I fredags bar det av på premiärtur. På Skoklosters parkering invigde vi både vårt nya liv med Peppe och döpte honom i bubbel. Vi blev inte avskräckta, tvärtom!

Det var alltså i tisdags som vi hämtade hem husbilen Peppe och startade ett helt nytt kapitel i vårt liv. Efter att ha bäddat och flyttat in allt som vi trodde att vi behövde, var det dax att åka iväg. Det började sådär… den gasflaska som vi köpt av en bekant, passade inte… så det första vi fick göra var att köpa en ny. Onödiga pengar… men den första vi köpte kanske går att sälja vidare. Hoppas det.

Sen var det kö de första 5-6 milen och gick typ i 30 km/timmen. Men sen flöt det på! Första målet var Skoklosters slott, där får man nämligen stå för en hundring per natt, så länge man står mellan 16-11. Råden vi fått innan var att börja med en att på camping, för att kunna fråga kunniga vid behov – det struntade vi i. Ett annat råd var att sova i bilen hemma, för att känna in sängar osv – det struntade vi också i. Vi parkerade och åt sedan nöjda vår medhavda middag bestående av falsk potatissallad och rostbiff, som är något av det bästa jag vet.

Av Svea Husbilar hade vi fått en flaska bubbel när vi hämtade bilen, som vi nu passade på att öppna. Under högtidliga former blev sedan Peppe både invigd och döpt. Vi har satt en stor dekal bak på bilen, så ingen kan missa när vi kommer. Ser ni oss så måste ni alltså säga hej 🙂

Efter middagen gick vi runt i omgivningarna och tittade sedan på slottet. Vi hade lyxen att vara helt ensamma där och kunde ta hur många bilder som helst. Perfekt eftersom vi ska skriva om det till bla Du i Fokus. Precis som vi ska göra med väldigt mycket som vi ser i sommar. Mycket jobb blir det, men det är kul! Så mycket semester kanske det inte blir, fast det har jag ju aldrig annars heller… Nu har jag ju iaf hemmet med mej och mina grejer runt mej. Så himla smidigt!

Sen skulle alltså kvällsbestyren klaras av. Att borsta tänderna och gå på toa på typ en halv kvadratmeter är inget problem för mej, men den där 2-metersmannen jag lever med… han har det lite knepigare, men det funkar. Det mest spännande för mej var hur det skulle bli med sömnen, sängen och ryggen. Men det gick bra! Jag sov hyfsat gott även om madrassen var i hårdaste laget, då har vi ändå köpt en extra bäddmadrass som är mjuk. Men sömnen var inte värre än hemma, alltså helt ok.

Efter frukost skulle vi gå in i slottet för att ta lite bilder. Vi hade tillstånden klara och blev väl mottagna, så det var bara att gå in. Ska man bara gå in så kostar det gratis, vill man däremot ha guidad tur kostar det en hundring. På den guidade turen får man se mycket mer än det som är öppet för den som bara går in. Vi hade turen att få en liten och väldigt snabb privat visning av en guide som inte hade så mycket att göra just då. Vi i princip flög igenom slottet och upp och ner för trapporna för att se så mycket som möjligt på typ en kvart. Men vi var supernöjda, för vi fick se lite sånt som man vanligtvis inte får se. Som tex toaletten och den ofullbordade salen. Så nu har vi tillräckligt med material för den där texten, så himla bra!

Efter en snabb lunch, vi hade gjort sallad hemma och tagit med i varsin matlåda, så drog vi vidare till Strömsholm. Där var tanken att vi skulle se slottet, men det mesta trasslade med den biten… återkommer till det. Vi kom till Westerqwarns ställplats som var hyfsat mysig och kostar runt 250 kr per natt inkl el. Vi hade bokat en plats vid kanalen som var rätt svår att hitta och för oss nybörjare även lite svår att sedan ta sej till när vi väl fattade var den låg. Man skulle nämligen göra en ganska tvär sväng och sedan ner för en smal backe. Tvär sväng och nybörjare i husbil är inte jätteenkelt, men efter lite trixande så stod vi iaf där vi skulle.

Installera med el och allt, skulle vi alltså ta oss till Strömsholms slott som låg ca 4 km bort. Vi gillar att gå, så det var inget som avskräckte oss. Allt började så bra med en fin väg genom skogen, man såg kanalen som slingrade genom landskapet och hälsade på kossorna på vägen. Sen var det stopp. Resten av vägen var längst landsvägen som var hårt trafikerad och bilarna körde fort! Där ville iaf inte jag gå, så vi vände och gick tillbaka till Peppe. Det blev istället en härlig stund vid kanalen med varsin bok. Så mysigt!

Vi hade hört att Westerqwarns pizzor skulle vara något alldeles extra, så det fick bli kvällsmat. När vi kom dit var det dock fullt, men vi kunde få med oss varsin pizza och det var precis det vi ville. Men är ni där och vill äta på pizzerian, så boka! Och pizzorna var väldigt goda, det håller vi med om!

Natten som följde sov jag otroligt gott, enligt min sömnmätare var det bästa sömnen på flera veckor. Pigg som en mört åt jag frukost och sedan packade vi ihop oss för att ta bilen till Strömsholms slott. Men först skulle de där husbilsdetaljerna fixas, de som ligger på Martins bord… fylla på vatten och tömma toaletten. Vi hade fyllt på vatten innan vi åkte, men för lite – så det tog slut lagom när vi skulle borsta tänderna efter frukosten. Nu vet vi att det behövs lite mer till nästa äventyr.

Väl framme vid slottet upptäckte vi att husbilar inte får parkera på slottets parkering. Juhupp… så det var bara att köra vidare och leta upp en skogsdunge som vi kunde stå i. Där åt vi lunch (sommartallrik) och passade på att borsta tänderna innan vi gick iväg för att se på slottet. Konserver är verkligen da shit när man är ute i husbil, då kan man smälla ihop en lunch eller middag på ingen tid alls och utan spis, ugn eller micro. Å det går ju att ät kall mat så här på sommaren, men sen… därför ska vi experimentera med lite annan mat på nästa resa.

Så gick vi alltså till slottet… Vi hade mailat innan för att få komma in och ta ett par snabba bilder, men inte fått svar (det kom igår, måndag) och personalen var stenhård – så vi fick nöja oss med att se slottet utifrån. Å det var så fint!

Vi gick runt i parken, tittade på omgivningarna och jag rodde att det var detta slott som Carin Hjulström fått inspiration till sina härliga böcker. Men det var fel! Det slottet heter Säbyholm, så nu måste vi åka dit också. Läs böckerna om ni inte har gjort det! Vi kommer iaf att komma tillbaka Strömsholm en annan gång, nu när vi har tillstånd att komma in och ta bilder. Med den utsidan måste ju bara insidan vara minst lika fin!

Sen var premiärhelgen slut. Lite snopet faktiskt. På vägen hem lyssnade vi på årets första Sommar i P1, vi tar dem i ordning, så det blev Benjamin som förgyllde vår hemfärd. Väl hemma summerade vi helgen och upplevelsen och konstaterade enigt att vi fått mersmak och absolut kan bo på heltid i en husbil. Vi får med oss precis det vi behöver, saknade faktiskt ingenting och gärna åker iväg direkt igen. Nästa husbil (ja, vi har redan tänkt på den) ska vi dock ha en säng på golvet, inte en som man måste klättra upp i. Det är för krångligt att bädda och bökigt när man ska gå på toa på nätterna. Just nu funkar det, men nästa bil blir annorlunda.

Så nu är vi alltså inte rookies längre, nu är vi etablerade husbilsresenärer 😀 Kanske inte… men kul var det och vi har redan börjat planera nästa tur som blir till Gripsholms slott och Taxinge. Semestern och en längre tur planeras också för fullt, det blir Småland i år. Vi ska se allt! Haha, I wish… men mycket ska vi iaf se. Ni är välkomna hänga med på vårt nya instagram @jikitaspåäventyr och filmer på äventyren finns även på vår nya Youtube-kanal – Jikitas på äventyr.

Småland alltså. Ge oss gärna tips på saker att se, göra och uppleva. Det som står på listan just nu är Ädelfors, Visingsö, bilkyrkogården, Gränna och lite annat smått och gott. Jag ger förslag och Martin gör rutten, perfekt uppdelning! Hoppas ni vill följa med oss i sociala medier och hjälpa oss att hitta kul ställen att besöka. Kanske kan vi även ge egna tips vartefter 🙂

Ni hänger väl med!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

I tisdags firade vi hjulafton. Va? Tänker ni kanske… har hon blivit helt knäpp i skallen… Det har jag inte, eller jag är ganska knäpp redan från början, haha. Vi hämtade vår husbil och det var ju som julafton, fast med hjul 🙂

Vilken resa detta varit, rent bokstavligt alltså. Jag har drömt om husbil så länge, men att gå från dröm till verklighet är inte helt enkelt. Att ha en partner som köper drömmen helt och hållet är ett mirakel, att sedan få ihop alla bitar är ett annat. Men nu är faktiskt drömmen verklighet och ett helt nytt kapitel i vårt liv börjar.

Så här gick det till när vi hämtade Peppe, som vår husbil numera är döpt till. Det är en Weinsberg, Edition: Pepper – alltså var namnet Peppe helt naturligt. Hjulle var ett alternativ, men det är det redan så många husbilar som heter.

Alltså… i tisdagsmorse gick vi hemifrån redan 6.30. Vi skulle nämligen ta oss kommunalt hela vägen till Svea Husbilar på Väddö. Vi har inte åkt kommunalt sedan mars 2020, då hade vi årskort bägge två – så vi visste inte ens hur man betalar numera. Vi lyckades pricka in vartenda färdmedel, först pendeltåg, sedan tunnelbana till Norrtäljebussen och lokalbussen till Älmsta. Det gick jättesmidigt och tre timmar senare var vi framme! Vi har faktiskt numera en youtube-kanal där ni kan följa hela resan och hämtningen. Kolla in Jikitas på äventyr både på Youtube och Instagram.

Svea Husbilar hade gjort så fint! Bilen var skinande ren och det var röd matta för att gå in i den. Champagnen stod på kylning (men den drack vi inte då såklart, utan fick med hem), alla lampor var tända och alla dörrar och luckor var öppna. Michelle som jobbar på Svea och som hjälpt oss från början, tog emot och gav oss sedan en rejäl lektion i hur bilen och alla detaljer fungerar. Martin lyssnade och noterade, jag fotade och filmade – så vi har att titta på sen när vi inte kommer ihåg allt hon sa.

Å sen fick vi nycklarna och drog! Vilken grej! Att åka iväg i vår egna husbil och riktigt känna hur världen ligger där och bara väntar på oss. Vi sken nog som två solar hela vägen hem. Men först åt vi en snabb lunch hos en kollega till Martin, som har sitt sommarhus bara ett par kilometer från husbilsfirman. Vilken grej att komma till dukat bord och dessutom ha annat sällskap än bara vi två. Sen körde vi de 12 milen hem till Tumba.

När vi lämnade vår hus på morgonen var hela framsidan ett enda stor kaos. De senaste två veckorna har vi flyttat buskar, tagit bort en rabatt i vinkel och byggt blomlådor, tagit bort staket och grävt upp halva tomten. Det var kaos och såg ut ungefär som en bomb slagit ner i trädgården. Samtidigt som vi åkte på morgonen kom en stor grävmaskin hem till oss och skulle alltså jobba medan vi var borta. Inte kul för ett kontrollfreak som mej att låta dem härja fritt, men så fick det bli. Det var alltså väldigt spännande att komma hem…

Å det blev jättebra! 12 tom blålera hade grävts bort och 36 ton grus hade lagts dit. Nu har vi en parkering som är stadig och orkar Peppes tyngd. Det är snyggt, så grannarna kan iaf inte klaga på det. Vi har ett rejält insynsskydd och grannarna har fått en fin husbil att titta på. Kanske inte jättekul för dem, men vi har iaf försökt att göra det snyggt. Nu behöver vi inte åka och hämta bilen, utan har den i närheten och kan dra iväg precis när vi vill. Det blir kanon!

Ganska precis kl 15 var vi hemma, en hyfsat lång dag alltså. Då började vi såklart inreda direkt! Alla påsar från Ullared stod ouppackade i vardagsrummet, de släpades ut en efter en. Sängen bäddades, handdukar hängdes på plats, bestick och köksgrejer las i skåpen och lådorna. Två brandsläckare har vi också satt upp, viktiga grejer!

Vet ni förresten hur ovärdigt man bäddar en säng i en husbil? Iaf i vår bil… Vi har som en loftsäng som man får krypa upp i och samtidigt försöka få till lakanet. Vi har såklart valt drapålakan för enklaste bäddning, men det var sjutton inte enkelt ändå. Särskilt inte som vi köpt en ny bäddmadrass och även har madrasskydd. Det var lixom en himla massa madrass i vägen som jag skulle lyckas trassla lakanet på. Men det gick! Inte snyggaste bäddningen, men vi kommer nog att sova gott 🙂

Så nu är Peppe inredd med allt vi behöver, tror vi… och första natten är bokad! Som det ser ut så kommer vår första resa att gå till Skokloster. Ett ställe jag tycker är superfint och gärna besöker igen. Sen vete sjutton vart det är av, vi har ju faktiskt semester snart. Men det lutar åt att kolla in Småland ordentligt och sedan såklart åka över till min ö. Öland finns ju alltid nära hjärtat och nu kan vi se mer än mina vanliga hemtrakter på norra delen.

Men vi planerar inte så mycket utan kollar vädret och åker dit solen skiner. Det känns så jäkla härligt! Hoppas ni vill hänga med på våra framtida äventyr 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Den finns inget som väntans tider, är ett utryck som jag hört många gånger. Men väntans tider är faktiskt inte roligt, det är bara frustrerande tycker jag. Å det spelar ingen roll om det handlar om en graviditet, efterlängtad semester eller som i vårt fall, datum för att hämta husbilen. Att vänta är tråkigt, punkt.

Vi bestämde oss för att börja titta på husbilar i början av maj, bara titta alltså… för att se vad som skulle passa oss bäst. 21 maj satte vi vår fot i en husbil för första gången och redan samma dag hade vi köpt en. Det gick lite snabbt kan man väl säga, men vi är väldigt nöjda med beslutet. Plånboken är dock inte lika nöjd…

Vad vi inte visste då var vilken tid det skulle ta innan vi fick hem bilen. 6-8 veckor!!! Då har ju halva sommaren passerat. Varför väntade vi så länge? Men det blir inte riktigt så lång väntan ändå, på tisdag får vi hämta vår pärla! Då har det gått drygt en månad, typ 5 veckor. Då ska vi på nåt sätt ta oss tillbaka till Elmsta på Väddö, förmodligen genom att åka kommunalt. Det kommer att ta runt 3 timmar och är första gången vi åker kommunalt på nästan 17 månader. Det blir alltså ett riktigt äventyr, som börjar redan vid 6.30 på morgonen. Så får vi se när vi glider in med husbilen på gatan, vilken lycka!

Men äventyret har faktiskt börjat redan. Vi har grävt upp nästan hela framsidan för att göra parkering. Två rabatter har tagits bort, kanterna till de gamla rabatterna har gjorts om till blomlådor, jag älskar återbruk! Staketet är borta och två buskar ska flyttas. Sen ska det komma hit en grävare och gräva bort gräs och lägga dit grus istället. Å där ska husbilen stå och glänsa varje morgon när vi vaknar, förutom när vi är ute och åker såklart.

Men innan dess blir ett litet äventyr, vi är nämligen snart på väg till Småland igen. Vi servar den vanliga bilen i Smålandsstenar eftersom vi hittade världens bästa bilverkstad där när vi krockade med älgen 2015. Eftersom det är just världens bästa verkstad får vi låna en bil och åka till Ullared med de servar bilen. Det kostar typ 1/3 av stockholmspriset att serva bilen där. Då kan man shoppa på Ullared med hyfsat gott samvete.

Så nu ska det shoppas inredning och sånt som vi behöver till husbilen, plus en massa annat också såklart. Vi brukar passa på att handla deo, tvål och alla såna där förbrukningsvaror när vi är där – det är mycket billigare om man har lite koll. Och nu har vi inte varit där på två år, det är rätt tomt i skåpen. Så det kommer att bli ett långt kvitto, trots att vi egentligen inte köper några grejer eller onödiga saker, bara sånt som dagligen används. Fast jo, några grejer blir det – nödvändiga såklart. Bland annat ett nytt stativ till kameran, så vi kan ta fina bilder av husbilen och våra äventyr 🙂

På tisdag börjar alltså nästa kapitel i livet. Den stor frågan just nu är vart första turen ska gå? VI funderar på Sigtuna, där finns två bra ställplatser som vi kollat in. Det är lagom långt bort som första tur för rookies. En annan livsviktig fråga är ju också vad husbilen ska heta? Jag har just nu en namntävlig på min instagram med fina priser, gå gärna in och tävla @marlenerinda

Apropå instagram så har vi startat ett äventyrskonto, som heter @jikitaspåäventyr som ni gärna får följa. Där blir det inte bara resor med husbilen, utan alla sorters äventyr – även med fötterna, flyg och båt. Å lite annat skoj såklart! Ni hänger väl med!

Efter en väldigt lång vinter och en mängd tråkigheter under våren så känns det äntligen som det kommer lite positiva vibbar över oss just nu. Hoppas bara att allt annat också kan ordna upp sej, så allt kan bli bra och vi kan koppla av på riktigt. Snart sitter det iaf en nyckel på min fina nyckelring, som jag längtat!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Ja jösses så det kan bli. Det gick lite snabbare än vi trodde att hitta rätt i husbilsdjungeln. Vi prickade rätt direkt! Å tur var det väl att det gick så fort, det tar nämligen någon månad innan vi kan hämta den. De närmaste veckorna kommer att gå sååå långsamt, sen kommer resten av sommaren att flyga iväg!

Vi tar det från början.

Drömmen om ett liv på rull har funnits där länge. För några veckor sedan bestämde vi oss för att vi inte har lust att vänta längre, det var dax för köp. Särskilt med tanke på corona och även för att vi numera är helt fria att göra vad vi vill, när vi vill. Sedan vi bestämde oss har Martin lusläst allt som finns om husbilar och jag har frågat erfarna vänner. Vi visste alltså ungefär vad vi ville ha och Martin hade tom koll på exakta märken och modeller. Den perfekta bilen hade han dessutom sett till salu på en firma på Väddö.

I lördagsmorse packade vi ihop oss och drog iväg. Äldste sonen hängde med på äventyret som moraliskt stöd. Det kan nog bli så att han kommer att följa med då och då på våra små utflykter, så han kan lika gärna vara med från början. Att åka 25 mil för att titta på en bil kanske är lite tossigt, men men… det blev samtidigt en utflykt med ett fotomål. Inget konstigt för att vara oss 🙂

Väl framme vid Svea Husbilar åt vi våra picknickmackor, så vi skulle kunna gå runt i lugn och ro. Det var tur och smart, här fanns nämligen närmare 100 husbilar att kolla igenom. Efter drygt två timmar hade vi gått in i säkert hälften av dem och utforskat en handfull mer noggrant. En av dem var alltså den där som Martin kollat in på nätet, så den kollade vi såklart in extra noga. Grejen i vårt fall är Martins längd, han måste kuna stå rak, få plats p toa och kunna köra bekvämt. Allt detta funkar i en Weinsberg Caracompact 600 meg Edition Pepper skulle det visa sej, så när vi utforskat varenda millimeter och även provkört den så var det lixom klart.

Provkört den ja. Varken Martin eller jag hade ens varit inne i en husbil tidigare, så bara det var en cool grej. Sonen fick filma när vi klev in i en husbil för absolut första gången, ni som följer mej på instagram @marlenerinda kunde se vår premiär.

Å sen skulle vi alltså även köra den! Det är ju rätt självklart att en bil ska provköras innan köp, men ändå. En husbil är ju lite större än man är van vid och de lät oss köra iväg alldeles själva. Å det gick ju faktiskt hus bra som helst. Martin älskade det! Jag är lite mer tveksam till att köra över huvud taget sedan älgkrocken, men jag måste ju kunna om det skulle behövas.

När vi kom tillbaka efter provturen gick vi igenom bilen ytterligare en gång, sen gick vi iväg och pratade lite. Bilen är 6,5 meter lång, väger 3500 kg och är från 2018. Där finns en rejäl dubbelsäng, som går att dela i två och en soffa som går att bädda ut – men blir lite mindre än en fullstor säng. I ”köket” finns ett ganska stort kylskåp, på taket finns solcellspaneler och parabol och bak är ett stort bagageutrymme med plats för cyklar och solstolar. Där är många fiffiga lösningar och gott om utrymmen att stuva undan grejer. Allt detta skulle vi få för 579 000 kr. Å då var den nersatt från 599 000… nästan rea… 😛

Det är alltså ingen liten affär vi snackar om och pengar som man bara plockar fram ur bakfickan. Jag är uppfostrad med att man inte har lån på annat än sin bostad och det är också så jag levt. Jag tycker inte om lån och har dessutom amorterat av nästan hela mitt huslån. Att nu låna nästan lika mycket som jag gjorde när mitt hus köptes 1992 kändes sådär… men det var ju bara att göra. Vi fick en bra deal och kommer att amortera så mycket vi bara kan. Den dagen vi säljer huset betalar vi av rubbet!

Med viss ångest gick vi tillbaka in i butiken och sa ”Vi tar den!”. Helt plötsligt hade vi alltså köpt en husbil. Vi är numera husbilsägare och nästa kapitel på vårt liv har börjat. Fast vi får inte hämta bilen förrän om någon månad. Första ska den servas, städas och kollas igenom. När vi väl hämtar den får vi även en total genomgång som tar ett par timmar, på bilens funktioner, bra-å-veta-saker och en massa annat, innan vi får åka därifrån. Fram tills dess ska vi bestämma försäkring, fixa parkering och köpa det mesta nödvändiga som gasolflaskor och lakan. Så vi kan hämta bilen, åka hem, installera oss och dra iväg så fort det bara går.

Som sprillans nya husbilsägare hittade vi direkt ett problem: året har bara 52 helger… det är ju för lite!!! Vi har ju massor med saker vi vill se bara i Sverige, sen finns det en massa utanför som är minst lika intressant. Hur sjutton ska vi hinna? Just nu är den stora frågan vart premiärturen ska gå. Kanske blir det bara några mil bort, kanske blir det Lappland. Vi har ingen aning och det är precis så vi vill ha det 🙂

Tänk att vi är husbilsägare! Det är ju faktiskt helt galet! Nu börjar verkligen äventyret!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Nu har vi bestämt oss. Vi kommer att köpa en husbil så fort vi hittar en som passar oss. Drömmen, som blev en plan, blir nu verklighet. Imorrn börjar jakten på vårt rullande hem 🙂

Jag började drömma om ett liv på rull för många år sedan. Tanken att bara ha det man får plats med och åka där vädret ser bäst ut, tilltalar mej enormt. När jag berättade om min dröm för Martin var han inte särskilt svårövertalad, tvärtom faktiskt. Min dröm blev ganska snabbt vår gemensamma plan.

Från början låg detta ganska långt fram i tiden, närmare pension. Men man vet ju inte vad som händer på vägen och hur länge man lever. I och med corona tyckte vi att tiden var inne. Sen – blev nu! Vi kan ju iaf testa 🙂

Planen var att hyra oss fram, tills vi hittar en bil som uppfyller allt vi önskar, och sedan köpa en liknande. Men det blir för dyrt. En vecka kostar typ 10 000 och blir alldeles för mycket pengar i längden, när vi ändå vet på ett ungefär vad vi vill ha, så är det nog smartare att faktiskt köpa en och sälja den när vi testat det här livet och vet lite mer. Kloka vänner sa dessutom att det inte är förrän man köper den tredje bilen som man har hittat rätt. Så i veckan tog vi beslut att helt enkelt börja titta efter bilen som ska bli vår. Kruxet är bara att ingen av oss satt en fot i en husbil. Haha!

Jag har en ganska liten kravlista; 2-3 bäddar, en ”vanlig” säng (inget matbord eller sittplats under) som man inte hissar upp eller ner, som kan stå utbäddad på dagtid och där man slipper krypa över varandra för att komma ur den. Det ska även få plats med två cyklar. Martin har ungefär samma önskemål, problemet i hans värld är hans 194 ståtliga centimetrar. Att få plats i en normallång säng kan vara ett problem, att få plats på en liten toaletten är ett annat. Huvudsaken är att han kan stå rak och laga mat, sova med även 46-orna i sängen och kunna stänga dörren på toan.

Dessutom har vi önskemål vad gäller maxpris, ålder, vikt och längd på bilen. Under 7 meter är en fördel, då kan vi nämligen parkera hos mina föräldrar. Annars får vi bygga om vår framsida lite och ställa den där, det får vi nog göra ändå. Det går det med, men blir ju ingen trädgård kvar då. Men vi ska ju ändå inte vara där, vi ska ju ut och åka 🙂

Idag fick vi dessutom ordning på finansieringen, så redan imorrn ska vi ut på shoppingtur! På Väddö finns en bil som vi är sugna på, så den ska vi åka och kolla in. 14 mil enkel resa för att titta på en bil? Japp! Det blir en heldagsutflykt, även äldste sonen ska följa med. Vi packar matsäck och kamera och passar på att kolla in Norrtälje samtidigt. Vädret ska bli sådär, det är som det är med den saken. Alla bilder kanske inte blir kanon, men något får vi säkert ut av det. Häng med på instagram @marlenerinda om ni vill vara med i hela processen. Snart ska det sitta en nyckel på den där nyckelringen!

Nu börjar alltså äventyret! Ett nytt kapitel i vårt liv 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Som ni kanske kommer ihåg så planerar vi för ett liv i husbil. Alltså att bo i en. Reaktionerna på detta är delat i två läger: några tycker att vi är galna och kan inte tänka sej ett liv utan en massa saker – andra tycker att det låter ljuvligt att bara äga det man får plats med i bilen. Så hur går det med våra dröm?

Jo, tackar som frågar! Det går bra. Detta handlar ju inte om nästa månad, eller ens nästa år. Det är en planering som kräver lite tid och framförallt måste det stämma med vårt övriga liv, det finns ju något som kallas för jobb och arbetsgivare. Sånt som maken håller sej med 🙂

Men vi är ett steg närmare! Eller kanske tom två. Våren gick åt till att röja i källare, vind, förråd och garage. Det vi äger är numera det vi ser, samt ungefär 15 plastbackar på vinden. Vi har inget som ligger i källaren och skräpar, i förrådet finns bara sånt vi använder och garaget är tomt typ. Vi har sålt av möbler och bytt ut stora tunga grejer mot sånt som går att plocka ner i mindre delar. Det vi har nu, eller skulle spara vid en flytt, går att magasinera i ett normalstort förråd.

Det har tagit en jäkla tid att rensa ur, men det känns så skönt! Skulle det hända oss något nu, så behöver inte ungarna stå med mängder med saker efter oss. Detta är ett STORT steg inför vårt rullande liv. För huset ska förstås säljas innan det är dax för ett liv helt i husbil, vi vill aldrig mer äga en bostad efter det.

Nästa pusselbit fick vi av Anna på Pufz.se – en nyckelring med en husbil! Nu ska det bara till en nyckel också. Men det tar nog sin tid innan vår egen nyckel sitter där. Vi kommer nämligen känna oss fram de närmaste åren genom att hyra olika bilar, så vi vet vad vi behöver. Det vi planerar för just nu är att ta oss till Polen till våren, alltså april/maj-21, och åka runt i Martins gamla hemtrakter.

Min pappa har länge sagt att han vill se mer av Polen och då tänkte vi att vi ju kan hyra en bil för fyra och dra iväg. Martin vet ju vad vi ska se och hur trafiken fungerar och han vill besöka platser från sin uppväxt, så vi har ju bästa guiden! I Polen ska det finnas bra ställen att stå på, så det är tydligen rätt enkelt att åka husbil där. Vi måste ju testa!!!

Å så kommer vi att göra några år framöver. Hyra, åka kortare eller längre bort. Se vad som funkar och vad som inte funkar. Vad vi behöver och vad vi klarar oss utan. Så tänker vi att alla som köpte husbil i år säkert har tröttnat om 2-3 år och då säljer de sina pärlor som vi kan slå till på!

Men, det finns ett MEN till, innan vi kan bo helt i vår bil, och det var ju det där med jobb och arbetsgivare. Martin är ju lite yngre än mej och sadlade om ganska nyligen. Han älskar sitt jobb och går inte i pension förrän 2038 typ… om han ska jobba till 65 alltså (men det ska han inte om jag får bestämma).

Så planen är att ta en utlandstjänst några år, så vi kommer ifrån det här landet. Å sen sälja huset och bo i husbil, halva året. Oktober-april vill vi nämligen bo i solen och ha garanterad värme. Då får husbilen vila sej på Husby Säteri i Söderköping. Där kan man nämligen hyra in sej över vintern, under tak och allt.

Men två steg och några pusselbitar närmare vår dröm är vi ändå; vi har rensat och vi har en nyckelring. Men det viktigaste av allt, vi har en plan!