Förra veckan var fullständigt avskyvärd. Redan förra söndagen var lördag kl 16 mitt enda mål. När den tiden väl kom var jag helt slut. Veckan var äntligen över och blev mycket värre än befarat.

Jag kan inte berätta allt, det är för känsligt och privat – men allt började redan på måndagen. Jag var tvungen att vara med på något som ingen önskar vara med om och detta fortsatte på torsdagen. Det är den enda jag kan säga om det.

På fredagen var jag alltså redan helt slut och hade tänkt försöka komma ikapp lite både hemma och med jobb – det sket sej totalt. När jag vaknade på fredagmorgonen var det till nyheten att en väns bostad blivit beskjuten. Dessa bor dessutom väldigt nära mina föräldrar. Detta vaknar jag till och då ska Martin dra iväg på tjänsteresa över helgen. Dålig tajming. Han åker iväg och jag följer nyhetssändningarna.

Det första som kommer ut är att två personer är döda, jag blir alldeles kall och befarar det värsta såklart. I huset bor min vän med sambo och tre barn, men även en fosterdotter. Hela förmiddagen passerar, sedan kommer uppgifterna att min vän var bortrest och att de döda är en 20-åring och en 60-åring. Fruktansvärda besked, men barnen har iaf sina föräldrar kvar i livet. Det är det enda jag kan tänka just nu. Tre små barn har sina föräldrar kvar.

Martin är alltså bortrest och jag är som bedövad hela dagen. Samtidigt ska jag förbereda för loppis på lördagen. Hur mycket tror ni att jag vill vara med på den? Men jag måste, det är ett steg närmare vår dröm. Vi säljer av allt vi kan, för att vi ska kunna sälja huset och få vårt drömliv på heltid i husbilen. Så jag packar bilen och förbereder mej så gott jag kan. Äldste sonen har lovat att hjälpa mej eftersom Martin är borta över helgen.

Konstigt nog sover jag hyfsat bra natten mellan fredag och lördag och är faktiskt i ganska ok skick när det är dax att åka till loppisen. Sonen hjälper mej, det hade inte gått utan honom. Dagen går långsamt, det är väldigt lite folk där vi står. Men så någon timma innan det är slut är det som en propp lossnar och grejerna flyger iväg ganska bra ändå. När loppisen stänger går jag därifrån med några fler hundralappar i fickan än jag kom med och drygt en flyttkartong mindre. När jag ställer tillbaka grejerna i förrådet syns det betydlig skillnad helt plötsligt.

Nu är det bara 7 flyttkartonger kvar, för något år sedan var det nästan 20. Nu kan vi fortsätta rensa ur våra egna grejer igen. Sedan Martins mamma dog är det mest hennes grejer vi sålt iväg, men nu kan vi ta tag i vårt igen. Vi resande ur det mesta under pandemin, men en del finns det såklart kvar.

Jag var helt slut på lördagkvällen. Nu började kroppen reagera på allt som hänt. Så på natten var värken brutal. Jag tog värktabletter innan jag somnade och sen vaknade jag och fick fylla på. På söndagen var jag jättetrött och hade ont. Även då vaknade jag av ännu fler obehagliga nyheter. Den här gången har det brunnit i närheten, en jättestor och anlagd brand. Som har med fredagens skjutning att göra. Nu vill jag verkligen flytta!

Jag är så färdig med Stockholm och vill bara härifrån. Visst är det skit i andra städer också, men vi vill ju inte bo på en och samma plats ändå. Det är några saker som måste fixas innan vi kan dra, men de kanske går att lösa. Så här kan vi inte ha det!

Jag visste att det skulle bli en riktigt pissig vecka, men att den skulle bli så dålig är det nog tur att jag inte visste i förväg. Hur förbereder man sej för att vänner ska bli beskjutna?

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube