Bläddra efter
Etikett: Baileys

Nu är allt helt över!

Nu är allt helt över!

I går avslutade vi en massa saker; lager överfördes till vår efterträdare, kassan räknades och bankades, babs och kassaapparat packades och sista veckobrevet skrevs. I morse åkte Martin iväg med paketen och skickade veckobrevet. Sen var allt helt och hållet avslutat och över. Nu har vi faktiskt helt och hållet slutat vårt samarbete med och arbete på Viktväktarna. Nu börjar ett helt nytt kapitel i vårt liv  🙂

Idag har Martin stått i köket nästan hela dagen medan jag sprungit runt och städat och fixat. Hela matbiten brukar vara hans grej medan jag fixar detaljerna. Men för att göra det lite enklare för oss så beställde vi faktiskt en del av maten på Mathem.se Så rostbiff och lax klickades hem häromdagen och vid 14.30 idag kom leveransen. Baileys tyckte nog det doftade himla gott om kassen, för han dök ner i den direkt. Ett himla smidigt sätt att handla! Vi tog alltså ingen matkasse, utan klickade hem grejer vi behövde – precis som när man går runt i butiken. Just idag var det skönt att slippa åka iväg och handla och istället pyssla runt hemma och sen bara ta emot leveransen.

Igår trodde jag knappt att det skulle vara möjligt, men på nåt mysko sätt så lyckades jag faktiskt få nedervåningen i hyfsat skick i ganska god tid. Iaf i så pass god tid så att jag kunde sitta ner och fika med Nadja när hon kom med Martins fina tårta. Han hade ingen aning om att hon bakat hans favorittårta White Lady, så han blev jätteglad. Å guuud så god den va!!! Om ni bor i Huddinge med omnejd och behöver en god tårta, tveka inte att be Nadja om hjälp! Kolla in hennes blogg för goda recept och härlig matinspiration!

Strax innan våra vänner dök upp fixade jag välkomstbålen. Jag har fått testa 99 Rosas, ett vin vitt som passar perfekt till picknicken pga sin förpackning. Ekologiskt vin som dessutom kom med ett miljövänligt bud. Sånt gillar vi! Å nu fick alltså vinet tjänstgöra som huvudingrediens i en bål som blev farligt god! Jag skar ner carambola och hällde på en liter vin och en halv flaska SevenUp och lät stå och dra en stund. Sen fyllde jag på med frysta hallon och resten av SevenUpen. De flesta körde bil så det blev en hel del bål över, det är jag inte det minsta ledsen för  🙂

Jag vet inte hur många vi till slut blev här hemma, men huset var fullt och alla åt och var glada. Å Baileys var helt salig över all uppmärksamhet som han fick av alla. Det är jättekul att samlas och träffas, men precis lika skönt som roligt när allt är över. Maj har varit helt hysterisk! Jag har knappt ens hunnit öppna posten de senaste tre veckorna. Men nu är det faktiskt helt över! Vi är helt färdiga både på jobbet, fysiskt och psykiskt… så när alla gått hem rasade vi ihop i soffan.

Martin har tagit sin examen! Han klarade att både sköta heltidsstudier och jobb samtidigt och även om jag fick dra ett ganska stort lass så gjorde jag det gärna för hans skull. För VÅR skull. Pga det behövde vi inte ta några studielån och kan nu belåtet klappa oss på axeln och konstatera att vi klarade det! Han blev godkänd och vi har inga tråkiga lån som nu ska betalas. Tillsammans klarar vi allt!

Nu är allt arbete avslutat, vi har firat klart och gästerna gått hem. Nu ska jag bara dricka upp den urgoda bålen och Martin ska tugga i sej resten av tårtan. Sen ska vi vända blad och börja vårt nya liv! Nu skriver vi på ett nytt kapitel! Nu börjar mitt liv som hemmafru, nej just det… lyxsambo!
Ni följer väl med  🙂

Jag kanske inte överlever…

Jag kanske inte överlever…

Ikväll är det dax för årets Vårrus och som det känns nu så är det ungefär lika jobbigt som att bestiga Kilimanjaro… tog mej ut på en löptur i fredags men gav upp efter bara två kilometer, jag hade nämligen 15 kg hund på släp istället för lyckligt springande framför mej. Jäkla sabotör!!!

Jag hade orkat mer, det kände jag och kläderna sitter bra och funkar som de ska. Jag testade bla nya sockor från Ullmax, gjorda av bambu. Det låter ju inte klokt, men de är hur mjuka och sköna som helst och tar inte åt sej doft eller fukt alls. Dessutom är de snygga! Kan absolut rekommenderas!

Efter den misslyckade löpturen tyckte jag otroligt synd om mej själv och gick loss på senaste loppibagen som kom för några dagar sen. Där fanns bla en shower-gel från Neutral som redan står i duschen och används dagligen av både Martin och mej. Jag gillar saker som är parfymfria, det borde alla göra så vi andra slipper rinnande ögon och täppta näsor.

Mellanmålsbaren från Naturdiet satt också fint som tröst, vitamingodiset från Yves Rocher hann Martin äta upp innan jag ens hann blinka. Men jag vet att det är gott, för den påse vi smakade förut åt jag upp innan han hann blinka  🙂

Brun-utan-sol från Apoliva är kanske inget jag behöver just nu, eftersom jag älskar solen och fick färg redan i mars typ… men den sparar jag till vintern när man ser så där tråkigt blek och sjuk ut. Den kladdar iaf inte, det har jag kollat!

Sen var det lite annat smått och gott som man behöver lite mer tid på sej att testa igenom, bla vitaminer och åksjuketabletter och jag blir bara åksjuk när jag åker liten båt, så det tar nog sin lilla tid innan jag får möjlighet att testa dem. Men har ni någon liten skrutt som har svårt att åka bil kan ni höra av er till mej, så kan ni få min burk.

Jo, där var ett läppstift också från Yves Rocher. Ett som nästan inte syns, det blir bara en svag naturlig ton på läpparna. Sånt gillar jag! Så det har jag redan använt och det ligger i byxfickan för att målas på vid behov. En massa spännande grejer har jag alltså fått testa och alla grejer har varit positiva. Filmen ”Walking With Dinosaurs” får vänta med tills vi får besök av smått igen, om vi inte tar ett titt själva nån dag efter att vi slutat jobba. Man vet aldrig.

Men sockorna var alltså det bästa av allt. Så ikväll hoppas jag att de bär min tunga och otränade kropp över mållinjen. Jag kanske avlider… men det finns nog många som kan ge första hjälpen… Nu överdriver jag förstås. Men känner jag mej själv rätt så kommer jag att springa alla 5 km, tills det blir blodsmak i munnen och jag känner mej svimfärdig typ. För sån är jag!

Vårruset – here I come!

Bara 15 dagar kvar nu!!!

Bara 15 dagar kvar nu!!!

Tiden springer iväg! Allt går snabbt snabbt och det känns som jag hela tiden missat eller glömt något… almanackan ligger ständigt uppslagen på soffbordet och där tittar jag hundra gånger om dagen. Det är jobb som ska avslutas, extrajobb jag just nu håller på med iom EU-valet, roliga event, hundvakter ska kallas in och en del läkarbesök och lite annat smått och gott. Saker jag både måste, vill och borde göra – men bordena får vänta titt som tätt.

I lördags hade vi ett gäng kompisar här på taco och melodifestival. Ett blandat gäng människor i olika åldrar som trivdes tillsammans verkade det som. Ingen hade iaf särskilt bråttom hem… Det är så himla mysigt att folk verkar trivas här och kommer när vi bjuder, jag är inte van vid det men otroligt tacksam och ödmjuk. Jag har längtat efter att känna gemenskap och samhörighet med andra än min familj och nu gör jag faktiskt det. Annelie är en stor del i detta! Jag är så glad att jag träffat en så fin och naturlig människa som tar mej precis som jag är. Man kan få nära vänner även i vuxen ålder, men det är svårt! Jag har verkligen haft tur som fått fler (Gunilla, Nadja mfl) å allt har jag att tacka bloggen för  🙂

Eftersom lördagen blev lite sen så blev söndagen pannkaka. Tack o lov öste det ner så vi behövde inte ens gå ut med hunden. Han vägrar gå ut när det regnar… han gör det han ska på tomten i nån slags superfart för att slippa bli blöt. Så vi låg mest i soffan och latade oss, kollade på tv och åt rester från lördagen. Å sen var det helt plötsligt måndag igen!!!

Igår vet jag inte riktigt vad jag gjorde… eller jo… jag var till soc för att prata om mitt uppdrag som kontaktperson för en ny ung tjej. Det är en av Seniors kompisar som vill ha mej som kontaktperson och bara jag fått utdraget från Polisens brottsregister så är allt klart. Jag hoppas att allt ska bli bra och att jag kan vara till nytta för henne.

Vid 17-tiden igår åkte jag in till stan för att träffa Martin. Vi var inbjudna för att vara med vid invigningen av restaurangen Gotland Grill. Precis när jag parkerade bilden tittade solen fram och kvällen blev jättefint. Folk minglade runt,vi fick god mat, träffade andra bloggare, lyssnade på bra musik och hade allmänt mysigt. Men vi stannade inte så länge utan åkte hem så vi hann se Biggest Loser, som är ett måste för oss!

Å idag är det arbetsdag igen! Bara 15 dagar och 6 arbetspass kvar! Sen blir jag pensionär 44 år gammal… nä, lyxsambo var det ju! 15 dagar är ju ingenting! Särskilt inte när man räknat ner sedan det var 560 dagar eller nåt sånt… Om två veckor är det slut! Martins 14 år och mina 13 år som arbetande på Viktväktarna är snart historia. Å historia har vi gjort! Han som första manliga konsulenten och vi som blev ett par efter att vi börjat jobba tillsammans. Så nog kommer man att minnas oss… dessutom är vi jäkligt bra på vårt jobb! Om 16 dagar är nycklarna återlämnade och jobbet avslutat. Känns konstigt men ganska skönt, men vi kommer att sakna några av våra medlemmar och undra hur det går för dem.

Gud så svamligt det här blev, men precis så ser min hjärna ut just nu. Allt är en enda röra och jag kan inte tänka en tanke klart förrän nästa tar över… lite jobbigt, men bara tillfälligt tack o lov, snart är jag mej själv igen  🙂

Jag avslutar här innan det blir för rörigt och önskar er alla en fin dag! Snart kommer en ny tävling, då ska smycken från Living and Room tävlas ut och TVÅ av er vinner! Så håll koll! Följ bloggen på FB och mej på Instagram (marlenerinda), så missar ni inget.

Men fy på mej!

Men fy på mej!

Ikväll ska vi ha melodifest hemma hos oss. Alltså borde jag springa runt och städa, plocka och fixa – ändå sitter jag här! Fy på mej!

Men jag har iaf fixat sovrummet och bäddat både vår säng och gästsängen. Så nu kan det somna barn lite överallt om det behövs. Å jag har hängt en tvätt, tvättmaskinen tjöt av glädje när den fick jobba lite. Det blir ju inte så ofta sen barnen flyttade hemifrån  🙂

Jag plockar lite, hittar något som behöver fixas och sätter mej vid datorn för att fixa det och blir sittande där… men så bannar jag mej och gör ett nytt ryck. Det är inte så mycket som ska fixas, det går ganska snabbt att städa av nu när det bara är Martin och jag som bor här.

Jag ska ta bort lite smågrejer från vardagsrummet och köket, dammsuga och torka av tv-bänken, tv´n och lite andra tomma ytor. Fixa lilla toaletten, tända lite ljus, sätta upp marschaller (om jag har några) ute och duka i vardagsrummet. Martin fixar köket och lagar maten, det slipper jag. Så jag har faktiskt lite tid att sitta här trots allt.

Jag vet inte riktigt hur många vi blir… det skulle bli 13 personer tror jag… men så var någon tvungen att jobba, Junior och Mandisen blev bjudna på grillfest och Seniors kompis hamnade på sjukhus – så nu är vi nog 9 pers… men man vet lixom aldrig vad som händer i slutänden… Det tillkommer kanske någon precis innan och det är heeeelt ok!

Klockan 19 är det iaf tänkt att vi ska vara färdiga och sätta oss och äta taco. Vi bjuder på maten och de som kommer tar med snacks och dricka. Alltid lika spännande att se vad var och en tar med, om de bakat något gott eller köpt något gott godis. När vi är mätta och belåtna rullar vi undan soffbordet och lägger ut kuddar och saccosäckar på golvet nedanför soffan. När Eurovision börjar ligger vi förmodligen huller om buller med en lycklig hund ovanpå oss.

Sen ska vi heja och bua och se om bästa låten vinner. Martin håller på Ungern, någon annan på Armenien, en tredje på Österrike och jag håller nog på Sanna. Så det finns många viljor, vi får se vem som vinner. Jag tror kvällen blir riktigt mysig och rolig.

Hur ser er kväll ut? Sitter ni ett helt gäng och tittar på Eurovision eller struntar ni i allt? OM ni tittar: vem håller ni på och vem tror ni vinner? Skulle vara roligt om ni orkade skriva en kommentar, det är spännande att se hur folk tänker kring just Eurovision  🙂

Äntligen!

Äntligen!

För första gången på länge vaknar jag utvilad och med nyfikenhet på dagen igen. Jag ligger efter med massor av grejer och har förmodligen trampat några av er på tårna, men det har inte varit medvetet – det hoppas jag att ni förstår. Jag har lovat att ta tag i en del saker, men har helt enkelt glömt eller inte orkat – idag ska jag fixa allt så gott jag hinner innan jobbet.

Det är ju så när man har ett dödsfall i familjen att allt lixom stannar av ett tag. Det är som att någon trycker på pausknappen och samtidigt häller slajm över en, allt går väldigt segt och långsamt och det ens går alls… Nu har jag duschat av mej slajmet och tryckt på play igen – nu är jag tillbaka! Men visst finns det svackor och jag trillar säkert ner i det berömda hålet igen, men det brukar gå snabbare att ta sej upp igen när man testat några gånger.

Nu hoppas jag bara att jag kan få mina två operationsdatum så jag vet lite mer hur den närmste tiden ser ut. Allt hänger i luften nu eftersom jag inte vet något… så semesterplaneringen går inte att göra och inte mycket annat heller. Så varje dag när posten kommer är det lika spännande… ska det vara kallelse till Ögonkliniken eller Bröstmottagningen idag då???

Solen skiner och jag har faktiskt inte haft ont på flera dagar, eller ja… inte mer än vanligt alltså… ryggen gör ju alltid ont… men det har varit under kontroll. En av sakerna som jag ska fixa idag är en ny tid hos ortopedteknikern. Jag har äntligen hittat en sommarsko som jag tror går att bygga om (sätta klack på), så nu ska jag komma ihåg att ringa dit. Martin och jag var och handlade i söndags på det nya köpcentret i Kungens Kurva och han hittade hela fem par skor till värsta fyndpriserna. Jag hittade iaf ett par… så nu måste jag nu shoppa ikapp lite  🙂

Jag och en bloggkompis håller på att fixa ett event till hösten där en massa trådar ska knytas ihop. Det börjar ta form, men är en massa saker som måste tänkas på och planeras för att det ska gå i lås. Å dessutom ska jag jobba heltid nästan hela maj, vilket jag inte är van vid. Jag kommer att vara aptrött varenda kväll! Men det är ju bara några veckor som sedan avslutas med ett Vårrus och stängningen av våra klasser och hela vårt företag. Så hjärnan gå på högvarv, så förlåt mej för mysko uppdateringar och att jag ligger efter lite när det gäller det mesta.

Nu ska jag iaf gå ut med hunden så han blir glad och min vikt håller sej där den ska (nästan). Ha en riktigt fin dag everyhopa!

Försöker skapa lugn…

Försöker skapa lugn…

Just nu mår jag inte alls bra. Kroppen säger ifrån och trasslet med sonen fortsätter, samtidigt försöker jag skapa lugn, kraft och styrka för att klara av morgondagens begravning. Alla som ska dit är helt uppåner i känslorna, det kommer att bli fruktansvärt jobbigt.

Min kropp markerar tydligt att den inte vill vara med och inte orkar mer. Så jag försöker startar dagarna bra genom att äta frukost ute på trappen varje morgon. Jag har fått möjlighet att testa Loppis bloggbag ”VårPepp” så igår dukade jag upp en rejäl frukost med allt jag fått från dem, ja inte godiset då… men resten. Så det blev teet från Friggs som var väldigt gott med en tydlig smak av choklad och yoghurten (kvarg) Vitalinea PRO från Danone med passionsfrukt – supergod!!! Till detta tog jag en knäckemacka med ägg och en stärkande drink Supernature Purely Greens Max med alger och grejer som ska rensa kroppen och ge energi.

Sen tog Martin, jag och Gunilla en långpromenad med Baileys. En knapp timme och nästan 5 kilometer senare var vi hemma igen. Gunilla åkte hem till sej, Martin
satte sej och pluggade en stund medan jag själv satte mej i solen med
Harlequin-boken ”Min Så Kallade Kärlek”, baren från Naturdiet och godispåsen från Ekorrens Ekologiska. Där satt jag en stund och läste och försökte gå ner i varv så mycket som möjligt. Sen blev det sushi på ett nytt ställe i centrum som var mer än godkänt, dit kommer vi att gå igen. Å innan jag åkte iväg till jobbet snyggade jag till mej med puder från Sheer Cover   🙂

Testbagen den här gången var alltså en riktig feel-good-låda. Precis vad jag behöver nu! Allt var riktigt gott och ska ju dessutom vara bra grejer för kroppen. Så jag laddar med bla teet och algdrinken varje dag nu både för att starta dagen så bra som möjligt, men även för att ladda kroppen på bästa möjliga sätt inför morgondagens begravning som kommer att dränera mej totalt. Jag måste ju finnas där för mina barn, men även orka med mej själv. Så allt jag kan göra måste jag göra. För att orka.

Tack Loppi för att jag fick testa alla fina grejer, jag är mer än nöjd! På lördag ska jag iväg på lunch med Loppigänget, det ser jag fram emot och blir ett perfekt avslut på en jobbig vecka. Det är mycket som händer nu, så man måste ladda med så bra och roliga grejer man kan.

Glöm inte tävlingen om biljetter till Fitnessgalan! Bara några dagar kvar nu… Vinstchanserna är stora – så klicka HÄR!

Det där toalocket…

Det där toalocket…

… sitter för långt ner idag. Jag har så attans ont i ryggen att jag knappt kan resa mej och att öppna toalocket är nästintill omöjligt. Ni vet den där vridande rörelsen som man gör för att öppna, den funkar inte idag… istället får jag böja knäna och lixom niga för att nå locket och kunna öppna det.Tvätta håret var inte heller helt enkelt…

Vet inte om det beror på att jag hade mina gamla gympadojor när jag klippte gräset igår. De har ingen förhöjd klack och jag gick i dem ganska länge och då blir ju hela jag sned. Eller också var det för att jag låg på det hårda trädäcket i förrgår, på mage, och somnade som en stock. Jag kände efteråt att ryggen var helt paj, men trodde det skulle gå över under natten. Eller också är det en kombination av bägge plus lite fibro…?

När jag vaknade igår hade jag också ont, men inte så här mycket… Det brukar bli bättre efter en promenad, så vi gick nästan fem kilometer med flera backar som drog ut ryggen ordentligt. Visst känns det bättre, men inte helt bra. Vädret var fantastiskt så jag passade på att fixa sommarfötterna, klippa gräset och plantera om alla inomhusblommor. Sen satt jag och läste en lång stund i solen och bara njöt tillsammans med hunden. Jag gjorde så mycket jag kunde när jag ändå var i farten eftersom jag aldrig vet hur nästa dag blir och hur jag mår.

Idag har jag alltså inget annat val än att ta en lugn dag i solen, men vi har varit på vår dagliga långpromenad och lyckats kapa några sekunder till på vår slinga. Det är måndag och då väger vi oss här hemma och det var ju ingen rolig upplevelse. Vågen kved ”En i taget!” och var fräck nog att visa ett helt kilo plus… skit också! Men med oro i kroppen, värk, salt mat och lite godis så blir det så… idag kör vi upp på banan igen och fyller i checklistan tills vikten är där den ska igen. Vi gör så gott vi kan tom torsdag och sen kan livet gå vidare igen.

Det är iaf sol idag med, det är jag tacksam för  🙂

Äntligen sol!

Äntligen sol!

De har varit ett par riktigt jobbiga dagar efter en riktigt kämpig period och vi har fortfarande en del jobbigt framför oss, men just idag har allt varit toppen!

Dagen började med att jag vaknade av att solen sken in genom sovrumsfönstret och det lovade ju gott för resten av dagen. Efter en snabb frukost gick vi ut med Baileys och var ute nästan en timme. Det var så otroligt skönt och vi njöt verkligen av promenaden.

När vi kom hem hade Senior kommit. Medan Martin var kvar hemma för att förbereda påsklunchen åkte Senior och jag till Skärholmen för att försöka trassla upp en del av skiten han försatts i. Tyvärr gick inte det, vi måste vänta tills på tisdag när helgdagarna är över. Men men… det ser ut som allt går att lösa iaf och det är ju huvudsaken.

Så åkte vi hem. Senior hjälpte mej att duka och fixa inför lunchen och Martin fixade maten. Klockan 13 hade jag båda grabbarna hemma, plus Juniors flickvän och Martins föräldrar. Mina föräldrar drog iväg till Öland över helgen. Baileys var överlycklig och sprang runt som en tok mellan allihop. Han har inte träffat Martins föräldrar på ganska länge och blir alltid lika glad när både de och killarna kommer – så han tyckte livet var toppen!

Vi åt, pratade och delade ut påskägg och ett par timmar senare var vi ensamma igen. Vi dukade snabbt av och ställde möblerna på plats igen och sen tog jag och Baileys plats ute i solen. I bara underkläderna la jag mej på vårt soldäck och somnade direkt i solen. Så otroligt skönt! Men nu har jag så ont i ryggen att jag knappt kan gå… jaja, det var det värt!

Baileys njöt och vägrade att komma in förrän långt efter att jag gett upp. Nu har vi suttit och slökollat på film och käkat godis. Jag har också fått påskägg och min familj känner mej, jag har fått TRE Salmiakki, 2,5 finns kvar  🙂

Vi behövde verkligen en bra dag! Vi behövde träffas hela familjen, få sol på näsan och lite lugn och ro. Nästa vecka är det dax för begravning… det kommer att bli otroligt jobbigt…

Humöret är som vädret…

Humöret är som vädret…

Jag borde verkligen tjänstgöra som barometer…
När vädret är grått och tråkigt är jag också det och när vädret är soligt och varmt är jag det  🙂

Förra veckan var riktigt jobbig! Det var rejält kyligt, blåsigt och trist. Jag hade ont och mitt humör var nere vid fotknölarna. Idag skiner solen, det är nästan vindstilla och värmen att kommit tillbaka. Alltså lever jag upp och gör mer än jag borde.

Tyvärr syns förra veckan väldigt tydligt på vågen, så det var 0,9 upp idag. Jaja, bara att kämpa på… det tar jag bort den här veckan om solen håller sej kvar. För så är det alltså: dåligt väder = plus på vågen, bra väder = minus på vågen. Det blir så när man har ont av kylan.

Men idag mår jag bra! Så vi har tagit en lång promenad. Martin höll i hunden och jag höll i kameran. En massa bilder av våren blev det och pälsbollen ville också vara med  🙂

Jag fixade lite på baksidan, plockade upp hundskit och tog bort lite skräp. Sen åkte jag till vår fina park Hågelby som ligger här i närheten för att prata bloggevent med dem. Jag la fram vår idé och de blev jätteintresserade och ska nu återkomma till mej inom kort. Tanken är att vi ska ha en dag med Tema Foto för att lära oss mer om foto till bloggar och Instagram. Går allt som vi vill så blir detta av i oktober eller november. Det känns riktigt spännande!

Sen åkte jag vidare till Maxi för veckans handling. Medan jag var borta fixade Martin lunch och nu när den är uppäten och han återgått till sitt pluggande ska jag fortsätta ute. Jord ska fyllas på i trädgårdslandet och täckbark ska fyllas på i rabatten på framsidan. Sen ska jag plantera om alla inneblommor också hade jag tänkt, men jag kanske tar slut på vägen. Sånt vet jag lixom aldrig…

Yr.se har lovat fint väder imorrn också, men lite kallare – men sen ska det dröja till fredag innan det blir fint igen. Jag avskyr det här varannandags vädret, jag mår inte bra av det. Men det är ju inte mycket man kan göra åt det… Men nu skiner solen så det är bäst att utnyttja det så mycket man bara kan.

Jag har funderat på det här med svartsjuka… ikväll eller imorrn kommer jag att ge er mina tankar kring detta. Så titta in lite senare igen, så ska vi prata allvar..

46 dagar kvar!

46 dagar kvar!

Mycket tid ska spenderas här!

Att vara 44 år och veta att man bara jobbar 14 arbetspass till och sen kan göra precis vad man vill är en ganska häftig och svindlande känsla. 46 dagar går ju faktiskt väldigt fort! Den 28:e maj lämnar vi över allt till Susanne som vi tills dess ska hinna lära allt vi kan och helst lite till. Så nu har jag börjat göra små listor och ska fixa en lathund åt henne för att underlätta hennes jobb i början.

29 maj är jag alltså ledig jämt! Från och med den dagen gör jag vad jag vill, när jag vill. Det känns så himla lyxigt! Många tycker att jag gör helt rätt, några tror att jag kommer att få tråkigt. Men jag har ju hur mycket som helst att göra! Och det bästa är att om jag har en dålig dag så finns det en ny dag dagen efter att göra grejerna på istället, en dag då jag förmodligen mår mycket bättre. Alltså behöver jag inte bli irriterad eller stressad över att en dag faller bort, jag har ju hur många nya chanser som helst. Den här veckan har jag haft väldigt många dåliga dagar, då jag inte borde varit utanför dörren utan varningsskylt runt halsen (”Ilsken kärring med värk”). Om 46 dagar kan jag låsa in mej och invänta en bättre dag  🙂

Det första som ska göras är förstås operationerna; ögonen och bröstförminskningen. Så en stor del av sommaren går bort i smärta. Som det ser ut nu så finns det en chans att Martin börjar jobba direkt i Juni, så jag får sköta mej själv här hemma. Det blir intressant… fixa mat och sånt utan att kunna lyfta armarna på två veckor. Effektiv viktminskning kanske? Det blir att dricka flytande med sugrör typ…

Men när allt är fixat och jag har läkt ihop igen, så ser jag ett aktiv liv framför mej. Jag ska träna, ta hand om mej, ha ordning hemma, ta bättre hand om mina kontaktbarn och kanske ta ett uppdrag till, ta fler pass i Tingsrätten, jobba med valrörelsen, träffa vänner, gå på event och mysa massor med hunden. Jag har faktiskt sökt som volontär till Min Stora Dag, så jag hoppas få jobba lite med det också. Dessutom ska jag gå en fotokurs, börja med yoga och jag har en liten fundering om att börja sjunga igen… Det finns massor att göra!!!

Som jag ser det nu så öppnar sej en helt ny värld för mej! Jag kommer fortfarande att ha ont av fibron ungefär hela tiden, men de dåliga dagarna är ok – det kommer en ny dag snabbt igen och den är förmodligen bättre. Och är den inte det, så gör det inget! Jag har ju hur många dagar som helst på mej att göra grejerna jag vill och behöver inte stressas av dåliga dagar. DET känns superlyxigt!

 Jag vet att det är en stor förmån jag har, men jag tänker inte ha dåligt samvete för att alla inte kan göra som jag. Vi har planerat detta i många, många år och betalat av på huset, sparat pengar, fixat all renovering hemma och verkligen planerat för att leva så billigt som möjligt from nu. Allt är noga förberett och nu får vi se om vi la upp det smart eller om vi kunde varit ännu smartare. Vi är vana att leva på lite pengar, så bara Martin får ett jobb så klarar vi oss vilken lön han än får.

Om 46 dagar börjar ett helt nytt liv för oss, ett liv jag längtat efter väldigt länge. Efter att ha tagit hand om andra i 20 år ska jag äntligen ta hand om mej själv och skapa det friskaste och bästa livet som jag bara kan. För att kunna hänga med och göra allt jag vill ännu längre! Nu är det MIN tur!!!

Äntligen sol!!!

Äntligen sol!!!

När jag vaknade i morse såg jag solen skina utanför fönstret och direkt vaknade livsandarna till liv! Solen får mej att vakna, den värmer min kropp och gör att jag mår bra. Jag är beroende av sol och värme helt enkelt. Som andra kan vara av droger kanske… Solljus är min drog.

Med andra ord är det direkt en mycket bättre dag än de senaste 7-8 dagarna då det varit regn, blåst och kallt. Jag har mått dåligt, haft ont och varit på ett skitdåligt humör vilket tyvärr Martin varit måltavla för… men han tar det med jämnmod. Han låter mej gå runt och muttra, eller ja… kanske inte gå runt – mest sitta i soffan inlindad i en filt med värmd riskudde vid fötterna och hunden instoppad under filten för att få det så varmt som möjligt.

Men nu skiner solen och jag med den! Idag var det tänkt att jag skulle in till Riksdagen och vara med på firandet av LSS´s 20-årsjubileum. Men som det kändes igår så skulle jag inte orka, men nu kanske det blir av ändå. Jag har suttit och jobbat en stund och ska äta lite frukost, så får jag fundera på hur dagen ska bli. Jag kanske åker in till stan i ett annat ärende och då kan jag ju även gå förbi riksdagen när jag ändå är där.

Vi får se! Hur det är bli så önskar jag er en riktigt fin dag!

Ge mej sol!!!

Ge mej sol!!!

En pälsboll som sover himla gott!

Jag mår inte bra av det här gråvädret! Kroppen gör ont och humöret sjunker ner till fotknölarna. Det är svårt att komma igång på dagarna och det gör mej galen!!! Även om jag inte har särskilt många måsten, så vill jag få saker gjorda och välja själv när och om jag ska göra dem – inte vara beroende av dagsform. Men så här är livet med fibro, man väljer inte vilken dag man ska ha ont och vid väderomslag är det värre än vanligt.That´s life…

Igår var skolan inställd för Martin och det regnade ute. Baileys gillar inte att gå ut i regn, så han sov bort större delen av dagen. Jag hade ont och inte lust med någonting, så det slutade med att vi parkerade i soffan med hunden mellan oss och sen såg vi på film halva dagen. Slött, slappt och himla skönt.

Å andra sidan har nästan hela helgen varit så för mej, jag har inte gjort många knop alls… mest legat och läst och käkat godis. Så måndagsvägningen visade 0,8 ner från förra måndagen, vilket är 60,1. Helt ok! Igår struntade jag i allt, men idag kör jag upp på banan igen – ytterligare 2 kilo ska bort. Sen är jag där jag vill!

Grejen just nu är att jag måste börja springa mer regelbundet, men det är ju inte så lätt när kroppen protesterar och man är supertrött. Hur i hela friden ska jag orka springa Vårruset??? Å det är bara 1,5 månad kvar!!! Shit!!! Jaja, det går snabbt att komma i form bara man sätter igång, men då vill jag ha sol och värme! Give me! Var är den där solen egentligen? Kollar man på olika vädersajter så säger de olika dag till dag. Nu ser det ut som att vi får sol till helgen, men när jag tittade igår skulle det regna en vecka framåt.

Visst skulle jag kunna springa inne, men jag fryyyyyser ju! Jag behöver solen för att må bra och för att fungera. Regn och ostadigt väder gör att kroppen skriker och inte orkar något. Jag behöver sol! Jaaa, jag vet – jag bor i fel land! Snart kan jag iaf åka iväg när jag vill, vart jag vill! Tänk att bara komma till Rivieran över en långhelg och tina upp. Jag tar vad som helst bara det är varmt!

Men idag är det jobb som gäller oavsett hur man mår och vad man vill. De är lixom bara att gilla läget. Så: på med gympadojorna, ut med hunden, åka och handla, käka sushi, åka till jobbet, hem och dö. Å samma sak imorrn… sen är det helg igen  🙂

Blir det sol, lovar jag här och nu att DÅ ska jag ut och springa! Är ni med?

Bomben är släppt!

Bomben är släppt!

Igår släppte vi bomben som vi gått och hållit i i drygt 1,5 år. Ni som varit med mej ett tag och är uppmärksamma har sett mina två räknare här till höger, en som räknar ner till julafton och en som räknar ner till… ja, vaddå? Jo, till dagen då vi slutar jobba! Till dagen då jag blir hemmafru! Eller nä visst nej, vi är ju inte gifta – lyxsambo blir det ju  🙂

När Martin fick besked om att han kommit in på sin utbildning började vi räkna ner. Då var det måååånga dagar kvar, tror räknaren började på 600 nånting. Nu är det bara 53 dagar kvar och igår berättade vi för våra medlemmar. Reaktionerna var många!!!

Tack och lov så har vi hittat en ersättare, så det är bara vi som sluta – klasserna finns kvar, men med en annan coach. Vi har haft elev både vid vågen och i kassan de senaste tre veckorna och just precis nu går hon utbildningen för att kunna ta över efter oss. Vi jobbar maj ut och sedan tar Susanne över direkt, men redan nu lär hon känna våra medlemmar och lär sej hur allt funkar. Medlemmar blir alltså inre direkt drabbade och det känns väldigt bra!

Vad ska vi göra då? Ja, Martin är snart färdigutbildad och ska ut i datorernas värld och bli datanörd på riktigt. Å jag ska alltså vara ledig till att börja med. Jag är väl medveten om att många av er tycker att det är ett konstigt val när man bara är 44 år och att man frivilligt väljer att avstå från att jobba. Men vi är vana att leva på marginalerna, jag kan inte jobba heltid pga min hälsa och nu finns chansen att fixa en massa operationer utan att behöva vara sjukskriven och belasta samhället eller arbetskamrater. Så jag kommer att vara hemma tills vidare, ta hand om hus, hem, hund, sambo och mej. Så får vi se vad som händer med tiden. Jag kanske tar ett extrajobb eller fler kontaktbarn… det visar sej.

Den här karamellen har vi alltså gått och sugit på ett tag, men beslutet har inte varit lätt. Vårt jobb är roligt och det är verkligen ett privilegium att följa med på våra medlemmars viktresor och se hur de växer och blir friskare vart efter vikten trillar av dem. Ett av de bästa jobbet som finns, men efter 14 år är det dax att göra något annat. Dessutom var hösten tuff med en ny diet som tog våra medlemmar och satte oss rejält i skiten. Vi fick ta en hel del av våra besparingar för att klara oss, så vill vi inte ha det igen. Som anställd dataprogrammerare kan Martin tjäna tillräckligt för att vi bägge ska klara oss på hans lön och jobb finns det gott om.

Så om 53 dagar börjar ett helt nytt liv för oss båda. Då har vi vår sista klass någonsin på Viktväktarna och sen vet vi inte riktigt vad som händer. Det enda vi vet är att jag ska genomgå två operationer, varav den ena har en ganska lång konvalescens. Kanske börjar Martin jobba direkt, eller också blir det efter semestrarna. Då får han ta hand om mej under sommaren och hjälpa mej med allt jag inte kan, gå med hunden, städa osv. Det kan nog blir en himla mysig sommar, då vi iofs återigen får leva på våra besparingar och semesterersättningar… men ändå, vi får vara tillsammans!

Igår berättade vi alltså för medlemmarna och några blev riktigt besvikna, men de förstår oss. Jag har en känsla av att vi kommer att hålla kontakt med ganska många efter att vi slutar, de har nämligen blivit goda vänner som vi bryr oss mycket om. Livet förändras och vi med det, ibland måste man fatta svåra beslut för att komma vidare. Det har vi gjort nu och vi känner oss riktigt nöjda och nyfikna på fortsättningen.

Nu vet ni!
Jag ska bli lyxsambo  🙂

Bara 4 dagar kvar!!!

Bara 4 dagar kvar!!!

Så var det måndag igen, veckan jag bävat för är här och det är dax för veckans vägning…

Det enda jag visste var att det inte kunde vara värre än förra veckan, då jag gick upp 7 hekto. Den här veckan har jag skött mej perfekt alla dagar utom EN och det var i lördags. Då blev det alldeles för salt mat som sabbade en hel del igen.

Idag visade vågen 60,9 och jag hade alltså gått ner allt det jag gick upp förra veckan. Det hade ju varit hur bra som helst vilken annan vecka som helst, men just nu räcker det inte.

Det är alltså fortfarande ett kilo till översta målet, det jag måste nå tills på fredag. Jag pratade med sköterskan som sa att läkaren eventuellt kan ha visst överseende med något kilo plus OM jag har en bra förklaring. Och det har jag ju… inflammerade höfter och rörelseförbud är väl en ganska ok förklaring? Lägg till ett dödsfall och lite stress på det, så kanske hon ser lite mellan fingrarna… kanske… inte alls säkert. Det kan skita sej totalt…

Men jag kör på fram till torsdag. Martin har planerat bra mat åt oss och det blir mycket VV-soppor och motion. Mat som sätter fart på magen och släpper vätska. I bästa fall kanske jag kan närma mej 60-sträcket, så jag inte behöver ringa återbud. Vilket jag gör om det behövs. Om fyra dagar vet vi…

All motion gör att kläderna börjar sitta väldigt löst och byxorna trillar av mej, men på vågen syns det alltså inte lika mycket. Det är maten som fixar vikten och motionen som trimmar kroppen. Å jag vill gärna ha en både slankare och starkare kropp, så bägge är viktiga. Igår var jag ute och sprang igen med hunden och det var svinjobbigt, men jag har ingen träningsvärk idag. Å det är ju bra eftersom även träningsvärk visar sej på vågen.

Idag är jag ledig, sen har jag två arbetsdagar framför mej innan jag är ledig (jobbar hemma) igen. På fredag ska jag alltså till läkaren, men då händer även en massa annat som är viktigt för oss. På lördag får ni veta vad… så häng med. Den här veckan händer det grejer!

Bloggen fyller 8 år!

Bloggen fyller 8 år!

Jag missade det igen!
Bloggen exakta födelsedag alltså, för det var egentligen den 26/3 tror jag. Då var det här med bloggande alldeles nytt och jag tillsammans med en
handfull andra skrivsugna människor hade Expressen som bloggportal. Det
var där jag lärde känna Geddfish (som ska med till Gambia) Åsa Jinder och Flygvärdinnan Anette. Härliga människor som jag alltså fortfarande har mer eller mindre tät kontakt med.

Sen la Expressen ner sina ”vanliga” bloggar och vi som inte blev kontrakterade lite mer professionellt fick flytta. Jag valde alltså blogger/blogspot, men känner väl nu så här i efterhand att en egen portal hade varit smartare. Men nu är det så krångligt att byta att jag stannar här där jag ändå bott in mej rätt bra.

Jag började blogga när jag blev nominerad till Riksdagen, det var ett sätt att synas och blev mitt skyltfönster. Jag skrev om valrörelsen inifrån, om allt det där som man inte vet så mycket om. Som hur tryckmaterial tas fram, medverkan i debatter, hur man bygger upp och inreder en valstuga, planering av valvaka osv. Jag var ganska säker på att jag inte skulle komma in i Riksdagen, men folk fick iaf veta hur det var att vara kandidat och hur allt arbete bakom kandidaterna gick till. Min blogg spreds och jag hade massor med läsare som sedan dess har följt med under alla dessa år. Helt otroligt!

Bloggen ändrade inriktning, jag var fortfarande aktiv fritidspolitiker men nu var det mest barnen, mej själv och vår vardag som beskrevs. Jag hade min stadiga skara läsare som sedan följde med när jag bytte portal och som sedan dess långsamt ökat i antal besökare. Nu läser runt 200-300 pers det jag skriver, varje dag! Helt galet om man tänker efter… det är förstås inte lika mycket som storbloggarna, men ändå! Att så många är intresserade/nyfikna på vad jag sysslar med är ganska mysko.

Jag har en ganska spretig blogg, där det mesta får plats. Just nu handlar det förstås mycket om
livsfrågor och min kroppsliga renovering som pågått i drygt 2 år. Jag skriver gärna om allt det där som är lite tabu som pengar, kvinnorelaterade frågor, döden och en massa annat. Detta varvas med dagens göromål, recensioner av grejer jag får testa, utlottningar, funderingar och reseberättelser. En väldigt mångsidig blogg alltså, där inget är förbjudet. Jo, en sak! Elaka kommentarer och personliga påhopp förekommer inte! Får jag något liknande i kommentarsfältet, så tar jag bort dem direkt. Å visst kommer de… Det finns alltid någon som bara är ute efter att göra folk ledsna, sorgligt nog.

Genom bloggen har mitt liv blivit mer innehållsrikt och jag har träffat otroligt härliga människor som blivit mina vänner. Här finns bla Nadja, Annelie och Gunilla (som också ska med till Gambia) Jag får gå på roliga event nästan varje vecka och kommer på så sätt hemifrån mer än jag hade gjort annars. Jag har bloggen att tacka för mycket och den är numera en naturlig del av mitt liv som min familj accepterat totalt.

Idag firar jag alltså 8 år som bloggare och det har varit en otroligt rolig tid. 8 är symbolen för oändlighet, så det betyder väl att jag ska fortsätta ett tag till. Tack till er som läser, kommenterar och bryr er. Ni är guld värda!