Som frilansskribent har jobbet inte direkt trillat in senaste 16 månaderna. Även om det varit en och annan pressträff under pandemin, så har jag hållit mej undan. Tills nu! När andra sprutan sattes i armen vågade jag tacka ja till en dag på Grand Hotel 🙂

I 16 månader har jag hållit mej hemma och bara träffat närmaste familjen. De pressträffar och möten som varit, har jag deltagit i via internet. Det har funkat, vissa möten har tom varit bättre och effektivare än IRL, men man har ju saknat en del kollegor och att faktiskt sitta ner och prata.

När inbjudan kom om en lunch på Grand Hotel´s nya Veranda i Saltsjöbaden var det dax att kliva ur pandemibubblan jag levt i så länge. Det slumpade sej så att jag skulle göra en intervju strax innan lunchen, så jag åkte dit lite tidigare och bad om ett avskilt hörn i hotellets konferens där jag kunde sitta och jobba. Så jag fick extra mycket tid med en alldeles fantastiskt utsikt över vattnet.

Vilket ställe! Jag har varit på Grand Hotel i Saltis en gång tidigare, då på vintern med snö och julpynt. Jättemysigt! Men så här på sommaren var det ju magiskt. Vilket läge! Å den nya verandan var ju så mysig att sitta på. Vi fick testa nya drinkmenyn och äta en god lunch, och jag fick träffa folk! Härliga människor som jag inte träffat på månader.

• 

• 

Det här med att komma ur sin hemmabubbla är intressant. De flesta på lunchen har regelbundet träffat andra, men vi var några som släppts ut för första gången sedan mars förra året. Samtidigt som man hälsade, ställdes frågan: 1 eller 2? Alltså: en eller två sprutor, vi som hade lyckan att ha två sprutor i kroppen kramades faktiskt – vi var bara två stycken och som vi kramades! Jag vet att man inte är helt säker även som fullvaccinerad, men i det här fallet vet jag att även min kramande kollega varit hemma senaste året. Så vi tyckte det var ok och satt sedan även och åt tillsammans.

Det jag var mest nyfiken på var om och hur folk skulle ha förändrats sedan sist. De flesta såg ut precis som sist, några hade kanske lagt på sej ett och annat sk coronakilo, men många såg faktiskt friskare ut än förut. Trots att det gått 16 månader, så tyckte jag inte att någon såg ett dugg äldre ut. Kanske lite tröttare, det har varit ett svårt år för många journalister. Särskilt om man har som specialitet att skriva om mat, dryck och resor – det där som jag gör mest.

• 

• 

Att ses så här första gången på länge, på en helt fantastisk plats gör ju att man vill sitta länge. Jag tog mej dit på egen hand och kunde stanna hur länge jag ville, många av de andra kom med chartrad buss och hade en tid att passa. Så underbart blev alldeles för kort, men nu vet jag att det inte dröjer lika länge till nästa gång. Å jag vet också hur jag saknat de här träffarna. Jösses så mysigt det var!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

*** I betalt samarbete med FAVI***

Som ni kanske kommer ihåg (hur ska ni kunna glömma så som jag tjatar) så håller vi på att bygga altan på baksidan av huset. Just nu står dock bygget still både pga tidsbrist och trallbrist, men då kan man ju drömma om hur allt ska se ut när det är klart.

Vår altan blir ca 25 kvm, där kommer alltså få plats en hel del. Jag vill ha ”cleant” men mysigt. Går det? Jorå, det går! Jag har kollat in FAVI, som är en sida med massor av olika märken och en sökmotor som enkelt hjälper en att hitta allt man behöver. Och mycket som man inte behöver också 🙂

FAVI samlar produkter från olika butiker på en och samma plats för att underlätta för köpare att hitta precis det man letar efter. Sen söker man inte bara enligt färg, pris och butik, utan även stil, storlek, material och andra egenskaper som möbler och inredning kan ha. När man väl bestämt vad man vill ha, så är det butiken som säljer varan som också skickar den – inte FAVI.

Jag har hittat några riktigt gobitar som jag skulle vilja ha. En sån där röd korgstol har jag önskat sedan jag såg en första gången på en tysk badstrand 1988. Den skulle bli perfekt! Fast de andra är såklart också jättecoola, den fyrkantiga är ju praktiskt med bordet mellan.

• 

• 

• 

Jag veeet att det tar ett tag innan vår altan är färdig, men nu är man ju bra sugen på att klicka hem möblerna. De där korgstolarna har jag inte sett på så många ställen och här finns de i flera olika utföranden. Villhöver jättemycket 🙂

I morse vaknade jag av ett väldigt trevligt mail. Jag fick förfrågan om att göra ett jobb för ett stort magasin, ett jobb som kan leda till flera om jag gör det bra. Jättekul! Men då kommer tvivlen…

Jag har inte gjort en intervju på snart 1,5 år. Tiden jag har på mej är inte ens två veckor… kommer jag ihåg hur man gör? Hinner jag? Är jag tillräckligt bra? Jag vet att just den här redaktören har höga krav på sina skribenter, kan jag leva upp till dem?

Jag gjorde mitt livs första intervju med en sk kändis någon gång på 90-talet. Jag jobbade för lokaltidningen och det var nån slags festival i Hågelbyparken. Som lokareporter var det i princip bara att knalla in bakom scen och prata med den man ville. Jag tror att just den gången var det bla Nanne Grönvall som ”råkade ut” för mej. Sen rullade det bara på. Några år senare la just min tidning ner och det blev ett glapp på ungefär 20 år innan jag gjorde nästa. Då startade vi vår spalt ”Nyfiken På…” och jag bad vänner ställa upp som intervjuoffer. Karl Dyall var först ut, snäll som han är. HÄR kan ni läsa den intervjun.

Nu har jag inte gjort något som här jobb sedan i mars -20, så det känns lite som att börja om igen. Vilken frågor brukar jag ställa? Vad vill folk veta om personen? Finns det något specifikt att berätta särskilt om? ALLA har en story, det är jag helt övertygad om. Både kända och ick kända personer. En känd person vet oftast många väldigt mycket om, jag vill berätta det man inre redan vet. Då blir det lite knepigare…

Just den här figuren vet många VÄLDIGT mycket om. H*n har varit offentligt nästan hela livet och är just nu högaktuell. Nej! Det är inte Benjamin Ingrosso 🙂

Så nu gäller det läsa på, se vad andra har skrivit och försöka skriva om något annat. Jag har träffat personen förr, så det blir kul. Jag får ibland frågan om jag inte blir nervös när jag ska intervjua någon som är känd, som de flesta bara sett på tv. Nä, varför skulle jag bli det? Det är väl en person som alla andra? Alla föds nakna och äter och skiter som alla andra… tänker man så så blir det faktiskt ingen större grej. Men det är kul! Jag älskar att träffa nya personer och höra deras berättelser. Gräva mej in i deras hjärna lixom.

De allra flesta är väldigt intressanta och supertrevliga. Så det ska bli kul. Redaktören tror på mej, nu ska jag bara göra det själv också. Bara att kavla upp ärmarna och visa vad jag går för alltså… wish me luck!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Finns det något mer somrigt än Sommar i P1? Jag ser med spänning fram emot listan med sommarpratare varje år och blir alltid lika glatt överraskad. Ofta är det faktiskt någon jag känner som ska prata, så även i år!

De senaste åren har jag haft förmånen att vara med på pressträffen när värdarna avslöjas och det är en av årets roligaste träffar faktiskt. Alla är glada, förväntansfulla, radiohuset trädgård (eller Berwaldhallen beroende på väder) är vackert dekorerad och alla är lixom lite fnissiga. Träffen direktsänds alltid i radio, men bara själva presentationen – vi som är med på plats får se hur man finputsar scenen, hur Bibbi Rödö gör sej iordning och hälsar oss i media välkomna. Där finns goda mackor, frukt och dryck och det känns nästan som en sommarfest.

Å sen börjar det! Den välkända musiken spelas upp och Bibbi börjar presentera de ungefär 60 personerna som ska tala just det året. Ett år blev jag väldigt förvånad, då var det nämligen gammal kompis som helt plötsligt stod där: Sakine Madon. Å vilket sommarprat hon bjöd på!

Något år senare var det Dogge och Rickard Söderberg som dök upp. Dogge snodde min telefon och tog en miljon bilder på sej, Rickard och Bahar Pars och på mej som låg och kravlade på golvet för att få bra bilder. Ett annat år dök Tony Irving, Tilde och Magnus Carlsson (klasskompis och sångare i Weeping Willows, inte den andra) upp och räckte långnäsa åt mej. Till saken hör att jag pratade med Tony bara några minuter innan och frågade var han var… och han lyckades hålla tyst 🙂

Många roliga pressträffar har det varit och jag hoppas att ordningen är återställd nästa år. Jag vill verkligen vara på plats och mysa med alla glada människor.

Även i år dök det upp bekanta. Den mest överraskande var nog Fredrik Steen (Hundcoachen) Det är en klasskompis lillebror och ska bli jättekul att höra! Vi har ju sett honom sedan han var liten och jag hoppas att han avslöjar en massa dråpligt om sina syskon. Janne Schaffer är en annan favorit som jag ser fram emot. Vi har setts på mingel och sedan intervjuade jag honom för ett par år sedan. Det ska bli intressant att höra mer. Här kan ni läsa min intervju med honom.

Här är hela listan och jag kommer nog att lyssna på allihop, men har markerat de jag verkligen inte vill missa.

JUNI

26                      Benjamin Ingrosso, artist, låtskrivare

27                      Niklas Strömstedt, sångare, musiker, låtskrivare

28                      Karin Bodin, vd Polarbrödsgruppen

29                      Michael Lindgren, skådespelare, regissör, producent

30                      Denise Rudberg, författare

JULI

1                        Ingrid Carlberg, författare, journalist

2                        Amie Bramme Sey, journalist, programledare

3                        Tareq Taylor, kock, krögare

4                        Mikael Dolsten, forskningschef Pfizer, läkare

5                        Fredrik Steen, hundcoach

6                        Anna Kinberg Batra, f.d. partiledare, rådgivare, föreläsare

7                        Peter Sjölund, släktforskare

8                        Amelia Adamo, journalist, författare, f.d. chefredaktör

9                        Tomas J. Philipson, ekonom

10                      Sven-Göran Eriksson, fotbollstränare

11                      Inger Nilsson, skådespelare

12                      Nadim Ghazale, polis

13                      Agneta Sjödin, programledare, poddare, författare

14                      Mathilda Hofling, lyssnarnas Sommarvärd, medicinsk sekreterare, fotograf

15                      Mats Jonsson, serietecknare, författare, redaktör

16                      Nina Burton, Poet, författare, essäist

17                      Kristina ”Keyyo” Petrushina, komiker, programledare

18                      Peter Jöback, sångare, skådespelare

19                      Hanna Wallensteen, leg. Psykolog, föreläsare

20                      Henrik Ekman, biolog, miljöjournalist

21                      Lap-See Lam, konstnär

22                      Jens Stoltenberg, NATO:s generalsekreterare

23                      Malin Broman, violinist, konsertmästare

24                      Jacob Hård, journalist

25                      Jonas Karlsson, skådespelare, författare

26                      Olga Persson, förbundsordförande Unizon

27                      Merit Hemmingson, musiker, kompositör, sångare

28                      Peter Carlsson, vd Northvolt

29                      Goran Kapetanović, filmregissör

30                      Gunhild ”Ninis” Rosqvist, professor i geografi, glaciolog

31                      Nils van der Poel, skridskoåkare

AUGUSTI

1                        Parisa Amiri, journalist, programledare

2                        Ingmar Skoog, överläkare, professor i psykiatri

3                        Elin Anna Labba, författare och journalist

4                        Lisen Bratt Fredricson, ryttare, entreprenör

5                        Sara Bruun, språklärare

6                        Sten Ljunggren, skådespelare

7                        Tousin ”Tusse” Chiza, sångare

8                        Jessica Meir, astronaut, marinbiolog

9                        Claudia Olsson, vd Stellar Capacity

10                      Lina Watz, simmare

11                      Alexandre Antonelli, forskningschef, professor i biologisk mångfald

12                      Anna-Lena Laurén, journalist

13                      Rahel Belatchew, arkitekt, entreprenör

14                      Anders ”Ankan” Johansson, komiker

15                      Gizem Erdogan, skådespelare

16                      Janne Schaffer, musiker, kompositör

17                      Ullakarin Nyberg, överläkare, psykiater, suicidforskare

18                      Pia Cramling, schackspelare

19                      Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig Helamalmö

20                      Selam Fessahaye, designer, stylist

21                      Hans Rosenfeldt, författare, programledare

22                      Zara Larsson, artist, låtskrivare

Vilket prat kommer du absolut inte att missa?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Som ni förstår av föregående inlägg så har jag haft en rätt stressig period. Först var det strömavbrott och en massa grejer gick sönder, sen kom 62 mm regn och en vägg i källaren regnade bokstavligen sönder, vi har börjat bygga altan – men nu är allt virke i hela Sverige slut så nu står vi här och kan inte fortsätta… och så var det det där som jag berättade om i förra inlägget.

Jag har varit utbränd, totalt vidbränd. Min kropp säger till är det blir för mycket, oftast genom att bara stänga av. Då blir jag så trött att jag nästan står och sover. Den här gången lyssnade jag inte på tröttheten, så kroppen gick ännu längre… häromnatten fick jag som kramp i ena överarmen. Den hoppade och skakade ungefär 15 sek varannan minut. Rätt knepigt att sova då, kan jag säga. Rätt knepigt att göra något alls faktiskt… Ni som följer mej på instagram @marlenerinda kunde se hur hela armen bokstavligen hoppade.

Jag har problem med domningar och stickningar i händerna och har tagit extra magnesium för detta. Men det har jag glömt på senaste tiden såklart. Nu körde jag iaf igång igen och tänker inte sluta. När jag besöker min nya läkare om någon vecka ska jag be om recept också, nu köper jag från hälsokosten och det blir dyrt. MEN, jag tror att det mest beror på stress just nu. Efter att jag pysslat i trädgården och sovit lite middag blev det bättre och idag är det nästan helt borta.

Den bästa medicinen för allt är ändå vila och glädje. Martin hjälper mej med bägge så mycket han bara kan. Det finns nog inga som kan skratta så mycket som vi gör tillsammans. Vi har roligt nästan jämt! Hela han är min medicin. Han lyfter mej när jag behöver, peppar mej när jag behöver och beordrar vila när jag behöver. Kanske tar han ner mej lite på jorden också när jag fladdrar iväg för mycket, men oftast hänger han på i fladdret 🙂

Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan honom. Livet skulle vara såååå tråkigt. Vi har det så jäkla bra tillsammans!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Jag har kanske antytt, men inte skrivit öppet om att vi har det väldigt jobbigt runt oss just nu. Då menar jag inte översvämningar och sånt, utan med personer i vår omgivning som krisar och bokstavligen sitter i skiten. Utan att berätta allt eller hänga ut någon, måste jag ändå ventilera lite eftersom det är så jag fungerar. Att inte kunna prata öppet om allt är väldigt jobbigt, eftersom jag bearbetar allt genom samtal och skrift.

Det finns en person i min närhet som missbrukar, inte droger eller alkohol – utan spel och pengar. Det handlar om stora summor, snart sjusiffriga belopp och det finns ingen hjälp. Jag har ringt runt till alla instanser som finns, men pga corona så finns ingen hjälp att få så länge du inte är en fara för dej själv eller andra. Det fanns iofs inte innan corona heller… Psykakuten finns, men att komma in där är nästan omöjligt.

Personen ifråga har en diagnos sedan barnsben, men skulle behöva en ny utredning. Förmodligen finns det annan problematik i botten idag, än det gjorde då. Med en ny diagnos skulle det förmodligen bli aktuellt med behandling, vilket h*n inte får idag med de diagnoser som just nu finns. Här behövs både samtalsterapi, medicinering och förmodligen även god man.

Det stora problemen är lögnerna. Att ljuga om precis allt. Och såklart pengarna. Fortsätter detta så ställs personen på bar backe. Då kommer kronofogden att ta bostaden. Vi är många som försökt att hjälpa till på olika sätt, det enda som fungerat är när h*n inte haft tillgång till vare sej bankkonton eller bankID. Då har det varit lugnt. Men vill en person ha sitt bankID så får man inte bara ta bort det hur som helst, det kallas nämligen egenmäktigt förfarande – även om det är för att bokstavligen rädda livet på någon. Efter fyra hyfsat lugna månader ville h*n plötsligt ha tillbaka det och tog direkt nya lån. På 17 dagar försvann mer än 100 000 kronor.

Vi hade alltså jobbat fram en ekonomisk plan tillsammans, junilönen skulle bli den första där ekonomin faktiskt gick ihop. Men redan första dagen fanns nya sms-lån på skyhöga belopp. Nu känns allt rätt hopplöst. Det finns nog inget mer vi kan göra. Personen i fråga kommer att bli av med sin bostad innan året är slut om h*n inte själv sätter stopp.

Ja, det handlar om missbruk. Men inte om droger och då är hjälpen svårare ändå att få. Polisen säger att h*n kanske måste nå botten och det trodde jag att h*n hade gjort i helgen. Men nu verkar det inte så ändå. Igår lämnade h*n ifrån sej bankID igen till mej och vi andades ut, idag vill h*n ha tillbaka det igen. Bankdosan finns hos mej, efter överenskommelse, så jag kan betala de räkningar som kommer. Men med en enda lön och räkningar som bara blir fler och fler, så går det inte. Sms-lån har räntor som inte är av den här världen.

Jag är förtvivlad! Jag kommer alltså få välja vilka räkningar som ska gå till inkasso. Å göra allt för att bostaden ska kunna behållas. Jag kan hjälpa till praktiskt med betalning och koll av konton, men inte med sovplats till en person som ljuger – det avskyr jag nämligen. Det finns nog inget som jag hatar mer än lögner.

Jag sover inte på nätter, tänker bara på olika lösningar. Jag mår dåligt konstant, har som en klump av illamående i magen hela tiden. Å den här personen skyller hela tiden på andra, tar inget som helst eget ansvar. Nu väntar vi ändå otroligt nog på en ny utredning och träffade en väldigt förstående sköterska på psykmottagningen. Men med alla lögner har vi ingen aning om det faktiskt går i lås. Om personen faktiskt kommer att göra utredningens alla moment.

Någonstans känns det som att h*n inte vill ha hjälp. H*n bryr sej inte. Inte om sej själv och allra minst om oss som står brevid. Vad gör man då? Kan man se på när en person långsamt drunknar? Polisen tycker ju det… Jag vet bara att man inte kan rädda någon som inte vill bli räddad. Just nu känns det som någon trycker en kniv långsamt in i mitt hjärta och att h*n står brevid och hjälper till.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vi har bara väntat på att vädret ska bli tillräckligt ok för att jobba ute. Det går helt enkelt inte att gräva i lerjord när regnet vräker ner… så vi har snällt fått vänta. Men förra helgen var det äntligen både varmt och torrt, så nu är vi igång!

Vi ska bygga altan på vår baksida. Samtidigt ska vi fixa till en del mindre projekt när vi ändå håller på. Ni som har hus vet hur ett litet projekt har en tendens att växa under arbetets gång. Detta projekt har både växt och krympt, nu har vi nog hittat en lagom nivå.

Först var planen att bygga ett trädäck som gick längst två väggar på huset och bygga ihop detta med entrétrappan. Men det blev helt enkelt för omständligt, ett för stort jobb. Så nu blir det en låg altan i trä, med en grillplats i sten brevid. Samtidigt gör vi om rabatten längst huset och bygger in köksträdgården i altanen.

Vet ni förresten vad det är för skillnad på altan, terrass, soldäck, veranda? Jag använder både altan och trädäck, men har inte förrän nu funderat på vad som faktiskt är vad.

Jag har kommit fram till att en altan är något som är byggt på pelare eller iaf lite upphöjt. Namnet altan kommer från latin och heter ursprungligen altus som betyder just “hög. En altan ligger oftast i höjd med husets första våning och har räcke, har den inte något räcke så är det ett trädäck.

En veranda däremot har ett tak. Den ligger i höjd med bottenvåningen, så man kan kliva direkt ut och har låga väggar istället för räcken. I motsats till en altan kan den också vara inglasad (glasveranda), som ett slags extra rum. Allmänt kallad uterum.

Terrassen då? Det har jag inte pratat om i någon av våra byggplaner och det kan ju bero på att det är en del som ligger ovanpå en del av huset eller på fastighetens tak. Något sånt finns inte på vårt hus och kommer aldrig att finnas. På en terrass finns alltid ett skyddsräcke såklart, men sällan tak.

Tänk att ungefär samma sak kan ha så många namn och vara så liten skillnad på. Vi bygger alltså ett trädäck på baksidan och inget annat!

Hur långt har vi kommit då?

Inte långt alls. Men det mesta av förberedelsearbetet är snart gjort. Jag har tagit bort den del av rabatten som kommer att försvinna under trädäcket. Jag har bokstavligt talat petat bort svindyr prydnadssten, sten för sten, från jorden. När vi la dit stenen låg den ovanpå en täckduk, men jorden har krupit upp och blandat sej med stenen. Nu har jag rensat bort ungefär 5 meter sten ur jorden, för den ska användas på annan plats. Dessutom var det dax att rensa och städa lite, eftersom det kommit en massa blommor och ogräs där det inte ska vara varken blommor eller ogräs. Jag vill enbart ha sk solitärer i mina rabatter, inte ett kaos av blandade växter.

Nu när stenen är borta ska jag gräva upp jorden så mycket jag orkar, måla husgrunden med nånslags tätande färg och lägga grus närmast grunden – innan jorden läggs tillbaka. Det blir alltså en variant av dränering, skydd och uppsnyggning av fasaden samtidigt. SEN ska vi börja bygga! Eller ja… asså… medan jag målar ska Martin markera var vi ska gräva hål för 12 plintar. Det tar väl sin lilla tid att göra det, men SEN ska vi börja bygga 🙂

Hur som helst så är vi iaf på gång. Grillplatsen är iaf färdig! Går allt som planerat har vi en fungerande altan, nä just det ja… ett trädäck till midsommar. Det är tur att midsommar ligger sent i år 🙂

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram