Browsed by
Etikett: egypten

Bråkar så sticker och strån ryker…

Bråkar så sticker och strån ryker…

Fick frågan igår om jag skriver om allt som händer i mitt liv? Jag svarade: ja, det mesta – men kanske inte om att vi bråkat eller vad vi bråkat om… Och sen kom jag på: Vi bråkar ju inte!

Martin och jag har känt varandra i 14 år och varit ett par i 6 år. Under den tiden har vi faktiskt inte haft ett enda rejält gräl. Det kan ju låta lite tråkigt och som att det inte finns passion i vårt förhållande. Men faktum är att vi inte har haft några skäl att bråka… vi är enormt olika, men har samma värderingar och då behöver man lixom inte bråka. Dessutom är Martin otroligt lugn och tar det mesta med ro. Jag kan gruffa och han kan muttra lite tillbaka, sen är det klart. Det är himla skönt faktiskt och inte ett dugg tråkigt eller opassionerat.

Men jag kan bli väldigt, väldigt arg! Då handlar det mest om att jag sett någon behandlats orättvist eller att folk gjort korkade fel som de vägrat erkänna och heller inte har velat rätta till felet och sen har detta drabbat mej – då är jag inte att leka med. Detta har hänt ett par gånger, bla när Junior åkte med STS på Språkresa och trots att vi betalat extra för att han skulle bo ensam i en familj blev han placerad med flera andra svenskar. Mitt första samtal till STS var vänligt, men eftersom de inte ville erkänna sitt fel eller rätta till det var jag inte vänlig särskilt länge utan drog in VD och hela kalaset trots att det var midsommarafton… men jag fick rätt och det hade jag haft hela tiden. Sonen fick en toppenfamilj som han fortfarande har kontakt med 5 år senare och vi fick en ursäkt. Det var första gången Martin såg mej riktigt arg, han höll sej undan resten av dagen…

Junior och jag är så otroligt lika att det inte är någon idé att bli förbannad på honom. Han går sin egen väg, precis som jag alltid gjort. Det enda man kan göra med honom är att be honom berätta om saker i förväg, informera honom om risker och alternativ och sedan hoppas att han gör bra val. Säger man emot honom, så kör han rätt fram utan att se sej om. 

Senior och jag däremot, vi kan bråka så sticker och strån ryker… men det är väldigt sällan och oftast handlar det om att han ger upp något som jag vet att han klarar. Att älska en annan person så mycket att det gör ont och sen se honom ge upp sina drömmar trots att man vet att han kan, gör iaf mej totalt galen. Så var det både med moppe-kortet, bilkörkortet och dykcertet. Han har varit beredd att ge upp på teorin i alla fallen, fast jag varit helt säker på att han klarar det. Och han har inte tagit tag i det förrän jag fått jordens utbrott på honom och vi varit rejält osams och ledsna bägge två. Det ÄR inte lätt att ha både adhd och tourette, men han kan ju!!! Han kan så himla mycket! Och när han är på väg att ge upp måste han påminnas en hel del om att han faktiskt har kunskapen. Han behöver bara en spark i baken och lite jävlaranamma. Å idag har han ju både körkort och dykcert  🙂

Så visst kan jag bli arg, men Martin och jag bråkar faktiskt aldrig. Istället lugnar han ner mej när jag brusar upp, vilket händer lite då och då även om det blir allt längre mellan gångerna. Så jo, jag skriver om det mesta. Min blogg handlar ju om livet och att det inte alltid är så himla lätt, men att man måste vara snäll mot sej själv. Livet blir ju inte lättare för att man straffar sej själv, när man gjort så gott man kunnat. Att istället klappa sej själv på axeln och ge sej själv en chans till är en bättre väg för mej. För vi gör ju alla så gott vi kan med de förutsättningar vi har, eller hur?

Men just nu skulle livet bli mycket lättare om det slutade blåsa och regna!

Igår firade vi!

Igår firade vi!

Igår firade Martin och jag att vi varit ett par i 6 år. 4 februari verkar vara en dag då det händer… jag har fem bekanta som fyller år och vi har alltså vår årsdag då. Det verkar vara en bra dag  🙂

Eftersom Martin har praktik på dagen och vi jobbar på eftermiddagen/kvällen, så kom han hem med en bukett rosor redan dagen innan. Långskaftade, röda rosor, som sattes i en vas mitt på bordet i köket. Det var lite snärjigt med hundepromenader, klippning och jobb igår – men när vi kom hem så hade jag köpt hjärtformade glassbakelser som vi åt. De var verkligen jättegoda! Så vi ska köpa fler till Alla Hjärtans Dag när Minior är här.

Som Martin sa igår: ”Sex år, det känns både kort och långt. Det har hänt massor, men tiden har gått jättefort”. Å så är det verkligen. Det har hänt massor! Vi har rest en del, vi har sett Polen, Barcelona, Tanzania, Zanzibar, Egypten, Gambia och London tillsammans. Gjort ett gäng kryssningar med både barn och föräldrar. Ungarna har gått igenom högstadiet och gymnasiet, en har flyttat hemifrån, de har fått jobb. Martin har pluggat och vi har jobbat.

Det händer mycket på sex år, nu får vi se vad som händer framöver. Mycket spännande är på gång…

Grattis bloggen 7 år!

Grattis bloggen 7 år!

Här om dagen fyllde bloggen 7 år, den 26 mars 2006 tror jag det var som jag skrev mitt första inlägg. Då var det för att jag blev nominerad till Riksdagen och tyckte att en blogg kunde vara en bra skyltfönster och ett sätt att beskriva en valkampanj inifrån. Under åren har ”skyltfönstret” förändrats och mer blivit ett sätt för mej att reda ut tankar och funderingar.

Några av er har varit med från allra första början och varit med mej genom valkampanjer, hierarkier och bråk inom politiken och i Tingsrätten. Ni har stöttat mej som ensamstående mamma, barnens skolbyten, trassel med lärare och trevliga födelsedagar och studentbjudningar.

Vi har rest tillsammans och ni har fått besöka Egypten flera gånger, Indien, Barcelona och Krakow. Varit med på roadtrip genom Europa, sett vilda djur i Tanzania och härliga stränder på Zanzibar. Ni var med när jag fick återse mitt kära Gambia efter 22 år.

Tillsammans har vi kämpat med vikten och trassel på jobbet. Ni har också varit med vid renoveringar, operationer, hundköp och när Martin kom in i mitt liv. Vi har gjort en hel del tillsammans, bloggen, ni och jag. Å mer ska det bli! Det ligger en massa spännande framför mej som ni får dela med mej.

Hipp hipp hurra för bloggen idag! Ni följer väl med 7 år till?

Att resa är ett sätt att leva!

Att resa är ett sätt att leva!

Kairo

Som några av er vet, så har jag rest ganska mycket. Både som ung vuxen, som småbarnsmamma, som ensamstående med större barn och numera med vuxna barn. Självklart samlar man på sej erfarenheter, tips och smultronställen och dessa tänkte jag dela med mej av. Det finns hur många ställen som helst att berätta om, detta är bara en liten del. Säg till om ni vill ha tips om något annat resmål. Vi har även varit på bla Sri Lanka, Thailand, Marocko, Tunisien, Gambia, England/Polen/Ukraina och nästa alla andra länder i Europa, Indien, Kanarieöarna, Island, Venezuela, Mexiko, Seychellerna, Zanzibar …  🙂

Med små barn ska själva resan inte vara så lång och krånglig. Det ska dessutom vara enkelt på resmålet och att kunna köra en vagn är ett måste. Då tycker jag att Lanzarote är ett bra resmål. Här finns ganska mycket att göra även för små barn, stränderna är inte särskilt fullpackade och strandpromenaden lång och fin. Det mesta finns i butikerna, det är en ok prisnivå och restaurangerna bra. Även Mallorca och Dubai är bra ställen med mindre barn.

Florida

När barnen orkar resa lite längre ligger USA och Egypten på topplistan. Så fort barnen blivit 140 cm får de åka det mesta på nöjesparkerna och då kan man absolut besöka tex Disney World och Sea World i Florida. I Florida tar man sej enkelt runt med hyrbil, man kan åka båt i Everglades och ta sej ut på Key West. Här finns massor att göra! Egypten hör till ett av våra favoritresmål alla kategorier, här finns lixom allt oavsett ålder och intressen. Att snorkla klarar ganska små barn och redan vid 10 får man göra ett provdyk med tuber. Självklart har barnet en person med sej som håller i hela tiden och bara ägnar sej åt just henne eller honom. Här är kul shopping, god mat till ett bra pris och massor att se för den som gillar kultur och historia. Vår favorit är Luxor med sina fantastiska tempel, men sevärdheterna och shoppingen i Kairo är inte dum den heller.

Narvik

Som storstad är Barcelona en av de stora favoriterna. Här får man både strand, sol och shopping på samma gång. Direkt från stranden och solstolen kan man ta en schysst shoppingrunda, sedan sätta sej på en av alla de många restaurangerna och på kvällen titta på ljusshowen vid den stora fontänen på torget. Vill man åka lite längre bort så är New York en fantastiskt stad, där det också finns massor att göra och att se. Där är förstås en tur upp i Empire State Building ett måste och en tur ut till Elis Island tycker jag att man kan kosta på sej. USA är lite jobbigt med tidsomställningen, särskilt ju äldre man blir… har jag märkt…

Sharm el Sheik

Medan de flesta andra har Asien som sin favoritkontinent så är vi fullkomligt förälskade i Afrika. Som jag brukar säga: om alla bara vågade åka till något land i Afrika, så skulle Thailand inte ha några turister… så förtjust blir man och det är många som säger samma sak. Vart man än väljer att åka så är tidsomställningen minimal, bara en eller två timmar beroende på vart man är. Sol och värme är garanterad men man slipper alltså en jobbig jetleg och det är så skönt! Det häftigaste vi gjort är safarin i Tanzania. En safari är ganska jobbig, men ett minne för livet. Man kliver rätt in i en naturfilm där man själv har huvudrollen. För att klara att sitta så mycket stilla i en bil och dessutom vara ganska tyst, så ska nog barnen vara i 10-årsåldern och äldre.

Barcelona

Sen får vi inte glömma vårt fantastiska Sverige! Enligt mej så ska man först veta vart man kommer ifrån och se sitt eget land så mycket man kan. Som ensamstående morsa åkte jag med killarna runt i södra Sverige en sommar och runt norra Sverige ett par år senare. Nu har vi sett hela Sverige från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr. Bor man i tält, i bilen eller i en stugby så behöver det inte kosta så jätte mycket. Om man dessutom gör som vi och utnyttjar alla bekantskaper man har på nätet, så blir det nästan bara en bensinkostnad. Norrland är helt magiskt på sommaren!

En bilsemester i Europa är inte heller helt fel. Det är ganska enkelt att köra bil i hela Europa och med GPS hittar man ju överallt. Till skillnad från mej som hade en 10-åring som kartläsare, men det gick helt ok det med  🙂 Norge har väldigt fina vägar och ett lugnt trafiktempo, Liechtenstein är supermysigt precis som Österrike.

Tanzania

Att resa är fantastiskt! Det viktiga är egentligen inte var man åker utan att man gör det med någon man tycker om och att man har skoj på vägen. Det behöver ju inte vara så planerat in i minsta detalj, då blir man lätt besviken om planen inte håller. Att läsa på om landet man ska besöka är ett bra sätt att förbereda hela familjen för vad som väntar, att kanske besöka ett museum eller kolla på en informationsfilm. När man bilar kan man planera in på ett ungefär vilken väg man ska åka, men låt sedan dagsformen bestämma vad ni ska göra.

Å packa enkelt! Tänk på att ni förmodligen kommer att handla en del grejer på vägen och att det mesta faktiskt finns att köpa dit ni ska. Skriv en resdagbok/blogg och ta mycket bilder, det får hela familjen att minnas resan bättre och ni slipper tjafsa/fundera om detaljer när ni senare ska berätta om resan eller om ni ska göra en fotobok. Sätt kameran i händerna på barnen som har ett helt annat intresse och perspektiv och har ni tur så kanske ni själva också hamnar på bild. Be någon annan ta kort på hela familjen, det är superkul att ha i efterhand.

Men det viktigaste! Glöm inte att ha kul och att detta ska vara något positivt för hela familjen. Att resa är ett fantastiskt sätt att umgås och att komma varandra närmare. För oss är resandet ett sätt att leva, ett sätt att berika vårt redan rika liv. Det är synd bara att världen är så himla stor, för vi vill ju hinna se allt!

Är Afrika farligt?

Är Afrika farligt?

Vår strand i Bakuto, Gambia, Afrika.

När jag var och handlade i Tumba Centrum idag frågade en av expediterna vart jag varit eftersom jag är solbränd. Jag berättade att vi var till Gambia över nyår och rekommenderade henne att åka dit, som jag alltid gör när någon frågar. Då säger hon spontant ”Men det är väl väldigt farligt i Afrika och man blir väl ganska sjuk där?” Hon är inte den första som påstår/frågar just detta och jag blir lika ledsen varje gång.

Jag har rest runt i MÅNGA länder. Jag har blivit utsatt för brott i bla Venezuela, Mexico, Tunisien, Tyskland och Sverige. Jag har blivit sjuk i bla Mexico, Thailand, Sri Lanka, Gambia, Zanzibar, och Sverige. Värst var det i Mexico då jag både fick salmonella och vi blev bestulna. Brott sker överallt, tillfället gör tjuven heter det ju… å sjuk blir man också överallt lite beroende på hur man lever, vad man äter och om man har tur eller otur. Varför finns då dess fördomar om att Afrika är värst?

Afrika är ju dessutom en kontinent, inte ett land. Klart man inte ska åka runt som ensam tjej i tex Uganda. Men det ska man inte göra i Colombia eller Mexico heller… I Gambia har jag aldrig blivit utsatt för något brott och då har jag alltså bott där och varit där en långt tid. Jag har heller aldrig hört någon som blivit utsatt för något brott där. Inte heller i Tanzania, Zanzibar eller Egypten. Att folk blivit sjuka i Gambia är inte alls ovanligt, men oftast handlar det faktiskt inte om magsjuka utan om solsting. Å något jag aldrig hört talas om någon annanstans än i Sverige är kräksjuka…

Tro inte på allt ni hör, utan bilda er en egen uppfattning. Tycker man att allt är farligt då kanske man ska stanna hemma, för det är ju ganska farligt att leva trots allt. Men jag kan nästan lova att om man som gammal van Asienresenär faktiskt skulle våga ta steget och åka till ett land i Afrika – då skulle man aldrig åka till Asien igen. Så fantastiskt är det!

Förbjud smällare och fyrverkerier!

Förbjud smällare och fyrverkerier!

Då är vi där igen, vid den tid på året då man får avstå hundpromenader eftersom ungdomar skjuter hejvilt med allt de kommer över. Den tid på året då handlare försvarar sej med att ”ja men vi säljer bara till personer över 18 år”… Kanske det, men vem ger de i sin tur sina inköp till???

I mina ögon handlar det inte bara om våra husdjur, utan om alla! Våra äldre blir skrämda, våra flyktingar blir påminda om hemska händelser, det uppstår bränder och naturen blir både förfulad, nerskräpad och förstörd. Att fyrverkerier faktiskt är stora miljöbovar verkar ingen tänka på.

Jag sagt det förut och säger det igen. Jag är ingen större förespråkare av förbud, men när det gäller pyroteknik så verkar det som att vi behöver ett förbud. Kanske skulle bara utbildade personer med certifiering få handskas med smällare och fyrverkerier? Då kanske ett gäng unga människor skulle behålla sina fingrar och ögon. Några barn färre skulle se sina pappor skadas och det skulle förmodligen stå kvar ett och annat hus som inte skulle brinna ner… om inte detta är skäl nog för ett förbud så kan man alltså lägga in miljöaspekten också. Eller hur arbetsförhållanden för dem som tillverkar eländet har det. Att 10 000 medarbetare under 15 år i Kina har omkommit i fabriksexplosioner…

Egypten och Tanzania har totalförbud. Vad är det som hindrar Sverige från att ta det steget? Jag hoppas att ni gör som jag och handlar i de kedjor som tagit avstånd från försäljningen och vad jag vet just nu är det samtliga ICA Maxi, Rusta, Plantagen och Coop. De måste få bevis för att deras ställningstagande är viktigt och att då pusha för dem och i bästa fall ge dem nya kunder är väl ett bra sätt att tacka dem. Ni får gärna fylla på listan med butiker här under i kommentarer.

Man kan också gå med på Smällarupproret på Facebook, en aktiv sida där man får en massa bra information. Året om, inte bara nu när det är aktuellt. Alla måste hjälpas åt, annars kan det inte bli någon förändring. Visst är det fint med fyrverkerier på nyårsafton, men det är inte värt de skador de orsakar. För skador blir det, ingen kan säga något annat.

Läget i Egypten

Läget i Egypten

Tänk att vi var i Kairo för ganska precis 3 veckor sedan… svårt att tro idag. Men nu förstår vi varför vi hade livvakt när vi gick i bazarerna… 

Vi älskar Egypten och har varit där fyra gånger hittills. Det är ett land med en otrolig kulturell skatt och härliga människor. Ett land som vi absolut återkommer till. För det måste vi, särskilt nu! När kravallerna lagt sej måste vi våga att åka tillbaka annars går Egypten under. När allt är lugnt igen måste vi åka dit och bidra med våra pengar och visa vårt stöd.

Det blir inte under 2011, men sen så…

.

Han blev överraskad!

Han blev överraskad!

Martins födelsedag avslutades med middag på hotellet, precis som alla våra dagar brukar sluta… men en liten skillnad…

När vi kom in i restaurangen hade personalen pyntat hans stol med ballonger och på bordet stor en tårta. De sjöng för honom och efter maten åt vi upp tårtan som var jättegod! Dessutom hade killarna smugit iväg under dagen och köpt ytterligare en present till honom som han fick öppna vid bordet.

Martin var riktigt nöjd med sin födelsedag och kunde på så sätt avsluta semestern på ett riktigt bra sätt.

.
Martins födelsedag idag!

Martins födelsedag idag!

Martin firar sin 38-onde födelsedag i värmen för första gången. Å han tycker det är heeeeelt ok  🙂

Redan igår fick han en tröja där det står ”Dive first – work later” som han blev jätteglad över. Kan tänka mej att vi kommer få se den på honom ganska ofta… Under dagen har han fått gratulationer via sms och nu när vi tittade, en mängd på Facebook. Så han känner sej nog både uppskattad och firad.

Ikväll händer det också en del grejer som han inte vet om än. Men han kommer säkert både bli överraskda och glad. Ska försöka ta lite bilder och lägga upp när det finns möjlighet.

Vår sista dag här har tillbringats i solstolen mestadels. Men Lilla M och jag fåck order av Martin att unna oss varsinn massage nu på eftermiddagen. Så vi fick varsinn timme med värsta egotrippen, det var sååå skönt! Jag blir lite irriterad på mej själv att jag inte bara kan låta tankarna vila och njuta av stunden utan ligger där och tänker på jobba och en massa annat. Men jag kom på mej själv och kunde leda mej tillbaka och bara njuta mestadelen av tiden och det är bra för att vara mej  🙂

En riktigt energikick var det iaf och känns som en bra start på terminen. Hela kroppen är genomgången och jag är superkletig av en olja som inte verkar gå att tvätta bort i första taget. Men skönt var det, så jag klagar inte!

Imorrn åker vi alltså hem, efter två otroligt sköna veckor i solen. Allt har faktiskt varit helt pefekt!

.