olycka. Ska jag ha dåligt samvete för att jag är lycklig?

Ja, ni ser ju själv hur tankarna snurrar runt. Å när jag börjar tänka, då kan jag älta en hel evighet och det är såååå jobbigt. Tills slut hittar jag bara fel hos mej och vet inte i vilken ände jag ska börja för att rätta till allt. I bästa fall krävs bara en enda natt med god sömn för att jag ska må bättre. Jag hoppas att det bara är det som är felet. Men för att hjälpa mitt humör på traven ska jag klä mej i det otroligt fina smycket jag fick på kryssningen i helgen. En svart sten i silverfattning med silverkedja som man själv bestämmer längden på, från Living and Room. Superfint!

Ha en fin dag allihopa och ta vara på varandra och dagen  🙂

Att ge kritik…

Att ge kritik…

Att kritisera någon eller något är känsligt och skall göras med fingertoppskänsla i de flesta fall. Men jag anser att man MÅSTE ge kritik eller som jag hellre kallar det: feedback. Hur ska annars saker kunna förändras till det bättre? Om man bara får höra bra saker eller inget alls, ja…. då tror man ju att allt är ok. Eller hur? Men INGET är så bra att det inte kan bli bättre och det kan man inte se eller göra något åt om man inte får veta vilka bristerna är.

Jag ger feedback och jag är väl en av få som gillar skriftliga utvärderingar. Såna där formulär med frågor som ska graderas. Anonymt så att alla vågar svara, de e bra! Jag hade iofs skrivit mitt namn ändå, men jag vet många som inte vågar säga sin mening. Kanske är man rädd för sura miner eller hur man ska bli behandlad i framtiden om man säger något negativt.

Alltså har jag mailat till arrangörerna och berättat hur jag ser på helgens kryssning, både bra och dåligt. Det jag inte tänkte på i första mailet var att jag faktiskt även talade om vad andra sagt till mej och även förde deras talan en del, men det skrev jag ju inte för jag tänkte inte på det. Men när jag fått svaret från arrangören så var jag tvungen att förtydliga mej lite, så nu hoppas jag att de förstår bättre vad jag menar. Jag har nämligen sett att många av dem som var negativa när vi pratade på båten, inte skrivit ett smack om den saken i sina blogginlägg… där har man skrivit att allt var toppen… man är inte riktigt ärlig alltså och det tycker jag är lite konstigt.

Jag vill gärna åka nästa år igen, men då hoppas jag förstås att man ändrat det som varit negativt den här gången. Å hur ska man kunna ändra det om man inte vet vad folk tycker utan bara får höra att allt är bra? Självklart går man på det man hör och gamla meriter så länge ingen säger något annat… Varför ändra något som funkar? Å det funkar ju så länge man inte får veta något annat. Så jag har berättat vad andra sagt till mej (utan namn förstås). Men jag är inte en sån som bara gnäller, jag ger feedback och förslag till förändring och poängterar även det som är bra. Det som är bra måste förstärkas för att det negativa ska få effekt lixom. Så jobbar jag och det brukar funka.

Hur är jag själv på att ta emot kritik då? Jorå, det blir bättre och bättre. Klart det är tråkigt att höra negativa saker, men det är ju det som gör att man kan utvecklas som person. Jag är nog ganska medveten om vilka sidor jag måste jobba mer med och gör så gott jag kan i det arbetet. Att förändra sej som person tar tid och energi och kräver en hel del mod. Men när man väl kommit en bit och ser men framförallt känner förändringen, då är det värt allt jobb och man vill bara fortsätta framåt.

Jag är varken rädd för att ge eller få kritik, det är det som för oss framåt. Men man måste vara varsam när man för fram den… och det hoppas jag att jag är. Som sagt; inget är så bra att det inte kan bli bättre  🙂

Och på förekommen anledning måste jag även säga att detta självklart handlar om företag eller när personer ber om min åsikt. Jag går ju inte runt och säger en massa negativt till kreti och pleti. Men det vet ni som känner mej och som läser min blogg regelbundet. Jag är ingen negativ person, men jag låter inte vad som helst passera heller… Hellre ger jag en uppmuntrande komplimang än kritik, det sån jag är.

Lite ris och lite ros…

Lite ris och lite ros…

Så är kryssningen över och jag tror att jag samlat ihop mej tillräckligt för att sammanfatta det hela… det blev väl inte riktigt som jag tänkte, hade nog lite för höga förväntningar.

Klockan 15 igår satte vi oss i bilen, Martin körde in mej till Birkas terminal där alla de andra mammabloggarna väntade. Gunilla (som jag skulle bo med) och jag gick och hämtade våra hyttnycklar och all annan information och gick ombord. Vi kom alldeles för tidigt, man fick nämligen gå på båten redan vid 16, men blev inte insläppta till hytterna förrän vid 18. Så vi fick slå ihjäl lite tid i cafeterian så länge, men det gick bra det med.

Väl nere i hytten byte vi kläder och fixade till oss. JA! Jag tog den blåa klänningen, helt enkelt för att
den är lättare att tvätta om någon skulle spilla ner mej. Det är ju en partybåt trots allt… Klockan 19 var det välkomstmöte med bubbel och en VÄLFYLLD goodiebag. Det var grejer från Softlan, Rapunzel, SodaStream, Ajax, Sia, deBron, Alevo, Garant, Flux, Jacquot, Proderm och en massa andra. Kolla på bilden så förstår ni vilken härlig bag vi fick!

20.45 var det buffémiddag och som det är på alla bufféer så var tallrikarna välfyllda och magarna stod snart i fyra hörn. MEN vi hann knappt ta förrätten förrän de började plocka bort den, så ville man ha mer fick man gå till en annan del av lokalen. Å samma var det med varmrätten. Jag som äter lite långsamt hann inte med att ta från serveringen som var närmast, den var tom när jag skulle ta mat… konstigt och inte särskilt trevligt. Maten vi fick var iaf ok och vi hade jättetrevligt sällskap till bordet.

Efter maten splittrades vi och här var första bristen tycker jag. Jag hade gärna sett att vi ätit lite tidigare och sedan mötts upp i vårt konferenscenter igen för en gemensam aktivitet för att sen se vart folk tog vägen. Nu tappade vi bort varandra vartefter folk ätit klart och hittade sen inte igen någon förrän efter flera timmar. Jag och Gunilla gick runt båten flera varv för att hitta någon men gav upp och satte oss i en av barerna där det var bra musik men gick att prata också. Ett annat gäng hittade oss och gjorde oss sällskap en stund. När de gick och la sej gick vi två upp till discot en sista sväng och där hittade vi faktiskt en del folk ute på däck.

Medan vi stod där och pratade kom en man som började mucka med två av tjejerna. Det gick så långt att han började hota, kastade sitt glas överbord och skulle börja slå den ena. Så vi fick kalla på vakt och själva gå emellan innan det hände något. Vakten tog mannen med sej och det blev både en anmälan gjord och två av tjejerna fick lämna vittnesuppgifter. Mannen belades med rumsarrest resten av resan, men har alltså en anmälan om hot på sej nu. Och vi är måååånga som kan vittna.

Det här tog förstås udden av kvällen, förutom de faktum att vi även såg små barn på discot med sina rejält fulla föräldrar. På Vikinglines båtar får minderåriga inte vistas i nattklubben efter 22 ens MED sina föräldrar. På Birka bryr man sej tydligen inte… Så vi gick och la oss och somnade ganska snabbt men fick ett abrupt uppvaknande vid 5-tiden av folk i korridoren som stod och skrek utanför vår hytt. Till slut fick jag nog och öppnade dörren och vrålade åt dem att hålla truten, det funkade faktiskt. Men särskilt många timmar sömn blev det alltså inte.

Vi gick upp tidigt och åt frukostbuffé och som vanligt är den godaste frukosten den som någon annan dukar fram och där det finns mycket att välja mellan. Så vi åt länge och även nu hade vi härligt sällskap. Efter frukosten gick vi mot konferensen där vi skulle mingla på en minimässa under två timmar. Och MINI var väl det minsta man kan säga, det var väldigt mini… tre utställare… det tog långt ifrån två timmar att se vad de hade. Det hade varit önskvärt med några fler, särskilt som den ena utställarens grejer tog slut innan alla hann få smakprover på deras grejer. Så det blev en stund på soldäck innan vi skulle få veta vem som vunnit alla de fina vinsterna som vi tävlat om innan kryssningen. Förra gången vann jag ingenting och det var förstås lite surt, men goodiebagen räcker ju långt. Den här gången var vinsterna fler och alla blev lovade minst en vinst vardera.

Jag vann en tavla, men inte den tavlan jag tävlat om så jag kan inte förstå varför vi skulle välja ut den vi önskade när vi skrev vår motivering. Den tavlan jag tävlade om skulle sonen få till sitt hus om jag vann, nu fick jag en tavla som inte alls motsvarar hans smak och ingen annans heller… så den kommer nog stå kvar i sin förpackning tills jag hittar någon att ge den till. Så jag vann, men inte något användbart. Lika surt som förra gången alltså…

Å sen var det dax för en avslutande lunch som slutade med att alla vid vårt bord och bordet brevid var rejält irriterade. Vi fick välja mellan kyckling och lax, men vad som inte framgick var att laxen var kall. Så när en av tjejerna vid mitt bord fick den rätten såg hon minst sagt äcklad ut, så jag erbjöd mej att byta med henne. Jag tog hennes lax och hon fick min kyckling, helt ok för mej. Tyvärr var hennes kyckling också kall, men den var iaf tillagad från början, laxen däremot var gravad eller halstrad eller nåt sånt. Vi hade inte fått veta att det var förrätt och den fick vi heller inte välja på. Det var en rejäl portion med räkor vilket passar mej utmärkt, men det var många i sällskapet som inte åt räkor eller fisk så de blev utan.

Vi bad om en flaska vatten och fick veta att den kostade, så vi bad om en flaska kranvatten istället. Men se det gick inte alls för sej, ALLT vatten kostar. Servitören meddelade snorkigt att ”Vi är faktiskt på en BÅT!!! OK??? Det kostar att transportera vatten” Då slängde en av tjejerna upp en värdekupong på drink i baren och frågade om den kunde vara betalning, men den gubben gick inte heller. Kupongen gällde bara i baren, som nu var stängd eftersom det var dax att gå i land. Så hon rev kupongen i bitar, sköt bak stolen och gick därifrån. Hur svårt hade det varit för servitören att bara ta kupongen och ge oss vattnet? Som det är nu kommer sisådär 4-5 bloggar att handla om hur korkade och stelbenta servitörer det finns i a la carten på Birka Paradise. Som sagt, vi hann knappt äta upp förrän det var dax att gå till hytten och hämta grejerna och gå i land.

Det här kan ju låta väldigt negativt och som inlägget heter så är det både ris och ros. Det negativa är att middagen serverades lite sent och att vi inte hade något återsamling efter. Att barn fanns i discot bland onyktra och synbart påverkade människor. Minimässan som var väldigt mini och att lunchen låg lite i senaste laget så att man inte hann ta ett rejält avsked av folk innan man klev av båten. Tidsschemat och mässan var arrangörernas miss och eftersom det inte är någon utvärdering så tar jag upp det här, annars hade jag gjort det i en utvärdering… De andra missarna är Birkas och de kommer att få ett mail ifrån mej. Jag accepterar inte att få en snorkig behandling när jag har betalat dyrt för en resa! Något annat som jag reagerade på var WIFI som vi hade i konferensen, den funkade inte särskilt bra om man säger så… och ska man ha en konferens där man faktiskt har wifi, så måste den funka. Annars är det lixom inte någon större idé. Även detta kommer jag att skriva i mitt mail till Birka.

Men så kommer vi till rosorna som är mycket roligare att dela ut. Tack Mgroup för att ni gjorde det möjligt för oss bloggare att träffas. Och tack alla ni fina bloggare som var med och som jag lärt känna. Jag hann inte prata med alla, men flera nya vänner fick jag även den här gången. Hytten gillade jag och då särskilt utsikten och att det fanns varsitt bord i fotändan av sängen (dock skulle ett eluttag till inte skada…) Det är ju hur kul som helst att åka iväg på såna här saker och hela behållningen är ju alla nya kontakter som man knyter, men de hade kunnat bli ännu fler med bättre planering. Att tillfredsställa så många människor är nästintill omöjligt, men jag tycker ändå att tjejerna gjorde ett bra jobb. Med några små justeringar skulle allt vara toppen i mina ögon, men kanske inte i någon annans…

Något som alla borde tänka på som har med bloggare att göra är ju att vi skriver om ALLT som händer. Både det som är bra och det som är dåligt. Vi sprider åt alla håll kan man väl säga och kan ställa till ganska stor oreda om vi är missnöjda. Alltså borde Birka varit mer måna om att ta hand om oss om de vill ha bra reklam. Vi fick en gratisresa i vår goodiebag, jättekul, om den inte bara hade haft giltighetsdatum 26/9… Många som åkte med oss var hitresta, en från Pajala… inte en chans att ens 10% av oss ca 60 bloggare hinner utnyttja erbjudandet.

Jag betalade 1300 kr för att följa med på kryssningen och hade verkligen sett fram emot den efter allt jag hört från förra året. Visst var det skoj att träffa alla, men jag känner nog inte att det var värt 1300 kr ändå… å de som varit med förr var inte alls lika nöjda som de varit förut. Det kändes lixom snopet på nåt sätt… Träffen i Kolmården kostade inte alls lika mycket men då var jag jättenöjd, där var allt klockrent och funkade perfekt (trots byte av iskallt rum).  Så jag är osäker på hur jag ska göra nästa år… jag önskar att jag kommit hem lyrisk, den känsla jag har nu är kluven och svårare att hantera. Men jag får väl sova på saken, så får vi se hur det känns en annan dag.

Det var iaf himla kul att träffa alla bloggare! Tack för det här dygnet, ni är supercoola allihopa  🙂

Svårt med vattnet?

Svårt med vattnet?

Så har man kommit hem från kryssningen och är helt slut i både knoppen och kroppen, men det ska vi prata om lite senare… måste bara samla ihop mej först  🙂

Med tanke på att jag vistats på vatten under ett dygn så undrar jag hur det står till med ert vattenintag? Har ni svårt att få i er det livsviktiga vattnet? njag började på Viktväktarna drack jag kanske en glas vatten i MÅNADEN!!! Jag kom inte ihåg det, tyckte inte om vatten och tyckte heller inte att jag behövde det.. fattade lixom inte hur viktigt det är för kroppen. Sen började jag på VV och fick helt enkelt lära mej att komma ihåg det. Nu på kryssningen blev jag påmind av SodaStream om hur viktig det faktiskt är…

Som en liten reminder får ni några tips här:
* Drick ett glas vatten till varje måltid och ett mellan varje måltid. Ställ ”vattenlarm” på mobilen om det behövs.
* Kolsyra eller smaksätt ditt eget vatten så att det smakar som DU vill ha det istället för att köpa dyrt smaksatt vatten som är tungt att bära hem. Samtidigt gör du gott för miljön genom att skippa PET-flaskan. På så sätt kan du helt fritt välja din smaksättning precis som du vill, bland och mixa smaker så att det blir godast möjligt så att du verkligen får i dej tillräckligt med vatten.
* Skaffa dej en SNYGG vattenflaska och ett FINT glas att dricka ur, fria från BPA och andra läskiga kemikalier så blir det både nyttigare, godare och roligare att dricka vattnet.
 * Glöm inte att dricka både före, under och efter träning!!!

För mej funkar det där med den snygga flaska och glaset och med smaksättning/kolsyra från SodaStreamen (som sonen snott hem till sitt boende…) Nu kommer jag (oftast) ihåg att dricka vatten och känner i hela kroppen när det blivit för lite.

Vatten är viktigt för vårt välmående och ett av grundpelarna för att få magen att fungera. Så missa inte det!

Ett skojigt dygn framför mej!

Ett skojigt dygn framför mej!

Äntligen är det dax! Vaddå tänker ni… Jo, för den där bloggkryssningen som jag jiddrat om i flera
dagar. Klockan 18 ikväll går båten, men redan från 15.30 händer det grejer. Så jag kommer att vara på plats direkt från början  🙂

Varför åker man då på en sån här grej? För att lära känna nya människor! När jag åkte iväg på min första bloggträff i mars kände jag inte en enda människa som skulle komma dit. När jag berättade det fick jag höra att jag var modig och att så skulle väldigt få våga göra. Men vaddå? Man ”känner” ju folk från deras bloggar på nåt sätt, så helt främmande är de ju inte.

Den här gången är det annorlunda. Nu har jag varit på en del olika event och lärt känna ganska många, även om det än så länge är rätt ytligt. Att träffa alla ”gamla” kompisar och förhoppningsvis ett gäng nya ska bli himla kul!

Det är ju svårare att få nya vänner när man blir äldre, men man kan ju inte sitta och vänta på att de ska dimpa ner i knät på en heller. Lite måste man faktiskt göra själv. Just nu passar det extra bra att samla på nya vänner och ha roliga grejer att se fram emot eftersom hösten närmar sej… ni som känner mej vet vad jag tycker om hösten… jag AVSKYR den! Därför har jag bokat upp en massa kuliga aktiviteter så att det ska bli lite lättare att genomlida höst och vinter och får jag dessutom lite nya vänner kan de hjälpa mej att överleva  🙂

Å det börjar alltså idag med kryssningen. Sen fortsätter det med musikalbesök, Spa-kvällar och en massa annat. Jag funderade på en annan kryssning i slutet av september, men får ändå inse mina begränsningar både vad gäller pengar och stress. Även roliga saker kan bli stressande om de blir för många och lite så är det faktiskt just nu. Så jag måste välja och prioritera lugnet ibland, tyvärr.

Men nu ska jag packa klart, lägga ner den vita och den blåa klänningen som ni röstade fram. Naglarna är numera blå med glitter, ögonbrynen fixade och benen rakade – jag är redo! Imorrn vid 17-tiden kommer jag hem igen, fylld med upplevelser, nya vänner och GOODIEBAGS!

Ha en fin lördag everyhopa!

Loppipåsen är tillbaka!

Loppipåsen är tillbaka!

Har ni hört talas om Loppipåsen? Den delas ut för fjärde året i rad och innehåller en massa bra-å-ha-grejer för förskolebarn (och familjen) till ett värde av 700 spänn!

Man köper påsen genom Lekmer och alla som handlar för mer än 800 kr får den helt gratis! Men man kan självklart köpa enbart påsen också. Den är fylld till brädden med olika små provförpackningar men även fullstora grejer som tex den suveräna A-krämen! Den funkar till precis allt! Och sen finns där även rabattkuponger och erbjudanden som tex 30% på Disney on Ice.

För dej med små barn är det här en himla bra grej, dessutom är kassen praktisk att lägga blöta badkläder i  🙂

Jag har ju inte några egna små barn, men jag har ändå har en massa förskolebarn runt mej och folk som ynglar av sej som jag vet inte vad… så jag kommer nog att ta hem påsen för att ha lite grejer vid eventuella besök.

Klicka HÄR om du vill veta mer om Loppipåsen och skynda att beställa den innan den tar slut!

Ni bestämmer!

Ni bestämmer!

klicka på bilden så blir den större

Nu har jag lite problem och ni ska få hjälpa mej att lösa det.

På lördag ska jag på Mammabloggkryssning tillsammans med 50-60 andra ”tjejer”. Ungefär samma grej som jag var på i våras, men då var det på Kolmårdens Vildmarkshotell. Som vanligt är det klädproblem… jag har massor med klänningar, men det är mest typ galaklänningar som skulle kunna bäras på vilken nobelfest som helst. Men när jag började kolla på klänningar som passar till en kryssning så hittade jag bara en, alla andra var lixom lite för stora… Å den där enda klänningen är svart, hur kul är det då när det faktiskt fortfarande är lite sommar kvar?

Så jag satt mej i fredagskväll och kollade klänningar på Tradera och i söndagskväll hade jag vunnit sju stycken. Tre var helt nya med lapparna kvar, två var bara provade och de andra två stod det inte så mycket om. De kostade allt från 12-81 kr, med porto blev det ett snittpris på 78 kr per klänning. Helt ok tycker jag!

Nu har jag provat några av dem och valt ut tre som jag gillar bäst. Så här ovan ser ni en bild av de tre klänningarna plus den svarta som jag redan hade hemma. Nu är det upp till er att rösta fram vilken jag ska ha på lördagkväll. Det är även omröstning på Instagram och Facebook, så vi får väl se hur det blir när alla röster slås ihop.

Så kom igen nu! Vilken klänning tycker ni att jag ska ha? RÖSTA!!!

Snart Bloggkryssning!!!

Snart Bloggkryssning!!!

Hela hösten är späckad med skojiga grejer och jag ser verkligen fram emot att få börja beta av allt kul… först ut är redan nästa söndag, då är det picknick för en av de grupper jag är med i på Facebook. Då är det mängder med folk som bor i eller har bott i Tullinge som ska ses igen, för andra året i rad. Det ska bli himla kul!

Helgen efter är det dax för Bloggkryssning! Å vet ni? Jag vet varken vilken båt eller hamn jag ska till! Det spelar lixom ingen roll, allt blir kul vilken båt det än är och vilken hamn det är blir  🙂

Jag var en av de 50 första som bokade och då fick man en liten överraskning med posten och i mitt fall (säkert de andras också) var det en solkräm. Eller en mousse egentligen, från Proderm med solskyddsfaktor 30. Den är egentligen för barn, och det har jag ju alltså inga längre. Men den funkade utmärkt även på mej när det var som soligast under sommaren. Tack för den Proderm och Mgroup som arrangerar kryssningen.

Sen fortsätter det med Seniors 20-årsdag, Juniors inflyttningsfest och bloggevent av olika slag. Och så ska vi klämma in ett kyrkoval mitt i alltihopa också, då ska hela familjen jobba som röstmottagare och tjäna lite extra pengar  🙂

Så det blir nog en rolig höst, trots att det är just höst… jag avskyr hösten, mörkret, regnet och blåsten och behöver verkligen något som piggar upp och nu har jag massor!

Så: Bring it on!!!

Frukost på Rönisch

Frukost på Rönisch

I måndags var jag bjuden på frukost i Rönisch butik på Norrlandsgatan. Redan klockan 8 skulle jag vara på plats och det är ju nästan mitt i natten för mej… men jag lyckades faktiskt ta mej dit i tid  🙂

Vi fick jättegoda smörgåsar och blåbärsdricka ur champagneglas. Lina som bjudit in oss berättade om restrender och vad folk vill ha på sin semester. Hon berättade bla att det är billigast att åka iväg på tisdagar om man är flexibel och att WIFI på hotellen snart är ett krav för att folk ska välja ett hotell. Och det stämmer nog, det är en av sakerna vi tittat på när vi ska åka till London i sommar och som vi tittade på även när vi skulle boka Gambia i vintras.

Lina (som är flygvärdinna) och jag fick chansen att prata lite och kom överens om att försöka samarbeta lite kring att få ner grejer till Gambia under nästa säsong. Hon ska säga till när hon flyger dit och behöver jag har dit något så tar hon med det om det går och så får jag be min svenska kompis att hämta på flygplatsen. Det skulle ju vara superbra om detta arrangemang fungerar, då kanske vi kan få ner mediciner och lite sånt som behövs där. Bara det lilla samtalet gjorde det värt att vakna mitt i natten  🙂

Vi som var där fick handla med en viss rabatt och jag hade siktet inställt på ett par långa löparbyxor. Men tyvärr var det väldigt utplockat i storlekarna så det fanns bara XS och L… det kan jag faktiskt inte ha. Så jag får nöja mej med mina korta brallor ett tag till. Så vid 9.30 tackade jag för mej och gick mot tåget.

På vägen passade jag på att titta in i Viktväktarnas lokal på Jacobsbersgatan och hälsa på lite där och låna toaletten. Sen var det bara att kila vidare till T-centralen och kliva på tåget hem igen med en himla fin goodiebag i handen. Där var bla trosor, solkrämer, nagellack och lite annat smått och gott. En himla bra start på dagen!

Tiden flyger iväg!

Tiden flyger iväg!

Har massor med grejer i skallen som jag vill skriva ner, men jag hinner inte! Tiden rinner iväg alldeles för fort och jag måste helt enkelt prioritera lite annat just nu. Vi får se hur det ser ut med tid imorrn, men en stund över till bloggen ska det väl bli för jag har verkligen massor att berätta.

Så fort jag hinner ska jag berätta om eventet på Rönisch som jag var på igår, om Vårruset som var helt fantastiskt och om Juniors senaste påhitt… Och så måste ni ju få veta vilken klänning jag valde  🙂

Så fort jag hinner alltså, tills dess får ni ha det så bra!

Bloggevent – Active and Fun!

Bloggevent – Active and Fun!

Igår var alltså Martin och jag bjudna på bloggevent med Loppi. Temat för dagen var Active and Fun och klädkoden var alltså träningskläder. Eftersom jag bara har en uppsättning träningskläder så blev det en handtvätt i fredags och torkning över natten. Tur jag ska på ett annat event imorrn på Rönisch som handlar om just träningskläder och vi får handla med en helt ok rabatt under ett par timmar. Men t-shirten jag hade ingår inte i min vanliga träningsklädsel, den har vi gjort till Vårruset och ville visa upp. Ser ni vad det står? ”Viktväktare gör det i grupp…”

Iallafall… Vi drog på oss kläderna, ganska skönt att slippa fundera på klädsel, och drog in till stan tillsammans med C som också skulle dit. Eventen skulle gå av stapeln på Rica Hotell på Slöjdgatan, som var jättefint! Foajén var magisk och man kan sitta och fika där med gratis WIFI. Vi blev nerfösta i källaren där vi fick PP-märkta wraps att äta, Viktväktarna var nämligen också där. Praktiskt!

När wrappen var uppäten började folk att slå sej ner i konferensrummet. Till ingen nytta alls, vi skulle nämligen börja med ett träningspass tillsammans med Leila Söderholm. Jag blev lite frustrerad eftersom lokalen blev knökfull och jag hamnade längst bak och är man en smurf så får man inte ut så mycket av livet när man inte ser något… men en av arrangörerna såg mitt dilemma och fixade plats åt mej längst fram så jag skulle se allt som hände  🙂

Det blev ett snabbt träningspass på några minuter, där Leila visade hur man med något så enkelt som en handduk kunde köra igenom kroppen rejält på den tid man har 7, 13, 25 eller 40 minuter spelar ingen roll! Det finns inga ursäkter, man kan träna trots att det är ont om tid. Jag har ju gjort så nu att även om jag bara har en kvart på mej, så hinner jag ju springa iaf ett par kilometer. Alltid bättre än inget! Nu vet jag hur man kan träna på annat sätt också, när det finns några minuter över.

Viktväktarna var alltså också där och en av våra kollegor berättade om sin egen viktresa och intervjuade några av sin egna medlemmar och ett par av dem som vi sett på tv i VV´s reklam. Shirley Clamp skickade en videohälsning från Las Vegas och alla blev erbjudna att testa VV online gratis i tre månader. Sen fick vi testa Zumba och lite annat smått och gott. Men det roligaste var nog att träffa Niiini från Hela Sverige Bakar. Vilken härlig människa! Niiini vann Viktväktarnas utmaning och kommer nu att gå på VV och få all hjälp hon behöver för att gå ner i vikt. I september är det ett nytt event, då ska hon visa hur det har gått. Det ska bli himla kul att följa henne. Tråkigt nog bor hon för långt bort för att kunna gå hos oss, men får gärna hälsa på förstås  🙂

När vi gick hem fick vi överfulla och tunga goodiebags och vi fick alltså två… när vi kom hem lastade vi ur allt, tittade och la till rätta för fotografering och såg då att vi fått olika saker i påsarna. Konstigt, alla påsar brukar vara identiska. I Martins påse låg det även kaffe, strumpor, våtservetter och en tygväska… och i någon annans såg jag en burk bodybutter. Så jag vet inte om det var min kasse som man missat att lägga ner allt i. Strunt samma, det är gratis och jag är glad att få följa med. Gnäller man över sånt som är gratis så är man bortskämt och oförskämd och det vill inte jag vara.

När allt var fotat och undanställt, ställde jag mej på löpbandet – men dog efter bara 2 km och blev riktigt sur. Herregud, jag ska ju klara 5 km på måndag! Jag la mej i solen istället för att fixa bröllopsbrännan, det gick bättre. Sen kom bästa kompisen hit, vi grillade och pratade massor! Hon åker hem vid 22, då gick vi och la oss nästan direkt och när jag vaknade i morse lyckades jag faktiskt springa de där 5 km! Äntligen!

Hur min Morsdag varit berättar jag senare, det är läsvärt – jag loooovar!!!