Vi håller oss kvar i Dalarna, tog oss faktiskt bara en mil – till Sundborn. Många pratar om Carl Larssongården, den ville vi såklart se.
Efter två dygn på camping var det dax för fricamping. 500 meter från Carl Larssons gård i Sundborn, finns en stor parkering där man får stå helt gratis över natten. Så det gjorde vi!
Det var såååå fint! Vi stod precis vid Sundbornån med vacker utsikt över vattnet. Medan Martin jobbade klart kollade jag området och fixade biljetter till rundvandring. Trädgården kan man se dygnet runt helt gratis, men vill man se insidan på huset krävs biljett.
Klockan 16 gick vi bort och några minuter senare började visningen. Så otroligt intressant! Jag är inte jätteintresserad av konst och kan inte särskilt mycket, men det var otroligt spännande ändå att höra Carl Larssons och familjen historia och se en del av ursprungsinredningen. Dessutom av en guide i tidsenlig klädsel. Tyvärr får man inte fota inne i huset, så ni får åka dit på eget besök.
Men i den vackra trädgården får man fota och det gjorde vi! En stor härlig trädgård, precis vid vattnet, men massor av blommor och några båtar. Man förstår var Carl Larsson fick sin inspiration ifrån och att han var väldigt mån om sin familj och väldigt barnkär.
Hans fru Karin var också konstnär och mycket av hennes alster finns inne i huset, men också som en liten utställning i närheten. Den hann vi dock inte med.
Jag måste verkligen rekommendera ett besök här och även på Hyttnäs som ligger brevid. Hela området är jättefint!
Vår norrlandstripp går vidare. I söndags lämnade vi Gävle och styrde Peppe mot Falun. Ett av målen var att besöka Koppargruvan, nu är det gjort!
Det blev sent i lördags, eller tidigt i söndags kanske man kan säga… Så det var tur att nästa etapp inte var så lång. Vid 10.30 väckte vi vår värd och sa bye bye, för den här gången. En dryg timma senare checkad vi in på First Camp Lugnet – Falun. Vi åt lunch och jag hann ta en liten tupplur innan vi blev upphämtade av kompisar.
Å och K bor egentligen i Jönköping, men har sommarhus i Dalarna. Vi ses alldeles för sällan, så de bestämde sej för att hänga med oss till Falu Koppargruva. Av oss fyra var det bara jag som hade varit där förut. Och jag ser det gärna igen!
När man går på tur i gruvan får man första ta på sej hjälm och regncape. Sen går man ner i gruvan i etapper och stannar där det finns något extra intressant att se eller guiden vill berätta lite särskilt om. Såklart får man veta en massa om gruvans historia, hur den upptäcktes och hur det var att arbeta i den. Men också om gruvindustrin genom åren och lite annat.
Det är lite kyligt ner i gruvan, ca 5 grader året om, och lite blött. Men det är inte trångt, mörkt eller läskigt som en del verkar tro. Inte alls klaustrofobisk heller. Jag kan gå rak på alla ställen utom ett, Martin fick huka sej lite. Numera finns el i gruvan och lampor överallt. Med detta sagt finns alltså inga ursäkter att inte gå ner.
Det är jätteintressant, tycker iaf jag, annars hade jag ju inte velat se det igen och heller inte rekommenderat det för andra. Rundturen tar knappt en timma och man får se de mest intressanta delarna. Bla väggen där flera kungligheter skrivit in sina namn i guld.
Men även ovan jord är det intressant. Här finns bla ett museum, som är kanon om man har barn. I två olika hus kan man se hur familjen Eriksson, levde på sent 1800-tal och i mitten av 1900-talet. Här finns också små butiker, caféer, en restaurang och en massa annat. Det går även ett litet tåg med guide runt en del av området. Har man husbil kan man faktiskt stå på parkeringen utanför någon natt mot en avgift.
Ja, jag tycker sånt här är så kul och åker gärna dit igen!
Efter Västervik var det meningen att vi skulle rulla vidare till en camping i Kristianopel. Men det blev inte så…
Efter helgen var det meningen att Martin och jag skulle jobba ett par dagar. Så vi hade siktat in oss på Kristianopel, men inte bokat något. När vi jobbar vill vi helst ha tillgång till el eftersom datorerna drar en del och det är skönt att ha fläkten på när man sitter stilla en hel dag.
Men så hörde en ny bekant av sej och erbjöd oss plats hemma hos honom i Torsås. Vi avböjde med förklaring att vi tyckte det var oschysst att vara tråkiga och stå och jobba hos folk man inte känner. Å fick till svar: ”ni är välkomna att vara tråkiga här, då kan jag också vara det”. Så skön människa, så vi tackade ja och åkte dit.
Peter, som vi bodde hos, skulle också på husbilsträffen så det var jätteroligt att lära känna iaf en person (hela hans familj faktisk) innan träffen. Så otroligt härliga och inbjudande människor! Vi blev faktiskt kvar i två dagar där.
Peter är supernoga med sin husbil och fick nog en mindre hjärtinfarkt när han såg hur skitig Peppe var. Så efter jobbet på tisdagen blev det husbilstvätt minsann. Snart sken Peppe som en sol och såg ut som ny. Peter tyckte inte att det passade sej att komma på träff med smutsig bil och det hade han ju rätt i såklart 🙂
Efter två härliga dagar i Torsås, med gemensamma middagar och massor med skratt, styrde vi ner mot Österlen och Skåne, men bara över dagen för att bla träffa Karl Fredrik och Petter. Men det ska jag berätta om i ett annat inlägg som kommer inom kort.
Läget var rätt dystert när vi såg väderleksrapporten i fredags. Det såg allt annat än ljust ut… skulle det vara möjligt att åka iväg med husbilen eller skulle snö och halka stoppa oss?
Jag har haft superkoll på vädret senaste två veckorna och bävat för det där vita lappmöglet som kommit senaste dagarna. När vi såg att snöandet skulle fortsätta även på lördagen gav vi nästan upp. Men vi ville så gärna komma iväg, så vi fortsatte ändå att förbereda och höll tummarna.
När vi vaknade på lördagen var det någon plusgrad och barmark, men det skulle komma mer snö. Vi skyndade oss att packa ihop, städa av och installera husvakten. Efter lunch började det snöa, men var fortfarande så pass varmt att det smälte direkt. Så vi drog iväg!
Å det gjorde vi rätt i! Bara dryga halvtimmen bort var det flera plusgrader och regn, några mil senare var det sol och när vi stannade i Västervik var det ännu mer sol. Vilken lättnad!
Vi hade valt en ställplats som heter Sågen, som ligger några minuter från centrum. Där skulle vi ha el, kunna fylla på vatten och tömma toa. Därför valde vi den. Men det kunde man inte… vi har en väldigt effektiv frostvakt i bilen som tömmer ut vattnet när tempen går under 3-4 grader. Därför lät vi bli att fylla hemma och tog istället med en stor dunk med vatten. Det skulle ju gå att fylla på i Västervik… så var det alltså inte… Man håller på att fixa det, men just nu finns bara el – inget annat. SURT!
Så vi bestämde att bara stanna två nätter, så vid lunch idag åker vi vidare. Planen var att åka till en camping i Kristianopel, men en bekant i Torsås hörde av sej – så nu åker vi dit och bor på hans garageuppfart istället 🙂
Söndagen gick åt till att se oss runt i Västervik. En typisk sommarstad, det mesta var stängt. Men en så himla fin stad, så vi kommer tillbaka! HÄR finns en film från Västervik.
Nu blir det jobb ett par dagar och på onsdag drar vi vidare till Löderup. Då ska vi besöka Karl Fredrik och Petter på Eklaholm. Det blir nog både skoj och gott 🙂
Å sen är det dax att dra till Sölvesborg, till den stora påskträffen! Det ska bli så otroligt roligt! Ända sedan vi träffade husbilskompisarna Annelie och Ludde (Our Third Home) på Gran Canaria och började planera träffen har vi väntat och längtat. 3 månader har gått sedan dess, nu är det inte bara vi som ska ses utan 70 ekipage till! Heeeelt galet! Snacka om långbord. 🙂
Ni som hängt här ett tag vet vad jag tycker om vintern. Den är fin på bild, är nog det snällaste jag kan säga. Sanningen är att jag avskyr den. Ändå tackade vi ja, när vi blev erbjudna en helg i Dalarna mitt i smällkalla vintern… Va hände lixom?
Isfiske, matlagning och ölprovning utomhus, lattja med snöskoter och nya bekantskaper. Vem kan tacka nej till det? Trots snö och kyla var vi såklart tvungna att tacka ja. Vi beställde solsken och drog iväg. Bilen är på verkstan så det blev att åka tåg, det går ju bra det med.
I lördags vaknade vi tidigt, gick en kort bit och kördes med skoter resten av vägen. Redan 6.30 kom vi fram till färdig eld, te och frukost. Massor med små hål var uppborrade och fiskespöna stod riggade. Solen gick upp medan vi åt, lärde känna de andra och väntade på första nappet.
Niklas, Marcus och Alex från Eagle Fishing höll koll på spöna samtidigt som de berättade allt vi behövde veta om fiske och specifikt isfiske. Alla tre älskar allt med fiske, de tävlar och har det i blodet. Det var faktiskt tävling under dagen också, så varje fisk mättes och rapporterades in till tävlingen. Jag tror det blev en tredjeplats till slut.
Marcus gav oss varsitt pimpelspö, instruerade oss och svarade på alla våra hundra frågor om tillstånd, fiskekort, varför man slänger tillbaka fisken när man tävlar mm mm. Allt kommer på film inom kort, jätteintressant faktiskt. Trots sina 21 år visste han lika mycket som en gammal fiskegubbe. Vi lärde oss massor 🙂
Solen gick upp strax efter 7 och någon halvtimma senare fick vi första nappet. En fin gädda som gänget skulle leda tävlingen med en stund iaf. Strax blev himlen klarblå och snön gnistrade vackert av solen och gjorde varenda bild perfekt. Någon timma senare började solen faktiskt värma också. Så ska en vinterdag vara, då kan även jag uppskatta den faktiskt.
Niklas drog iväg med skotern och kom tillbaka med en sommelier. Vi skulle ha ölprovning ute på isen, hur häftigt var inte det! Jag har inte lärt mej att tycka om öl än, men tycker provningar är roligt. Efter några gånger upptäcker man vad det är man inte gillar och kan på så sätt hitta det man faktiskt tycker är helt ok. I mitt fall ska det vara en ljus öl, det funkar.
Den här gången fick vi prova två ljusa och två mörka, vi fick också veta mer om malt, humle och en massa annat. Jättespännande. Vi kommer i bästa fall att träffa Micael (sommelieren) igen i sommar och köra en provning live på youtube. Det blir kanonroligt!
David är kock och var även vår eldmästare. Han började med lunchen redan tidigt på förmiddagen genom att förbereda en bas till en soppa. I flera timmar puttrade olika rotfrukter i en panna över elden och när det närmades sej lunch fylldes grytan på med tomater och fisk. Tillsammans med en tryffelsås blev det gudomligt gott! Det blev minst två portioner för oss alla, jag vet någon som tog tre också 😛
Spöna kollades hela tiden, men det nappade rätt dåligt. Martin och jag pimplade lite då och då, det gick typ ännu sämre… men jag gillar faktiskt att fiska, trot eller ej. Det är en härlig form av meditation och väldigt avstressande. Jag föredrar dock en varm sommardag sittande i en roddbåt eller på en brygga.
På eftermiddagen fick vi leka lite med snöskotern och testa att köra själva. Jag har bara åkt skoter som skadad, nerför Åreskutan efter en olycka. Det här var en mycket roligare åktur. Bland det roligaste jag gjort är att köra hovercraft, detta var nästan lika kul. Mina armar är dock alldeles för korta för skoter också (precis som jag upptäckte när jag körde hovercraft), jag når inte riktigt när jag ska svänga.
Vid 15-tiden började det blåsa lite, då ansåg vi att det var dax att avsluta dagen. Så vi tog en härlig promenad tillbaka över isen, medan de andra fiskade klart. För att vara is, vinter och snö var det en helt ok dag. Mer än ok faktiskt 🙂
Sen var det meningen att vi skulle laga middag och äta tillsammans, men det blev inte så. Vi skulle även hitta på saker på söndagen, men det hände saker som gjorde att vi beslutade oss för att åka hem. Problemet var att vi var gäster i ett hus i skogen och knappt visste var vi var. Ingen bil och 8 km till tågstationen… jaja, det var bara att börja gå.
Vi gillar att gå, 8 km är vanligtvis inget problem. Men med ganska tung packning och isvägar skulle det bli lite jobbigt faktiskt. Vi började gå 6.30 och hade sällskap av en fantastisk soluppgång, två timmar senare nådde vi stationen med alla ben i behåll trots galet underlag. Varför det blev som det blev och vad som ändrade alla planer, tänker jag inte svara på, det behåller vi för oss själva.
Vinter kan alltså vara helt ok, en dag var tionde år typ, men vi föredrar sol och värme. Å det kan vara så att vi får ordentlig värme om bara några veckor. Berättar mer när jag vet mer 🙂
Nu börjar det verkligen rycka i restarmen igen. Så pass att vi redan planerat in tre resor med Peppe (husbilen) och funderar på årets vinterresa. Än kan dock mycket hända…
Året började ju med att vi nästan i panik bokade en sistaminuten och flyttade hemmakontoret till Gran Canaria. Det var årets hittills bästa ide´! Jösses så skönt det va! Men oj så ovan man är att packa, vi glömde massor med saker hemma. Och oj, så ovant det var med en massa människor, det märks att vi varit isolerade ett tag. Men vilken grej det var att resa igen!
Nu blir vi hemma tills vägbanorna är torra och fina och tempen går över 5 grader. Då packar vi Peppe och drar iväg så fort vi bara kan. Vi vet inte var, bara att… det vi däremot vet är att vi kör söderut i början av april. Då ska vi åka runt i Skåne på obestämd tid. Det enda vi vet är att det är husbilsträff i Sölvesborg i påsk (den är full men ni kan läsa om den HÄR), att vi ska till Karl-Fredrik och Petter på Österlen en dag och vara på Malmö Opera 30/4. Allt annat får komma lite som det kommer.
Vi tänkte åka längs kusten och göra avstickare inåt landet när det finns något kul att se eller göra. Det får bli lite som det blir och ta den tid det tar, men hela Skånes kust är planen och att se så mycket som möjligt av vingårdar, historiska platser, turistfällor mm. Ge oss gärna tips 🙂
Sen är vi hemma några veckor i maj-juni, innan vi drar iväg igen. Även denna gång nedåt. Det blir midsommar på Öland!!! Vi ska nämligen vara i Kalmar veckan efter, så vi passar på att värma upp lite på Öland, gå på Lammet & Grisen igen och se det vi inte hann pga storm på södra Öland förra året. Det ryktas om en ny ställplats vid Arontorps Kroppkakor, den måste vi ju kolla in.
30 juni är det premiär för ”Pappor på prov” på Krusenstiernska Teatern i Kalmar, så den tänkte vi se, filma lite, recensera och intervjua några medverkande. Samma dag är det premiär på”100-åringen” på Tjolöhoms Slott, den ska vi nog också se men det får bli några dagar senare. Och sen drar vi vidare till Vallarna i Falkenberg, där det är en ny premiär 3/7. Skulle vi hinna så finns en liten plan på Fredriksdalsteatern i Helsingborg också… men det beror lite på väder och vind. Mycket teater blire, så himla härligt!!!
Sen måste vi vara hemma och jobba lite igen innan semestern. Årets stora sommaräventyr går upp i Norrland, Norge och Finland. Semestern räcker nog inte till, så vi får ta med allt vi behöver för att kunna jobba i bilen. Planen är att åka upp till Åre och in i Norge, sedan köra upp till Tromsö och över till Kilpisjärvi för att komma till Treriksröset. Sedan fortsätta till Österbotten i Finland och hälsa på kompisar där och kolla in den delen av Finland innan vi kör neråt och in till Sverige igen via Haparanda. Sen ska vi beta av nordligaste Sverige uppifrån och ner.
Jag gjorde ungefär samma resa med killarna i början av 2000-talet. Det var en helt fantastisk resa! Norge är så otroligt fint och lättkört. Sommarnätterna så högt upp är helt otroliga och det finns hur mycket som helst att se. Jag älskar norra Sverige, på sommaren… Finland känns rätt outforskat men nu när jag har en kompis där känns det extra kul att få upptäcka det. Det kan nog tänkas bli en tur till Rovaniemi bara för att 🙂
Sen blir det såklart kortare turer här hemma när det finns tid. Jag vill fortfarande åka till Sigtuna och Roslagen. Det hann vi inte förra året, eftersom Peppe gick sönder. Å jag är helt säker på att det dyker upp en och annan pressresa, i bästa fall får vi vara med på VM i Olivplockning i Kroatien igen. Det skulle vara så otroligt roligt att komma tillbaka till Brac och träffa alla härliga människor där.
Sen blir de nog så att året avslutas i Karibien. Martin fyller 50 i början av januari -23 så vi planerar för en kryssning i Västindien. Vi har sett många passande rutter, men inte bokat något än. Vi väntar på att flygen ska släppas så vi kan boka även flygresa, så det blir ett paket. Om och ifall att nya pandemier börja härja… man vet ju aldrig och vi vill göra det enkelt för oss om det skulle bli så.
Kryssningar är något av det bästa vi vet! Det är ett sån otroligt smart sätt att se mycket på kort tid. Man packar upp väskan en gång och får sedan som smakbitar av olika platser. Sen kan man åka tillbaka till de man vill se mer av. Som vår bröllopsresa, när vi kryssade i Medelhavet. Vi såg massor med härliga platser, men det räcker med några timmar i Pisa medan vi vill se mer av Venedig och kommer att åka tillbaka dir. Typ så. Dessutom finns det inte mycket som är behagligare än att gunga runt på en stor båt.
Vi får nog året att gå, många filmer kommer det att bli. För så är det ju nu: kameran är med och allt filmas. Sen kommer filmerna upp på Youtube, så prenumerera på vår kanal HÄR så ni inte missar något – Det kommer att hända massor där!!!
Äntligen har jag fått tid att sammanställa vår resa i Småland i somras. Vi såg så otroligt mycket och vill rekommendera så många roliga saker. Jag tar det i den ordning vi åkte, det är lättast så 🙂
Småland gränsar till Östergötland, Skåne, Blekinge, Halland och Västergötland och har broförbindelse till Öland. Vi började vår resa i Tumba, detta var vår första långresa med Peppe (husbilen), så vi tog ganska små etapper i taget.
Vi har besökt vänner på vägen och bott i deras trädgårdar, men fem ställplatser blev det och ytterligare tre såg vi lite sådär i förbifarten. Så här är åtta tips på övernattningar i Småland 🙂
Valdemarsvik ligger på gränsen mellan Småland och Östergötland. Ställplatserna ligger nedanför vägen, precis vid gästhamnen. Man står med nosen mot vattnet och har en alldeles fantastisk utsikt. Dock ska sägas att det kör väldigt mycket moppar på vägen ovanför ställplatsen. Öronproppar rekommenderas.
Här finns 24 platser med el, jag har för mej att det kostade 175 kr per natt och man betalade i en automat vid servicehuset. Allt var fint och fräscht, all tänkbar service som tömning och påfyllning, fräscha duschar och toaletter samt flera olika restauranger och butiker. Valdemarsvik är så fint och jättemysigt, vi återkommer definitivt! HÄR finns en film från besöket.
Nästa stopp var Påskallavik! Här finns 13 platser med utsikt över stranden, hamnen och båtarna. 8 har el, 5 utan – platserna med el finns på den norra delen, vid badstranden. Där ställde vi oss. Vi kom långt innan lunch då fanns gott om plats, de sista platserna blev det nästan slagsmål om, två plåtisar försökte trycka in sej på en och samma ruta. Vid 15-tiden var det fullt, så kom tidigt.
Här kostar det 200 kr med el, 150 utan. Allt man behöver finns här i form av tömning och påfyllning. Utbudet av butiker och restauranger kan man väl snällt säga är minst sagt skralt.
Det som är bra med Påskallavik är att även om platserna i hamnen är fulla, så finns en camping bara 500 meter bort. Man kör bara förbi kyrkan och längst vattnet en liten bit, där finns MÄNGDER med platser som jag tror kostade en hundring. Hit återkommer vi också gärna. HÄR finns film från Påskallavik.
I Påskallavik rekommenderar man att gå en naturstig i närheten av hamnen, den naturstigen är värdelös och svår att hitta. Så glöm den!
Nästa stopp var Kalmar, här skulle vi vara två nätter. Siktet var inställt på ställplatsen ”Ölandskajen”, vid gästhamnen direkt utanför Turistbyrån. Här står man verkligen mitt i smeten, men det finns bara 13 platser (under vintern bara 7) så det är alltid fullt och bilar står ofta på kö.
Här kostar det 220 kr med el. Sophantering och fräscha duschar och toaletter finns i gästhamnen en liten bit bort. MEN här finns inte möjligheter till tömning eller fyllning, det kan man däremot fixa om man åker ut mot Ölandsbron och tar direkt till höger till Svinö.
Här trivdes vi också väldigt bra! Dagarna i Kalmar kan ni se på film HÄR och HÄR.
Tillbaka till Småland blev det ett första stopp i Skruv. Här bodde vi hos en kompis, men passerade Vildmarkscampingen vid Laxsjön, som såg helt fantastisk ut! Detta är en camping med 18-årsgräns om inte målsman är med.
Jag vet inte hur många platser som finns där, men den såg rätt stor ut. Här är öppet året om, men vill man ha full service är det april-oktober som gäller. En natt kostar 180 kr inkl el och då har man tillgång till både tömning och fyllning, samt dusch och toa.
Målet var Ädelfors och vi borde såklart ha stått där eftersom deras camping är på området, men den hade inte fått jättebra betyg – så vi valde att istället ta en natt på Östanå som ligger i närheten av Vetlanda.
En ganska liten och mysig camping vid vattnet, med många långliggare, särskilt golfare. Många verkade känna sej så hemma att man struntade i att visa hänsyn till dem runt om… det var ganska mycket ljud rätt sent. Här kostar det 250 kr med el och full tillgång till både tömning och fyllning. Fräscha duschar och toaletter. Helt ok, men kanske inget som vi återkommer till…
Då hade vi lika gärna kunnat bo på Ädelfors lilla camping som ligger på samma område som Guldvaskningen. Här kommer vi att bo nästa gång vi ska vaska guld, för det kommer vi att göra flera gånger – det är såååå kul!!!
Hur många platser som finns på campingen är oklart, den är lite oorganiserad och även här finns många långliggare. En natt kostar iaf 250 kr inkl el. Det går att tömma latrin och fylla på vatten, men gråvattentömning såg vi ingen. Här har man även tillgång till eldplatser och grillar. Toa finns och jag tror att jag såg en dusch också. HÄR finns en film från både Östanå Camping och Guldvaskningen.
Här trivdes vi sååå bra! Ställplatsen ligger mellan huvudgatan och hamnen, brevid en gigantisk camping. Vi valde en plats längst in, med baken mot cykelparken. Här fick vi en lite större plats i lugn och ro. Vi läste att många tycker att det låter mycket här, men vi upplevde inget sånt – trots semestertider.
Här finns 32 platser, samt tömning, påfyllning och fräsch dusch/toa. Det är lite oklart om vi betalade 200 eller 250 kr per dygn… dygnet gäller iaf 24 timmar från ankomst, så betala inte för tidigt – då måste ni lämna lika tidigt. HÄR finns film från Gränna.
Här bodde vi inte, men vi såg den när vi cyklade runt ön. Ställplatsen ligger precis vid färjan i en skogsdunge. Vi tyckte det var ganska skuggiga platser, men när man tittar på deras egna bilder nu så ser det väldigt fint ut. Här kan man boka plats, vilket jag absolut skulle göra om jag tog husbilen över. Vi tyckte dock att det var enklast att stå kvar i Gränna och bara med ta cyklarna över.
Ställplatsen har 50 platser och kostar 250 kr inkl el. på sommaren. Här finns tömning, påfyllning, dusch och toa.
Ni har säkert besökt en eller flera av de här campingarna/ställplatserna, några ligger ju längs vägar som man brukar köra för att komma till tex Öland. Vi åker ju den vägen rätt regelbundet, men har aldrig ens svängt av vägen förrän nu. Det här med husbil är ju så kul, så mycket nytt man ser!
Sommaräventyret 2021 gick till Öland och Småland. Som alldeles nyblivna husbilsägare var det en spännande sommar. Vi fick lära oss från grunden hur det är att hitta boende och även hur man bor på olika slags ställen med vårt rullande hem.
Öland är mitt andra hem, där har vi hus uppe på norra delen av ön. Att åka runt med husbil där var såklart helt nytt och gav oss en chans att se lite annat av ön. Som tex de södra delarna som inte besökts allt för frekvent tidigare.
Här kommer ställplatserna i den ordning som vi besökte dem.
Innan man kör över bron kan man stanna precis vid brofästet. Det finns en ställplats på Svinön, som den lilla ön heter, som kostar en hundring per natt (tror vi), utan el. Det är inte särskilt fixat, men finns iaf toalett, tömning för toa och gråvatten, sopcontainer och färskvatten. Det finns även grillplatser, en liten badstrand och små promenadstråk runt ön.
Vi har alltid stannat här för att bada och rasta hunden tidigare, efter det har det mest varit ett fotostopp. Men nu kan det alltså bli så att vi kommer att sova här innan vi åker över bron. Det är ju så himla enkelt. Det står i informationen att det är 15 husbilsplatser, någon säger 20… jag vet inte… parkeringen är skitstor! Med husbil får man stå max 18 timmar. Å här är bara tillåtet för husbilar att stå, husvagnar göre sej icke besvär.
Just den här gången körde vi direkt upp till Löttorp och ställde oss på ställplatsen hos Lammet & Grisen. Lammet & Grisen är en alldeles unik restaurang på norra Öland som bjuder på helgrillad lam och gris plus en massa annat gott som tillbehör.
Har man bokat bord här får man bo gratis en natt med husvagn, husbil eller tält. Hur bra som helst! Här finns kanske 30 platser, men alla är utan el. Toaletter och vattentapp finns öppet dygnet runt utanför restaurangen. Dock ej dusch.
Byxelkrok är en sån plats som jag varit på massor med gånger, men jag har inte upptäckt det i lugn och ro någon gång. Det skulle jag få göra nu. Vi ställde oss på Ställplatsen i hamnen, vilket innebär att man har en fantastiskt utsikt över Kalmarsund. Här finns 19 platser tror jag, utan el dock! Vilket funkar för oss eftersom vi har solpaneler som laddar bra. Ändå kostar det 210 kr per plats under sommaren, rätt dyrt alltså. Men oj så vi trivdes här! Vi stannade faktiskt en dag mer än vi tänkt från början.
Här finns allt man kan önska, förutom el då… Ett servicehus med dusch och tvättmaskin, samt tömning av toa och gråvatten. Här är också nära till matbutik, restauranger och minigolfbana. Vi har cyklar med oss och tog oss enkelt till fyren Långe Erik. Trollskogen besökte vi också, men tog dock bilen dit vilket funkade jättebra med den nya stora parkeringen.
Några hundra meter norr om hamnen finns ytterligare en ställplats, i höjd med Neptuni Åkrar. Här har man gjort små fickor mellan enbuskarna, så mysigt! Här kostar det 100 kr natten och man har en helt magisk utsikt. Här var vi bara inne och tittade och hade valt detta om det inte funnits platser i hamnen. Kan tänka mej att det är väldigt tyst och lugnt här.
Efter Byxelkrok var det dax för ett riktigt äventyr. Vår första stora campingupplevelse! Bara att ta sej in är ett äventyr. Kön in börjar långt innan incheckningen. Jag fick springa ur och checka in och hämta karta för att hitta rätt. Sen letade vi oss långsamt fram till vår plats på den gigantiska campingen. Vi skulle bo på Tullamorse Street, så himla passande 🙂
Men vilken grej att bo på en så stor camping. Asså, det var faktiskt helt galet. Det tog oss flera timmar att bara gå runt området. Men trots att det är så stort är det ändå rätt mysigt. Vi gick verkligen in för att upptäcka varenda liten centimeter av campingen, det tog sin lilla tid kan man väl säga. Här finns ju allt!
Här finns 1350 campingplatser och 125 stugor, 2 mil lång vit sandstrand, pool, spa, bastuvärld, restauranger, pub, after beach, bageri, ICA-butik, frisör, spelhall, kiosk, gatukök och pizzeria. På området ligger även Böda Sand GK – en 9 håls fullängdsbana. Och nu bygger man ut ännu mer!
Böda var kul att ha fått uppleva och vi kommer gärna tillbaka, dock blir det nog under lågsäsong nästa gång. HÄR finns en film från Böda, vi har försökt filma allt!
Det finns en ställplats vid Borgholms Slottsruin, för 20 husbilar, som har öppet när ruinen är stängd och kostar 100 kr (tror jag). Vi tyckte dock att den var väldigt trång och det var alldeles för mycket folk, så vi åkte vidare till Sollidens parkering och upptäckte att man kunde står mycket bättre där och alldeles gratis. Iofs ingen el, men det är ju ganska självklart.
Vi ställde oss lite vid sidan och cyklade ner till Borgholm, som ligger bara någon halvtimma bort med cykel. När vi kom tillbaka hade vi fått sällskap av rätt många, å när det var dax att sova var vi nog ett tjugotal bilar som stod där med rejält avstånd från varandra. Mycket bättre än borta vid ruinen. Här finns såklart ingen service alls, inte ens toalett – men det är sååå mysigt!
Planen var att fricampa någon natt innan vi skulle sova i Grönhögen sista natten på ön. Men det blev oväder, så vi skyndade oss att göra det vi tänkt och när vi kom till platsen där vi skulle sova var det redan full. Fanns bara plats för 4 bilar tror jag. Så vi chansade på Grönhögen som har 38 platser (tror jag) och tog näst sista platsen där. Här är nog jättefint i vanliga fall, men när vi väl kom fram blåste det nästan 20 sekundmeter och ösregnade. Så vi såg knappt något alls och jag blåste nästan omkull när jag var utanför bilen. 200 kr (inkl el) var det iaf värt att få sova lite mer säkert.
Här har Åke full koll på allt, en väldigt trevlig liten farbror. Han välkomnar alla och visar till rätta. Här finns servicehus med toa, dusch och tvättmaskin och man kan tömma toa och gråvatten. Hit måste vi komma tillbaka och se hur det egentligen ser ut 😛
HÄR finns film från södra Öland, vi tog inga bilder pga vädret. Bilden ovan är en skärmdump från filmen.
Efter Grönhögen lämnade vi Öland pga vädret. Ställplatserna i Småland tar vi i ett annat inlägg.
Det vi lärde oss vår första sommar på rull, var att det är väldigt skönt att kunna boka en ställplats. Ibland kan man ju faktiskt göra det, även om det är sällan. Kan man inte det gäller det att vara ute i gooood tid, typ direkt efter frukost. Annars är platserna redan tagna. Vi lärde oss också att husbilsägare är otroligt hjälpsamma och sociala. De flesta hjälper gärna till när man backar in och vill gärna prata lite. Inte oss emot, särskilt inte som många har en hund som man kan gosa med.
När vi kommer till en ny plats ställer vi oftast bara bilen, drar ner gardinerna, låser och ger oss direkt ut på upptäcktsfärd. Det är vi rätt ensamma om. De flesta vevar ut markisen, lägger ut matta och ställer upp utemöblerna. Vi har vevat ut markisen en enda gång, på Böda, och har inte ens en matta. Men varsin badenbadenstol har vi, eller hade… de brakade på sista resan. Den där ”komma-fram-ölen” som folk pratar om är mer en ”komma-fram-promenad” för oss.
Vi har lärt oss massor i sommar och ser verkligen fram emot nästa, då ska vi åka runt i Norrland!
Alla vet att jag avskyr snö och kyla. Därför var det extra konstigt att jag tackade ja till en pressresa till Sälen i december. Särskilt som det var 20 minusgrader när jag fick inbjudan. Men det gjorde jag och i veckan var jag där 🙂
Delar av mina barns släkt är från Jämtland, alltså har vi varit där en hel del. Vi har badat i Storsjön och åkt skidor i Åre och jag älskar faktiskt fjällvärlden. Så fjällen är inte obekant även om jag föredrar den på sommaren och det nu är över 20 år sedan jag var norr om Gävle, typ.
Syftet med den här resa var att SkiStar öppnat ett nytt hotell i Hundfjället som ligger i Sälen. Till hotellet hör två restauranger som drivs av Pontus Frithiof och det var det som främst fick mej att tacka ja. Jobb alltså, inte semester. Dessutom tänkte jag att det skulle vara ett bra tillfälle att ta lite vinterbilder för framtida behov, det är ont om den möjligheten i Stockholm lixom. Då tänker jag granar som nästan viker sej under lager av snö, vita vidder och riktigt vintervyer, sånt jag helst inte går ut i – men som är fint på bild.
Jag tackade alltså ja, önskade sol och hoppades att de alldeles för många minusgraderna skulle bli mer rimliga. I torsdagsmorse var jag uppe innan tuppen, det var inte sol men minusgraderna var iaf färre. 6-7 timmar i buss är ju inte jättekul, särskilt inte när man ska göra om det dagen efter, men jag lyckades iaf läsa en hel del på vägen utan att må allt för illa. Vi var kanske 10-12 personer som åkte en stor buss, så det fanns gott om plats att vräka sej.
Snötäckte blev tjockare ju längre norrut vi kom och när vi kom fram möttes vi av en total vintervärld. Att svänga av landsvägen och köra ner till det sprillans nya hotellet ”SkiStar Lodge”, var som att komma till ett resort i Colorado. Jag har varit i Vail, iofs på sommaren men ändå, det var exakt samma känsla! Stilrent, ”cleant”, toppmodernt och en febril aktivitet. Bara några timmar innan öppning preparerades skidbackarna, skyltar skulle på plats och en massa annat. Från mitt fönster på fjärde våningen kunde jag se hur hantverkare och hotellpersonal skyndade fram och tillbaka. Inte så stressade, men förväntansfulla.
Jag checkade in som första gäst på hotellet, det bara blev så att jag var först ur bussen. Att kliva in som första gäst på ett sprillans nytt hotellrum är lite speciellt faktiskt. Doften av nya möbler, snickerier, nya textilier… allt slår emot en. Det första jag gör när jag kommer in på ett hotellrum är att kolla in utsikten, den var magisk! Jag hade utsikt över skidbackarna och kunde se hur pistmaskinerna jobbade för att ge de första gästerna den perfekta skidupplevelsen. De jobbade sedan hela natten.
Vi fick en rundtur av hotellet där vi fick se olika sorters rum, restaurangerna, skidbutiken med omklädningsrum, gymmet och ett härligt SPA med flera olika pooler både inne och ute, bastu och relaxavdelning. Hade jag haft mer tid hade jag gärna tillbringat en del tid här, vilket några också gjorde, men jag prioriterade annat och får väl komma tillbaka och testa nån annan gång istället. Hotellet är jättestort! Med generösa gemensamhetsutrymmen men vi var bara ett fåtal som var där på torsdagen, och hade alltså gott om plats att ta bilder och i lugn och ro upptäcka stället.
Klockan 18 var det dax för fördrink och middag. Jag var färdig tidigt och passade på att se mej runt i restaurangen och prata lite med personalen både i baren och restaurangen. Jag fick smaka signaturdrinken och lite annat smått och gott innan det var dax att sätta sej till bords och avnjuta en fyrarättersmiddag signerad Pontus Frithiof. Nu ska vi tänka fjällen, svenskt, rustikt och att man har varit igång i skidbackarna hela dagen. Precis så var maten, men med en elegant tvist. Nåja, kanske inte supersvenskt… men ändå. Sushi till första förrätten, hummer till den andra. Pärlhöna med en boll av Västerbottenost och baked Alaska till efterrätt. Behöver jag säga att man blev mätt?
Middagen blev rätt lång eftersom vi hade så ruskigt trevligt och satt och pratade hur länge som helst. När personalen började duka om för frukost, lyfte vi på häckarna och gick ut i baren. Där fick jag ett bra snack med VD´n för SkiStar innan det var dax att dra sej tillbaka. Sängarna var såååå sköna! Täcket var så där fluffigt som bara ett hotelltäcke kan vara 🙂
Jag hade beställt sol, men vaknade till ymnigt snöfall. Efter frukosten packade vi ihop och ställde väskorna i bagagerummet. Jag klädde mej med det varmaste jag hade och tillsammans med två andra journalister gick vi till liftarna. Där tog vi liften upp till toppen. Vi åkte genom sjutton nyanser av vitt, kallt som satan och snöflingorna var som små nålar i ansiktet. Jag är ju inget större fan av snö, vinter och kyla – men är man för en gångs skull i fjällen så ska man se det man kan. Så det gjorde jag.
Väl uppe på toppen tog vi ett gäng bilder, innan vi gick ner en bit och gick in i den lilla fikastugan. Där var så mysigt! Elden sprakade och vi drack varm choklad med grädde och satt och pratade alldeles för länge. Efter lite flera bilder tog vi liften ner igen. Man kan faktiskt åka lift och vara på fjället utan att åka skidor, så det så!
Deadlines skulle hållas så vi satte oss i ett av alla gemensamhetsutrymmen på hotellet och jobbade. Större delen av förmiddagen hade försvunnit där uppe på toppen, men lite tid fanns det för jobb innan det var dax för lunch och hemgång. De andra två satt och skrev, jag läste och uppdaterade sociala medier. Jag hade inte ens en dator med mej, fullt medvetet. Jag räknade dock iskallt med att jag skulle kunna läsa ikapp lite och det gjorde jag också.
Efter lunch var det bara att stuva in sej i bussen igen och påbörja den alldeles för långa resan hem igen. 38 timmar efter att jag lämnade Tumba, var jag tillbaka igen och Martin väntade vid tåget, precis som han alltid gör när jag kommer hem sent. Väldigt många timmar i buss, typ 14… men en kul resa med härliga människor. Hotellet SkiStar Lodge, som vi besökte, var helt otroligt och Hundfjället var ju jättefint. Vi kommer absolut tillbaka i sommar, då med husbilen Peppe eftersom man fixat ställplatser här och servicehus är på g. Vi ska åka runt i Norrland sommaren -22, så det blir kanon att kolla in SkiStars ställplatser.
Detta var nog sista jobbet för i år, om det inte dyker upp något mer. Men som det ser ut så är det hyfsat lugnt nu, ända fram till mitten av januari. Vi skulle ju åkt till Bali, så inget är inbokat. Så nu blir det en månad med fokus på hälsan igen. Det är verkligen dax efter alla julbord och mycket jobb. Åsså ska jag skriva ikapp såklart… Lugnt betyder alltså inte ledigt :-p
Snart har hela veckan gått, helgen i Vadstena känns som hundra år sedan. Men vilken härlig helg vi fick, den var så otroligt nödvändig och välgörande för oss.
Vi åkte alltså från Stockholm 5.20 i fredags och kom fram till verkstan i Småland så tidigt att vi kunde sätta nyckeln i Peppe och åka därifrån redan strax efter 9. Efter lite trassel med att hitta vatten och en sväng på Hemköp, kunde vi parkera och installera oss på ställplatsen i Vadstena hamn runt lunch. Då gick luften ur. Vi jobbade lite, men dök i säng tidigt. Vi var helt slut bägge två efter allt som hänt senaste månaderna.
Efter en natt med välgörande sömn var det dax att kolla in Vadstena. Det är konstigt det där hur bra man sover i en husbil. Trots regn och rejäl vind, så var det länge sedan jag sov så gott. Å vi vaknade till strålande sol, precis som vi önskat. Frukosten intogs med utsikt över vattnet med en massa svanar som sällskap. Lugnt och skönt. Så härligt!
Efter frukost blev det fart på oss. Vi började med att kolla in hamnen där vi stod och konstaterade rätt förvånat att många båtar fortfarande låg i vattnet. Stora, dyra båtar. Konstigt tycker jag… borde de inte vara uppe nu, eller åtminstone ha fällt masterna för att skydda dem lite? Jag kan inget om båtar, men så här sent på året brukar jag iaf inte se såna slags båtar i vattnet.
Vi gick längst strandpromenaden, bort till det gamla klostret och den gigantiska kyrkan. Vi gick in på Klostermuseet och tittade runt där. Jätteintressant! Museet ligger i det gamla klostret och man går faktiskt runt där nunnorna hade sina sovsalar. Ett jättefint museum som jag är glad att vi besökte och absolut kan rekommendera.
Det var ju Allhelgona och full aktivitet i hela stan, men framförallt i kyrkan såklart. Vi kikade in lite, där pågick högmässa, så vi smög ut rätt snart igen för att inte störa. Utanför kyrkan såg vi en stor sten med mängder av nallar och blommor. När vi kom närmare såg vi att det var Lilla Hjärtats sten. Det högg till i ens eget hjärta såklart, det går ju inte att inte beröras.
Gränderna i de äldre delarna av Vadstena är sååå fina! De påminner lite om de gamla delarna i Söderköping och även lite om Borgholm. Kullersten, små fina hus med färgade träpaneler, stockrosor som klättrar och små välskötta trädgårdar. Men där finns också jättestora hus, som liknar mindre herrgårdar. Allt är väldigt prydligt och välordnat.
Vi tog oss tillbaka till slottet och gick igenom alla rum, som är öppna för besökare. Tjejen i entrén gav oss tipset att första gå upp på andra våningen, se ner till kruttornet, innan vi gick upp till tredje och fjärde våningen. Vi gjorde såklart som hon sa och fick på så sätt smidigt se hela slottet. Det är ett jättefint slott, tyvärr nästan utan inredning – men just nu med en utställning med jättefina klänningar.
Solen sken även när vi kom ut från slottet, men det blåste iskallt. Klockan var långt över lunch, så vi drog oss tillbaka till bilen för att äta lite. Sen gick vi ut igen! Vi gick tillbaka till gamla stan, egentligen för att titta in i kyrkan igen och fota där – men det slutade med att vi istället letade rätt på nunnornas nuvarande boende. Som vi hittade efter lite letande. Sen var det så jäkla kallt att vi gick tillbaka till bilen igen för att värma oss och för att vi helt enkelt inte orkade mer. Vi skulle dessutom köra live på youtube och hade lite att pyssla med inför det.
Efter ”liven” (ni kan se den HÄR) tittade vi lite på tv, sen dök vi i säng och tvärslocknade. Precis som kvällen innan. På söndagen hade väderrapporterna förutspått regn, och det kanske inte var sol när vi vaknade – men ändå uppehåll. Vi tog god tid på oss på förmiddagen, jobbade lite och filmade ett nytt ”I Peppes kök”. Det var med tungt hjärtat vi packade ihop oss, vi ville inte åka hem. Sista turen med Peppe för i år, nu skulle vi ju bara åka hem och ställa undan honom för vintern. Fyyy så tråkigt!
Nu är det alltså FEM MÅNADER tills vi får ut och åka igen! FEM!!! Asså, det är ju jätte lång tid! Peppe är inte vinterbonad och vi har inga vinterdäck, det kan jag garantera er att nästa bil kommer att ha. Jag vill kunna åka ut även på vintern. Så det enda vi väntar på nu är alltså att vägbanorna ska ligga över 5 grader igen och att risken för halka ska vara över. DÅ är vi ute igen, så fort vi bara kan!
Helgen gjorde under med oss. Vi har sovit gott, haft roligt och kunnat skjuta undan alla tråkiga tankar och mycket av stressen. Vi har verkligen laddat batterierna. Även om de inte förblir laddade så länge, så mådde vi ändå bättre än på länge under ett par dagar. Nu vill vi att vintern ska gå snabbt och vara hyfsat mild, så vi snart kan komma ut igen.
Till Vadstena kommer vi absolut tillbaka. Ställplatsen ligger perfekt, nära till allt och kostar 180 kr med el. Staden är fin och närheten till vatten är ju det bästa av allt. Jag älskar att vakna vid vattnet och somna till vågornas ljud. Det måste vara ljuvligt på sommaren och det vill jag såklart undersöka. Så: vi kommer tillbaka!
Förra veckan var jag bjuden på lanseringen av Karl Fredriks nya bubbel, som dessutom ”råkade” infalla på hans födelsedag. Dagen slutade med en middagsinbjudan till Österlen och Eklaholm 🙂
Det var en sån där galen dag när jag sprang mellan mötena. Först var det en grej på Spritmuseum, sen Karl Fredriks bubbel och på kvällen teater. Men bara kul grejer och jag hade en toppendag! Att fira ett födelsedagsbarn så där mitt på dagen var ju bara pricken över i.
Karl Fredrik är såklart Karl Fredrik på Österlen, där han och Petter bor på Eklaholm tillsammans med två katter och en hund. Jag har inte träffat dem tidigare och egentligen bara sett reklamen om programmet där han säger ”fluff fluff fluff”… jag visste alltså inte särskilt mycket om dem alls när jag klev in på Brasseriet Vau De Ville på Norrmalmstorg. Men vilket härligt par!!!
Anledningen till att vi skulle ses var alltså för att Karl Fredrik lanserar en ny prosecco, en vinterrosé minsann. Redan tidigare finns en prosecco, men den här nya är alltså råååååsa. Direkt när jag kom in fick jag ett glas i handen av en välkomnande och glad och otroligt trevlig man i sina bästa år, Karl Fredrik firade sin 35:e födelsedag. En rätt bra ålder om ni frågar mej 🙂
Jag hade inte smakat den förra proseccon, så snart hade jag två glas – ett i varje hand – och gillade bägge. Helt olika italienska viner, men lika goda på sina olika sätt. Vi blev serverade en fantastiskt lunch, självklart passade drycken perfekt! Å den passade såklart även till födelsedagstårtan som serverades till kaffet. Efter kaffet började folk att resa sej, en och annan journalist ville ha sina minuter – jag väntade på mina.
Så jag blev sist kvar och helt plötsligt hade vi rätt gott om tid. Jag hade pratat en hel del med Petter medan jag väntade och hade fått en del av deras bakgrundshistoria. När Karl Fredrik gjorde oss sällskap berättade jag att vi skulle åka runt i Skåne till våren och gärna skulle besöka Eklaholm under vägen. Självklart skulle vi komma på besök och det skulle nog gå att hitta något plätt på oss att ställa Peppe på över natten, så vi kunde testa lite vin också. -Då måste vi få bjuda på middag! utbrister Karl Fredrik. Det tackar man ju inte nej till 🙂
Så ett stopp är alltså redan bokat på vår Skånetripp, middag hos Karl Fredrik och Petter, världens mysigaste människor. Det ska verkligen bli så roligt! Jag får nog kika på något av programmen tills dess… å jag hoppas kunna göra en ”Nyfiken på…” med Karl Fredrik när vi är där, det skulle nog bli en fin intervju. Å filmkameran kommer såklart att vara med och allt kommer på Youtube efteråt. Njae… kanske inte allt… men mycket!
Som jag önskar att vintern redan var över. Jag har redan börjat kika på en liten rutt, det är mycket vi vill se. I April drar vi, då ska vi kolla in Skåne så mycket vi bara kan. Mycket har vi koll på som tex Glimmingehus, Kivik, Alestenar, Smygehuk, Sofiero och Kärnan… det mesta i Helsingborg har jag nog koll på faktiskt… men ge oss gärna massor av tips i övrigt!
Peppe mår bra igen efter några dagar hos bildoktorn, så nu drar vi ut på rull igen! Vi ska till Elmia och mässan Smaka på Camping och där ska vi göra vårt livs första sk ”live” på Youtube. Skitläskigt!
Det var när vi åkte hem från vår förra tripp som vi insåg att Peppe behöver hjälp. Motorn började låta illa och han svarade inte riktigt när vi tryckte på gasen. Så i måndags förra veckan tog vi honom till Peugeot i Sätra för felsökning och åtgärd. Det visade sej rätt snabbt att det var en givare (eller nåt sånt) i motorn, som gått av. Den byttes och i fredags fick vi hämta hem honom igen.
Vi var rädda att det skulle kosta massor med pengar, men det gick tack o lov på den garanti som följde med när vi köpte honom. Men det var på håret, för nu har vi haft honom i tre månader och garantin har precis gått ut. Vi hann med några dagars marginal, men allt som händer from nu får vi stå för själva.
Nu låter iaf motorn som den ska och det händer massor när man trycker på gasen, så nu är Peppe redo att åka ut igen. Och vi också! Så idag drar vi! Ikväll parkerar vi utanför ingången till Elmiamässan i Jönköping och stannar där i två nätter. Vi kollar in mässan hela fredagen och rullar sedan vidare till Vadstena på lördag innan vi drar hem igen på söndag. Några intensiva dagar, men så härligt att komma ut igen.
Å det är på mässan det kommer att hända spännande grejer. Vi har haft vår YouTube-kanal några veckor nu och lagt ut olika sorters äventyr. I morrn ska vi köra live för första gången och det blir alltså inifrån mässan. Var vet vi inte än och inte exakt vilken tid heller. Vi tänkte att vi går in när mässan öppnar och kollar var vi kan sätta oss, där tänkte vi också ha en träff under och efter sändningen med alla som vill ses. Man lär känna en hel del roliga människor via sociala medier och vi vet att några ska dit.
Ingen av oss har gjort något sånt här förr, men va sjutton – hur svårt kan det va 😛 Jag säger lite som Pippi ”Det har jag aldrig gjort förut, så det kan jag nog”. Lite konstigt att sitta och prata till en skärm och veta att det sitter folk och lyssnar, om någon nu kommer att göra det… samtidigt ska man ha koll på kommentarsflödet och se om det kommer frågor som behöver besvaras. Vi kommer ju att vara på en mässa som folk är nyfikna på, så det borde ju komma en och annan fråga om den.
Vi var ju till Nyköping för ett par veckor sedan. Nog för att vi ville utforska Nyköping, men egentligen var det Stendörren som var det stora målet för resan. Vi lyckades pricka in fint väder och hade en toppendag!
Vi lämnade Dragsviks Husvagnsklubb hyfsat tidigt för att slippa alltför mycket trängsel. Innan hade vi fått tipset att ställa oss på den bortersta parkeringen, då skulle man nå hängbroarna som alla talar om. Men så var det inte upptäckte vi.
Vi parkerade iaf på den bortersta parkeringen som vi blivit tipsade och började vår upptäcktsfärd. Direkt såg vi en skylt om ett utsiktstorn och det är ju alltid en bra start för att veta lite mer om vart man är. Tornet var lätt att hitta, bara någon kilometer in i skogen och väl skyltat. Tyvärr var det en möhippa, som hade picknick där, som gapade så de hördes nästan ända till parkeringen. Inte så lugnt och fridfullt som vi önskar att det ska vara i skogen. Men men… vi klättrade upp i tornet och tittade på den vidunderliga utsikten. Det var lite disigt men vi kunde se nästan hur långt som helst ändå.
Tornet är sprillans nytt, det invigdes så sent som i slutet av maj. Det är inte helt lätt att hitta några mått, men någonstans stod det att det är 11 meter högt… det skulle alltså vara 5 Martin… hmmm, det känns högre, men vad vet jag? Hur som helst så är det iaf tillräckligt högt för att få en helt ok utsikt över skärgården i alla väderstreck.
När vi tittat klart klättrade vi ner och gick mot Naturrum och den första hängbron. Trodde vi… Till utsiktstornet var det väl skyltat, det var det inte till Naturum. När vi frågade en man som kom joggandes, fick vi veta att vi var helt åt fel håll. Vi var ganska mycket fel, så det var bara att gå tillbaka. Jag vill ha roligt när jag är ute och upptäcker sånt här, dålig skyltning får mitt humör att sjunka rejält. Till slut hittade vi iaf rätt och då fick vi veta att vi ändå var fel. De tre broarna fanns vid den första parkeringen…
Jaja, vi kom iaf fram till den första hängbron, den som går till Krokholmen. Innan dess hade vi även passerat det som är anledningen till reservatets namn, nämligen Stendörren. Det är egentligen en passage mellan två kobbar, där den ena heter Stendörren, inte konstigare än så faktiskt. Stendörrens naturreservat är jättestort! Det är inte bara det man ser på land, utan även ett stort område i skärgården som bara nås med båt.
När vi kollat in den första bron klart gick vi tillbaka till Peppe och åt lunch. Det hade väl gått att gå till de andra broarna, men eftersom vi gick en hel del fel och det var långt över lunchtid tog vi oss tillbaka och flyttade sedan bilen till den första parkeringen. Från den parkeringen var det jättelätt att hitta, broarna syns inte riktigt från parkeringen, men nästan.
Reglerna här är rätt tydliga och enkla. Man får inte övernatta med husbil eller husvagn, hundar ska vara kopplade året om och man får bara grilla på utmärkta platser där grillplatser är iordningställda. Ändå är det första vi ser en man som står och grillar utanför sin husvagn, mitt på parkeringen. Hur svårt kan det va??? Det är såklart såna som gör att vi andra får dåligt rykte.
Jaja, vi gick den korta biten till den första hängbron, det är alltså tre efter varandra. De här var långa och svajade rejält i jämförelse med den lilla vi gick över tidigare. Så häftigt! Solen sken, det satt folk här och där och picknickade, men framförallt stod det folk och fiskade. Precis som inne i Nyköping alltså, man gillar verkligen att fiska i Sörmland!
Vi gick över alla tre broar och tog mängder med bilder. Rätt vad det var så passerade två kajaker, så där tyst och fridfullt som det är när vattnet ligger helt stilla och är spegelblankt. Det var så fint och blev verkligen en sån där perfekt sensommardag. Jag förstås verkligen varför folk söker sej hit och särskilt på sommaren, det är så fint!
Att gå över hängbroar är kul, det gungar och knakar. Man får vara max 2 personer på bron, men eftersom folk inte är läskunniga var det ofta fler. Vi skyndade oss över så fort vi såg att det var någon bakom eller började gå emot oss och sa högt och tydligt ”Max 2 personer på bron!” och gruffade lite. Nu var det ändå inte jättemycket folk, hur är det vid högsäsong och hur känsliga är egentligen broarna? Jag är inte alls höjdrädd eller har problem när det svajar, men jag tummar aldrig på säkerheten. Jag kan inte ens tänka mej hur någon som faktiskt är höjdrädd känner när man tvekande vågat sej ut på bron och sen kommer någon dundrade bakom en…
Vi hade iaf en himla härlig dag. Vädret var fint, det var tillräckligt varmt för att bara ha en tjocktröja, hyfsat klar sikt och lite folk. Nu har vi sett Stendörren och de där hängbroarna som ungefär alla pratat om i sommar. Jag är nöjd och jag fattar grejen. Vi kommer med all säkerhet tillbaka, jag vill gärna se detta en fin sommardag och ta plats på någon klippa och bara ligga och mysa i flera timmar. Kanske avsluta dagen med att grilla och se solnedgången. Det är väldigt synd att det inte finns en camping här, det hade varit väldigt bekvämt 🙂
Den här gången åkte vi vidare till Jogersö Camping där vi skulle stå sista natten och vi klarade oss precis från regnet som sedan värkte ner hela natten. Efter en jättemysig helg rullade vi hemåt, men till Nyköping kommer vi tillbaka. Ställplatsen i hamnen var ju ett kanonställe när man vill sitta på en fin och mysig plats och jobba. Rekommenderas!!!
Vi fick alltså en helg ”på rull” och valde Nyköping för helgens äventyr. Å vilken härlig helg det blev, Nyköping är ju jättefint! Under alla år när vi åkt till och från Öland har vi passerat staden, men vi har aldrig svängt av vägen och åkt dit. Nu blev det äntligen av och jag är så otroligt glad för det!
För att komma iväg behövde läget hemma lugna ner sej lite och vi behövde även en fläkt för att inte få för kallt i bodelen på husbilen. Läget lugnade ner sej lite och fläkten kom, och vi åkte!
Eftersom läget ändå inte är helt lugnt hemma, så valde vi att bara åka någon timme bort för att i nödfall komma hem snabbt, och valet föll då på Nyköping.
Vi stod på en fin ställplats i hamnen, inte att förväxla med gästhamnen, för 115 kr natten med el. Ställplatsen ligger fem minuters gångväg från Lidl åt ena hållet, fem minuter till Nyköpings Hus åt andra och ett par minuter till kanalen åt ett tredje håll. Nära till allt alltså. Och jättefint!
Torsdagen och fredagen jobbade vi från Peppe med utsikt över hamnen. Martin satt inne hela tiden och jobbade med sitt, medan jag både satt inne och ute, och jobbade med mitt. Jag har lite böcker att läsa som ska recenserades och torsdagen bjöd på fantastiskt väder – så jag lutade mej lugnt tillbaka i min solstol och läste. Eller lugnt vet jag inte… en mutter hade lossnat och hela stolen höll på att braka. Men satte jag mej långsamt och samtidigt knep ihop där muttern skulle sitta så kunde jag sitta i den om jag satt alldeles still 😛
Hela torsdagen var jättefin, nästan sommarvarmt även på kvällen. Så vi tog en lång promenad runt Nyköping som är fantastiskt fint. Jag fattar inte att vi inte varit här förut, så otroligt mysigt! Vi gick längst hamnen och följde sedan ån så långt vi hann innan det blev mörkt. Överallt stod folk och fiskade, i alla åldrar och nationaliteter. Å visst nappade det, stora abborrar dinglade på spöna. Vi bjöds dessutom på den mest fantastiska solnedgången, så vi fick verkligen se Nyköping från sin bästa sida.
Nästa gång vi flyttar blir det in i Peppe, men den dag vi ska bo som vanliga människor igen – då ska jag bo vid vatten. Gärna med utsikt över en å, så varför inte Nyköping? En av min klasskompisar har faktiskt flyttat hit, hon kom och hälsa på oss första kvällen. Så himla kul! Hon pratade sej varm för staden och sålde verkligen in den. Så man vet aldrig.
Ni får titta på bilderna och avgöra själva vad ni tycker. Men ni måste hålla med om att man kan stå ut med utsikten, eller hur?
Gomorron från Nyköping! Som vi längtat efter att få rulla iväg med husbilen Peppe igen. Förra helgen skulle vi åka, men stötte på hinder. Helt plötsligt öppnade sej en möjlighet att åka iväg den här helgen. Men allt såg väldigt osäkert ut in i det sista.
Väder och sjukdom rår man inte på, särskilt inte annans sjukdom. Vädret skulle bli perfekt, men bara timmar innan avfärd kom nya besked om sjuk anhörig som gjorde att inte bara vår helg, utan hela vår situation, fick omvärderas. Mer kan jag inte säga om det just nu.
Vi beslutade iaf att så länge läget är hyfsat stabilt så åker vi. Målet var Nyköping, så vad som än händer, är vi bara en timma bort. Händer inget har vi i bästa fall fått lite återhämtning, händer något får vi åka hem. Hittills har det iaf varit lugnt och vi har sovit gott inatt.
Vi kom iväg vid 16-tiden och lyckades återigen sno sista platsen (bilden är tagen nu på förmiddagen när nästan alla åkt iväg). Vi börjar bli bra på att ta sista platsen nu 🙂
Vi står på ställplatsen Nyköping Hamnen, inte att förväxla med Gästhamnen. Här får åtta husbilar plats, med hamnen bara 20-30 meter bort. Jag kan lova er att utsikten i morse var rätt härlig och det är den vi har från vår rullande kontor idag och imorrn.
Vi gick en tur runt området redan igårkväll. Nyköpings Hus ligger bara ett stenkast bort, ån ett stenkast åt andra hållet. Att gå längs ån var ljuvligt, särskilt som solen gick ner och folk stod och fiskade överallt. Samma sak såg vi på morgonpromenaden, folk i alla åldrar och nationaliteter fiskar och de får massor med fisk! Fiskekort krävs, det måste jag lägga till, så ingen bara ställer sej och fiskar och sedan blir arg på mej 🙂
Vi kom alltså iväg och jag känner att pulsen är på väg ner. Solen skiner, det är redan 17 grader trots att klockan bara är 10 och vi nått en bit in i september. Nu ska jag jobba lite, sen sätta mej i solen och läsa klart en bok som ska recenseras. Ikväll upptäcker vi mer av stan igen.
Bor ni i Nyköping eller känner till stan väl? Ge oss tips på saker att se och göra. Följ oss gärna på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspaaventyr
