Fdensammamamman

Jag tycker om att se helt vanliga människor lyckas, särskilt om de är mina vänner förstås. Att se en person klura på en idé, testa idén på oss runt omkring, lansera sin idé, starta ett företag, säga upp sej från ett fast arbete, satsa allt och lyckas, är inget annat än häftigt! Så har det varit för Stoffisen och jag är så otroligt stolt över honom!

Stoffisen och jag lärde känna varandra för massor med år sedan, via bloggarna. Vi träffades efter ganska lång tid och trots att vi är så otroligt olika fastnade vi för varandra och har hållit kontakten genom alla år. Han blev som de lillebror jag aldrig haft. Det är Stoffisens särbo D som har gjort våra vigselringar  🙂

I onsdags var vi med på invigningen av hans butik K. Lundqvist i Djurgårdstaden. Kulmen på flera års slit! Lokalen delar han med Rost & Russin som har precis allt man behöver! I Stoffisens del är det svart och elegant och med en gigantisk kristallkrona i taket. Här trängs doftljus, doftpinnar, speglar och en massa annat. Allt i svart, vitt eller pridefärger – elegant och med klass. Stoffisen är perfektionist och lämnar inget åt slumpen. Skapar han ett märke är det bra grejer, öppnar ha en butik så är den något alldeles extra! Så är det bara!

Vi var alltså där för att närvara vid invigningen, men även för att få träffa D och hans övriga familj. Trots att vi känt varandra så länge så har jag aldrig träffat hans föräldrar, men det fick jag göra nu. Världens sötaste med härligaste norrländskan! Vi hade ju hört talas om varandra och behövde ingen mer presentation, det var som vi kände varandra direkt. D har vi ju träffat, så där blev det ett hjärtligt återseende.

Butiken var full med glada människor som frossade bland goda snittar, bubbel och fina grejer. De allra flesta gick därifrån med en påse i handen. Doftljus kan dofta väldigt starkt, men Stoffisens har bara en förnimmelse av doft och är dessutom helt naturliga. Jag har flera stycken och älskar dem! Tidigare har jag fått ställa ut doftljus för att de nästan stinker, men de här är tända nästan jämt utan problem. Doftljusen står ungefär överallt här hemma och doftpinnarna står på toaletten. Alla med samma sobra doft som man bara förnimmer och som fräschar upp luften. Jag älskar dem!

Har du vägarna förbi Djurgårdstaden, typ Ropsten/Hjorthagen så tycker jag att du ska besöka butiken, den ligger på Hårdvallsgatan 18. Annars kan du besöka K.Lundqvist på nätet och se vad han har. Du kommer inte bli besviken!

Tack Stoffisen för att vi får finnas med i ditt liv och stort lycka till med allt du tar dej för!

Jag skulle behöva städa. Särskilt vardagsrum och kök är akuta områden… de ser ut som krigszoner ungefär. Jag har iaf dammsugit, då känner jag på nåt sätt att jag gjort något bra och resultatet syns direkt. Å igår dammade jag faktiskt av tv-bänken som var mer gråvit än svart… suck! Varför är det så satikens tråkigt att städa??? Å hur kan vissa tycka att det är kul???

Tack och lov är Martin och jag lika dåliga på att hålla i ordning, så vi kan inte skälla på varandra. Han försöker hålla undan i köket och jag försöker hålla takten med tvättkorgarna i tvättstugan. Å det är ungefär där det stannar… åsså en dammsugning någon gång i veckan. Men det där andra… röran! Jag lever en stor del av mitt liv i soffan och där samlas det förstås lite prylar som har en tendens att stanna där. Samma sak med köksbordet, där ligger post som ska kollas lite extra, grejer vi ska testa och en massa annat. Hur gör folk för att ha tomma köksbord???

Istället för att ta tag i den där förhatliga städningen pysslar jag med annat. Igår ändrade jag utseende här på bloggen. Det rosa blev blått och headern blev lite mer stilren. Säg gärna vad ni tycker om den nya layouten; bu eller bä?

När man har saker man verkligen inte vill göra dyker det upp väldigt mycket intressant saker. Som saker att läsa, nya tv-serier, recept som ska letas fram och testas och en massa annat. Jag har fastnat för en tv-serie på SVT som heter The Island. Det är ungefär som Robinson men utan tävlingar och utröstningar. Det är ett psykologiskt experiment mellan kvinnor och män strandsatta på varsin öde ö. Jätte intressant! Eftersom alla avsnitt finns på SVT-play så kan man maratontitta på hela serien i ett svep. Mycket roligare än att städa.

Jag inbillar mej att alla är ungefär lika dåliga på att hålla ordning och vi har ändå inte någon som kommer på besök. Det är ju lixom bara vi som ska leva med röran och även om det är trevligt med ett vackert och välstädat hem så är det så här vi är. Å i värsta fall kan vi ta ett gemensamt ryck och röja på någon timma, det är inte värre än så. Men eftersom ingen av oss gillar det så väntar vi till en annan dag…

Att ha stökigt/rörigt är tabu. Inget man får säga högt eller visa på bild. Det är rent av skamligt att inte hålla ordning i sitt hem. Varför är det så? Det ska väl inte andra bry sej om hur det ser ut hemma hos mej? De får ju något att skvallra om… Å varför får man egentligen dåligt samvete och tom skäms om någon kommer hem till en när det är rörigt? De kommer ju för att besöka mej, inte för att granska min städning! Något som täpper till folk ganska bra är att säga att man haft roligare saker för sej än att städa. Som vadå kanske de undrar. Som sex! Jag lovar att följfrågorna uteblir…

Nu undrar jag förstås hur det ser ut hemma hos er och hur ni tänker kring detta med städning? Har ni städat och ordning? Skäms ni när det kommer oanmälda besök? Hur skulle ni vilja ha det? Å kan vi inte bara enas om att ens kvaliteter inte sitter i hur man städar  🙂