Valet är över och ingen vann kan man väl säga. Jag har jobbat politiskt i mer än 15 år och vet hur svårt och frustrerande det kan vara. 2006 kom jag med på Riksdagslistan men visste ju att jag inte skulle komma in trots hårt arbete. Därför tycker jag att det är lite bra att inte våra sk kändisar heller kommer in på första försöket. Jag ska förklara…

Att jobba politiskt är svårt, frustrerande och långsamt men också väldigt roligt och spännande. Processen är otroligt långsam, från förslag till lagändring kan det ta tio år. Så var det för mej och förslaget om glasögonbidrag för barn, jag la förslaget första gången år 2000 tror jag och det blev verklighet först när jag hoppade av politiken för bara något år sedan och då var det dessutom som förslag från ett annat parti. Lite fräckt kan man tycka, men så går det till i politiken.

Att komma med på lista för kommunen är ganska lätt, det gör man rätt omgående om man är hyfsat aktiv i lokalföreningen. Även till landstinget är det ganska enkelt, men det tror jag är mest för att det inte är lika ”hypat” att jobba med landstingspolitiken. Att däremot komma på riksdagslistan kräver lite mer, det är lite ”finare” och mer status. Jag kom dit efter 11 år som politiskt aktiv och det kan tyckas vara en lång tid, men man ska ju inte bara hamna på en lista – man ska ju kunna nåt också.

I år har vi haft tre sk kändisar på riksdagslistorna, dessa är Alice Bah Kunke, Richard Herrey och Martin Melin . Det kanske är fler men det är dessa jag hållit ögonen på. Alice blev överraskande minister efter förra valet, vilket man kan tycka vad man vill om, och har sedan dess jobbat stenhårt och ofta visat i sociala medier vad hon gör och vilka frågor hon brinner för. Oavsett vad man tycker om hennes politik så har hon visat att hon jobbar hårt och vad hon pysslar med på dagarna även mellan valen.

Både Herrey och Melin är ganska nya inom politiken och har försökt komma igenom det socialamediabruset men pga den korta tiden så har de självklart inte hunnit visa särskilt mycket. De har egentligen bara visat upp sej under valrörelsen, inte vad de gör mellan valen – vilket är naturligt eftersom de inte varit med särskilt länge innan det blev valrörelse. Alice har lyckats få sina 5 % och lyckats kryssa in sej i riksdagen, det har inte herrarna och det tycker jag är rätt bra.

Jag tycker nämligen inte att det ska vara för enkelt att ta en plats i riksdagen. Man ska kunna visa att man jobbat hårt politiskt och att man gör det även under mandatperioden oavsett om man blivit invald på någon plats eller ej. Detta visar att man inte kryssas in automatiskt bara för att man är ett känt namn, för att bli invald måste man kämpa och vara rätt envis. Jag säger alltså inte att de inte är rätt personer för riksdagen, bara att det krävs mer jobb än de hittills visat upp.

Detta är viktigt att belysa just för att inte spä på politikerföraktet. Att det faktiskt krävs något för att få en riksdagsplats och att man inte har en räkmacka bara för att man är känd. Man måste faktiskt kunna något och visa upp sej politiskt en längre tid för att förtjäna sina kryss. Nu tror jag iofs att både Herrey och Melin kan massor med saker, men de har inte visat upp sej i det politisk livet tillräckligt länge för att bevisa det. Nu har de chansen att jobba aktiv i 4 år i sina lokalföreningar och visa detta i sociala medier och på så sätt förankra sej på den politiska arenan. Så är jag helt säker på att de får många fler kryss i nästa val. Å var detta bara ett intresse under valet, så lär ju det också visa sej…

Man ”halkar” liksom inte in i riksdagen på ett bananskal pga av sitt namn, man måste visa att man är rätt person för att vara där också. Att man jobbar även när det inte syns, att man är envis, kunnig och gör mycket ideellt och inte för pengarna som en riksdagsplats ger. Det är väldigt få som får så mycket som 5% av kryssen och lyckas kryssa in sej på en plats och gå om de som ligger före på listan. Oftast är det bara partiledarna och kanske någon till, men inte särskilt många fler. Det kräver hårt jobb och att folk verkligen förstår hur mycket ett kryss betyder.

Jag ser spänt fram emot nästa valrörelse och det ska bli intressant att se om Herrey och Melin jobbat även under mandatperioden och är mer bevandrade politiskt då än idag. Då kanske de även kan berätta om det politiska livet i kommunerna och hur många som jobbar otroligt hårt utan att det syns. Något som inte syns idag, som media inte visar. Om de gör det så är jag helt säker på att de kommer ha betydligt fler kryss än idag och har större chans att nå de där 5%. Det återstår att se  🙂

 

Vi har några ord i vårt språk som folk verkar ha väldigt svårt att uttala. Dessa är bla hej, tack och förlåt. Hade jag fått minsta lilla förlåt eller ursäkta idag, så hade jag mått mycket bättre.

Jag är på ett uruselt humör och allt började igår. Jag har försökt att få tag på några olika personer, som inte svarat på vare sej mail eller sms. Jag avskyr sånt! Jag gav dem gårdagen och tänkte att jag får väl ringa dem idag då. Viket jag också gjorde…

Men det började alltså igår med att min började Facebook började trassla. Facebook tog bort alla mina inlägg i olika grupper och stängde ner hela mitt konto. I grupperna hade jag lagt ut min veckomeny för att pusha för den, precis som jag gör varje måndag och gjort många år utan problem. Helt plötsligt kommer jag inte in på min fb och när jag efter mycket krångel till slut kan använde FB igen så har alla mina inlägg tagits bort. Detta gjorde att jag fick en massa extra jobb och att statistiken störtdök. Jag blev rätt irriterad kan man väl säga, för en del av oss är FB ett arbetshjälpmedel och en viktig del i att nå ut med våra produkter. Ett i-landsproblem kanske, men ett stort problem för en företagare.

Idag tog jag tag i nästa irritationsmoment och ringde upp de där personerna som inte behagat svara på mina mail eller sms. En av dem samordnar valen här i kommunen och hade bokat upp mej för att räkna de sk onsdagsrösterna imorrn. Jag behövde förstås veta tid och plats för detta och var rätt angelägen om att få uppgifterna. Jag hade stuvat om totalt i mitt schema för att kunna göra detta, tycker det är kul och ett bra tillskott till kassan. Min irritation från gårdagen sitter kvar lite grann, men inte så det stör.

När jag till slut får tag på henne säger hon bara kort att hon inte kan använda mej eftersom jag inte gått valutbildningen. Va?… jag säger att det kunde hon väl kläckt ur sej tidigare och det var ju en extra utbildning så sent som förra veckan som min son var på som hon kunde skickat mej på. Jag hade ingen aning, det är hennes jobb att veta sånt. Att behöva en hel valutbildning är ju inget man tänker på när man bara ska räkna kuvert och papperslappar. Fattar hon hur jag ändrat och slagit knut på mej själv för att kunna göra detta? Hon säger ingenting, hummar bara. Skitdåligt säger jag och hade jag kunnat slänga på luren så hade jag gjort det, men numera trycker man ju bara på en knapp… Inte samma känsla eller lika effektfullt!

Hade hon istället börjat samtalet med att säga att hon hade klantat till det och är ledsen för det så hade jag tagit det på ett helt annat sätt. Nu gjorde hon inte det och jag blev skitarg. Människor kan göra misstag men mycket kan göras ok med ett enkelt förlåt. Hon hade kunnat ändra hela samtalet genom att föregå mej och på så sätt hade vi förmodligen mått annorlunda bägge två. Nu är jag skitförbannad och hon tycker säkert att jag överreagerar.

Jag tycker att det är ganska lätt att säga förlåt, ursäkta, jag gjorde fel – men det gör tydligen inte andra. Jag är mänsklig med allt vad det innebär av fel och brister, jag gör fel – alla gör fel. Att säga förlåt ändrar inte det man gjorde, men förändrar känslan både för den det gäller och den som gjorde fel. Bägge mår bättre!

Ja, jag går miste om rätt mycket pengar och en rolig stund med människor som jag inte träffar så ofta – det är jag besviken över. Men jag är mest förbannad över nonchalansen hon visade mej och att jag inte ens är värd en ursäkt. Efter väldigt många års samarbete dessutom. Så gör man inte!

Tycker ni att det är svårt att säga förlåt? Varför är det isf det?

 

Idag står mycket på spel i vårt avlånga land. Det är dax att rösta och många kallar det för ödesval. Jag tycker att alla val är viktiga och tyckte att även valet för fyra år sedan var oerhört viktigt – kanske är det ännu viktigare i år…

Om drygt 6 timmar stänger vallokalerna och de stackars röstmottagarna ska börja räkna rösterna. Stackars säger jag eftersom jag suttit där själv många, många gånger och vet hur trött man redan är och ändå är det många timmar kvar.

En röstmottagare börjar vid 7-tiden på morgonen, tar emot röster tills lokalen stänger kl 20 och ska sedan sammanställa de tre olika valen. Man är aldrig klar före midnatt och i år tror jag knappast de är  färdiga för 2… å många ska sedan gå till sitt vanliga jobb imorgonbitti. Min äldste son är en av dem, men han börjar inte förrän till lunch imorrn. För alla dessa timmar har de ett arvode på runt 2000 kr.

Fram till igår hade nästan 3 miljoner, av oss 7,5 miljoner röstberättigade, redan förtidsröstat. Där min son sitter har de 1230 personer som får rösta och 536 hade röstat i förtid, å så ser det ut nästan överallt. Hälften har redan gjort sitt, ändå var det kö där vi röstade idag. Martin tyckte att vi skulle rösta på valdagen nu när vi kunde, så då gjorde vi det! På min instagram (storys) kan ni se när just mina röster läggs ner i valurnan.

På onsdag är det min tur att jobba lite med valet, då ska jag räkna de röster som kommer in idag på de olika röstmottagningställena och utomlands ifrån. Detta kallas för onsdagsröstningen och är känt för att ändra siffrorna en del, det är också då som personrösterna brukar börjar räknas. I mitt tidigare liv som politiker var det nästan den viktigaste dagen, då satt man som klistrad framför datorn och såg hur kryssen räknades ihop och siffrorna tickade uppåt. Jag har många vänner kvar i politiken och vet att de kommer att vara väldigt nervösa innan allt är klart. För några står mycket på spel, för andra är det mest intressant. Ibland handlar det om små marginaler, i mitt fall var jag 7 kryss från en plats i fullmäktige…

Vi har iaf gjort vårt och väntar nu spänt på resultatet. Medan vi väntar ska vi gå på höstens första teater, kl 16 sitter vi på Maximteatern för att se Broarna i Madison County. Det är ett sätt att fördriva tiden på fram till valresultatet – ett väldigt trevligt sätt. Sen blir det valvaka resten av kvällen. Följer ni valet? Kollar ni valvakan? Är ni kanske på någon arrangerad valvaka?

 

Vi är många som fastnat för tv-serien, kanske fler än som faktiskt läst boken? Berättelsen om June som ”blev” Offred och en ”fin” familjs donatormaskin. Ju mer jag funderar på detaljerna i berättelsen kan jag se likheter med både nya och gamla företeelser i historien. Frågan är: skulle detta kunna hända idag – i Sverige?

Boken ”En tjänarinnans berättelse” skrevs redan på 80-talet. Berättelsen beskriver ett framtida USA där kristna fundamentalister har bildat en ny republik. I detta samhälle tillåts inte kvinnor äga någonting och de tillåts inte läsa. Födelsetalen har sjunkit som följd av miljöförstöring och fertila kvinnor utnyttjas för att befruktas av härskarklassens män. För att legitimera systemet refererar samhället till bibelns gestalter Jakob med sina två fruar Rakel och Lea med tillhörande tjänarinnor och deras barn. Kvinnorna som nyttjas som tjänarinnor reduceras genom att fråntas sitt egentliga namn och tilldelas ett namn som komponeras av sin befälhavares namn tillsammans med prefixet of (används i boken ungefär som tyska von) och huvudrollskaraktären (June) kallas Offred då hennes befälhavare heter Fred.

Jag har dragit mej för att se serien, jag trodde att jag skulle bli upprörd och även illa berörd. Visst blev jag det, men inte som jag trodde – jag blev mer fundersam… skulle detta kunna hända idag? Jag är ganska övertygad om att det skulle kunna det… Margaret Atwood har berättat att när hon skrev boken var det viktigt för henne att den var sann mot alla de grymheter som mänskligheten faktiskt ägnat sig åt och fått utstå genom åren. Även om det är tillspetsat så har de här sakerna faktiskt hänt, även om alla grymheter inte hände samtidigt som i hennes berättelse.

Så här i valtider känns det lite extra oroväckande och jag funderar vidare. Folk påverkas på olika sätt och olika snabbt. Att Förintelsen ägt rum är vi många som är helt övertygade om, medan andra bestämt hävdar att det bara är påhittat. Ett av våra riksdagspartier vill strama åt bla aborträtten… anhängare av partiet köper detta. I vissa länder har kvinnor knappt några rättigheter alls, vilket accepteras av många som bor i landet. Hitler och flera andra har omvänt mängder med människor på ganska kort tid som sedan gjort massor med saker som de innan inte skulle kunnat tänka sej.

Hur snabbt och enkelt kan något konstigt och otänkbart bli normalt? Ganska fort tror jag. Å detta oroar mej! Det handlar inte så mycket om intelligens, jag tror det mest handlar om att passa in i mallen och att accepteras. Att inte hamna utanför. Människa vill höra till ett sammanhang och är livrädd för att hamna utanför. Då kan man göra nästan vad som helst för att ”få vara med”.

Så jag tror att vi skulle kunna få ett extremt samhälle även idag. Vad tror ni?

Om två veckor är det Riksdagsval här i Sverige, men redan nu kan du börja rösta. Många säger att huvudsaken är att man röstar och vet man inte på vad så ska man iaf rösta blankt, men det stämmer inte! En blank röst räknas lika lite som en röst på Kalle Anka-partiet, den är ogiltig!

Just i år verkar många vara väldigt osäkra. Jag är faktiskt en av dem, å då är jag ändå hyfsat insatt, påläst och intresserad. Jag tycker det är skitsvårt! Men det finns ju lite hjälp att få och på bara någon halvtimme kan man bilda sej en rätt bra uppfattning iaf åt vilket håll man ska lägga sin röst. Eller kanske snarare vad man inte ska rösta på.

Gör ett par valkompasser, läs på om partiernas hjärtefrågor, det kanske tar en halvtimme – den tiden har du! Ge inte andra makten att besluta över din framtid, var med och bestäm istället! Din röst är viktig och kan faktiskt gör skillnad. Det handlar ibland om väldigt små marginaler, ibland kan ett par röster förändra hela utslaget – särskilt i kommunvalen.

Jag har här nedan listat partierna hjärtefrågor (så kortfattat det går) och länkat till några Valkompasser. Läs gärna, ta ställning och gå sedan och rösta! Din röst är viktig!

Riksdagspartiernas Hjärtefrågor, väldigt förenklat (taget från sajten 8 sidor som är på lätt svenska).

Liberalerna

Skolan är en viktig fråga för Liberalerna. De vill att eleverna ska få betyg tidigt och gå i skolan fler timmar varje vecka. Liberalerna vill att fler ska arbeta. De vill bland annat ordna enkla jobb med lägre lön. Liberalerna gillar Europeiska Unionen, EU. De vill att EU jobbar för bra ekonomi i Europa och mer demokrati i världen.

Socialdemokraterna

Partiets viktigaste fråga är att alla ska ha jobb. De vill bland annat att fler ska jobba i sjukvården. En annan viktig fråga är trygghet. De vill ha fler poliser och hjälpa unga i fattiga områden så att de inte börjar göra brott. Socialdemokraterna gillar Europeiska Unionen, EU. De vill att EU ordnar fler jobb med bra löner och villkor för dem som arbetar.

Moderaterna

Moderaterna vill att fler ska arbeta. Det ska vara låga skatter för företag och folk som arbetar. Moderaterna vill att färre invandrare kommer till Sverige. De ska vara hårdare krav på att invandrare lär sig svenska och jobbar. Moderaterna gillar Europeiska Unionen, EU. De vill att EU hjälper företag och ser till att ekonomin i Europa är bra.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna pratar mycket om att barn och gamla ska ha det bra. De vill sänka skatterna för föräldrar och pensionärer. Partiet vill att människor ska få välja mycket själva. Vi ska till exempel kunna välja bland många olika företag som jobbar med skola och vård. De vill att föräldrarna ska bestämma över föräldradagarna och fördela dem som det är bäst för familjen. Kristdemokraterna tycker att Europeiska Unionen, EU, bestämmer för mycket i dag. Men partiet gillar att EU har regler för miljö, invandring och handel.

Vänsterpartiet

En viktig fråga för Vänsterpartiet är att minska skillnaderna mellan rika och fattiga och mellan män och kvinnor. Vänsterpartiet vill inte att företag ska tjäna pengar på vård och skolor. Pengarna ska gå till att göra vården och skolorna bättre. Vänsterpartiet gillar inte Europeiska Unionen, EU. Partiet tycker att EU är dåligt för demokratin och vill inte att EU ska få mer makt.

Centern

En viktig fråga för partiet är att det finns jobb i hela landet. De vill göra det enklare att ha företag. Miljön och klimatet är också viktigt för partiet. De vill att fler jobbar med sådant som är bra för miljön. Centerpartiet vill inte att Europeiska Unionen, EU, ska bestämma för mycket. EU ska jobba med frågor som fred, handel och klimatet.

Miljöpartiet

Miljön och klimatet är partiets viktigaste frågor. De vill satsa på tåg och bussar, miljövänlig energi och mat utan gifter. Skolan är en annan viktig fråga. Partiet vill att lärare ska få högre lön och bättre villkor. Det ska bli mindre skillnad mellan olika skolor i Sverige. Miljöpartiet vill att Europeiska Unionen, EU, ska göra mer för miljön och för att hjälpa flyktingar.

Sverigedemokraterna

Invandring är den viktigaste frågan för partiet. De vill att Sverige slutar ta emot människor på flykt.
De vill att fler invandrare ska lämna Sverige. Andra viktiga frågor för partiet är hårdare straff av brottslingar och lägre skatt för pensionärer. De vill strama åt aborträtten och ta bort pappadagarna. Sverigedemokraterna gillar inte Europeiska Unionen, EU. De vill att svenska folket ska rösta om att lämna EU.

Detta är förstås väldigt förenklat och förkortat. Mycket mer kan läggas till, gå in på varje parti och läs om ni vill veta mer.

Valkompasser

SVT

Metro 

Expressen

TV4

Sveriges Radio

Aftonbladet 

Valkompassen

SVD

TT

Nu har jag förenklat för er en hel del faktiskt. Ta er nu tiden att läsa på lite och gör iaf ett par valkompasser, det har ni tid med! Det är iaf bara vart fjärde år…

Igår gick Pride Paraden i Stockholm av stapeln och precis som förra året tog jag plats i början för att få de bästa bilderna. Min magkänsla var fel och det tackar vi för! Inget hände, allt var tryggt och säkert och alla var glada och partysugna.

Förra året var det ca 50 000 personer i tåget, i år ytterligare tiotusen… förra året kantade 300 000 personer vägen, i år hörde jag en siffra på otroliga 500 000!!! Stockholms Prideparade är den största i Skandinavien hörde jag, det kanske stämmer – kanske inte. Men jag tyckte att det var färre som ansträngt sej med sina kostymer i år. Några var riktigt coola, men inte alls som förra året.

Att fota paraden är en ren fröjd! Att är helt ok med att vara med på bild, poserar gärna och aalla ljvliga färger gör att nästan varenda bild blir bra. Det är svårt att välja favoriter bland 1000 bilder. Kul att ha fått Conchita på bild måste jag ändå säga och att äntligen få en tvättäkta kyssbild där men verkligen känner kärleken. Kyssbilden är nog min favorit bland alla bilder!

För er som inte var där bjuder jag på en liten bildkavalkad! Håll till godo  🙂

 

 

Jag blir chockad! Rejält chockad! Detta pga vad folk skriver på facebook efter gårdagens VM-match där Sverige mötte Tyskland. När människor som jag kallar mina vänner skriver k*k och en massa andra tillmälen, om de tyska spelarna och sedan spyr galla över våra svenska spelare – då skäms jag och förstår varför det blir världskrig. Allt börjar ju där vi står, eller i tv-soffan!

Mitt förhållande till fotboll är väl gott, men inte särskilt intensivt. Jag vet att det är VM, jag har tv´n på och tittar med ett öga. Jag hänger med hyfsat men är inte ledsen när VM är över. Igår satt jag och tittade på matchen precis som många andra. Vi hade dukat upp med lite gott att äta och dricka och såg fram emot att se våra landsmän spela. Jag hade innan sagt att det skulle bli 2-1 till Tyskland och fick tyvärr rätt… i sista sekunden kan man väl säga. Å där började det.

Jag förstår att man kan bli besviken när ens land förlorar en match, men från att blir besviken till att börja skriva k*k och en massa annat på facebook till att även skriva hotfulla kommentarer på spelarnas instagram och facebook-sidor är att gå för långt. Att se vänner göra detta är fruktansvärt obehagligt! Vad kallar de mej för när jag inte gör som de vill…? Å de som har barn, vad lär de barnen? Hur känner barnen när föräldrarna går upp i atomer pga något så simpelt som en förlust i VM? Föräldrar som blir så förbannade att de börjar hota spelarna – det är inget annat än sjukt!

Herregud, det är ju faktiskt bara fotboll! Å andra sidan… om man reagera så här vid en fotbollsmatch hur reagerar man då när det verkligen gäller något som är viktigt på riktigt? Jag förstår var hatet kommer ifrån och varför världen ser ut som den gör. Om mina vänner (som jag ändå tycker är hyfsat civiliserade) kan göra så här, så förstår jag att det finns andra som kan göra betydligt värre saker och som hotar folk av vana och på rutin. Att det finns folk som misshandlar både sin kvinnor, barn och ovänner är plötsligt inget konstigt… skrämmande tanke va?

Och de vänner jag har som kallar fotbollsspelarna för k*k vad kan de egentligen hitta på när de blir ännu mer förbannade? Om de blir så förbannande för en förlust i fotboll, hur förbannade kan de då bli om de själva blir utsatta för något… jag vågar knappt tänka tanken. Jag blir faktiskt rädd på riktigt. Hatet är så nära oss och blev så påtagligt igår. Att dödshota någon pga förlust i en fotbollsmatch är ju galet, en person man inte känner eller ens har någon relation med – en som ”bara” spelar boll. Jag förstår att det finns en hel del känslor i sport, men så här? Fruktansvärt obehagligt. Och obegripligt!

När jag ser det här hatet förstår jag varför vissa partier går mer framåt än andra och varför det finns gängbråk och världskrig. Hatet växer och kommer in i våra vardagsrum. Våra barn ser detta och barn gör som bekant som vi gör – inte som vi säger att de ska göra… de växer upp och blir fostrade med det här hatet. Det blir vardagsmat. Är det konstigt att det finns mobbing? Barnen ser ju hur man ska göra, särskilt när någon misslyckas. För dem blir det normalt att skrika på den som ligger och kalla denna för namn.

Vart är vi på väg? Och hur ska vi kunna vända detta? Allt måste ju börja i hemmet. Men hur sjutton ska det gå till när ens vänner verkar ha så mycket hat inom sej. Vart kommer detta hat ifrån? Hur får vi bort det? Jag vet inte – jag vet bara att igår blev jag rejält skrämd och chockad. Detta är inte ett beteende som jag är van vid och jag vill absolut inte uppleva det igen. Fruktansvärt obehagligt!

(När jag skulle skärmdumpa vännernas statusar var dessa borttagna, tack o lov. Kanske har de ändå fattat något…)

 

Att ha tävlingar på Facebook och Instagram är ett enkelt sätt att få trafik och följare till sina sociala plattformar. För den som tävlar behöver man bara följa det som står i tävlingsreglerna, men den som har tävlingen har betydligt mer än så att tänka på. Man måste nämligen följa lagen, lotterier är inte lagliga utan tillstånd, det ska vara en tävling för att vara lagligt.

Jag kan bli ganska irriterad när jag ser hur man gör med tävlingar, särskilt av företag på Facebook som inte verkar ha någon aning alls. Lotteriinspektionen är väldigt tydliga i sina regler. Ett lotteri är något som avgörs av slumpen. Till exempel: traditionella papperslotter, bingospel, roulett- och tärningsspel, kortspel samt vadhållning på sportevenemang och hästar. För att ordna ett lotteri behövs ett tillstånd och det är i princip bara ideella föreningar får sådana tillstånd. Den som ordnar ett lotteri utan tillstånd riskerar böter eller fängelse i upp till sex månader. 

En tävling (för tävlingar krävs inga tillstånd) kräver en prestation. Den som vinner måste ha gjort något aktivt mer än bara gillat ditt konto, delat en bild, taggat kompisar osv. Det ska vara ett tävlingsmoment, som tex att svara på en fråga, skriva en slogan, motivera varför man ska vinna eller delta med en egen bild.

Företagen, men även många privatpersoner, har svårt att skilja på lotteri och tävling. Det enda som alltså kan förekomma lagligt på sociala medier är tävlingar, inte lotterier – detta är alltså förbjudet enligt lotterilagen. Solklart – eller hur! De flesta som anordnar tävlingar gör det alltså olagligt och kan få fängelse.

Något annat som man slarvar med är att meddela när tävlingen är slut och hur vinnarna annonseras och informeras. Jag har varit med i mängder av tävlingar där det aldrig utsetts någon vinnare, tävlingen har bara tagits bort efter en tid. Många (de flesta?) gör fel, inte ens stora företag eller PR-byråer har koll på vad som gäller. Frågar man så svara de oftast inte, men får man svar så heter de att vinnarna kontaktats privat. Jag tror vad jag vill om det. Det är lurendrejeri och dessa företag ska bojkottas.

Summa summarum kan man väl enkelt säga att om du ska hålla i en tävling så ska det vara just en tävling, lotterier är olagliga. Tävlingen ska ha ett tävlingsmoment och ett slutdatum. Du ska även tydligt berätta var man kan se vem som vunnit och hur vinnaren kontaktas. Du får alltså ha med delning och tagga vänner i tävlingsreglerna, men för att följa lagen måste du ha ett tävlingsmoment också, annars är du ute på hal is.

Du får alltså inte utlysa ett lotteri där vinnaren ska dras slumpvis och heller inte visa en video där du drar en vinnare. Det är olagligt, men något väldigt många gör. Du ska utlysa en tävling och ha ett tävlingsmoment! Glasklart!

Det är väldigt många som inte kan reglerna, därför ber jag er att dela detta inlägg på varje tävling som ni ser är felaktig. Om fler gör som man ska blir det lättare för oss som faktiskt redan följer regelverket. Å så jäkla svårt är det ju inte – man behöver bara veta skillnaden mellan lotteri och tävling. Tävling är det enda man får ha som privatperson och en tävling är en tävling, inget lotteri  🙂