April är här! Vad sägs om att starta månaden med mat från jordens alla hörn? Idén fick jag i en facebook-grupp, där en av medlemmarna efterlyste recept från hela världen. Jag började kolla igenom vår receptbank och såg att vi ju faktiskt har en hel del.
Jag älskar det afrikanska köket, där smakerna är rika men inte starka. En del av den Indiska maten gillar jag också, men då ska det vara den utan hetta. Tyvärr går det mesta i Thailand bort av just den anledningen, men en Pad Thai äter jag gärna. Sen har vi den Italienska maten, den tycker väl de flesta är ok – eller?
Faktum är att det finns en massa gott på Du i Fokus, som inte får plats just den här veckan. Så jag kanske återkommer med en ny resa runt världen. Vad säger ni om det? Några särskilda länder och rätter som ni tycker att vi ska ha med?
Här är iaf vår matvecka, med smaker från hela världen. Hoppas ni vågar testa något 🙂
Måndag: Shakshuka från Palestina (6-15 PP för hela)
Söndag: Shepherds Pie från Storbritannien (21-42 PP för hela gratängen)
Aprilbonus: Spongada från Italien (128-135 PP för hela satsen)
Så himla roligt det var att planera den här veckomenyn! Några av rätterna äter vi hyfsat ofta, bla Shakshuka, Cannelloni och Domoda som finns med lite då och då i menyerna. De andra har jag glömt bort lite grann, men alla är väldigt goda och ska bli roliga att testa igen.
Å har ni tid över och lust att baka, så måste jag verkligen rekommendera Aprilbonusen; Spongada. Det är ett traditionellt bakverk från norra Italien, som jag fick vara med och baka när jag besökta Brescia för några år sedan. Det är som en blandning av semmelbulle och saffransbröd… typ… En himla kul grej som ni definitivt blir ensamma om att bjuda på 🙂
Om ni lagar något så får ni hemskt gärna lägga upp en bild i sociala medier och tagga mej @marlenerinda – det är så himla roligt att se vad ni lagar och vad ni tycker.
Igår var vi iväg på ett riktigt härligt äventyr. Det blev en låååång men väldigt rolig dag när vi kollade in Viking Lines sprillans nya fartyg Viking Glory.
Det här att få testa något som är alldeles nytt är rätt kul. Förra våren fick vi som allra första gäster bo på alldeles nya Ten Hotell. Det är faktiskt ganska speciellt att vara den första som testar sängen, duschen, olika funktioner osv. När doften av nymålat fortfarande sitter kvar och man ser hantverkare som fortfarande gör det allra sista. En lite lyxig känsla faktiskt.
Igår var vi uppe före tuppen för att ta oss med Viking Grace till Åland, där vi skulle byta till Viking Glory och åka tillbaka till Stockholm med henne. Det var en svinkall morgon, med en fantastisk soluppgång. Väl ombord fick vi och de andra ca 150 gästerna, frukost en genomgång över dagen. Sen gick tiden snabbt! Vi har inte varit på Grace särskilt många gånger eftersom hon avgår så jämrans tidigt. Det är Vikings, och jag tror även Östersjöns, yngsta fartyg, från 2013 (?) – så vi passade på att undersöka henne grundligt när vi ändå var ombord. Den upptäcktsfärden kommer såklart på Youtube inom kort 🙂
Strax efter lunch var vi framme i Mariehamn där vi inte ens gick i land, utan bara bytte båt. Det var snabba puckar, vi hann precis ombord innan hon lämnade hamnen på Åland. Vi hamnade i ett mellanting av ett långkryssningsfartyg och ett hotell. Lite mer åt de lyxigare kryssningsfartygen, än de båtar som hittills gått i Östersjön. Och allt doftade nytt! Båten har gått i trafik i två veckor, men än satt både doften och känslan av nytt kvar.
Det första som slog mej var alla privata små utrymmen. Även om gemensamhetsutrymmen är stora, så var de lixom avgränsade i mindre så ”rum”. Det var soffor med högre ryggar, spaljéer, blomsterarrangemang mm som byggde små rum i rummet. Jättemysigt! Färgerna var ljusa och fräscha istället för de traditionellt murriga, som fartyg på svenska och finska vatten hittills haft. Överhuvudtaget var inredningen väldigt modern, fräsch och funktionell. Nästan lite futuristisk här och där.
Vi hade lite fri tid direkt när vi gick ombord och gick såklart på upptäcktsfärd med kameran i högsta hugg. Jag vet inte hur många restauranger och barer som finns, med de är många! Vilken dörr vi än öppnade så fanns det något nytt att upptäcka. Borta är de tråkiga och rätt trånga fartygskorridorerna som man är van vid från finlandskryssningarna, nu känns det som att gå i en hotellkorridor istället. Det är konst på väggarna och i taket, glas i golvet och läckert designade trappor här och där. Jag gillade det mycket!
Nu var vi bara på några timmar, men i sommar är det tänkt att vi ska försöka åka ett helt dygn så vi kan testa fler restauranger och kanske även någon behandling på SPA. Vi var inne på SPA:et men där var folk, så vi kunde inte se eller filma så mycket. Vi var även inne på alla restauranger, tror jag, men åt bara i buffén. Det var jag helt ok med, där fanns både räkor och kräftor – inget att klaga på enligt mej alltså. Jag blev tipsad om fartygets skaldjursplatå, så den ska vi nog försöka testa nästa gång. Sen måste vi såklart även testa julbordet när vi kommer till den årstiden 🙂
Vi gillar att åka båt, det är lixom vår grej. Vi gifte oss på en skärgårdsbåt och vår bröllopsresa var en kryssning i Medelhavet. Så kryssningar gillar vi, både korta och långa. Martin fyller 50 i januari, så nu letar vi efter hans födelsedagsresa och det blir nog en kryssning i Västindien.
Det kommer såklart en film även inifrån Viking Glory, så fort Martin hinner redigera alla mina mängder med klipp. Det var nämligen jag som filmade rundvandringen medan han fotade. Jag har en tendens att glömma kameran på och lite så… mycket skräp blire… Filmen visar iaf olika kategorier av hytter, restaurangerna och allt annat som kan vara bra att veta.
Vi hade en väldigt rolig och intressant dag och som grädde på moset så var det även några gamla vänner med på resan som vi nu hann umgås med ordentligt. Så otroligt mysigt och välbehövlig efter allt tid som vi inte kunnat ses pga pandemin. Vi satt i flera timmar och pratade medan vi åt middag och även efter, så himla kul! Några nya bekantskaper blev det också, me like!
Dagen bjöd inte bara på en fin soluppgång utan även en magisk solnedgång. Med den som sällskap gled vi sakta genom skärgården och in i hamnen i Stockholm. En fantastisk dag!
Ni som hängt här ett tag vet vad jag tycker om vintern. Den är fin på bild, är nog det snällaste jag kan säga. Sanningen är att jag avskyr den. Ändå tackade vi ja, när vi blev erbjudna en helg i Dalarna mitt i smällkalla vintern… Va hände lixom?
Isfiske, matlagning och ölprovning utomhus, lattja med snöskoter och nya bekantskaper. Vem kan tacka nej till det? Trots snö och kyla var vi såklart tvungna att tacka ja. Vi beställde solsken och drog iväg. Bilen är på verkstan så det blev att åka tåg, det går ju bra det med.
I lördags vaknade vi tidigt, gick en kort bit och kördes med skoter resten av vägen. Redan 6.30 kom vi fram till färdig eld, te och frukost. Massor med små hål var uppborrade och fiskespöna stod riggade. Solen gick upp medan vi åt, lärde känna de andra och väntade på första nappet.
Niklas, Marcus och Alex från Eagle Fishing höll koll på spöna samtidigt som de berättade allt vi behövde veta om fiske och specifikt isfiske. Alla tre älskar allt med fiske, de tävlar och har det i blodet. Det var faktiskt tävling under dagen också, så varje fisk mättes och rapporterades in till tävlingen. Jag tror det blev en tredjeplats till slut.
Marcus gav oss varsitt pimpelspö, instruerade oss och svarade på alla våra hundra frågor om tillstånd, fiskekort, varför man slänger tillbaka fisken när man tävlar mm mm. Allt kommer på film inom kort, jätteintressant faktiskt. Trots sina 21 år visste han lika mycket som en gammal fiskegubbe. Vi lärde oss massor 🙂
Solen gick upp strax efter 7 och någon halvtimma senare fick vi första nappet. En fin gädda som gänget skulle leda tävlingen med en stund iaf. Strax blev himlen klarblå och snön gnistrade vackert av solen och gjorde varenda bild perfekt. Någon timma senare började solen faktiskt värma också. Så ska en vinterdag vara, då kan även jag uppskatta den faktiskt.
Niklas drog iväg med skotern och kom tillbaka med en sommelier. Vi skulle ha ölprovning ute på isen, hur häftigt var inte det! Jag har inte lärt mej att tycka om öl än, men tycker provningar är roligt. Efter några gånger upptäcker man vad det är man inte gillar och kan på så sätt hitta det man faktiskt tycker är helt ok. I mitt fall ska det vara en ljus öl, det funkar.
Den här gången fick vi prova två ljusa och två mörka, vi fick också veta mer om malt, humle och en massa annat. Jättespännande. Vi kommer i bästa fall att träffa Micael (sommelieren) igen i sommar och köra en provning live på youtube. Det blir kanonroligt!
David är kock och var även vår eldmästare. Han började med lunchen redan tidigt på förmiddagen genom att förbereda en bas till en soppa. I flera timmar puttrade olika rotfrukter i en panna över elden och när det närmades sej lunch fylldes grytan på med tomater och fisk. Tillsammans med en tryffelsås blev det gudomligt gott! Det blev minst två portioner för oss alla, jag vet någon som tog tre också 😛
Spöna kollades hela tiden, men det nappade rätt dåligt. Martin och jag pimplade lite då och då, det gick typ ännu sämre… men jag gillar faktiskt att fiska, trot eller ej. Det är en härlig form av meditation och väldigt avstressande. Jag föredrar dock en varm sommardag sittande i en roddbåt eller på en brygga.
På eftermiddagen fick vi leka lite med snöskotern och testa att köra själva. Jag har bara åkt skoter som skadad, nerför Åreskutan efter en olycka. Det här var en mycket roligare åktur. Bland det roligaste jag gjort är att köra hovercraft, detta var nästan lika kul. Mina armar är dock alldeles för korta för skoter också (precis som jag upptäckte när jag körde hovercraft), jag når inte riktigt när jag ska svänga.
Vid 15-tiden började det blåsa lite, då ansåg vi att det var dax att avsluta dagen. Så vi tog en härlig promenad tillbaka över isen, medan de andra fiskade klart. För att vara is, vinter och snö var det en helt ok dag. Mer än ok faktiskt 🙂
Sen var det meningen att vi skulle laga middag och äta tillsammans, men det blev inte så. Vi skulle även hitta på saker på söndagen, men det hände saker som gjorde att vi beslutade oss för att åka hem. Problemet var att vi var gäster i ett hus i skogen och knappt visste var vi var. Ingen bil och 8 km till tågstationen… jaja, det var bara att börja gå.
Vi gillar att gå, 8 km är vanligtvis inget problem. Men med ganska tung packning och isvägar skulle det bli lite jobbigt faktiskt. Vi började gå 6.30 och hade sällskap av en fantastisk soluppgång, två timmar senare nådde vi stationen med alla ben i behåll trots galet underlag. Varför det blev som det blev och vad som ändrade alla planer, tänker jag inte svara på, det behåller vi för oss själva.
Vinter kan alltså vara helt ok, en dag var tionde år typ, men vi föredrar sol och värme. Å det kan vara så att vi får ordentlig värme om bara några veckor. Berättar mer när jag vet mer 🙂
Det är svårt att ta in det som händer i Ukraina just nu. Total obegripligt att det är krig i ett land så nära och att detta i absolut värsta fall kan leda till ett tredje världskrig. Jag vågar inte ens tänka tanken… Istället tänker jag på när jag hade förmånen att följa med på en resa till ett land som jag knappt visste någonting om.
Jag kommer inte ihåg jättemycket om själva syftet med resan, men det var med ett ungdomsförbund och jag åkte som en slags vuxen ledsagare. Förr har jag varit med och föreläst bla om svenska insändarsidor och att helt vanliga människor får skicka in texter med egna åsikter som kan publiceras i dagstidningar. Det var ju inget som var möjligt i länder som tex Belarus (då Vitryssland) eller Ukraina och de hade svårt att tro på det jag berättade. Jag kommer inte ihåg om jag höll den föreläsningen i Ukraina, kanske…
Hur som helst så var det vinter, januari -00 eller -01 tror jag, och svinkallt. Vi mellanlandade i Warszawa som är perfekt för mellanlandningar eftersom det är så enkelt att ta sej in till stan om man vill och har tid. Den här gången bytte vi dock direkt till propellerplanet som skull ta oss till Lviv. Vi landade på en flygplats med den pampigaste ankomsthall jag någonsin gått in i. Det var tydligen ett gammal palats och kristallkronorna hängde kvar i taket. Jag minns att det stod militärer överallt och att vi inte fick fota.
Utanför flygplatsen var det massor med folk och vädret kände vi igen. Stockholmslask. Med andra ord grått, tråkigt och blött. Vi hann inte se så mycket innan vi satt i en minibuss och där skulle vi sitta en stund. Målet var Bukovel, knappt 25 mil bort och på vägar som var rätt dåliga på den tiden, kanske fortfarande? Så det tog väl 5 timmar har jag för mej, innan vi installerades i en internatskola eller nåt sånt. Man glömmer en hel del när det gått 20 år…
Det var svinkallt även inne på rummen, så vi trängde ihop oss 3-4 stycken i vårt rum. Jag minns att sängarna var bedrövliga, men att utsikten från vårt fönster var helt fantastisk. Det gick en bäck utanför och vi kunde se hoppbackar tvärs över vägen. Det låg ett litet centrum i närheten, det var det enda som fanns – idag är Bukovel känd för sina fina SPA-anläggningar. En dag kanske man kan åka tillbaka och kolla in dem?
Bukovel ligger vid Karpaterna och en av dagarna åkte vi upp med linbanan så långt vi kunde. Helt fantastiskt och man kunde se ända till gränsen till Rumänien. Även om linbanan knakade och inte kändes helt säker så var det en riktigt häftig utflykt. Någon berättade att när man åker upp på våren blommar träden och det är nästan som att i Astrid Lindgrens Körsbärsdal. Nu var det vitt vitt vitt.
Man höll på att bygga ett resort när vi var där, med jättefina timrade stugor precis nedanför hoppbackarna. Vi stannade för att titta in i en av dem när en äldre man kom ut i bara underställ, tog skidorna under armen, GICK upp för en ena hoppbacken, swischade ner med perfekt landning och gick hem igen. Asså, va? Vi fattade knappt vad vi sett.
Jag har ända sedan vi var där sagt att jag skulle vilja åka tillbaka, men en varmare årstid. Kanske med husbilen. Jag hade gärna velat se hur resortet sett ut som färdigt och sett mer av landet. Det lilla jag såg var ju så fint. Men nu vet man ju ingenting… Vad händer nu? Vad finns kvar när allt är över? När kan man åka dit igen?
Hjärtat blöder för Ukraina, mina tankar går till alla som finns där just nu.
Nu är jag trött på gliringar och avundsjuka kommentarer! Bara för att vi har köpt husbil har vi definitivt inte råd med allt vi ser. Det handlar om prioriteringar!!!
Jag har drömt om ett liv i husbil så länge jag kan minnas. När jag förstod att Martin delade min dröm var lyckan total och planeringen tog fart. Redan innan Martin kom in i bilden försökte jag betala av så mycket jag kunde på mitt bostadslån och det blev förstås enklare när han hjälpte till.
De senaste 10 åren har vi betalat av så mycket vi kunnat och nu har vi nästan inget lån kvar. Under den här tiden har vi även rensat ur saker, möbler och annat som vi sålt, och sparat så mycket pengar vi kunnat. Dessutom lever vi väldigt sparsamt, har en gammal bil som används kanske en gång i veckan, köper saker begagnat, äter mat i säsong osv. Visst reser vi ibland, men även då försöker vi att hitta en prisvärd resa och har inget behov av en massa extra allt.
När vi gjorde slag i saken och realiserade drömmen, så hade vi en del att lägga kontant och lånade resten. I nuläget har vi alltså lån som vi betalar på, men ändå mindre i än många andra. Vår husbil är liten, den kostar inga miljoner – inte ens en… den kostar ungefär lika mycket som en ny bil. Hur många köper inte en ny bil? Får de gliringar? Kanske… jag vet inte. Eller alla som har ett fritidshus? Får de gliringar?
Men vi får alltså höra: ”En husbil har ni råd med men inte med xxx” eller ”Ni som har husbil har det ju tätt” osv osv… Vi har kämpat för att komma hit! Martin har omskolat sej i vuxen ålder och var tom tvungen att byta namn för att få ett jobb! Hans polska efternamn var ingen fördel i arbetssökandet, när han bytte tog det däremot fart. Vi lever så billigt vi kan, sparar och betalar av.
Vår husbil är vårt framtida hem! Det är vår dröm och den har vi realiserat. Kanske är det just det som sticker i ögonen på folk. Att vi gjort verklighet av en dröm. Att det vi kämpat för, numera står utanför vårt hus och skiner. Vi är definitivt inte rika, iaf inte i pengar, jag vet inte när man räknas som rik – men vi blir det kanske när huset säljs… där finns ju inga lån och då kan vi även betala av husbilen. Men idag: NOPE, NJET, NEJ.
Jag avskyr avundsjuka! Den är svart och ful! Tyvärr är det många som är drabbade. Många som har det mycket bättre ekonomiskt än vad vi har, konstigt nog. Varför kan vi inte bara glädjas med varandra? Vi har uppfyllt en dröm och är lyckliga, gläds med oss! Vi borde vara lite mer som Stampes mamma och vara tysta när vi inte har något snällt att säga.
För att ta det en gång till: Ja, vi har köpt husbil. Nej, vi är inte rika. Iaf inte på pengar – men på lycka 🙂
Nu börjar det verkligen rycka i restarmen igen. Så pass att vi redan planerat in tre resor med Peppe (husbilen) och funderar på årets vinterresa. Än kan dock mycket hända…
Året började ju med att vi nästan i panik bokade en sistaminuten och flyttade hemmakontoret till Gran Canaria. Det var årets hittills bästa ide´! Jösses så skönt det va! Men oj så ovan man är att packa, vi glömde massor med saker hemma. Och oj, så ovant det var med en massa människor, det märks att vi varit isolerade ett tag. Men vilken grej det var att resa igen!
Nu blir vi hemma tills vägbanorna är torra och fina och tempen går över 5 grader. Då packar vi Peppe och drar iväg så fort vi bara kan. Vi vet inte var, bara att… det vi däremot vet är att vi kör söderut i början av april. Då ska vi åka runt i Skåne på obestämd tid. Det enda vi vet är att det är husbilsträff i Sölvesborg i påsk (den är full men ni kan läsa om den HÄR), att vi ska till Karl-Fredrik och Petter på Österlen en dag och vara på Malmö Opera 30/4. Allt annat får komma lite som det kommer.
Vi tänkte åka längs kusten och göra avstickare inåt landet när det finns något kul att se eller göra. Det får bli lite som det blir och ta den tid det tar, men hela Skånes kust är planen och att se så mycket som möjligt av vingårdar, historiska platser, turistfällor mm. Ge oss gärna tips 🙂
Sen är vi hemma några veckor i maj-juni, innan vi drar iväg igen. Även denna gång nedåt. Det blir midsommar på Öland!!! Vi ska nämligen vara i Kalmar veckan efter, så vi passar på att värma upp lite på Öland, gå på Lammet & Grisen igen och se det vi inte hann pga storm på södra Öland förra året. Det ryktas om en ny ställplats vid Arontorps Kroppkakor, den måste vi ju kolla in.
30 juni är det premiär för ”Pappor på prov” på Krusenstiernska Teatern i Kalmar, så den tänkte vi se, filma lite, recensera och intervjua några medverkande. Samma dag är det premiär på”100-åringen” på Tjolöhoms Slott, den ska vi nog också se men det får bli några dagar senare. Och sen drar vi vidare till Vallarna i Falkenberg, där det är en ny premiär 3/7. Skulle vi hinna så finns en liten plan på Fredriksdalsteatern i Helsingborg också… men det beror lite på väder och vind. Mycket teater blire, så himla härligt!!!
Sen måste vi vara hemma och jobba lite igen innan semestern. Årets stora sommaräventyr går upp i Norrland, Norge och Finland. Semestern räcker nog inte till, så vi får ta med allt vi behöver för att kunna jobba i bilen. Planen är att åka upp till Åre och in i Norge, sedan köra upp till Tromsö och över till Kilpisjärvi för att komma till Treriksröset. Sedan fortsätta till Österbotten i Finland och hälsa på kompisar där och kolla in den delen av Finland innan vi kör neråt och in till Sverige igen via Haparanda. Sen ska vi beta av nordligaste Sverige uppifrån och ner.
Jag gjorde ungefär samma resa med killarna i början av 2000-talet. Det var en helt fantastisk resa! Norge är så otroligt fint och lättkört. Sommarnätterna så högt upp är helt otroliga och det finns hur mycket som helst att se. Jag älskar norra Sverige, på sommaren… Finland känns rätt outforskat men nu när jag har en kompis där känns det extra kul att få upptäcka det. Det kan nog tänkas bli en tur till Rovaniemi bara för att 🙂
Sen blir det såklart kortare turer här hemma när det finns tid. Jag vill fortfarande åka till Sigtuna och Roslagen. Det hann vi inte förra året, eftersom Peppe gick sönder. Å jag är helt säker på att det dyker upp en och annan pressresa, i bästa fall får vi vara med på VM i Olivplockning i Kroatien igen. Det skulle vara så otroligt roligt att komma tillbaka till Brac och träffa alla härliga människor där.
Sen blir de nog så att året avslutas i Karibien. Martin fyller 50 i början av januari -23 så vi planerar för en kryssning i Västindien. Vi har sett många passande rutter, men inte bokat något än. Vi väntar på att flygen ska släppas så vi kan boka även flygresa, så det blir ett paket. Om och ifall att nya pandemier börja härja… man vet ju aldrig och vi vill göra det enkelt för oss om det skulle bli så.
Kryssningar är något av det bästa vi vet! Det är ett sån otroligt smart sätt att se mycket på kort tid. Man packar upp väskan en gång och får sedan som smakbitar av olika platser. Sen kan man åka tillbaka till de man vill se mer av. Som vår bröllopsresa, när vi kryssade i Medelhavet. Vi såg massor med härliga platser, men det räcker med några timmar i Pisa medan vi vill se mer av Venedig och kommer att åka tillbaka dir. Typ så. Dessutom finns det inte mycket som är behagligare än att gunga runt på en stor båt.
Vi får nog året att gå, många filmer kommer det att bli. För så är det ju nu: kameran är med och allt filmas. Sen kommer filmerna upp på Youtube, så prenumerera på vår kanal HÄR så ni inte missar något – Det kommer att hända massor där!!!
Äntligen har jag fått tid att sammanställa vår resa i Småland i somras. Vi såg så otroligt mycket och vill rekommendera så många roliga saker. Jag tar det i den ordning vi åkte, det är lättast så 🙂
Småland gränsar till Östergötland, Skåne, Blekinge, Halland och Västergötland och har broförbindelse till Öland. Vi började vår resa i Tumba, detta var vår första långresa med Peppe (husbilen), så vi tog ganska små etapper i taget.
Vi har besökt vänner på vägen och bott i deras trädgårdar, men fem ställplatser blev det och ytterligare tre såg vi lite sådär i förbifarten. Så här är åtta tips på övernattningar i Småland 🙂
Valdemarsvik ligger på gränsen mellan Småland och Östergötland. Ställplatserna ligger nedanför vägen, precis vid gästhamnen. Man står med nosen mot vattnet och har en alldeles fantastisk utsikt. Dock ska sägas att det kör väldigt mycket moppar på vägen ovanför ställplatsen. Öronproppar rekommenderas.
Här finns 24 platser med el, jag har för mej att det kostade 175 kr per natt och man betalade i en automat vid servicehuset. Allt var fint och fräscht, all tänkbar service som tömning och påfyllning, fräscha duschar och toaletter samt flera olika restauranger och butiker. Valdemarsvik är så fint och jättemysigt, vi återkommer definitivt! HÄR finns en film från besöket.
Nästa stopp var Påskallavik! Här finns 13 platser med utsikt över stranden, hamnen och båtarna. 8 har el, 5 utan – platserna med el finns på den norra delen, vid badstranden. Där ställde vi oss. Vi kom långt innan lunch då fanns gott om plats, de sista platserna blev det nästan slagsmål om, två plåtisar försökte trycka in sej på en och samma ruta. Vid 15-tiden var det fullt, så kom tidigt.
Här kostar det 200 kr med el, 150 utan. Allt man behöver finns här i form av tömning och påfyllning. Utbudet av butiker och restauranger kan man väl snällt säga är minst sagt skralt.
Det som är bra med Påskallavik är att även om platserna i hamnen är fulla, så finns en camping bara 500 meter bort. Man kör bara förbi kyrkan och längst vattnet en liten bit, där finns MÄNGDER med platser som jag tror kostade en hundring. Hit återkommer vi också gärna. HÄR finns film från Påskallavik.
I Påskallavik rekommenderar man att gå en naturstig i närheten av hamnen, den naturstigen är värdelös och svår att hitta. Så glöm den!
Nästa stopp var Kalmar, här skulle vi vara två nätter. Siktet var inställt på ställplatsen ”Ölandskajen”, vid gästhamnen direkt utanför Turistbyrån. Här står man verkligen mitt i smeten, men det finns bara 13 platser (under vintern bara 7) så det är alltid fullt och bilar står ofta på kö.
Här kostar det 220 kr med el. Sophantering och fräscha duschar och toaletter finns i gästhamnen en liten bit bort. MEN här finns inte möjligheter till tömning eller fyllning, det kan man däremot fixa om man åker ut mot Ölandsbron och tar direkt till höger till Svinö.
Här trivdes vi också väldigt bra! Dagarna i Kalmar kan ni se på film HÄR och HÄR.
Tillbaka till Småland blev det ett första stopp i Skruv. Här bodde vi hos en kompis, men passerade Vildmarkscampingen vid Laxsjön, som såg helt fantastisk ut! Detta är en camping med 18-årsgräns om inte målsman är med.
Jag vet inte hur många platser som finns där, men den såg rätt stor ut. Här är öppet året om, men vill man ha full service är det april-oktober som gäller. En natt kostar 180 kr inkl el och då har man tillgång till både tömning och fyllning, samt dusch och toa.
Målet var Ädelfors och vi borde såklart ha stått där eftersom deras camping är på området, men den hade inte fått jättebra betyg – så vi valde att istället ta en natt på Östanå som ligger i närheten av Vetlanda.
En ganska liten och mysig camping vid vattnet, med många långliggare, särskilt golfare. Många verkade känna sej så hemma att man struntade i att visa hänsyn till dem runt om… det var ganska mycket ljud rätt sent. Här kostar det 250 kr med el och full tillgång till både tömning och fyllning. Fräscha duschar och toaletter. Helt ok, men kanske inget som vi återkommer till…
Då hade vi lika gärna kunnat bo på Ädelfors lilla camping som ligger på samma område som Guldvaskningen. Här kommer vi att bo nästa gång vi ska vaska guld, för det kommer vi att göra flera gånger – det är såååå kul!!!
Hur många platser som finns på campingen är oklart, den är lite oorganiserad och även här finns många långliggare. En natt kostar iaf 250 kr inkl el. Det går att tömma latrin och fylla på vatten, men gråvattentömning såg vi ingen. Här har man även tillgång till eldplatser och grillar. Toa finns och jag tror att jag såg en dusch också. HÄR finns en film från både Östanå Camping och Guldvaskningen.
Här trivdes vi sååå bra! Ställplatsen ligger mellan huvudgatan och hamnen, brevid en gigantisk camping. Vi valde en plats längst in, med baken mot cykelparken. Här fick vi en lite större plats i lugn och ro. Vi läste att många tycker att det låter mycket här, men vi upplevde inget sånt – trots semestertider.
Här finns 32 platser, samt tömning, påfyllning och fräsch dusch/toa. Det är lite oklart om vi betalade 200 eller 250 kr per dygn… dygnet gäller iaf 24 timmar från ankomst, så betala inte för tidigt – då måste ni lämna lika tidigt. HÄR finns film från Gränna.
Här bodde vi inte, men vi såg den när vi cyklade runt ön. Ställplatsen ligger precis vid färjan i en skogsdunge. Vi tyckte det var ganska skuggiga platser, men när man tittar på deras egna bilder nu så ser det väldigt fint ut. Här kan man boka plats, vilket jag absolut skulle göra om jag tog husbilen över. Vi tyckte dock att det var enklast att stå kvar i Gränna och bara med ta cyklarna över.
Ställplatsen har 50 platser och kostar 250 kr inkl el. på sommaren. Här finns tömning, påfyllning, dusch och toa.
Ni har säkert besökt en eller flera av de här campingarna/ställplatserna, några ligger ju längs vägar som man brukar köra för att komma till tex Öland. Vi åker ju den vägen rätt regelbundet, men har aldrig ens svängt av vägen förrän nu. Det här med husbil är ju så kul, så mycket nytt man ser!
Pris: 14/4 + 15/4 100 kr per natt, 16/4 200 kr. Inkl el. (ord pris 265 kr/natt)
Bokning: maila till info@tredenborg.com ange husbilsträff i ämnesraden för att få extrapriset.
Betalning: vid ankomst.
Tagg på instagram: #husbilsträffpåsken2022 (viktiga grejer om vi ska hitta varandras bilder)
Vi har fått ett kanonpris och det går dessutom att avboka kostnadsfritt när som helst. Vid minsta sjukdomstecken ser vi som självklart att ni gör det.
Vi har Gula området till vårt förfogande, i första hand, man får sin plats vid ankomst. Området har ca 290 platser, så vi ska nog få plats 🙂
All info om Tredenborgs hittar ni HÄR. Jenny på campingen meddelar att de kommer ha frukostfrallor till försäljning hela påsken.
Alla frågor om campingen, ställs direkt till Jenny på Tredenborgs Camping. Vi har bara fixat ett datum och en bra deal 🙂
Vi tänker att vi dukar långbord på fredagen vid 17-tiden och dukar upp med det man vill. Med tanke på Corona håller vi lite avstånd och följer de rekommendationer som gäller just då.
Vi (Jikitas på äventyr) och Annelie och Ludde (Our Third Home) kommer redan på torsdagen och stannar till söndag. Ni kommer, och stannar, när och hur länge ni vill. Men det är alltså på fredagen som vi tänkt att själva träffen äger rum.
Vi är otroligt förväntansfulla och ser otroligt mycket fram emot detta. En idé som kom på en ”vanliga” resa till Gran Canaria, efter massor med husbilsabstinens 🙂
Vi kommer att ha en live på youtube på torsdagkvällen, ni som dyker upp får självklart vara med om ni vill. Och vi hinner nog med minst en till live innan dess. Så följ oss på youtube Jikitas på äventyr!
På våra instagram kommer uppdaterad information, om och när det behövs, så följ @jikitaspaaventyr och @ourthirdhome för att inte missa något.
Vi tog alltså en sistaminutenresa till Gran Canaria för ett par veckor sedan. Här är en liten sammanfattning av Puerto Rico, hotellet och utflykterna vi gjorde.
Först ska jag förklara varför vi åkte. Många tror nog att det var en onödig lyxresa och att vi struntar i allt vad covid heter. Så är det inte!
Jag har flera olika sjukdomar och har suttit helt i frivillig karantän från mars -20 till juni -21. Tills jag hade min andra dos vaccin i kroppen. Som många andra alltså. Efter det åkte vi runt med husbilen, men höll oss fortfarande för oss själva till 29/9 -21 när restriktionerna släpptes. Vi har alltså varit så försiktiga vi kunnat vara.
Jag har bla fibromyalgi, hypotyreos och en massa andra diagnoser. Det innebär kronisk värk, att jag är ständigt frusen och alltid är trött. Väderomslag, kyla, stress och mörker är det värsta min kropp kan utsättas för. På vintern är jag alltså på botten.
Under december mådde jag så dåligt att jag nästan fick panik. Jag var tvungen att göra något för att inte gå under. Efter många om och men bestämde vi oss för att flytta hemmakontoret till solen. Det var alltså inte en nöjesresa, utan en tillfällig flytt till värmen. För hälsans skull.
Vi var dubbelvaccinerade och tänkte mest hålla oss för oss själv. Det borde vara lika säkert som hemma. Och det var det! Säkrare kan jag tycka. I Spanien är man van vid munskydd, att hålla avstånd och respektera varandra på ett annat sätt än i Sverige. Vi var på restaurang några gånger, men mest åt vi i vår lägenhet. Sista veckan var vi helt och hållet ”hemma” (förutom promenaderna), så vi helt säkert skulle vara friska för hemfärd.
Innan avresa fick vi fylla i en hälsodeklaration, på flyget och transferbussen var det krav på munskydd. Förutom när man äter och dricker. Det är avskyvärt att ha munskydd så länge, men det är som det är. Jag beundrar alla inom sjukvården som jobbar med munskydd och även med visir. Vilka hjältar!!!
I Spanien måste man ha munskydd överallt, även ute – men inte om man kan hålla avstånd till andra. Då är det ok att bara ha det i beredskap och ta på vid behov. Polisen har koll och kan säga till, men det blir oftast bara just en tillsägelse – inte böter.
Efter 6 timmar på flyget och 30-40 minuter i buss kommer vi fram till Puerto Rico och vårt lägenhetshotell Barlovento. Lägenhet nr 8 med den fantastiska balkongen och utsikt över hela stan. Vi var mest på balkongen, ett väldigt fint hemmakontor, och vi trivdes så bra. Det gjorde inte jätteont att sitta där och jobba. 🙂
Nära Puerto Rico ligger Amadores, en fin strand och många restauranger. Man kan gå dit via den otroligt härliga strandpromenaden längs med berget. Drygt 1 km härlig promenad, lite upp och ner. Jättebra motion!
Många går hit på förmiddagen, tillbringar dagen på stranden och går tillbaka på eftermiddagen. Vi filmade hela promenaden för att visa hur fin den är. HÄR kan ni se filmen.
En dag åkte vi till Maspalomas. Då tog vi bussen som tar ungefär 20 minuter. Busschaufförerna kör som galningar, så restiden kan bli lite vad som helst… I Maspalomas finns de gigantiska sanddynerna och dem ville vi såklart utforska. Det var sååå häftigt. Detta filmade vi såklart också. Filmen ser ni HÄR 🙂
Puerto Rico är jättemysigt och ett bra ställe att bo på om man vill se mer. Det är lixom nära till allt. Här finns massor med restauranger, flera köpcenter och massor att se och göra. Vi gick runt ”byhålan” varje dag och hittade alltid nya saker att titta lite närmare på.
Sista utflykten vi gjorde var till Puerto de Mogán. Det var så många som tipsade oss att vi inte kunde låta bli. Dit kan man åka med buss och båt, ni fattar vad vi valde va? Såklart blev det båt, vi gillar ju det. Båten tog ca 30 minuter, som ni ser så verkar det mesta ligga ca 20-30 min bort 🙂
Mogán är helt fantastiskt! Hit måste ni åka när ni är på Gran Canaria. Det är en mysig liten fiskeby med fantastiska blomsterarrangemang och mängder med mysiga restauranger längs stranden. Självklart blev det en film härifrån också, HÄR är den!
Det tog ungefär ett dygn i värmen så funkade kroppen igen. Jag njöt verkligen av solen och värmen och tog vara på varenda minut. Vi tog mängder med promenader och körde trappträning två gånger om dagen. Vi kom alltså hem i ett betydligt bättre skick än vad vi var när vi åkte. Å det var det som var meningen med hela resan. Nu är det bara att fortsätta på den vägen.
Det var med viss ångest vi åkte hem faktiskt, inte bara pga vintern och vädret – utan för att man har en annan syn på covid i Spanien. Vi kände oss mycket säkrare där helt enkelt. Resan var otroligt välgörande men nu har vi stängt in oss igen. Vi är glada att vi vågade, det var inte självklart.
Det är ändå väldigt tydligt: jag kan inte bo i Sverige hela vintrarna, kroppen klarar inte det. Vår plan om vintrar i solen måste alltså realiseras. Så snabbt det går.
Det är dax att åka hem. Vi har haft två härliga veckor med sol, motion, jobb och utflykter. Vi mår så mycket bättre nu än när vi kom hit till Gran Canaria.
Under den här tiden har vi bott på Barlovento Hotel. Vi hittade en resa med Ving till ett väldigt bra pris. Det enda vi visste om hotellet var det som stod på Vings sida, som alltid är texten lite förskönad såklart.
Barlovento är ett 3-stjärniga hotell, uppe på höjden i Puerto Rico. Här finns två olika lägenheter, en med en liten balkong och en med en stor. Vi valde den stora och är väldigt glada för det. Den är stoooor!
På hotellet finns bara lägenheter, ingen restaurang eller annat. Men där finns en pool, två faktiskt. Typ en barnpool, men hotellet är inte alls barnanpassat. Här är mängder med trappor och nivåskillnader. Trappan från stranden är 175 trappsteg. Så har man problem att gå ska man välja något annat. För oss var det perfekt, då vi passat på att få lite bättre kondis i alla trapporna.
Det ligger en mindre Spar-butiken direkt nedanför de där trapporna och en större några minuter bort. I receptionen på hotellet kan man handla det nödvändigaste, till hyfsade priser. Den spanska receptionisten pratar norska, svenska och danska, i stort sett flytande.
Här är Wi-Fi på rummet, man får be om password för just sitt rum. Det funkar helt ok, vi lyckades både streama film och köra en live på youtube. Och vi har suttit och jobbat båda två utan problem, så där finns inget att klaga på. Ur arbetssynpunkt så har det spanska hemmakontoret funkat jättebra.
Men det är lyhört, första veckan var det lite jobbigt med festande grannar. Så pass att jag fick ett utbrott på en packad dansk kl 5 en morgon och hotade med polis. Han hade stökat hela natten och höll hela hotellet vaket. Han fick en varning av Ving och åkte dessbättre hem någon dag senare. Men det är lyhört, det ska man veta. Öronproppar rekommenderas. I vårt rum, nr 8, var det ändå helt ok. Kanske rum 6 är att föredra, då det ligger ännu mer åt sidan.
Lägenheten som sådan är alldeles lagom för två personer och i ok skick. Visst behöver det fixas och piffas, men ok. Däremot finns lite att säga om sängkläder och sängar. Det går inte att vända sej utan att det låter som sängen ska gå sönder. Madrasserna är fläckiga och lakanen rätt trasiga. Handdukarna däremot är fräscha. Och! Kan vara bra att veta… det finns inget varmvatten på morgonen.
I köksdelen finns allt man behöver, mikro, brödrost, vattenkokare och en rymlig kyl med frys. Men där finns bara glas och tallrikar för tre personer. Vardagsrummet är rymligt, med tv som man får hyra fjärrkontroll till, för att den ska funka. Liiite dåligt kanske.
Men balkongen! Den är ljuvlig! Där har vi i stort sett tillbringat all vår vakna tid. Martin har suttit och jobbat där. Jag har suttit inne i vardagsrummet på morgonen och kommit ut vid 11 då solen kommit till balkongen. Utsikten är otrolig, man ser hela Puerto Rico. Solnedgången har varit magisk varje kväll.
Vi har trivts jättebra här. Men är man van vid högre standard, vill ha nära till stranden, har svårt med trappor osv – då ska man välja något annat. Vi hade önskat lite mer ljudisolerat, men men…
Vi hade kunnat bo här igen, det är perfekt som hemmakontor i solen. Men vi vill ju gärna se nya platser och därför blir det nog något annat nästa gång. Nu kan vi den här hålan, dax för nästa 🙂
Även om vi suttit och jobbat en del, så har vi hunnit några små utflykter också. I lördags tog vi båten till den mysiga lilla fiskebyn Mogan.Det kan jag verkligen rekommendera!
Puerto Rico ligger rätt bra som utgångspunkt för att göra utflyter till andra ställen. Det går bussar lite överallt, häromdagen tex åkte vi till Maspalomas. Supersmidigt!
Många har tipsat oss om Mogan och dit kan man åka båt. Vi gillar att åka båt, så det var vi ju tvungna att kolla upp. Båten kostar 7 Euro och 12 Euro tur och retur. Det går att åka buss också, vilket är lite billigare – men de kör som galningar här. Det ser man på filmen vi gjorde från Maspalomas. Båt känns lugnare, skönare och säkrare.
Vi tog första båten som just nu går 9.30. Biljett kan man köpa online eller i hamnen i förväg, vi köpte den direkt på plats innan avgång. Det var inte särskilt många som åkte, kanske 15 stycken. Munskydd är obligatoriskt. Utresan bokas, hemresan är öppen.
Det tar ungefär 30 minuter med båten mellan Puerto Rico och Mogans hamn. Man puttrar på i rätt maklig fart och passera stränder och grottor på vägen, kaptenen berättar om en del av det vi ser. Man kommer fram till en supergullig liten fiskehamn med vackra hus och otroliga blomsterarrangemang. Det är blommor överallt!
Direkt vid båten finns ett litet hotell som tydligen är väldigt populärt och bra att bo på. De har badstege direkt ner i vattnet från hotellet 🙂
Vi började med att gå runt i hamnen och bara myste i solen. Sen fortsatte vi upp och förbi centrum. Mogan är rätt litet och det mesta är centrerat runt stranden och hamnen. Här finns mängder med restauranger och butiker. Det var svårt att välja lunchställe.
Vi hade blivit tipsade om restaurangen I love Mogan, som ligger i hamnen. Men vi ville ha stranden som utsikt och valde till slut La Linterna som ligger i slutet av alla restauranger vid stranden. På menyn har de allt! Det är lite dyrare än i Puerto Rico, men det handlar bara om ett par Euro. Jag valde en pasta och Martin valde revbensspjäll. Jättegod mat!
Nöjda och belåtna la vi oss på stranden en liten stund. Det var faktiskt första gången vi låg på stranden, vi har ju en så himla fin balkong 🙂
Vid 15.30 tog vi båten tillbaka till Puerto Rico, väldigt nöjda med dagen. Båten är en sk glassbottomboat, som alltså har glasgolv. På hemvägen stannar den till lite så man får möjlighet att se lite fiskar och mer av livet under ytan. Men man ser inte särskilt mycket tyvärr…
En tur till Mogan är absolut värt både tid och pengar. Det är en väldigt fin liten utflykt, jättemysigt faktiskt. Inom kort kommer en film från dagen, ha koll på vår Youtube-kanal Jikitas på äventyr.
Även om vi är i den spanska solen, så ser dagarna ut ungefär som hemma faktiskt. De här två veckorna har vi lagt på vår hälsa och det känns väldigt bra.
Drygt halva tiden på ”jobbmestern” har gått. Första veckan jobbade vi mån – tis, sen var vi lediga resten av veckan och nu kommer vi jobba nästan som vanligt tills vi åker hem. Men vi passar såklart på att utnyttja solen så mycket vi bara kan också.
Dagarna ser ut ungefär som hemma. En arbetsdag vaknar Martin vid 5 och jag vid 7.30. Det blir frukost som vanligt, jag har t.o.m. knäckebröd med mej för att starta dagen på bästa sätt. När jag vaknat och ätit tar vi morgonpromenaden, en halvtimma ungefär, precis som vanligt.
Sen äter vi sallad eller gårdagens rester till lunch, och middag som vanligt på kvällen. Förra veckan åt vi en del middagar ute, men eftersom smittan ökar även här – har vi bestämt oss för corontän de sista dagarna. För att inte riskera att bli kvar här pga sjukdom, det kostar lite för mycket om det skulle hända. Så vi håller oss på vår kant nu. Om vi mot all förmodan skulle bli sjuka, så vill vi bli det hemma.
Vi har verkligen hållit oss undan och gjort vad vi kan för att inte bli smittade men jag känner mej faktiskt säkrare här än i Sverige. Här använder alla munskydd och de flesta gör det tom korrekt… bara en sån sak… i butiker står kontrollanter och se till att inte för många är inne samtidigt, resten får stå i kö utanför. Polisen ser till att restriktionerna följs och även om man inte får böter, så får man en tillsägelse. Vi har inte munskydd när vi är ute och går, iaf inte om vi garanterat kan hålla avstånd. Känslan är att man visar mer hänsyn här än i Sverige.
Dagarna avslutas, också precis som hemma, med en promenad, ibland i solnedgången. Med våra två promenader får vi ihop drygt en timmes fysisk aktivitet och ofta drygt 10 000 steg. Däremot har jag inte tränat särskilt mycket, jag har mest prioriterat vila och återhämtning och får köra igång på riktigt med träningen när jag kommer hem igen. Eller också får jag ett ryck här och kör ett pass, man vet aldrig.
Men vi har ju våra trappor… 175 steg… ibland är de sååå jobbiga, men de ska göras och ingår i vår dagliga rutin. Första dagen var det nästan en utmaning att komma upp utan att lungorna skulle sprängas och benen ge upp, men jag inbillar mej att det går lättare och lättare för varje dag. Men vissa dagar vete sjutton… det är ett litet träningspass att ta sej upp och det är inte många fler än vi som går där.
Här om dagen såg vi ett gäng som körde trappträning och rusade upp och ner som värsta gasellerna. Lite sugen blev jag faktiskt att hänga på, men jag hade nog dött. Men bara tanken att jag blev sugen är ett framsteg. Det betyder ändå att gnistan finns där.
Tanken med resan var att ta hand om oss, och det har vi verkligen gjort. Jag har mest legat i solen och läst och plöjt böcker som aldrig förr. Jag mår mycket bättre i kroppen och känner mej hyfsat avkopplad. Så nu hoppas jag att känsla sitter i tills värmen kommer tillbaka i Sverige, i typ april… hoppas kan man ju alltid.
Resan var otroligt välbehövlig, det är länge sedan min kropp mådde så här bra. Dagarna har lixom bara passerat och visst har vi gjort en del utflykter, men mest har vi bara varit. Och det har varit sååå skönt! Nu står jag nog ut lite till, vintern är tack o lov slut snart. Nåja, om 1,5 månad är det iaf vår enligt almanackan 🙂
Över trettonhelgen har vi några dagar ledigt. Det var vi självklart tvungna att utnyttja, så vi har gjort några utflykter 🙂
Både Martin och jag har varit på Gran Canaria förut, men vi har egentligen inte sett särskilt mycket. Så i onsdags tog vi bussen till Maspalomas för att kolla in sanddynerna som vi hittills bara sett på bild.
Det är inte helt enkelt att förstå vilken buss man ska ta, vilken tid den går eller var man ska kliva av. Men vi försökte kolla upp det så gott vi kunde och knatade iväg till busstationen strax innan 9. Såklart hade vi sett fel, men till slut kom ändå en buss som skulle ta oss rätt.
Vi överlevde bussresan! Vilket är ett mirakel, de kör som galningar här! Men fram kom vi iaf, efter en resa som tog ungefär 30 minuter. Vi visste inte riktigt var vi skulle gå av, men chansade på Faro Maspalomas. Faro betyder tydligen fyr och det är just precis vid fyren som busstationen ligger. Ett bra riktmärke när man ska hitta tillbaka.
Om man går mot fyren från bussen, ligger sanddynerna åt vänster. De går inte att missa. Dunas de Maspalomas är ett 4 km2 stort ökenområde med sand som man länge trott kommer från Afrika pga olika sandstormar. Men det troligaste är att den stora jordbävningen i Lissabon 1755 och den efterföljande tsunamivågen ligger till grund för Maspalomas-öknen. Det är det enda dokumenterade naturfenomenet i den tidsperioden som kan ha flyttat så mycket sand på så kort tid.
Fast med tanke på blåsten vete sjutton vad som är sant, jäklar vad det blåste. Precis som på Kap Verde, och jag avskyr det! Mycket sand är det iaf, som ett Sahara i miniatyr. Jag fick en känsla både av Egypten och Gambia, sand är ju rätt vanligt på bägge ställena. Å jag gillar det!
Vi klättrade runt lite, tog en massa bilder och filmade. Det kommer en film så fort vi hinner. Här finns en jättestor strand, som många promenerar på, men väldigt få badar. Bortom dynerna ligger en halvmilslång nudiststrand, dit gick vi inte.
När vi tittat färdigt gick vi runt i Maspalomas. Vi kollade in stranden, gick längs strandpromenaden och tittade runt i omgivningarna. Vi hade stämt träff med husbilskompisar från Sverige och medan vi väntade på dem tog vi en fika.
Vi skulle bara äta lunch med Annelie och Ludde, men vi hade så trevligt att tiden bara rusade iväg. Fyra timmar satt vi och pratade och när vi skildes åt bestämde vi att de skulle komma över till oss kvällen efter och vara gäster i vår livesändning på youtube. Efter ”lunchen” åkte vi åt varsitt håll, men såg alltså igen kvällen därpå och det var precis lika trevligt som dagen innan.
Ett par himla bra dagar alltså. Maspalomas kan vi rekommendera, det var en intressant plats och man kan lätt fördriva några timmar där.
Träffen med husbilskompisarna var också kul! Vi har bestämt att ses igen och fira påsk tillsammans. Å då vill vi ha med fler husbilsvänner. Så nu planerar vi för husbilsträff i Skåne över påsk. Det ska bli sååå kul!!! Mer info om detta kommer såklart vart efter 🙂
Vi gjorde det faktiskt! Trots lite oro och stor tveksamhet så köpte vi en sistaminutenresa och drog till solen!
Jag har varit väldigt tveksam och rätt negativ till folk som reser i pandemitider. Att resa är en del av mitt arbete som skribent, men jag har ändå inte satt mej på ett flyg på snart två år. Mest för att hålla mej undan från människor, dessutom stängde ju världen och massor av jobb/resor blev inställda.
Såklart har jag saknat det! Just det där att planera, packa en väska, checka in och det bästa av allt: att ta de första stegen ut på en ny destination. Det har jag verkligen saknat, men med Peppe har vi ju ändå fått se nya platser – så det har varit ok.
Men nu orkade inte kroppen längre. Jag har fibromyalgi (kronisk värk mm) och för att må bra behöver jag värme, rejäl värme. Och stabilt väder. Inget av det har jag fått hemma sedan i juli. Värken och tröttheten har varit brutal och nu orkade jag inte må dåligt längre.
Vi började resonera. Vi är dubbelvaccinerade, kan jobba på distans, hålla samma avstånd till folk som hemma och kunde få en resa grymt billigt. Det var absolut inte självklart att åka, men efter att vi funderat både en och tre gånger så var vi beredda att ta risken. Jag måste få må bra!
Så natten till lördag packade vi ihop hemmakontoret i Sverige och packade upp det igen på Kanarieöarna. Vi sitter nu i Puerto Rico på Gran Canaria och jobbar och det är ljuvligt! HÄR kan ni se film från dörr till dörr 🙂
När vi landade var det strålande sol och ca 25 grader varmt. Redan igår orkade jag gå en betydligt längre promenad än på länge samt de ca 200 trappstegen upp till vår lägenhet. Vi bor på ett lägenhetshotell, Barlovento, på en höjd, med utsikt över havet. Vi har en gigantisk balkong, som ett extra vardagsrum och som vi verkligen njuter av.
Vi satt i karantän innan vi åkte, här träffar vi knappt någon. Vi är ute och går, men äter det flesta måltider hemma. Och när vi landar i Sverige kommer vi att stänga in oss igen. Här måste man ha munskydd bland folk, även ute. Jag litar på att vaccinet hjälper och att vi är minst lika skyddade här som hemma eftersom vi håller oss mycket för oss själva. Vi har gjort vad vi kan helt enkelt.
Vi har dessutom tagit en paketresa med Ving. Då gäller paketreselagen som hjälper en hel del om landet skulle stänga ner osv. Hängslen och livrem alltså.
Så nu ska vi tina upp våra kroppar, äta bra mat, vila och motionera och komma hem som nya människor. Ni fattar inte hur mycket jag saknat sol och rejäl värme. Jag mår så otroligt bra i kroppen nu, total skillnad mot hemma. Två veckors hälsoresa kan man kanske kalla det. Eller jobbmester… för vi kommer att jobba hälften att tiden och vara lediga hälften. Idag jobbar vi!
Ojojoj… årets sista dag… hur i hela friden ska man sammanfatta 2021 på ett begripligt sätt? Enkelt kan man säga att våren var en enda lång väntan på vaccin. Vi köpte lycka för pengarna i början på sommaren, när vi tog beslutet att bli husbilsägare. Å heeeela året har kryddats med en jäkla massa skit och sjukdomar.
2021 började med att beskedet om vaccin kom och direkt i januari fick de äldre den första dosen. Vi var i riskgrupp och såg fram emot att snart få vaccinet i armen. Så blev det inte… helt plötsligt var vi nämligen inte i riskgrupp längre, trots att vi båda har kroniska sjukdomar och min läkare särskilt varnade mej för att bli smittad. Inte förrän i maj skulle vi få den efterlängtade första injektionen.
I slutet av januari åkte äldste sonen på corona och sen även min mamma som blev väldigt sjuk och inlagd på sjukhus. Som om inte det var tillräckligt, blev även min pappa smittad, såklart, och snart var även han inlagd. Att ha en förälder inlagd utan att man får besöka är krångligt nog, att ha bägge inlagda var totalt kaos. Det var dagligt kontakt med läkare, som lät mer än bekymrade, vi befarade det värsta, då min mamma var väldigt dålig. Det skulle ta många veckor, men bägge kom otroligt nog hem igen – tyvärr inte i samma skick som innan. De blir nog aldrig helt friska mer.
Våren tuffade på och i maj satt äntligen första dosen i armen, då började vi fundera lite på sommaren. Vi har bekanta som gått bort i covid och såg hur sjuka mina föräldrar blev. Livet kan ta slut snabbare än man tänkt… kanske borde vi ändå göra slag i saken och förverkliga vår dröm? Var det kanske dax? Japp, det var det! 21 maj klev vi in i den husbil som skulle bli vår och 29 Juni hämtade vi hem honom. Peppe hade kommit in i vårt liv! Och då hade jag även fått min andra dos och vågade börja leva lite mer.
Premiärturen gick redan samma vecka, första natten tillbringades vid Skoklosters slott. Med utsikt över slottet och vattnet och med en vacker solnedgång döpte vi Peppe i bubbel och hade en fantastisk första helg som nyblivna husbilsägare. Livet med husbil var precis så härligt som vi trott och vi var ute ”på rull” så mycket vi bara kunde från första veckan.
Innan vi tog den stora sommarturen, testade vi att jobba i bilen och det gick alldeles utmärkt så turerna blev längre och längre. Semestern tillbringades på Öland och i Småland, under 21 dagar åkte vi runt och tittade på allt vi hann med och älskade det. Sorgen var rätt stor när vi styrde kosan hemåt igen för att Martin var tvungen att jobba hemma ett tag. Höjdpunkterna på sommaräventyret var dagarna i Kalmar, Byxelkrok på Öland, Guldvaskningen i Ädelfors och när vi cyklade på Visingsö. Det har jag drömt om så länge och nu blev det äntligen av.
I början av sommaren drabbades min svärmor av en stroke, men hämtade sej snabbt nästan helt och hållet. I september fick hon en till och den gick inte alls lika bra. Vi ställdes igen inför faktum att det kunde ta slut när som helst, det var bara ett halvår sedan sist – men då var det min mamma. Även den här gången vände det otroligt nog, men inte tillräckligt mycket för att hon ska få komma hem mer. Idag är min svärmor på ett äldreboende, hon kan inte prata, inte äta själv, inte ens vända sej själv. Hon lever min värsta mardröm och jag lider så med henne. Just idag firar mina svärföräldrar Guldbröllop, de har inte varit ifrån varandra på drygt 40 år innan detta hände. Som sagt: man vet inte vad som händer så det gäller att ta vara på livet när man har det.
I september åkte vi till Nyköping några dagar, vi jobbade från bilen och på helgen upptäckte vi Stendörren. Helt fantastiskt! Tyvärr började Peppe låta illa och när vi kom hem fick han läggas in på verkstad. Man fixade till honom, trodde vi, och några veckor senare åkte vi på Mässa i Jönköping. Där dog han. Vi fick tillkalla bärgare som körde Peppe till en ny verkstad och vi fick ta tåget hem. Verkstäderna i Småland är verkligen bäst! Vi hade tankat skitig diesel och hela systemet från tank till motor var igenkläggat. Två veckor senare och bara ett par dagar innan första snön trillade ner, kunde vi hämta honom och på vägen tog vi en sista campinghelg och upptäckte Vadstena. Vi hann hem innan det blev halt, men nu har Peppe pyjamas och sover tills det blir varmt igen.
Oktober till december var det fullt upp! Sverige släppte många av restriktionerna och vi fick massor att göra. Det var teaterpremiärer, event, mingel, fest och julbord. Massor med julbord! Allt fotades och filmades även till vår nya Youtube-kanal som Martin startade när vi köpte Peppe. Ni får gärna kolla efter länkarna här i texten och kolla filmerna från olika äventyr. Kanalen heter såklart ”Jikitas på äventyr” och vi blir väldigt glada om ni vill prenumerera och följa oss. Det hjälper oss väldigt mycket!
Under 2020 renoverade vi massor. 2021 började med att vi lät vår målare fixa taket i hallen, som var skadat. Jag målade om mitt träningsrum och fräschade upp alla lister i hela huset när jag ändå hade penseln i handen. Vi förintade trädgården på framsidan, för att bygga parkering till Peppe och byggde trädäck på baksidan. Röjningen inomhus har fortsatt, vi hann även ha en loppis hemma och stå på en arrangerad, så en hel del utrensat har vi lyckats sälja av. Grejerna minskar och ett liv helt och hållet i husbil kommer allt närmare 🙂
Under hela året har det hänt saker som jag bara antytt, men som styrt det mesta och varit riktigt tungt. Jag har berättat lite om vår ”nära” som håller på att sabba sitt liv och därmed även vårt. Stora summor pengar har försvunnit på olika sätt, så pass att h*n fått sälja sin lägenhet och numera är bostadslös. Vi har alla mått och mår väldigt dåligt av detta, men mer än så kan jag inte berätta.
Peppe har varit vår räddning! Hade vi inte köpt honom hade vi faktiskt inte haft något att glädjas åt alls under året. Då hade allt bara varit sjukdom, död, frustration och trassel. Nu har vi ändå kunnat fly vardagen lite då och då och sommaren var helt fantastisk, trots att skiten runt oss hela tiden fanns där.
2022 då? Vad förväntar jag mej? Vår resa till Bali blev inställd, men året börjar ändå med sol. Vi flyttar nämligen hemmakontoret till Gran Canaria ett par veckor. Vi ska alltså inte ha semester, utan ska jobba. Det är med lite oro som vi åker, men jag måste få värme. Jag har levt på värktabletter senaste månaden och måste få vila kroppen från värk. Vi kommer vara lika försiktiga som hemma, om inte mer. Vi har suttit i corontän hemma i snart två veckor och kommer att göra detsamma när vi kommer hem.
Sen är planen att ta Peppe runt i Skåne i april och upp till Norrland i sommar. Vi hoppas såklart att det ska bli barmark och varmt redan i februari helst, så vi kan åka ut så fort det bara går – men rimligt är väl att tro att det blir i slutet av mars som tidigast. Sen kommer vi nog bara hem om vi måste…
Vi ska bara renovera en enda grej och det är taket till entrén som håller på att rasa och kanske rasar av snön när vi är borta. I övrigt är allt fixat nu som måste fixas och som vi planerat sedan länge. Jag hoppas kunna sälja av ännu mer saker, det står ytterligare 6 fulla flyttkartonger med grejer färdiga för loppis. Än finns en hel del kvar, men lite i taget så…
Vikten och hälsa då? Inte bra alls… jag har inte kunnat styra min tid som jag velat och har inte haft tid att fokuserat på det jag velat. Vi har inte hunnit med lika många promenader och stressen har varit omänsklig. En del av det jag gick ner 2020 har jag gått upp, men nu är det på väg bort igen. Jag är otroligt känslig för stress och går upp i vikt direkt. Jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra just nu. Men jag mår inte bra, så enkelt är det.
Jag trodde inte att 2021 kunde bli värre än 2020, men det kunde det. Nu hoppas jag verkligen inte att 2022 blir ännu sämre… det klarar jag inte. Hösten var precis på gränsen av vad jag orkade med, jag trodde på riktigt att jag skulle gå under av stressen. Det får inte upprepas! Det går bara inte!
Med detta önskar jag er ett gott slut på 2021 och ett riktigt härligt 2022. Nu måste allt bli bättre!
