Igår träffade jag min nya kiropraktor, det var en upplevelse… Både min pappa och äldste son går hos honom och jag har bara hört gott. Nu var det min tur… Jag är av den åsikten att man ska försöka hitta botten till problemen, inte bara fixa dem för stunden. Å det var han också! Me like!

Han frågade varför jag var där och vilka problem jag ville åtgärda. Jag sa att jag ville ha mindre ont i ryggen och övningar för att bli av med min knäppande höft. Åsså sa jag att jag har fibro, men det var nog allt jag sa.

Jag fick klä av mej och han tittade på mej från alla håll. Jag fick göra olika rörelser och rätt var det är så säger han ”du har ont i höger knä va?” Ähum, ja… har haft i typ fyra år… Han såg nämligen att min högra höft putade utåt och då roterade knät inåt samtidigt. Klart det gör ont när lederna ställer sej på snedden. Men det skulle han hjälpa mej med lovade han.

Sen fick jag lägga mej på britsen, han böjde, bände och klämde. Smärtan är ju total när någon trycker, jag har konstant värk pga fibron och kan inte säga vilket ont som kommer från vad. Han testar höger sidan, vänster sida och höger sida igen och konstaterar att jag är väldigt svag i hela höger sida av kroppen och knappt har några muskler alls på den sidan, trots att jag tränar. Jag är också väldigt stel på den sidan, trots att jag är överrörlig. Så frågar han ”Har du skadat höger fot?”. Å det har jag ju. För kanske 9-10 år sedan stukade jag foten riktigt illa och läkarna sa att det nästan var synd att den inte bröts stället för det hade varit lättare att laga. Herr Kiropraktor höll med… han såg alltså sviterna så här långt efter.

Så klämde han lite på magen och sa till mej att andas på ett annat sätt än jag gör idag. Min magmuskel är nämligen delad och glappet är ganska stort, men med hjälp av en annan andning och övningar ska glappet minskas och operation undvikas. Så nu ska jag andas med naveln och ryggen och verkligen blåsa upp magen till en ballong när jag andas, istället för med mellangärdet som jag gör idag. Jag har andats fel i säkert 30 år och har muskler på ”fel” ställe i magen och det gör att hela min kropp påverkas negativt. Så jag har fått i läxa att lära mej andas  🙂

Han vred mitt bäcken rätt och gav mej ett gäng nya tider och sa att jag ska ge honom 5-6 besök att fixa en del av mina problem. Han vill inte bara vrida mej rätt någon gång i månaden, utan fixa orsakerna till allt som är vint och skevt. Så nu blir det några spännande veckor att se vad som kan göras. Jag är öppen för förslag. Jag vill ha mindre ont och gärna en snyggare mage. Jag har länge sagt att den inte ser normal ut, men ingen har lyssnat mer än Martin (som hållit med). Nu kanske den med tiden kan bli lite mer normal och samtidigt fungera bättre.

Sedan igår har jag alltså verkligen tänkt på min andning och jösses va svårt det är att ändra ett beteende. Det är ju inte så att man går runt och tänker på hur man andas, men det ska jag alltså göra nu. In med luft genom näsan och fylla hela magen, ända runt ryggen och ut med luften genom munnen. Jag har alltid sträckt mej och gjort mej så smal som möjligt och då har luften bara kommit max ner till revbenen. Nu ska jag tillåta mej att bli tjock vid varje inandning… läskigt! Dessutom får jag träningsvärk i magen… Så här sitter jag med handen på magen för att göra rätt. Jag är 44 år och lär mej andas. Så kan det gå. Fortsättning följer…

Idag skulle jag ha en lugn hemmadag, med städning av alltan, nagelfix och lite småjobb vid datorn. Alltan städade jag och hade precis börjat fixa naglarna när jag uppmärksammas på att en av pressvisningarna imorrn faktiskt är idag! Ops! Det är bara att fixa klart naglarna medan en lätt lunch intas och sen ta tåget in till stan.

Det är när jag går mellan tåget och Pr-stället som det slår mej. Detta hade varit helt omöjligt för bara ett par år sedan. Då mådde jag så dåligt och var så stressad att jag inte kunde göra saker spontant eller ens knappt ta tåget in till stan. Om jag gjorde nåt sånt så var jag utslagen i flera dagar efteråt.

Idag kan jag utan problem ändra mina planer och ta tåget in till stan både en och två gånger samma dag, utan att känna mej det minsta stressad. Jag vet oftast inte ens vad klockan är, utan tar det lugnt när jag går runt i stan och till och från tåget. Har jag ingen tid att passa så får det ta den tid det tar och jag kommer fram när jag gör.

Särskilt tydlig var detta när jag kom fram till centralen och skulle ta tåget hem igen. Jag kommer upp på perrongen och ser tåget mot Södertälje åka iväg framför näsan på mej. Och jag bryr mej inte. Medan folk runt mej står och svär och är superstressade, tittar jag på tavlan och ser att nästan tåg kommer om 7 minuter. Ingen större väntan alltså. När jag numera går till tåget så går jag bara dit utan att ha koll på klockan, det kommer ju tåg nästan hela tiden… Förr var det en strid om sekunderna, även om jag inte hade någon tid att passa… Det låter helt sjukt, men jag vet många som stressar av vanan precis som jag gjorde,

Jag har numera helt kopplat bort stressen i kroppen och det är en befrielse. Det spelar ingen roll om jag kommer fram fem minuter hit eller dit, eller ens en halvtimme åt ena eller andra hållet. Om jag inte har en tid att passa alltså. Men jag har oftast ingen tid att passa och har lärt mej att stressa ner helt. Å jag kan knappt förstå att det är mej det handlar om. Jag som tidigare var så stressad att hjärtat slog dubbelslag och kroppen skrek i protest varenda dag. Att jag har kommit så här långt med mej själv är ett under!!!

Idag när jag gick runt i stan njöt jag av vartenda steg, trots att jag var på Östermalm och poliser sprang runt överallt pga alla rån som skett under dagen. Jag var lugn som en filbunke och stortrivdes där jag gick. Tänk att detta är mitt liv nu! Stressen är borta, njutningen har istället tagit den platsen. Livet är för viktigt och värdefullt för att stressas bort. Jag är både stolt och glad över att jag kommit så långt med mej själv som jag har. Livet är faktiskt bra härligt!!!