Bläddra efter
Etikett: resor

Många trådar…

Många trådar…

Jag har så många tankar och funderingar i min skalle just nu att det bara snurrar. Det är så mycket jag vill göra och skriva om, men det är för mycket som trängs i min skalle för att jag ska få någon ordning på det.

Jag har ett jättebra liv just nu, det är hur mycket skoj som helst som händer och jag får nya roliga bekantskaper hela tiden. Jag har alltså inget alls att klaga på och det gör jag inte heller. Det är bara det att jag inte vet vilken tanke jag ska utveckla och i vilken ordning eftersom alla är lika intressanta.

Martin och jag satt och pratade om framtiden idag, platser vi vill se och saker vi vill göra. Bägge vill åka till Sydafrika och räkna djur, ett av alla biståndsarbeten man kan göra. Det kan vi tänka oss att göra om kanske 8-10 år. Jag hörde mej själv säga att jag vill göra mer i HBTQ-frågorna, eftersom den senaste tidens händelser i världen gör mej galen. Så det ska jag kolla upp.

Dessutom vill jag komma i form också, mitt livs bästa form helst. Jag har inte haft ont på några dagar nu och är sugen på att börja springa igen. Men jag vill att det ska vara hållbart, så jag inte får ont och tvingas vila en längre tid igen. Några kilo ska bort och vikten ska vara stabil innan operationen, då vet jag ju att jag måste vila minst 8 veckor. Om 6 år fyller jag 50, då ska jag må som bäst och trivas med mej själv är min enkla lilla plan.

Jag jobbar alltså bara två dagar i veckan, men har knappt ens tid med det. Bortskämd? Kanske det. Men jag känner mer och mer att jag är ämnad för att göra något annat, jag borde faktiskt hålla på med bistånd av något slag och mer frivilligarbete. Martin däremot vill ju helst pyssla med sina datorer och får han sitt drömjobb så kan han försörja oss bägge två. Då gör jag precis vad jag vill med min tid. Jag vet att jag inte kan jobba heltid, knappt ens halvtid. De timmar jag kan jobba vill jag göra nytta och helst förändra hela världen. Drömma kan man väl få göra?

Många tankar är det och det enda som det faktiskt är ordning på just nu är mina två arbetsdagar i veckan och resan till Gambia. I skallen snurrar: vänskap, familj, fattiga barn, utsatta barn, hbtq, uganda, ryssland, politik, OS, bojkott, blogg, event, semester, ullared, vikt, jobb, fibromyalgi, utredningar, ögon, operationer… ja allt man kan tänka sej i en salig blandning.

Imorrn är tanken att jag ska göra ett seriöst inlägg i debatten om HBTQ och huruvida den tysta bojkotten av OS gjorde någon verkan eller ej. Jag måste bara få ihop alla tankar och trådar till en samlad tanke och en tråd. Det kanske går…  🙂

Volontär i Afrika

Volontär i Afrika

Jag har en dröm som jag inte pratat så mycket om än så länge. Min stora dröm om att bli kontaktfamilj blev ju till slut uppfylld och vi har vår lilla pojke. Den stora drömmen som hittills varit helt omöjlig att förverkliga har jag bara berättat för några få om… nu ska ni också få veta.

Min dröm är att åka som volontär till något afrikanskt land (helst) och vara med vid ett skolbygge, ta hand om barn på något barnhem, räkna elefanter, ta hand om utrotningshotade djur eller nästan vad som helst. Bara det är i Afrika och gör nytta!

En vän skrev i sin blogg att loppet är kört och att hon borde gjort detta innan hon fick barn. Jag ser det helt tvärtom! Det är nu det är dax! Nu när barnen är stora och klarar sej själva, jag har en helt annan erfarenhet och mognad och ingen att ta ansvar över mer än mej själv. Det är aldrig för sent att åka iväg som volontär, tvärtom så åker många som pensionärer eller tillsammans med sina vuxna barn.

En släkting var iväg till Sydafrika för något år sedan och räknade djur. De hade en fantastisk månad i bushen och fick se alla vilda djur i sin naturliga miljö. Det är så djur ska upplevas! Jag imponeras av Operation Smile som opererar barn med läpp- gom- och käkspalt under väldigt sparsamma förhållanden. De ger barnen ett helt nytt liv och en helt annan framtid än de annars skulle ha.

Visst gör vi nytta med vår hjälp i Gambia och det kommer vi förstås att fortsätta med. Men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Så en längre tid i ett projekt måste det nog bli i framtiden. Låt säga om tio år kanske, när vi inte längre har en hund som ska tas om hand och då Martin kanske kan vara borta en längre tid från jobbet och följa med. Problemet är inte att göra något, utan att välja bland alla projekt. Så många lockande projekt och länder…

Det är min hemliga dröm som numera alltså inte är hemlig längre. Vad är din?

Händer mycket nu…

Händer mycket nu…

Det snurrar fort just nu… Å ni vet ju vad jag tycker om det: inte! Jag gillar när det händer grejer, men ibland händer det lite väl mycket och skallen kokar lixom över av intryck som ska smältas.

Nu är iaf resa till Gambia bokad. Det blev lite på och avbokningar innan vi fick läget under kontroll. Vi är 7 stycken som drar iväg i november, vi var 11 från början. Men fortfarande kan fler ansluta sej till oss, det är bara att man höra av sej så försöker vi boka in er på samma hotell och går inte det så finns det flera andra hotell i närheten. Så än finns det möjlighet att åka iväg på årets häftigaste bloggresa  🙂

Å igår gick jag och vann en kryssning som måste utnyttjas innan 1 mars. Så det blev snabba ryck att fixa hundvakt och kolla vem som skulle med på den. Vi ringde upp lillpojken och frågade om han ville följa med, hans reaktion kan ni läsa i ett senare inlägg. Han sa inte nej om vi säger så…

Så jag är egentligen bara glad att dagens heldag i tingsrätten bara blev en dryg timme. Nu har jag hunnit fixa en massa detaljer som jag inte skulle hunnit annars. Det känns som man fått en extra dag den här veckan och det var behövligt.

Martins praktik är slut så vi har dessutom en ledig dag tillsammans innan han ska sitta i skolbänken igen imorrn. Han känner sej inte helt hundra och ligger just nu i soffan och läser Status12. Vi har bestämt att vi ska ta en lunchdate och äta sushi för att slippa laga mat och ta upp tid med det.

Återkommer senare under dagen med tankar och funderingar om lite annat…

Trollet i Gambia

Trollet i Gambia

Kommer ni ihåg flickan på bilden? Hon bor i byn Juffure i Gambia, byn där Kunta Kinte föddes. Vi träffade henne när vi var där i januari förra året och gav henne ett gosedjur. Det var hennes första köpta leksak och hennes första egna ägodel. Hon sprang runt hela byn lyckligt gallskrikande och visade upp sin skatt  🙂

Jag glömmer henne aldrig! Och idag när vi pratade om resan här hemma, så visade det sej att detta är ett av de starkaste minnena även för resten av familjen. Junior kallar henne för trollet ”Kommer ni ihåg det där lilla Trollet som fick en Ior”. Så berättade vi om mötet för hans flickvän och visade bilden. Det kanske var det som fick flickvännen att bestämma sej? För idag sa hon att hon tänker följa med oss tillbaka i höst. 

Kanske får vi träffa den lilla flickan igen? Ior är förmodligen både skitig och välanvänd, men vad gör det? Hon kan få ett nytt gosedjur, bara vi hittar henne. Vi vet var hon bor, så vi ska nog leta rätt på henne. Ett spännande möte som jag är säker på blir väldigt känslosamt. Igen.

Vi har ett rum kvar, så är ni sugna på att följa med så får ni höra av er senast imorrn (söndag). Den 18 november åker vi. Vill ni se fler bilder och följa oss nu och på våra resor, så följ mej på Instagram genom att klicka på knappen uppe till höger eller sök på marlenerinda. 

Kolsyra i blodet :-)

Kolsyra i blodet :-)

”min” strand 🙂

Just nu känns det som kolsyra i blodet, jag är så glad! Igår var en väldigt bra dag, då det hände mycket kul och några trassliga trådar redde upp sej. Det som får mitt blod att bubbla är förstås att resan till Gambia är bokad!

I november åker vi, om 271 dagar för att vara exakt, 3 glada bloggare och 6 medföljare (2 med vilande bloggar) som kanske blir bloggare på vägen. Vingresors chefer ser inte nyttan av att ha ett bra samarbete med bloggare och  ger oss inte minsta lilla rabatt trots att vi bokat för 11 personer. Men  tjejen som hjälpte oss gav oss suverän hjälp så hon ska ha all kredit, trots tjuriga chefer… Alltså har vi två platser kvar om någon av er är sugen. Ni har till måndag på er att fundera  🙂

När bokningen var gjord kände jag ett totalt lugn, samtidigt som det spratt i hela kroppen. I november är jag tillbaka och den här gången får jag visa landet för fem nyfikna människor som aldrig varit där. Aldrig varit i Afrika! Jag hoppas att de kommer att gilla det… Smile blev överlycklig och frågade flera gånger om det var sant. Jag sa att vi kommer att fylla väskorna med kläder, leksaker och skolmaterial. Allt som hans stora familj behöver, men har svårt att köpa.

Vi kommer att bo på ett hotell på stranden, lite närmare min svenska kompis Linda. Lite avsides från turister och ljud, förra gången bodde vi mitt i smeten och hade lite svårt att sova på nätterna pga (o)ljuden utanför. Stranden där vi kommer att bo är nästan helt tom och nationalparken Bijilo ligger granne, där finns mängder med apor som även letar sej in på hotellområdet. Guuuud vad jag längtar!

Det hände fler kul grejer igår, bla något som har med Martins framtid att göra. Men det berättar jag mer om när allt är helt klart och alla berörda vet. Detta är något som kommer att förändra hela vårt liv och något vi väntat på. Så bitarna faller på plats…

I går var det en strålande vårdag med torr mark och gympadojjeväder och vi bokade vår resa till solen. Idag ligger vit snö som ett tjockt täcke över hela Tumba så man längtar ännu mer till Afrika, och snön fortsätter att vräka ner… så otroligt onödigt, men så klart helt naturligt i februari. Vi har haft tur ändå den här vintern.

Å de bra dagarna avlöser varandra. Idag får jag äta lunch med en av mina bästa vänner, vi ska äta sushi förstås! Jag är ledig och ska jobba undan lite, medan Martin och Senior jobbar. Ikväll ska Martin iväg med några klasskompisar på AW, så jag får hela kvällen för mej själv också. Me like! Det blir mys i soffan med hunden och nagelfix. Hör ni hur bra jag mår! Hur mår du?

Bloggresa till Gambia!

Bloggresa till Gambia!

RESAN ÄR INSTÄLLD PGA FÖR LITE BOKNINGAR INDIREKT PGA EBOLA!
Vi siktar på att åka hösten 2015 istället.

 Som ni säkert vet så har jag bott en tid i Gambia och nu har vi även en lärt känna Smile som vi
hjälper. Vi hjälper faktiskt hela hans familj på hela 13 personer.

Gambia är ett fantastisk land med fantastiska människor och har man besökt landet vill man bara komma tillbaka. Tyvärr är turistsäsongen väldigt kort och därför är det svårt för invånarna att få jobb, vilket medför att en del har det riktigt dåligt ställt. Smile hoppar runt och tar de jobb som finns, det är bara han och hans bror som försörjer hela familjen. Mamman gör så gott hon kan med odlingar av olika slag. Så vår hjälp på 250 SEK i månaden är ovärderlig.

Jag pratar med Smile via Facebooks chatt ganska ofta och ibland berättar han saker som gör att vi skickar ner lite mer pengar. Det kan vara någon som är sjuk, att det varit svårt med jobb eller som nu när han ena syster ska ta sin examen. Så nu har han fått lite extra för att hon ska kunna köpa något att ha på sej på den stora dagen. Så här på alla hjärtans dag känns det extra skönt att veta att vi bryr oss alla 365 dagar på året och inte bara idag.

Eftersom jag vet att många är nyfikna på landet men inte riktigt vågar sej dit på egen hand, så ska vi nu försöka fixa en gemensam resa. Kalla det Bloggresa eller vad ni vill, man behöver inte ha en blogg för att åka med. Syftet är att sprida att Gambia är mer än ”Vit kvinna – träffar svart man”. Att kulturen och musiken är otrolig, maten god och naturlivet rikt. Det här är ett land som behöver sina turister och det är helt ofarligt att åka hit. Dessutom slipper man den bökiga tidsskillnaden som finns till många andra länder.

Planen är att vi ska åka med Vingresor (enda bolaget som har charter dit) tisdagen den 18 november 2014. Det hotell som verkar mest troligt är Holiday Beach Club som ligger i Kololiområdet, direkt vid stranden. Det kostar ca 8400 kr för resa och två veckors boende, vill man ha halvpension kostar det ungefär 1600 kr extra. Inte skyhöga priser alltså, men helt klart mycket pengar – å det är därför vi börjar planera nu så vi kan boka tidigt medan de billigaste alternativen fortfarande finns kvar. Dessutom måste man se över sina vaccinationer och fixa till detta innan avresa.

Om du är intresserad av att följa med så slänger du iväg ett mail till mrinda@swipnet.se och berättar vilka ni är och om det är någon under 17 år som ska med. Det är lite billigare för barn, men jag vet inte exakt hur mycket. Tanken är att var och en bokar sin egen resa, Vingresor är snåla med grupprabatter, men jag ska kolla detta en gång till när jag vet hur många vi är.

Jag har massor med förslag på saker man SKA göra och saker man BORDE göra, men självklart väljer man själv vad man gör och hur mycket man vill umgås med oss andra. Men en båttur på Gambiafloden med besök i Kunta Kintes by Juffure tycker jag att man ska göra. Ett besök på Brikamas trämarknad tycker jag att man borde göra… bland annat… å självklart ska vi träffa Smile och hans familj!

Som sagt; alla är välkomna att följa med! Så hör av er!

Blir inga julkort i år

Blir inga julkort i år

Så var det bestämt! Den här julgalna människan kommer inte att skicka några julkort i år, pengarna vi sparar in på det kommer att skickas till familjen i Gambia istället. De gör bättre nytta där.

När barnen var små skickade jag nästan 100 julkort varje år. När jag blev ensam och inte hade så mycket pengar drog jag ner till kanske 50… och för några år sedan började jag bara skicka till dem som skickade till mej föregående år. Men i år började jag fundera… det finns så många hål att stoppa pengarna i där de gör bättre nytta… varför inte strunta i julkorten och lägga pengarna på något bättre? Frågan var ju bara vilket av alla hål man skulle hjälpa till att täppa igen?

Musikhjälpen gör en fantastiskt insats, i år som föregående år. Klart man kan skicka pengar dit… det finns en mängd olika fonder och organisationer som berör oss bla cancerfonden, hjärnfonden, bris, ecpat och en massa andra. Alla de här fonderna kan få bidrag från precis vem som helst och får också en massa pengar från olika håll.

Det finns en sak som ligger oss nära hjärtat och som ingen annan än vi ger till och det är ju vår familj i Gambia. Vår Smile och hans stora familj som han och hans bror ensamma försörjer. De har bara oss! Klart pengarna ska gå dit!!! Där gör de enormt stor skillnad för en hel familj som inte får någon annan hjälp.

Vi brukar skicka 250 kr i månaden till familjen, pengar som vi samlar ihop på jobbet. Våra medlemmar ger gärna sin växel till familjen som de aldrig träffat, men sett på bild. De vet att pengarna gör nytta och att allt oavkortat kommer fram. Hittills har vi hjälpt familjen med myggnät, maskmedel, fotbollar, kläder, mat och skolmaterial. Vi skickar över 350 kr den här månaden istället, så kan de köpa något extra till nyåret. De är muslimer men har tagit till sej en del av våra västerländska traditioner och firar kanske inte så mycket jul, men på nyår vill de festa till det lite.

En månadslön ligger runt 300-500 kr, men det är svårt att få jobb. Av oss får familjen alltså en extra månadslön och med tanke på att två personer försörjer 13 stycken, så behövs hjälpen verkligen. Vi planerar att åka tillbaka nästa höst och då kommer väskorna vara fyllda med kläder, leksaker och skolmaterial. Men jag skulle vilja ge Smile en julklapp redan nu, som han önskar sej och det är ett svensk-engelsk lexikon. Han vill så gärna lära sej svenska och frågar mej ständigt om nya ord. Så nu måste jag bara hitta någon som ska åka dit, så jag kan skicka med ett lexikon till honom. Han skulle bli så otroligt glad och tacksam. Så: är du på väg till Gambia – hojta!

Ni som brukar få julkort av oss, kommer alltså inte att få något i år. Men jag tror att ni tycker det är helt ok. Skulle ni vilja bidra till vår familj i Gambia så är ni välkomna att höra av er, släng iväg ett mail till mrinda@swipnet.se Vår familj utmanar nu andra familjer att strunta i julkorten och bidra till någon välgörenhet istället.

Så… hur tänker du nu?

House of Lola 5 år

House of Lola 5 år

Igår var jag och min bloggkompis Gunilla iväg på ett himla kul event. Den här gången var det klädföretaget House of Lola som firade 5 år och hade party i Skyddsrummet på Söder.

Gunilla kom hit vid 17-tiden, vi åt, pratade och drog iväg strax efter 18 för att vara på plats strax efter att de började släppa in folk. Kön till lokalen var låååång och innehöll mest tjejer, men även en och annan kille. När vi kom in fick vi champagne och en härlig goodiebag som innehöll en massa fina grejer.

Vi lyssnade på presentationen av företaget och fick sedan en privat liten konsert med Pernilla Andersson. Man kan inte annat än älska den människan! Hon hade ett både avslappnat, roligt och personligt mellansnack mellan låtarna. Hon berättade om sitt nya mammaliv, om hennes och Dregens kärlek till varandra och om sitt långa liv som musiker. Det var en jättemysig stund där hon spelade bara för oss kändes det som.

När hon var på väg ut genom dörren fångade jag henne lite snabbt. Jag undrade om hon kom ihåg en resa till Rom för 8-9 år sedan och hon sken upp och sa att jo, det var en av hennes och Dregens första resor tillsammans. Ja, sa jag… vi var på samma resa och väntade på bagaget tillsammans. Jo, det kom hon minsann ihåg. Vi fick nämligen våra väskor efter mycket om och men, men det fick inte hon och Dregen. Så visst kom hon ihåg oss! Jag visste inte vem Dregen var då, kände bara igen honom med alla piercingar från någon bild. Det jag tänkte mest på var att han var så väldigt blyg och knappt pratade med oss under den timme vi väntade.

Jag fick en kram och vi tog en bild och skulle höras mer på Instagram. Sen gick hon åt sitt håll och vi fortsatte att mingla. Det var modevisning och man kunde bli sminkad, så jag tog chansen. Med mina hängande ögonlock är det svårt att lägga en snygg ögonmakeup, men det lyckades man faktiskt himla bra med.

Vid 21.30 gick vi till bilen och åkte hem. Väl hemma drack vi te och kollade igenom goodiebagen lite noggrannare. Där låg ett nummer av Amelia, en chipspåse från Estrella, strumpor från House of Lola, smink från The Body Shop, te, dricka, en bok, hudlotion och en massa annat.Vi var mer än nöjda med både kvällen och goodiebagen. Och Martin tyckte jag var jättesnygg med sminket  🙂

Nu ska jag återgå till vardagen och lära mej vår nya kassaapparat, som borde särskrivas… kassa apparat… Tycker inte om den! Ge er en riktigt bra dag vad ni än gör och vart ni än är  🙂

Skitdåligt humör idag!

Skitdåligt humör idag!

Idag har jag verkligen vaknat på fel sida.
Vädret passar mitt humör perfekt, det regnar och blåser. Skitväder helt enkelt! Det känns som att hela jag är på väg att explodera, frågan är bara när och varför…

Jag vet en del av anledningarna, bla så är det dåligt med folk på jobbet och lönen är väldigt dålig. Vi arbetar på provision och Martin har inte tagit ut någon lön på hela hösten. Att se vårt sparande minska är jobbigt för psyket. Pga ekonomin så kan vi inte planera för någon ny resa och då tycker jag det mesta är tråkigt. Jag vill ha något större att se fram emot, oavsett hur långt fram det är i tiden.

Jag är också irriterad på att det inte händer något på barnfronten. Vi vill ju träffa pojken vi ska ha, men den träffen låter tydligen vänta på sej och då tar det längre tid innan vi kommer igång. Familjen vill ju ha hjälp, varför tar de inte kontakt??? Ska nog ringa vår handläggare och tjata lite.

En massa trådar hänger löst och det verkar inte bli någon ordning på dem; biljetter som inte kommit fram, pianot som aldrig hämtas, soffan vi inte har råd att köpa, folk som inte hör av sej…

Hösten och särskilt oktober är en jäkla skitperiod och i år är det tydligen värre än vanligt. Får nog kolla upp det där med ljusrummet igen och boka in oss några helger. Jag går bara runt och fryser och tycker att livet är eländigt. Jag har en miljon ljus tända i hela huset för att få upp värmen. Det enda positiva är väl att jag håller vikten och fortfarande ligger under 60.

Om saker och ting bara kan falla på plats så blir det nog bättre. Just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och tycka synd om mej själv. Jag har två timmar på mej, sen är det dax att klistra på smilet och gå till jobbet igen. Jag gillar mitt jobb, men just idag känns det tungt!

Imorgon är en annan dag, i bästa fall en bättre dag…

Ps. Missa inte tävlingen!

De behöver din hjälp!

De behöver din hjälp!

Som ni vet så älskar jag Afrika och försöker att hjälpa till där det behövs i den mån jag kan. Vår pojke och hans familj i Gambia har haft en helt ok sommar tack vare vår hjälp. Nu har han även fått jobb tack vare våra kontakter. Det känns otroligt skönt!

Nu behövs hjälpen på ett annat håll. I Kongo bor professor Ellinor Ädelroth, hon ägnar sitt liv åt att hjälpa krigsdrabbade flickor och kvinnor. Kvinnor som blivit våldtagna, lemlästade och utfrysta. Varje minut våldtas en kvinna och man tror att så många som 2/3 är minderåriga barn. Det kom in en 3-åring med så svåra skador att läkaren som opererade henne skrek rakt ut. Flickan hade inget underliv kvar.

Kvinnorna har skottskador i underlivet, är sönderskurna av glasflaskor, har fått glöd uppstoppat, är gravida och smittade av olika sjukdomar. Inga åldrar är förskonade och i vissa byar har så många som 75% av kvinnorna blivit våldtagna, och är iom det även utstötta eftersom de är orena. Våldtäkterna har ofta skett framför ögonen på resten av familjen. Ibland har man sedan dödat och spikat upp offren på väggen.

Panzisjukhuset är stället de här kvinnorna kommer till och det är där professor Ädelroth numera arbetar efter sin pensionering. Till sin hjälp har hon chefsläkare Denis Mukwege som måste bo inne på sjukhuset för att få skydd. Efter att han offentligt gått ut och berätta om kvinnornas liv är han numera hotad till livet. Han har fått flera priser för sitt engagemang, men det har även satt ett pris på hans huvud.

Kriget och våldet fortsätter och kvinnorna blir fler och fler. På sjukhuset är man i stort behov av tvättmaskiner och nu kan vi enkelt hjälpa till genom att sätta in en slant på fonden som Ädelroth och Mukwege startat och de två ser till att pengarna kommer till nytta direkt. Bankgirot är 5659-8808 och kontot går via Pingstkyrkan i Umeå, märk insättningen med ”Tvättmaskiner till Panzis”. Ellinor Ädelroth tar hand om det praktiska och hör även av sej till givaren om mailadress anges.

Vill man stödja andra delar av sjukhusets behandling av de våldtagna kvinnorna, gör man det enklast genom att besöka Läkarmissionens sida eller klicka HÄR för att köpa en förlossning. Vi här i västvärlden har råd att hjälpa, minsta lilla krona gör nytta och kan ge de här kvinnorna ett nytt liv.

Nu kan snön komma!

Nu kan snön komma!

Baileys passar grinden åt oss när vi höstpysslar

Så är allt skräp kört till sopen också! Nu är det färdigt ute i trädgården och vintern och snön kan komma när den vill. Vi är redo! Å natten mellan torsdag och fredag nästa vecka är det tydligen dax…

Jag tycker som bekant inte om hösten och vintern. Men den här gången verkar det bli annorlunda och jag kan tom se fram emot en del grejer. Till att börja med handlar det en hel del om Minior. Vi kommer att ha någon att baka pepparkakor och julpyssla med! En liten människa som faktiskt uppskattar alla mina tomtar och galenskaper kring advent och jul. Det var ett tag sedan  🙂

Dessutom ska vi åka till fjällen! Vi är bjudna att följa med till Ramundberget i februari med allt betalt! Som jag sagt förut; jag har bloggen att tacka för väldigt mycket! Det här gången en hel äventyrshelg med skidåkning både på längden och tvären och en hel del annat också. Jag älskar Norrland och den svenska fjällvärlden, men är där alldeles för sällan. Innan barnen föddes åkte jag skidor, men nu är det länge sedan. Martin har inte varit norr om Uppsala, men ska nu äntligen få se något av det vackraste som Sverige har att bjuda på. I februari drar vi iväg och jag längtar, trots att det både blir snö och kallt!

Sen dyker det väl upp en del event på vägen också hoppas jag. På så sätt ska nog våren komma snabbare än ögat och solen återigen värma mej. Man måste ha saker att se fram emot när en jobbig period väntar. Hur gör du för att klara årstider som du inte gillar?

Vad vet ni om Ramundberget?

Vad vet ni om Ramundberget?

42 nedfarter, 10 liftar, 30 mil längdspår

Nu är det iofs hundra år sedan jag åkte skidor och ungefär lika länge sedan jag var i fjällen… men…
jag kommer ihåg hur otroligt roligt det var och hur skönt trött man var på kvällarna när man kom hem från backen. Så där som Stig-Helmer när han stupar i säng med skidorna på  🙂

Jag har bara åkt skidor i Svenska fjällen och haft lyxen att ha gratis boende nära Åreskutan i Jämtland. Barnens farmor och farfar har nämligen hus några mil från Åre och där har vi varit både vinter och sommar fram till barnen var 3-4 år.  Svenska fjällen är verkligen fantastisk!

Sedan barnen kom har jag inte åkt skidor, men nu börjar jag bli lite sugen igen… å då har jag funderat lite på Ramundberget dit en del kompisar brukar åka på vintrarna. Nu fick vi bekanta oss lite närmare med Ramundbergets anläggning och personal på bloggeventet i lördags. Vi fick tom smaka prisbelönt mat som var jättegod!!!

Fantastisk natur, härliga vandringar

Ramundberget ligger ca 60 mil från Stockholm och har aktiviteter året om, så man behöver inte bara åka skidor där. Man kan gå på vandringar, träna, besöka SPA, testa helikopterskidåkning och en massa annat där och för barn har man en massa roliga aktiviteter som funkar för de allra flesta som tes Mickelinas Värld. Till och med skidskytte kan man testa på och det skulle ju vara hur kul som helst att prova. Kanske något för vår skytte i familjen att ge sej på… han är iofs ingen hejjare på att åka skidor på ”platten”…men skjuta kan han!

Efter att ha smakat maten, pratat med personalen och hört av alla som redan varit där eller ska dit så blir man ju mer än sugen på att åka. Så vi får väl suga lite på karamellen och se vad som kan göras… för det skulle ju vara himla skoj!!! Tänk bara att få visa Martin den svenska fjällvärlden, han som inte varit längre än till Uppsala typ… eller att få ta med barnen på en riktigt skidresa där man bor på hotell och lyxar lite, eller bor i en liten mysig stuga. Tål att tänkas på… men just nu har vi ju inte råd så det får bli senare.

Men ni andra som redan varit där kan ju ge oss lite tips så länge, på saker att göra beroende på årstid. Så att vi vet när det väl är dax alltså  🙂

Om jag hade fått guida Obama en dag i Stockholm

Om jag hade fått guida Obama en dag i Stockholm

Just idag är jag tacksam för att jag inte jobbar inne i stan  🙂

Istället kan jag sitta här i nattlinne, jobba vid datorn och ta en promenad med hunden när jag känner för det. Man kan väl säga att Obama ställer till det lite idag för ungefär hela Stockholm… men vad gör väl det en enda dag? Hoppas bara att solen tittar fram och visar Presidenten vår vackra huvudstad från sin allra bästa sida. För Stockholm är ju så otroligt vackert! En av världens finaste huvudstäder tycker jag och då har jag besökt ganska många…

Hade jag guidat Amerikas President och fått visa honom precis vad jag vill, så hade jag nog börjat med en liten rundtur i de norra förorterna på vägen från Arlanda. Kanske en tur i svampskogarna i Upplands Väsby? Tänk att få plocka svamp med en president! Det tror jag att han hade tyckt var både kul och avkopplande.

Sen är det klart att han måste få se Sveriges Riksdag och ta en rundtur i de vackra lokalerna. Fast Statshuset är nästan finare, så ett besök där hade nog också fått klämmas in. Utsikten från tornet är helt fantastiskt, gör ett besök där om ni inte redan gjort det! På Statshuset skulle man samtidigt kunnat äta dagens lunch, kanske ett smakprov på Nobelmenyn?

Hågelby

Efter lunch hade ett besök på Drottningholm varit obligatoriskt och därifrån kan man faktiskt ta båten till Botkyrka. Kommunens fina grönområden, kossorna som betar och miljonprojekten skulle ge honom en bra kontrast över Sveriges mångfald. Jag tror att Obama skulle gilla att komma ut i förorten och besöka ”vanliga” människor. Få lite verklighet lixom. Middagen skulle vi äta på Hågelby ackompanjerade av något lokalt band. Det finns många att välja på här!

Man hinner inte särskilt mycket på en dag om man ska fatta vad man gör. Men det är klart att man skulle vilja visa honom någon av alla Stockholms fina teatrar, något museum, Gamla stan, Djurgården, delar av Söder och en massa annat. I Botkyrka finns mängder med fornminnen som också skulle vara roliga att visa upp, men då finns förstås hela Birka att se…

Att vara turist i sin egen stad är himla kul men händer inte särskilt ofta. Då är det bra att få besök från andra länder, så att man måste fundera lite på allt som man faktiskt har runt sej och som är värt ett besök. Hela Stockholm har massor att erbjuda och särskilt vårt lilla Botkyrka. Jag tror att Obama skulle gilla Sverige om han fick uppleva landet på riktigt. Nu får han ju bara en slags kuliss som inte är särskilt svensk. Det är mycket han missar och det är synd, men det är väl så det är att vara president? Allt är tillrättalagt och inte det minsta på ”riktigt”.

Vad skulle du visa upp i din stad om du fick chansen?

Lite ris och lite ros…

Lite ris och lite ros…

Så är kryssningen över och jag tror att jag samlat ihop mej tillräckligt för att sammanfatta det hela… det blev väl inte riktigt som jag tänkte, hade nog lite för höga förväntningar.

Klockan 15 igår satte vi oss i bilen, Martin körde in mej till Birkas terminal där alla de andra mammabloggarna väntade. Gunilla (som jag skulle bo med) och jag gick och hämtade våra hyttnycklar och all annan information och gick ombord. Vi kom alldeles för tidigt, man fick nämligen gå på båten redan vid 16, men blev inte insläppta till hytterna förrän vid 18. Så vi fick slå ihjäl lite tid i cafeterian så länge, men det gick bra det med.

Väl nere i hytten byte vi kläder och fixade till oss. JA! Jag tog den blåa klänningen, helt enkelt för att
den är lättare att tvätta om någon skulle spilla ner mej. Det är ju en partybåt trots allt… Klockan 19 var det välkomstmöte med bubbel och en VÄLFYLLD goodiebag. Det var grejer från Softlan, Rapunzel, SodaStream, Ajax, Sia, deBron, Alevo, Garant, Flux, Jacquot, Proderm och en massa andra. Kolla på bilden så förstår ni vilken härlig bag vi fick!

20.45 var det buffémiddag och som det är på alla bufféer så var tallrikarna välfyllda och magarna stod snart i fyra hörn. MEN vi hann knappt ta förrätten förrän de började plocka bort den, så ville man ha mer fick man gå till en annan del av lokalen. Å samma var det med varmrätten. Jag som äter lite långsamt hann inte med att ta från serveringen som var närmast, den var tom när jag skulle ta mat… konstigt och inte särskilt trevligt. Maten vi fick var iaf ok och vi hade jättetrevligt sällskap till bordet.

Efter maten splittrades vi och här var första bristen tycker jag. Jag hade gärna sett att vi ätit lite tidigare och sedan mötts upp i vårt konferenscenter igen för en gemensam aktivitet för att sen se vart folk tog vägen. Nu tappade vi bort varandra vartefter folk ätit klart och hittade sen inte igen någon förrän efter flera timmar. Jag och Gunilla gick runt båten flera varv för att hitta någon men gav upp och satte oss i en av barerna där det var bra musik men gick att prata också. Ett annat gäng hittade oss och gjorde oss sällskap en stund. När de gick och la sej gick vi två upp till discot en sista sväng och där hittade vi faktiskt en del folk ute på däck.

Medan vi stod där och pratade kom en man som började mucka med två av tjejerna. Det gick så långt att han började hota, kastade sitt glas överbord och skulle börja slå den ena. Så vi fick kalla på vakt och själva gå emellan innan det hände något. Vakten tog mannen med sej och det blev både en anmälan gjord och två av tjejerna fick lämna vittnesuppgifter. Mannen belades med rumsarrest resten av resan, men har alltså en anmälan om hot på sej nu. Och vi är måååånga som kan vittna.

Det här tog förstås udden av kvällen, förutom de faktum att vi även såg små barn på discot med sina rejält fulla föräldrar. På Vikinglines båtar får minderåriga inte vistas i nattklubben efter 22 ens MED sina föräldrar. På Birka bryr man sej tydligen inte… Så vi gick och la oss och somnade ganska snabbt men fick ett abrupt uppvaknande vid 5-tiden av folk i korridoren som stod och skrek utanför vår hytt. Till slut fick jag nog och öppnade dörren och vrålade åt dem att hålla truten, det funkade faktiskt. Men särskilt många timmar sömn blev det alltså inte.

Vi gick upp tidigt och åt frukostbuffé och som vanligt är den godaste frukosten den som någon annan dukar fram och där det finns mycket att välja mellan. Så vi åt länge och även nu hade vi härligt sällskap. Efter frukosten gick vi mot konferensen där vi skulle mingla på en minimässa under två timmar. Och MINI var väl det minsta man kan säga, det var väldigt mini… tre utställare… det tog långt ifrån två timmar att se vad de hade. Det hade varit önskvärt med några fler, särskilt som den ena utställarens grejer tog slut innan alla hann få smakprover på deras grejer. Så det blev en stund på soldäck innan vi skulle få veta vem som vunnit alla de fina vinsterna som vi tävlat om innan kryssningen. Förra gången vann jag ingenting och det var förstås lite surt, men goodiebagen räcker ju långt. Den här gången var vinsterna fler och alla blev lovade minst en vinst vardera.

Jag vann en tavla, men inte den tavlan jag tävlat om så jag kan inte förstå varför vi skulle välja ut den vi önskade när vi skrev vår motivering. Den tavlan jag tävlade om skulle sonen få till sitt hus om jag vann, nu fick jag en tavla som inte alls motsvarar hans smak och ingen annans heller… så den kommer nog stå kvar i sin förpackning tills jag hittar någon att ge den till. Så jag vann, men inte något användbart. Lika surt som förra gången alltså…

Å sen var det dax för en avslutande lunch som slutade med att alla vid vårt bord och bordet brevid var rejält irriterade. Vi fick välja mellan kyckling och lax, men vad som inte framgick var att laxen var kall. Så när en av tjejerna vid mitt bord fick den rätten såg hon minst sagt äcklad ut, så jag erbjöd mej att byta med henne. Jag tog hennes lax och hon fick min kyckling, helt ok för mej. Tyvärr var hennes kyckling också kall, men den var iaf tillagad från början, laxen däremot var gravad eller halstrad eller nåt sånt. Vi hade inte fått veta att det var förrätt och den fick vi heller inte välja på. Det var en rejäl portion med räkor vilket passar mej utmärkt, men det var många i sällskapet som inte åt räkor eller fisk så de blev utan.

Vi bad om en flaska vatten och fick veta att den kostade, så vi bad om en flaska kranvatten istället. Men se det gick inte alls för sej, ALLT vatten kostar. Servitören meddelade snorkigt att ”Vi är faktiskt på en BÅT!!! OK??? Det kostar att transportera vatten” Då slängde en av tjejerna upp en värdekupong på drink i baren och frågade om den kunde vara betalning, men den gubben gick inte heller. Kupongen gällde bara i baren, som nu var stängd eftersom det var dax att gå i land. Så hon rev kupongen i bitar, sköt bak stolen och gick därifrån. Hur svårt hade det varit för servitören att bara ta kupongen och ge oss vattnet? Som det är nu kommer sisådär 4-5 bloggar att handla om hur korkade och stelbenta servitörer det finns i a la carten på Birka Paradise. Som sagt, vi hann knappt äta upp förrän det var dax att gå till hytten och hämta grejerna och gå i land.

Det här kan ju låta väldigt negativt och som inlägget heter så är det både ris och ros. Det negativa är att middagen serverades lite sent och att vi inte hade något återsamling efter. Att barn fanns i discot bland onyktra och synbart påverkade människor. Minimässan som var väldigt mini och att lunchen låg lite i senaste laget så att man inte hann ta ett rejält avsked av folk innan man klev av båten. Tidsschemat och mässan var arrangörernas miss och eftersom det inte är någon utvärdering så tar jag upp det här, annars hade jag gjort det i en utvärdering… De andra missarna är Birkas och de kommer att få ett mail ifrån mej. Jag accepterar inte att få en snorkig behandling när jag har betalat dyrt för en resa! Något annat som jag reagerade på var WIFI som vi hade i konferensen, den funkade inte särskilt bra om man säger så… och ska man ha en konferens där man faktiskt har wifi, så måste den funka. Annars är det lixom inte någon större idé. Även detta kommer jag att skriva i mitt mail till Birka.

Men så kommer vi till rosorna som är mycket roligare att dela ut. Tack Mgroup för att ni gjorde det möjligt för oss bloggare att träffas. Och tack alla ni fina bloggare som var med och som jag lärt känna. Jag hann inte prata med alla, men flera nya vänner fick jag även den här gången. Hytten gillade jag och då särskilt utsikten och att det fanns varsitt bord i fotändan av sängen (dock skulle ett eluttag till inte skada…) Det är ju hur kul som helst att åka iväg på såna här saker och hela behållningen är ju alla nya kontakter som man knyter, men de hade kunnat bli ännu fler med bättre planering. Att tillfredsställa så många människor är nästintill omöjligt, men jag tycker ändå att tjejerna gjorde ett bra jobb. Med några små justeringar skulle allt vara toppen i mina ögon, men kanske inte i någon annans…

Något som alla borde tänka på som har med bloggare att göra är ju att vi skriver om ALLT som händer. Både det som är bra och det som är dåligt. Vi sprider åt alla håll kan man väl säga och kan ställa till ganska stor oreda om vi är missnöjda. Alltså borde Birka varit mer måna om att ta hand om oss om de vill ha bra reklam. Vi fick en gratisresa i vår goodiebag, jättekul, om den inte bara hade haft giltighetsdatum 26/9… Många som åkte med oss var hitresta, en från Pajala… inte en chans att ens 10% av oss ca 60 bloggare hinner utnyttja erbjudandet.

Jag betalade 1300 kr för att följa med på kryssningen och hade verkligen sett fram emot den efter allt jag hört från förra året. Visst var det skoj att träffa alla, men jag känner nog inte att det var värt 1300 kr ändå… å de som varit med förr var inte alls lika nöjda som de varit förut. Det kändes lixom snopet på nåt sätt… Träffen i Kolmården kostade inte alls lika mycket men då var jag jättenöjd, där var allt klockrent och funkade perfekt (trots byte av iskallt rum).  Så jag är osäker på hur jag ska göra nästa år… jag önskar att jag kommit hem lyrisk, den känsla jag har nu är kluven och svårare att hantera. Men jag får väl sova på saken, så får vi se hur det känns en annan dag.

Det var iaf himla kul att träffa alla bloggare! Tack för det här dygnet, ni är supercoola allihopa  🙂

Svårt med vattnet?

Svårt med vattnet?

Så har man kommit hem från kryssningen och är helt slut i både knoppen och kroppen, men det ska vi prata om lite senare… måste bara samla ihop mej först  🙂

Med tanke på att jag vistats på vatten under ett dygn så undrar jag hur det står till med ert vattenintag? Har ni svårt att få i er det livsviktiga vattnet? njag började på Viktväktarna drack jag kanske en glas vatten i MÅNADEN!!! Jag kom inte ihåg det, tyckte inte om vatten och tyckte heller inte att jag behövde det.. fattade lixom inte hur viktigt det är för kroppen. Sen började jag på VV och fick helt enkelt lära mej att komma ihåg det. Nu på kryssningen blev jag påmind av SodaStream om hur viktig det faktiskt är…

Som en liten reminder får ni några tips här:
* Drick ett glas vatten till varje måltid och ett mellan varje måltid. Ställ ”vattenlarm” på mobilen om det behövs.
* Kolsyra eller smaksätt ditt eget vatten så att det smakar som DU vill ha det istället för att köpa dyrt smaksatt vatten som är tungt att bära hem. Samtidigt gör du gott för miljön genom att skippa PET-flaskan. På så sätt kan du helt fritt välja din smaksättning precis som du vill, bland och mixa smaker så att det blir godast möjligt så att du verkligen får i dej tillräckligt med vatten.
* Skaffa dej en SNYGG vattenflaska och ett FINT glas att dricka ur, fria från BPA och andra läskiga kemikalier så blir det både nyttigare, godare och roligare att dricka vattnet.
 * Glöm inte att dricka både före, under och efter träning!!!

För mej funkar det där med den snygga flaska och glaset och med smaksättning/kolsyra från SodaStreamen (som sonen snott hem till sitt boende…) Nu kommer jag (oftast) ihåg att dricka vatten och känner i hela kroppen när det blivit för lite.

Vatten är viktigt för vårt välmående och ett av grundpelarna för att få magen att fungera. Så missa inte det!