En ”vårig” bokhög -

En ”vårig” bokhög

mars 25, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Kan en bok ge vårkänslor? Kanske det. Om de har en tydlig inriktning på våren som årstid är det ju ganska självklart, men i övrigt då… De här böckerna har nog mest sommaren och hösten som tema, men jag tycker att de passade utmärkt att läsa på våren. Jag fick iaf vårkänslor 🙂

Jag läser mest böcker av svenska författare, men så finns där några favoriter bland utländska. Bland annat Peter Robinson, men jag tycker att hans stjärna börjar att dala. Han dog för ett par år sedan och nu har man börjat översätta hans första böcker (den här nedan är från 1992) och det kanske är därför de inte är lika bra som de senare? Han var helt enkelt inte bättre än så när han var färsk författare och det är ju rimligt. Frågan är då varför man fortsätter att översätta böckerna när de då kommer i fel ordning och faktiskt är sämre? Men jag kanske har missförstått nåt :-p

Jaja, tål att funderas över…

Vi börjar väl uppifrån som vanligt 🙂

Skärgårdsidyll sökes – Marie-Louise Marc

Den här boken har det gått troll i. Första exet skickades, men bara kuvertet kom fram. Andra boken skickades men inget kom fram, inte ens kuvertet. Tredje gången lyckades både bok och kuvert att komma fram. Postmord lyckades till slut!

Matilda är bröllopsfotograf och har fått som uppdrag för att fota ett bröllop i Skärgården. Hon har ganska nyligen brutit upp från ett förhållande och passar sej för män. Hon fokuserar på sitt jobb och drömmer om en egen studio och en egen utställning. Men drömmen kräver både självförtroende och pengar, hon har inget av det.

Daniel och Nour planerar sitt midsommarbröllop, Joel är deras självklara val av bestman. Han är framgångsrik som mäklare, men en ganska tillbakadragen person privat. Han drömmer om ett eget ställe där han kan fiska och läka sina sår. Joel och Matildas vägar korsas när det sista kring bröllopet ska fixas och självklart uppstår kemi som ingen av dem vill kännas vid. En särskild blodgrupp spelar också in… mer än så säger jag inte om det 🙂

Här är en perfekt mix av kärlek, vänskap, romantik, missförstånd och svek. Är det kanske tom mer romance än feelgood? Jag vet inte, vad tycker ni? Ljuvligt och väldigt charmigt är det iaf och jag kan verkligen rekommenderar den!

Onsdagsbarn – Peter Robinson

Detta är sjätte boken om kommissarie Banks, av jag vet inte hur många – men kanske ett drygt tjugotal. Serien är otroligt bra, men delarna som översatts nyligen svajar lite. Tycker jag, andra kanske tycker annat.

Alan Banks är ändå Alan Banks, den lite kluriga kommissarien som inte är överdrivet social – men artig och rättvis. När en sjuårig flicka försvinner från sitt hem, kastas Banks in i en desperat jakt där varje timme kan vara avgörande. Snart finner han kopplingar till ett brutalt mord i en övergiven gruva, varpå insikten växer att det röra sej om något mer än ”bara” en barnkidnappning.

Det är en ruskig historia, sådär så man känner ett rejält obehag. Skulle något sånt här kunna hända? Böckerna ska kunna läsas för sej, men jag tycker att de ska läsas i ordning – vilket är svårt när de släpps i oordning. Ibland är han skild och ibland är han gift… Men det är bra böcker!

Vrakdykaren – Öhman & Sirc

Den här boken har legat och tittat på mej sedan förra sommaren. Hade jag fattat att den utspelar sej på norra Öland hade jag förmodligen läst den för länge sedan. Nu rensade jag lite i min ska-läsa-hylla och fattade bättre. Började snabbt att läsa och drogs genast med till min kära ö.

Detta är första delen i en ny serie som handlar om Värderingsexperten Birgitta som flyttat från London till norra Öland. En morgon hittar hon en kropp och snart befinner hon sej i en rejäl härva med antikviteter och hemligheter. Tanken att leva ett stillsamt pensionärsliv med sin hund Bonnie, blir inte alls så lugn som hon planerat.

Tillsammans med sin vän, den unge prästen Mårten Trofasth, börjar Birgitta nysta i mordet. Sökandet för dem hela vägen från Öland och Östersjöns botten till Londons Maritime Museum. Snart kommer fallet skrämmande nära, då Birgitta upptäcker oroande kopplingar till sin mans död.

Som det står på baksidan, så är det en underhållande spänningsroman, lite småputtrig sådär. Såklart känner jag igen miljöerna och därför irriterar jag mej på att det bara är några platser som fått påhittade namn, medan de flesta benämns som de heter. Varför bor Birgitta i den påhittade byn Kalka när det så tydligt handlar om Källa? Medan Löttorp får heta Löttorp… jag vill att det ska vara konsekvent påhittat eller inte alls.

Men det är absolut en underhållande läsning och jag läser gärna nästa del också.

Den första bruden – Nora Roberts

Den här har också legat och väntat alldeles för länge. Så himla korkat – den är helt suverän!

Detta är första delen i en ny romanceserie och jag fastnade direkt. Jag menar det bokstavligen. Jag sträckläste från första ordet, till det sista. Och jag överdriver inte om jag säger att jag ser fram emot nästa så mycket att jag nästan skulle kunna åka hem till Nora Roberts och skynda på henne. Vilken bok!

Sonya har precis slagit upp sin förlovning och ställt in sitt bröllop, när hon får veta att hennes bortgångne far har en hemlig tvillingbror. Hennes okände farbror har testamenterat nästan allt han ägde till henne – inklusive ett stort hus. Eftersom hon inte har något som håller henne kvar, säger hon upp sej och flyttar in i sitt nya hus. Där är hon dock inte helt ensam…

Vart efter Sonya bor in sej och börjar nysta i husets historia, händer fler och fler märkliga saker. Här har flera brudar dött på sin bröllopsdag och hon kan bokstavligen se in i deras historia. Det är en minst sagt fängslande bok som har den perfekta mixen av vänskap, kärlek, familjehemligheter och spöken. Massor med spöken!!!

Alla som jag rekommenderat boken till, säger samma sak; den går inte att lägga ifrån sej. Andra delen i serien är planerad till sommaren 2026 och del tre till sommaren 2027. Om jag längtar? Liiiite bara!

Här är fyra rätt olika böcker alltså. En total feelgood, en romance, en deckare och en lite cozycrime. Alla bra på sitt sätt, men den här gången går de faktiskt att rangordna. Ska ni bara läsa en av dessa så är det ”Den första bruden”, men sen kommer ”Skärgårdsidyll” direkt efter. Dykaren på Öland kommer som en självklar trea, med ett litet hopp till kommissarier Banks.

Jag gissar att ”Skärgårdsidyll sökes” kommer att gå till final i nästa års Storytel Awards, tillsammans med ”Tanter på tåg” och ”Lev för mig” (som än så länge bara kommit som ljudbok). Vi får väl se om jag får rätt. Ikväll vet vi vilka som vinner årets gala!

Nu ska jag fortsätta att läsa böcker som ligger och stirrar på mej! Vad läser ni just nu?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Bloggen fyller otroliga 20 år!

mars 23, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

I mars 2006 fick jag för mej att jag skulle starta en blogg. Den hamnade på Expressen, som var en av få portaler som fanns då. Jag kände ingen som bloggade, hade bara ett behov av att skriva. Tänk vilken resa det skulle bli!

För 20 år sedan var bloggar rätt ovanligt. Portaler fanns på Expressen, Metro, Passagen och ett par ställen till. Jag kunde ingenting om datorer, html eller sånt. Jag kunde skriva, det är allt. Och jag hade ett behov av att uttrycka mej, men ingen kanal för att göra det. När jag hörde talas om bloggar blev jag nyfiken, men att ta steget till att starta en… dit var det långt.

Men så hände något…

2006 – Efter tio år inom politiken blev jag nominerad till Riksdagen. Jag skulle alltså ha personvalskampanj och även jobba som valarbetare åt en kommun. Jag kunde, som första person, beskriva hur allt gick till inifrån. Hur man möblerar en valstuga, hur det går till när man väljer bilder och utformar en personvalskampanj, utsattheten som valarbetare i valstugan och en massa annat.

Jag startade bloggen och döpte den till ”Riksdagen nästa” och valde Expressen som min plattform. Det small till direkt. Expressen publicerade nämligen sk ”oneliners” ur våra bloggar i pappersupplagan av tidningen. Och mitt ämne var unikt, alltså blev det ganska många onliners, under kommande halvåret. Som en liten följetong från valstugan på torget i Huddinge, kanske man kan säga.

Jag stod dock rätt långt ner på listan och visste att jag inte skulle bli invald, men det var kul att får vara med i den där galna karusellen. Direkt efter valet i september, döpte jag därför om bloggen till ”Ensamma Mamman”. Efter att först ha kollat av med Cecilia Torudd att det var ok att använda namnet, då hennes seriestrippar hade samma namn. Hon sa ja!

Ensamma Mamman av underbara Cecilia Torudd

2008 – Expressen lägger ner och jag flyttar bloggen till Blogspot. Det är den enda portal som jag då hittar som jag kan importera hela bloggen till, jag vill ju inte förlora något. Efter lite meck ligger den där, nästan i sin helhet. Bilderna vill inte följa med över, men texten finns iaf.

Jag träffar Martin och är ju inte ”Ensamma Mamman” längre. Så efter en tid och noga övervägande döper jag om bloggen. Den är numera så stor och välkänd att ett namnbyte känns lite knepigt, alltså håller jag det enkelt och lägger bara till Fd – före detta. Och sedan dess har den hetat så.

2013 – Jag tror att det är ungefär här som jag blir inbjuden till mitt första sk Bloggevent. Så förutom de jag lärt känna på Expressen och fortfarande har kontakt med, kommer jag nu in i en gemenskap med folk som faktiskt tjänar pengar på sina bloggar. Som har detta som sitt jobb, helt eller delvis. Jag knyter kontakter, lär mej mer och får snart mitt första betalda uppdrag via någon slags förmedling.

Nånstans här startar jag instagram också. Mest av nyfikenhet och på kul, som de flesta andra. Men detta blir snart ett komplement till bloggen och det går snabbt att få rätt många följare. Ingen är mer förvånad än jag 😛

Hemmafru med sociala medier

2014 – Martin har omskolat sej och börjar en helt ny karriär. Han tjänar så pass bra att jag kan bli hemmafru om jag vill. Så jag börjar lägga mer tid till bloggen och sociala medier, eventen blir fler och allt börjar kännas väldigt spretigt. På hösten startar vi därför onlinemagasinet Du i Fokus – duifokus.se för att avlasta bloggen, så den kan gå tillbaka och bli min dagbok igen. Som det var tänkt från början.

Du i Fokus tar form och det som skulle vara ett hobbyprojekt spårar ur totalt. Sedan dess har magasinet varit mitt arbete och det jag dagligen gör. Där kan jag skriva om det som inte handlar om mej, det är lixom bara jobb.

2018 – Bloggen växer ännu mer och det kommer fler förfrågningar om samarbeten. Blogspot börjar kännas för litet, så efter 10 år på Blogspot tar jag steget och skaffar egen domän. WordPress blir bloggens nya verktyg. Jag gillar inte förändringar, men det är bara att tugga i sej och lära sej allt nytt. Som tur är fattar ju Martin sånt, så när något krånglar rycker han in och reder ut det jag ställt till med.

2021 – Vi är mitt i pandemin och Sverige har en massa restriktioner. De senaste åren har jag skrivit mycket om resor, allt det tar ju slut när covid seglar in över världen. Så vi köper husbil och börjar åka Sverige runt och hittar massor med nytt att skriva om. Och filma. För helt plötsligt har vi en Youtube-kanal också. Och den växer snabbt, så pass att vi efter ett år faktiskt kan tjäna några kronor varje månad.

2022 – hade vi vår första husbilsträff och efter den hör campingtidningen Husbil & Husvagn av sej och vill att vi ska skriva en kort text om träffen. Efter det får vi skriva ett par texter till, men det blir ingen riktig fart på skrivuppdragen. Förrän jag, våren 2024 (?) av en slump träffar chefredaktören på Husvagn & Camping på en lunch, och frågar fräckt om han inte behöver en skribent. Det gör han!

2026 – Idag är alltså bloggen och sociala medier större delen av mitt jobb, men så finns även uppdraget för campingtidningen som är det som ger mej en stadig inkomst. Martin har gått ner på 80% på sitt IT-jobb, för att rodda med Youtube och som min fotograf resterande tid. Numera bor vi större delen av tiden i vår husbil och älskar vårt nya liv!

Jag tror inte att särskilt mycket av detta skulle hänt utan bloggen. Den gjorde att jag fick en massa bra kontakter, blev ett ”namn” och den öppnade en massa spännande dörrar. Saken blir ju inte sämre av att jag är en sån som vågar ta chansen och oftast tackar ja till konstiga erbjudanden.

Så idag firar jag bloggens 20 år och klappar mej själv på axeln för att jag vågade kasta mej ut i en värld som jag inte visste något om. Men det gjorde ju nästan ingen då, vi var pionjärer allihop. Och se som det blev. Det är himla kul att ha varit med hela vägen, iaf nästan från början.

Grattis till mej 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 13 – Våffeldax

mars 22, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Våffeldag på onsdag och sommartid på söndag. Vårdagjämningen har passerat och vi ser fram emot april och att en påskledighet närmar sej. Tiden går snabbt, nu hinner man knappt med i svängarna. Just den här delen på året kan få gå lite långsammare, så man hinner njuta av ljuset och naturen som vaknar till liv.

Apropå påsk, så kanske en och annan av er börjar planera för den. Här finns lite tips på gott till påskbordet. I år blir det nog kallskuret för oss, känns enklast när vi är ute med husbilen. Sillsmörgåstårtan som är planerad till påskafton gör man lätt i husbilen. Den är supermäktig så man behöver bara en liten bit.

Nu börjar grillsäsongen. Många som campar tar ofta fram grillen, oavsett årstid – vi gör det dock nästan bara när det blivit lite varmare. Den här helgen är det nog dax att köra årets första grillning faktiskt. HÄR finns tips till grillkvällen, både tillbehör, det man lägger på grillen och några efterrätter.

Även när vi är ute med husbilen så försöker vi att äta bra mat och planera lite i förväg. Vi gör dessutom nya recept på vägen också, som passar att laga i små utrymmen. De rätterna gör vi även små filmer om på youtube, vi kallar dem för ”I Jikitas kök”, och fler recept kommer. Nu finns det ju även vår kokbok med enkla recept: ”Jikitas mat för små kök”. Hojta om ni vill köpa den 🙂

I år ska vi även bli ännu bättre på att motionera och träna när vi är iväg. När man bara har någon meter mellan säng och arbetsplats är det lätt att bli lite passiv, men det ska vi ändra på!

Än är det några dagar kvar till påsk. Här är veckans matsedel:

Måndag: Äggkaka med burgare (10 P för kakan)

Tisdag: Krämig fiskgratäng med dill (13 P för hela gratängen)

Onsdag: Krämig pasta- och kasslergratäng (37 P för hela gratängen)

Torsdag: Parmesangratinerad kyckling (3 P/port, plus ris)

Fredag: Räkröra med bakpotatis (0 P för röran, plus potatis)

Lördag: Pasta med lövbiff och rostade grönsaker (1P/port, plus pasta)

Söndag: Pasta med bacon och majs (fr 1P/port, plus pasta)

Våffeldagen: ”Smalare” våfflor (0 P!!!)

Det är en himla god vecka och det mesta funkar i matlådan, så gör lite extra. Vi tar faktiskt med oss några matlådor i husbilen, så himla praktiskt att bara ta fram. Matlådor är min räddning, särskilt när jag är ensam till lunch. Det är ju sååå tråkigt att laga mat till bara sej själv. Då är det mycket enklare att rota fram något ur frysen och värma. Sån är jag 🙂

Hoppas ni får en alldeles fantastisk med härligt väder och god mat.

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Annorlunda show med Per Andersson

mars 20, 2026 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Jag vet att vissa har lite svårt för Per Andersson. Kanske förståeligt eftersom det oftast är hans hysteriska sidor som visas. Men jag har sett andra sidor och vet vad han går för. Och vill därför uppmana er: Döm aldrig boken efter dess utsida…

Jag försöker alltid att bilda mej min egen uppfattning om både saker, händelser och personer. När det gäller Per Andersson har jag inte haft någon åsikt eller uppfattning alls egentligen. För länge sedan träffade jag honom på en premiär där vi siktade in oss på exakt samma godsak i en godisskål och det blev en slags fäktningskamp med varsin skumtomte i handen. Oförargligt och rätt roligt.

Lite senare, eller om det var före… var jag på en presentation om förställningen ”The book of mormons”, där han och Linus Wahlgren berättade om musikalen och hängde med oss en stund. Då hörde jag honom sjunga för första gången och jäkla så bra han sjöng. När vi några år senare fick inbjudan att se julshowen ”Tomten och Bocken” var det ingen tvekan om att tacka ja. Här kom han ännu mer till sin rätt och visade sin sångtalang på mer än ett sätt. Han kan sjunga!

Sedan dess har jag intervjuat honom flera gånger och sätt honom i bla Diggiloo-ensambeln. De har ju alltid en komiker med sej på sin turné och förra sommaren var det just Herr Andersson. Han var otroligt rolig och tog ut svängarna totalt. Tramsigt? Både ja och nej.

Strax innan jul förra året, var det premiär av hans Kardborreshow. En väldigt annorlunda föreställning som formas av publiken. Där hänger ett stort tygskynke på scenen, med rutor och namn på olika sketcher. Publiken kastar sedan bollar som fastnar i någon av rutorna, denna sketch ska han sedan genomföra på studs. Alla föreställningar blir alltså olika och han själv vet aldrig i vilken ordning numren kommer. Det kräver en mångsidig artist att klara en sån grej.

Per Andersson är ett proffs, men få har nog förstått det. Han är dessutom en modig komiker som vågar gå utanför sin comfortzon och kasta sej ut på okänt vatten. OCH han har en jäkla massa talanger. Har ni inte hört honom sjunga, så hoppas jag verkligen att ni får chansen. Kardborreshowen är en väldigt annorlunda show och jag imponerades så många gånger av hans mångsidighet. Jag tror att vi skrattade från första minuten till den sista. Vi gav fyra stjärnor i vår recension. Ni kan läsa den HÄR!

Visst kan det väl vara tramsigt lite då och då, men jag tycker att hans seriösa sidor kommer fram mer och mer. Han har blivit mer personlig med sin publik, visar mer av sin personlighet och är mer sårbar. Och då blir han dessutom lättare att ta på allvar, även om det är humor han sysslar med.

Så ni som tycker att han bara är tramsig. Ge honom en chans. Se hans kardborreshow, hör honom sjunga, se honom i Diggiloo från sommaren 2025 (finns på TV4-play tror jag). Se på honom med nya ögon och lyssna på det han faktiskt säger. Det finns mycket som snurrar i Anderssons skalle och det mesta är faktiskt briljant. Jag tycker faktiskt att han är lite missförstådd…

Kardborreshowen går just nu som turné lite överallt i Sverige. Skaffa biljetter om ni vill skratta.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Vi vann!!!

mars 19, 2026 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

I förra veckan var vi på en sk roadshow där Tanzania visade upp en mängd olika verksamheter. Under kvällen pratade vi med alla utställare, som hade mycket intressanta att berätta om. Kvällen avslutades med en utlottning och vi vann!

Ni som följt mej under åren vet att jag älskar Afrika och att jag även bodde där under en tid. Halva mitt hjärta finns kvar i lilla Gambia och vi återkommer dit så ofta vi kan. Men nu var det länge sedan… jag tittar på resor nästan varenda dag, men det är både för dyrt och omständligt. Ving hade charterresor till Gambia i säkert 40 år, men slutade under pandemin. Nu har Apollo resor, men det är med reguljärflyg och tar väldigt lång tid. Men snart måste vi åka tillbaka oavsett.

En safari i Tanzania var min dröm och när jag fyllde 40 (2010) blev den drömmen verklighet. Vi hade en fantastisk resa med en veckas safari och en vecka på Zanzibar. Det var verkligen en drömresa på alla sätt. Vi såg alla ”Big Five” på bara ett par dagar och sedan en massa andra andra djur som inte ingår i den exklusiva gruppen.

Att vara på en safari är som att befinna sej mitt i ett naturprogram, helt fantastiskt. Men det är rätt jobbigt också faktiskt, efter 6-7 dagar är man helt slut och har sand typ överallt. Att då avsluta med en vecka på Zanzibar och de härliga vita stränderna, var helt perfekt. Jag som aldrig badar, för att det alltid är för kallt, gjorde faktiskt det. Flera gånger!

Men detta är alltså länge sedan. Att höra alla presentationer och se alla fina bilder gav såklart en galen längtan tillbaka. Vem vill inte flyta fram i en luftballong över savannen, en tidig morgon i soluppgången? Vem vill inte gå på milslånga stränder och njuta av solen? Vem vill inte se en grupp zebror som leker eller en buffelhjord som svalkar sej vid ett vatten? Det finns så otroligt mycket att se och uppleva och tycker man om att fotografera, ja… då har man snart kramp i avtryckarfingret.

På roadshowen var ett 30-tal utställare på plats och de som hade pratat med flest fick tävla sinsemellan om första priset. Det var jag (och Martin) och Christian från Mat- och resebloggen. Vi två hade lyckats prata med alla och fick därför svara på några utslagsfrågor om Tanzania. Och jag vann! Nu kom det svåra. Jag fick nämligen välja pris bland de som snart skulle lottas ut till resten av besökarna. De 5-6 alternativen rabblades upp och på typ två minuter skulle jag alltså bestämma mej.

Efter lite velande blev det 4 nätter på en fin lodge i Arusha och 2 dagar med utflykter i parkerna Tarangire, Serengeti och Ngorongoro. För två personer. Nu ska vi bara hitta ett sätt att ta oss dit och kolla med några av de andra företagen som var där. Så kan vi åka dit och göra några riktigt roliga resereportage. Vilka filmer det kan bli!

Så nu försöker vi att knyta ihop allt. Vår tanke är att åka i februari/mars nästa år och vara borta ett par veckor. Vi kommer inte att åka till Zanzibar, utan istället leta upp de finaste stränderna i Tanzania. Vi vill hitta ett alternativ till att åka ut på öarna.

Så nu hoppas vi att detta ska gå i lås. Vi har vunnit roliga grejer förut, som sedan fallit platt. En hotellövernattning här eller en utflykt där. Utan resan dit blir en sån vinst rätt dyr i slutänden. Här var det ändå nästan en veckas vistelse på ett fint hotell, samt utflykter, så vi ska verkligen försöka få till det.

Nog för att Egypten hör till Afrika och där har vi ju varit rätt nyligen. Men jag längtar tillbaka till ”bushen” och djuren, det som är mer utmärkande för kontinenten. För Afrika är ju inget land, det är en kontinent med väldigt många spännande länder. Vi har besökt några, kanske fler än många andra – men har väldigt mycket kvar. Just Tanzania har vi iofs rest runt i förut, men där finns mycket kvar att se. Jag hoppas verkligen att vi kommer dit igen!

Skulle ni vilja åka på en safari?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Att ge och ta emot en komplimang

mars 17, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Hur bra är ni på att ta emot komplimanger eller fina ord? Det kan ju vara svårt att veta vad man ska säga lixom… Jag tror ändå att jag är ganska bra på det och förra veckan fick jag faktiskt öva flera gånger 🙂

Jag gillar att ge komplimanger, både till folk jag känner och inte känner. Det kan vara att man gör något bra, är en trevlig person eller klär sej snyggt. Vad som helst egentligen, bara för att göra någon glad. Och jag gör detta ärligt såklart.

Eftersom jag gör detta rätt ofta och till lite alla möjliga, har jag kunnat se en mängd olika reaktioner. De flesta blir såklart glada och suger i sej. En del blir generade och så kommer det där ”Asch… den här gamla trasan” typ. Sen finns det faktiskt en reaktion till och det är dom som blir misstänksamma. ”Vad menar du?”. Som om jag vill ha något av dem… jättekonstigt tycker jag. Men även lite sorgligt.

Komplimanger på rad

Jag är inte särskilt van vid att få komplimanger. Förutom av min man såklart, han öser verkligen fina ord över mej. Men förra veckan började med ett jättefint mail från en av våra uppdragsgivare. Hen strösslade superlativer över oss, att jag hade ett särskilt sätt att skriva och att vi tog fina och lite annorlunda bilder till reportagen.

När vi senare träffade vederbörande fortsatte hen att berömma oss inför den föregående redaktören. Sånt värmer och gör oss lite säkrare när det gäller vårt uppdrag. Vi kommer definitivt att ha det kvar så länge hen är kvar på sin plats.

Några dagar senare var vi på ett större event med folk vi aldrig träffat förut, men haft kontakt med på olika sätt. Då kom det fram en kvinna som sa att hon följt mej och bloggen i många år och tycker att jag verkar vara en så härlig människa och sprider glädje runt mej. Jag blev sååå glad! Det är ju precis så jag vill vara och så jag vill uppfattas. Vem vill inte sprida glädje lixom?

Jag sa såklart TACK! Flera gånger. För det är ju faktiskt det enda man behöver göra, säga tack. Svårare än så är det inte att ta emot fina ord. Säg bara TACK!

Alla behöver ett uppmuntrande ord lite då och då. Heller ofta än sällan. Och det är ju så lätt att ge det. Å har man inget att säga kan man ju alltid le. Jag menar, alltid tar någon emot ditt leende och sprider det vidare. Handen på hjärtat; hur bra är ni på att ge komplimanger? När gjorde ni det senast? Och hur tar ni emot de som ges till er?

Som jag brukar säga: Sprid kärlek likt konfetti!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Gott i påsk!

mars 16, 2026 Marlene Kommentarer 14 kommentarer

Påsken närmar sej och det kommer många frågor om mat och godis som passar för en ViktVäktare på påskbordet. Här nedan kommer några förslag, men allt med ägg passar väl tänker jag 😛

Vi firar inte påsken särskilt mycket, mer än att det kanske blir något extra ägg, typ… så jag har inte riktigt koll på vad som ska finnas där – men här kommer lite som jag tror passar bra. Sillsmörgåstårtan kan jag dock rekommendera, den gör vi lite då och då oavsett högtid eller årstid.

Precis som till jul och midsommar så är det ju trots allt inte maten som är viktigast, utan samvaron 🙂

På Påskbordet:

Enkel Sillsmörgåstårta (92 P för hela)

Klassisk gubbröra (24 P för hela satsen)

Djävulsägg (1 P per ägg)

Janssons (15 P för hela formen)

Grönsakspaj (26 P för hela)

Julmuststek (men med påskmust 8 P för hela steken)

Morotslåda (33 P för hela låda)

Kycklingrullader (6 P/port, plus ris)

Ostfylld filé (22 P för hela filén)

Potatiskaka i form (2 P per form)

Äggkaka (10 P för hela kakan)

Lerpottesill (25 P för hela formen, plus tillbehör)

Kycklingköttbullar (3 P för alla)

Zucchinigratäng (4 P för hela)

Lättlagad potatiskaka (5 P för hela formen)

Mangosalsa (0 P för hela skålen)

Picklad rödlök (0 P för allt )

Rödbetssallad (2 P för hela satsen)

3 Olika sillar (Vet ej P)

Efterrätt:

Persika under marängtäcke (fr 4 P/port)

”Stekt Ägg” (4 P per ägg)

Lätt äppelkaka (9 P för hela kakan)

Hallonsorbet (0 P för hela satsen)

Krämig bananglass (0 P för hela satsen)

Yoghurtglass med mango (5 P för hela satsen)

Trollgröt (2 P/port)

På Godisbordet:

Gelegodis (0 P för hela satsen)

Chilirostade kikärtor (4 P för fettet)

Fruktremmar (1P/15 gr)

Hoppas ni hittar något som passar er, annars kanske det finns något annat på Du i Fokus, kolla där.

Ha en riktigt ”god” påsk!

_{Missa inga inlägg:}

_{Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube}

Matsedel v 12 – med tacotips

mars 15, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Då har även halva mars snart passerat. Solen skiner på nosen, fåglarna sjunger och våren är verkligen på väg. Just precis nu känns allt väldigt bra, hela den varma årstiden ligger framför oss 🙂

Vi mår bättre än på länge, knoppen och kroppen har börjat svara på vår ”behandling”. Promenaderna och träningen gör nytta och känns i hela kroppen. Jag blev sjuk av stress för ett par år sedan, för tredje gången i mitt liv. Samtliga gånger har det varit utomstående anledningar till att jag ”gått in i väggen”. Saker i närmaste familjen som jag inte kunnat påverka, men blivit väldigt sjuk av.

Den här gången gick det längre än de andra gångerna och jag är äldre, så vägen tillbaka är låååång. Men jag kämpar på med mina tre träningspass i veckan, ni hittar mitt pass HÄR och minst en daglig promenad, helst två, bra mat (fokus på protein och fibrer), 8 timmars sömn och massor med skratt. Sen får det gärna bli en tripp med husbilen då och då också, så är allt perfekt 🙂

Oftast kan man påverka stressen ganska mycket själv, iaf om det handlar om jobb eller annat ”ytligt”. Så länge det inte handlar om kris i familjen brukar man kunna parera. Gör allt ni kan för att sätta stopp i tid om ni känner att väggen närmar sej. Ni vill inte hamna där jag är.

Med bra mat kommer man långt. Här är veckans meny:

Måndag: Palakpaneer (9 P/port, plus ris)

Tisdag: Krabb- och räkgratäng (10 P/port)

Onsdag: Kassler med senap- och basilikasås (7 P/port, plus pasta)

Torsdag: Räkor med spenat och pasta (4 P/port plus pasta)

Fredag: Taco med hemmagjord tacokrydda (0 P) och ärtamole (0 P för allt)

Lördag: Flygande Jakob (8 P/Port, plus ris)

Söndag: Potatiskaka med grillad korv (5 P för hela formen!)

Mycket gott även denna vecka. Jag vill slå ett slag extra för potatiskakan som är jätteenkel och passar både till grillat, den fina middagen och köttbullar. Vi har även gjort den i portionsformar och haft den på nyårsafton till en finare köttbit.

Jag vill också tipsa om vår tacokrydda som är både billigare, godare och nyttigare än den köpta. Gör en rejäl omgång på en gång och ha färdigt i en burk, den passar till allt! Ärtamolen funkar bra istället för guacamole, avokado är ju ganska dyrt och ärtor är inte lika svåra att hitta mogna 🙂

Vi äter oftast vår taco med quorn- eller kycklingfärs (eller med pulled chicken – recept HÄR), med vår tacokrydda och ärtamole smakar tacon precis lika bra som vanligt – men betydligt färre kalorier/Points. Vill man kan man ju äta med salladsblad för att spara ännu fler kalorier/Points, men vi äter med tortilla och gör det med gott samvete 🙂

Mycket kalori- och Points-snack, men det är ju lite så mitt liv är. Ska jag hålla vikten så är det lixom bara att tugga i mej att jag måste fortsätta att ha koll. Inte varje dag, men ofta. Har jag bara koll i vardagen, kan jag flippa ur lite andra dagar. Som tex lördagsmiddagen med Flygande Jakob med en massa jordnötter 🙂

Gör en riktigt bra vecka, det ska jag göra!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En kul kväll med röd personlighet

mars 14, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Tack Anna (från Pufz.se) för lån av bild

Veckan har varit full med roligheter, men höjdpunkten var när Helena och Peter (aka FreedomTravel) bjöd in till fest. Och som på alla bra fester, slutar den i köket. Det gjorde den iaf för mej…

Redan i höstas pratade Helena och Peter (FreedomTravel) om att arrangera ett event där de ville samla några intressanta destinationer, samt ett gäng vänner och kollegor dvs reseskribenter, journalister, bloggare och influencers. Vi bollade lite fram och tillbaka och kom fram till att detta var bäst att hålla en dag mitt i veckan i slutet på vintern, eller början på våren, innan resesäsongen för de flesta av oss kör igång ordentligt. De letade lokal och kom fram till ett datum. I torsdags var det dax!

Helena hörde av sej på förmiddagen och bad om hjälp, så jag åkte dit en liten stund i förväg. Men när jag kom dit var allt redan perfekt uppstyrt, så jag kunde mest gå runt och ta lite bilder innan alla andra kom. Utställarna var på plats och snart började folk att trilla in, både gamla och nya bekanta. Där var faktiskt lite husbilsfolk också, kul kul. Och det var ju tur att jag tog mina bilder innan, för sen fick jag lite annat att göra…

Helena och Peter hade fullt upp med att hälsa välkomna, presentera sina gäster och håll korta små anföranden. Det minglades och skålades, snart var lokalen full med folk. Alla med samma intresse; resor. Representanter från Uzbekistan, Tunisien, Tyskland, Österrike och Slovakien var på plats för att berätta om sina resmål och mat från Uzbekistan serverades. Peter hade dessutom stått och rullar chokladbollar till hela gänget, som kanske var sisådär 50-60 pers. Många chokladbollar vare… 😛

Vilken färg är du?

Helena höll ett kul litet välkomsttal, där hon gick igenom olika typer av personligheter. Presentationen hölls på engelska, men ni kan säkert förstå vad bilderna säger. En gul personlighet gillar en bra historia. Blå planerar allt som går att planera. En röd tar kommandot och blir en slags reseledare. Och den gröna ser till att alla trivs och har det bra.

Självklart kan man vara en blandning av flera och jag konstaterade snabbt att jag är både gul och röd. Det får gärna hända något som blir en bra story, och jag är inte rädd för att leda gruppen. Det visade sej väl ganska snabbt och tydligt under kvällen. Och även här, eftersom det blev en bra story 😛

En himla trevlig tillställning helt enkelt. Men så såg jag hur disken började hopa sej och hur killarna som skulle hjälpa till började se lite stressade ut. Tydligen funkade inte diskmaskinen som den skulle. Glasen började ta slut, mingelborden svämmade över av disk. Å jag är ju som jag är. Så jag hoppade in och började peka med hela handen. Rensade borden och ställde mej att diska. Det var det där med röd personlighet…

Medan presentationerna hölls diskade jag vin-, champagne- och vattenglas för glatta livet – medan killarna fortsatte att plocka undan. Vi kunde fylla på med rena glas och få lite ordning på torpet igen, medan kvinnor i vackra klänningar dansade förbi. Och efter sisådär hundra diskade glas kom äntligen diskmaskinen igång. Då klev jag undan och killarna fick klara sej själva igen. Tills alla hade ätit klart och folk började runda av, då hjälpte jag till att städa av lite – så att Helena och Peter helt kunde ägna sej åt sina gäster. Ni fattar varför jag inte tog så många bilder va? Det föll lixom bort.

Om jag nånsin kommer fram till Samarkand…

Tyvärr missade jag ju en del, typ det mesta, av presentationerna. Men hann iaf prata med Tyskland, Tunisien och Uzbekistan innan kvällen var så slut. Så nu får vi se om det kanske blir höstens resmål, det skulle vara helt fantastiskt att få se Samarkand. Platsen som Evert Taube sjöng om och som jag hört om sedan jag var liten.

Man brukar ju säga att på en bra fest samlas de flesta i köket, så detta måste ju varit en himla bra fest. Men jag tänker nog inte diska för hand något mer i år. Jag har gjort mitt 🙂

Nu undrar jag såklart vilken personlighet ni är? Vilken färg är din? Är det en mix av flera kanske?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Både mysigt och spännande

mars 13, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag läser så mycket just nu att jag ligger efter med boktipsen här på bloggen. Jag brukar ju ta fyra i taget, för att det inte ska bli bara boktips – men det blir rätt tätt ändå. Men så får det va!

Jag gör mitt bästa för att komma ikapp med årets nyutgivna böcker och det går riktigt bra. De flesta är lästa, de ska bara skrivas om. Här på bloggen visar jag upp allt jag läser och berättar om dem lite kort. På Du i Fokus plockar jag ut det som är extra intressant och skriver längre recensioner. Som jag skrivit förr; det är skillnad på tips och recension.

Här är en ny bokhög, en rätt mixad sådan. Två är mysiga, en är riktigt spännande och en är en slags spänningsfantasy. Fyra läsvärda böcker som jag gärna tipsar om.

Vi börjar uppifrån som vanligt

Tillbaka till Riverside Drive – Frida Skybäck

Bokhandeln på Riverside Drive kom för några år sedan, men jag läste den inte förrän nu på semestern i januari. Då kommer svenska Charlotte till London för att hon ärvt ett hus, bla innehållande en bokhandel. Hon blir så förtjust i området och butiken att hon stannar i England.

I uppföljaren vill pojkvännen att de ska köpa en gemensam bostad och ta nästa steg i deras förhållande. Men det är något som tar emot för henne och hon känner att hon måste åka till Sverige och avsluta alla läsa trådar där först. Allt krånglar såklart till sej och det blir en massa missförstånd. Som det ska vara i en riktig feelgood. Och såklart löser det sej också. Som i en riktig feelgood.

Här är en perfekt mix av kärlek, familjehemligheter, vänskap och en stor dos av härliga miljöskildringar från den engelska landsbygden. Så mysig bok, eller böcker… för ni måste läsa den första också, så ni får hela Charlottes historia.

Skuggflickan – Anki Edvinsson

Det här är femte delen om Charlotte von Klint. De kan läsas fristående, men jag tycker att de ska läsas i ordning för att få hela hennes historia.

Just den här boken börjar med att en flicka hittas överkörd vid en landsväg utanför Umeå. Allt tyder först på en tragisk olycka – tills polisen inser att något inte stämmer.

Parallellt får vi följa Linda i Stockholm, som lever i en våldsam relation. En dag hittar hon en lapp i pojkvännens jackficka, och den tyder på att han har en affär med någon annan. Men det ska visa sig att sanningen är värre än hon kunnat ana.

Det finns även en tredje historia, som handlar om sextonåriga Luna. Hon har hamnat i klorna på ett nätverk som inte drar sig för att utnyttja henne tills hon går under.

Det är en hel del att hålla reda på och jag brukar inte gilla sånt, men det här är bra. Väldigt bra. Anki Edvinson far ett sätt att skriva som fängslar mej från första till sista sidan. Det är spännande, oväntade tvister och intressanta karaktärer. Väldigt bra böcker helt enkelt.

Hemma där hjärtat finns – Jenny Colgan

Detta är tredje delen i serien om MacIntyre, dessa kan man läsa för sej, men det är ändå roligt att känna igen förbipasserande karaktärer från tidigare böcker.

Den här gången handlar det om Janey och hennes dotter Essie. Janey bor i ett charmigt hus vid havet i Carso som hon själv renoverat, har ett jobb som hon älskar, två vuxna barn och en varm vänkrets.

Plötsligt måste hennes trettioåriga dotter Essie flytta hem igen, vilket sätter deras relation på prov. Dessutom hotar detta Janeys försiktiga försök att börja dejta igen. Essie har just förlorat jobbet, hyran i Edinburgh är omöjlig att betala och pojkvännen vägrar ta nästa steg.

Som jag brukar säga så är hundar svaret på nästan alla frågetecken. Å så är det i den här boken, en omplaceringshund som plötsligt får valpar för inte bara mor och dotter närmare varandra, utan hela grannskapet.

Jenny Colgan är feelgood-drottningen av England. Hon har den där alldeles perfekt mixen av kärlek, svek, vänskap och missförstånd. Som en riktigt bra feelgood ska vara.

Dödlig tid – Elly Griffith

Detta är andra delen av Ali Dawson som åker fram och tillbaka i tiden. Liten som en variant av Outlander. Gillar ni den serien, så måste ni läsa den här.

Ali Dawson leder arbetet vid Londonpolisens avdelning för kalla fall. Hennes kollega Jones är fast på 1800-talet och verkar omöjlig att få hem. Frågan är väl om hon verkligen vill återvända till 2000-talet?

Ali arbetar med ett gammalt fall som rör tre självmord; unga män som ramlat från hög höjd och svävat mot sin egen död. Alla kan kopplas till ett känt medium, som fått männen att tro att de kunde flyga. Ledtrådarna leder henne tillbaka till 1800-talet och snart befinner hon sej i Jones hem. Där hittar hon även sin katt som nyligen försvunnit.

Det är lite för flummigt för min smak, men jag gillar Elly Griffith – så jag fortsätter att läsa. Käre maken älskar såna här böcker, där är vi lite olika… Men visst är det en rolig lektion i Storbritanniens historia, bara en sån sak som att Ali möte Dickens är ju himla kul. Det är absolut underhållande läsning, så jag fortsätter 🙂

Fyra ganska olika böcker alltså, tre som utspelar sej i England. Av de här är det ändå Riverside Drive som är favoriten, tätt följd av Anki Edvinsson.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Årets första husbilsmässa – ett vårtecken!

mars 11, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Sen vi köpte husbil har våren fått en helt annan betydelse än förut. Även om vi kör året om, så är det ändå något speciellt när vägarna torkar upp och solen börjar värma. Numera är även årets första husbilsmässa ett säkert vårtecken. Och den ägde rum i helgen som gick, så nu är det vår på riktigt!

Stockholm Husvagn Husbil har efter ett par år blivit ett naturligt inslag på Båtmässan, eller Allt för sjön, som den ju egentligen heter. Båtfolk och campare har en hel del gemensamt, bland annat när det kommer till tillbehör. Vi med husbil har dock en betydligt längre säsong, och kan köra året om om vi vill, vilket är en stor fördel tycker jag.

Min tremänning/kusin/trassling/ellervadedetnuheter som har båt, och jag har en evig diskussion om fördelar och nackdelar med båt vs husbil. Vi tycker såklart att vi har rätt bägge två 🙂

I helgen var det alltså dax att besöka husbilsmässan, fast vi var där direkt när den öppnade på torsdagen. Redan innan den öppnade faktiskt. Vi var inbjudna på frukost med Hymer, för att få veta allt om deras nyheter. Efter en trevlig stund sprang vi sedan runt som tokar för att filma så mycket vi kunde innan det blev för mycket folk. Men vi hann träffa lite roligt folk på vägen, bla vår redaktör med tidningens maskot.

Två filmer skulle det bli. En allmänt om mässan och med några nyheter och trender. Jo, det finns rätt många trender inom camping. Just nu är det att soffgruppen ska vara bak i husbilarna och de ska gärna ha fyrhjulsdrift.

Antingen köper man en jättestor bil, eller också en jätteliten. De där mellantingen som vi har, verkar inte jätteheta just nu. Den andra filmen var just om husbilar med soffa bak, för att visa vilka som finns just nu för de som är sugna på det.

När vi gjort det vi skulle skyndade vi hem för att Martin skulle klippa ihop den första filmen. Den andra var det inte lika bråttom med. Men den första vill vi gärna ha ut fort, så att den som ska på mässan kan få hjälp att planera sitt besök.

På fredagkvällen kom våra kompisar Berggrens hit, vi gör det mesta tillsammans numera och har väldigt roligt ihop. Har man förmånen att träffa likasinnade på ”ålderns höst” utnyttjar man tiden så mycket man kan. Tänk bara vilken förmån att få riktigt goda vänner senare i livet. Coolt tycker jag!

Vi är rätt kvällströtta allihop, så det blev inte särskilt sent. Så strax innan 10 på lördagen stod vi på mässan igen och kunde återigen gå runt det mesta innan det blev tjockt med folk. Vi två hade gjort nästan allt vi skulle och gick mest runt med våra kompisar och pratade med folk. Det kom fram ganska många som vi inte känner, bara för att hälsa. Jättekul tycker vi.

Där var även en hel del gamla bekanta som var roligt att återse. Samt några som vi ”känner” via sociala medier, men aldrig träffat förut. Sånt är ju hur roligt som helst. När det var dax för lunch gjorde vi sällskap med ett gäng för att hinna prata lite mer.

Det blev en rätt lång dag innan vi tog ett sista varv genom båtmässan och åkte hem. Tror 5-6 timmar. Men då hade vi verkligen sett allt och pratat med mängder med roliga människor. Nu var det dax att ta sej hem för att förbereda mello-kväll. Såklart dukade vi upp till taco och kunde senare konstatera att jorå, det var nog rätt låt som vann.

Det blev en väldigt lång, men himla rolig lördag!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

En jäkla vecka!

mars 10, 2026 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

När jag vaknade förra måndagen kändes allt ganska ok. Men när jag skulle träna orkade jag knappt ens lyfta hantlarna, än mindre göra mitt pass… jag var helt orkeslös. Å så skulle det förbli…

Jag kände mej alltså inte sjuk på måndagen, inte heller när Martin däckade på tisdagen. Då hade jag bara lite irriterande hosta. Jag var duktig och tog mina astma-mediciner, ifallatt… På onsdagen hade jag fortfarande hosta och vräkte på med mediciner, jag tänkte minsann inte åka dit på ”riktigt”.

Vi tog hand om oss bäst vi kunde, det blev en dag i onepiece, och på torsdagen vaknade vi hyfsat ok. Å det var ju tur det, för det var ju mässa på g. En av de viktigaste för oss, nämligen Stockholm Husvagn och Husbil. Så vi åkte dit och gjorde det vi skulle, allt gick helt ok. Och även om vi var lite trötta när vi kom hem, så var det ingen större fara med oss.

Martin jobbade som vanligt på fredagen, men då var jag slut. Då låg jag mest och läste eller småslumrade. Men jag var mer trött, än sjuk. Så på lördagen var det full fart igen, mässa hela dagen och mello på kvällen. Ingen fara alls, knappt någon hosta och humöret på topp. Men nog sjutton var jag trött på söndagen. Och på måndagen.

När jag skulle träna igår fanns det fortfarande ingen ork, men en promenad blev det ändå. Och en stund i solen. Den brukar göra susen. Idag mår jag bra även om det känns lite trångt i bihålorna och rätt vad det är så kommer det en hostattack. Men inte mer än så och mer har det knappt ens varit heller. Så jag vete sjutton vad det är för en konstig varannandags-sjuka jag åkt på.

Nu tänker jar iaf inte ge den mer utrymme i mitt liv. Så det så. Nu tänker jag vara frisk!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Matsedel v 11

mars 8, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Är vintern över nu? Vårdagjämning om någon vecka, det är väl ett vårtecken om något? Och påsk om några veckor, ni kanske redan har börjat planera? Då finns tips på påskmat HÄR!

Precis som med jul och midsommar så är vi dåliga på det där med traditioner. Vi äter ju mycket ägg året om, kanske lägger till ägghalvor och sill till lunch på påskafton – men det är nog allt.

Än är det några veckor dit, just nu är det helt ”vanlig” mat som gäller. Med det menar jag att det helst ska vara både snabb– och lättlagat, med vanliga ingredienser och gärna passa för matlådan. Gärna få points också 🙂

Jag tycker inte om recept som innehåller någon udda ingrediens som man sen bara ska ha en tesked av, vad gör man med resten lixom? Så vi håller oss till sånt som man nästan alltid har hemma och används ofta.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Falska köttbullar (1 P/Port, plus tillbehör)

Tisdag: Krämig fiskgratäng (13 P för hela)

Onsdag: Gratinerad kassler (4 P/port, plus ris)

Torsdag: Kyckling med färskoströra (2 P/port)

Fredag: Snabblagade curryräkor (1 P/port, plus pasta

Lördag: Fläskfilégryta (4 P/port, plus ris)

Söndag: Zucchinigratäng och kyckling (4 P för hela gratängen)

Som vanligt så tycker jag att allt är lockande, jag gör ju bara matsedlar med sånt jag gillar såklart.

Men jag vill särskilt lyfta fram de falska köttbullarna, som är saftiga och jättegoda! Curryräkorna är kanon till matlådan, fläskfilégrytan passar även till fest och zucchinigratängen är riktigt smaskig, särskilt till grillat! Kom ihåg den till grillsäsongen börjar.

Ge er en fantastisk vecka, because you are worth it 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Två ”smarta” spänningsserier

mars 6, 2026 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som jag tidigare skrivit, så plöjer jag bokserier just nu. Här är ytterligare två, som jag mer än gärna rekommenderar. Kallentoft är en rutinerad författare so är välkänd för de flesta som läser spänningsromaner. Charlotte Al-Khalili däremot är rätt ny, men väl värd att upptäcka!

Jag läser mycket och alla kategorier. Det spelar inte så stor roll om det är spänning, feelgood eller biografi – så länge det är välskrivet och underhållande. Jag vet inte när jag stötte på Kallentoft första gången, men jag fastnade direkt. Han är en ”intelligent” författare med invecklade intriger och fascinerande karaktärer. Men man (iaf jag) måste vara på ett särskilt humör när jag läser hans böcker, därför kan det hända att de blir liggande lite längre än de ska. Som den här serien ”Underdogs”.

Al-Khalilis baksidestext lät ganska tung, så den blev också liggande. För att jag skulle ha rätt ”modd” för att orka ta in allt och hänga med i svängarna. Det hade jag inte behövt bekymra mej om alls, den har en rafflande intrig och är enormt spännande – men inte alls så tung att man måste fundera två gånger över att sätta tänderna i böckerna.

Nu ska jag berätta lite med om serierna:

Underdogs – Mons Kallentoft

Underdogs bygger på vänskapen mellan kriminalkommissarie Leo Madvig, hans vän Lulu och det muskelsjuka datageniet Vic. De dras in i fall som kopplar ihop de rikas värld med de som lever i skuggsamhället. Tonen är febrig och mörk, men med en tydlig kärlek och lojalitet som motkraft.

I Kärlekens algoritm möter vi 19-åriga Elle, vars pappa sitter på livstid på Österåkers säkerhetsavdelning. Dömd för mord på sin flickvän – ett brott Elle är övertygad om att han inte begått. För att få fram sanningen ger hon sig ut i ett Stockholm där den glittriga ytan av pengar och dekadens hela tiden skaver mot en mörkare baksida. I jakten knyter hon till sig en udda men stark “underdog”-grupp: bland andra Leo Madvig (som haft koppling till fallet), den kompromisslöst lojala Lulu och datageniet Vic. Ju längre Elle kommer, desto tydligare blir det att hennes pappas historia kan vara farligare än hon anat.

I Älska dig länge startar allt med ett märkligt mord: en ung man hittas död i en lägenhet, omgiven av hundratals lampor och med ett krucifix på väggen, vilket får utredningen att kännas som ett ritualmord. Leo tar hjälp av Lulu och Vic, men tiden är knapp – Vic blir allt sämre och antalet offer riskerar att öka innan de förstår mönstret.

I Lilla darling du eskalerar våldet när en diplomat blir överfallen på Lidingö och en annan misshandlas brutalt på Södermalm. Leo ser ett mönster och fruktar att det bara är början. Samtidigt introduceras matematikgeniet Elissar, som är besatt av att hitta sin far (en man som våldtog hennes mor) och döda honom. En privat vendetta som börjar flätas in i Leos jakt på förövaren. Samtidigt är Leos liv på väg att förändras totalt.

Det är välskrivet, spännande och oväntade tvister. Klassklyftor, girighet och utsatthet är ett tydligt tema, men här finns också fina relationer och kärlek. Jäkligt bra böcker helt enkelt! Och detta är alltså en komplett serie, alla tre delar är ute. Och säcken knyts ihop i den sista, som det ska göra.

Olivia Oldenheim – Charlotte Al-Khalili

Charlotte Al-Khalilis serie följer juristen/åklagarassistenten Olivia Oldenheim, en knivskarp och ofta underskattad utredare på åklagarkammaren i Stockholm. Här kombineras realistiska rätts- och polisprocesser med högt tempo och starkt personliga insatser. Olivia bär själv på ett fysiskt handikapp efter en traumatisk relation, vilket både präglar hennes driv och hur omgivningen bemöter henne.

I första delen När allt är över har Jennifer flytt från sin våldsamma exman och lever gömd med dottern Alice. En morgon hittas Alice ensam, lägenheten bär spår av blod – men Jennifer är spårlöst borta. Utredningen leds av åklagaren Richard Bielke och hans assistent Olivia Oldenheim, och allt pekar först mot exmaken. När bevisen inte räcker och kroppen aldrig hittas växer Olivias känsla av att förövaren kan komma undan. Detta pressar henne farligt nära gränsen för vad hon får göra i lagens namn.

I Där ingen letar grips den ökända programledaren Martin Quist grips för mord och nyheten exploderar i medierna. Olivia blir personligt berörd, Martin är nämligen hennes före detta sambo. Hans vårdslöshet har tidigare bidragit till livslånga konsekvenser för henne. Men är han kapabel att döda? Olivia dras in i en härva där offentlighet, lögner och privata trauman krockar. Och där flera personer verkar bära varsin pusselbit till sanningen.

I För evigt trogen har Olivias arbetsgrupp länge jagat den efterlyste gängledaren Dilman Saleh. När utredningen närmar sig ett genombrott händer något som vänder allt. Olivia inser att han är närmare än hon trott. Plötsligt handlar det lika mycket om överlevnad som rättvisa. Parallellt följer vi polisen Oskar Viklunds jakt på en läcka som saboterar utredningar, samtidigt som hans förflutna som infiltratör hotar att rasera hela hans liv.

Detta är också otroligt välskrivet, man ser direkt att författaren har koll på läget och alla termer. Det är spännande från första till sista sidan. Jag kan inte nog hylla den här bokserien och ser verkligen fram emot nästa del.

Två jäkligt bra bokserier alltså, som jag gärna rekommenderar. Jag kan inte förstå hur jag kunde låta dem ligga och vänta så länge som jag gjort. Men nu är de iaf genomlästa. Nu är det er tur!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram

Hur går det med min vikt- och hälsoresa?

mars 3, 2026 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Hälsoresan fortsätter. Jag körde upp på banan igen i november och lyckades gå ner en del till semestern. Att bo på all inclusive med god mat är nice, men ger plus på vågen. Det kämpar jag med fortfarande, och lyckas ok. Men framstegen syns på flera olika sätt, inte bara som siffror på vågen.

Ni som hängt med mej ett tag vet att jag den här gången inte kommer att ge er några viktsiffror, bara om det är plus eller minus. Under hösten redovisade jag procent också, och nu kommer jag att berätta vad som hänt med mina mått – vilket kanske är mest intressant och relevant. För det är ju faktiskt så att framgångar under en viktresa, inte enbart har med kilon att göra. Och jag vet att folk triggas av hur mycket andra går ner, särskilt om någon går ner mycket på kort tid.

Men det finns några hinder på min viktresa. Jag äter en massa mediciner och har flera olika diagnoser. Och jag är i klimakteriet. Jag har skrivit en text om vad som händer med vikten i klimakteriet, den kan ni läsa HÄR. De här hindren gör att jag går ner väldigt långsamt i vikt och alltid har gjort det.

Mitt snitt är mindre än 1 hekto i veckan, när jag sköter mej perfekt. Ett glädjeskutt på vågen i min värld, är allt som är mer än 2 hekto. Det tog mej 3 år att gå ner 10 kg. Å andra sidan är jag en jäkel på att hålla målvikt när jag väl når den.

Detta ska ni alltså ha i bakhuvet när jag berättar om MIN viktresa. Och kanske även ha i bakhuvudet när ni själva inte går ner så snabbt som ni önskar. ALLA går inte ner snabbt i vikt, tvärtom faktiskt – de flesta snittar under ett halvt kilo i veckan. Men de är dom med stora siffror vi ser… vi andra skyltar lixom inte med vårt lilla resultat. Å det är därför jag inte längre pratar siffror. Ingen ska få ifrågasätta varför det blev så mycket eller så lite. Plus och minus räcker tycker jag.

Senaste månaden har jag fokuserat mer på kalorier, än på points. För att helt enkelt se om det blir någon skillnad. Jag har även ändrat till klimakterie-programmet som Viktväktarna har. Och med boost. Det innebär att jag fokuserar mer på protein och fibrer och inte tillgodoräknar mej någon form av bonus. Jag har alltså bara mina 23 points per dag att leva på, eller 1100-1200 kalorier som är uträknat för just mej. Jag är kort, bara 156 cm, det har också betydelse i sammanhanget.

Det går i skutt

Och nu har jag alltså haft superkoll de senaste 4 veckorna. Visst har jag gått ner, helt ok tycker jag – andra hade nog varit rätt besvikna. Jag har upptäckt att jag den här gången går ner i skov. Ett skutt, still, still, ett skutt. Nästa vägning kommer jag nog ha kommit tillbaka till vikten jag hade innan vi åkte på semester. Det tog bara två månader 😛

MEN! Även om det inte händer så mycket på vågen, så finns det ju andra sätt att mäta. Så jag tog till måttbandet, som jag faktiskt glömt bort. På de här senaste veckorna har jag tappat 3 cm över bysten, 2 cm över tjockaste stället på magen och 1 cm över höften. Och det var ju nya kläder, särskilt vinterjacka, som jag vägrade att köpa större. Bara med de här få centimetrarna borta, kan jag knäppa jackan utan problem igen. Å det var ju det som var det viktiga.

Ska vi räkna i procent, så har jag gått ner 1,43% av min startvikt. Å det är ju inte heller så illa pinkat, men det är fortfarande långt kvar till mitt mål. Och jag har ju ett datum i maj när jag vill känna mej riktigt fin och trivas med mej själv. Så jag kämpar på och gör så gott jag kan tills dess. Så får vi se hur långt jag hinner helt enkelt. Och efter det så kör jag vidare såklart.

Läget då?

Jo, jag mår bra. Sömnen funkar och solen skiner så promenaderna blir allt längre. Jag kan sitta ute på trappen och faktiskt känna värmen av solen. Å det är ju faktiskt livskvalitet, som gör att hela jag mår bra. Å då blir det ju lättare med allt annat också. Så det är bara att fortsätta framåt 🙂

Jag vet ju att många av er också kämpar. Hur går det för er?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram