Hos Malou på TV4, pratade man idag om barn. Kan man prata med barn om allt? SKA man prata med barn om allt? Jag tycker nog att man kan det, men man får ju lägga det på en nivå som barn förstår. Sen är det klart att man inte ska hänga ut någon, men det ska man ju inte göra inför vuxna heller…

Klart man ska prata ekonomin redan när barnen är små, så de lär sej pengarnas värde tidigt. Det tycker man INTE på Malous sida på Facebook. Nä, barnen ska besparas från vuxenlivets frågor och problem. Det är väl klart att man inte ska lägga sin bekymmer hos barnen, men att berätta för dem att familjen har dåligt med pengar är väl självklart?

När jag blev ensam med killarna var de 3 resp 4,5 år gamla. De fick från början veta att vi nu skulle ha det lite knepigare med pengar och att vi skulle få spara och hjälpas åt för att få ihop allt. Veckopeng var uteslutet och nya kläder och leksaker fick man när man fyllde år eller i julklapp. När Senior ville ha en grej, kommer inte ihåg vad det var, så kom han släpandes på våra tomburkar och föreslog att vi skulle panta dem för att få råd till hans grej. Alltså hade han fattat galoppen! Han är numera väldigt ekonomisk och sparar gärna det han tjänar.

Det jag däremot inte berättade för dem var förstås när jag tyckte att deras pappa gjorde något (i mina ögon) dumt. Det är ju något som de inte behöver veta för att må bra och utvecklas. Klart man inte berättar sånt! Jag har heller aldrig tagit upp mina egna bekymmer, skitsnack eller ”vuxentankar”. Man ska inte göra sina barn till sina kompisar!

Sex, död, pengar, beteende… ja, jag tycker nog att man kan prata med barn om det mesta. Om man INTE gör det, hur ska de då kunna lita på att de kan prata med mej om vad som helst? Om jag inte är ärlig och uppriktigt, hur ska de då veta att jag ger dem raka svar när de behöver det som bäst? Så länge man håller sej till fakta och på en nivå som passar deras mognad så kan man prata om allt. Men man behöver som sagt inte berätta allt heller… aldrig sånt som skadar dem eller någon annan eller något någon sagt i förtroende.

Hur gör ni? Var går gränsen?

.

Jag har lite problem med räkningar just nu… jag HATAR att få påminnelser! Det händer inte ofta att jag får påminnelse för obetalda räkningar, har kanske hänt 5 ggr totalt under min livstid, den här veckan har jag fått TVÅ!

Först var det från Vattenfall… jag kände igen summan och var helt säker på att jag hade betalat. Kollade. Jovisst! Den låg så fint för betalning på min internetbank, i DECEMBER! Istället för att betalas 0229, hade jag tryckt in 1229. Asch då… Jaja, mitt fel. 50 jäkla spänn åt skogen. Blä!

Så igår kom det en ny påminnelse, den här gången var det hemförsäkringen och betydligt värre. Beloppet kände jag inte alls igen. Och mycket riktigt; den räkningen har jag överhuvudtaget inte fått. Posten har helt enkelt missat att skicka den räkningen till mej. Tack o lov att Länsförsäkringar påminner om sånt, annars hade jag riskerat att stå med hela huset oförsäkrat.

Jag vet att posten slarvar bort ganska mycket, bla så har mitt röstkort försvunnit och en hel del annat. Men vi skickar ändå det mesta som vi säljer på Tradera med posten och av kanske tusen skickade grejer har bara en enda kommit bort. Så det är ju himla konstigt att de grejer som skickas TILL mej kommer bort så ofta när de vi skickar verkar komma rätt.

Man undrar ju vad man har missat lixom…
Men det är ju inte ett skit man kan göra åt saken. Så jag är sur ett tag och sen får det vara bra så.

Ha en bra dag! Idag är det en dag närmare heeelg!

.

Kan man med gott samvete stoppa en annan människas dröm? Jag tycker inte det. En av Juniors kompisar tycker att jag ska adoptera honom eftersom hans mamma vägrar gå med på att förverkliga hans dröm om MC-kort. Många föräldrar kan inte förstå hur jag kunde säga ok till en sån sak.

För mej var det ganska självklart. Inte för att jag anser att det är ofarligt, utan för att jag litar på min sons omdöme och att det finns ett och annat krav som följer med körkortet. Till att börja med skulle han finansiera det helt och hållet själv. Att skaffa 10 000 kr som 16-åring är inte helt enkelt, men han körde runt på moppen med en CV i handen och skaffade ett jobb. Ett halvår senare hade han sina pengar. Första kravet uppfyllt.

Det andra kravet har varit att han ska sköta sej, både hemma, i skolan och med körningen. Skulle han busköra minsta lilla, så tar jag nycklarna till hans ögonsten. Han vet att detta inte är ett tomt hot… I söndags pratade vi om att det kunde vara dax att ställa på motorcykeln igen, då pratade vi mycket om de faror som kan uppstå med mycket grus på vägarna, mörker och vad han borde tänka på nu när han inte kört på ett tag. I måndags hämtade han hem leksaken och använde eftermiddagen till att övningsköra och testa olika balansövningar mm. Igår körde han lite längre sträckor och på kvällen konstaterade han att nu känner han sej säker igen.

Han får inte köra när det är kallare än 4 grader och när vi kom hem efter jobbet hade han alltså gått upp till träningen, det var för kallt för att köra. Han lyssnar och accepterar, han vet vad som gäller. Att kunna prata är A och O anser jag. Kan man bara prata och resonera med varandra, utan att röra upp himmel och jord, så kan man gemensamt komma fram till ett förhållningssätt där alla kan vara nöjda. Visst är det farligt i trafiken, men en person som kört motorcykel är en bättre bilförare när den dagen kommer, anser jag iaf. Han vet vilka faror som finns i trafiken för den mest oskyddade trafikanten och hur dåligt man faktiskt syns på en motorcykel.  Många gånger måste man ”köra åt andra” när man sitter på en tvåhjuling.

Junior är lycklig på sin motorcykel. Vem är jag att stoppa hans lycka? Visst kan olyckor hända, men det kan det när man promenerar eller kör bil också. Ibland måste man våga säga ja även till sånt man inte riktigt tycker om. Jag gillar inte att killarna dyker heller, men det är också en av deras drömmar som jag inte har rätt att stoppa. När man ser lyckan lysa i deras ögon kan man inte vara annat än glad för deras skull. Vad jag tycker är oviktigt.

Man kan inte och man får inte stoppa andra drömmar och chansen till ett lyckorus. Så länge man inte skadar någon annan så måste man ju få ha roligt! Hur bitter skulle min son bli om jag inte gav honom chansen? Vill jag ha en lycklig eller olycklig unge? Alla växer med ansvar och det ser jag tydligt för varje dag han är ute och kör. Jag är inte oansvarig som säger ok, däremot har jag gett min son en chans att växa och utvecklas som människa. Det har han rätt till!

.

Tävlingen är avslutad!

För en stund sedan skrev jag upp alla deltagare på varsin lapp och la i en blandad hög på köksbordet. Sen drog jag tre vinnare och dessa var:

Kerstin, som ville ha Smala Italen.
Piedra, som ville ha Tills Du är mätt.
Agneta, som ville ha Smart mat.

Vinsten kommer med posten  🙂
Bon apetit!

Tack alla ni som deltog, inom kort blir det en ny tävling. Så håll utkik.

.

Funderar på att ha en liten tävling… men när jag hade det förra gången blev det pannkaka. Ska jag göra ett nytt försök tro?

Vad säger ni?

.

Idag står det i tidningen om att man blir olycklig av Facebook. Bla för att man kan bli avundsjuk av andras uppdateringar om resor och lycklig kärlek. Trams, säger jag! En människa som blir avundsjuk av sånt kan ju inte ens gå på stan under våren och se andra människor hålla handen eller kramas offentligt. En sån människa är nog olycklig i grund och botten och behöver nog hjälp…

Man kan inte må dåligt av Facebook, däremot kan man må dåligt av hur vissa beter sej på Facebook. Många har ”vänner” som de inte känner på sin kontaktlista, kanske personer med helt andra värderingar än en själv. Man kan vara hur glad som helst när man uppdaterar sin status, men så skriver någon ett mindre genomtänkt inlägg på min sida och dagen är förstörd. Då kan jag förstå att man kan bli olycklig, men det är ju faktiskt inte svårare än att man tar bort den personen som kontakt. Man behöver inte omge sej med elaka personer. Det valet har man faktiskt.

En födelsedag kan däremot vara en riktigt ego-boost. Man får mängder med grattis och fina kommentarer, likaså när man är sjuk eller det har hänt något tråkigt. Det tråkigaste är när man uppdaterar sin status och inte får någon respons alls… Då finns man inte känns det som.

Jag rensar min kontaktlista ganska ofta. Förr var jag noga med att där bara skulle finnas folk som jag faktiskt känner. Nu när jag ska fixa den där invigningen har det hamnat några där som jag inte känner just idag, men kommer att känna efter 10/6. Men jag har addat dem för enkelhetens skull, för att kommunicera på ett enkelt sätt.

Jag tycker att Facebook är ett fantastiskt redskap för att hålla kontakten med folk. Jag har ju tom fått utökad släkt pga FB. En syssling eller nåt sånt hittade mej och nu har vi kontakt och har träffast flera gånger. Superkul. Släkten är spridd över både Sverige och världen och jag hade absolut inte haft så bra kontakt med alla utan FB som jag har idag. Jag gillar Facebook och har sidan upp i stort sätt all min vakna tid. Å den gör mej inte olycklig  🙂

.

Man ser att det varit en bra helg när högen med utlästa tidningar vuxit rejält. Jag har oftast en hög (som är ganska hög) med tidningar som ska läsas när det finns tid. Den högen ligger brevid min säng och ökar konstant. När tidningarna är genomgångna får Martins mamma dem, återvinning at it´s best lixom  🙂

Den här helgen har jag lyckats läsa igenom alla tidningar jag fått senaste 4-5 veckorna. Sen har jag ett gäng ännu äldre, men de ligger på ett annat ställe. Jag har dessutom nästan läst klart Babbens bok också! Det är så härligt att ha tid att göra just sånt. Ligga på soffan eller sitta i solen med en kopp te och läsa. Jag har faktiskt inte ens behövt sova middag på säkert två veckor! Alltså mår jag riktigt bra och är nog så utvilad man kan vara när man är jag.

Idag står det provtagning på agendan. Jag ska upp till vårdcentralen och lämna prover inför operationen och gör ett EKG. Men jag vet inte om man kan göra EKG på vår VC eller om jag måste åka till Södertälje. Så det ska jag ta reda på. Sen ska vi storhandla och fixa lite här hemma innan jobbet. 

Vågen visade två hekto ner, alltid nåt och bättre än två hekto upp… Det känns som det kommer att bli en bra vecka. Flera spännande beslut väntas och jag hoppas att allt vi väntar besked om ska vara positivt. Fler och fler tackar ja till Skytteklubbens invigning. Nu har vi snart fått ihop gänget som ska skjuta tävling och där ingår bla Nina Söderquist från Spamalot och Fredrik Birging från TV3. Kul kul!

Pusslet börjar ta form, alla mina pussel faktiskt. Det känns väldigt bra!

Ha en fin vecka allesammans, det är mars = första vårmånaden!

.

Idag är en sån där dag då man lurar sej på vädret. Det ser så otroligt skönt ut när man tittar ut, men när man kommer ut är det ruskigt kallt. I förmiddags var det inte ens sol, men vi kom ut på vår VV-promenix ändå. Två hugade medlemmar mötte upp oss och tillsammans tog vi oss runt och gick ca 4,5 km. Väl hemma var det svårt att få upp värmen igen. Det krävdes både te, två filtar och hund i knät.

Nu är det ca 2 grader varmt ute och solen skiner härligt. Jag kunde inte sitta kvar inne utan drog på mej jackan och tog med mej hunden ut i trädgården. Medan han strövade runt tog jag ner några ljusslingor till. Nu är det bara ett par vi entrén kvar, de får sitta ett tag till tror jag. Det är ju fortfarande lite mörkt och tråkigt på kvällarna och då är det mysigt med lite ljus.

Senior jobbar och Junior har tråkigt. En uttråkad och rastlös liten unge är ganska lätt att sysselsätta, en 17-åring är värre. Man kan ju inte direkt sätta papper och kritor i händerna på honom… Han själv ville tvätta bilen, men det är för kallt. Jag föreslog att han kunde ta hand om sin ”vertikala garderob” (kläderna som ligger slängda över hela golvet i hans rum)… men det hände inget. Så det får väl bli en film eller nåt om en stund.

Just nu är jag en riktig ”sucker” på vikt-, mat-, rese- och sjukdomsprogram. Idag började en ny omgång av Amazing Race. Förmodligen det enda lekprogrammet jag skulle kunna tänka mej att vara med i. Tänk va häftigt att få åka runt i världen på tv´s bekostnad och göra en massa roliga utmaningar. Undrar hur långt man skulle komma i ett sånt program?

Sen gillar jag ”Embaressing Bodys” eller hur det nu stavas… den där engelska programmet där några läkare åker runt i en buss och tar hand om folks mysko åkommor. Åsså rullar förstås Biggest Loser och Master Chef här hemma. Nu har det kommit en ny Master Chef från Australien med väldigt unga deltagare. Ungar som är 9-14 år gamla och som är superduktiga. De åker inte ut en och en som i den ”vuxna” serien. Utan får samla poäng för att vara säkra på att stanna kvar. De har också veckans pris för den som utvecklats mest. Å de som åker ut gör det aldrig ensamma, utan fler på en gång och de får med sej jättefina priser hem.

De flesta program går när vi jobbar eller gör annat. Så vi spelar in och tittar när vi äter. Oftast tillsamman med killarna. De tittar gärna på en massa motorprogram också, sånt som jag inte är så intresserad av. Tv är ett bra tidsfördriv, men ingen katastrof om man missar. Anser jag iaf.

Vilket är ditt favoritprogram på tv just nu?

.