I juni har vi haft vår husbil Peppe i två år. När vi köpte honom hade vi aldrig ens varit inne i en husbil och visste alltså inte särskilt mycket om våra behov. Nu vet vi mer, så nu börjar jakten efter Peppe II – den bil som vi kommer att bo längre perioder i.
Vi älskar vår lilla Peppe, men han är rätt liten och det är iofs precis det vi vill ha. Men några små detaljer måste ändras om vi ska kunna bo i husbilen lite mer permanent. I nuläget har vi 2,5 sängplats, vi behöver 3. Om svärfar, äldste sonen eller någon annan skulle vilja följa med oss, så måste de ha en fullstor säng att sova i. Inte det vi har nu som är lagom för någon som är typ 130 cm lång.
Vår nuvarande säng är ungefär 140 cm hög, det är lite för mycket när jag behöver gå upp på nätterna. Dessutom är det en hel säng som går från vägg till vägg på tre olika håll och är smått omöjlig att bädda. Önskan är en något lägre säng, men inte jättemycket lägre – för då blir bagageutrymmet lite för litet för oss. Och vi önskar även en sk queenbädd, som är fristående och lättare att både bädda och kliva ur.
Och vi behöver bättre vintervärme. Vår Peppe funkar, men är rätt kall på vintern. Man ska tydligen ha vattenburen värme för att det ska funka bäst. I övrigt har vi allt vi behöver, vi har inte så stora krav faktiskt. Peppe har det mesta, som solpaneler, toan på rätt sida (man tömmer på förarsidan, inte som de flesta från passagerarsidan där man sitter och äter), bra bagageutrymme och gott om förvaring. Nu ska vi alltså hitta något som uppfyller både det vi redan har och som vi behöver för ett mer permanent boende.
Kolla filmen när vi hämtar hem Peppe – bästa dagen!
Dessutom vet vi vad vi inte vill ha och det är bla en taksäng. Den väger en hel del, vilket är onödig vikt, och tar bort förvaringsutrymmen som vi hellre har. Det är inte så lätt att hitta begagnade husbilar utan taksäng. För det är ju det som är grejen, vi vill köpa en begagnad – inte en ny.
Vi vet inte om det är nästa bil som vi kommer att bo i på heltid, men vi kommer iaf att planera för det. Det innebär att nästa bil förmodligen blir lite tyngre, så nu måste Martin ta nytt körkort, för C-behörighet. Jag tog körkort tidigare och får köra tyngre bilar på mitt, men det gör jag bara i nödfall. Det är mest Martin som kör, jag tycker det är sådärkul efter älgkrocken för några år sedan.
Så nu börjar vi leta lite lugnt, medan Martin fixar körkortet. Vi har ingen brådska, hittar vi något så gör vi. Det får ta den tid det tar, det kan gå snabbt och det kan ta tid. Spännande är det iaf!
Följ med på vår instagram @jikitaspåäventyr och vår youtube-kanal. Där kommer vi att visa allt från besök på olika husbilsfirmor och mässor tills vi bestämmer oss och slutligen köper Peppe II. Ni hänger väl med?!
Att naturen är fantastiskt och har mycket att bjuda på vet vi ju, men när man hittar det där lilla extra blir man nästan stum. Så var det när vi kom till 7 Coloured Earth, vilket ställe!!!
Sista stoppet efter en väldigt lång och innehållsrik dag, var till det lite mystiska 7 Coloured Earth, en sk geopark. i Chamarel, en kort bit från destilleriet. Som ni kanske förstått vid det här laget finns det väldigt mycket att se och göra i Chamarel. Vi hann bara med en bråkdel. Jag hade sett bilder från parken, men fattade inte riktigt vad det var. Berg och en massa färger, eller vaddå?
Först är det en entré till själva parken, där man kör in med egen bil. Parken är uppdelad i olika områden, alla ingår i entrén förutom just delen med färgerna. Där parkerar man, betalar ytterligare en avgift och går resten av vägen. Men den delen ska jag berätta om strax.
Direkt när man kör in i parken är det ett kaffeplantage direkt till höger. Här växer kaffeplantor på både längden och tvären. Jag har aldrig sett en sån planta i verkligenheten, så här stannade vi såklart och tittade lite. En bit längre fram till höger låg ett särskilt naturreservat, tror jag… men där åkte vi inte in. Istället fortsatte vi framåt några minuter och stannade vid en stor parkering.
Vi gick fram till utsiktsplatsen och såg ett högt vattenfall. Chamarels vattenfall är 100 meter högt och går man uppför trapporna lite till höger, kan man se nästan hela fallet. Efter några, typ massor, med bilder fortsatte vi med bilen en bit till. Det är en väg inne i parken som man följer, det går lixom inte att åka fel. Vi såg några som promenerade här, men det skulle vi inte göra – det är för många galningar som kör bil här och det finns lixom inget utrymme att gå säkert.
Så kom vi fram till ytterligare en parkering och en ny entré. Vi var framme vid själva grejen, den sjufärgade jorden. Efter den nya entrén går man en stig genom ett ganska tätt buskage och sen öppnar sej en otroligt spektakulär scen framför en. Det är svårt att förklara, men tänk er enorma sanddynor – i en massa olika färger mitt ute i ingenting. Och färgerna är alltså helt naturliga. Här kan man verkligen fastna med kameran, vilket vi såklart gjorde. Vi håller på att redigera filmen från platsen, den får ni inte missa!
Men här finns mer en ”bara” sanddynorna, inte så bara – men ändå. Till höger växer exotiska blommor och växter, här finns skyltar med namn på allt så man kan lära sej lite på vägen. Lite snett bakom blommorna finns en inhägnad där det bor 8 jättesköldpaddor. Man får inte gå in till dem, utan titta en bit ifrån, en vakt ser till så att turisterna håller sej utanför inhägnaden. Sköldpaddorna åt och sov mest när vi var där, och såg ut att ha det så bra man kan ha det när man bor i en park.
Till vänster om sandynorna finns en souvenirbutik och ett litet fik. Å på bägge sidorna om sanddynorna finns utsiktsplatser, så man verkligen kan se det magiska. För det är verkligen magiskt! Det är ett måste att åka hit när man är på Mauritius. En höjdpunkt på dagen och hela resan faktiskt.
Vi hann precis se det vi ville, och ta alla bilder vi behövde, innan parken stängde. En lång dag var slut, nu var det ”bara” 2,5 timme kvar i bil för att ta oss tillbaka till hotellet. Solen gick ner och det blev kolmörkt, sådärkul att åka bil i. Trafiken på Mauritius är kanske inte så tät, men rätt hetsig och väldigt många skarpa kurvor helt utan sikt typ… och vår chaufför längtade tydligen hem väldigt mycket. Han körde fort! Så man kan väl säga att vi är rätt glada över att vi kom tillbaka helskinnade.
Det blev en himla bra dag! Vi hann en hel del och är så nöjda med programmet som Turistrådet satte ihop åt oss. Vi fick ihop en massa bra material och redigerar film för glatta livet. Filmerna kommer vartefter på vår Youtubekanal Jikitas på äventyr. Ni som är nyfikna på Mauritius och kanske tom planerar att åka dit får verkligen inte missa dem 🙂
Ni som tycker om naturen, eller gillar att fota, måste faktiskt besöka den här parken, en gång i livet. Blir ni inte lite sugna?
På Mauritius växer det mängder med sockerrör och av dem kan man göra rom. Här finns det flera olika destillerier, vi besökte Rhumerie de Chamarel.
Förmiddagen hade varit rätt intensiv och vi låg efter lite i vårt schema. Men äta måste man, så vi stuvade om i planerna så att vi började med lunch och sen gick runt på destilleriet istället för tvärtom. Ganska smart att ha mat i magen, när man dessutom ska på romprovning 🙂
Entrén var riktigt pampig med välvda stenmurar, fina planteringar och krattat grus. Vi kom in i en vacker trädgård med exotiska växter och små fontäner, strax innan en liten damm gick vi direkt till vänster för att komma till restaurangen där vi skulle äta. Så otroligt harmoniskt ställe.
Många lite finare byggnader här är som en slags lodger, jag hittar inget bra svenskt ord – men en medelstor enplansbyggnad helt i trä med vacker veranda och stora öppna ytor. Ni vet ett sånt där hus som Karen Blixten bodde i, i ”Mitt Afrika”, som nu är ett museum. Typ så… Jag tycker de är sååå fina!
Restaurangen var just en sån byggnad. Fönstren stod vidöppna, bjälkarna syntes i taket och trägolv som det syns att många gått på under åren. Här fick vi en trerätterslunch, tonfisk som start, kyckling- och räkcurry som huvudrätt och grillad ananas till efterrätt. I varje rätt fanns någon komponent med rom, självklart fick vi en rompunch att börja lunchen med. Det ser kanske inte jättegott ut, men det var mer än ok!
Gott och skönt att sitta ner en stund, vi hade ju gått runt en hel del och åkt bil rätt mycket – så det var skönt att sitta ner en stund, äta god mat och få lite bris från fönstret.
Sen var det dax att gå rundtur. Den började i trädgården, där vi fick veta mer om sockerrören, hur de växer och vilka delar som används. Sen var det ett rundvarv där vi gick igenom alla moment i tillverkningen, innan vi slutligen kom ner i en bar där vi fick testa hela nio olika sorter. Av sprit är det väl rom som jag tycker är godast, då jämför jag med whiskey och cognac.
Rom kan lixom smaksättas på en massa roliga sätt, vilket de gjorde på vårt hotell. Man kan ha i precis vad som helst! Jag tycker om vanilj och vaniljrom är såklart vanligt på Mauritius eftersom man odlar vanilj på ön. Men vad sägs om litchirom? Eller apelsinrom? Lite kul faktiskt.
Efter provningen gick vi in i butiken, men här var det alldeles för dyrt att handla. Helt galna priser faktiskt! På väg hem från Port Louis var vi inne i ett lokalt supermarket och handlade mycket, mycket billigare – och när vi sedan kom till flygplatsen såg vi rommerna som vi testat till ett betydligt bättre pris. Så åk gärna till Chamarel och ta en tur där, men handla grejerna på flygplatsen.
Detta var ett roligt besök och något av det som vi verkligen önskat att få göra. Så vi var väldigt nöjda över att det blev av.
Provat vin och whiskey har jag gjort många gånger, att testa te är däremot helt nytt. Men nu har jag gjort det också, uppe på en höjd med fantastisk utsikt över teplantagen på södra Mauritius.
På södra delen av Mauritius finns en massa spännande grejer, bla ett av landets äldsta tefabriker: le bois Cheri tea factory. Här har man producerat te sedan 1892, numera både svart, vit, smaksatt och olika ayurvedavarianter. I fabriken får man se hela produktionen från planta till tepåse och en bit bort finns en slags taverna där man kan provsmaka och handla teer.
Vårt besök började i fabriken där vi blev visade runt av en otroligt duktig guide. Otroligt pedagogiskt fick vi se varje moment av processen ända fram till färdig produkt. Miljön i fabriken är inte den bästa, det är hög ljudnivå och små partiklar av te i luften – så man blir rätt trött på flera sätt efter bara en liten stund. Men det är otroligt intressant att se allt och de som arbetar där är glada och ställer stolta upp på bild.
Efter besöket i fabriken åkte vi upp på en höjd, där vi skulle på teprovning. Vi tyckte det var lite larvigt att vi skulle åka bil dit, hur stort kunde området vara lixom…? Efter typ 10 minuter rakt uppåt förstod vi, området är gigantiskt och väldigt mycket upp och ner. På vägen passerade vi otroligt häftig natur, med tätt buskage och träd med nästan roströda stammar och enorma trädkronor. Här hade vi kunnat gå runt och fotat hur länge som helst, men det hann vi inte så vi fick bara några bilder från bilen.
Väl framme möttes vi av en slags taverna, helt i trä. Utsikten var helt magisk, vi såg hur långt som helst – tebuskar precis överallt och så långt ögat kunde nå. Längs vägen såg vi även arbetare gå till jobbet och hur de skördade. Jag hade gärna varit med i den processen också. Tänk så fina bilder det kunde ha blivit.
Här stod mängder med små bord, alla med massor med olika teer. Vi fick in en kanna tevatten och socker och startade vår provning. Vi tog ett te i taget, först utan socker – sedan med. Nästan alla teer blir faktiskt godare med socker tycker jag. 14 teer senare var vi färdiga och konstaterade snabbt att de där ayurvedavarianterna inte alls var i vår smak, däremot de svarta och smaksatta var jättegoda.
På Mauritius är vaniljte det vanligaste, eftersom det även finns vaniljodlingar här. Men det blev faktiskt inte vår favorit, det blev däremot en med karamell och en med koks och vanilj som vi också köpte hem. Det blir vårt husbilste i fortsättningen 🙂
Martin dricker alltid te till frukost, men bäljar sedan i sej kaffe under dagen. Jag dricker bara te och gör det flera gånger om dagen. Är du te- eller kaffemänniska?
För några år sedan var vi på ett event i Stockholm, där Mauritius stod som arrangörer. Vi blev inbjudna att besöka landet, men då kom pandemin och ställde in allt. Nu var vi ju där, skulle vi kunna göra något tillsammans med Mauritius Turistråd när vi ändå var där?
På det där eventet fick vi flera bra kontakter, dem försökte jag såklart få kontakt med inför resan. Utan att lyckas. Under pandemin har många fått sluta sina tjänster och bytt jobb, så alla mail kom i retur. Och från den officiella mailadressen på Turistrådet var det knäpptyst. Ett turistråd ska svara på mail, så är det bara. De får pengar från sina länder för att hjälpa media att promota sitt land, det är deras uppgift.
Trots mina idoga försök under hela hösten, hade vi ändå inte lyckats få någon kontakt när vi kom till Mauritius. MEN! Vår suveräna hotellchef Dan hjälpte oss. När han fattade vilka vi var och att vi ville visa upp Mauritius både i artiklar och filmer, blev han otroligt irriterad men taggad. Så han ringde direkt upp en av sin kontakter, fick tag på rätt namn på turistrådet, ringde upp och skällde lite lätt på denne och lät sedan mej prata. Äntligen hade vi kontakt och skulle få hjälp att planera en dag med aktiviteter för att få material till både artiklar och filmer.
Några dagar innan vi åkte hem var det dax. Vi blev hämtade vid hotellet 8.30 och sedan var det full fart drygt 12 timmar framåt. Å då menar jag verkligen full fart, det var mycket som skulle hinnas med. Vi började med att besöka templen Grand Bassin i Ganga Talao. Vi hade inte gjort någon research innan, utan åkte bara med. När vi passerade en stooor parkeringsplats och en enorm gångbana, började vi undra vart vi var på väg.
Snart stod vi framför två gigantiska statyer och strax efter det kom vi till ett tempel vid Mauritius heliga sjö. Man säger att sjön är sammankopplad med Ganges och fyller samma funktion. Den 17 februari vallfärdar hinduerna hit, ungefär 1 miljon besöker platsen under några dagar – 700 000 av dem är från Mauritius. Det är hälften av landets befolkning! Det var alltså därför det var så stora parkeringar, allt har sin förklaring.
Vi gick in i templet och blev faktiskt välsignade med röda symboler i pannan. För hälsa och lycka, det kan vi nog behöva. Utanför såg vi flera olika familjer tända ljus och arrangera små gåvor till gudarna, som de ställde i den enormt fiskrika sjön. Det var så många fiskar och de var så nära att man kunde klappa dem. Här fanns också en apa, som orädd gick runt och inte brydde sej ett skvatt om oss besökare.
Utanför templet precis i kanten av sjön var det mängder med statyer av de olika gudarna. Hinduismen har ju en himla massa gudar, de flesta känner till Vishnu och Shiva och de finns såklart här. Alla pyntade med blommor och gåvor.
Tyvärr var inte vädret det bästa från början, men det lättade lite vart efter. Efter massor med bilder var det dax att åka vidare. Jag fortsätter dagen i nästa inlägg, annars blir detta jättelångt 🙂
Anledningen till att vi åkte iväg på långresa var inte bara semester, utan att Martin skulle fylla 50. Min 50-årsdag firades på Dominikanska Republiken, inte mer än rättvist att han också skulle få ett exotiskt resmål.
Jag fyllde 50 i januari 2020, strax innan världen vändes upp å ner alltså. Vi hann precis hem innan pandemin stängde allt och det är den sista privata resan sedan dess. Visst har vi rest, men det har varit jobb – så vi längtade verkligen efter sol, rejäl värme och lediga (nåja, hyfsat lediga) dagar.
Martins önskan var egentligen en Västindienkryssning, men det verkade vara så trassligt med visum när vi skulle boka, det var nåt strul just då, så vi funderade vidare. Vi tittade på Maldiverna, andra kryssningar, Dubai, Seychellerna och en massa annat – men så fick jag se Mauritius och kollade lite närmare på det. Å det slutade alltså med en bokning dit.
1/1 bar det av och 10/1 fyllde han år. Resan var ju en present i sej, men faktum är att vi inte köper presenter till varandra längre, iaf inte just på födelsedagen eller julafton. Vi köper presenter, men inte någon bestämd dag utan om vi hittar något särskilt bara sådär 🙂
Så när födelsedagsbarnet vaknade fick han alltså ingenting mer än en puss. Men jag hade packade ner ett bubbel och lyckats packa upp det utan att han såg. Ibland lyckas jag! När vi kom ner till frukosten hade hotellchefen plockat blommor som han ställde på vårt bord och städaren hade pyntade vår säng med handdukskonst och blomblad.
Dagen tillbringades mest på en solsäng och sedan med bubblet på balkongen. En helt ok födelsedag tycker vi, andra tycker nog att det är jättetråkigt att inte fira stort. Sol och varandras sällskap är lixom det enda vi behöver. Martin var nöjd och det är ju det viktigaste 🙂
Hur brukar ni fira era jämna födelsedagar och hur önskar ni fira dem? Det behöver ju inte vara samma sak faktiskt…
Den mesta av tiden har vi bara tagit det lugnt. Vi har sovit, ätit, tagit en promenad, solat/läst, ätit under dagen och jobbat ett par timmar på kvällen. Men vi har gjort några utflykter också, en av dem var med båt till Iles aux Cerf.
Detta är vår första långresa och ”nästansemester” på tre år, självklart har vi haft fokus på att vila. Men vi kan inte vara på en ny plats utan att upptäcka den. Huvudstaden såg vi förra helgen, nu var det dax att se övärlden utanför Mauritius.
Vi blev upphämtade vid hotellet vid 9.30 och körda till en en slags hamn några minuter bort. Dit vi gick första dagen. Det är egentligen ingen hamn, utan ett litet hus och en strand där båtar samlas för att plocka upp turister. Det är otroligt strikt och reglerat, hämtar man turisterna på annan plats än man har tillstånd för blir det böter. Vi såg polisen vara på plats och kontrollera tillstånden.
Man kan välja på att åka med katamaran och eller motorbåt. I detta fall fanns det bara plats på motorbåt, så det var inte mycket att välja på. Bestämmer man sej samma morgon får man skylla sej själv helt enkelt. Vi ångrade oss lite efteråt… med motorbåt går det iofs snabbare, men det skumpar rätt bra och är inte alls en sån där mysig tur som vi gillar.
På vägen till ön tar man en liten omväg in i en slingrande mindre flod och åker först till ett vattenfall, där såg vi även apor. Vattenfallet är rätt litet och vattnet är mer än skitigt, men det var ändå lite fint och en välkommen fotoplats.
Sen blev det fart på båten igen och vi var snart framme på Iles aux Cerf. En liten ö där man nästan ser från den ena sidan till den andra och här finns bara en strand, en strandbar, toaletter och en souvenirshop. En riktigt turistfälla alltså och båt efter båt stannade och lastade av gäster. Här skulle vi stanna i ca 3 timmar och vi började såklart direkt att utforska ön. Här kan man göra aktiviteter som paragliding, snorkling, åka sån där ”korv” efter båt och lite annat.
Vi valde dock att gå till andra sida och undersöka stranden. Snabbt konstaterade vi att stranden vi har utanför hotellet är mycket finare än den här, ändå är det just stranden man lockar med. Så vår taxichaufför hade rätt när han sa att vi nog skulle strunta i den turen och at vi bor vid den finaste stranden på ön. Men man måste ju kolla själv och se med egna ögon, för att kunna veta – eller hur?
Det är regnperiod på Mauritius just nu och rätt var det var så kom ett skyfall. De går dock över på 2-3 minuter och är fortfarande 28-29 grader varmt, ingen större grej alltså. Vi badade och kolla in souvenirerna och snart var det dax att åka till en annan ö för att äta lunch. Det tog inte ens 5 minuter att åka dit och där finns inget annat än några grillar och en massa bord – inte ens toalett!
Vi blev placerade vid ett bord och blev snart serverade en tallrik med grillad fisk, kyckling och sallad. Inte det godaste jag ätit, men helt ok och väldigt pittoreskt och mysigt. vi satt rätt länge och åt och sedan var det bara att vänta in båten tillbaka. Medan vi väntade gick vi runt och fotade. Hemresan var över på kanske 10 minuter, så när var det alltså – medan ditresan med sin omväg tog säkert en timma. Snart var vi tillbaka på hotellet igen, efter en trevlig dag.
Skillnaden om vi hade tagit en katamaran är att det är en lugnare båtresa och man stannar för att snorkla på vägen. Lite mysigare helt enkelt och något jag vill rekommendera om ni skulle åka till Mauritius och fundera på en sån här tur. För de flesta gör den och då kan man ju göra den mysigare varianten. Vi var nöjda, men kunde alltså varit ännu nöjdare 🙂
Besöker man ett nytt land måste man besöka dess huvudstad. Om man kan alltså. Det tycker iaf jag. Så i lördags bokade vi taxi och åkte dit, en himla roliga dag!
Det var lite meck innan vi fick ihop allt. Vi testar gärna lokalbussen någon gång per resa. Det brukar vara väldigt billigt och fungera bra. Det är bara ca 4 mil från vårt hotell till huvudstaden, hur svårt kunde det va´…? Ganska svårt skulle det visa sej, eller kanske inte svårt – men krångligt.
Först skulle vi ta en buss till en by och där byta till en annan buss. OM allt klaffade så skulle det ta 70-80 minuter, om det inte klaffade så skulle det ta upp till tre timmar. Enkel väg. Det hade vi ingen lust med, utan bokade samma taxi som vi tog från flygplatsen till hotellet. Men vi fick en annan chaufför, nämligen superduktiga Anushka – som i sin vardag utbildar guider, detta var bara ett extrajobb. Snacka om att vi fick rätt person, hon kunde ju allt!
Film från turen
Anuska körde oss till Port Louis på ca en timme och parkerade i den gamla hamnen. Sen tog hon oss först till Aapravasi Ghat, som är platsen dit Mauritius första gästarbetare kom på 1800-talet. Som många andra sökte de lyckan och tog sitt pick och pack för att flytta till ett annat land. De flesta kom från Indien och vår guide hade faktiskt en anmoder som kom hit på just det sättet.
Sen fortsatte vi in i gyttret. Så mycket folk, trots att det bara bor ca 100 000 invånare i staden. Vi gick förbi bussterminalen, paradgatan med parlamentet i slutet, ner mot hamnen och till ”paraplygatan”. Just det här med paraplyer som sevärdhet har jag sett i flera städer och det är ju så läckert! Här var det fortfarande julpyntat, trots att julen var över. Lite kul, då bilderna blir lite annorlunda.
Vi fick även en tur inne på marknaden. Det är ett måste i varje ny stad. Här fick vi dofta på kryddor, smaka på frukt och testa nationaldrycken (?) Alouda. Det är en slags milkshake med geletopping, kanske man kan säga. Riktigt gott faktiskt!
En kul dag! Men man blir rätt mör när man ska försöka ta in massor och det samtidigt är 28-29 grader varmt utan minsta vindpust. På vårt hotell fläktar det hela tiden och det känns inte så varmt. Nu gillar vi ju värmen och har inte ont av den, så för oss är det ändå ok. Men det var rätt skönt att efter en lång dag i bil och med fötterna upptäcka en ny stad, att komma tillbaka till hotell, sparka av sej skorna och komma ner på stranden. Det är trots allt där vi trivs bäst 🙂
När vi letar hotell är vi inte ute efter något häftigt, utan efter något trivsamt. Det viktigaste för oss är att stranden är fin och ligger direkt vid hotellet och att vi har havsutsikt. Den här gången föll valet på Silver Beach Hotel.
Även om vi reser mycket så är vi faktiskt inte särskilt petiga när det gäller hotell. Då är stranden mycket viktigare, eftersom det är där mycket av vår tid spenderas. Å nog för att vi ofta väljer all inklusive, men det är inte för att få ett dignande buffébord och fri alkohol, inte alls! Det handlar mest om att jag inte behöver en massa tjusig restaurangmat varenda dag, utan gärna har ett hyfsat salladsbord och detta som grund till resten av måltiden.
Halva tallriken med sallad och sedan pasta, eller vad som serveras den dagen, på resten av tallriken. Här är salladsbordet bättre än det brukar vara och sedan finns ytterligare 2-3 rätter att välja på. Åsså en cola zero eller liknande, så är jag nöjd. Det handlar heller inte om att frossa. Jag äter en portion, thats it! Låter det tråkigt? För mej handlar det om hälsa och att jag äntligen har tid att ta hand om min kropp. Med bra mat, sömn, motion och skratt. Å det får jag här!
Silver Beach Hotel ligger på östkusten av Mauritius, ca 5 mil från flygplatsen. Hotellet är inte så stort, men trivsamt med fin trädgård och härlig strand. Är man fler än två personer får man bo i låghusen i trädgården medan paren bor i lägenheterna i huvudbyggnaden. Där bor vi i ett rum på fjärde våningen med Sea View och fin balkong där vi gärna sitter och jobbar. Här finns ingen hiss, så det är 96 trappsteg upp och ner varje gång vi ska till stranden eller ska äta. Perfekt! Där fick vi in motionen utan att ens tänka på det 🙂
På grund av alla nivåskillnader är det inte särskilt många barn här, typ inga… det finns inte heller någon barnpool. Vi tycker detta är en fördel, vi är lixom färdiga med barnskrik och spring runt poolen – här är en medelålder på kanske 60 och det är lugnt och skönt. Mest par, men även några ensamresande och familjer med större barn.
Här är film från hotellet och stranden
Stranden är inte så lång, men fin. Här är kritvit sand och turkosblått vatten. Går man åt höger kommer man till en udde där vi ibland ser att folk campar och sätter upp tält. Passerar men den udden kommer man till nästa by. Går man åt vänster kommer man till en annan udde, där folk brukar stå och fiska. Här finns en liten lagun, där det är helt stilla även om det blåser ordentligt. Vi är ännu inte uppe i två promenader varje dag, men minst en blir det iaf. Nu börjar vi få upp kondisen igen och det känns jätteskönt.
På stranden utanför hotellet och i trädgården finns solsängar. Alla stränder är offentliga, men det finns inte solstolar överallt såklart. Men det innebär att man kan promenarea överallt och ta ett spontant bad. Jag som inte brukar bada har faktiskt gjort det här. Jag tycker alltid att det är för kallt, men här är det drygt 25 grader och då kan även jag ta ett dopp – även om det händer högst sällan. När det är 30 grader i skuggan kan även jag behöva lite svalka nån gång om dagen, eller iaf varannan dag…
Vi trivs jättebra här. Det är lixom lite lagom av allt. Inget fancypanzy, bara mysigt. Allt man behöver är ju egentligen bara ett trivsamt rum, en fin strand, fint väder och en jäkligt skön solsäng. Åsså wifi så man kan jobba 🙂
Tänk vad dagarna kan gå fort utan att man gör något vettigt alls. Nu har vi varit här på Mauritius i snart en vecka och knappt sett något mer än stranden utanför… inte likt oss alls!
Vi har varit så galet trötta. Så sedan vi kom hit har vi i stort sett bara sovit, ätit och tagit promenader. Å det har varit så skönt! Någon timmas jobb per dag har det också blivit, men inte mer än absolut nödvändigt.
Nu börjar vi vakna till liv och funderar lite på vad vi ska hitta på. Häromdagen gick vi faktiskt till ”hålan” här brevid. Det var kanske ett par kilometer, men med smala vägar, vänstertrafik och utan trottoarer kändes det mycket längre. Där fanns inte särskilt mycket att se, så vi köpte bara en flaska vatten och gick tillbaka – men via stranden så mycket vi kunde.
När vi är på resa försöker vi se så mycket vi kan av platsen eller landet vi besöker. När vi åker på en sån här långresa och får bestämma helt själva, har vi oftast all inclusive och bor på ett och samma ställe hela tiden. För att det är enklast helt enkelt. Det innebär inte att vi stannar på hotellet och inte gör något, tvärtom!
Frukost
Det innebär däremot att vi sparar massor med tid på att slippa leta restauranger varje dag, något jag tycker är såååå tråkigt! Just nu lever vi ändå bara på typ sallad och annan mager mat, eftersom vi vill komma i form igen. Vi brukar göra så på semestern eftersom det är då vi har tid att tänka till och ta hand om oss och vår hälsa.
Men vi går och går och har iaf utforskat vårt närområde, det gick rätt fort – här finns ingenting! Så nu finns funderingar på vad vi vill se, återstående dagar. På min lista finns ett spännande vattenfall, en nationalpark där det bla finns jättesköldpaddor, ett te- och ett vaniljplantage, kolla in minst ett romdestilleri och så huvudstaden såklart.
Totta gärna på filmen om när vi åkte hit
Idag är vi i huvudstaden Port Louis. Vi tänkte ta lokalbussen, men det skulle ta typ 3 timmar… istället för en timme med taxi. Tyvärr typ 3 gånger så dyrt, men men… det är för krångligt att ta sej runt själv och vi vill inte hyra bil.
Mellan utflykterna fortsätter vi att ta det lugnt, det var väldigt länge sen och är så otroligt skönt! Kolla in instagram @marlenerinda och ni vill se härliga bilder från Mauritius och vår youtube, där börjar det också komma filmer härifrån nu 🙂
Välkomna till Mauritius, sol och 30 graders värme. Som vi har längtat, äntligen är vi här. Det är riktigt hett och vi älskar det!
I söndags började alltså den låååånga resan till den lilla ön i Indiska Oceanen. Nyårsafton passerade ganska odramatiskt förbi, vi åt god mat tillsammans med svärfar och packade. Vi hade inte tänk att vara vakna vid tolvslaget, men nu blev det så ändå. Jag såg de galna mängderna av fyrverkerier i nattlinne.
Martin hämtade sin pappa vid 9 och när han var inflyttad och klar blev vi hämtade av mina föräldrar. Strax innan 12 var vi på Arlanda och en timma senare var vi incheckade och klara, färdiga för avfärd och första etappen på resan. Det är jäkligt långt till Mauritius, lååångt ner i Indiska Oceanen – utanför Madagaskar.
Guldpalm i Dubai
Första stoppet var i Dubai efter 6,5 timme på en proppfullt flygplan. Där bytte vi, till ett halvfullt plan och flög 6 timmar till. Nu var det mitt i natten och tack vare få passagerare kunde jag ligga över två säten och sova hyfsat nästan hela resan.
Klockan 9 landade vi på ett soligt Mauritius och blev upphämtade av taxichauffören Kevin som vi hittade i en facebookgrupp och chattat med innan resan. Han körde oss direkt till en bensinmack där vi kunde fixa simkort til telefonerna, då allt annat var stängt pga helgdag. Här har man tre röda dagar efter nyår, det brukar vara två – men i år fick man en till och Kevin hade ingen aning om varför 😛
Sen körde han oss via kustvägen till vårt hotell, Silver Beach, på östra sidan. Klarblått vatten och båtar vart man än tittade. Mauritius är ungefär lika stort som Gotland, flygplatsen ligger i mitten av södra kusten och vårt hotell ungefär 5 mil därifrån. Det tog ungefär en timme att åka dit.
Väl framme fick vi sätta oss ner, dricka en drink och vänta, medan receptionisten checkade in oss. Sedan satte han sej ner med oss och berättade om rummet, hotellet och allt annat som kan vara bra att veta. Vi är här mest på semester, även om det blir lite jobb varje dag också. Det är därför vi behöver simkort till telefonerna, för att kunna ringa folk och för att kunna jobba med stadig uppkoppling. Nu skulle det snart visa sej att hotellets wifi funkar jättebra, men vi är ju inte på hotellet hela tiden.
Silver Beach Hotel
Efter incheckningen fick vi hjälp med väskorna och visades till vårt rum. Silver Beach har fyra våningar i huvudbyggnaden, vi fick ett rum högst upp på en gavel med utsikt över stranden. Här kommer vi att trivas bra!
Medan 2020 och 2021 var rätt fattigt på resor, så har 2022 var desto rikare. Vi summerade året och konstaterade att vi haft 33 hotellnätter och 95 nätter i husbilen. Vi har alltså varit på resande fot en tredjedel av året.
Det började med att vi drog till Kanarieöarna redan på nyårsnatten. Ett desperat sätt att efter en väldigt mörk och jobbig höst få lite värme och sol på näsan. Vi tog en sistaminuten till ett vrakpris och hade två supersköna veckor. Vi flyttade bara hemmakontoret, så det var jobb som vanligt.
Sen var vi hemma massor med veckor. Svärmor dog, det skulle planeras begravning och svärfar ville flytta och behövde hjälp med planering och packning för det. Men i april drog vi iväg igen, då med husbil.
Vi hade ju träffat husbilskompisarna Ludde och Annelie på Kanarieöarna och planerat husbilsträff. Den skulle äga rum i Blekinge, när vi ändå var på väg till Skåne. Vi trodde det skulle bli 5-10 bilar, men det blev 70 och 20 stod på kö. Helt galet och så otroligt roligt! Nu planerar vi en ny träff 🙂
Efter träffen spenderade vi en månad i Skåne. Vi åkte runt med husbilen, stod och jobbade och såg en massa roliga och intressanta saker och träffade massor med trevliga människor. Målet var Malmö Opera där vår sons kompis Johan skulle vara med i Såsom i Himmelen och vi skulle bevaka premiären. Det var helt suveränt. Johan var så bra att han kommer att spela i en ny roll, på Cirkus efter nyår.
Vi besökte bland annat Smyghuk under Skånetrippen och bestämde på stående fot att vi skulle åka till Treriksröset. Har vi varit på ena udden, måste vi ju åka även till den andra. Där började planeringen för sommarens Norrlandstripp.
Kattugglans ställplats
Men innan sommarens stora resa tog vi ett dygn på nya Viking Glory som vi faktiskt även åkte premiärturen med när hon precis kom till Sverige i mars. Sedan blev det några kortare utflykter med husbilen och en längre över midsommar, då vi kollade in sommarens utomhusteatrar på olika platser i södra Sverige. Midsommar firades med våra husbilkompisar på en jättemysig ställplats i Ljungby.
Mitt i Juli packade vi in oss och drog norröver, med start hos en annan husbilskompis i Gävle. Vi besökte mängder med roliga och intressanta platser. EN del av vägen gick i Norge, där tränade jag med renar! Vi kollade in Ishotellet i Jukkasjärvi och sov med Lapporten som utsikt. Och vi tog oss till Treriksröset såklart! Å när vi stod där tänkte vi… det är ju inte så långt till Nordkap… åsså åkte vi dit också!
Vi såg på vädret att det skulle bli perfekt för bilder på Nordkap under ungefär 1,5 dygn. Så vi sträckkörde dit och fick verkligen perfekt väder. Så häftigt när det ligger folk i solstolar och myser kl 1 på natten i nästan dagsljus. Där får man stå ett dygn gratis med husbil, så det gjorde vi och tog väl minst en miljon bilder.
Målet med hela den här resan var egentligen att hälsa på min kompis i Finland. Så efter Nordkap, körde vi mot Finland. Vi passade på att besöka Rovaniemi på vägen och blev otroligt besvikna över kvalitén på deras Tomte. Ska man lura barn, så kan man ju iaf göra det snyggt. Inte ha två tomtar med lösskägg som tar emot barnen samtidigt på nästan samma plats.
Vi stannade hos kompisens familj i Karleby ett par dagar, innan vi åkte mot Sverige igen och tillbaka längst kusten mot Stockholm och Tumba. På vägen kollade vi in Höga Kusten, Gitarrmuseet i Umeå och en massa annat. Vi lyckades även tillbringa några mysiga dagar med andra husbilskompisar på en fiskekamp och med ett par nyfunna kompisar på en camping i Sundsvall.
Efter 36 dagar kom vi hem och ville bara ut igen! Så efter ett par veckor drog vi till Elmia på vår första Husbilsmässa. Nu blev det verkligen att träffa både nya och gamla bekanta, oj så många gånger vi sa hej och hejdå under de här dagarna. Vi kommer absolut tillbaka nästa år.
Under hösten blev det några småturer med husbilen, bla för att hämta vinterdäck som vi hittat begagnade och för att testa vintercamping med de nya däcken. Men nu blev det även resor med flyg och några med båt.
Jag åkte på jobbresa till Italien, medan Martin gjorde detsamma till Spanien. Några veckor senare åkte vi bägge två till Costa Brava i Spanien med ett gäng reseagenter som vi fick följa med. Så skönt med sol igen och vi gjorde så otroligt många roliga grejer där, även om schemat var rätt galet. Som vanligt.
Sen var det dax att börja testa årets julbord och det började med några dagar i Tallinn för att kolla in det. På hemvägen njöt vi av årets första skinkmacka ombord på Silja Symphony. Den första skinkmackan är alltid godast. Innan nästa julbordstest blev det jobb på Cypern och det var väldigt skönt eftersom det var snöstorm hemma. Fem dagar i solen var inte dumt alls, så himla skönt väder där på vintern. Det ska vi verkligen komma ihåg den dag vi åker bort över vinterhalvåret. Man kan faktiskt åka husbil dit, även om det är lite krångligt med båt från Grekland 🙂
Dagen efter vi kom hem från Cypern klev vi på Viking Cinderella för att testa julbordet där och nästa dag bytte vi till Viking Glory för att testa julbordet där. Det var lixom enklast eftersom vi redan var i början av december och texterna ska ut fort när det gäller julbord.
Höjdpunkterna då?
Husbilsträffen såklart och den har jag ju redan nämnt. Besöket på Eklaholm hos Karl Fredrik och Petter var också supermysigt och att vi fick lite mer tid med hisbolskompisarna när vi var i Malmö. Vi äskar ju teater, så alla föreställningar – både ute och inne under året har vi såklart njutit av. Att se Norge, Nordkapp och sedan hälsa på hos kompisen i Finland var också något alldeles extra. Det är husbilsresorna som toppar hela året, så är det bara.
2022 var ett både galet och helt fantastiskt reseår. Undrar hur 2023 kommer att bli, det börjar iaf bra. Vi åker på söndag 🙂
Julen är över och de flesta av oss ser fram emot nyår. Det gör vi med, men mest av den anledning att vi äntligen ska få ordentligt med värme. Men tills dess har vi massor att göra!
När jag fyllde 50 firade vi på Dominikanska Republiken. Varm och skönt. Sen kom covid och stängde ner allt. Nu är det Martins tur att ta klivet över 50-strecket och det kommer att firas på Mauritius. Buden var ganska många innan vi bestämde oss, nu när vi ser väderrapporterna – ser det ut som vi valt helt rätt. 25-30 grader varmt varenda dag, men det kan komma en och annan regnskur också. Helt ok!
Så nu gäller det att jobba i förväg så mycket vi bara kan. Vi kommer att jobba där också, men vill ha så mycket som möjligt gjort innan. Insamlat material ska färdigställas, filmer ska redigeras, vi ska packa och städa för att lämna över till husvakten. Det är väldigt skönt att ha någon som bor i huset när vi är borta, det tycker både vi och grannarna.
Kontoret på Dominikanska
Våra ”semestrar” är inte så ”semestriga”, men ändå mer lediga än hemma. Vi brukar kalla det ”jobbmester” och är rätt nöjda med det bara vi får ha sol och riktigt varmt. Våra resekontor brukar vara väldigt inspirerande. En vanlig dag på resa börjar vid 7.30 med frukost ute, sen en lång promenad på stranden innan vi sätter oss och jobbar lite fram till lunch. På eftermiddagen blir det oftast en utflykt, innan vi tar en ny promenad och kanske en drink i solen innan middagen. Å sen kan det bli lite jobb igen på kvällen. Men är vi duktiga och jobbar i förväg, kan vi även ligga och läsa en hel dag och bara slappa.
Dagarna är ju så mycket längre där, solen går upp 5.30 och ner kl 19. Man hinner så otroligt mycket mer, både för att det är ljusare är längre men kanske även för att man fått energi från solen och de härliga promenaderna. OCH, man tittar inte på tv! Tv är en stor bandit när det gäller tid, iaf för oss och jag ogillar det väldigt mycket!
Idag ska jag skriva klart minst en text och Martin ska redigera filmen som hör ihop med texten. Besöket på vingården Perelada i Spanien, där vi även intervjuade den otroligt trevliga norskspanska VD´n. Det blir bla hans bubbel-tips till nyår. Vi har tagit en promenad, jag ska hänga en tvätt, klippa Martin och plocka bort den lilla jul som jag tagit fram i år. Mer hinner jag nog inte idag…
Sen är det bara att fortsätta att beta av ”att-göra-listan”. Skriva fler texter, både hit och till Du i Fokus. Alla matsedlar ända fram till februari är faktiskt färdiga och tidsinställda. Jag ska skriva och lämna in tidrapporten över mitt uppdrag som kontaktperson. Jorå, jag gör lite sånt också, otroligt fint och viktigt uppdrag om ni frågar mej.
Om jag hinner ska jag läsa klart boken jag håller på med och gärna en till, så jag kan skriva om dem innan vi åker… går det så går det… Jag har dessutom 13 böcker med mej. Det viktigaste är packat och de borde räcka 😛
Så jag har lite att pyssla med och borde alltså inte sitta här och babbla. Men det här är både roligare och går fortare än allt det andra. Fast nu ska jag skriva den där texten. Innan den är färdig får jag inte göra något annat. Spark i min egen bak lixom. På torsdag måste den vara färdig, på fredag ska den nämligen publiceras. Det finns ingen ursäkt, fu***ing gör det bara, som jag brukar säga.
Förra året fick Peppe (husbilen) pyjamas och gå i vintervila mellan november och april. Vi led. I höstas köpte vi därför vinterdäck och nu har vi varit ute på vår första vintercamping!
Det var några väldigt långa vintermånader förra året, väääääldigt låååånga. Att se Peppe stå där utanför fönstret och bara längta ut, var faktiskt riktigt jobbigt. Så ville vi inte ha det i år. Under sensommaren började vi leta sommardäck och vi hittade faktiskt kompletta däck som vi åkte iväg och hämtade över en helg i september/oktober. Lyckliga som barn på julafton fick vi på dem någon vecka senare 🙂
Nu kunde vi luta oss tillbaka och slippa oroa oss för frost på vägbanor och ställa av bilen när datumet för vinterdäck närmade sej. Nu skulle vi istället frigöra en helg för att åka iväg och planera för detta. Inte helt enkelt faktiskt… hela november var ju helt fullbokat med andra resor och i december skulle jag opereras. Men vänta lite nu… man kan väl sitta opererad i en husbil? Japp, det kan man!
Så på torsdagen opererades jag och på fredagen åkte vi iväg. Vårt första vinteräventyr gick inte så långt, bara 4-5 mil bort. Dessutom behövde vi el, eftersom vår bil inte är helt rustad för vintercamping och jag var ju faktiskt inte i perfekt skick heller. Så vi valde att ställ oss på First Camp Nickstabadet, i Nynäshamn alltså. Alldeles lagom långt om vi skulle behöva avbryta vistelsen, vi betalade dessutom bara en natt i taget… ifall att…
Men det gick så bra så! Värmen funkade, i toan körde vi vatten manuellt och tog vatten ur dunk. Det var rätt kallt den helgen och vi ville inte sätta igång vattensystemet, med risk för att det skulle frysa och sen ska det tömmas supernoga efter. Så det fick bli dunk. Å det funkade det med.
Enda problemet var väl det där med att jag helst skulle ha huvudet lite högre än resten av kroppen. Det gick men var inte särskilt bekvämt, så jag satte mej i min stol och sov istället. Jag vände stolarna mot varandra och lutade min så mycket jag kunde, drog täcket över mej och sov hyfsat. Jag hade väl haft det lite bekvämare hemma i sängen, där jag kan vinkla huvuddelen – men det är ju inte lika mysigt 🙂
Vi kom på kvällen på fredagen och åkte hem efter frukosten på söndagen. Inte så länge, men nu har vi iaf testat och gillar det. Peppe kommer aldrig mer att stå med pyjamas en hel vinter, iaf inte så länge vi har honom. Även om vi inte kommer att komma ut särskilt ofta, så vet vi att vi kan och har möjligheten. Och sommarsäsongen kan ju börja så mycket tidigare än förra året, den tanken gillar jag!
Så nu har vi alltså blivit åretruntcampare – lite coolt ändå. Särskilt som vi aldrig hade campat alls innan vi köpte husbil. Tänk så det kan bli!
Vi hann inte mer än hem från Cypern, så var det dax att åka iväg igen. Den här gången skulle vi testa julborden på Viking Cinderella och Viking Glory. För att göra det lite enkelt, tog vi dem direkt efter varandra.
Vi har testat Cinderellas julbord i säkert 6-7 år i rad nu, förutom under covid. Men det var första gången för Glory, fartyget är ju nytt och går sin första vinter på Östersjön. Så det var absolut inte ”same same”, det skulle bli jättekul att se skillnaden på fartygen. Särskilt som vi testat Silja Symphony ett par veckor tidigare.
Vi kom hem på söndagen och klev på Cinderella på tisdagen. Vi installerade oss i hytten och började jobba direkt. Det första vi alltid måste göra är att hämta våra presskort och kolla av med personalen i de olika restaurangerna om när vi kan fota och lite andra detaljer. Förr om åren har i testat den ”vanliga” julbordet i buffén, den här gången skulle vi testa julbordet i a la carten. Detta är något dyrare, lite lugnare och med skaldjur. Me like!
Vi har sett det här julbordet tidigare och tagit några snabba bilder, men inte testat det. Vi har helt enkelt glömt bort det, när advent närmat sej. Men nu kom vi ihåg det!
Film från Cinderella
Även om jag tycker att julbordet i buffen är helt ok, så är detta något helt annat. Lugnt och skönt, färre gäster, personal som är på tårna och fina uppläggningar. 90 kronor dyrare och då ingår inte dryck, men det är helt klart värt det! Ni kan se filmen från Cinderella här brevid och läsa texten HÄR.
Vi åkte en vardag, så det var inte ens halvfullt och alltså ganska lugnt ombord. Vi trivs väldigt bra i vår hytt på Cinderella, så där satt vi och jobbade efter brunchen, tills vi kom tillbaka till Stockholm.
Det blev några timmars väntan innan vi fick kliva på Viking Glory och här började äventyret direkt när vi gick ombord. Just nu visas en show som heter Lexington Hotel och som börjar direkt när man går ombord. Då får man en kort liten sk ”teaser” på kanske fem minuter med sång och dans, av bla Jessica Folker. Sen fortsätter showen senare på kvällen och avslutas precis innan man går av dagen därpå. Kul koncept! Och showen var heeelt suverän! Ni ser lite på filmen här nedan.
Här skulle vi inte äta julbordet förrän till lunch dagen efter, vi började med en kanonfräsch skaldjursplatå. Vi älskar skaldjur, så det var ett rent nöje att ta en miljon bilder och sätta tänderna i ostron, räkor och hummer. Jag har inte riktigt lärt mej det där med musslor och ostron, men åt och tyckte det var helt ok för första gången. Så fräscht var det alltså! Tillsammans dem röror och bröd var det sååå gott och det som är så bra med skaldjur är ju att man inte blir så där proppmätt utan mer behagligt mätt. Så vi var otroligt nöjda med kvällens middag.
Dagen efter åt vi frukost och satte oss sedan för att jobba. På Glory hade vi en lite mindre hytt, så det gick inte att sitta och jobba där – men det finns massor med bra ställen för detta. Så vi letade upp ett lugnt ställe där vi kunde sitta en stund. Medan Martin redigerade film, skrev jag texter.
Just såna här jobb måste ut snabbt! Julborden serveras ju bara under en begränsad tid, så det ska ut direkt. Så medan vi flöt fram med Glory, gjorde vi färdigt allt om Cinderella. Förutom det här inlägget, här har jag helt enkelt inte hunnit att uppdatera som jag borde… men nu är jag snart ikapp 🙂
Filmen från Glory
Sen var det dax att kolla in julbordet i The Buffet, först fota, sen äta. Även här får vi komma in lite tidigare så att vi i lugn och ro kan ta bilderna vi behöver medan rätterna fortfarande är orörda. Eftersom det är första gången Glory serverar julbord har man inte haft någon övning och heller inte nått riktigt ända fram. Maten är det absolut inget fel på, men där finns inget julpynt! Vid maten är det pyntat och fint, men där man sitter är det noll och på båten i övrigt är det väldigt lite. Det är lite synd, för man skulle kunna pynta båten så otroligt fint.
Så vad är skillnaden på Cinderellas jul och Glorys jul? Ja, det är helt enkelt mer julkänsla på Cinderella. Cinderella är kanske mest känd som en partybåt men är även en båt som nog passar barnfamiljer lite bättre. Glory är ”finlandskryssning 2.0” och känns lite mer vuxen och lyxigare. Så det beror alltså lite på vad man vill ha, vilken båt man ska välja. Vi gillar bägge! Vi föredrar hytten på Cinderella och övrig miljö på Glory. Lite mer jul bara så kommer Glory bli helt magisk under advent. Vi får väl se nästa år 🙂
Med detta var faktiskt årets julbordstest färdigt. Vi brukar testa 7-8 olika julbord, men i år blev det ”bara” 3 och alla på vatten. Det fick lixom vara bra så, vi hann inte fler. Som sagt: texter och filmer ska ut snabbt när det gäller julbord och vi kunde inte garantera det, ville inte chans eller stressa livet ur oss.
Nästa år kanske det blir annorlunda, vem vet. Men det blev faktiskt en julshow också… om den får ni läsa i nästa inlägg 🙂
