Efter en härlig midsommar var det dax att rulla vidare. Nu skulle vi köra tvärs över hela södra Sverige, för att landa i Kalmar där vi skulle stå och jobba under veckan. Småland bjöd oss på ett fantastiskt väder, bättre kan det knappats bli 🙂
Anledningen till att vi är i södra Sverige varje juni är utomhusteatrarna. I torsdags var det premiär i Kalmar på fina Krusenstiernska teatern. För att underlätta och samtidigt ha lite mys på vägen står vi gärna på plats några dagar innan. När vi såg att First Camp hade erbjudande på campingen i Kalmar bokade vi snabbt in hela veckan där. Så efter en natt på Revsudden strax utanför Kalmar, rullade vi in på First Camp Stensö i måndags.
Eftersom Martin har jobbat som vanligt i veckan har vi varit beroende av el och bra uppkoppling. Då kan man inte stå var som helst i Smålandsskogarna. Det var något vi upptäckte förra året, när vi stod i Gnosjö och knappt kom ut på internet. Kan tyckas vara en bagatell och ett lyxproblem, men vi jobbar ju på vägen och då måste det funka. Revsudden funkade iaf jättebra, så dit återkommer vi.
Efter lunch på måndagen rullade vi in på Stensö och fick en plats på en av deras husbilsplatser som ligger direkt bakom receptionen. Där är 18 platser, har jag för mej, men gott om plats för både bil och utemöbler. När till ett litet servicehus (servicehus 1) med toaletter och duschar, men doftade inte direkt hallon där – så vi valde att duscha i servicehus 2 istället.
Stensö ligger fint på en udde med vatten på flera sidor. Det är kanske 500 meter till stranden, finns flera fina promenadstråk och en höghöjdsbana. Vi cyklade in till stan på kanske 5 minuter och 10 minuter bort ligger Ica Maxi. Vi fick testa våra nya cyklar flera gånger, funkade hur bra som helst!
Några dagar på samma plats hinner ge rutiner, så vi började med en liten promenad varje morgon och avslutade dagen med ytterligare en. Vädret har varit perfekt, promenader i shorts och linne är de allra bästa. Att kunna sitta ute och jobba eller inne med takluckor och dörren öppen – så härligt! Vi har faktiskt fått massor gjort och kunde tom jobba lite i förväg.
Veckan avslutade med premiären av Oj då… en till?! på Krusenstiernska. En himla rolig dag! Det berättar jag om i nästa inlägg.
Jag tycker om mat med mycket smak, men helst inte starka smaker. Det afrikanska köket passar mej perfekt, men det gör även Mellanösterns. När Beirut Café på Östermalm fyllde 25 år fick jag njuta av en hel buffé med härliga smaker.
När Beirut Café öppnade 1999, var det på Engelbrektsgatan på Östermalm. Sedan 14 år håller man till i Östermalmshallen, med ingång och café i gatuplanet och restaurang en trappa upp. Det är nästan så jag skäms… men trots att jag passerat hur många gånger som helst – så har jag aldrig varit inne. Nu vet jag vad jag har missat.
Beirut Café är familjen Karroums skapelse. Numera är det Elias som står som chef, på pappret, i själva verket är det fortfarande hans 78-åriga mamma som bestämmer. Hon står fortfarande i köket flera dagar i veckan och provsmakar regelbundet alla rätter, så att de alltid ska smaka som de alltid har gjort. Det ska vara autentiska smaker och lagas på traditionellt vis. Det är detta som varit framgången alla år och som gjort att meny hela tiden varit densamma. När man försökt att ändra något har det inte gett tillräckligt positivt utfall för att hålla fast vid. Stammisarna vet vad de vill ha och kommer tillbaka år efter år.
Vi var ett litet gäng inbjudna journalister, bloggare och folk från media som blev visade runt och fick höra Elias berätta om restaurangens historia. Sen bjöds vi på en fantastisk buffé med röror, vindolmar, tabbouleh, kycklingvingar, fyllda piroger och en massa annat gott.
Man kan säga att Libanesisk mat är en mix av öst och väst, med starka influenser från övriga Medelhavets matkultur. Det är mycket färsk frukt och grönsaker, nötter, ost och yoghurt och färska kryddor som bladpersilja, koriander och mynta. Just koriander är väl inte min favorit, men lite är helt ok.
En traditionell Libanesisk måltid består av många rätter och inleds alltid med sk meze ofta hoummus (kikärtspuré), baba ghanoush (aubergineröra), tabouleh (sallad på bladpersilja och bulgurvete), falafel och smaksatt yoghurt av olika slag. Allt äts med färskt pitabröd. Man börjar alltså med kalla rätter, för att fortsätta med varma som tex vindolmar eller ostrullar. Man får inte äta för mycket direkt, för snart kommer lammet, kycklingen och fisken fram. Alltsammans avslutas gärna med färsk frukt och ett gäng söta bakverk. Som pricken över i får man även en liten kopp med kardemummakaffe.
Alt var sååå gott! Filodegsrullarna med fetaost tog jag lite för många… och vindolmarna… jag älskar vindolmar! Mätta blev vi, men inte sådär obehagligt som det kan bli efter en buffé – utan mer behagligt. Sådär så man mår bra, men gärna skulle ta en liten siesta på maten. Det kanske Elias skulle börja med, en liten siestalounge där man kan ta en lur efter maten 🙂
Det tog mej alltså 25 år att gå in genom dörrarna på Beirut Café, men det kommer inte att dröja 25 år till innan jag kommer tillbaka. Nu har jag fått mersmak och skulle gärna äta en hel middag här, så som den serveras på restaurangen – vi fick ju bara ett smakprov. Så: I´ll be back!
Det var mycket jobb under nationaldagshelgen. Vi skulle testköra den där båtbilen och ta bilder till två beställda jobb; Jogersö Camping och Westerqwarns ställplats – alltså drog vi vidare mot Västerås och Westerqwarn. Efter att ha bytt sovplats varje dag var det skönt att stanna två nätter här.
Vår första allra natt med Peppe var på Skokloster. Andra natten drog vi till just Westerqwarn, där vi för första gången tog in på en ställplats och mötte andra husbilsåkare. Det var tre år sedan, förra helgen var vi tillbaka. Tyvärr var inte mysplatserna nere vid ån bokningsbara pga fest på restaurangen, men vi ställde oss på näst bästa platsen strax ovanför.
Solen sken när vi kom, så vi passade på att ta bilderna vi skulle och filma lite. Westerqwarn är kända för sin pizza, alltså bokade vi in oss på deras pizzabuffé. Ska man skriva om en plats måste man ju testa deras specialitet och ska man kunna ta bilder av pizzan måste man ju ha en pizza att fota. En buffé var ju perfekt!
Westerqwarn är ett mysigt ställe, inte jättestort – ungefär 70 platser lite beroende på årstid. Det ligger granne med en golfbana och har en egen minigolf. En liten bit bort åt ena hållet ligger Strömsholms slott och åt andra kan man gå ner till Kung Karl XII slussar. Perfekta promenader, särskilt om man har hund. Slottet besökte vi när vi var här sist, slussarna hann vi kolla in på söndagmorgonen innan regnet startade om.
Det var ju tur att vi var smarta och gjorde det vi skulle direkt, för sen kom regnet. Och det bara fortsatte. Våra kompisar Helene och Krister stod på platsen brevid oss, så vi satte oss hos dem och spelade spel hela lördagkvällen. De var bara där ett dygn, när de åkte på söndagen satte vi oss och jobbade. Regnet bara fortsatte. Och fortsatte.
Planen på måndagen var att vi skulle åka hemåt när Martin slutade jobba vid 14-tiden. Men hela morgonen kom det skyfall efter skyfall. Så vi bestämde att när det var uppehåll nästa gång, skulle vi vara färdiga att åka. Vi såg på regnradar att det skulle vara ett uppehåll på 10-15 minuter strax efter lunch och det stämde. Då fixade vi allt vi skulle och drog snabbt som sjutton.
Precis innan vi åkte kom en hagelattack som var helt galen. Vi har takluckor nästan längs med hela taket på bilen, som vi älskar! Här ser vi himlen och kan njuta av solens strålar. Haglet lät som pistolskott på luckorna, det dånade så vi knappt kunde prata med varandra trots att vi kanske bara hade 1,5 meter mellan oss. Helt galet! Nu är bilen verkligen testad i alla väder och helt tät. Sånt är väldigt bra att veta 🙂
Hem kom vi iaf, väldigt nöjda med helgen. Alla bilder var tagna, material till texter och filmer var fixat. Nu ska filmer och bilder redigeras och texter skrivas, lite har vi redan hunnit. Ska bli skönt att kunna skicka iväg lite jobb. Me like!
På mässan i mars pratade vi med tillverkaren av en amfibiebil och bestämde att vi skulle provköra den så fort vädret tillät. I slutet av april gjorde vi ett försök, men en liten snöstorm satte stopp för planerna. Förra veckan var det dax igen och den här gången gick allt vägen.
Oskar från Craft Cart Company började prata med oss på mässan ”Husbil Husvagn Stockholm” i vintras. Han har tillsammans med sin pappa Torbjörn tagit fram en amfibiebil, en liten trehjuling, som går både på land och i vatten. En spännande grej som vi såklart tackade ja direkt till att provköra, när vi fick frågan.
Första försöket gick alltså åt skogen pga väder. Så här två månader senare gick det däremot bättre, inte riktigt lika fint väder som för ett par veckor sedan – men ändå runt 20 grader. Det funkar ju att vara på vattnet då. Så vi såg fram emot en rolig dag, när vi spända av förväntan åkte mot Söderköping där företaget ligger.
Oskar tog emot oss, visade oss runt i den lilla verkstan och berättade om företagets historia. Här snackar vi entreprenörer! Företag har de drivit länge, men just den här idén är bara 3-4 år gammal. Förra året levererade man de första färdiga bilarna, i år är produktionen igång ordentligt.
Man trodde att ägare till stora båtar skulle vara mest intresserade, för att på ett enkelt sätt kunna dra iväg på utflykt. Men så visade det sej att även husbilsfolket var en stor kundgrupp, å dit hör ju vi. Stora båtar har som en liten ramp/badbrygga bak på båten där carten ligger, husbilar tar den oftast på släp på en liten kärra bakom- om de inte har skitstor bagage där carten får plats.
När vi sett allt gick vi ut för att testa. Oskar visade hur carten fungerade, sedan fick vi köra själva. Så himla kul! Lite likt hovercraften jag körde på Irland. Något av det roligaste jag gjort, så jag var i mitt esse och hade lajbans. Tekniken är ungefär densamma, med samma handtag och känsla. På hovercraften måste man dock luta med för att svänga, det behöver man inte på carten.
När både jag och Martin fått köra och kände oss hyfsat säkra, kördes vi iväg till Stegeborg. Där skulle vi få köra carten i vatten. Torbjörn backade ner i vattnet, sedan fick vi övningsköra lite igen innan vi fick köra själva. I vattnet styr man med en joystick, som ser ut som en lite större datormus.
Jag fick faktiskt förtroendet att köra upp carten ur vattnet. Lite läskigt var det, men inte för att jag inte trodde att jag skulle klara det – utan mer för att jag var rädd att ta sönder den. Det är ju en rätt dyr leksak lixom… men allt gick bra tack o lov. Vi blev inte ens blöta.
Det var faktiskt varken svårt eller läskigt, bara roligt! Himla roligt faktiskt. Jag hade gärna haft en egen liten cart, men den är alldeles för dyr för oss. Typ 395 000… men kul var det och önska kan man ju alltid. Fast vi är inte jättesugna på att åka runt med släp, bilen är stor som den är. MEN! Hade jag bott på en ö, i typ skärgården, då hade en sån här mockajäng varit perfekt! Tänk att bara köra ner i vattnet på ena sidan och upp på den andra och sedan köra upp på vägen, vidare till jobbet eller ICA. Så smart!
Men nej, vi ska inte köpa en. Däremot kan jag tänka mej att leka lite fler gånger. För kul vare 🙂
Det kommer såklart en film från dagen, så fort vi bara hinner. Ha koll på vår Youtube!
När vi kom hem efter senaste resan började vi direkt att förbereda nästa. Den var vi iväg på nu i helgen. Samtidigt har vi förberett sommarens långresa, den går inte långt bort – däremot blir den en längre tid. Vi vet faktiskt inte hur länge vi blir borta 😛
När man kommer hem efter några dagar på rull, står tvätt och gräsklippning alltid överst på listan. Men det är faktiskt samma sak när man ska iväg. Då ska trädgården också fixas och det som ska med ska tvättas. Same same, but different lixom. Mellan resorna är vi dessutom extra noga med promenader och träning. VI hittar även på en massa recept och senaste tiden har vi faktiskt varit skitduktiga med just det!
Sen ska man fixa sej själv lite också. Jag passade på att få ögonbrynen noppade och färgade ögonfransarna förra veckan. Så himla skönt att slippa mascara och sminka sej om man inte vill. Iaf 4-5 veckor som man ser lite piggare och fräschare ut. Så det gör jag gärna innan en längre resa eller under värsta pollenperioden när mascaran ändå bara rinner av pga allergi.
Nu har vi precis kommit hem från en kortare tur, bara 10-15 mil bort och bara 4-5 dagar. Vi har gjort en massa jobb, tagit bilder till texter som vår uppdragsgivare beställt av oss, testkört en slags bilbåt och lite annat. Ska skriva mer om detta inom kort. Ni som följer med på instagram @marlenerinda och @jikitaspåäventyr har lite koll.
Nu förbereder vi alltså nästa resa. Sängen i husbilen är renbäddad och trädgården är fixad. Nu ska bara huset städas så husvakten ska trivas här. Till helgen drar vi igen. Det enda vi vet är att vi kommer hem någon dag för att tvätta, när vi ändå passerar Stockholm i mitten av juli – helt hemma har vi ingen aning om när vi är igen. Förmodligen om ett par månader, vi har ingen brådska.
Första veckorna ute på rull blir i södra Sverige och i mitten av juli drar vi norröver. Det är nu vi ska samla material till texter för resten av året. Så det är bara att köra på. En och annan ledig dag blir det, men semester på riktigt tar vi i vinter. Så ser livet ut när man skriver om campingar 🙂
Nu ska bara några detaljer till fixas. Sen åker vi. Hoppas ni hänger med!
Nu var det länge sedan jag var på en mässa. Mässor har en tendens att klumpa ihop sej, så det blir en slags ketchupeffekt. Så var det även den här gången, men de var iaf med samma tema. Ena dagen var det en ekologisk skönhetsmässa – Green Beauty Day och några dagar senare var det dax för Stockholm Beauty Week.
Jag kan en del om hudvård och allt som har med detta att göra. Jag tycker att det är intressant och även spännande att testa nya produkter och behandlingar. MEN jag är rätt dålig på att ta hand om mej och min hud, trots att jag vet att jag borde. Jag är supernöjd om jag kommer ihåg att smörja mej efter en dusch eller tar på dagkräm med solskydd på morgonen. Det är ungefär det jag klarar av att ha som rutin 😛
Att testa nya behandlingar är jag däremot jättepepp på. Jag har inga problem att göra någon ny skönhetsbehandling eller prova en ny maskin. Sånt är kul! Jag har testat laser mot fettdepåer på olika ställen på kroppen, föryngrat hud i ansiktet, blekt tänder, testat fillers och en massa annat. En del har fungerat, annat har väl kanske inte varit någon direkt succé.
Att gå på en mässa är ett enkelt sätt att se vad som händer inom skönhet både med makeup och behandlingar av olika slag. Ekologiska produkter ökar och de ökar snabbt! Allt ska vara mer och mer naturligt, utan tillsatser och konstgjorda ingredienser, även kraven på hur ingredienserna odlas eller produceras har också ökat. Allt ska vara så naturligt, miljövänligt och hållbart som möjligt – även förpackningarna såklart.
Just detta fokuserar Green Beauty Day på, här är allt naturligt. För några år sedan var här inte särskilt många märken, nu har det ökat och mässan fyllde nästan hela Vinterträdgården på vackra Grand Hotel. Här hittade jag bla Carina och Jerker från Rosenserien som vi hälsa på i Valdemarsvik. Jag träffade även ett gäng bekanta, bla Rickard Söderberg som är väldigt noga med sina hudvårdsrutiner, vad han använder och hur detta produceras.
Några dagar senare var det dax för Stockholm Beauty Week som firar tio år i år. Jag har ju funderat på namnet och nu fått veta att det från början var en hel vecka, men numera bara är en dag. Kanske dax att ändra namnet? Dessutom är det två gånger om året, sedan något år tillbaka – en gång på våren och en gång på hösten.
Jag besökte mässan första gången när den höll till i den lilla lådan vid Kungsträdgården. Redan då var där många utställare och besökare, nu har den växt ytterligare och flyttat in på Berns. Här är det lite rymligare, men ändå alldeles för trångt mellan utställarna. Det är så många intressanta företag, men så trångt och mycket folk att det är svårt att prata med dem.
OM jag fick önska så skulle jag önska att vi som kommer från media och press fick komma in någon halvtimma-timma innan man öppnar för allmänheten. För att helt enkelt kunna jobba. Ta bilder, prata med utställarna osv, för att göra det vi är där för – nämligen jobba.
Jag kom en liten stund efter öppnande, eftersom jag vet att det är jättelång kö då, och hann precis gå runt en sväng innan det var dax för pressinformation. Under ca 30 minuter fick vi en sabb presentation av alla utställare och höjdpunkter. Vi fick även se Bobby styla en av sina medarbetare, medan presentationen pågick. Han har magiska fingrar! Eller är det kanske hans produkter som är magiska?
Foto: Malin Tilja
Efter presentationen tog jag ett nytt varv och hade turen att trilla på en ledig behandlingsstol. Så jag fick en föryngrande botoxmask, där jag riktigt kände hur huden krympte ihop. Och en slags trådbehandling, men utan kniv och ovanpå huden. Små små trådar las i mina veck (rynkor) och smälte lixom ihop med huden.
Direkt efter var jag slät som en barnrumpa, men det var nog lite för varmt både där inne och sedan utanför – för trådarna kröp ganska snabbt upp till ytan och trillade av. Men kul grej och något jag gärna provar igen, med rätt förutsättningar. Allt som inte kräver kniv eller spruta är ju extra intressant.
Efter ett par timmar hade jag pratat med de allra flesta, samlat på mej information, dock nästan inga bilder eftersom det var nästan omöjligt, både pga trängsel och ljus. Så nu ska jag gå igenom allt material och se om där finns något som sticker ut lite extra och som ska testas mer för att sedan skrivas om.
Mässor är kul! Nu är det ett långt uppehåll till nästa gång, som är Formex i slutet av augusti. Man kan nog säga att det är sommarlov på mässfronten 🙂
Vi älskar att åka båt! Vi gifte oss på en skärgårdsbåt och åkte på en Medelhavskryssning som bröllopsresa. Vi missar inga chanser att gå ombord ens om båten ligger still. Å så var det när Göta Kanals fartyg Juno fyllde 150 år.
För andra gången på mindre än en månad fick vi vara med och fira en 150-åring. Förra gången var det Krusenstiernska Gården, den här gången var det fartyget Juno. Juno flyter i vanliga fall längs Göta Kanal, men den här gången hade hon tagit sej från Göteborg, genom hela kanalen och upp till Stockholm. En liten tur som jag tror tog fyra dagar. Tänk så härligt, särskilt nu när vädret varit så fint.
Medan jag gick till Skeppsbron och jubileet, hörde jag fanfarer från bryggan som tog emot henne när hon kom. När jag kom fram såg jag en liten blåsorkester och hur hela besättningen stod på bryggan och tog avsked av alla passagerare som fick gå av på röd matta och allt. Så fint avslut på en fin resa.
Medan Strömmas chef Peter Henricson berättade om Juno, Göta Kanal och Strömma, städades båten lite snabbt. Sen fick vi gå ombord och se omkring. Hytterna är definitivt inte stora, min 2-metersman har lite svårt att få plats. Men så mysigt!
Här finns hytter i tre olika storlekar. Det som klassades som svit på 1800-talet är ganska långt ifrån det vi associerar som svit idag. Här kanske det var 7-8 kvm, dagens sviter är ju 30-40 kvm. Man kan väl konstatera att kraven ändrats lite…
Under jubileumsåret bjuder man på en jubileumsmeny såklart, med smaker från 1800-talet. Vi fick ju smaka en del tidstypisk mat under kockduellen på Krusenstiernska och såg fram emot att få prova mer. Den här gången var ju smakerna ännu mer förfinade och uppläggningen exemplarisk. Till detta fick vi tidsenlig dryck, som man kanske inte riktigt förväntat sej men som passade jättebra.
Vi fick inte hela middagen, den var på sju rätter om jag inte minns fel. Vi fick tre av rätterna; orre på smörstekt lantbröd med kantareller, fjällröding med havskräfta och pilgrimsmussla, ananaspudding med vindruvsgele. Smakerna var alltså ”gamla” men rätterna kändes uppdaterade serverades väldigt elegant. Allt smakade förträffligt!
Till orren drack vi champagne, till fisken serverades en söt riesling vilket kanske är lite oväntat men väldigt gott och till puddingen blev det en madeira. Många söta drycker alltså, men allt passade så bra ihop. Tillsammans med miljön i den gamla matsalen, där historien verkligen sitter i väggarna, var allt helt perfekt!
Richard Tellström berättade om rätterna och dryckerna, men gav oss även en historielektion om mat på 1800-talet samt en framtidskoll. Hur han tror att maten kommer att bli i framtiden och vad forskare om några år kommer att säga om oss och vår mat. I filmen här nedan kan ni höra lite av det han berättade. Det var så intressant att vi nästan glömde att äta 🙂
Allt var så mysigt, gott och trevligt att jag gärna suttit kvar och åkt hela vägen tillbaka till Göteborg med den fina lilla fartyget. Så nu är jag verkligen sugen på att åka en tur på Göta Kanal, det har jag nämligen inte gjort.
Det skulle vara helt fantastiskt att få åka med just Juno och se hur Martin passar i de små hytterna. Vi kanske får öppna dörren när vi ska klä oss, som vi fick göra i förra husbilen. Oss gör det alltså inte så mycket att hytterna är små, vi är vana 🙂
Har ni åkt på Göta Kanal? Eller drömmer ni också om det?
Villa Godthem på Djurgården är en gammal anrik restaurang som legat där jämt känns det som. Min bror är kock och jag vet att han pratade om restaurangen redan när jag var liten. För någon vecka sedan fick jag återigen chansen att äta middag där.
Villa Godthem ligger så otroligt fint vid Djurgårdskanalen, snett framför Skansen. Byggnaden ser ut som något man hämtat direkt från Österrike. Det ser lite ut som ett pepparkakshus modell större, ungefär. Men det är faktiskt en unik grosshandlarvilla i schweizerstil från slutet av 1800-talet.
”Den byggdes som en gåva av hängivna beundrare till den kända operasångaren Carl Johan Uddman. Historien berättar att den voluminöse Uddman för ovanlighetens skull promenerade hem från Operan en kväll och när han väl kom in i hallen utbrast han flåsandes ”Jag har GÅTT-hem!!!” – därav namnet. Sedan Stockholmsutställningen 1897, har Villa Godthem fungerat som restaurang.” Detta kan man läsa på deras sida angående husets historia.
Vi var ditbjudna av Tyska Turistrådet och Franken Tourismus, för att äta middag med viner från Franken och träffa deras vinprinsessa Lisa Lehritter. Jag har knappt ens hört att det finns ett område som heter så, men fick lära mej att Franken är ett område i Bayern vid floden Main, en av bifloderna till Rhen. Ungefär en dryg timme från Frankfurts flygplats, mellan bergen Spessart i väster, skogen Steigerwald i öster, Rhön i norr och Taubertal i söder. Här finns både pittoreska vingårdar, som har blivit mångfaldigt prisbelönta, samt historiska sevärdheter, vackra städer och ett rikt kulturliv.
Några saker som gör Franken både intressant och annorlunda är att man har en lång tradition av att göra torra viner. Vi fick prova några vita viner från vingården Horst Sauer – Muller-Thurgau, Silvaner och Riseling Auslese (samt en rose som vi började kvällen med men jag inte hittar namnet på) – alla friska och lättdruckna – lite för lättdruckna kanske 😛
Man kan tänka att en provning av tyska viner skulle bjuda på tysk mat, men vi fick istället väldigt svenska rätter som hade anpassats för att passa de tyska smakerna på dryckerna. Allt var så fantastiskt gott! En sån där middag som man inte blir proppmät av, utan mest en behaglig och väldigt nöjd känsla, i både kroppen och knoppen. Tillsammans med sällskapet och miljön var det verkligen en toppenkväll!
Nu är vi såklart väldigt nyfikna på att besöka Franken, kanske cykla mellan vingårdarna, äta gott och dricka gott samtidigt som man upptäcker landskapet. Det skulle väl vara nåt? Vill ni följa med?
Efter 18 dagar på rull kom vi alltså hem förr förra måndagen. Och sedan dess har dagarna gått i ett! Det är mer än man tror att göra, när man varit borta några veckor och naturen gått från vinter till sommar.
VI rullade alltså långsamt hemåt och landade hemma tidig eftermiddag måndagen för två veckor sedan. Direkt när vi kommer hem packar vi alltid ur bilen direkt, sliter ur lakanen och kör igång en tvätt samt flyttar all mat från husbilen till köket hemma. Det tar kanske en dryg timma, innan allt är ute och vi sjunker ner i våra massagefåtöljer för att pusta ut. Hemma bra men borta bäst. Ja, ni läste rätt 😛
På tisdagen körde jag ytterligare tre maskiner tvätt. Men det första jag gjorde var att springa upp till vårdcentralen direkt på morgonen innan frukost och lämna blodprov inför läkarbesöket som var några dagar senare. Hela tisdagen gick åt till sånt där som måste göras; klippa gräs, ta hand om trädgården som blivit en djungel, gå igenom posten mm. När vi åkte var det nollgradigt och snö, när vi kom hem var det 20 grader och har sedan dess stadigt bara ökat. Gräs och buskar har gått bananaz.
Sen har det varit några roliga event, men dem ska jag berätta om senare. Vi har både promenerat och tränat duktigt, två promenader nästan varje dag och styrketräning varannan dag. Även om det inte syns så mycket på vågen, så känns det på kroppen. Fysisk aktivitet och sol is da shit för både knoppen och kroppen 🙂
Vi har mått så pass bra att vi ställde till med grillkväll för familjen. Sönerna kom med sina respektive, samt våra föräldrar. Nio pers som inte får plats så bra inne, eftersom vi inte längre har någon soffa, men ute funkar det hur bra som helst. Där kan vi dessutom välja att sitta i skuggan eller i solen, vilket varit skönt när det varit nästan 30 grader i helgen.
Så vi dukade upp till långbord och körde en frys- och kylskåpstömning. Det blev korv av olika varianter och kyckling, såser, röror, sallader och grillade champinjoner. Vi lyckades faktiskt hitta på hela fyra nya rätter den dagen. Hur bra som helst, känns skönt att vara på gång med receptskapandet igen. Nu ska recepten bara skrivas också, jag håller på för fullt.
För det är ju också något jag legat efter med grymt mycket. Vi har mest lyft upp gamla recept och kanske lagat om rätterna där bilderna varit dåliga. Lite nytt har det blivit, men ganska lite de senaste 2-3 åren – men bara senaste halvåret har vi pruttat ur oss en hel del igen. Så nu har vi nog 5-6 recept som ligger färdiga för kommande veckor, det första kom i lördags och ett till kommer på Du i Fokus – duifokus.se imorrn. En tomatsoppa som vi dessutom har filmat, som kommer ut senare idag på youtube.
Sedan vi kom hem har jag även varit på det där läkarbesöket också, det som jag tog prover till. Det var bla årskontroll av hypotyreosen som visade att sköldkörteln håller sej där den ska. Bara fortsätta med medicinerna som jag gjort hittills. Jag fick också en remiss för att röntga knäna, ÄNTLIGEN!!! Jag har ju haft ont sedan i höstas, men inte kommit förbi sköterskan på vårdcentralen för att få en läkartid och koll. Nu blir det intressant att se vad röntgen säger och hur vi går vidare.
Så man kan väl säga att vi hunnit en del sedan vi kom hem, även om jag varit riktigt dålig på att berätta om det för er. Jag har en härliga middag med tyska turistrådet att berätta om, en jubileumskväll med fartyget Juno som fyller 150 år, en lunch med Beirut Café som fyller 25 år och en massa annat. Det kommer!
Snart drar vi iväg igen. Sängen i Ralle (husbilen) är renbäddad, men nya lakan till och med. Specialsydda för queenbädd minsann. Så i helgen packar vi och är redo för nya äventyr, som påbörjas nästa vecka. Då ska vi göra nytt försök att provköra den där båtbilen som vi skulle testa i april när snön började vräka ner. Dax för nytt försök.
Men först är det Stockholm Beautyweek idag, imorrn blir det ny lunchlive på Börsen och på torsdag ska larmet hemma uppdateras. Känns bra med tanke på besöket i vår trädgård för några veckor sedan. Det var lite läskigt faktiskt.
Idag är det tydligen stressfria dagen… haha… helga vilodagen lixom 🙂
Vi hade två jobb på vägen mot Öland. Ett var att köra den där båt/bilen i Söderköping, som vi fick ställa in pga dåligt väder. Ett annat var att bevaka Krusenstiernska Gårdens 150-årsdag. Det lyckades vi iaf med!
För att vara helt säkra på att få en plats på ställplatsen i hamnen, åkte vi till Kalmar redan efter lunch i söndags. Det är ju lågsäsong, men ändå valborg – så man visste ju inte. Men där var helt lugnt, vi kunde tom välja plats och ta den största. Första natten var det platser kvar, men sedan dess har det varit helt fullt och även bilar på kö. Vi gjorde alltså rätt som kom så tidigt som vi gjorde.
Måndagen och halva tisdagen satt vi mest och jobbade, vårt nya hemmakontor i Ralle är så mycket mer funktionellt än det var i Peppe. Vi får plats ordentligt, jag kan tom välja på fyra olika platser att sitta, ”hänga” eller ligga. Så det har blivit en hel del gjort faktiskt, så himla skönt!
Vi har kommit ut på promenader igen, våra kroppar jublar och vi sover så mycket bättre. Det blir också en himla massa bilder medan vi är ute och går. Kalmar är ju så fint, så man tröttnar lixom aldrig heller.
Där brukar vara en ny utställning på Kalmar slott varje år och så är det även i år. Valborgseftermiddagen spenderade vi alltså på slottet. Den här gången handlar utställningen om Häxor och är så otroligt intressant. Allt är så snyggt kreerat och informativt. Tänk att ca 300 kvinnor dog och att Sverige nog var värst av alla i häxprocessen. Fruktansvärda saker ägde rum under ca tio år på 1600-talet, mycket pga barn, som var de som angav kvinnorna mest. Vi gick långsamt runt och läste kvinnornas olika öden, tänk så otroligt många som dog alldeles i onödan. Som mördades!
På onsdagen var det dax för Krusenstiernas jubileum. Vi är oftast bara där för att se teater, nu skulle vi få veta mer om gårdens historia, se en kockduell och matlagning från 1800-talet och provsmaka jubileumsbakelsen. En kul dag alltså!
Solen sken, men vinden låg på – så det var ändå lite småkyligt. Det tar kanske 10-15 minuter att gå från bilen till gården, vi var där i god tid för invigningen. Prick klockan 11.30 invigde kommunalrådet Johan Persson, dvs min kusin, jubileumsdagen med några väl valda ord och trumpetfanfar. Inte av Johan, utan av en som kan spela trumpet 😛
Klockan 12 skulle kockduellen köra igång. Vi hann precis göra en intervju om jubileumsbakelsen, fota och smaka den innan allt startade. Tänk er en perfekt sockerkaksbotten med rabarber och hallongrädde. Lent, fluffigt, sött och gott. Sockerkaka för att det är ett traditionellt bakverk. Rabarber och hallon, för att det finns på gården. Den ska säljas hela sommaren, så ni har gott tid på er om ni vill testa den.
Sen började kockarna laga maten. En trerätters från 1800-talet och vi fick smaka! Favoriten var en laxpaté som nog var den godaste paté jag någonsin smakat. Både recepten och uppläggningarna var som på 1800-talet, även om en av kockarna moderniserade sina rätter en del. Otroligt roligt att se, och spännande att få provsmaka. Allt var väldigt gott!
Det blev en lång dag i den lilla oasen som ligger bakom ett plank mitt i stan. Innan vi gick tillbaka till bilen tog vi ett varv i Krusenstiernskas boningshus, det som köptes 1 maj 1874 och fortfarande står där.
Vi kom alltså dit vid 11 och gick därifrån 14.30. Då var vi rätt frusna och lite hungriga. Man blir inte mätt av några skedar här och där, så vi gick iväg för att äta och sedan satte vi oss i solen resten av dagen. Jag tittade på klockan vid 17.30 och satt fortfarande i t-shirt då. Hur härligt!
De fyra dagarna i Kalmar var över, nu var det dax att åka vidare. Fast vi kommer tillbaka i Juni för att se teater 🙂
Vi flydde alltså den utlovade snöstormen i torsdags. Packade i en handvändning och drog till Nyköping. Där stod vi sedan och väntade några timmar för att snön skulle försvinna och vi säkert kunde fortsätta till Stegeborg. Där fanns solen, men tyvärr inte tillräckligt för att vi skulle kunna göra det vi kom för.
Vi kom till Stegeborg vid 15-tiden och då sken faktiskt solen, men särskilt varmt var det inte. Skulle vi kunna åka den där båt/bilen eller ej. Skulle det kunna bli av dagen efter kanske? Det återstod att se.
I Stegeborg hann vi precis ta en promenad och filma ställplatsen innan vi fick sällskap av våra husbilskompisar Helen och Krister (Berggrens Bilbo) som hade lånehund med sej. Crazy Doglady (jag) blev såklart överlycklig och satt med hund i knät resten av kvällen 🙂
Morgonen efter stod det klart att jobbet vi skulle göra måste ställas in. Man kan inte testa en båt när det är typ 4 grader varmt, molnigt och småblåsigt. Särskilt som det ska filmas och fotas, det blir ju inte jättefina bilder direkt. Så vi gör ett nytt försök i juni.
Med det beslutet var det bara att köra vidare. Nu fortsatte jakten på solen och riktig värme. Färden gick vidare till Blankaholm och här var det faktiskt så fint att vi kunde sitta ute en stund. Vi har som vana att sladda in på sista platsen och den här gången var den brevid nya husbilsvänner som ska komma på vår träff på Öland. Kul kul!
Äntligen fick vi lite ledig tid, så vi stupade faktiskt. Det blev en tupplur och sen tittade vi på resten av tv-serien ”Jana – Märkta för livet”, som vi var på premiären av för någon vecka sedan. Sååå bra! Se den om ni inte gjort det. Och läs böckerna!
När vi tittade ut hade vi en otrolig solnedgång och sprang direkt ut för att ta lite bilder. Det är ju typ årets första somriga solnedgång. Den njuter man alltid lite extra av.
På morgonen vaknade vi av solen! Hur härligt! Vi kunde plocka ihop oss utan att ha tjocktröjorna på. När vi närmade oss Mönsterås gick träden över i svagt grönt och när vi parkerade i Kalmar var det 16 grader varmt. Så snabbt ut med utemöblerna, sen satt vi ute i solen och läste hela dagen. Vi hade hittat solen – som vi längtat!
Äntligen sol på näsan, ny energi i knoppen och den där behagliga känslan av att vara perfekt varm i hela kroppen. Det var så härligt att vi gick till närmaste butik och köpte glass. Sen satt vi ute och käkade glass och läste lite till. På kvällen tog vi en promenad, men då hade det blivit svalare så promenaden blev inte så lång. Med en härlig känsla i kroppen blev det rätt tidigt i säng, man blir trött av solen.
VI är alltså i Kalmar nu och här stannar vi tills på torsdag. Då kör vi över bron till Paradiset igen 🙂
Vi har småpackat hela veckan inför vår resa till den stora husbilsträffen och vägen söderut. Planen var att åka idag på morgonen, stanna på jobb i Söderköping och vara i Kalmar på söndag. Istället öste vi in saker i bilen och drog igår, å det var ju en jäkla tur.
Snövarningen över Tumba har legat där hela veckan, men vi hoppades på det bästa. Men när SMHI utfärdade gul varning och 7 cm snö under fredagen började det kännas rätt otrevligt. Vi har numera nästan 4 ton bil och 7,5 meter att manövrera och den har sommardäck. Det är bara andra gången vi ska ut med Ralle (husbilen heter så), då vill man inte halka runt på underkylda vägar med snö.
Problemet var att Martin hade kurs på torsdagseftermiddagen och skulle komma hem senare än vanligt. Vi kunde alltså inte åka en dag tidigare, som vi brukar kunna göra om det behövs. Men jag började packa mitt, så iaf det var klart. Så fick han helt enkelt avgöra hur vi skulle göra, det bästa skulle ju vara att komma iväg på torsdagen och då åka ifrån ovädret. Det slutade med att han åkte hem efter den obligatoriska delen av kursen och sa ”Vi drar”.
Han kom hem strax innan 17, vi åkte strax innan 19. Vi har aldrig packat och gjort färdigt bilen så snabbt någon gång. Det är ju en sak att vara borta en helg, men nu ska vi ju vara borta flera veckor. Vi öste in grejer i bilen och kan bara hoppas att vi fått med oss det vi ska. Tack o lov är vi ju i Sverige, så saker går ju att köpa.
Men att packa för några veckor framåt innebär att man även packar för flera olika årstider. Hur många jackor behöver man ha med sej just precis nu? Vad blir det egentligen för väder längs vägen? Minst sagt knepigt, särskilt som utrymmet dessutom är begränsat.
Det hade börjat ösregna, så vi var rätt blöta när vi satte oss till rätta i bilen och körde iväg. Vi vill helst inte komma fram i mörker och krångla med parkering så här första gången med nya bilen på en mindre ställplats. Så vi körde bara till Nyköping och drog åt handbromsen i hamnen, som vi känner till sen förut. En plats som vi gillar.
Nu var vi iaf på väg och kom undan värsta snöfallet, men skulle vi kunna göra vårt jobb på fredagen? Nope, det skulle vi inte kunna, visade det sej direkt på morgonen. För det har kommit snö i Nyköping också och vi skulle provköra en slags båt/bil på vattnet. Då vill man gärna ha lite hyfsat väder, iaf mer än 5 grader…
Så allt vi kan göra nu är att vänta. Nu snöar det iaf inte längre, det regnar inte ens, men det är definitivt inte båtväder. Särskilt inte som vi ska filma alltsammans, det blir inte en jättekul film med regn och tråkväder. Bilder går att redigera rätt hyfsat, men med film är det svårare. Dessutom är det rätt oskönt att vara på vattnet när det är typ 2 grader varmt i luften.
Istället sitter vi och jobbar, vi har ju inte gjort det i nya bilen förut. Men det funkar kanon, bättre än i den gamla. Martin har egentligen sin lediga dag idag, men sparar den till en annan gång. Han får ju göra lite som han vill tack o lov.
Jag sitter och läser, skriver och pysslar. Det går absolut ingen nöd på oss, vi trivs så himla bra i vår nya bil och vi står fint med utsikt över vattnet. Men det var ju inte så här det var tänkt att bli, vi var ju inbokade på jobb. Skit oxå!
Om en stund åker vi vidare till Stegeborg, så får vi se om vi kan köra den där båt/bilen imorrn istället, annars får det vänta tills i juni. Då ska det väl vara snöfritt iaf…
Vädret har verkligen något emot oss, det är nästan alltid sämst väder där vi är. Så nu hoppas vi verkligen att Öland visar sej från sin allra bästa sida om en vecka, när vår husbilsträff går av stapeln. Det är ALLTID sol och varm på Öland i maj. Det skulle ju vara surt om det inte var så i år när vi dragit dit över 200 husbilar 😛
Det har verkligen varit en lång vinter och riktigt dålig vår. Eller vad säger ni?
Det är mycket böcker just nu. Jag läser massor och har varit på hela fem olika event som handlat om böcker. Fler bokreleaser, men även en premiär av en tv-serie som bygger på en favoritbokserie. Har jag sagt att jag älskar att läsa!
Bokrejset började förra fredagen med mysig bokrelease av Christoffer Holst nya bok ”Himlen är en plats på jorden. Bokförlaget Lovereads bjöd in på grekisk afton, då större delen av boken utspelar sej just där. Dessutom åker huvudpersonerna husbil! Bara en sån sak! En härlig kväll, där jag var kvar typ sist 😛
Sen var det några dagars uppehåll i eventen, men då läste jag som en tok eftersom jag har en bokhög som snart når taket.
Just det! Jag får ofta frågan vad jag gör med alla böcker när jag läst dem. De flesta går vidare till käre maken och när han har läst dem har svärdöttrarna och mina föräldrar första tjing. De som blir kvar får mina bästa kompis Å först och främst, sedan ett gäng utvalda personer – lite beroende på vilken genre som blir kvar. Jag vet på ett ungefär vad var och en är intresserad av. Men jag behåller oftast ingenting själv, det skulle vara någon biografi eller särskilt dedikerad bok. Men oftast går allt vidare.
På onsdagen var det stor galapremiär av nya Amazon-serien ”Jana – Märkta för livet”. Jag plöjde Emelie Schepps hela serie om Jana, när vi åkte runt i Norge för ett par somrar sedan. Jag älskar att plöja en hel serie på en gång och få följa karaktärerna till slutet.
Galakvällen var en riktig höjdare! Jag filmade röda mattan (som var blå) och fick en trevlig intervju med författaren före visningen, sen fick jag ett mer privat snack efter. Det var så himla härligt att se Emelie verkligen njuta av sin kväll. Så där så det bara lyste om henne. En himla kul kväll och en riktigt bra tv-serie – se den!!!
Redan morgonen efter var det dax igen. Då var det pressfrukost med bokförlagen Romanus & Selling, Historisk Media, Bazar och bokförlaget Max Ström. En pressfrukost om böcker innebär att författare och deras förläggare berättar om sina kommande böcker. Så det var en god frukost och många intressanta böcker som gjorde mej nyfiken. Jag kommer alltså att ha en hel del att läsa i höst också 😛
Sen var det dax igen på lördagen, då en ny bokfrukost – men i ett helt annat format. Den här gången var det bokförlaget Printz som bjöd in både läsare och journalister till en mysig bokfrukost i Norstedts fina lokaler. Det var svinkallt att ta sej dit, men man blev varmt direkt man kom in av den mysiga stämningen. Här fanns också en hel del bekanta, både bland författare och besökare. Kul kul.
Ruth Kvarnström Jones var först ut med att berätta både om sin fantastiska bok om Grand Hotel. Hon berättade också om uppföljaren som kommer att handla om NK. Efter henne kom Åsa Liabäck, Anne-lie Högberg, Anna-Lena Brundin, Sofia Ymén och Veronica Alm för att berätta om sina böcker. Alla skriver i genren feelgood, även om Sofia dragit sej lite åt Cozy Crime på sista tiden. Bland åhörarna fanns även andra författare, så det blev många härliga pratstunder. Alla om böcker såklart!
Och igår var det sista svängen med bokevent för den här gången. Då en ny bokrelease med den fantastiska författaren Anders Nilsson. Han var rätt okänd för oss innan Bokmässan i höstas, men nu har vi träffats så mycket att vi känner oss iaf bekanta med varandra. Anders är den som skrivit filmmanusen till Falk-filmerna och även den hittills enda boken om Johan Falk (det kommer en uppföljare i höst). En otroligt karismatisk person som verkligen brinner för det han gör och fått två fina priser bara senaste halvåret för just ”Johan Falk – Slutet var bara början”.
”Spionernas Krig” som han nu lanserar är en historisk spänningsroman som bygger på verkliga händelser och personerna i boken har faktiskt funnits. Jag har kommit kanske 100 sidor och är fast. Det är spännande, välskrivet, ruskigt och lärorikt. Ett viktigt dokument helt enkelt och det blir säkert en film så småningom, det känns så ”filmigt” lixom.
Mitt bokrejs började och avslutades alltså med manliga författare och däremellan kom en himla massa kvinnliga. Jag läser av alla och i alla genre, vill ha en blandning av allt och lätta upp med massor av feelgood.
Nu har bokhögen växt till sej rejält igen. Som tur är så ska vi ut med husbilen och det utlovas härligt väder som gjort för att sitta ute och läsa. Ser ni mej i en campingsoffa någonstans med näsan i boken – så kom och säg hej 🙂
Jag vet ju att många ifrågasätter vårt sätt att leva. Att jobba på distans och bo långa perioder i husbilen är en dröm för många, men kan tydligen dessutom reta upp folk en del.
Förra helgen var jag med i P4 och pratade om annorlunda boenden med Lasse Persson och Eva Röse. När man berättar att man planerar att permanent bo i husbil får man ofta två olika reaktioner; ”Oj, va häftigt” eller ”Å fy så trångt”. Sen börjar den man pratar med fundera lite och frågar varför, hur man tvättar, om man bråkar mycket och hur man får egen tid. Så var det även den här gången. det lät som Eva var lite mer pepp än Lasse på att testa vårt liv 🙂
Sen började kommentarerna komma i sociala medier. De flesta drömmer om samma sak, men så finns det en och annan som blir arg. Ibland väldigt arg. Någon skrev med stora bokstäver att distansarbete måste förbjudas. Jag hittar inte kommentaren nu, så han har förmodligen raderat den. Han ja… det är oftast män som skriver argt i just detta ämne, nästan aldrig kvinnor.
Vad är det man irriterar sej på och blir så arg över? Är det att vi har friheten? Är det att vi reser mycket? Eller är det helt enkelt bara en ilska över att vi gör något som andra drömmer om? Avundsjuka alltså.
I intervjuer vi gör hinner vi oftast inte berätta om vad vi gjort för att kunna leva så här. Att Martin omskolat sej som 40+ och satt sej i skolbänken under två år. Sedan kämpat för att få ett jobb och tom bytt namn. Hans utländska efternamn var ett stort hinder, upptäckte vi och det blev särskilt tydligt när han väl bytte namnet och aldrig fått så många jobberbjudanden som efter det. Sorgligt med sant.
Alla som känner oss vet hur vi kämpat med sociala medier, blogg, magasin och youtube för att få en inkomst. Det har varit många timmar hårt arbete och väldigt långa dagar, inte som vissa tror att man får en miljon följare på bara några månader och sedan tjänar storkovan. Sånt tar tid och massor med jobb. Så många storkovor blir det inte heller, tror vår bästa film gett sammanlagt 1000 kr hittills… Vi har nästan inga samarbeten, sånt tar för lång tid att förhandla om. Ett mail av 200 kanske ger nåt – min inkomst kommer mest från googleannonser. De där som ni blir irriterade på när ni besöker våra sidor 😛
Martin har även förhandlat med sin arbetsgivare och sina uppdragsgivare om att kunna jobba på distans. det har såklart krånglat till det för hans chefer, men pandemin visade ju att det går och många i hans bransch jobbade mycket på distans redan innan. Men uppdrag som krävt hans närvaro på ett fysiskt kontor har han ju haft svårt att ta och då finns det såklart ett dåligt samvete mot både kund, kollegor och chefer.
Hårt jobb lönar sej och nu har vi äntligen fått ett fast uppdrag av en campingtidning, Ett drömjobb att åka runt och faktiskt testa campingar och ställplatser och få betalt för det. Men jobbet ska ju göras också. Vi måste åka runt lite överallt och sedan ha tid tillsammans att redigera bilder och skriva texter. Vi har fram tills nu jobbat dygnet runt, men sedan 1/4 har Martin gått ner till 80% och tanken är nu att just uppdragen ska göras på den lediga dagen.
Just våra uppdrag är kanske lite udda. Men att bo i husbil blir allt vanligare, vi har numera flera bekanta som gör det. Många tror nog att det bara är pensionärer eller väldigt rika människor som bor i sin husbil. Men så är det inte! Vi är rätt många som har kontorsjobb som kan utföras på distans. Många jobbar med IT, som Martin, andra jobbar med ekonomi eller logistik. Det finns rätt många jobb som funkar att göra på distans, men det verkar inte all förstå.
Efter pandemin har arbetsgivarna dessutom sett att många av dem som jobbar på distans är mer effektiva än de som sitter på kontoret varje dag. Så varför blir folk så arga? Glorifierar jag distansarbetet? Ja, kanske… fast jag är ju frilans och har jobbat hur jag vill senaste 30 åren. Jag har lixom ingen arbetsplats att gå tillbaka till. Hemma är min arbetsplats oavsett vad Herr Johansson tycker om det. Och om alla skulle jobba 7-16… vad skulle hända då? Sjukvården… räddningstjänsten… butikerna… undrar om han dessutom menar 7-16 enbart på vardagarna?
Herr Paulsson tycker att vi ska vara ödmjuka. Asså… varför det? Glad är jag definitivt och stolt. Och jag är ödmjuk för att jag till slut har ett uppdrag som ger mej en inkomst. Och för att jag har en man som går med på alla mina konstiga idéer och att vi har möjlighet att leva som vi gör. Men ödmjuk för att jag jobbar på distans vet jag inte varför jag ska vara… det är ju jag som tillsammans med Martin har skapat den möjligheten.
Jag tror det var Tage Danielsson som sa att det är synd om människan. Och det kan jag verkligen hålla med om ibland. Om folk blir arga över hur vi lever, när vi inte stör någon, inte gör någon illa osv, ja, då är det synd om dem. Vilket otroligt fattigt liv de lever. Att inte kunna glädjas över att någon förverkligat sin dröm och gör något annorlunda är så otroligt sorgligt. Men väldigt svenskt – den svenska avundsjukan…
Visst, jag kanske både pratar och skriver (för) mycket om vårt liv i husbilen och hur vi gjort drömmen till verklighet. Men det är ju för att peppa! För att visa att det går! Martin och jag är inte unika eller speciella, vi har ingen särskild förmåga att göra drömmar till verklighet. Vi är helt vanliga människor, bara lite mer risktagande kanske. Nu avskyr jag uttrycket ”kan vi – kan alla”, men vi kan iaf visa att det är möjligt. Kanske inte för alla, men för många.
Å jag fattar inte hur folk kan bli så upprörda för det.
Det finns en gala för allt känns det som. I måndags gick den allra första Regnbågsgalan av stapeln och vi fick vara med. En sån där kväll när alla är glada och allt är mysigt.
Regnbågsfonden och Pride känner de allra flesta till, men vad Regnbågsfonden gör är kanske inte lika bekant. Och att Jonas Gardell är högst involverad är nog inte heller så välkänt, utan för den innersta kretsen alltså. Men det är han, och det var också Jonas och Mark som tillsammans var konferencierer i måndags.
Regnbågsfonden har under många år delat ut pengar till organisationer som hjälper utsatta på olika sätt. Men i år har de även instiftat Regnbågspriset som man kan nominera kandidater till. Och detta var allra första gången som priset delades ut. Vinnaren får en fin statyett samt 100 000 kronor.
Regnbågsgalan var inget stort ståhejigt arrangemang och sändes inte heller i tv. Det var faktiskt tvärtom. Väldigt intimt, på lilla Scalateatern, där det är nära mellan scenen och publiken och en foaje som är väldigt trång. Där skulle vi som journalister och fotografer trängas med den 500 inbjudna. Det var minst sagt en knepig röda matta att fotografera och bevaka, så jag höll mej mest utanför 😛
Här var heller inte bara en massa kända ansikten, även om prinsessan Christina var där, utan mest folk från organisationen och personer som verkligen bryr sej. Jag träffade bla en gammal klasskompis sedan gymnasiet, vi snackar alltså 80-tal. Så himla roligt!
Solen sken och alla var glada. Å så är det verkligen både på Pride och allt annat som arrangeras inom hbtq. Det är alltid hjärtligt, varmt och kärleksfullt. Alla är välkomna. Alla får vara som de är.
På scenen var det fullt ös från första minuten. Lisa Nilsson, Lisa Ekdahl, Darin samt tant Henrik och Björta underhåll oss under kvällen. Jonas stod för de allvarliga inslagen genom att berätta om sitt eget engagemang, varför han engagerar sej och vad som händer i världen.
Som avslutning på kvällen steg prinsessan Christina upp på scenen och delade ut stipendiet till organisationen NC SOS som räddar hbtq-personer från förföljelsen i Tjetjenien. Viktigt! Och det är så Regnbågsfonden jobbar.
En himla mysig och viktig kväll alltså. Nu ska filmer och bilder redigera och texter ska skrivas. Än är inte jobbet klart 🙂
