Oktober är här och det är bara 11 veckor kvar av 2021. Hur har det gått med vikten i år? Är ni där ni planerat att vara? Om inte, så finns det fortfarande tid att komma en bit på vägen. På 11 veckor kan man göra rätt mycket faktiskt, allt mellan 2 och 5 kg är rimligt.
Efter en väldigt psykiskt påfrestande period har jag gått upp ett par kilo, men är fortfarande lite under min målvikt – så det är ingen fara. Men jag mår inte som bäst nu, det gör jag ett par kilo lättare, så nu ska jag vara lite noggrannare ett tag igen.
Nu tar jag tag i sömnen till att börja med, den är väldigt viktig för mej och har varit dålig ett tag. Åsså maten förstås, det har blivit lite för mycket godis under en alldeles för lång tid. Så blir det ibland och är helt ok, så länge man sätter stopp i tid. Det har vi gjort nu!
Godisgömman är tömd, vi mår lite bättre, sover bättre och har kört upp på banan igen. Nu ska vi sköta oss fram till advent, sen får det bli lite som det blir fram till jul. Så tar vi tag i oss igen på juldagen, innan vi åker på semester i januari. I år ska vi testa julbord igen under hela advent, vet inte hur många, men jag har faktiskt redan ätit mitt första 🙂
Lördag: Köttgryta (Grön 3, Blå 3, Lila 3 plus ris)
Söndag: (Veg) Kålpudding (Grön 5, Blå 3, Lila 3 plus ev potatis)
Köttgrytan tillhör mina favoriträtter, räkorna är kanongoda och kålpuddingen funkar förstås att göra med vanlig köttfärs också. Vem gillar inte ugnspannkaka!!! Den här veckan funkar allt utom tonfisken i matlådan, den funkar iofs också men potatis blir inte toppen när den varit fryst.
Nu kör vi! Är ni med? Häng med på instagram @marlenerinda och se hur jag lever i min vardag som långvarig Guldmedlem och normalviktig. Det är inte superenkelt, men inte supersvårt heller 🙂
Nu har vi haft vår husbil Peppe i drygt 3 månader och tycker att vi varit ute så pass mycket att vi kan ge våra bästa tips för nybörjare. Vi har ju alla misstag ganska färska i skallen lixom 🙂
Vi har haft en fantastisk sommar med vår Peppe. Han är en Weinsberg CaraCompact, Edition: Pepper från 2018 och alldeles perfekt för oss. Liten, men vi kan ha med oss allt vi behöver utan att det blir trångt alls. Man behöver inte särskilt mycket för att leva bekvämt och vi upptäcker hela tiden hur lite vi faktiskt behöver och ”downsizar” vart efter.
Vårt första tips gäller själva köpet. Vi hade aldrig ens satt foten i en husbil innan vi köpte Peppe och hade ingen aning om vad vi egentligen behövde. Men vi var överens om att bilen inte skulle vara särskilt stor, inte längre än 7 meter och inte tyngre än 3,5 ton. Då åker man nämligen lite billigare på färjor, och vägavgifter i vissa länder ska tydligen vara lägre. Å andra sidan: hur ofta åker man bilfärja? Vi ville också ha en ”öppen planlösning” alltså kunna vända stolarna och ha dem som fåtöljer vid matbordet. Och vi ville ha en säng som kunde stå uppbäddad hela tiden längst bak, ingen sovplats över förarhytten. Detta kallas tydligen halvintegrerad, som jag har förstått det.
Martin hade tittat ut en modell som bockade av alla våra krav och just precis den bilen fanns hos två husbilsfirmor i Sverige, den ena i Norrtälje utanför Stockholm. Så vi åkte dit för att titta, granskade den noga, testkörde och köpte den på studs, vilket var väldigt oväntat för att vara mej och jätteläskigt! Men det bästa vi gjort skulle det snart visa sej 🙂
Nästa tips är därför att ha någon kunnig med sej, som vet vad man ska titta på och går igenom köpeavtalet. Ska man ha garanti, mer än den som ingår? Vi tyckte inte att man skulle behöva det. Bilen var ju nästan ny och i fint skick. Men nu står ändå Peppe på verkstad med en motor som låter konstigt och inte svarar som den ska. Felet uppstod inom de där 3 månaderna som ingår, men vi har ingen aning om firman står för kostnaden eller ej – vi kan bara hoppas. Så kolla avtalet och fundera på extra garanti. Iaf om ni inte är duktiga på att mecka själva.
Vi hade alltså hittat och köpt vår bil, detta i slutet av maj och fick veta att det var 6 veckors leveranstid!!! WHAT!!! Halva sommaren skulle ju gå innan vi fick ut och åka. Hade vi vetat det så hade vi såklart börjat tittat tidigare på våren. Vi tänkte att bilen står ju där färdig att säljas och är bara att ta… typ… Så var det alltså inte, den skulle servas, städas och besiktas först. SUCK!
Fundera även på var den ska stå parkerad, både under säsong och på vintern. Kan den parkeras utanför bostaden? Behöver trädgården byggas om? Ska bilen användas året om? Eller behövs vinterförvaring? Inne – ute? Vi gjorde om trädgården framför huset till parkering, det var ett jäkla jobb och blev rätt dyrt – men nu kan vi dra iväg när vi vill och har även koll på bilen hela tiden. Grannarna kanske inte är överlyckliga, men vi har gjort det snyggt och allt ser prydligt ut. Vi tycker såklart att deras utsikt är bästa möjliga 🙂
Så kommer dagen för hämtning! En lyckans dag såklart. Avsätt hela dagen, åk tidigt, ta skjuts eller åk kommunalt om möjligt och kör hem bilen tillsammans om ni är ett par som köper, iaf om det är första bilen. Ta gärna med matsäck, så kan ni stanna till på vägen hem och mysa lite och slipper skynda hem pga hunger. Vi bor rätt långt ifrån, åkte hemifrån innan 7 och kom till husbilsfirman strax innan 10. Då fick vi en genomgång av bilens alla funktioner, hur man fyller vatten, tömmer toa och annat nödvändigt (filma genomgången!). Alla papper var redan ifyllda och vi hade kollat att bilen var godkänd av besiktningen, försäkringen gällde och att den var påställd – så det var bara att påbörja resan hemåt efter all information.
Att köra hem sin första egna husbil är något alldeles särskilt! Total lycka faktiskt. Att parkera hemma första gången och se honom står där och ta plats, så härligt! Drömmen har blivit verklighet och han bara står där och väntar på premiärturen. Var skulle vi åka? Vad behöver man tänka på? Många sa att man skulle testa att sova hemma första natten, för att känna in sängar och sånt. Det struntade vi i. Många tipsade också om att ta första övernattningen på en ordnad camping. Det struntade vi också i 🙂
Vi hämtade Peppe på tisdagen och drog iväg redan på fredagen. Varför vänta lixom? Vi åkte bara 5-6 mil bort, till Skokloster. Där kan man stå på parkeringen utanför slottet för 100 kr (Juli -21), det var en lagom början tyckte vi.
Vi hade faktiskt matlådor och konserver hela vår första helg. Då kunde vi koncentrera oss på att lära känna bilen till att börja med och slapp fundera på att även lära oss spisen och allt som hör matlagning till. Det var rätt smart faktiskt.
Så en full gasolflaska, påfylld vattentank och en extra bäddmadrass var faktiskt det enda vi behövde första helgen. Bara att lära sej koppla om till gasol, fixa med toa, lastsäkra och alla andra detaljer är fult tillräckliga på premiärturen. Krångla inte till det!
Så vad behöver man i en helt ny husbil?
Madrass, både för att skydda den som kommer med bilen och för bekvämlighet. Kuddar, täcken och kanske nån filt. Nya lakan är såklart en lyx, det går ju att ta hemifrån… men har man ändå köpt en husbil för kanske flera hundratusen, så är det väl klart att man ska ha nya lakan också!
Lätta korgar i olika storlekar, till garderober och hyllor är ett måste. Vi har ett par större vardera i garderoberna, mindre till hyllorna över sängen och halvstora till sladdar och annat smått och gott inne i bilen. Sen har vi även en större låda med lock i garaget för kablar, verktyg, spännband mm, från början hade vi även en större som skafferi i garaget. Köket är ju inte så stort… men så upptäckte vi att vi faktiskt inte använder ett av skåpen under spisen, så där har vi nu en varukorg med grejer istället. Lätta lådor/korgar/boxar i olika storlek är väldigt bra att ha.
Porslin då? Eller… plast alltså. Vi är två och har så vi kan duka till fyra. Allt utom besticken är i plast, för att det ska väga så lite som möjligt. Man måste ju hela tiden ha koll på lastvikt, blir man för tung så kan man få böter. Å det är ju onödigt! Vi fick tipset att torka av tallrikarna med papper eller slicka dem rena efter maten, så att de blir lättare att diska. Tack för det tipset! Det går åt mycket mindre vatten på det sättet och är det något man blir medveten om när man har husbil (eller husvagn/båt) så är det hur mycket vatten man gör av med. Så slicka tallrikarna 🙂
Ett annat MÅSTE är sladdar och grenkontakter. I alla längder och för alla uttag. Till själva husbilen behövs en elkabel som är låååång, eller två som går att skarva. Alltid fattas det typ en halvmeter… i vår bil finns ganska många uttag, men man vill ju inte ha sladdar i hela bilen och det ska vara lätt och gå snabbt att packa ihop. Så vi har en grenkontakt, med ganska lång sladd och USB-uttag, som vi lägger på köksbordet och kopplar allt till. Så är det bara en kontakt att dra ur när vi ska packa ihop och åka vidare. Mobilsladdar i olika längd är ett måste, både för att ha när man står still och i bilens eget uttag när man åker. Alla sladdar ligger samlat i en låda ovanför köksbordet som är enkel att ta fram.
Sen måste jag även tipsa om solstolar som man även kan sitta ordentligt i, och ett mindre bord för både mat ute och att jobba vid. En dörrmatta inne i bilen (eller en större ute) som samlar upp den värsta smutsen, om man som vi går in i bilen med skor.Tofflor! Att bara dra på sej snabbt och kunna springa ut i. Morgonrock eller liknande om man också måste springa ut snabbt. En liten väska eller kasse för dusch- disk- och tvättprylar att ha med till duschen, tvätten eller köket. Cyklar är ett måste för oss och ett bekvämt sätt att upptäcka en plats.
Vi kommer även att installera en liten säkerhetsbox, till tex pass och sånt som man inte vill släpa runt på. Detta kommer nitas fast men kommer att följa med till nästa bil också. Vi har sett vart det funnits ett sådant tidigare och kan använda platsen igen. Jag säger såklart inte vart vi har vårat, ni får hitta var det funkar bäst i er bil.
Åsså måste ni ha en vattenslang såklart! Det finns oftast en dit man kommer, men kan kännas fräschare att ha en egen. Vi har en liten räknare på vår så vi ser hur mycket vatten vi fyller på. Särskilda handskar till toan är inte heller dumt, gärna såna i plast eller gummi. Våra ligger innanför luckan där toakassetten sitter fast.
En lång text, men man kan väl sammanfatta det ungefär så här:
*Var noga vid köp!
*Fundera på ert behov och ta gärna hjälp av någon erfaren.
*Tänk på att leveranstiden kan vara lång.
*Kolla om gasflaska ingår, annars är det något av det första ni behöver köpa. Kolla storleken där den ska stå, vi köpte en för hög…
*Basic i köksutrustning, tallrikar och glas i plast eller engångs, bestick, underlägg/skärbräda, kniv, kastrull och stekpanna.
*Madrass, kuddar och täcken.
*Plastlådor i olika storlekar.
*Kablar, sladdar och slangar. Till elen i stolpen, mobiler och vatten.
Och!!! Brandsläckare!!! Viktigt! Vi har en liten inne i bilen och en i garaget. Resten kan ni skaffa efter hand som ni känner att ni saknar det.
Just det! Nivåklossar… något många använder, vi har inte gjort det än. Dock såg vi behovet när tomaterna började rulla ner från köksbänken eller när glasen långsamt gled över bordet. Så vi kommer nog att iaf ha dem i bilen vid behov 🙂
Något vi lärde oss snabbt var det där med att lastsäkra. Att alla grejer sitter fast på sin plats när man ska köra iväg alltså. Och att man inte åker iväg med sladden till elstolpen… vi har inte gjort det än… senast idag såg vi faktisk en husbil med sladden fladdrande efter sej. Så Martin gjorde en lista för att komma ihåg allt, som han checkar av vid varje avresa. Ni får den av oss:
Checklista vid avresa
*Ta ner parabolen (om ni har en alltså)
*Ställ om kylen till batteridrift (om den inte är automatisk)
*Stäng av gasolen (om det inte görs automatiskt)
*Dra ut elsladden
*Lås alla luckor
*Lås entrédörren
*Stäng alla takluckor
*Titta en extra gång att inget ligger löst
Sen är det upp till mej att se till att inga smågrejer ligger på diskbänken eller på bordet. Som tex diskmedelsflaskan som vi glömmer då och då och som snart trillar på golvet med en smäll. Badrumsskåpet har jag också en tendens att glömma låsa, men det hör man för den skramlar när den är olåst.
I övrigt så är det viktigaste att våga ta det lite som det kommer och njuta! Glöm inte att ni faktiskt förverkligat er dröm och gjort det många inte vågar. Så länge man är i Sverige så går det mesta att lösa och det mesta finns att köpa på vägen.
Just det! Vi lärde oss snabbt att man måste vara ute i väldigt god tid för att få plats på ställplatser, de går ju oftast inte att boka. Vi blev mästare på att glida in på sista platsen under första sommaren. Kommer man sent är det enklast att faktiskt bok en camping.
Vi lärde oss också att folk ”på rull” är väldigt hjälpsamma och kommer med extra händer när man behöver.
Som jag skrev tidigare så var det fullt ös förra veckan, så pass att vi faktiskt tog in på ett hotell i stan. Det var lixom enklast så och vi hade en voucher att utnyttja. Så i fredags checkade vi in på Scandic Hotell i Gamla Stan.
Jag checkade ensam in på hotellet, vilket var en lite mysko känsla faktiskt. Det var länge sedan jag var ensam på ett hotellrum, typ december 2019 när jag var på pressresa på Filippinerna. Men jag hann bara installera mej och slumra ett par minuter innan Martin knackade på dörren. Å då blev det fart på oss igen. Det var bara att byta kläder och dra iväg.
Det var dax för Soultrain på Café Opera som man from nu kör varje fredag igen. Klockan 17 öppnar dörrarna med skön musik, härligt mingel och gott i glasen. Vi kom dit vid 17.30 och det första vi såg var att man fräschat upp stället med nya fräscha möbler. Ut med det murriga och in med ljuset!
Det var väldigt skönt att hänga lite, dricka lite bubbel och prata med gamla bekanta. Vi filmade lite, men det var svårt att både filma och fota eftersom det var ganska trångt och ingen direkt fotovägg som folk stannar naturligt vid. Vi var ganska trötta sedan dagen innan och stannade inte jättelänge, ett par timmar bara. Så vid 19.30 gick vi sakna hem genom stan, som det så fint står i texten av Monica Zetterlund.
Det var så skönt ute, så vi tog tom en omväg till hotellet. Passade på att fota Gamla Stan i kvällsljus. När vi kom till Stora torget såg vi till vår förvåning att Nobelmuseet hade öppet och det lät som någon spelade piano där inne. Det var vi såklart tvungna att undersöka närmare. Mycket riktigt! Där satt en man med en mask för ansiktet och hade värsta konserten! För första gången var museet kvällsöppet och bjöd dessutom in till pianokonsert. Så häftigt!
Efter lite mat gick vi tillbaka till hotellet och somnade ovaggade. Vi var helt slut. Rummet var helt ok, men sängarna var rätt dåliga, så när vi vaknade kunde vi knappt röra oss och Martin hade värsta nackspärren. Men det var inget som hindrade oss från att äta en rejäl frukost, vi skulle stå oss rätt länge – så det var bara att äta 🙂
Solen sken när vi checkade ut och vi fick en härlig promenad in till Hamburger Börs där en stor del av lördagen skulle tillbringas. Nu var vi så där trötta så man bara fnittrar… och då skulle vi alltså fota och filma och dessutom skulle det bli bra. Tack o lov vet vi ju vad vi pysslar med, så det var bara att strama upp sej lite och sätta på sej arbetsansiktet. Klart!
Vi fick plats snett framför scenen och hade fri sikt över hela lokalen. Ingen av oss har någon direkt relation till Magnus Carlsson och hans musik och visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss. Men jösses så bra det va! Vilket proffs! Och vilket härligt mellansnack. Såklart känner man igen mycket av musiken, och när han började dra Alcazar-låtar var vi med totalt. Här finns en blandning av mängder av musikstilar, och han gör allt så himla bra. Publiken överraskade mej också, jag trodde det mest skulle vara kvinnor i 40-årsåldern kanske… men det var en betydligt högre medelålder och jäklar vad de diggade!
Vi fotade Magnus dagen innan på röda mattan på Cirkus och nu satt vi alltså där med kameran igen. Å det såg han såklart och spexade lite extra. Efter showen gick han förbi oss och sa att vi skulle hänga på ut i baren där han skulle signera skivor. Så det gjorde vi och tog lite fler bilder. När den långa kön av beundrarinnor var slut fick vi äntligen en pratstund. Jag frågade om han inte kunde hjälpa oss att avsluta vårt äventyr med att vara med på slutet i vår film. Det kunde han såklart! Så i filmen från showen på Hamburger Börs kommer vi vara tre stycken som säger hejdå. Så himla kul!
Het slut landade vi hemma i soffan på kvällen, men otroligt nöjda med veckan. Martin började direkt att redigera film medan jag uppdaterade våra sociala medier. Filmen från GES på torsdagen gick rätt snabbt att fixa, den finns HÄR om ni vill titta. Snart kommer även den från Magnus Carlssons show. Det kommer att komma ut lite roliga grejer på vår Youtube-kanal framöver, så prenumerera gärna 🙂
Idag är det tisdag och vi har kommit ikapp lite, men är fortfarande rätt trötta. Man är ju inte van vid ett sånt här tempo. Men man kommer väl in i det snart igen, antar jag… den här veckan är det lugnt, jag ska bara testat ett julbord (!) imorrn och så vi ska titta på Rainman på Oscars på fredag. Såklart blir det en ny film!
Förra hösten lät Viktväktarna göra en undersökning som visade att nära var femte svensk oroat sej mer för sin vikt under pandemin än tidigare. Ändå uppgav var tredje att de ökat i vikt under senaste halvåret. Bla pga mer stillasittande, mer fri tid och tristess.
Jag antar att siffrorna fortfarande stämmer och det här blir jättekonstigt i min hjärna… har man mer fri tid så borde man väl utnyttja den? Särskilt om man är oroad för sin hälsa och dessutom har långtråkigt.
Som ni säkert vet så såg vi möjligheterna direkt i mars -20 och tog chansen direkt att motionera mer och ta hand om oss bättre. Istället för att pendla till och från jobb i ca 2 timmar, tog vi två dagliga långpromenader. Vi har kallat det för att ”gå till jobbet” på morgonen och ”gå hem från jobbet” på kvällen. Fast vi bara gick ett varv runt kvarteret där vi bor. Under 2020 gick vi drygt 300 mil! 2021 har det inte blivit riktigt lika många, men våra promenader har vi iaf fortsatt med.
Nu återgår allt så smått till hur livet var före corona. För mej blir det inte någon större skillnad, jag jobbade ju redan hemifrån – men det kanske blir lite färre event och glesare mellan resorna. Vi får se. Martin jobbade 5 dagar på kontor förut, sedan heltid hemma. Nu blir det kanske 1-2 dagar på kontoret i stan istället för 5. Vi ska göra vad vi kan för att fortsätta våra goda vanor, för vi gillar dem och mår bra av dem.
Bra mat har vi alltid ätit och det kommer vi att fortsätta med.
Såklart firar vi Kanelbullens Dag! Vi gillar dock att dela och bakar en kaka som flera kan äta av och då kan man dessutom ta så stor eller liten bit man vill 🙂
Den här veckan måste ni prova morotssåsen, tom de skeptiske sonen gillade den och det vill inte säga lite. Kycklingen med tomatsås är också jättegod och lättlagad och vem tycker inte om räkor, vitlök och en god dipp? Moussakan ser kanske inte så fin ut på bild, men är en av mina favoriträtter!
Sverige öppnade upp och allt körde igång. All scenverksamhet som legat i malpåse sedan mars-20 körde igång med buller och bång. På fyra dagar ska vi se en teaterföreställning, två scenshower och ett rejält soulparty. Åsså klämde jag in en mässa som pricken över i.
Det sista vi gjorde innan pandemin slog till var galan för filmen Charter, Nour El Refais fantastiska enmansföreställning Störst av Allt och Guldbaggegalan. Sen stannade allt. I 19 månader har allt varit väldigt lugnt, och väldigt tyst. Jag har särskilt saknat att gå på teater, så det var nästan lite högtidligt att gå in i teatersalongen i onsdags. Vicken grej att sjunka ner i en stol, se ljuset släckas, höra sorlet dämpas och sedan se skådespelarna beträda scenen. Magiskt!
I onsdags tog vi alltså första steget till ”livet efter corona”, genom att se ”Katt på hett plåttak” på Maximteatern. det är kanske inte den muntraste teaterföreställningen, men vad gör det? Det var ju äntligen teater och det var så bra! I rollerna var bla Marie Göranzon, Peter Andersson och Linus Wahlgren, välspelat och väl värt att se. Linus Wahlgren visade verkligen att han är en skådespelare värd namnet, han var sååå bra!
Å det var inte bara själva föreställningen som var bra, utan en härlig kväll då vi träffade fd kollegor och gamla bekanta. Det blev som en liten reunion både före, i pausen och efter – så himla kul! Det jag noterade rätt snabbt var att ingen riktigt vet hur man ska hälsa. Ska man kramas, fistbumpa eller… det blev en blandning av det mesta och alla funkar ju. Man får känna av lite person för person.
Det var onsdagen det. På torsdagen, igår, började dagen med skönhetsmässan Stockholm Beautyweek. Jag var där ett par timmar, var bla på en presslunch med Sweden Eco och Tony Irving, som presenterade sina nyheter. Till bordet hade jag bla Dogge som jag hittade utanför dörren och drog med in 🙂
Här fanns massor med intressanta grejer och jag hade kunnat gå runt betydligt längre. Men ljudet var väldigt högt och det var så mycket folk att man nästan blev lite snurrig i skallen, man är ju inte van! Så jag åkte hem och var i total tystnad innan jag skulle iväg igen, å då var det definitivt dax för ljud – även om det var av den lite mer organiserade varianten. Det var nämligen dax för GES på Cirkus, röda mattan, mingel och musik!
Vi som är runt 50 har nog en särskild relation till grabbsen i GES. Vem kan inte texten till Stockholm, Sista morgonen, Hon har blommor i sitt hår? Är man inte 50 så kan man iaf sjunga med i ”När vi gräver guld i USA”, antar jag… Tror ni att jag såg fram emot showen?
Efter någon timmes vila hemma åkte jag in till stan igen och mötte upp Martin vid Cirkus. Han fotade röda mattan mellan 18.30 och 20, medan jag filmade både röda mattan och mingel. Strax efter 20 satt vi på plats i salongen och showen drog i gång. Men fullt ös från första minuten. Vilken nostalgi! Alla de härliga låtarna trillade på som pärlor på ett pärlband med mysigt mellansnack mellan låtarna. Cirkus tar in 1400 personer och i slutet stod alla upp och dansade. Vi satt brevid Strömstedts familj och hos oss var det party 😀
Martin och alla andra fotografer hade tillåtelse att fota de tre sista låtarna, så han gick iväg medan jag satt kvar och lyssnade klart. Efter andra extranumret gick jag ut och mötte upp honom och hade kameran redo för korta intervjuer. Så gick jag runt i minglet och frågade vad man tyckte om showen, hur de svarade får ni se på filmen när den kommer ut. Men jag kan väl säga som så att ingen var negativ… tvärtom!
När vi gick mot spårvagnen stod en krovgubbe och bjöd på korv och det var sååå välkommet. Vi hade många timmar i fötterna och inte särskilt mycket mat i magen. Dessutom hade han lakritsstänger också. Jag älskar korv med bröd och ni vet ju vad jag tycker om lakrits. Me like alot lixom. Så jag var mer än nöjd när vi nynnande åkte hemåt.
Idag är det fredag och det är inte slut med roligheterna än. Om en liten stund ska jag iväg till Subtopia och göra en kort intervju och få se lite av en show som har premiär på fredag. Efter lunch checkar vi in på ett hotell i Gamla Stan innan vi går till Café Opera som startar sitt Soul Train igen ikväll. Vi ska fota röda mattan och mingel och sen ska vi faktiskt släppa allt och festa lite själva också. Eftersom vi bor kvar i stan och inte längre har någon hund eller tid att passa, så kan det bli hur sent som helst. Eller iaf tills Martin inte orkar längre, han har gått upp 5 tre dagar i rad…
Imorrn blir det en låååång hotellfrukost. Den första på länge. Sen slappa på hotellrummet, man kan också se det som jobb… det blir förmodligen till att börja redigera bilder. Innan vi packar ihop oss och går till Hamburger Börs. Då ska vi nämligen se Magnus Carlssons show Från Barbados till Gamla stan. Jag har egentligen inte relation till honom, mer hans namne som gick i min parallellklass, så det blir väldigt spännande att särskilt höra hans mellansnack.
Sen ska vi hem! Å inte göra ett smack! Mer än redigera tusentals bilder, skriva texter och klippa film. Som sagt: Från 0 till 100 – men jösses så härligt det är att vara igång igen!
31 maj 2013 fick jag min första fitbit och sedan dess har det suttit en fitbit av något slag på min handled dygnet runt. Jag har gått igenom ett gäng under de här åren, både egna och några som jag fått låna för att testa. Nu sitter en sprillans ny 5:a på armen sedan några dagar och jag är så nöjd!
2011 (tror jag) började jag utredas för sömnstörning. Jag fick först sova hemma uppkopplad mot en maskin och sen fick jag även sova på sömnlabb på Huddinge Sjukhus, uppkopplad mot ännu fler maskiner. Jag sov så fort jag satt ner, så ofta jag fick, och hela nätterna, men var ändå alltid dödstrött. På vårdcentralen fick jag höra ”alla är lite trötta så här på hösten” när jag påtalade mina problem. Jag kände att något var jättefel och bytte vårdcentral och fick direkt remiss till utredning. Tack o lov.
Utredningen visade tydligt att min sömnkvalitet var usel. Jag kommer inte ihåg alla siffror, men aningsuppehållen var många och täta, dock inte så långa i taget. Jag var inte överviktig, jag snarkade inte och jag sov inte på rygg utan 93% på mage. Så det berodde alltså inte på de vanliga orsakerna, som det brukar göra. Jag fick veta att jag har en sk central sömnapné som tydligen bara 1 % har och som det därför inte forskas jättemycket om och därför finns såklart ingen hjälp att få. Jag kommer heller inte ner i djupsömn och får inte den återhämtning som kroppen behöver. Enda rådet från läkare är att jag ska sova middag om jag kan, så jag får min sömn, tupplurarna ger mej nämligen bättre sömnkvalitet.
Å detta var en av anledningarna till att Martin köpte den första fitbiten, Fitbit Flex, åt oss båda. För att helt enkelt få lite koll på vår sömn och samtidigt få lite andra finesser som stegräknare och lite annat smått och gått. Fitbiten gick dessutom redan från början att koppla till Viktväktarnas app och sånt är ju kul när man även vill ha koll på motionen. Men man kan väl säga att fitbiten utvecklats rejält sedan dess. Jag gillade dock den första, förutom att armbandet var värdelöst och släppte alldeles för lätt. Med tiden har jag gått igenom Fitbit Charge, Charge HR, Charge 2, Charge 3 och säkert ännu fler, här kan ni läsa om testet jag gjorde en gång, och nu sitter alltså Charge 5 runt min handled. Nu med färgskärm!
Charge 3 – armband från wish
5:an är lite mjukare och rundare i formen än sina föregångare och kommer med ett silikonband som känns bra och säkert på armen. Men jag kommer förmodligen att beställa ett annat armband från wish så fort de finns nya där. Jag har pga min fibromyalgi lite svårt med händerna och pill, därför är det knepigt att knäppa bandet. Förr har jag haft ett metallarmband som varit lätt att spänna och som jag hoppas hitta igen.
Skärmen eller displayen är alltså numera i färg och mycket tydligare än de tidigare. De föregående kunde man inte se när solen sken utan var tvungen att gå in i skuggan eller titta på mobilen. Nu ser man klart och tydligt vad det står. Man kan ställa in displayen på olika sätt, min visar steg, datum, tid och en stapel med hur jag ligger till. Titta på översta bilden. Klockan talar även om i vilken form jag är på morgonen, beroende på hur jag sovit och om jag är redo för ett tufft träningspass eller borde ta det lite lugnare. Jag kan även välja att ange hur jag mår varje dag och då berättar den även om min stressnivå, det har jag inte vågat göra än…
Jag gillar egentligen inte ny teknik, utan byter bara när jag måste. Mina föregående fitbits har använts tills batteriet varit helt slut och på slutet behövts laddas ett par gånger om dagen. Så även denna gång. Att nu bara ladda någon gång i veckan, och slippa ha koll flera gånger om dagen, är ju sååå skönt!
Egentligen behöver jag bara det som visas på displayen, plus koll på sömnen och utmaningarna, allt annat är bonus och grejer som jag inte riktigt har koll på. Att utmana vänner är kul, oftast kör vi en veckoutmaning och vem som snabbast går en viss sträcka. Det peppar lite men ibland kan det även vara lite stressande när man ser hur mycket andra rör på sej. Men jag brukar vara nöjd med att inte komma sist och att jag kanske fått fart på någon som inte rör sej så mycket.
Och det är på grund av utmaningarna som jag nog aldrig kommer att byta märke, det är alldeles för kul att se hur det går för vännerna. Har du något aktivitetsarmband? Villa funktioner är viktigast för dej?
Tiden går så galet snabbt just nu och det händer så mycket hela tiden att jag inte hinner någonting mer än det mest nödvändiga. Att uppdatera bloggen går inte alls bra… men men, nu ska jag iaf försöka sammanfatta de två senaste veckorna.
Jag har ju jobbat med Kyrkovalet större delen av september och trodde att allt skulle bli lugnt när det var över. Så blev det inte. Martin åkte på konferens med sitt jobb under själva valhelgen och det enda jag gjorde då var att jobba och sova. En av dagarna var jag faktiskt helt ledig, men helt slut så jag missade en grej som jag sett fram emot väldigt mycket. Jag glömde helt bort det och kom inte på det förrän flera dagar senare och blev så ledsen. Det är vad stress gör med mej, minnet försvinner och jag sover så fort jag sätter mej ner.
Martin kom iaf hem på valkvällen och hämtade mej när vi räknat klart alla röster. Då stannar motorn på bilen. Där står vi strax innan midnatt, jag har jobbat sedan 8 på morgonen och bara haft 45 minuters paus på hela dagen. Martin har varit på resande fot större delen av dagen och vi vill bara komma hem, istället står vi där på vägen och väntar på hjälp. Så frustrerande! Men det är väldigt karakteristiskt för hur vårt liv är just nu. Tyvärr.
Sedan dess har dagarna bara rullat på. Jag har försökt att komma ikapp här hemma och med jobb, och vi har fotat en invigning med röd matta. Det var faktiskt jätteroligt att vara ute bland folk igen. Men det är ju jobb, bilder ska redigeras och en text ska skrivas. Nu filmar vi ju dessutom till vår youtubekanal också.
Å det händer nya saker hela tiden. Bränder som måste släckas. I torsdags fick vi släppa allt för en ny incident med vår ”nära” som har spel- och pengaproblem. Samtidigt finns oron fortfarande där för våra fyra föräldrar, särskilt svärmor. Bilar som måste lagas… och lite annat smått och gott… Ett problem i taget hade inte varit dumt alls…
Helgen som gick var tänkt till att dra iväg med Peppe, men motorn låter konstigt. Så han måste till verkstad, suck! Då bestämde vi istället att vi skulle fixa en massa grejer som måste göras och hinna ut i skogen lite. Så vi vinterstädade trädgården, ställde in utemöbler och gjorde ordning på altanerna, satte upp ljusslingor och började röja i garaget. Nästa helg ska vi nog byta däck på lilla bilen och ställa in den. Sen har vi bara ett ”måste” kvar innan vintern och det är att ersätta stolparna som håller upp entrétaket, de är mörkna och klarar förmodligen inte belastningen av snö ett år till. Så det ska vi också försöka fixa nästa helg, om inget nytt akut dyker upp… Sen kan det bli vinter bäst det vill!
Men det är redan kallt här i Tumba, förra veckan var det nollan precis och början till frost på marken. Lite för tidigt för min smak. Jag önskar nästan att vi kunde hoppa några år framåt i tiden, till den dag då vi rullar ner med Peppe till solen vid den här årstiden och vänder kylan ryggen. Guuud vad jag längtar! När vi höstfixade kände jag att jag är såååå färdig med hus och skulle gärna sälja det bums! Jag har ingen lust alls att fixa med trädgården mer, 29 år räcker. Men några år till får jag väl stå ut antar jag.
Den här veckan är det återigen fokus på att komma ikapp. Man kan inte ha 150 flikar öppna på datorn… men det har jag… så dem ska jag gå igenom bäst jag kan och göra något med. Men vi ska på ett mingel också, på Café Opera och sen sova på hotell.
Och vi ska på teater igen! På premiären av ”Katt på hett plåttak” på Maxim och det ska bli så himla kul! Jag älskar teater, det har varit mitt liv sedan jag jobbade på Oscars 1989. Det har varit en stor saknad att inte ha sett en enda föreställning på nästan två år, men på onsdag. DÅ!!!
Just det! Åsså är det Stockholm Beauty Week och lunch med Tony Irving på torsdag. Det glömde jag nästan. Allt detta ska ju såklart skrivas om, så frågan är om jag hinner med de där flikarna… de blir nog snarare fler misstänker jag… Jag kommer aldrig ikapp, det är nog bara att inse. Jag behöver en helg ”på rull” borta från allt och några dagar i total isolering. Kanske om ett par veckor, hoppas!
Nu är det bara drygt tre månader kvar av 2021. Ingen kunde väl ens ana att 2021 skulle bli lika konstigt som 2020. I januari tänkte man väl att det skulle komma ett vaccin inom kort och sen skulle saker och ting återgå nästan till det normala. Inte att det skulle ta nästan ett helt år till i corontän.
Vi har nyligen börjat bli lite mer sociala, men långt ifrån som förr. I drygt 18 månader har vi isolerat oss, men för någon vecka sedan var vi faktiskt på vårt första mingel. Så roligt och lite konstigt att träffa folk igen! Å nästa vecka ska vi på teater!!! Som vi har längtat!!! Men nej, det är inte som vanligt. Vi är fortfarande försiktiga.
Under de här 18 månaderna har vi fokuserat på vår hälsa. Vi har gått och gått och gått. Och renoverat. Och köpt husbil! En massa bra grejer alltså, vi har verkligen utnyttjat tiden och förändrat vår liv till det bättre. Nu är det bara att fortsätta, även om det inte blir lika mycket tid hemma.
Maten har vi skött och det fortsätter vi med. Ni vet väl att det finns över 500 färdiga veckomenyer här på bloggen? Ni hittar dem HÄR. Och att det finns mer än 700 recept med uträknade SP på Du i Fokus? Ni hittar dem HÄR.
Här är veckans matsedel:
(Färger och siffror är för viktväktare)
Måndag: Morotsplättar (Grön 35, Blå 27, Lila 27 för allt)
Den här veckan vill jag slå ett extra slag för cannellonin. Gör en hel plåt på en gång och portionera sedan i matlådor. Samma sak med pastagratängen och makaronilådan som är kanon att göra en stor sats av. Kanonbra matlådemat! Fler rätter som funkar i matlådan hittar ni HÄR .
Vi var ju till Nyköping för ett par veckor sedan. Nog för att vi ville utforska Nyköping, men egentligen var det Stendörren som var det stora målet för resan. Vi lyckades pricka in fint väder och hade en toppendag!
Vi lämnade Dragsviks Husvagnsklubb hyfsat tidigt för att slippa alltför mycket trängsel. Innan hade vi fått tipset att ställa oss på den bortersta parkeringen, då skulle man nå hängbroarna som alla talar om. Men så var det inte upptäckte vi.
Vi parkerade iaf på den bortersta parkeringen som vi blivit tipsade och började vår upptäcktsfärd. Direkt såg vi en skylt om ett utsiktstorn och det är ju alltid en bra start för att veta lite mer om vart man är. Tornet var lätt att hitta, bara någon kilometer in i skogen och väl skyltat. Tyvärr var det en möhippa, som hade picknick där, som gapade så de hördes nästan ända till parkeringen. Inte så lugnt och fridfullt som vi önskar att det ska vara i skogen. Men men… vi klättrade upp i tornet och tittade på den vidunderliga utsikten. Det var lite disigt men vi kunde se nästan hur långt som helst ändå.
Tornet är sprillans nytt, det invigdes så sent som i slutet av maj. Det är inte helt lätt att hitta några mått, men någonstans stod det att det är 11 meter högt… det skulle alltså vara 5 Martin… hmmm, det känns högre, men vad vet jag? Hur som helst så är det iaf tillräckligt högt för att få en helt ok utsikt över skärgården i alla väderstreck.
När vi tittat klart klättrade vi ner och gick mot Naturrum och den första hängbron. Trodde vi… Till utsiktstornet var det väl skyltat, det var det inte till Naturum. När vi frågade en man som kom joggandes, fick vi veta att vi var helt åt fel håll. Vi var ganska mycket fel, så det var bara att gå tillbaka. Jag vill ha roligt när jag är ute och upptäcker sånt här, dålig skyltning får mitt humör att sjunka rejält. Till slut hittade vi iaf rätt och då fick vi veta att vi ändå var fel. De tre broarna fanns vid den första parkeringen…
Jaja, vi kom iaf fram till den första hängbron, den som går till Krokholmen. Innan dess hade vi även passerat det som är anledningen till reservatets namn, nämligen Stendörren. Det är egentligen en passage mellan två kobbar, där den ena heter Stendörren, inte konstigare än så faktiskt. Stendörrens naturreservat är jättestort! Det är inte bara det man ser på land, utan även ett stort område i skärgården som bara nås med båt.
När vi kollat in den första bron klart gick vi tillbaka till Peppe och åt lunch. Det hade väl gått att gå till de andra broarna, men eftersom vi gick en hel del fel och det var långt över lunchtid tog vi oss tillbaka och flyttade sedan bilen till den första parkeringen. Från den parkeringen var det jättelätt att hitta, broarna syns inte riktigt från parkeringen, men nästan.
Reglerna här är rätt tydliga och enkla. Man får inte övernatta med husbil eller husvagn, hundar ska vara kopplade året om och man får bara grilla på utmärkta platser där grillplatser är iordningställda. Ändå är det första vi ser en man som står och grillar utanför sin husvagn, mitt på parkeringen. Hur svårt kan det va??? Det är såklart såna som gör att vi andra får dåligt rykte.
Jaja, vi gick den korta biten till den första hängbron, det är alltså tre efter varandra. De här var långa och svajade rejält i jämförelse med den lilla vi gick över tidigare. Så häftigt! Solen sken, det satt folk här och där och picknickade, men framförallt stod det folk och fiskade. Precis som inne i Nyköping alltså, man gillar verkligen att fiska i Sörmland!
Vi gick över alla tre broar och tog mängder med bilder. Rätt vad det var så passerade två kajaker, så där tyst och fridfullt som det är när vattnet ligger helt stilla och är spegelblankt. Det var så fint och blev verkligen en sån där perfekt sensommardag. Jag förstås verkligen varför folk söker sej hit och särskilt på sommaren, det är så fint!
Att gå över hängbroar är kul, det gungar och knakar. Man får vara max 2 personer på bron, men eftersom folk inte är läskunniga var det ofta fler. Vi skyndade oss över så fort vi såg att det var någon bakom eller började gå emot oss och sa högt och tydligt ”Max 2 personer på bron!” och gruffade lite. Nu var det ändå inte jättemycket folk, hur är det vid högsäsong och hur känsliga är egentligen broarna? Jag är inte alls höjdrädd eller har problem när det svajar, men jag tummar aldrig på säkerheten. Jag kan inte ens tänka mej hur någon som faktiskt är höjdrädd känner när man tvekande vågat sej ut på bron och sen kommer någon dundrade bakom en…
Vi hade iaf en himla härlig dag. Vädret var fint, det var tillräckligt varmt för att bara ha en tjocktröja, hyfsat klar sikt och lite folk. Nu har vi sett Stendörren och de där hängbroarna som ungefär alla pratat om i sommar. Jag är nöjd och jag fattar grejen. Vi kommer med all säkerhet tillbaka, jag vill gärna se detta en fin sommardag och ta plats på någon klippa och bara ligga och mysa i flera timmar. Kanske avsluta dagen med att grilla och se solnedgången. Det är väldigt synd att det inte finns en camping här, det hade varit väldigt bekvämt 🙂
Den här gången åkte vi vidare till Jogersö Camping där vi skulle stå sista natten och vi klarade oss precis från regnet som sedan värkte ner hela natten. Efter en jättemysig helg rullade vi hemåt, men till Nyköping kommer vi tillbaka. Ställplatsen i hamnen var ju ett kanonställe när man vill sitta på en fin och mysig plats och jobba. Rekommenderas!!!
Nu börjar det bli höst på riktigt, årstiden som många älskar men som jag avskyr. Nu gäller det verkligen att jag följer mina rutiner så att jag inte stänger in mej och bara ligger på soffan. För det är det jag helst skulle vilja göra när tempen går under 20+.
Så nu får pannbenet jobba. Promenaderna ska tas, träningen ska göras – finns inga undantag förutom sjukdom. Å riktigt dåligt väder, för då går jag bara inte ut! Kom nu inte dragandes med det där ”det finns inget dåligt väder”, för det finns det!
När kylan kommer och vädret slår om får jag ofta väldigt ont i kroppen och fryser inifrån. Det är svårt att beskriva, men det enda som då hjälper är att ligga fullt påklädd under ett tjockt täcke med värmedynan påslagen på max.
Några av er med fibromyalgi vet hur det kan vara… Men man får kämpa på och försöka göra det som är bäst för en och för mej brukar det vara att träna.
Lättlagat och gott kan man väl säga är veckans tema. De falska köttbullarna och Broccolipurén måste ni testa. Kasslern och fläskfilégrytan passar även till fest. Curryräkorna är kanon och vem gillar inte Pad Thai? Hoppas något ska locka er att våga prova, berätta gärna vad ni tycker
Skulle ni lägga upp någon av våra rätter på instagram så får ni väldigt gärna tagga @marlenerinda så jag ser vad ni gör. Det är så roligt att se era uppläggningar.
Den här gången har jag en riktigt mysig hög med böcker att tips om. En berörande biografi, två feelgood och en med psykologiska mord så det bara skvätter om det! Dessutom tar jag avsked av en omtyckt serie genom att läsa sista delen. Men jag hoppas på en fortsättning 🙂
Just det här med sista boken i en omtyckt serie har jag lite svårt för. Hur konstigt det än låter så saknar man karaktärerna när boken är slut och det är ju såååå tråkigt! Som när Bridgerton tog slut efter hela åtta böcker, då hade man ju nästan sorg.
Men nu har det kommit en fortsättning i form av en liten ”avknoppning” och den ligger i högen jag just nu betar av. Så man ska tydligen inte ge upp hoppet ändå 🙂
Som sagt; sista delen i serie om kvinnorna och hotellet i London. Hela serien har utspelat sej under många år, ända från 40-talet faktiskt. Det börjar med att Linda från Fjällbacka oväntat ärver ett lyxhotell i London på 60-talet och blir motarbetad från första stund. Trots allt så vänder hon motgången och succén är ett faktum. I nästa bok är vi inne på 80-talet. Nu är det väninnorna Elinor och Emma som har offrat allt för att hotell Flanagans ska förbli omtalat och framgångsrikt. Vilket det såklart blir.
Å nu har alltså tredje och sista delen kommit och vi är inne på 00-talet. Frankie och Billie är numera ägare av hotellet och medan Frankie älskar att driva hotell fokuserar Billie på sin filmkarriär. Om bara Frankie har sin familj och teamet på Flanagans vid sin sida kan hon utföra mirakel. Men när livet trasslar till sig blir plötsligt tydligt att hon inte längre klarar sig på egen hand.
Jag älskar den här serien! Det är kärlek, sorg, vänskap, familjehemligheter och en massa annat i en härligt perfekt blandning. Dessutom får man lite historia på vägen 🙂
Bill Olssons ekonomi är körd i botten. Han kämpar för att försörja sin dotter och hyr ut ett rum till studenten Karla, som äntligen gjort sig fri från sin missbrukande mamma. För att finansiera sina juridikstudier börjar Karla städa hos barnläkaren Steven Rytter och hans fru Regina. Men snart förstår hon att allt inte står rätt till i huset. Varför tillbringar Regina dagarna instängd i ett mörkt sovrum? Samtidigt är Jennica mitt uppe i en trettioårskris. Via Tinder möter hon Steven och blir stormförälskad. När Steven och Regina hittas döda i sitt hem blir Bill snart misstänkt.
Oj vad jag gillar Mattias Edvardsons böcker! Det är mörkt, mycket psykologi, ofta familjehemligheter som ligger längre bak i tiden. Han låter varje karaktär berätta från sitt håll och det gör att man på nåt sätt får se in i personernas hjärna och lär känna dem på ett annat sätt än vanligt. Det är spännande från första till sista sidan. Me like!
Vem gillar inte Marianne Mörck och är nyfiken på henne som person och livet hon levt? Jag är det definitivt! Å jag plöjde boken, ibland skrattade jag högt och ibland fick jag ont i magen. Vilket liv!
Marianne bor i en säng som heter Bismarck, älskar sin katt, har svårt att ta emot beröm och avskyr applådtack. I hela sitt liv har hon slagits för att få vara sann mot sig själv. Som nyfödd lämnades hon till ett barnhem och adopterades av sjökaptenen och hans hustru vars högsta dröm var att hennes dotter skulle gifta sig med en Volvodirektör. Så blev det inte.
Jag älskar biografier, detta är en av de bästa jag läst faktiskt!
Ella och Ben träffas en junikväll 2007 utanför Gröna Lund. Efter en oförglömlig kväll tillsammans, skiljs de åt, men är säkra på att de snart kommer att ses igen. Och det gör dom, 12 år senare! Såklart har de inte glömt varandra, men livet ser annorlunda ut nu. Av olika anledningar stöter depå varandra igen och Ella börjar fundera på sitt liv. Ska hon våga släppa alla förväntningar och leva för sin egen skull?
Det är sommar, känslor, minnen, oväntad vänskap och en massa annat härligt. Redan på första sidan är man fast och kan inte sluta läsa. Ni ser ju på bilden, jag läser tom på löpbandet… Precis så ska en bra bok vara. Jag smålog nog igenom hela boken bara för att den var så fin 🙂
Läs den bara!
Som ni ser så gillar jag alla böcker väldigt mycket den är gången. Å då är det såklart extra roligt att tipsa om dem. Jag tycker verkligen att ni ska läsa varenda en!
Jag är gräsänka. Det betyder att jag ska vara ensam i nästan fyra dagar, viket är en väldigt mysko känsla efteratt ha vart ”corontänad” på heltid med maken i nästan två år. Dessutom finns det ingen hund som håller mej sällskap längre 🙁
Jag gillar att vara ensam, men under de senaste 15 åren har jag varit ensam tillsammans med pälsbollen. Det är stor skillnad på att vara ensam med hund och ensam utan hund. Nu hörs inga snarkningar, jag har ingen som pockar på min uppmärksamhet, tvingar mej att gå ut eller talar om när det är dax att äta och sova. Väldigt tomt och trist.
Som sagt; jag gillar att vara ensam. Nu ska jag bara vänja mej vid att vara det helt. Martin är på resa med jobbet och kommer hem på söndag. Det var inte helt självklart att han skulle åka, då vi fortfarande har en knepig situation med sjuk svärmor och svärfar som behöver stöd. Efter samtal med sina chefer tog han dock beslutet att åka, med garantin att han kan ta sej hem ganska snabbt om det skulle behövas.
Jag ska mest jobba de här dagarna, både med valet och mina egna uppdrag. Jag ska försöka komma ikapp lite både med skrivandet, här hemma och mej själv. Så jag skriver lite, plockar lite, läser lite och pysslar runt. Just idag är jag ledig från valet. Så jag har tänt ljus och växlar mellan att sitta vid datorn och jobba och massagefåtöljen med näsan i en bok.
Än så länge känns det helt ok, men antar att det blir lite knepigt ikväll när jag ska sova utan både man och pälsboll. Det blir väl att läsa tills jag somnar antar jag. Om ett par dagar har jag väl vant mej även vid detta…
Det onormala blir det normala. Att vara hemma på heltid tillsammans blev normalt rätt snabbt, vi har älskat varenda minut. Livet utan hund är tråkigt, men vi vande oss vid det också. Nu ska jag vänja mej vid att Martin åker till kontoret igen då och då och att jag är ensam ibland på dagarna och ibland även på nätterna. Det är ok, bara lite tråkigt så här i början.
Hade jag inte jobbat med valet hade läget varit ett annat, då hade jag haft tid att göra något tillsammans med någon. Ta en promenad eller äta lunch med nån, men det får bli nästa gång. Nu blir det att komma ikapp med det jag hinner och sova ut när det inte är någon som snarkar brevid mej 😛
Jag är ensam och det är helt ok, pga vädret kanske jag blir lite melankolisk bara. Jag hoppas att Martin inte behöver komma hem för han behöver också de här dagarna. Att få lite annat att tänka på är precis vad han behöver, snart kommer det nytt jobbigt som vi måste ha kraft att ta itu med. Det vet vi, frågan är bara när.
Vi fick alltså en helg ”på rull” och valde Nyköping för helgens äventyr. Å vilken härlig helg det blev, Nyköping är ju jättefint! Under alla år när vi åkt till och från Öland har vi passerat staden, men vi har aldrig svängt av vägen och åkt dit. Nu blev det äntligen av och jag är så otroligt glad för det!
För att komma iväg behövde läget hemma lugna ner sej lite och vi behövde även en fläkt för att inte få för kallt i bodelen på husbilen. Läget lugnade ner sej lite och fläkten kom, och vi åkte!
Eftersom läget ändå inte är helt lugnt hemma, så valde vi att bara åka någon timme bort för att i nödfall komma hem snabbt, och valet föll då på Nyköping.
Vi stod på en fin ställplats i hamnen, inte att förväxla med gästhamnen, för 115 kr natten med el. Ställplatsen ligger fem minuters gångväg från Lidl åt ena hållet, fem minuter till Nyköpings Hus åt andra och ett par minuter till kanalen åt ett tredje håll. Nära till allt alltså. Och jättefint!
Torsdagen och fredagen jobbade vi från Peppe med utsikt över hamnen. Martin satt inne hela tiden och jobbade med sitt, medan jag både satt inne och ute, och jobbade med mitt. Jag har lite böcker att läsa som ska recenserades och torsdagen bjöd på fantastiskt väder – så jag lutade mej lugnt tillbaka i min solstol och läste. Eller lugnt vet jag inte… en mutter hade lossnat och hela stolen höll på att braka. Men satte jag mej långsamt och samtidigt knep ihop där muttern skulle sitta så kunde jag sitta i den om jag satt alldeles still 😛
Hela torsdagen var jättefin, nästan sommarvarmt även på kvällen. Så vi tog en lång promenad runt Nyköping som är fantastiskt fint. Jag fattar inte att vi inte varit här förut, så otroligt mysigt! Vi gick längst hamnen och följde sedan ån så långt vi hann innan det blev mörkt. Överallt stod folk och fiskade, i alla åldrar och nationaliteter. Å visst nappade det, stora abborrar dinglade på spöna. Vi bjöds dessutom på den mest fantastiska solnedgången, så vi fick verkligen se Nyköping från sin bästa sida.
Nästa gång vi flyttar blir det in i Peppe, men den dag vi ska bo som vanliga människor igen – då ska jag bo vid vatten. Gärna med utsikt över en å, så varför inte Nyköping? En av min klasskompisar har faktiskt flyttat hit, hon kom och hälsa på oss första kvällen. Så himla kul! Hon pratade sej varm för staden och sålde verkligen in den. Så man vet aldrig.
Ni får titta på bilderna och avgöra själva vad ni tycker. Men ni måste hålla med om att man kan stå ut med utsikten, eller hur?
Även om värmen kommit tillbaka lite så är det rätt kyligt på dagarna nu, iaf början på dagen. Jag har faktiskt börjat med både höstjacka och vantar när vi tar morgonpromenaden. Så nu blir maten lite mer ”höstig”, grytor och gratänger står på menyn.
Det som är bra med just grytor och gratänger är att de blir bra även uppvärmda efter en tid i frysen och därför passar bra som matlådor. Ni som hängt med ett tag vet att matlådor i frysen är min räddning och det som räddat både min viktnedgång och nu även hjälper mej att hålla vikten. Vi har oftast frysen full så det bara är att plocka fram till lunch eller middag om man inte har lust eller tid att laga mat.
Nu är det svampsäsong och jag vet att många hittat mängder med kantareller. Om ni har gjort det så måste ni testa pajen, den är sååå goood! Gillar ni att plocka svamp? Det gör jag, men kommer nästan aldrig ut ändå… En dag i skogen ger ju både motion och gratis mat, så det borde ju prioriteras. Får bli bättre på det!
Zucchinipasta passar inte i matlådan, men kör man med pasta istället så blir det perfekt och då funkar alla veckans rätter i matlådan. Så gör mycket 🙂
Många av mina favoriträtter finns med den här veckan, bla zucchinipastan, laxgrytan, kycklingen, pajen och tacogratängen. Missa inte dem! Just nu flyger det nya rätter ur experimentköket, missa inte det!
Här om dagen skrev jag om mitt extrajobb. Att jag jobbar som röstmottagare i kyrkovalet och samtidigt påminde jag lite om vikten av att rösta. De kommentarer jag fick gjorde mej lite bedrövad och rätt bekymrad faktiskt. Låt mej förklara varför.
Jag anser att den rösträtt vi har är oerhört viktig. Det spelar ingen roll om det är valet till Riskdagen, EU, Kyrkan eller den egna bostadsföreningen det handlar om. Har vi rösträtt och möjlighet att påverka – ja, då ska vi också göra det. Anser jag.
Folk slåss för sin rätt att rösta. Vi kvinnor har bara haft rösträtt i 100 år, till skillnad från männen som haft det betydligt längre. Vad skulle hända om den rätten tog ifrån oss? Om vi nu tycker att den är så oviktig menar jag…
Fortfarande är inte rösträtt en självklarhet i en del länder i världen, år 2021! Men vi i Sverige förstår inte sånt, bortskämda som vi faktiskt är… så vi struntar i att utnyttja den rätt vi har. I alla fall alldeles för många.
Jag fattar såklart hur ni menar i era kommentarer. Ni röstar förmodligen alltid i den allmänna valen (Riksdag, Landsting och Kommun) och kanske i EU-valet som är hyfsat enkelt att förstå sej på – men att Kyrkovalet kommer i skymundan och man inte kan förstå vad politik har i kyrkan att göra. Jag fattar det! Men fortfarande har man en rösträtt och sååå svårt är det inte att sätta sej in i frågorna, iaf lite snabbt, hyfsat övergripande för och tillräckligt att ändå kunna avge sin röst.
Men här ska även kyrkan ha en känga. Man kan inte bara skicka ut ett röstkort och uppmana folk att rösta om man inte samtidigt hjälper till med information. I de allmänna valen och till EU finns alltid en mängd sk röstbarometrar att tillgå. På bara några minuter och genom att svara på kanske 15-20 frågor, så ser man snabbt hur man ska rösta – eller iaf på ett ungefär åt vilket håll. Jag letade efter något liknande i Kyrkovalet och hittade NOLL!
Så jag skickade ut en efterlysning på facebook frågade dem som jag vet är engagerade i Kyrkovalet och även står med på listor och alltså är kandidater att kryssa om man önskar göra det. Ganska snabbt fick jag svar på min efterlysning, det finns faktiskt iaf EN valbarometer. HÄR kan du testa dej själv och se på ett ungefär vilket parti du stämmer bäst ihop med. Då har du iaf en riktning, nån person behöver du inte kryssa – men vill du det så får du faktiskt kryssa hela TRE stycken.
Ett testa på kanske 5-10 minuter har du tid med. Sen kan du rösta i förtid eller på valdagen, det tar några minuter till. Gör det! I kyrkovalet är det bara 50% som röstar, det är ju faktiskt skamligt! Vi lever i en demokrati som är självklar för oss. Vi måste vara måna om den rätt vi har att påverka och påverkar kan vi faktiskt göra med bara en enda röst.
Jag själv saknade 9 röster för att ta plats i kommunfullmäktige. Jag saknade en enda röst för att bli ordförande i vår villaförening. Och ni kanske alla minns hur det gick i förra riksdagsvalet då det stod och vägde så pass att man fick räkna om vissa distrikt. Det tog låååång tid att få resultaten pga att marginalerna var så små. Så jo, DIN RÖST RÄKNAS! DIN RÖST ÄR VIKTIG! DU ÄR VIKTIG! DU KAN GÖRA SKILLNAD! Glöm aldrig det!
Så gör det där testet nu, ta den tiden och pallra dej sen iväg och avge din röst. Använde din rösträtt, det är viktigare än du tror.
