oktober, 2022 -

Matsedel v 44 – November

oktober 30, 2022 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

November knackar på dörren och vi har bara en höstmånad kvar, sen räknas det som vinter. Vädret har varit hyfsat hittills kan man väl säga, det jobbigaste är väl mörkret och de kalla mornarna. Men vi är faktiskt på väg till solen, så vi klagar inte 🙂

Just nu planerar jag veckomenyer och skriver för flera veckor framöver. Vi lagar mycket mat och lägger i matlådor i frysen. För mej är planering väldigt viktigt för att helt enkelt må bra. Hälsan står på flera ben kan man kanske säga: Kosten och återhämtningen är lika viktiga, sen kommer fysisk aktivitet – men man får absolut inte glömma skrattet! Det är superviktigt!

Och för mej är även planering otroligt viktigt, om alla de andra ska funka. Har jag veckomenyn planerad och matlådor i frysen så kan livet köra ihop sej, då vet jag att iaf kosten kommer att funka. Och äter jag ordentligt och rör på mej, så sover jag bättre. Nu påverkar ju även yttre faktorer som jag inte kan göra något åt, men finns grunden så går iaf inte allt käpprätt åt skogen.

November blir en hektisk månad med flera resor och sen kommer advent med test av ett gäng julbord. Planeringen måste finnas där, för att allt ska funka.

Här är veckans matsedel:

Måndag: VodkaPasta (18 PP för all sås, plus pasta)

Tisdag: Superenkel fisksoppa (6-32 PP för hela satsen)

Onsdag: Paj med torkad skinka och zucchini (36-46 PP)

Torsdag: Kyckling med senap och bacon (fr 14-23 PP för allt, plus ris)

Fredag: Afrikansk gryta (11 PP för hela grytan, plus ris)

Lördag: Enklaste Pizzarullen (46 PP för hela)

Söndag: Pumparisotto med chili (57 PP för allt)

Är det höst och pumpasäsong så är det. Testa pumparisotton, den är så god! Funkar hyfsat i matlådan också. Nästan allt den här veckan passar faktiskt i matlådan, så gör lite extra och lägg i frysen.

Ska vi lyfta fram någon rätt lite extra så måste jag förstås slå ett slag för kycklingen och den afrikanska grytan som är svingoda, missa inte dem. Och pizzarullen såklart!! Vi gör den i en sk Omnia, som är en kanonuppfinning för oss i husbil, husvagn och båt, men den går såklart även att göra i vanlig ugn. Såååå gott!

Det är alltså en himla god vecka. Hoppas ni vågar testa någon av rätterna. Berätta gärna vad ni tycker och lägger ni upp en bild får ni gärna tagga @marlenerinda så jag ser 🙂

Ha en riktigt fin vecka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Kul söndag med Lili & Susie

oktober 27, 2022 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Ibland får jag göra lite extra roliga, viktiga och annorlunda saker. Som i söndags när jag fick hänga med vännerna Magnus och Henrik Rongedal på välgörenhetskonsert mot ALS. Vilken härlig söndag det blev!

När jag såg att Bröderna Rongedal skrev att det skulle vara med på välgörenhetskonsert i Salem, frågade jag om jag fick hänga med. Martin var bortrest med jobbet och jag var ensam, så det skulle bli lite tidsfördriv med sköna människor. Salem är ju dessutom bara några minuter bort, inte ofta det händer grejer där vi bor – så det är bäst att passa på 🙂

Min tanke var att jag skulle kunna dokumentera hela dagen från början till slut. Soundcheck, bakom kulisserna, scenen, konserten… ni fattar. Så jag frågade om jag fick vara ”en fluga på väggen”. Å det fick jag!

Kl 13 parkerade jag i Salems Centrum och av en händelse parkerade Micke Syd (trummis i Gyllene Tider) samtidigt, brevid mej. Det var ett kärt återseende, vi ha inte sett på länge. Han är en av de mest ödmjuka och trevligaste människor jag vet inom musikbranschen. Micke är alltid vänlig och frågar alltid hur man mår, för att han vill veta – inte bara för att vara artig. Vi gick tillsammans till biograf Murgrönan där konserten skulle vara. Nästan alla var redan på plats.

Innan en konsert är det såklart massor med jobb. Scenen ska fixas, instrumenten ska på plats, tekniken ska riggas och en massa annat som jag knappt känner till. Alla har sin roll och den här dagen var verkligen proffsen på plats. När folk som vet vad de gör och känner varandra väl, blir det nästan som en dans när de arbetar tillsammans. Alla vet exakt vad de ska göra, så otroligt häftigt att se. Jag kommer inte ihåg alla namn, men så sköna lirare allihopa. I det här gänget finns även en maskot i form av en supergullig hund, jag föll såklart direkt. Som alltid 🙂

Konserten arrangerades av Lili & Susie tillsammans med Ulla-Carin Lindquists stiftelse. Stiftelsen samlar in pengar till förmån för forskning och informationsspridning om den dödliga och obotliga sjukdomen ALS. Syftet med konserten var såklart att bidra så mycket man bara kan till detta. Nu kanske ni som läser känner att ni också vill hjälpa till, då kan ni antingen swisha en summa till 123 900 04 98 eller sätta in en slant på PG: 90 00 49-8. Minsta korvöre är välkommet.

Ni vet säkert att Börje Salming är en av många som kämpar mot sjukdomen. Han hade skänkt en av sina hockeyklubbor som vinst till insamlingens lotteri. Bland vinsterna fanns även biljetter till Gyllene Tiders kommande turné, julbordsshow med Rongedalarna på Djurönäset, skivor och en massa annat. Fina vinster som hamnade hos många glada vinnare.

Tillsammans skapade Lili och Susie, Bröderna Rongedal, Micke Syd, Suzzie Tapper, fantastiska musiker och tekniker en så otroligt fin konsert, med härliga Suzanne Axell som konferencier. Jag vet inte hur mycket pengar som samlades in, men ett hyfsat bidrag blev det nog. Biljetterna kostade 250 kr, då bjöds man på en 2-timmar lång och väldigt intim musikupplevelse. Snack, humor och personliga berättelser i en perfekt blandning. Och hits på hits på hits. När Lili & Susie drog igång Oh Mama (som fyller 35 år i år) gick publiken loss totalt. Jag dansade nog för mycket, eftersom bilderna blev sådär 😛

Det var en så otroligt mysig dag! Coola artister kan man tycka, i mina ögon fina och otroligt ödmjuka medmänniskor. Rongedalarna, Micke Syd och Suzanne känner jag alltså sen tidigare och tycker otroligt mycket om. Vi träffas oftast på fester runt om i Stockholm, de är där som gäster och vi är där med våra kameror. Martin fotar dem mest på röda mattan och jag filmar minglet. Sen brukar vi hamna tillsammans, äta och avsluta kvällen ihop.

Efter att ha umgåtts med Lili, Susie och Suzzie en hel dag så här nära, är jag full att beundran och respekt. Systrarna rycker verkligen in där det behövs, fixar insamlingar och bidrar. Jag blev så glad när Lili sa ”nu kan du räkna in oss som vänner också”. Och Suzzie Tapper, vilken krigare! Full av liv och kraft, trots Parkinson och konstant medicinering. Hon har en liten magväska med en medicinpump och en slang som går in i hennes kropp. I början av konserten berättade hon att hon höjt medicinen för att orka dagen och nu var lite extra sprallig.

881 bilder och 5 timmar senare åkte jag hem, påfylld med energi och nya vänner. Musiken fanns fortfarande kvar i min kropp, som kändes rätt avslappnad trots att jag stått upp i så många timmar och fotat. Bilderna från själva konserten blev sådär… men bilderna bakom scenen blev bra, några väldigt bra till och med. Det var ett väldigt tacksamt gäng att hänga med, där alla är nära vänner och jobbar för en gemensam sak. Så hjärtliga och inkluderande. En otroligt härlig dag helt enkelt. Det gör jag gärna om!

Jag är så otroligt glad att jag fick hänga med alla de här härliga människorna. En fin dag att lägga nära hjärtat i minnesbanken 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fyra spännande boktips

oktober 25, 2022 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Under sommaren var det mycket feelgood och jag plöjde verkligen böcker. Nu har jag inte lika mycket tid, men någon bok i veckan blir det ändå. Senaste tiden har jag fokuserat på spännande böcker.

Jag gillar att varva mellan feelgood, spänning och biografier. De sistnämnda är mina favorter, tätt följt av mysiga feelgood. Men ska det bli en bra mix, så måste jag även få ett och annat litet mord. Nu har jag fått massor!

Här kommer en hög med några riktigt spännande böcker!

Kärlekens Algoritm – Mons Kallentoft

Jag brukar ju fundera lite på hur författare som skriver riktigt läskigt egentligen är funtade. Mons Kallentoft är en av dem, han böcker är i viss fall heeelt skruvade men så jäkla bra!

Kärlekens Algoritm är första delen i thrillerserien Underdogs och den var lite svår att komma in i, men när jag väl gjorde det så gick den inte att lägga ifrån sej. Det är en fördel att den inte är så tjock, för jag sträckläste och fick inget gjort.

De handlar om Elle som sliter i köket på Brasserie Astoria, för att helt enkelt överleva. I en cell på Österåkers säkerhetsavdelning sitter hennes pappa på livstid, för ett mord han inte begått. Eller? Elle söker sanningen och i jakten på den möter hon kriminalpolisen Leo Madvig som utredde fallet, den gränslösa men dödligt lojala transpersonen Lulu och det muskelsjuka datageniet Vic. Tillsammans försöker de ta reda på vad som faktiskt hänt och hur de ska få hennes pappa fri.

Mons Kallentoft är en otroligt intelligent författare som behandlar ord på ett alldeles särskilt sätt. Hans sätt att skriva är unikt och alltid lika fängslande. Det är mörkt och spännande men kärleken och vänskapen finns också där. Jag gillar den och ser fram emot nästa del i serien.

Isola – Katrine Engberg

Detta är den fjärde delen i Köpenhamnsserien som jag tycker så mycket om. Polisinspektörerna Werner och Kørner börjar kännas som gamla härliga bekanta. Den här gången hittas ett halvt lik i en park i Köpenhamn. Anette Werner blir ensam ansvarig för utredningen, som så småningom leder henne till Bornholm och till Jeppe Kørner som har tagit tjänstledigt och arbetar som skogshuggare efter en tuff separation.

Esther de Laurenti, pensionerad akademiker, är också på Bornholm. Hon ska skriva en biografi över antropologen Margrethe Dybris och i Dybris hus hittar hon brev och anteckningar som ger en överraskande bild av en händelse som kastar nytt ljus över brottet som Anette och Jeppe försöker lösa.

Katrine Engberg har en fantastisk förmåga att knyta ihop parallella historier på ett väldigt snyggt sätt. Böckerna är ofta rätt blodiga och morden ganska makabra. Det är knepigt att avslöja mördaren och sånt gillar jag!

Dalskugga – Viveca Steen

Under pandemin isolerade sej Viveca Steen i sitt hus uppe i Åre och skrev första delen i serien om Åremorden. Den var såååå bra! Detta är den andra delen och den tredje ligger faktiskt redan i min ”att-läsa-hög”.

Den här gången är det sportlov i Åre, då ett illa tilltygat lik hittas en bit utanför byn. Offret är en lokal kändis som inte har några kända fiender. Hanna Ahlander är kvar på sitt vikariat hos Årepolisen och hoppas på en fast tjänst. Hennes kollega Daniel Lindskog slits mellan familjen och arbetet.

En frikyrklig sekt har fått starkt fäste i de isolerade byarna nära norska gränsen. Där råder strikta regler för kvinnorna. Unga Rebecka drömmer om att tjäna Gud som trofast pastorshustru, men hon blir mer och mer utsatt och isolerad. När nya hemligheter avslöjas börjar en allt mörkare historia nystas upp. Hanna och Daniel dras in i en komplicerad utredning som bokstavligen handlar om att överleva.

Viveca Steen är nog en av våra skickligaste författare. Hon lyckas med konstycket att skriva om mord på ett snyggt sätt, vilket ju ändå borde vara en omöjlighet. Miljö- och personbeskrivningarna är så realistiska så man ser dem framför sej. Det är oftast knepigt att lista ut mördaren och det är ett stort plus i min värld. Jag tycker så mycket om hennes böcker och ser verkligen fram emot nästa.

Välkommen till Evigheten – Camilla Grebe

Camilla Grebe är en rätt ny bekantskap för mej, en väldigt angenäm sådan. Detta är den tredje boken av henne som jag läser och jag trodde nog att det skulle vara en fortsättning på ”Husdjuret”, men det var det inte. Detta är något helt nytt och det är så otroligt bra!

Det handlar om familjen Andersen och börjar med Lykke Andersen står anklagad för mord på sin man. Hon är redaktör, författarhustru, tonårsmamma och, enligt omgivningen, inte ett spår våldsam. Lykke vägrar att tala med någon annan än kriminalkommissarie Manfred Olsson som är en del av hennes familjs fruktansvärda historia.

Vartefter nystas en förfärlig historia upp innehållande familjetragedier, kärlek, lögner och svek. Det är så otroligt intelligent skrivet och väldigt, väldigt bra! Språket, miljöerna, karaktären – jag är såld! Och utgången är inte helt enkel eller självklar, får man ens veta sanningen…? Kan det till och med vara rätt att mörda? Hur långt kan man gå för att rädda sin familj? Svåra frågor.

Nu tar jag en lite ”mjukare” hög med böcker, jag behöver mys och feelgood så här i höstmörkret. Och snart börjar julböckerna att trilla in, då blir det mys på riktigt!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 43 med höstbonus

oktober 23, 2022 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vi har passerat mitten av oktober och haft första nattfrosten. Promenaderna ute går snabbare, det är kallt och blir mörkt tidigare. Vi har mer bokade grejer vilket innebär att kvällspromenaderna har blivit betydligt färre tyvärr. Men det finns en lösning!

Som tur är, så är jag lyckliga ägare av ett löpband – där blir promenaderna desto fler nu. Stegen kanske inte blir riktigt lika många, men det blir iaf lite fler än om jag inte haft bandet. En bra lösning för mej!

Å det är ju det som är grejen med det mesta; att se lösningar istället för hinder. Det mesta går ju faktiskt att hitta en lösning på om man bara lyfter blicken lite och även är villig att röra sej på lite okänd mark. Att bara säga ”nej, det går inte” är inte min grej!

Arbetet med hälsan upphör aldrig!

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Pasta med persilja och vitlök (33 PP för allt)

Tisdag: Lax- och spenatsås (11-39 PP för all sås, plus pasta)

Onsdag: Spagetti och kasslersås (18 PP för all sås, plus pasta)

Torsdag: Kyckling med färskoströra (10-32 för allt)

Fredag: Tacogratäng (63-70 PP för hela)

Lördag: Kryddig lövbiffsgryta (24 PP för allt, plus ris)

Söndag: Pad Thai med räkor (29-41 PP för allt)

Höstbonus: Äppelkaka (10-15 för hela)

Lax- och spenatsåsen, kasslersåsen och lövbiffsgrytan är bra till matlådan, så gör lite extra. Tacogratängen är superenkel och snuskigt god! Äppelkakan måste ni bara testa! Gillar ni att baka? HÄR finns massor med förslag till ”lättare” bak 🙂

Nu är det bara en vecka kvar av oktober och två månader kvar av året. Inte min favorittid direkt, men men… bara att kämpa på. Gör en riktigt bra vecka, det ska jag försöka göra!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Några prickar fattigare… igen…

oktober 20, 2022 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Ni som hängt med här ett tag vet att jag har sk cancermarkörer i blodet och kollas regelbundet på både in- och utsidan. Under sommaren har hudläkaren fått jobba.

Jag har hundratals med födelsemärken och jag tror att jag var kanske 9 år när de första togs bort. Sen har det bara fortsatt. Under åren har min husläkare haft koll på mej, numera är det en hudläkare på hudmottagningen i Älvsjö som har stenkoll. Ungefär var sjätte månad kollar han igenom mej och skickar mej på operation varenda gång.

I somras opererades en prick på magen bort och ett par på ryggen fotades. Han trodde inte att det var någon fara, men när jag var tillbaka efter vår långresa bokade han operation direkt. En av prickarna hade växt fort och måste bort. Så den tog jag bort för ett par veckor sedan och nu blir det koll igen i januari.

Ibland skapas märkena bort, då blir det ju bara ett litet skrapsår som läker snabbt. Men oftast blir det en operation och stygn. Sitter de så att jag ser dem, tar jag enkelt bort dem själv. Onödigt att uppta en tid hos sjuksköterska när man kan göra det själv. Men den som togs senast var ju på ryggen, knepigt att ta stygnen själv lixom… Men jag instruerade Martin, så efter en kort tvekan fixade han det utan problem. Så nu kan han sätta upp det på sin CV också 🙂

Mina läkare har aldrig sagt något om solen eller att sola, de tar nog för givet att alla känner till riskerna och hur man solar säkert. Däremot har jag fått order att smörja mej med vanlig lotion för att hålla huden mjuk, då sprids tydligen inte cancercellerna lika lätt. Inget jag hört någon annanstans, men känns lite logiskt på något sätt.

Nu får vi se vad som händer i januari, men jag är rätt säker på att ytterligare ett märke på ryggen måste bort. De tar lixom aldrig slut…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Peppe har fått vintersulor!

oktober 18, 2022 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Förra året vid den här tiden, hämtade vi Peppe (husbilen) från verkstan och hade vår sista helg ute på rull. Sen packade vi in honom, med tungt hjärta, för en 5 månader lång vintervila. Det behöver vi inte i år!!!

Redan när vi förberedde Peppe för första turen i våras, sa vi att han aldrig mer skulle få stå hemma så länge fler vintrar. Det var låååånga månader, när vi bara såg honom stå där och längta ut. Där och då bestämde vi oss för att fixa vinterdäck så vi kan åka även på vintern. Eller iaf förlänga säsongen lite.

För någon månad sedan började jakten på däck på riktigt. Vi kollade blocket och olika husbilssidor med tillbehör, där vi även la in efterlysning på vad vi ville köpa. Det finns mycket begagnat, men det ska ju vara bra grejer också. Många vill dessutom ha alldeles för mycket betalt, begagnat är ju ändå begagnat.

Men så hörde en person av sej, han hade rätt däck till ett helt ok pris och bodde dessutom bara ca 7-8 mil bort. Lagom för en helg på vift. Så för två veckor sedan packade vi ihop oss och rullade iväg mot skogarna utanför Uppsala. Vi började åka efter jobbet på fredagen och körde bara en liten stund innan vi körde rätt ut i skogen och ställde oss på en liten parkering vid en sjö. Jättefint!

På lördagen fortsatte vi en bit norrut och sedan in i skogen igen, för där fanns däcken. Glada lastade vi in dem i Peppe och åkte därifrån. Äntligen hade vi det viktigaste för att åka även i vinter. Nu är ju bilen inte riktigt gjord för vinterväder, men står vi bara där det finns el så klarar vi oss. Vi har en jättebra fläkt som värmer snabbt och effektivt.

Vi ville såklart inte åka hem direkt, utan åkte till Österbybruk som var på vägen, typ… Har ni varit där? Så himla fint! Där finns en liten fin camping, Simbadets Camping, som är omringad av vatten och med gångavstånd in till det pyttelilla centrumet. Här parkerade vi för att utforska staden, campingen och bara ta det lugnt. Det blev en rätt bra promenad, det var ju sååå fint! Hit kommer vi gärna tillbaka.

Men det duger ju inte att bara ha vinterdäck, de måste ju sättas på plats också. Så när vi kom hem bokade vi tid hos gummiverkstaden i närheten och i tisdags fick Peppe sina nya sulor. Så himla smidigt. Nu kan vi åka iväg OM vi vill även i vinter, eller åka iväg lite tidigare i vår. Det lutar väl mer åt det senare, i november har vi fullt upp med flera resor, i december är det test av julbord och i januari åker vi till Mauritius. Så just nu hinner vi inte så mycket även om vi vill, men i februari finns det hyfsat gott om tid. Då finns det alltså inget med bilen eller säkerheten som hindrar oss 🙂

Det finns nog ingen som blivit så glada över fyra vinterdäck som vi. Vi är löjligt glada faktiskt. Även om vi packar ihop Peppe om några veckor, så blir det iaf inte i fem månader. Nu känns det mer rimligt och längtan blir inte alls lika lång. Vi passade dessutom på att testa däcken helgen som var. Då tog vi oss till Strängnäs i några dagar, bara 5-6 mil bort – man behöver inte åka så långt för att ha lite mysigt. Huvudsaken är att vi får komma bort lite och det fick vi.

Det bästa som finns är att vakna i Peppe och knappt veta var man är och sedan få upptäcka en ny spännande plats. Vi älskar verkligen vårt husbilsliv!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 42

oktober 16, 2022 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Tyckte det var söndag nyss! Dagarna och veckorna går så otroligt snabbt. Det passar mej perfekt! Jag vill gärna ha ett nytt år och vår igen. Jag är rätt trött på 2022 nu, även om detta år varit bättre än det förra.

Senaste veckorna har gått i ett! Det har varit premiärer och shower om vartannat, så som vi tycker är roligt – men det skulle ju inte skada om de spreds ut under året istället för att klumpas ihop i sep/okt och jan/feb. Så man får glädje året om lixom 🙂

Vi har fortfarande inte redigerat alla filmer från Norrlandstrippen och vi har mängder med recept att skriva ihop. Nästa helg är jag ensam, Martin ska iväg med jobbet, då ska jag försöka att både jobba, städa och sova ikapp. Vi får väl se hur mycket jag lyckas med.

Ni som hänger med på instagram @marlenerinda brukar få en liten tjuvkik på experimenten som kommer ut ur vårt kök. Jag skriver recepten så fort jag kan och sedan kommer de på Du i Fokus vart efter. Å så småningom hamnar de i en veckomatsedel. Just nu har det varit lugnt i experimentköket, men det blir snart fart där igen.

Just den här veckan är det inga nya recept som finns med, men jag tror inte att pastan med vit tonfisksås varit med i någon matsedel förut. Testa den!

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Vitkålsfräs (fr 4-10 PP för hela grytan)

Tisdag: Pasta med vit tonfisksås (16-20 PP för all sås, plus pasta)

Onsdag: Kassler & ananas i ugn (19 PP för allt, plus ris)

Torsdag: Kyckling med mangocurrysås (4-12 PP för all kyckling, 7-9 PP för såsen, plus ris)

Fredag: Purjo- och lövbiffsgryta (18 PP för hela grytan, plus ris)

Lördag: Domoda – jordnötsgryta (74 PP för hela grytan, plus ris)

Söndag: Knäckepizza blanco och pizzasallad (21 PP, plus sallad)

Den här veckan passar tonfisken, kasslern, kycklingen och grytorna som matlådan dagen efter, eller som matlåda i frysen, så passa på att göra lite extra. Vi är bara två personer i hushållet, vi lagar alltid till minst fyra så har vi till matlådor. Då behöver man inte stå och klia sej i skallen en kvart före lunch, det är bara att ta fram en låda och tina upp.

HÄR finns bra matlådemat om ni vill ha tips 🙂

Domodan är magiskt god, en av mina favoriträtter och tar mej ”hem” till Gambia… så den måste ni testa! Vi gör den på kyckling, men ska testa med räkor någon gång.

Hoppas ni får en fin vecka.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Bakom kulisserna på Kristallen-galan

oktober 13, 2022 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Vi får ju gå på en del galor och en av de roligare är Kristallen. Det är som en jättestor personalfest för tv-folk kan man nog säga. Alla kanaler är ju där 🙂

Första gången jag var på Kristallen var för att hjälpa en fotograf att ”ta namn” som det kallas. Min uppgift var med andra ord att ta namnen på de som fotograferades på röda mattan. Kan låta simpelt, men det är ett jäkla tempo och många drar samtidigt i de sk kändisarna. Jag gillar inte den uppgiften alls.

Efter ett långt uppehåll var det dax igen och den här gången var Martin med som fotograf och jag stod med filmkamera och gjorde intervjuer. Mycket roligare! Medan Martin står på sin plats i flera timmar, kan jag röra mej fritt både utomhus och inomhus. Jag försöker att vara lite överallt, så att ni som ser på filmen ska känna att ni är med på plats. Så just den här gången stod jag mycket vid entrén utomhus, där det ändå bildades kö för att komma in till röda mattan. Då hade jag gott om tid att prata med folk. Tareq Taylor, Suzanne ”Fråga Doktorn” Axell, Reneé Nyberg och David Hellenius var några som fångades på film där i kön.

Under galan sitter vi ibland i ett sk pressrum, ibland är vi med inne i salongen, men den här gången var vi inte det. Det är rätt skönt att ha ett eget ställe som är lite lugnare. Där kan vi ställa av oss våra grejer, vi får mat och kan ladda kameror och mikrofoner som tagit slut. Vi följer det som händer i salongen på en stor skärm, som på en bioduk ungefär. När det är reklampaus för er tittare, passar både vi och gästerna på att sträcka på benen och gå på toaletten.

En sån här dag börjar vid 15-tiden för oss, vi ska vara beredda när första gästen dyker upp och det kan vara flera timmar innan sändning. Den här gången var det kanske 800 inbjudna, säg att minst hälften av dem ska fotas på röda mattan. Det tar sin lilla tid. Är det direktsändning så MÅSTE alla sitta på sin plats minst 5 minuter innan, de sista får alltid jagas in. Är det inte direktsänt, så är det nästan alltid minst 15 minuters försening.

När sändningen är över vid 22, försöker vi att jaga rätt på vinnare och prata med dem. Den här gången gick det inte alls bra. Fotograferna får komma in i salongen för att ta vinnarbilder, men den här gången var det ingen som styrde upp det så det blev lite pannkaka. Vi brukar vara hemma vid midnatt och dyker i säng direkt. Morgonen efter ska Martin jobba med sitt ”vanliga” jobb och jag ska redigera bilder och skriva en text.

Tre bilder på varje gäst, låt säga att kanske 450 fotades… det blir rätt många bilder att redigera. Det tar minst hela förmiddagen och sen tar texten kanske ett par timmar att skriva. Så när andras arbetsdag är slut börjar min artikel bli färdig. Efter en snabb middag är det dax för Martin att börja redigera filmen som i bästa fall blir klar under kvällen och laddas upp under natten. HÄR ser ni filmen från årets gala.

Så det ni ser på tv ett par timmar, är alltså över ett dygns arbete för oss. Det tänker man nog inte på. Ändå är det något av det roligaste vi vet! Å just Kristallen är en riktigt härlig gala, med glada gäster och ännu gladare vinnare. Nästa stora gala är nog Guldbaggen, om vi är hemma då…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tre ”gubbar” men heeelt olika!

oktober 11, 2022 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

Sedan vi kom hem från Norrlandstrippen har allt rullat på i en galen takt. Direkt när vi kom hem var det dax för Formex, årets roligaste designevent och nu senast var jag i Italien. Däremellan har nästan allt handlat om teater och sånt som händer på scen. Förra veckan såg vi tre olika ”gubbar”; först ut var Lennie Norman, sedan såg vi Björn Skifs och i söndags var vi på en galen show med Danny Saucedo!

När jag var liten hade vi en tobaksaffär i Björkhagen i Stockholm. Varje dag kom Lennie Norman in och köpte dagens tidning samt ett paket Gauloises (franska cigaretter). Jag var kanske 4-5 år, men kommer ihåg att han var en av de kunder som jag fick ta hand om och slå in hans köp i kassan. Sedan träffade jag honom på Norra Brunn igen, typ 35 år senare, och han gapskrattade när jag berättade om detta. Han kom ihåg mej!

I onsdags var vi på hans turnépremiär av den uppdaterade showen Gubbvarning 2.0. Många tycker nog att han är lite vass i sin humor och kanske lite för grov också. Jag förstår att man kan tycka så, men är helt ok med det själv. Showen är 90 minuter och tiden går snabbt! Lennie slänger käftsmällar år alla håll som värsta kulsprutan. Publiken skrattar, men ibland sätter man även skrattet i halsen. De under 50 hänger knappt med alls… det är nämligen ganska många skämt om sånt som hände för ganska länge sedan. Vi gillade det och fick lite energipåfyllning. Det där med att glömma allt utanför för en stund, funkade bra 🙂

På torsdagen var det dax för något jag verkligen sett fram emot; Björn Skifs på Hamburger Börs. Jag har en personlig koppling även här, men i lite vuxnare ålder. När jag var 17 jobbade jag på SF och fick assistera vid olika saker när man spelade in filmen Strul. Under åren har vi stött på varandra och hälsar alltid hjärtligt. När jag var liten var det komikern Skifs jag såg först, sen kom musiken. Efter Strul fick vi varsin CD med all musik från filmen och först då började jag nog lyssna på honom ”på riktigt” även om jag såklart visste vilken musik han gjort tidigare.

I showen ”En värld av Skifs” hade jag såklart önskat något från filmen, men se det fick jag inte. Däremot fick vi en helkväll med musik, mysigt mellansnack, härligt sällskap och väldigt god mat. Showen var elegant och rätt lågmäld, snygg är nog rätt ord. Jag hade dock önskat lite mer upptempo, särskilt i slutet så man lixom dansat därifrån. Men en otroligt mysig kväll!

Dansade ut, gjorde vi däremot i söndags efter Danny Saucedos ”The run(a)way show 2.0″. Asså… va hände? Vilken show!!! Jag har ingen relation alls till Danny, kan inte ens säga en låt spontant om någon skulle be mej. Men vilken artist! Jösses alltså, jag blev helt knockad.

Vi kom in på Cirkus och såg en rätt enkel scen, som en cat-walk ungefär och det var det också, iaf i början. Hela showen börjar med en slags modevisning med en slags futuristiska kläder i haute couture. Så läckert. Sen dräller det av häftiga kostymer i hela showen, alla designade av NA-KD.

Det är högt tempo från början till slut, men med lite lugnare inslag mellan varven. Tillsammans med Dannys lågmäld mellansnack blir allt så jäkla bra. Scenen såg alltså enkel ut, men det var bara som det såg ut. Det hängde 20 trianglar i taket som lystes upp och flyttade runt i olika formationer. Jag hade kunnat titta på bara dem i timmar, så läckert! Tillsammans med de 10 professionella dansarna blev showen ett magiskt paket som vi kunde njutit av hela natten. Det var som att vara inbjuden till Dannys privata fest och inte vilja gå därifrån. Årets bästa show, utan tvekan.

Det blev alltså tre shower, tre helt olika ”gubbar” på fem dagar. En stå-up-show, en mysig krogshow och en supershow i Las Vegas-format. Så totalt olika och det är ju det som är så härligt med musik och scen. Där finns något för alla smaker.

Viken show hade ni valt?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 41 – grytor och gratänger

oktober 9, 2022 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Oktober är här och det är bara 11 veckor kvar av 2022. Hur har det gått med vikten i år? Är ni där ni planerat att vara? Om inte, så finns det fortfarande tid att komma en bit på vägen. På 11 veckor kan man göra rätt mycket faktiskt, allt mellan 2 och 5 kg är rimligt.

Efter en väldigt psykiskt påfrestande period har läkarna konstaterat att min kropp tagit ganska stor skada. Jag är under utredning, har gjort massor med undersökningar och fler återstår. Jag har flera mysko symptom och har gått upp i vikt, så den viktigaste åtgärden just nu är vila. Några kilo hit eller dit är väl ingen katastrof kanske ni tycker, men min kropp mår inte bra och min värk blir värre av för mycket vikt. Därför måste jag gå ner några kilo, så nu ska jag vara lite noggrannare ett tag igen.

Jag tar tag i sömnen till att börja med, den är väldigt viktig för mej och har varit dålig under en lång tid. Vila och återhämtning är så otroligt mycket viktigare än många tror och för mej är den alltså livsviktig. Åsså maten förstås, det har blivit lite för mycket godis och för stora matportioner under en alldeles för lång tid. Så blir det ibland och är helt ok, så länge man sätter stopp. Det har vi gjort nu!

Nu ska vi sköta oss fram till advent, sen får det bli lite som det blir fram till jul. Så tar vi tag i oss igen på juldagen, innan vi åker på semester i januari. Det blir lite knpigt med två jobbresor bara i november och dessutom ska vi testa julbord i år igen under hela advent. Vet inte hur många, men förra året blev det sju stycken har jag för mej…

Grytor och gratänger är enkelt och ger goda matlådor, så det är mycket sånt just nu 🙂

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Svampstroganoff (15 PP för hela grytan, plus pasta)

Tisdag: Potatis- och tonfiskgratäng (0-23 för hela gratängen)

Onsdag: Ugnspannkaka med skinka (36-45 PP för hela formen)

Torsdag: Mexikansk kycklinggratäng (17-31 PP för hela gratängen)

Fredag: Räkor med spenat och pasta (16-20 PP för all sås, plus pasta)

Lördag: Köttgryta (28 PP för hela grytan, plus ris)

Söndag: (Veg) Kålpudding (20-29 PP för hela, plus ev potatis)

Köttgrytan tillhör mina favoriträtter, räkorna är kanongoda och kålpuddingen funkar förstås att göra med vanlig köttfärs också. Vem gillar inte ugnspannkaka!!! Den här veckan funkar allt utom tonfisken i matlådan, så passa på att fylla frysen.

Nu kör vi! Är ni med? Häng med på instagram @marlenerinda och se hur jag lever i min vardag som långvarig Guldmedlem hos Viktväktarna 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

956 trappsteg och ett rosa slott

oktober 8, 2022 Marlene Kommentarer 12 kommentarer

Sista dagen i Italien åkte vi till staden Novara, ett par mil norr om Milano. Här skulle vi besöka OCH bestiga basilikan, samt sova i ett rosa slott. Vilken grej!

Efter bara några få timmars sömn checkade vi ut från vårt hotell i Stresa och satte oss på bussen som skulle ta oss till Novara. Detta är en antik stad, vilket syns lite överallt faktiskt. Katedralen är från 1500-talet och den skulle vi alltså få gå upp i, ända upp i kupolen 100 meter över marken. Men först fick vi en rundtur i staden, i regnet… vädret var inte alls på vår sida den här dagen.

Så när vi gått runt lite var det rätt skönt att komma in i värmen i Basilica of San Gaudenzio. Vi besökte nämligen kyrkan först och fick veta mer om arkitekturen och se oss omkring. Kyrkan började byggas 1577 och byggdes om en hel del fram till 1690. Själva kupolen stod klar 1887 och är sedan dess stadens högsta punkt. Insidan är rätt lik Sankt Peters Kyrkan i Rom, med marmorpelare i hela stycken, flera altare och mängder med målningar och statyer. Längst fram finns en staty helt i guld och när man står vid den ser man hela vägen upp till det pyttelilla hålet i kupolen. Dit skulle alltså vi.

Klättringen upp började med att gå upp för en rejält brant trappa, i slutet av den berättade en guide hur allt skulle gå till och utrustade oss med hårnär, hjälm och säkerhetssele. Den där första trappan var faktiskt värst, inte för att den var särskilt lång – utan för att den var brant med mysko höjd på trappstegen. Resten är inte alls lika illa även om trappstegen var måååånga. 478 trappsteg skulle vi ta oss upp för innan vi nådde toppen. Efter ungefär hälften kom vi till första ”rastplatsen”, ungefär 50 meter upp var där ett runt hål där vi kunde se rätt ner i kyrkan. Härifrån såg man guldstatyn och de otroliga dekorationerna inuti kupolen.

Vi fortsatte upp, en del av trappen gick på insidan och en del på utsidan. Utsikten var hela otrolig, men tyvärr regnade det ju och det förstörde såklart en stor del av upplevelsen. Vi kom till ytterligare ett runt hål, nu var vi nära toppen och fick sätta fast oss i säkerhetslinor. Sen var det bara sista biten kvar innan vi fick gå ut på den lilla, lilla plattformen högst upp. Rätt coolt ändå. 100 meter låter ju inte så mycket, men uppifrån är det rätt högt faktiskt. Sen skulle vi ner igen, samma väg. 956 trappsteg känns lite i benen och då är jag ändå rätt van att gå, några av de andra var rätt möra och en klarade inte ens att fortsätta efter första delen. Han den där konstiga tysken…

Det var rätt gött att komma in på en varm restaurang och äta en galet god lunch efteråt. Vi var sååå hungriga! Efter den både sena och långa lunchen fick vi hela 30 minuter på oss att ströva fritt, första ”lediga” tiden på fem dagar. Man hinner mer än man tror på 30 minuter, bla springa tillbaka till basilikan och ta bilder på kupolen som jag glömt innan, leta upp en lokal butik, få tag i de mest lokala delikatesserna att köpa med hem och springa tillbaka till bussen.

Nu var det dax att ta sej till näst sista anhalten för resan; en vinprovning på vingården Enrico Crola Winery, innan vi skulle till slottet Oleggio Pozzo, där vi skulle sova. Vi trodde det skulle bli en enkel vinprovning med 2-3 olika viner och lite information om vingården. Men inte då… typ 2 timmar efter vår trerätterslunch dukades det upp med charkbrickor, ost, små pajer och en massa annat. Heeelt galet! Å sen skulle vi alltså äta en trerättersmiddag ett par timmar efter det. Jag har nog aldrig ätit så mycket mat på en och samma dag.

Det var nästan så jag tvärstannade på tröskeln när jag öppnade dörren till mitt rum när vi checkade in. Det kändes som att kliva in i en saga. Rummet var stort, med vacker utsikt, gamla böljande möbler (rokoko?), en stor säng med sänghimmel (eller heter det baldakin?), ett stort badrum helt i marmor med både bad och dusch. Små lampor lyste överallt och var ett hel-ete att släcka när jag skulle lägga mej. Jag hittade nämligen inte alla lampknappar utan fick dra täcket över huvudet till slut. Just det! Under tiden jag var på middag hade någon bäddat upp min säng, lagt fram mitt nattlinne och ställt ett glas vatten på sängbordet.

Sista middagen ja, det var en rätt skön känsla faktiskt. Den föll mej inte riktigt i smaken och det var nästan en lättnad faktiskt. Jag var både mätt och trött. Vi hade haft fem otroligt intensiva dagar, programmet var helt galet. Visst har vi fått göra en massa roliga saker, men det var för mycket på en gång. Jag var helt slut! Inte bara jag faktiskt, vi var alla rätt möra där vid middagen och dessutom fortfarande mätta efter vinprovningen. Några i gruppen hade utmärkt sej på ett mindre smickrande sätt, så dem var vi rätt trötta på. Att inte passa tiden en enda gång på en resa är så otroligt respektlöst! Både mot dem man reser med och mot arrangören, sånt gillar jag inte!

Så det var rätt skönt att tacka för mej och det gjorde jag rätt tidigt. Jag skulle sitta i en taxi till flygplatsen redan 4.15, så jag behövde några timmar sömn. Så med täcket över huvudet somnade jag direkt och sedan gick hemresan hur bra som helst. Milanos flygplats Malpensa är stor, ändå går allt förvånansvärt snabbt. Särskilt som vi är vana med lilla Arlanda och flera timmars incheckning. Precis på utsatt tid landade jag hemma i Stockholm och där stod Martin och väntade på mej. Vi hade inte setts på en vecka, så att få se honom stå där och vänta var jättemysigt.

Nu är det alltså två veckor sedan jag kom hem. Jag har hunnit skriva en text, den kan ni läsa HÄR, och har minst en kvar att skriva. Jag tror det blev drygt 600 bilder, vilket inte är jättemycket för att vara jag faktiskt. Alla har jag gått igenom, slängt de dåliga och redigerat de som går att använda. Sånt tar enormt mycket tid!

Nu är jag hemma hela oktober, men sen drar jag iväg igen. I början av november åker jag till Spanien, men då ska Martin också följa med. Mycket roligare tycker jag, den resan har vi faktiskt vunnit – men det blir jobb ändå såklart 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Isola Bella och Isola Di San Giulio

oktober 6, 2022 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Under min resa i Italien besökte vi några väldigt intressant och vackra öar. Fokus var ju området runt lago Maggiore i norra Italien. Där finns bla Isola Bella och Isola Di San Giulio, som jag fastnade lite extra för.

Isola Bella ligger precis utanför Stresa, där vi bodde, i lago Maggiore. Det tar bara några minuter med båt ut till ön som ägs av familjen Borromee som bott här sedan 1500-talet. Man kan nog säga att hela ön täcks av ett väldigt annorlunda slott och en fantastisk trädgård.

Vi började med en rundtur i slottet som är gigantiskt. Jag vet inte hur många rum som finns, men om jag säger att där finns flera balsalar och handbyggda grottor under huset… då kanske ni fattar hur stort och annorlunda det är. Konst är den stora grejer här, det hänger tavlor precis överallt. Eftersom familjen fortfarande bor i huset så får man inte se allt och man får absolut inte gå runt själv, utan en guide visar det man får se och ändå tar det ett par timmar att ta sej runt.

Det är stora rum med olika tema, ljust och faktiskt rätt trivsamt – tills man kommer ner i de där mysko grottorna. Där pryds väggarna av snäckor och sten, det har tom varit små vattenspridare i väggarna för att rummen ska vara fuktiga som grottor. Jättekonstigt. Här nere finns också samlingen med kasperdockor, riktigt läskiga faktiskt.

Sen glider huset över i trädgården nästan utan att man märker det. En sekunden är man inne och andra är man ute, men man noterar knappt att man passerat någon dörr. Otroligt märkligt och så läcker. Trädgården tar lixom över huset och när man går upp för en trapp öppnas den framför sej. Man möts av en påfåglar som strövar fritt, växter av alla möjliga slag och färger och en slags uppbyggd trädgård med tio terrasser som är något av det märkligaste jag någonsin sätt.

Här skulle jag kunna gå omkring hur länge som helst och gärna på sommaren eller våren när det är ännu mer blomsterprakt och färg. Men nu hade jag bara förmiddagen på mej, sen var det dax att åka till nästa ö, Isola Di San Giulio, som är ”den tysta ön”.

Isola Di San Giulio ligger inte i lago Maggiore utan i sjön brevid, lago Orta. En kort bilresa bort till orten Omegna, där båten ut till öarna går. Där upptäckte jag att det finns massor med ställplatser och campingar, så hit återvänder jag gärna med husbil någon gång.

Isola Di San Giulio kallas för den tysta ön, pga av kyrkan och klostret som finns här. Hela ön känns lite som en bortglömd och väldigt gammal plats, med sin slitna kyrka och små trånga gränder. Här är såklart ingen biltrafik, ön är inte ens 300 meter lång. Kyrkan finns nämnd redan år 390, rätt gammal alltså.

Vi började med att besöka kyrkan, som är jätteliten och med en spännande krypta under. Målningarna inne i kyrkan är många, stora och välbevarade. Det är tydligen ganska mycket aktivitet här, men den känns nästan öde. Fast man ser ändå att många besöker den eftersom det lyser många tända ljus nere i kryptan. Jag är ändå ganska glad över att komma ut i friska luften igen.

Kyrkan är såklart mittpunkten på ön och det känns som alla gränder är sammankopplade med den. Det känns nästan som att alla byggnader sitter ihop med varandra och även med kyrkan på något sätt, så trångt är det. Man kan komma till ön och bo hos nunnorna, klostret är ett tyst kloster och man uppmanas att gå ut i gränderna för kontemplation. Längs med vägen finns tavlor med kloka ord och budskap. Här är verkligen jättefint och så otroligt mysigt att gå.

Att komma på besök några timmar är intressant och kanske stanna ett par dagar, men längre än så vete sjutton. Jag tycker om tystnaden, men helt tyst flera dagar vet jag inte om jag vill vara. Skulle ni kunna det? Här finns iofs en restaurang också, som är öppen på torsdagar… alltid nåt 🙂

Två fina och intressanta öar alltså, i norra Italien. Absolut värda ett besök om ni är här och faktiskt värda att planera in och ta en liten omväg för. Tycker iaf jag!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En aktiv resa med bågskytte och zip-line

oktober 3, 2022 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Resan till Italien var definitivt inte någon mysig solresa. Vi vandrade mellan små byar i bergen och jag fick prova både bågskytte och åka zip-line. Så himla kul, även om det kunde gått lite fortare 🙂

Jag har nog alltid varit lite av en pojkflicka, även om jag ändå varit ganska ”flickig”. Tidigt fick jag följa med min pappa ut på jakt och han lärde mej att skjuta både med riktigt gevär och prick på burkar med luftgevär. Även om saker skulle kunna vara lite läskiga visar jag det inte, utan kastar mej ut för att se om det verkligen var så läskigt som jag trodde. Oftast är det inte så. Jag litar på att de saker som finns att prova är säkra, annars skulle de ju inte få finnas där.

Varken vandring och bågskytte är ju inte särskilt läskigt och rätt ofarligt. Jag gillar att gå långt, så det äventyret var en ren njutning även om jag fick skynda ikapp de andra hela tiden. Skytte gillar jag, och är faktiskt hyfsat bra på det, så var det även med bågskytte tydligen. Jag träffade iaf tavlan utan problem. Men min vänsterhand stökar så det blev bara 3-4 pilar innan handen gjorde så ont att jag fick lägga ner bågen igen.

Det jag såg fram emot mest på hela resan var att åka zip-line. Vi kom till Lago d,Orta Zipline, där vi fick skriva under en massa papper, lämna ifrån oss alla grejer, promenera en bra bit och sedan klättra upp för en lång och brant trappa upp till plattformen 60-70 meter upp. Av vår grupp på 11 personer, var vi 8 som åkte, 3 av dem osäkra från början – men de åkte ändå. Även de som tycker att höjder är läskiga åkte. Så himla coolt!

Där står man på plattformen, högt upp ovanför vattnet. Banan är nästan 500 meter, 100 meter över vattnet, det är rätt högt när man tittar ut över kanten. Jag tvekade inte, detta ville jag gärna göra – tack o lov har jag ingen höjdskräck eller så. Det man kan känna tvekan inför är själva klivet ut i luften, men det är inget problem här. Man sitter nämligen i selen och åker bara iväg, inget kliv, ingen knuff, man bara glider iväg lite mjukt. Å det går inte så fort heller, tyvärr faktiskt… jag hade gärna sett att det gått lite fortare. Men visst, jag hann se sjön, bergen och omgivningen. Jag hade även en kamera med mej på en pinne och kunde tom filma hyfsat stadigt.

Jag gillar aktiva resor, detta var en av de roligaste jag gjort. Att dessutom utmana sej själv lite och se att man klarar mer än man tror är lite extra roligt. Lite som den modiga lilla grisen 🙂

Har ni gjort något som ni absolut inte trodde ni skulle göra? Som andra ser som lite modigt.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 40 – Kanelbullens Dag

oktober 2, 2022 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Förra hösten vid den här tiden började livet återgå lite smått efter pandemins restriktioner. Lite läskigt tyckte iaf vi att det var att ge sej ut band folk igen. Nu däremot, är det som om det aldrig varit någon pandemi. Både skönt och lite oroligt.

Under restriktionerna var hälsan vår första prioritering. Vi sov ordentligt, tog långa promenader, tränade och åt bra mat. Vi tyckte det var enkelt och mådde bättre än någonsin. Men så kom en massa stress och ganska direkt sabbades de goda föresatserna, trots att vi hade väl inarbetade rutiner. Vi försökte verkligen, men sömnen blev lidande och då är det lixom kört för min del.

För mej är sömnen oerhört viktig och något jag verkligen kämpar med. Pga mina diagnoser fibromyalgi, sömnstörning och hypotyreos är jag tröttare än andra, så är det – och det stör mej otroligt mycket. Men jag försöker verkligen att lägga mej runt 22 och vaknar av mej själv vid 7.30, ännu senare nu under vinterhalvåret. Det är som om kroppen aldrig blir utvilad och ofta behöver jag även en tupplur mitt på dagen. Jag försöker acceptera faktum, men det är svårt. Och i mångas ögon vet jag att jag anses som lat, men de vet inte allt eller vill inte förstå mina diagnoser.

Bra mat äter vi iaf, har gjort de senaste 20 åren och det kommer vi att fortsätta med.

Här är veckans matsedel:

(Siffrorna är för Viktväktare)

Måndag: Pasta med krämig morotssås (19 PP för hela grytan, plus pasta)

Tisdag: Pasta med laxsås (18-27 PP för all sås, plus pasta)

Onsdag: Italiensk kasslergratäng (35 PP för hela gratängen, plus ris)

Torsdag: Kyckling med tomatsås (9-18 PP för hela grytan, plus pasta)

Fredag: Stora räkor frästa i vitlök och Vitlöksbröd (3-5 PP för räkorna, 4 PP per bröd)

Lördag: Snabb lövbiffsgryta (11-13 PP för hela grytan, plus ris)

Söndag: Moussaka (13-22 PP för hela gratängen)

Kanelbullens Dag: Kanelsockerkaka (26-34 PP för hela)

Såklart firar vi Kanelbullens Dag! Vi gillar dock att dela och bakar en kaka som flera kan äta av och då kan man dessutom ta så stor eller liten bit man vill. HÄR finns flera recept på kanelbullar att välja på 🙂

Den här veckan måste ni prova morotssåsen, tom de skeptiske sonen gillade den och det vill inte säga lite. Kycklingen med tomatsås är också jättegod och lättlagad och vem tycker inte om räkor, vitlöksbröd och en god dipp? Moussakan ser kanske inte så fin ut på bild, men är en av mina favoriträtter!

Hoppas ni får en fantastiskt vecka!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube