Just nu är vi inne i en period av stark motvind… det mesta går emot oss och inget blir som vi vill. Hoppas verkligen att det vänder snart, för nu vill jag inte var med om fler motgångar.

Den sista i raden var igår. Martin hade äntligen fått tid för att komma till läkare och bli bedömd för eventuell bukplastik. Han har försökt förut, men inte ens fått träffa läkare – så den här gången kom han iaf lite längre.

Martin har gått ner över 60 kg på egen hand och har för mycket skinn både på magen och under buken. Han ser ut lite som han är ”vadderad” eller har skyddskläder på sej under tröjan. Det fladdrar när han motionerar, blir varmt och svettigt och ställer till en del bekymmer helt enkelt. Alltså vill han ta bort det.

Kriterierna för män är att man ska ha haft sin målvikt i minst 6 månader och ha högst 27 i BMI om man gjort det på egen hand. Har man gjort en gastric gäller 28… DET är väl konstigt? Att det ska vara olika kriterier beroende på hur man gjort det? Reglerna borde väl isf vara strängare för den som redan har belastat landstingets ekonomi? Här behandlas man alltså olika, men Martin klarade gränsen utan problem. Man ska också vara rökfri.

Sen är det bara att räkna millimetrar och centimetrar… har man bara ett ”häng” måste det vara minst 3 cm och har man fler ska de sammanlagt vara minst 5 cm. Där sprack det för Martin, han har två väck och kommer inte riktigt upp i den summan. Så det blev ett nej. Oavsett hur mycket problem man har…Surt! Alla kriterier måste uppfyllas, annars är det kört.

Så jag kollade upp vad det kostar att göra operationen privat, som dessutom blir snyggare säger många – även den här läkaren. Men med en kostnad på 37-57 000 kronor är det kört även den vägen. Martin lägger heller pengarna på att operera ögonen om han måste välja. Nu har vi ju inte pengarna, så än så länge är det inget beslut vi måste ta.

Det som gör mej mest upprörd är att han skulle fått göra en gastric (GBP) när han var som störst. Det skulle alltså landstinget bekostat och haft råd med. Men han ville inte lägga sej under kniven utan gjorde hela jobbet själv. Men när han gått ner 60 kg på egen hand och besparat landstinget massor med pengar, så får han inte hjälpen att nå ända fram. Det borde ju vara samma pengar…

Han hade redan förberett sej på ett nej, så det är nog jag som är mest besviken. Jag ville verkligen att han skulle få chansen att känna sej helt färdig och smal. Så länge han har de där påsarna, så kommer han aldrig att ha nått hela vägen fram. Även om han är normalviktig. Så om det finns någon vänligt själ där ute som sitter på för mycket pengar eller är proffs på bukplastik och vill bjuda på en operation, så får ni gärna höra av er till oss  🙂