renoveringar - Fdensammamamman

Inskriven och redo!

november 4, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Har länge funderat på att skriva in mej på ett gym och valde till slut Curves. Men så kom ett par operationer emellan och jag fick totalt träningsförbud. Nu har det gått drygt två månader och jag känner mej redo att köra igång.

Så i morse var jag till Sussie på Curves här i Tumba och skrev in mej. Vi gick igenom min hälsa, tog mått på en massa olika ställen på kroppen, vägde mej och kollade fett procent (25 i BMI, 33,2% i fett). Jag är inom normalgränsen, men lite väl mycket på översta halvan… å så satte vi mål.

Egentligen var det helt fel dag att börja, jag har nämigen haft en bedrövlig natt och är mer än trött. Men har man bestämt sej så har man! Jag blev visad alla maskiner och gjorde ett provpass i cirkeln. Som sagt; helt fel dag – men jag gjorde det!

Curves är ett tjejgym. Det kan ju låta både tråkigt och skönt… tråkigt för att det inte finns något läckert att titta på – skönt för att man kan komma som man är. Just i Tumba är den yngsta 14 år och den äldsta 84 tror jag, en schysst spridning alltså. Konceptet är 30 minuters träning 3-4 ggr i veckan.

30 minuters cirkelträning innebär att man gör två varv i cirkeln. Det är kanske 8-10 stationer varvat med återhämtningsplattor. När man gjort ett helt varv har man jobbat igenom hela kroppen och man jobbar i den takt man själv vill. Allt beroende på vad man har för mål. Instruktörer på plats håller ett vakande öga och rättar till när något ser tokigt ut. En röst i högtalaren berättar när det är dax att byta station. Enkelt. Me like!

Målen sätter man själv, det kan vara viktnedgång, komma igång, komma i form, bli starkare, bli smidigare… mitt mål är att bli smidigare. Det finns även chans att testa andra motionsformer lite då och då. Som nu på lördag, då kan man testa poweryoga för bara 40 kr.

Efter själva träningen finns en ”lekställning” för streching. Här går man också igenom hela kroppen, fast tvärtom. Å när man gjort både träningen och strechingen, finns möjlighet att duscha i lugn och ro och kanske ta en fika. Sen ska man känna sej redo för allt som ligger framför en. Så var det dock inte för mej, jag var precis lika trött och gnällig som innan – men det berodde helt och hållet på mej själv, sömnen, vädret och årstiden. Jag funkar inte nu – så är det bara! Men jag gjorde det! Jag väntade inte till april vilket är ganska vanligt i mitt fall.

Sussies mål är att jag ska komma tre gånger i veckan, mitt är mer svävande… precis som vår löparskola så tar jag det i den takt som funkar för mej med tanke på fibron, sömnen och allt annat som stör i mitt liv. Det blir som det blir helt enkelt. Nu är jag iaf registrerad och kan komma dit! Bara en sån sak!

Vill ni veta mer om Curves så finns de med en egen monter på Allt för Hälsa i helgen. Sussie är där torsdag och fredag om ni är nyfikna just på Tumbas gym. Annars går det bra att bara komma upp och kolla läget också. Ofta är det bra erbjudanden för nybörjare, så ha ögonen öppna. Vad har du att förlora? Kanske ett par kilo…

Vad är det med män och stora bröst???

november 3, 2014 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Som storbystad får man vara med om många absurda situationer. Jag vet inte hur många gånger jag bostavligen lyft upp hakor för att få ögonkontakt med män som pratat med min urringning. Detta har även hänt när jag själv haft manligt sällskap med mej. Det har till och med hänt att okända män kommit fram till mej och mitt sällskap och frågat om de får känna lite…

Mer än en gång har jag kommit gående på allmän plats och blivit stannad av män som kommenterat mina bröst. Värst var en gång på parkeringen utanför Ica Maxi i Alby där en man gick rakt emot mej och nästan vrålade ”Vilka stora bröst du har!”. Man svara inte tack då precis… den här mannen hade dessutom sin dotter (?) med sej som var kanske 8-9 år. Å detta har alltså hänt flera gånger.

Ja, jag har haft urringade toppar men inte vulgära eller särskilt djupa, ändå har detta hänt. Flera gånger. Å andra sidan ska jag väl egentligen kunna gå naken om jag vill, utan att bli påhoppad?

Innan jag gjorde min bröstförminskning och nu efter så frågar nästa alla vad Martin tycker om min operation. Han får tycka precis vad han vill faktiskt, både förut och nu. Det är min kropp och den gör jag som jag vill med oavsett vad han tycker! Men eftersom alla frågar var jag tvungen att fråga honom, hans svar var: ”Du var intressantare att titta på med stora bröst, men kläderna sitter bättre och du ser lyckligare ut med mindre. Du trivs bättre nu och blir på så sätt sexigare”. Storleken har alltså betydelse, men inte som man kanske tror.

Men vad är det egentligen med män och stora bröst? Eller får ni med ”normala” eller små bröst också mysko kommentarer. Är män helt enkelt tuttfixerade?

Årets första lussebulle!

oktober 26, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Första lussebullen njuter man extra mycket av tycker jag. Årets första lussebulle intogs hos Studio St Paul när de hade sin pressvisning för någon vecka sedan när regnet vräkte ner. Det var kallt och ruggit och vi kom in i ett julbonat, varmt rum som doftade av glögg och pepparkakor. Såååå mysigt!!!

Med munnen full av bulle fick vi lyssna till ägarna av Svenskt Konsthantverk. Vi fick höra hela historien om företaget och sedan även höra deras designer berätta om sitt jobb. Vi fick också smygtitt på vårens nyheter som än så länge bara är skisser.

Svenskt Konsthantverk ligger i Tyringen i Skåne och gör lampor mest i koppar. Enkla, rena och ursnygga grejer som numera säljs i hela världen. Allt görs för hand, så varje lampa är helt unik. Företaget har funnits i över 100 år och tillverkar verkligen varenda detalj, inte bara monterar alltså – utan tillverkar. Tidigare hade de även ett eget glasbruk, så de även kunde göra lampglas men det har man slutat med. Varje lampa är ett konstverk i sej och man strävar efter en tidlös design som ska hänga med länge.

De har gjort allt från gatubelysningen på Biblioteksgatan i Stockholm till takbelysningen på Kennedy Center i Washington. Det finns alltså något för alla och det som kommer nästa år är riktigt coolt! Kolla gärna in deras hemsida, jag trodde att grejerna skulle vara svindyra men blev riktigt glatt överraskad när jag såg prisern. Det är enkelt, stilrent och passar nästan överallt – precis som jag vill ha det!

Lyxoperation? Knappast!

september 30, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag är det precis tre månader sedan min ögonlocksoperation och jag har varit på besiktning på ögonkliniken. Dr G är precis lika nöjd som jag! Fast jag trodde nog att han skulle vara lite fundersam över det som fortfarande hänger, men det var han inte.. just nu… vi får väl se hur det ser ut om 1-2-3 år. När tyngdkraften gjort sitt 🙂

1/7 lyfte Dr G mina ögonlock på rätt plats. De hängde tungt över ögonen och en synfältsundersökning visade att det faktiskt var ganska illa, mycket värre än jag hade uppfattat. Enligt undersökningen missde jag en himla massa saker som jag borde se och därför blev jag godkänd för en operation.

Det var nog det värsta jag gjort! Själva operationen var helt ok, men när bedövningen släppte hade jag så ont att jag nästan fick panik. Å jag är ganska smärttålig. Som jag sa till en vän som opererades häromdagen; jag tar hellre 10 förlossningar än den smärtan… nu har jag iofs haft enkla förlossningar… men ni fattar tror jag. Det gjorde så ini h-v-e ont! En kväll, sen var det svullet och ont, men inte alls i nivå med smärtan första kvällen.

Det var rejält svullet ungefär en vecka och sen var det mesta som vanligt igen. Klart att snitten syntes, men när stygnen var borta och sårskorporna borta så var det lätt att sminka över dem. Å idag syns det nästan inget alls av operationen, det täcker jag med lite concealer och puder. Snart behöver jag inte ens det.

Dr G var alltså nöjd, men visade hur jag skulle massera ögonen. Något som alla egentligen ska göra för att motverka hängande ögonlock och hjälpa ögonen att må bättre. Många gnider sej i och runt ögonen. SLUTA MED DET! Tryck lätt runt ögat lite då och då istället, så får du mer glidmedel i ögat och undviker påsarna under ögonen. Det här ville han att jag skulle förmedla till er alla, så då är det väl bara att göra det då. Alltså Dr G´s ord, inte mina.

Det här var alltså en operation som var nödvändig för mej, inget jag själv kunde rå över eller påverka. Vissa tycker att det är en lyxoperation. Men om ni tittar på före- och efterbilden så ser ni ju vilken skillnad det är och att problemet var ganska ”överhängande”, fniss… fyndigt värre va 😉

Jag skulle vilja uppmana er som *upplever att ögonen är trötta, *måste rynka pannan *gå med huvudet i mysko vinkel för att se allt ni behöver *folk säger att ni ser trötta ut – att söka hjälp. Gör en synfältsundersökning och se hur illa problemet är. Det kanske inte är så illa. Men det kan ju också vara värre än ni tror… å då finns hjälpen där. Visst är det en form av skönhetsingrepp, jag är ju mycket snyggare nu än förr (fniss)… men främst handlar det ju om hälsan och sin egen och andras säkerhet. Att kunna köra bil säkert, att se andra bilar, trafikanter mm som finns brevid eller saker som kommer uppifrån. Att slippa huvud- och nackvärk osv. Men det är också för att slippa bestående skador av skav och problem med ögonmuskler och blinkfunktionen. Det är alltså inte alls något lyxingrepp!

Det spelar ingen roll om du är 25, 45 eller 75. Man kan ha precis samma problem oavsett ålder. Så har du funderingar, sök hjälp! Bättre en gång för mycket än en gång för lite. Jag skulle inte vilja möta mitt fd jag i trafiken…Nu kör jag säkrare, blir inte trött i ögonen och får inte ont i huvudet eller nacken. Jag mår så himla mycket bättre! Å nu har det gått tre månader och jag får äntligen ansa ögonbrynen ordentligt!!! Det är ytligt, jag vet…

Så vad tycker du? Titta på bilden och säg mej sen om det var ett lyxingrepp eller ej? Å som vanlig så uppmanar jag er att fråga vad ni vill. Kan jag hjälpa till så är det guld värt 🙂

Kan man bli helt nöjd?

september 28, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Apropå gårdagens inlägg så funderar jag vidare… Om man bara ser en massa fel, tar sej i kragen och fixar de där felen (som man kanske är den ende som ser) blir man nöjd då eller hittar man fler fel?

Jag var på en föreläsning om fillers och ffa Restylane här om veckan. Jag är nyfiken på statistiken kring just detta och när det gäller skönhetsingrepp i stort. Jag själv har ju både fixat ögonlock, gjort en bröstförminskning och tagit bort hudförändringar. Mina ingrepp har iofs varit i mediciniskt syfte, men det är ändå skönhetsingrepp som förändrar mitt utseende. Och som faktiskt gjort mitt liv himla mycket bättre!

De flesta som tar till just Restylane är kvinnor i 40-50-årsåldern och främst för att de vill se piggare ut. Jag kan förstå att man inte vill se sur och trött ut om man faktiskt inte är det. Många vill också se yngre ut och det har jag lite svårare att acceptera, jag kan förstå det – men har alltså svårt att acceptera det. I mina ögon gör deras resonemang att det är fult allt vara äldre… å jag själv tycker att det är ganska skönt att bli äldre och att rynkor faktiskt är fint.

Skulle jag själv kunna göra en sån behandling? Inte fylla ut rynkor, dem vill jag ha kvar! Men jag skulle kunna tänka mej att fylla ut vecken mellan ögonen som kommit pga ögonlocken som jag fått höja upp genom att rynka pannan under många år. Nu är vecken kvar trots att ögolocken är fixade och det gör att jag ser lite arg ut. Men det får nog vara så. Just fillers kanske inte är något jag anser mej behöva, men kanske en hudbehandling för att få bort märken jag fått av för mycket sol…

Jag dömer alltså ingen som använder sej av olika former av skönhetsbehandlingar. Man har olika behov och önskemål helt enkelt. Men jag frågar mej om den som en gång börjat med såna ingrepp och behandlingar blir nöjd någon gång. Hittar man inte fler fel vart efter? Jag kan bara gå till mej själv… jag gick ner i vikt för att fixa brösten. När det var gjort hittade jag en mage som nu ska åtgärdas genom träning. Är jag nöjd då? Nä, då har jag nog en rygg som skulle kunna bli snyggare och där det kanske inte räcker med träning för att få bort handtagen på ryggen… kan jag tänka mej en fettsugning? Hmmm, jag vet faktiskt inte svaret på den frågan.

Men om träningen hjälper och ryggen blir snygg, är jag nöjd då? Jag kan inte svära på det heller… men jag hoppas det. För det enda som faktiskt betyder något är ju att kroppen är frisk och gör det man ber den om. Bli man lycklig av att fylla ut en rynka? Kanske det. Men i mitt fall handlar det om skallen och det är den jag måste jobba med. Jag tror att skallen måste bearbetas ännu mer än jag gjort hittills, för jag vill verkligen bli nöjd med mej själv och känna att jag är fin.

Herregud! Jag är snart 45 och har fortfarande inte hittat nyckeln till min egen självkänsla. Det är ju faktiskt helt galet. För jag är ju faktiskt helt ok och duger precis som jag är. Men kan jag verkligen bli nöjd och verkligen känna det ända in i hjärtat? Det återstår att se…

Fyra veckor efter bröstförminskningen

september 26, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag är det precis fyra veckor sedan E-kupan blev en C-kupa och allt har gått mer än bra! Varenda dag kommer jag på nya saker som har förändrats och förbättrats. Senast idag faktiskt. Då satte jag på mej min nya höstjacka som är i rätt storlek och jag kunde dra dragkedjan heeeela vägen upp i halsen!

Förr har jag haft jackor ett par storlekar större, som då hängt som säckar på axlarna och ärmarna uppvikta flera varv. Ändå har det inte alltid gått att stänga den helt, utan en sjal har fått täcka halsringningen för att inte frysa. Men nu kan jag alltså ha 38/40, den sitter perfekt, går att stänga helt och jag ser dessutom vad jag pysslar med när den ska knäppas 🙂

Igår hade jag behå på mej för första gången, inget som rekommenderas riktigt än…. men jag skulle på premiär och ville att klänningen skulle sitta snyggt. Så jag tog ett eget beslut helt enkelt. Det blev dessutom en bygelbehå som läkaren absolut inte rekommenderar, men den var lite för stor och satt inte åt, så jag tyckte det var ok. Det handlade ju ändå bara om några timmar och kändes helt ok. Å jäklar va snyggt klänningen satt!!!

Idag tvättade jag rehab-behån och var tvungen att ha nåt annat så då tog jag en av de nya behåarna utan bygel under förmiddagen och det kändes helt ok det med. Asså… kläderna sitter ju så himla mycket bättre nu och det är rena fröjden att klä sej. Visst är det fortfarande lite svullet i sidorna och det blir lite handtag både på ryggen och i sidorna, men det är en miljoooon gånger bättre än förut.

Läkningen går alltså helt enligt planerna. Ärren börjar mjukna och ligger inte längre som långa korvar under brösten. Alla blåmärken är helt borta och även om ärren är rosa, så tycker jag ändå att de syns förvånansvärt lite. Nu spelar det ju ingen roll eftersom man ändå har behå där ärren går. Brösten börjar få en rundare form och en liten klyfta har börjat visa sej, tyngdlagen hjälper ju till när det gäller den saken. Jag är nästan tillbaka till samma omfång under bysten som jag hade innan, sånär som på tre centimeter. Så lite svullnad återstår.

Som ni ser så händer det mycket på fyra veckor. Men fortfarande är det försiktighet och sunt förnuft som gäller. From idag får jag träna försiktigt, hålla i kopplet själv när vi går med hunden och bära. Men jag får fortfarande inte springa, utföra hårdare träning eller bära tungt. Å fyra veckor till ska jag ha rehab-behån dygnet runt och tejpa såren. Å nu kommer ni inte få några fler bilder förrän på tvåmånadersdagen.

Var det värt det? Har det förbättrat mitt liv? JA!!!!!!! Det var värt precis allt! Kampen mot/med vikten, läkarebesök osv. Det var en himla massa krångel och en lååång väntan innan allt gick i lås, men det var absolut värt väntan och krånglet. Å det har förbättrat mitt liv enormt mycket! Jag har bara haft rejält ont i ryggen ett par gånger på en månad, jag som förr hade värk från morgon till kväll. Jag sover bättre, mår bättre, är piggare, känner mej snyggare, rör mej bättre och får så otroligt många komplimanger. Bara en sån sak!

Den som har problem med stor byst och seriöst vill göra något åt det – sök hjälp!!! Man måste ha under 25 i BMI det är första kravet, ingen idé att be om remiss innan det. Och sen ska varje bröst vara minst 800 ml stort och så ska man förstås ha väsentliga bekymmer av tyngden. Får man ok är det bara att tuta och köra. Operationen gör inte ont, efter gör det inte heller ont, det kliar och hugger lite bara. Kruxet är att hålla sej stilla när man inte tycker att man är särskilt ”sjuk”. Det är enda problemet… åsså att man inte har några kläder kvar som passar, men det är ju ett ganska trevligt problem.

Jag får massor med kommentarer och mail med frågor. Fråga på bara, frågan är väldigt angelägen för väldigt många kvinnor. Det är därför jag inte döljer något utan skriver helt öppet om mitt ingrepp. Jag hittade ingen information, så här finns info för dej som också letar. Håll till godo!

Fina möbler från Norge

september 20, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

För några dagar sedan var Annelie och jag inbjudna till en frukost med Slettvoll och Studio St Paul. Slettvolls butik ligger mitt i stan på Regeringsgatan 65 och ändå lyckades vi inte hitta dit…

Men när vi till slut kom rätt så fick vi goda frukostmackor, te och färskpressad juice. Gott gott. Dessutom fick vi sitta i en superskön soffa vid ett otroligt fint bord och äta. När vi lyssnat på presentationen och ätit klart gick vi runt i butiken och tittade på allt fint.

Jag kan ju inte så mycket om inredningstrender, design och så. Men jag börjar få ett allt större intresse och vackra saker säger man ju inte nej till. Å här fanns vackra saker! Jätteläckra soffor och fåtöljer och soffbord som jag hade kunnat bära hem direkt! Inredningsdetaljer i massor, som filtar, kuddar, lyktor och en massa annat. Och i en mängd olika fäger och kulörer.

Slettvolls grejer görs i Norge och varenda detalj är handgjord. Det är tidlöst och gediget och varje möbel är unik. Känslan när man gå omkring i butiken är att man skulle kunna bosätta sej där direkt. Möblerna känns ”hemma” och skulle kunna passa hos oss alla. Det här är möbler som är till för att användas, inga utställningsmöbler till hemmet man inte får röra sej i. Slettvolls inredning passar in bland de möbler du redan har, meningen är att matcha gammalt med nytt.

Företaget har funnits sedan 1951 men jag har aldrig hört talas om dem förut. Men nu när jag sett deras möbler, både provsuttit och provlegat så är jag ganska såld. Just soffan som vi åt frukost i… och soffbordet som jag såg i en annan del av butiken… så mycket fint!

Leta rätt på butiken själv och gå en runda där. Jag lovar att ni kommer få en massa nya idéer som är användbara för hemmet och framtida förändringar hemma. Det kostar ju faktiskt inget att bara gå runt och titta 🙂

Tre veckor efter bröstförminskningen

september 19, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu börjar jag se resultatet! Det har gått tre veckor och visst är det fortfarande svullet i sidorna, men det mesta har blivit normalt. Tror jag…

Jag börjar återfå känseln, det är bara i själva snittytorna som det fortfarande inte känns något. Men det pirrar till ibland. Huggen är borta och det kliar inte längre, så de där nervtrådarna kanske har hittat varandra igen. Brösten har fått en rundare form och blivit lite större tycker jag, så nu har jag tom fått en liten klyfta igen. Såren har blivit lite mjukare och lite mindre, de är inte längre tjocka korvar som löper under bysten. Så det går framåt!

Jag har alltid sett mej själv som tjock oavsett vad vågen visat. I tisdags såg jag en bild av mej själv där jag faktiskt såg smal ut. Jättekonstigt. Men det är ju det alla säger, så nu måste jag ju tro på både andras och mina egna ögon. Jag är faktiskt smal, över hela kroppen! Fast jag har den där magen som jag råkade hitta efter operationen. Så tänk då när den är borta, jäklar va kul det kommer bli att se sej i spegeln!

Jag letade kläder till eventet jag skulle på igår och gick igenom tröja efter tröja… nu är det dax att rensa! De flesta är i storlek 42/44 och fladdrar i sidorna och ser jättekonstiga ut. Jag har blivit ungefär 10 cm mindre i omkrets och brösten sitter 8-10 cm högre upp, så tröjorna är lixom uttänjda på fel ställe. Många av min tröjor och blusar mm ser ut som säckar. Allt bara hänger. Så det måste bli lite nya kläder. Stackars mej 🙂

Å nu är det bara en vecka kvar av den totala vilan! Sen kan jag iaf börja göra några små magövningar, gå med hunden själv och lite sånt. Och om ytterligare två månader (efter återbesöket) kan jag träna och göra allt jag vill. Det ska bli väldigt spännande att ta första löpturen och testa yoga igen. Jag känner ju att hela jag är lättare, andas lättare och rör mej på ett annat sätt. Det kan ju inte bli annat än bra!

Men vet ni vad jag längtar mest efter? Att få ta ett bad! Att krypa ner i ett varmt skumbad och ligga där tills man ser ut som ett russin. Guuud så skönt! Jag tror att jag får göra det när det gått fyra veckor, men är inte säker. Jag hoppas verkligen det för när hösten kommer och det blir så där läskigt rått och kallt – då är badet min räddning. Så håll tummarna för att det blir så.

Jag säger det igen; jag är så glad att jag tog steget! Bland det bästa jag gjort och något som kommer att höja min livskvalitet med många procent. Så du som vill, men tvekar; gör inte det! Operationen gör inte ont alls, det är bara läkningen som tar en jäkla tid. Men jösses va skönt det är att vara av med E-kupan!

Har sett mina nya boopisar

september 8, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag har jag sett dem! Mina nya C-kupor eller om det är B…

Vi var uppe med tuppen och tog bussen in till stan redan innan 8. Klockan 9 hade jag återbesök på bröstmottagningen för att ta bort alla förband. Spännande värre!

Jag blev inkallad och alla lager med tejp togs bort, jag tvättades ren och sen fick jag titta. När tom sköterskan sa att det var himla snygga tuttar jag fått, så var jag inte sen att hålla med. 7,4 hg gör mycket! Nu ser de ut som när man var 14 ungefär 🙂

Ärren var jättefina på alla ställen utom på vänster sida mot armhålan, där var det som en liten buckla. Men jag är fortfarande ganska svullen, så man ser inte resultatet helt än. Först om 2-3 månader kan man se eventuella skavanker och dessa åtgärdas om de är för stora. Men alla sår är fina, rena och läker som de ska. Jag börjar få tillbaka känslen överallt också. Så allt går helt enligt planen!

Behån jag haft sen operation åkte i soporna och istället har jag nu en typ av sportbehå från Kappahl. De är betydligt enklare att ha under kläder eftersom den har bredare mellan axelbanden och alltså inte syns i halringningen som de andra gjorde. Den här kan jag ha under det mesta tror jag. Den är i ett mjukare material också och skaver inte som de andra gjorde.

Det som gäller from nu är att ha ärren tejpade i 3 månader. Ingen träning annat än promenader 2-3 veckor till och återbesök om 3 månader. Jag får inte ha någon riktigt behå på ytterligare ett par månader och då nånstans vet jag vilken storlek jag har.

Ni som funderar på bröstförminskning borde verkligen ta steget. Det är bland det bästa jag gjort! Det svåraste var att gå ner i vikt, allt annat har varit en baggis. Jag andas lättare, sover bättre, har inte ont i rygg eller nacke, kan knäppa alla mina jackor och ha vilka kläder jag vill. Jag antar att jag kan träna vad och hur jag vill också, men det får jag ju inte testa än… Jag vill poängtera att jag inte haft ont någonting alls av operationen. Det var ju det jag var mest rädd förr 🙂

Ställ vilka frågor ni vill, jag delar gärna med mej. Själv hade jag ingen att fråga och det är ju därför jag skriver!

Varför?

september 3, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Besökarna på bloggen har ökat rejält sista tiden. Jag vet inte om det beror på att man tror att man ska få se nakenbilder eller kanske tom operationsbilder. Jag tackar självklart för besöken, det är ju läsare vi bloggare vill ha.

Några av er undrar säkert varför jag skriver så öppet som jag gör. Det är mycket enkelt. När jag fått besked om ingrepp jag själv ska gå igenom har jag sökt information och nästan aldrig hittat någon. Särskilt åkommor som vi kvinnor behöver hjälp med finns det ytterst liten information om. Alltså har jag tagit det som en av mina uppgifter att informera så mycket jag bara kan. Jag har tom lovat läkaren som gjorde min första operation att sprida informationen så mycket det går. Hon tyckte nämligen att det var riktigt sorgligt att kvinnor inte vet vilka ingrepp de kan göra för att få en enklare vardag. Det var läkaren som brände min slemhinnor i livmodern som sa så och sedan dess har det bara fortsatt.

Jag letade och hittade inget varken om att bränna slemhinnor, hur man mår efter en tvt, hur bedömningen för bröstförminskning går till eller en så enkelt sak som att operera ögonlocken. Nu har jag skrivit de senaste 3-4 åren hur allt förarbete går till, hur operationen/ingreppet går till och hur läkningen och eftervården är. Och nu letar andra och hittar faktiskt information och vågar på så sätt göra det som behövs för att göra deras liv lite bättre och friskare. Alltså har jag fyllt en lucka och hoppas av hela mitt hjärta att det ska hjälpa ännu fler. Å det vet jag att det gör. Jag får kommentarer och mail ganska ofta från kvinnor som fått hjälp eller som väntar på olika ingrepp. Även nära vänninor har till slut bett om hjälpen när de sett och läst att jag mår så bra som jag gör. Å jag ser ju på sökorden vad folk letar efter. ”Slippa mens” är ett av de vanligaste 🙂

Så jag fortsätter att skriva och visa bilder. Ni kommer inte att se något mer naket än vad en sommardag på stranden visar. Nakenbilder får ni aldrig se på min blogg, inte av mej iaf. Igår satt jag i solen i bara bandagen men det visar ju inget mer än vad bikini gör. Skönt var det iaf. Solen ger mej energi och får mej att orka lite till. Idag ska jag leta upp mer respektabla kläder och visa mej band folk för första gången sedan operationen i fredags.

Spännande att träffa vänner igen idag. Äntligen känner jag att jag trivs i min kropp och är lagom stor överallt. Men vad säger vännerna om min förändring? Kommer de att se någon skillnad? Kommer kläderna skava? Kommer jag att orka hela dagen? Vad händer om vi får en massa att bära hem… jag får ju inte bära tungt. Jaja, det visar sej. Idag ska jag fira jul med Ica, det är bara några månader för tidigt… men kul ska det bli!

Jag vill göra skillnad och med den här bloggen vet jag att jag gör det! Visst är det ibland lite glamorösa grejer jag får gå på, men oftast är jag ju bara en helt vanlig mamma. Eller ovanlig kanske. Jag strävar hela tiden efter att få ett friskt liv och att må så bra som möjligt. Det ovanliga är att jag delar med mej av det jag gör för att andra också ska kunna göra detsamma. Jag önskar alla lycka och välmående till alla och jag menar det verkligen!

Ha en fin dag! Det ska jag ha 🙂