Så här i slutet av sommaren brukar jag få en lite dipp och fundera på vintern. Igår fick jag en rejäl dipp och fick nästan panik när det bara var 12 grader på morgonen. Det är då man börjar googla på resor…
Den här sommaren har varit jobbig tycker jag, vädret har svängt fram och tillbaka och inte riktigt kunnat bestämma sej. De senaste två veckorna har varit ljuvliga, men nu har det vänt igen och den där rejäla värmen är nog ett minne blott.
För att hänga upp mej på något och ha något att se fram emot vill jag ha en resa bokad. Den här vintern ska jag även fylla jämnt och jag vill inte vara hemma! Så igår började jag kolla på resor… var skulle jag vilja fira min födelsedag? Vilka platser får vi frågor om som vi inte kan svara på? Vad borde man se innan det blir förstört av olika anledning? Min sk bucketlist är i stort sett avbockad, men det finns ju platser jag vill se utan att de är på listan. Som tex Bali, Maldiverna, Hawaii mfl.
Kap Verde – Sal
Så vi började titta och tittade mer och mer på Maldiverna. Det såg ju himla härligt ut och de som varit där är nöjda. Bara tre timmars tidsskillnad, sånt gillar jag. Det blir nog väldigt bra bilder där, antar jag som älskar att fota. Det verkar inte finnas några dåliga platser eller hotell där, allt verkar fint och välskött. Vi hittade ett alldeles nytt hotell som vi är lite sugna på, vi ska sova på saken så får vi se. Det handlar ju om rätt mycket pengar… men är det någon resa som får kosta så är det väl bröllopsresan och 50-årsresan antar jag?
Vi får se hur det blir, men en resa blir det! Hur firade ni er 50-årsdag? Har ni någon drömresa?
Jag får mängder med frågor om hur man kommer upp på banan igen efter semester och ingen koll alls. Några kallar det för förfall, andra för katastrofveckor – jag kallar det bara för en lätt dikeskörning. Man ska inte vara så hård mot sej själv.
Det är så jäkla lätt att bara strunta i allt, äta det som bjuds och inte tänka alls – för börjar man tänka får man dåligt samvete… jag säger ofta att vi människor tänker för mycket. Det är tankarna som ställer till det för oss, både på gott och ont faktiskt. Det är med tankarna som undanflykterna och ursäkterna kommer, oavsett vad det gäller. Så gör som när ni gick på semester; sluta tänk! Iaf nästan 🙂
Enkelt kan man säga:
*Sätt stopp nu! Inte imorrn eller på måndag – utan nu!
*Gör veckomeny och matlådor! Sno mina matsedlar rätt av eller plocka det som lockar. Du hittar dem HÄR. Laga mycket mat när du väl lagar och lägg i frysen. Bra matlådemat hittar du HÄR.
*Se inte bakåt, stryk ett streck, kör framåt. Utan att tänka – gör bara. Som när jobbet är tråkigt, gör det bara. En del dagar funkar bättre än andra, så är det – oavsett om det handlar om jobb eller viktminskning.
Dessa är mina tre standardknep som funkat för mej i 19 år. Jag säger inte att det är lätt, men jag säger att det går och att det är värt det. Det enklaste är förstås att man inte trillar ner för långt i diket, helst inte alls – men nu händer det ändå och då behöver man enkla lösningar.
Känns det jobbigt, kanske tom oöverstigligt? Ja men ta då en måltid i taget och gör den så bra som möjligt. Har du bra rutiner när det gäller frukost, klamra dej fast vid dem och försök sedan att göra lunchen lika bra. Klarar du även middagen och håller dej inom ditt kostprogram en hel dag – jamen grattis – du är bäst! Har du klarat en måltid så klarar du en till. Har du klarat en hel dag, så klarar du en till. Belöna dej med något när du fixat en hel vecka. Om inte minuset på vågen räcker som belöning alltså.
Å skulle du ändå inte komma upp på banan så har jag ett supertips, som faktiskt maken påminde mej om. Håll i er nu… detta funkar alltid! Tänd lampan, klä av dej naken och ställ dej framför spegeln. Du får inte blunda! Gillar du det du ser så kan fortsätta göra precis som nu – gillar du inte det du ser så etsa fast bilden på hornhinnan och kliv upp ur diket. Ta gärna en bild, fast den kan vara i bikinin eller liknande, och ha att jämföra med. Den är inte rolig att ta, men är bra att ha i slutänden.
Å ta det lugnt! Små steg. Tänk hälsa, då brukar vikten trilla av på köpet. Det säger sej självt att en frukt är bättre än en glass och att även en kort promenad är bättre än tv-soffan. Jag brukar prata om 90/10. Det är helt ok att sköta sej till 90% och göra lite som man vill de resterande 10%. Man kanske inte rasar i vikt då, men det blir mer uthärdligt i längden. Jag är hellre glad över ett tappat hekto än upprörd över att inte ha gått ner ett kilo. Ser ni skillnaden? Det är roligare att vara glad 🙂
Det är alltid bra med motion och träning, men börja med maten – det är den som betyder mest vid viktminskning. Börja inte med allt på en gång, ta ett steg i taget. Se till att detta blir sista gången ni börjar om, nu ska det bli en livsstil – så ni slipper köra upp ur det där förbenade diket igen i januari. Jag har tidigare skrivit ner mina fem bästa tips för att göra viktminskningen hållbar, dem hittar ni HÄR.
Sammantaget kan man nog säga att mitt enda råd är att inte vänta på att motivationen ska infinna sej. Motivation är enligt mej ett hjärnspöke som bara ställer till det för oss, som kommer när vi tänker för mycket. Även om det är knepigt att ta det där första steget upp ur diket, så kan jag lova att nästa steg blir lättare – bara ni tar det där första. Å sen går det av sej självt, iaf till nästa prövning kommer… tex kräftskivorna och höstmysen. Så se till att komma igång nu och skapa goda vanor som du kan gå tillbaka till varje gång det varit lite extra. Man får festa och det kommer att komma fler diken och bli plus på vågen, men då har man de goda vanorna i bakhuvudet och kör direkt upp på banan igen. Ingen skada skedd.
Så kom igen nu! Idag är det tisdag – det är en jättebra dag att börja sitt nya liv 🙂
Jag försöker ge tips till en hållbar livsstil även på instagram, häng med där om ni vill @marlenerinda
Juli är snart över – hur snabbt gick inte det? Swosch sa det, så var det lixom förbi. Eller ja, tre dagar kvar, men ändå.
Äntligen har käre maken fått semester. Så nu har vi 14 dagar med bra mat och nya spännande recept som ska göras och långa promenader där vi avhandlar hela livet och världsproblemen. 14 dagar då vi tar extra hand om vår hälsa och varandra, så skönt!
Dagarna brukar börja med gemensam frukost, sen åker jag och tränar – han springer en runda och efter det blir det gemensam hundpromenad. Medan Martin fixar lunch sitter jag och skriver, vi äter länge och drar sedan till mina föräldrar som har pool och badar hunden och oss. Middagen äter vi hemma (han fixar mat, jag jobbar) och tar sedan ytterligare en lång promenad med hunden lagom till solen går ner. Så ser en vanlig och himla bra dag ut när vi har ledigt här hemma. Eller ”vi”… jag jobbar ju på som vanligt…
Veckans väder ska ju bli blandade skurar kanske man kan säga, här är veckans meny som jag försökt anpassa till vädret:
Allt är lättlagat och går hyfsat snabbt. Tonfiskröra är kanongod även till bakad potatis, precis som kycklingröran funkar även i wraps. Kycklingen med pizzatäcke och kasslergratängen går bra att frysa i matlådor och ta fram senare. Glassen är så lätt att göra och väldigt god, går att göra även med annan frukt. Å missa inte potatiskakan! Den är kanongod, mycket godare än vilken potatisgratäng som helst 🙂
Jag älskar vädret vi haft de senaste dagarna! För mej är det perfekt när tempen rör sej förbi 25 grader, det är strålande och sol och en svag bris. Då mår jag som bäst!
Rutinerna som blir när värmeböljan knackar på är så behagliga. Vi har skugga och svalt i vårt vardagsrum och på altan. Så jag kan sitta och jobba medan hunden ligger och sover i skuggan ända fram till lunch. Då får jag massor gjort eftersom hjärnan funkar bättre vid värme. Jag sover även bättre just nu, så hela jag fungerar bättre.
Vid 14-tiden tittar solen runt hörnet på huset och då det blir lite för varmt för hunden för att det ska vara hälsosamt. Då packar vi ihop oss och drar till mina föräldrar i Tullinge som har pool. Där hänger vi sedan resten av dagen, och jag passar på att läsa böcker som ska recenseras. Man får samla ihop ett gäng under vintern, som sedan kan läsas i solen 🙂
Idag har jag fått ihop en text om Irland och två recept. Nu fortsätter arbetsdagen med en bok i poolen. Hoppas ni mår minst lika bra som jag!
Äntligen har värmen kommit! Jag älskar det! Men jag vet att ni är många som tycker att det är jobbig och blir knepigt med bland annat mat.
När det är varmt äter man på ett annat sätt, iaf jag. Det ska gå snabbt, helst sköta sej själv och vara lite lättare. Inga tunga köttgrytor, utan mer fisk, skaldjur och vegetariskt – tycker iaf jag. Här kommer därför massor med tips som jag tycker funkar i värmen.
Vill ni ha specifika tips för grillen hittar ni massor HÄR!
Här är några av mina sommarfavoriter, klicka på rätterna så kommer ni till recepten:
Jag är ganska ekonomiskt medveten och försöker spara och gneta ihop till det jag vill ha eller behöver. Men ibland så räcker ju inte pengarna… Som när man har hus… jösses va saker och ting kostar!
Hus ska renoveras och målas. Tak och fasad behöver fixas. Man kanske vill bygga ut och bygga om. Pengarna bara rinner iväg. En del saker är sånt som man vill göra, annat är sånt som man måste göra. Som det där som inte syns, rör under huset! Vet ni hur dyrt det är att renovera rör??? Det vet jag, för det gjorde vi förr året.
När saker blir akut kanske man inte hinner spara ihop summan som behövs, då kan man förstås ta lån. Men man ska ju inte ta vilket lån som helst, typ de där som man kan ta via mobilen med sms… räntorna kan bli galet höga. Istället kan man gå in på Privatlanet.se och jämföra olika långivare.
Du anger beloppet du vill låna och tiden du vill ha på dej för att betala tillbaka. Direkt får du upp ett antal olika långivare, räntor och månadskostnader och kan på så sätt enkelt se vilket som blir mest fördelaktigt för dej. Genom att använda en enda låneförmedlare får du flera offerter men endast en upplysning hos UC registreras, vilket kan vara en fördel i framtiden.
Såklart kan man ta privatlån, men man ska alltid ha ögonen med sej och vara medveten om kostnader och risker. Hur ska man annars har koll? Att ha koll på sin ekonomi är något av det viktigaste av allt, anser jag. Annars kanske man hamnar på det där programmet i TV3 och det är väl knappast något att sträva efter?
Ni som följer mej på instagram (@marlenerinda) vet redan att jag fick positiva besked igår. Alla undersökningar hittills visar att jag är cancerfri, iaf just nu.
Förra veckan gjorde jag en sk datortomografi av buken. Idag var jag på gynavdelningen för att göra ultraljud inifrån ”underredet”. Att ligga i den där gynstolen är något av det värsta jag vet, tror nästan alla kvinnor känner likadant. Jag vägrar att ha en manlig läkare, tycker helt enkelt att det är extra jobbigt i en redan jobbig situation. Därför pustade jag ut när jag fick kallelsen och såg att det var en kvinna.
Många har frågat mej om jag är orolig, det gjorde även läkaren när hon kallade in mej. Men jag har inte varit det, jag har lixom räknat med att jag har cancer och på något sätt ska behandlas. Helt och hållet förberedd och väldigt realistiskt. Jag har så många nära mej som dött i cancer eller som är sjuka just nu – det finns inget alternativ – jag kommer att få det!
Den här läkaren kunde iaf berätta om den förra undersökningen och att den inte visade någonting. Allt var fint och såg ut som det skulle. Sen berättade hon att de markörer som hittats i mitt blod egentligen bara visar att det är risk för äggstocks- eller livmodercancer. Och att det inte är någon större risk så länge man fortfarande har mens. Det är när mensen och klimakteriet är över som vi kvinnor har störst risk att få cancer. Varför man då slutar med mammografi för kvinnor över 74 är en gåta. Skandal faktiskt! Risken är störst för äldre kvinnor – då slutar man kolla upp dem. Var är logiken?
I mitt fall så såg allt ut som det skulle. Inga cystor eller annat som syntes på skärmen, ingen cancer. Hon berättade att mitt värde räknas ut mot de fynd hon gjort, varje fynd räknas som 3 – inget fynd räknas som 1. Sedan multipliceras värdet på markören med de olika fynden. Mitt värde på 40 (ska vara 25 tror jag) blev då fortfarande 40 och innebär ingen åtgärd i nuläget. Blir värdet 200 då går man vidare direkt. Efter konsultation med en kollega kom vi överens om att jag ska ta nya blodprover och komma tillbaka om 2 månader. Jag är trots allt i riskgrupp och ska kollas upp.
Men jag är frisk! Just nu. Jag blev faktiskt överraskad, och lättad förstås, men jag hade lixom räknat med att det skulle vara något. Vi har pratat om döden här hemma och hur jäkligt det skulle vara att dö nu när vi har så mycket kvar att uppleva. Snopet att missa livet lixom, för jag vill ju leva. Inte bara överleva, utan leva. På riktigt.
Jag har lärt mej massor på den här resan och än är den inte över. Jag kommer alltid att stå under kontroll. Inom kort ska jag berätta vad jag lärt mej och saker man inte ska säga till någon som utreds för cancer. Det har jag nämligen lärt mej mycket om.
För fyra år sedan var jag med om det som jag tror att nästan alla flickor drömmer om. Nämligen att mannen med stort M går ner på knä och ber en bli hans för resten av livet. Ett riktigt frieri!
När jag var liten drömde jag om mitt bröllop som skulle gå i vitt och jag skulle ha lång slöja och små barn som strödde blomblad… riktigt så blev det inte… Jag gifte mej första gången när jag var 22 och då var jag iofs klädd i vitt, hade lång slöja och såg ut som en gräddbakelse. Men jag fick inget frieri, vi kom överens bara. Så som jag tror att många par gör.
Men för fyra år sedan kom det alltså och jag som inte skulle gifta mej igen var inte förbered alls. Vi var på stranden på Öland och solnedgången var magiskt vacker. Martin gick ner på knä och jag (som alltså inte var ett dugg förberedd) trodde att han snubblade och störtade efter för att lindra fallet och hjälpa honom upp. Han bad mej tålmodigt att stå still och hålla truten och frågade sedan om jag ville gifta mej med honom. Så klart jag ville!!! Hans ”fall” blev förstås ett bestående minne av kvällen och något vi ofta skrattar åt fortfarande.
Exakt ett år senare gifte vi oss och jag hade inte vit klänning, utan en rosa. Bröllopet blev precis som vi ville, vi sa ja till varandra i fören på en skärgårdsbåt utanför Drottningholm. Varje år sedan dess har vi gjort något som är förknippat med båtar eller vatten – men i år blir det inte så. I år fick Martin inte semester när han önskat, därför firar vi hemma tillsammans med hunden. Jag fixar något gott att äta, sen myser vi ute på altan och tar en promenad i solnedgången. Det är helt ok!
Det spelar ju egentligen ingen roll hur man firar, bara man gör det. Vi är rätt bra på att fira allt vi kan. Vi säger grattis varje månad den 4:e som är dagen vi träffades, den 23:e som alltså är vår förlovnings- och bröllopsdag och varje halvårsdag blir det lite extra. Vi har haft tur som träffat vår pusselbit en bit in i livet. Vi har upplevt äkta kärlek, det är det inte alla som får, och är tacksamma för varenda dag tillsammans.
Martin är min livsbonus. Jag klarar mej alldeles utmärkt på egen hand, men har ett mycket roligare och rikare liv tillsammans med honom. Vi pratar, skrattar, pratar och skrattar lite till. Vi kan efter 11,5 år fortfarande umgås dygnet runt utan problem men har inget emot att den andre åker iväg på egen hand. Vi respekterar och litar på varandra helt och hållet. Vi är ett, men ändå två. Vi har valt ett liv tillsammans och tar ett år i taget. Det som händer händer, vi lever här och nu.
Vi har ett bra liv och är väldigt rädda om det och varandra. Tack Viktväktarna för att ni förde oss samman, snacka om viktminskning med bonus 🙂
En vecka kvar, sen har även Martin semester! För mej är det inte så stor skillnad, jag jobbar på oavsett – men det är väldigt trevligt att äta frukost och lunch tillsammans varje dag och ta förmiddagspromenaden med någon annan än bara mej och hunden. Snart får vi göra det i två veckor, mer blir det inte… vi ska spara lite semester till senare.
Hur går de för er med vikten? Här går det bara bra! Förra veckan hade jag besök och visade upp Stockholm. Jag gick ungefär 100 000 steg under veckan, vi åt bra mat och jag fick ihop mina tre pass på gymmet. Jag tog faktiskt med mej mitt besök dit, hon ville ju vara delaktig i min vardag 🙂
Så det blev återigen ett minus på vågen. Snart är jag tillbaka där jag vill vara. Bara något litet kilo till, sen ska jag se om det kanske går att ta bort lite till. Så vi fortsätter med bra mat, långa promenader två gånger om dagen, ordentligt med sömn och mycket skratt. Det funkar!
Med bra mat kommer man långt, här är veckans matsedel:
Det ska bli riktigt varmt den här vecka, därför planerar jag lätt- och snabblagad mat som passar när man inte har någon lust att stå vid spisen. Tårtan är kanon att svalka sej med, ta fram den minst 30 minuter innan den ska ätas bara.
Å mej kan ni hänga med dygnet runt, i vardagen med träning, mat och cancerutredning, på instagram @marlenerinda 🙂
Bor man i eget hus så måste man renovera lite då och då. Oftast gör man en del innan eller precis när man flyttar in, men efter några år är det dax igen. Under mina 27 år i hus har jag renoverat både kök och badrum ett par gånger vardera. Såna där utrymmen som oftast blir väldigt kostsamma. Men det finns knep som håller ner kostnaden!
När det gäller köket gjorde vi den stora renoveringen när vi bott i huset 2-3 år. När vi flyttade in var det en halv bardisk, linoliumgolv och träpanel (fusk) på väggarna. Jag tror att ägaren innan ville ha nån slags ransch-stil som blev helt fel och var fruktansvärt ful. Så vi rev allt och fick ett ljust och funktionellt kök som vi var väldigt nöjda med.
När Martin flyttade in hade jag översvämning i köket och försäkringsbolaget hade rivit allt men återställde det som det varit. Men jag ville ha något annat, visste bara inte vad och hade inte några pengar heller. Så det fick bero lite… så kom vi på det! Vi målade över tapeten och bytte bara köksluckor och fick ett helt annat kök till en ganska liten peng.
Byta köksluckor gör man enkelt hos Sörmlandskök som kan hjälpa till hela vägen från idé till färdigt kök. Köket är en viktig plats i ett hem och det är viktigt att man trivs där. Att byta köksluckor är ett smidigare och billigare alternativ än att totalrenovera. Med rätt material, metoder och färger får köket en helt ny karaktär utan större ingrepp. Sörmlandskök skapar hållbara och väldesignade lösningar helt efter dina önskemål.
Det är kul med nytt, men det är också kul att inte behöva se tusenlapparna få vingar. Jag gillar smarta lösningar och detta är en smart lösning som dessutom är prisvärd, så man kan göra annat skoj för pengarna istället. Som att resa… ni vet ju att jag gillar det 🙂
Hur roligt det än är att hålla igång och göra saker och att ha besök, så kommer det surt efter. Jag vet ju att jag orkar för stunden, ser tar jag helt slut. Men det är det värt!
När jag planerar in aktiviteter, så planerar jag samtidigt in vila. Har jag mycket runt mej så måste jag vila några dagar efter. Det är min verklighet efter år med utbrändhet och sviterna av det.
Veckan har varit otroligt rolig, vi har sett och gjort massor och försökt att ”sköta” oss med sömn och vila. Det har gått ovanligt bra för att vara så många dagar. Men idag tog jag slut. Jag visste att det skulle komma, så jag lät det bara komma. I morse åkte jag och tränade, sen åkte vi och handlade och när vi var på väg hem kände jag att NU är det stopp. Inte snart, utan NU!
Medan Martin packade ur bilen, plockade upp alla matvaror och fixade lunch stupade jag i säng och somnade bums. Jag hann sova en halvtimme kanske och det räckte för att orka resten av dagen. Men imorrn har han planerat in en tupplur för oss båda, för säkerhets skull 🙂
Mitt (och många andras) liv med fibromyalgi och hypotyreos är så här. Man gör så gott man kan och är det kul så gör man ofta lite för mycket, sen tar det stopp. Det är så det är och har inget med lathet att göra, våra kroppar orkar helt enkelt inte. Vanliga människor kan pusha sej liiiite till, det går inte för mej. Det tar stopp. Jag somnar stående rent bokstavligen faktiskt. Man märker det först på att minnet försvinner, sen att jag blir mer förvirrad än vanligt, sen vill benen inte bära och då är det bara att lägga sej. Martin ser sånt, oftast före mej.
Han är så otroligt förstående, medan jag bara blir irriterad. Jag vill orka! Andra orkar ju, varför gör inte jag det! Men jag vet ju att vi är många, många som har det så här. De flesta av oss är kvinnor som varit ”duktiga” för länge. Som kämpat på i motvind och gått in i den berömda väggen. Vi hade behövt någon som sett hur det var fatt när allt var som värst och stoppat oss då, eftersom vi själva inte var kapabla att se det. Men tyvärr fanns det inte någon som tog oss på allvar och såg hur illa det faktiskt var. Å nu är vi sjuka av stressen vi drog på oss för många, många år sedan.
Min fibromyalgi, hypotyreos och sömnstörning beror helt och hållet på att jag utsattes för långvarig stress, enligt mina läkare. Tyvärr är jag inte unik. Å nu betalar jag priset. Men jag har tur! Jag har en Martin, det önskar jag att alla hade. Äntligen har jag iaf EN person som förstår mej, accepterar mina sjukdomar och hjälper mej. Det underlättar otroligt mycket. Då kan jag göra kul grejer trots att jag vet att jag blir helt slut, han finns ju där när jag säckar ihop.
Så imorrn tar vi en lugn dag tillsammans, med tupplur och allt 🙂
När jag var på Irland träffade jag Aurelie som är frilansjournalist från Kanada. Vi blev goda vänner snabbt och när vi skildes åt efter fem dagar sa vi att vi måste ses igen. I tisdags kom hon till Stockholm!
När en stad eller plats ska visas upp så har jag blivit van vid att någon annan fixar upplägget och jag bara glider med. Nu skulle jag vara den som planerade och hittade på intressanta grejer som hon eventuellt skulle kunna skriva om. Och detta på bara ett par dagar! Jag fick veta helt säkert att hon skulle komma i torsdags och i tisdags kom hon alltså. Under fredagen mailade jag febrilt alla mina gamla kontakter och tog ett par nya också. Det är juli, folk är på semester – det var lika bra att köra det tunga artilleriet och hoppas på några svar.
Å jag fick ihop ett så himla bra program, sånt som även jag velat se och vill skriva om. De allra flesta hälsade oss välkomna och var otroligt positiva, det är inte jätteofta det kommer journalister från Kanada som vill skriva om Stockholm. Ganska konstigt eftersom kanadensare är rätt nyfikna på Sverige…
Klockan 13 i tisdags mötte jag Aurelie på Cityterminalen, ett glatt återseende! Sen körde vi! Vi började med att träffa Martin som skulle ta hand om hennes väska under dagen. Sen gick vi, och gick och gick. Drottninggatan, Kungsträdgården, förbi Glashuset på Strandvägen, över Djurgårdsbron och Vasamuseet. Där tillbringade vi någon timme, fick veta det mesta om Vasaskeppet och tog en massa bilder. Efter detta fortsatte vi mot Gröna Lund, där jag försökte få henne att åka Snake men hon vägrade, så det blev en glass istället 🙂
Vi tog båten över till Slussen, strosade genom Gamla Stan, kollade in Slottet, tog bilder på Stadshuset och satte oss slutligen på tåget hem till Tumba. Vi hade vid det laget tagit över 25 000 steg, nog sjutton hade hon sett mycket på sin första dag i Stockholm.
Onsdagen började lite lugnt, iaf för henne, jag var på läkarbesök. Efter lunch var vi inbokade på Oceanbus. En sightseeingbus som åker både på land och vatten och som jag velat åka länge. Nu fick jag chansen! Jag fick även möjlighet att visa vår häftiga tunnelbana med all konst, som vi stockholmare nog tar för givet och inte ens ser, men är ganska unik och häftig faktiskt. Vi tog oss till änden av Kungsträdgården där Ocenabus startar sin rundtur och guidades sedan runt Stockholm under en dryg timme. Jag ska skriva ett extra inlägg om detta senare, för det var så kul!
Vi var rätt nöjda efter detta och tog oss hem för att umgås lite med Martin och visa våra omgivningar genom en långpromenad med hunden. Det är rätt kul att visa hur vi bor, med kossor inpå knuten, trots att det bara är 2,5 mil till stan. Aurelie älskade det!
Igår var det väckning tidigt, eller ja… 7.30… men det är tidigt för mej. Jag hade lagt fram passande kläder till Aurelie, men i övrigt inte sagt något mer om vad vi skulle göra. 8.30 var vi på väg till mitt gym, vi skulle träna! Jag behöver min träning och tänkte inte strunta i den om jag inte var tvungen, och då kunde hon ju lika med hänga på och kolla in min vardag. Och hon gillade det! Curves finns i Kanada, så kanske kanske… har de en ny medlem 🙂
Sen var det snabba puckar, dusch, gå med hunden och sen ner till centrum för att köpa lunch på vägen till tåget. Vi hoppade av på Södra Station och gick mot city, Aurelie hade specifikt frågat om inspelningsplatser för Milleniumfilmera och jag hade letat upp några. Efter några väl utvalda fotostopp, tog vi vägen över Slussen och genom Gamla Stan för att nå Stadshuskajen. Där åt vi vår matsäck medan vi väntade på båten som skulle ta oss till Drottningholm. Båten som vi gifte oss på för tre år sedan och dagen till ära var det min favoritskeppare som styrde fartyget. Vädret var perfekt, vi satt ute på ditvägen och bara njöt av vinden, solen och utsikten. Så härligt!
Det tar en timme att åka båten, sedan hade vi två timmar i parken och det räckte gott och väl. Vi gick runt, tog bild på svanarna i dammen, kollade in Kina Slott och tog en glass i hamnen innan båten hämtade oss igen. Efter båten gick vi en snabbis in i Stadshusets park, den är ju himla fin och det glömmer man när man bor här. Sen åkte vi hemåt igen, otroligt nöjda med dagen.
Vi har gått nästan 70 000 steg på tre dagar. Idag blir det inte så många, vi ska bara ta det lugnt nu på förmiddagen och sen ska jag bara följa henne till flygbussen. Vi har haft så otroligt roligt och jag är så glad att det inte bara blev ett av de där mötena där man säger att man ska ses, utan faktiskt gör det! Jag fick även en chans att se och göra saker som jag velat se och göra och har nytta av. Det är inte ofta man skriver om saker att göra i Sverige och som turist i sin egen stad, nu ska jag göra det!
Jag vet att vi är välkomna till Kanada när som helst, vi får väl se när det kan bli. Att se Niagarafallen skulle ju vara så häftigt! Nu kanske det faktiskt blir av 🙂
Jag har ju lovat att ni ska få följa med i varje steg på min cancerutredning, det tänker jag hålla. Idag får ni därför följa med in i röntgenrummet på Södertälje Sjukhus. Nästa vecka är det dax för en annan undersökning, en lite mer intim sådan.
För någon vecka sedan hittade man ”markörer” i mitt blod som kan vara cancer. Det behöver inte vara det, men det kan vara det och eftersom ungefär halva släkten är drabbad vill man kolla upp precis allt. Å det går fort! Redan idag hade jag tid för röntgen, eller rättare sagt, datortomografi av buken.
En sk DT innebär att man ser mjukdelar inne i kroppen, till skillnad från en röntgen som visar hårda delar. Nu ville man alltså kolla upp tarmarna och allt som finns i buken. För att göra detta skulle jag dricka vatten, massor med vatten. Timmen innan undersökningen skulle jag få i mej en liter, minst. Jag tycker inte om vatten… så detta var alltså min första utmaning på den här resan. Kan tyckas larvigt, men jag har så svårt att dricka!
Jag blev inkallad på tid, kissnödig som bara den! Å jag fick faktiskt kissa, halleluja. Blåsan skulle inte vara full, bara tarmarna. Då syns de tydligen väldigt bra. Jag fick ta av mej allt med metall, bygelbehå, smycken osv och sedan lägga mej på en brist mitt i rummet. Sköterskan satte en infart i höger arm och började med att kolla njurvärdet som tydligen var toppen. Så bra då! Allt som är bra är positivt.
Jag fick veta att man skulle ge mej kontrastvätska genom infarten och att den var varm och det skulle kännas som jag kissade på mej. Den var varm, och jätteskön eftersom jag frös som en gris, men det kändes inte som jag kissade på mej. Britsen kördes in i röret och undersökningen började. En röst sa hur jag skulle andas, andas in – håll andan, andas som vanligt osv. Efter några minuter var allt klart och jag kunde gå hem.
Nu får vi se när jag får svaret och vad det säger. Jag är som sagt rätt cool med allt, jag vet att jag är i riskzonen för cancer och att jag kommer att få det, om jag inte redan har det alltså. Å skulle jag redan ha det så är det så tidigt att man borde kunna bota mej med enbart operation.
Än vet vi alltså inget mer än att blodet har markörer för cancer. Snart vet vi mer.
Altanen på framsidan är färdig med nya utemöbler och allt, men jösses vilken jakt det är innan man hittar rätt. Nu är det dax för baksidan, där jag bestämt att det också blir ett praktiskt trädäck. Så nu drömmer jag om två riktigt snygga och bekväma solstolar.
Jag lever mitt liv i solen och försöker att vara ute så fort solen skiner och det är mer än 15 grader ute. Har jag bara fem minuter över så är det solstolen som gäller. På min baksidan är det sol fram till 13 ungefär och på framsidan resten av dagen. På framsidan har jag en bekväm solstol, men på baksidan fattas det en, eller två faktiskt, Martin vill ju också sitta där ibland. Alltså önskar vi ett par väldigt bekväma solstolar dit!
Å nu har jag hittat dem! På Klubbkompis.se finns Tennessee Däckstol som jag gillar. Tänk den med en tjock, mjuk madrass i nån fräsch färg, så skönt att ligga där och sola! Gärna med min snygga man brevid mej, hunden vid fötterna och en sötsliskig cocktail i handen. Så perfekt!
Klubbkompis Quality Outlet har ett brett utbud av billiga möbler för rum både inne och ute och i alla möjliga material. Här finns faktiskt nästan allt! Och till bra priser, fri frakt och snabb hemkörning! Allt det där som man vill ha när man till slut får tag på det man sökt ett tag. Jag hittade en massa kul grejer när jag var runt och tittade, bla så söta byråar i form av en liten koffert. Villhöver 🙂
Jag är skitdålig på att ta hand om mina utemöbler, så jag vill ha något som behöver minimalt med underhåll men ändå står emot väder och vind. Även detta har man tänkt på och skickar tom med det som behövs för att vårda möblerna. Så himla bra!
Just nu värker regnet ner och något trädäck har jag ju alltså inte än… men snart!
Hur har ni det? Är ni på semester än? Vi har ett par veckor kvar, iaf maken – jag har ju aldrig eller alltid semester, lite beroende på hur man ser på det. Oavsett veckodag eller tid på året, så jobbar jag – men jag gör det på den tid jag själv väljer. Så är det att vara egenföretagare.
Sedan två veckor tillbaka har vi kört stenhårt med checklistan. Allt vi äter skrivs upp och promenader har blivit mååånga. Å visst ger det resultat! Jag som brukar gå ner långsamt har faktiskt gått ner hela 1,5 kilo på bara två veckor. Det är mer än jag brukar alltså och absolut ingenting jag räknar med. Jag är van vid mina 1-2 hekto och brukar vara ok med det och vet att det är så det kommer att vara mestadels.
Den här veckan har vi besök från Kanada. Vi ska förstås visa upp Stockholm och då blir det knepigare med maten. Men middagarna äter vi hemma, så de ska förstås planeras. Å en liten julibonus blir det allt, vinbären börjar mogna 🙂
Kasslern, bägge kycklinggrytorna och tacogratängen är supergoda och passar även i matlådan dagen efter eller i frysen. Mitt tips är att ni gör mycket, så har ni när ni inte har lust eller tid att fixa mat. Å kakan kan ni göra flera gånger, den går åt – men går också att frysa.
Jag ska alltså visa upp Stockholm och vara turist i min egen stad. Häng med på instagram @marlenerinda 🙂
