Mellandagspyssel -

Mellandagspyssel

december 27, 2022 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Julen är över och de flesta av oss ser fram emot nyår. Det gör vi med, men mest av den anledning att vi äntligen ska få ordentligt med värme. Men tills dess har vi massor att göra!

När jag fyllde 50 firade vi på Dominikanska Republiken. Varm och skönt. Sen kom covid och stängde ner allt. Nu är det Martins tur att ta klivet över 50-strecket och det kommer att firas på Mauritius. Buden var ganska många innan vi bestämde oss, nu när vi ser väderrapporterna – ser det ut som vi valt helt rätt. 25-30 grader varmt varenda dag, men det kan komma en och annan regnskur också. Helt ok!

Så nu gäller det att jobba i förväg så mycket vi bara kan. Vi kommer att jobba där också, men vill ha så mycket som möjligt gjort innan. Insamlat material ska färdigställas, filmer ska redigeras, vi ska packa och städa för att lämna över till husvakten. Det är väldigt skönt att ha någon som bor i huset när vi är borta, det tycker både vi och grannarna.

Våra ”semestrar” är inte så ”semestriga”, men ändå mer lediga än hemma. Vi brukar kalla det ”jobbmester” och är rätt nöjda med det bara vi får ha sol och riktigt varmt. Våra resekontor brukar vara väldigt inspirerande. En vanlig dag på resa börjar vid 7.30 med frukost ute, sen en lång promenad på stranden innan vi sätter oss och jobbar lite fram till lunch. På eftermiddagen blir det oftast en utflykt, innan vi tar en ny promenad och kanske en drink i solen innan middagen. Å sen kan det bli lite jobb igen på kvällen. Men är vi duktiga och jobbar i förväg, kan vi även ligga och läsa en hel dag och bara slappa.

Dagarna är ju så mycket längre där, solen går upp 5.30 och ner kl 19. Man hinner så otroligt mycket mer, både för att det är ljusare är längre men kanske även för att man fått energi från solen och de härliga promenaderna. OCH, man tittar inte på tv! Tv är en stor bandit när det gäller tid, iaf för oss och jag ogillar det väldigt mycket!

Idag ska jag skriva klart minst en text och Martin ska redigera filmen som hör ihop med texten. Besöket på vingården Perelada i Spanien, där vi även intervjuade den otroligt trevliga norskspanska VD´n. Det blir bla hans bubbel-tips till nyår. Vi har tagit en promenad, jag ska hänga en tvätt, klippa Martin och plocka bort den lilla jul som jag tagit fram i år. Mer hinner jag nog inte idag…

Sen är det bara att fortsätta att beta av ”att-göra-listan”. Skriva fler texter, både hit och till Du i Fokus. Alla matsedlar ända fram till februari är faktiskt färdiga och tidsinställda. Jag ska skriva och lämna in tidrapporten över mitt uppdrag som kontaktperson. Jorå, jag gör lite sånt också, otroligt fint och viktigt uppdrag om ni frågar mej.

Om jag hinner ska jag läsa klart boken jag håller på med och gärna en till, så jag kan skriva om dem innan vi åker… går det så går det… Jag har dessutom 13 böcker med mej. Det viktigaste är packat och de borde räcka 😛

Så jag har lite att pyssla med och borde alltså inte sitta här och babbla. Men det här är både roligare och går fortare än allt det andra. Fast nu ska jag skriva den där texten. Innan den är färdig får jag inte göra något annat. Spark i min egen bak lixom. På torsdag måste den vara färdig, på fredag ska den nämligen publiceras. Det finns ingen ursäkt, fu***ing gör det bara, som jag brukar säga.

Så nu gör jag det!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Äntligen vintercamping!

december 23, 2022 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Förra året fick Peppe (husbilen) pyjamas och gå i vintervila mellan november och april. Vi led. I höstas köpte vi därför vinterdäck och nu har vi varit ute på vår första vintercamping!

Det var några väldigt långa vintermånader förra året, väääääldigt låååånga. Att se Peppe stå där utanför fönstret och bara längta ut, var faktiskt riktigt jobbigt. Så ville vi inte ha det i år. Under sensommaren började vi leta sommardäck och vi hittade faktiskt kompletta däck som vi åkte iväg och hämtade över en helg i september/oktober. Lyckliga som barn på julafton fick vi på dem någon vecka senare 🙂

Nu kunde vi luta oss tillbaka och slippa oroa oss för frost på vägbanor och ställa av bilen när datumet för vinterdäck närmade sej. Nu skulle vi istället frigöra en helg för att åka iväg och planera för detta. Inte helt enkelt faktiskt… hela november var ju helt fullbokat med andra resor och i december skulle jag opereras. Men vänta lite nu… man kan väl sitta opererad i en husbil? Japp, det kan man!

Så på torsdagen opererades jag och på fredagen åkte vi iväg. Vårt första vinteräventyr gick inte så långt, bara 4-5 mil bort. Dessutom behövde vi el, eftersom vår bil inte är helt rustad för vintercamping och jag var ju faktiskt inte i perfekt skick heller. Så vi valde att ställ oss på First Camp Nickstabadet, i Nynäshamn alltså. Alldeles lagom långt om vi skulle behöva avbryta vistelsen, vi betalade dessutom bara en natt i taget… ifall att…

Men det gick så bra så! Värmen funkade, i toan körde vi vatten manuellt och tog vatten ur dunk. Det var rätt kallt den helgen och vi ville inte sätta igång vattensystemet, med risk för att det skulle frysa och sen ska det tömmas supernoga efter. Så det fick bli dunk. Å det funkade det med.

Enda problemet var väl det där med att jag helst skulle ha huvudet lite högre än resten av kroppen. Det gick men var inte särskilt bekvämt, så jag satte mej i min stol och sov istället. Jag vände stolarna mot varandra och lutade min så mycket jag kunde, drog täcket över mej och sov hyfsat. Jag hade väl haft det lite bekvämare hemma i sängen, där jag kan vinkla huvuddelen – men det är ju inte lika mysigt 🙂

Vi kom på kvällen på fredagen och åkte hem efter frukosten på söndagen. Inte så länge, men nu har vi iaf testat och gillar det. Peppe kommer aldrig mer att stå med pyjamas en hel vinter, iaf inte så länge vi har honom. Även om vi inte kommer att komma ut särskilt ofta, så vet vi att vi kan och har möjligheten. Och sommarsäsongen kan ju börja så mycket tidigare än förra året, den tanken gillar jag!

Så nu har vi alltså blivit åretruntcampare – lite coolt ändå. Särskilt som vi aldrig hade campat alls innan vi köpte husbil. Tänk så det kan bli!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Två helt olika kryssningar

december 19, 2022 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vi hann inte mer än hem från Cypern, så var det dax att åka iväg igen. Den här gången skulle vi testa julborden på Viking Cinderella och Viking Glory. För att göra det lite enkelt, tog vi dem direkt efter varandra.

Vi har testat Cinderellas julbord i säkert 6-7 år i rad nu, förutom under covid. Men det var första gången för Glory, fartyget är ju nytt och går sin första vinter på Östersjön. Så det var absolut inte ”same same”, det skulle bli jättekul att se skillnaden på fartygen. Särskilt som vi testat Silja Symphony ett par veckor tidigare.

Vi kom hem på söndagen och klev på Cinderella på tisdagen. Vi installerade oss i hytten och började jobba direkt. Det första vi alltid måste göra är att hämta våra presskort och kolla av med personalen i de olika restaurangerna om när vi kan fota och lite andra detaljer. Förr om åren har i testat den ”vanliga” julbordet i buffén, den här gången skulle vi testa julbordet i a la carten. Detta är något dyrare, lite lugnare och med skaldjur. Me like!

Vi har sett det här julbordet tidigare och tagit några snabba bilder, men inte testat det. Vi har helt enkelt glömt bort det, när advent närmat sej. Men nu kom vi ihåg det!

Film från Cinderella

Även om jag tycker att julbordet i buffen är helt ok, så är detta något helt annat. Lugnt och skönt, färre gäster, personal som är på tårna och fina uppläggningar. 90 kronor dyrare och då ingår inte dryck, men det är helt klart värt det! Ni kan se filmen från Cinderella här brevid och läsa texten HÄR.

Vi åkte en vardag, så det var inte ens halvfullt och alltså ganska lugnt ombord. Vi trivs väldigt bra i vår hytt på Cinderella, så där satt vi och jobbade efter brunchen, tills vi kom tillbaka till Stockholm.

Det blev några timmars väntan innan vi fick kliva på Viking Glory och här började äventyret direkt när vi gick ombord. Just nu visas en show som heter Lexington Hotel och som börjar direkt när man går ombord. Då får man en kort liten sk ”teaser” på kanske fem minuter med sång och dans, av bla Jessica Folker. Sen fortsätter showen senare på kvällen och avslutas precis innan man går av dagen därpå. Kul koncept! Och showen var heeelt suverän! Ni ser lite på filmen här nedan.

Här skulle vi inte äta julbordet förrän till lunch dagen efter, vi började med en kanonfräsch skaldjursplatå. Vi älskar skaldjur, så det var ett rent nöje att ta en miljon bilder och sätta tänderna i ostron, räkor och hummer. Jag har inte riktigt lärt mej det där med musslor och ostron, men åt och tyckte det var helt ok för första gången. Så fräscht var det alltså! Tillsammans dem röror och bröd var det sååå gott och det som är så bra med skaldjur är ju att man inte blir så där proppmätt utan mer behagligt mätt. Så vi var otroligt nöjda med kvällens middag.

Dagen efter åt vi frukost och satte oss sedan för att jobba. På Glory hade vi en lite mindre hytt, så det gick inte att sitta och jobba där – men det finns massor med bra ställen för detta. Så vi letade upp ett lugnt ställe där vi kunde sitta en stund. Medan Martin redigerade film, skrev jag texter.

Just såna här jobb måste ut snabbt! Julborden serveras ju bara under en begränsad tid, så det ska ut direkt. Så medan vi flöt fram med Glory, gjorde vi färdigt allt om Cinderella. Förutom det här inlägget, här har jag helt enkelt inte hunnit att uppdatera som jag borde… men nu är jag snart ikapp 🙂

Filmen från Glory

Sen var det dax att kolla in julbordet i The Buffet, först fota, sen äta. Även här får vi komma in lite tidigare så att vi i lugn och ro kan ta bilderna vi behöver medan rätterna fortfarande är orörda. Eftersom det är första gången Glory serverar julbord har man inte haft någon övning och heller inte nått riktigt ända fram. Maten är det absolut inget fel på, men där finns inget julpynt! Vid maten är det pyntat och fint, men där man sitter är det noll och på båten i övrigt är det väldigt lite. Det är lite synd, för man skulle kunna pynta båten så otroligt fint.

Så vad är skillnaden på Cinderellas jul och Glorys jul? Ja, det är helt enkelt mer julkänsla på Cinderella. Cinderella är kanske mest känd som en partybåt men är även en båt som nog passar barnfamiljer lite bättre. Glory är ”finlandskryssning 2.0” och känns lite mer vuxen och lyxigare. Så det beror alltså lite på vad man vill ha, vilken båt man ska välja. Vi gillar bägge! Vi föredrar hytten på Cinderella och övrig miljö på Glory. Lite mer jul bara så kommer Glory bli helt magisk under advent. Vi får väl se nästa år 🙂

Med detta var faktiskt årets julbordstest färdigt. Vi brukar testa 7-8 olika julbord, men i år blev det ”bara” 3 och alla på vatten. Det fick lixom vara bra så, vi hann inte fler. Som sagt: texter och filmer ska ut snabbt när det gäller julbord och vi kunde inte garantera det, ville inte chans eller stressa livet ur oss.

Nästa år kanske det blir annorlunda, vem vet. Men det blev faktiskt en julshow också… om den får ni läsa i nästa inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ministermöte och hemresa

december 16, 2022 Marlene Kommentarer 3 kommentarer

Det var dax att åka hem till Stockholm igen, efter fem spännande dagar på Cypern. Innan vi satte oss på planet skulle vi vara med och inviga en julby tillsammans med turistministern.

Under våra fem dagar på Cypern hann vi se typ allt, förutom turistområdena dit folk brukar åka. Och det var ju det som var meningen: att se vad som finns att göra off-season och utanför turiststråken. Glöm Aya Napa på sommaren lixom…

Som en av de sista sakerna var vi inbjudna till Derynia för att vara med på invigningen av en av de sju julbyar (Agros, Derynia, Fikardou, Kalavasos, Kalopanagiotis, Kyperounta och Polis Chrysochous) som byggs upp i slutet av november på Cypern. Jag träffade Savvas Perdios som är turistminister, på en lunch i våras på restaurang Cypern (såklart) i Stockholm. Den lunchen (snuskigt god mat!) var början på den här resan, kan man nog säga, men nu fick även Martin träffa honom.

Vi kom fram till Derynia precis när invigningen hade kört igång och blev framputtade längst fram. Det var ett myller av människor, lite festivalkänsla faktiskt, fast mer julmarknad. Små bodar med godsaker ringade in torget och i ett hörn hade man byggt upp ett tält där det var stor fest för inbjudna. Där fick vi mingla med ministern, äta och dricka gott, lyssna på musik och se lokala hantverkare visa upp sina alster. Å Tomten tog emot barnen alldeles utanför. En kul grej att få vara med om.

Dagen efter var det dax att åka hem. Det är alltid lika tråkigt. Hemma bra men borta bäst – är ju mer vår grej.

De sista timmarna tillbringades i Larnaca där vi fick en sista solnedgång. Det är nog det jag saknar mest från såna här resor, alla härliga solnedgångar och att man slipper ha en massa tjocka kläder.

Till Cypern kan man absolut åka även vintertid, tom med husbil faktiskt. Här finns typ tre campingar, en såg vi från stranden, och man åker hit med båt från Grekland. Så vem vet? Vi kanske åker hit och stannar över en vinter i framtiden 🙂

Hem och byta resväska – dax för nytt äventyr!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Äntligen en strand!

december 15, 2022 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Att åka till en ö utan att besöka en strand går ju inte. Sista dagen fick vi faktiskt några minuter att sticka tårna i sanden.

Ofta är det turistråden som planerar vår resa. De bor på platsen och förstår inte hur mycket vi svenskar suktar efter strand, sol och bad. Vi besöker alltid något fint resort eller hotell, men nästan aldrig har vi tid på stranden. Ska vi kunna skriva en artikel om en ö, MÅSTE vi ha bilder från stranden – så är det bara.

Så redan första dagen önskade vi att man skulle lägga till detta och till slut fanns en lucka. Allt handlar om bilder. Bilder som ska locka. Fina stränder alltså. Chauffören sa att han kände till en strand i närheten, men den dög inte. Någon i bilen började googla och hittade Governors Beach i Limassol. Det var lite knepigt att hitta, men efter att ha gått längs strandpromenaden hittade vi ner till en helt ok strand.

I november var det 20-25 grader varmt, en helt ok sommardag för en kall svensk alltså. Och där är rätt folktomt den årstiden, men det var faktiskt folk på stranden, hela tre stycken. Vi ökade alltså mängden soldyrkare med rätt många procent 🙂

Det var ljuvligt att ta av sej skorna och gräva ner tårna i sanden. Några badade, jag och Martin tog mest en massa bilder. Strandbilder går alltid åt, man behöver många olika. Vi har väldigt få bilder på oss tillsammans, så det hjälpte Christian oss med. Så är det på de här resorna, man hjälps åt. Det finns ingen konkurrens, för vi har alla så pass olika kanaler. Det finns plats för oss alla.

Den där timmen på stranden gav så otroligt mycket energi. Att sedan sitta i solen och fika och bara suga i sej värmen… det hade jag kunnat göra resten av dagen. Men vi hade ju lite mer på schemat, tyvärr… så det var bara att borsta av sej sanden, sätta på sej skorna och ta några sista bilder.

Det var snart dax att åka hem till snön 🙁

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vattenfall och dåligt beslut

december 13, 2022 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

Efter ganska många timmar i bil, körda högt upp i Troodosbergen, kom vi fram till byn Platres. Här skulle det finnas en fint vattenfall, som vi tyckte att vi skulle leta rätt på. Det skulle vara nära… det var det inte…

När man vet att solen går ner vid 16.30 ska man inte börja leta reda på ett vattenfall vid 15-tiden. Iaf inte utan att fråga tex i hotellreceptionen var det ligger. Men på kartan såg vi ju att det var så nära, bara 9 minuter bort. Vad kunde gå fel? Väldigt mycket skulle det visa sej.

Vi drog på oss varsin tjocktröja och började gå. Efter bara några minuter hittade vi skylten som pekade mot Myllomeris Waterfalls, trodde vi. Den pekade i själva verket mot stigen till vattenfallet. Men ingenstans stod det hur långt det var… Från början var det en fin liten stig genom skogen över en liten bro och vidare längs en bäck. Efter kanske 20 minuter blev det bökigare, en smal stig och lite klättring och vi började fundera om vi verkligen var på rätt väg. Efter en liten bit till mötte vi folk som hade gett upp och vänt för att de aldrig hittade något vattenfall.

Ett par berättade att de stått precis ovanför fallet och hört det tydligt, men inte hittat vägen ner. Hur de än gått hade ljudet från vattenfallet minskat och de trodde att de var fel, så de gav upp. Några ur vår grupp hade gått i förväg och faktiskt hittat fram, så de skickade peppande hälsningar när vi sa att vi tänkte vända. Men de sa också att det var längre än de trott. Så vi fortsatte och då kom de första regndropparna.

Efter kanske 35 minuter mötte vi ingen längre, men där såg vi plötsligt en skylt! Vi var på rätt väg, bara lite till. Nu började det regna lite mer, men nu hörde vi vattenfallet tydligt! Å snart lyckades vi faktiskt hitta det! De där 9 minuterna var typ 45 minuter. Nu vräkte regnet ner och det började bli mörkt, hur i hela friden skulle vi hitta tillbaka om det blev helt mörkt?

Christian som varit galen nog och badat var kall och skyndade tillbaka. Ulrica hade kämpat hela vägen med en dålig höft, Göran halkade på i alldeles för tunna kläder, jag hade börjat frysa så jag skakade. Min fibro blir snabbt dålig av kyla, ni fattar ju hur bra jag började må. Vi beslutade att hålla ihop hela vägen tillbaka och gå tillsammans så säkert som möjligt. För nu var det halt. Regnet vräkte ner, tempen hade sjunkit till bara några få plusgrader, den lilla stigen var nu bara blöt lera. Och det blev allt mörkare.

Vi gick så fort vi vågade. La alla kameror i Martins ryggsäck och drog våra tröjor över våra väskor för att skydda dem så mycket vi kunde. Så stretade vi på steg för steg, så säkert vi kunde. Ett benbrott är aldrig bra, här skulle det varit väldigt obra. Jag var så fruktansvärt trött och frusen att jag faktiskt sa att ”jag inte orkar ta ett enda steg till. N får gå i förväg”. Men Martin vägrade såklart, han skulle inte lämna mej nånstans oavsett vad. Jag kan riktigt känna hur hopplöst jag kände att det var, när jag skriver detta. Jag var helt slut.

Men efter många om och men så såg vi bron och där var trappen upp till vägen. Solen hade gått ner, bara en liten bit kvar att gå. När vi kom fram till hotellet blev det mörkt, vi hade inte mer än någon minuts marginal. Väl uppe på rummet kunde vi bokstavligen vrida ur våra kläder. Vi var dygnblöta hela vägen in på kroppen. Tom strumporna gick att vrida ur. Problemet var att vi inte hade några andra varma kläder eller andra skor med oss. Så det blev att sitta med hårfönen och torka både kläder och skor. Våra mobiler var så fuktiga att de inte gick att ladda, lite panik där ett tag innan de funkade igen.

Frusna och väldigt trötta var det himla gott med mat, men jag orkade knappt äta. Sen var det bara att fortsätta med fönen och lägga kläder på de få element som fanns i rummet. Å vi lyckades faktiskt ha nästan torra kläder till dagen därpå. Till vilken nytta då kan man undra? Det fortsatte regna och vi blev dyngsura igen 🙁

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Afrodite och krigsveteranen Nikos

december 12, 2022 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Dag tre började på Afrodites födelseplats, för att sedan fortsätta till byn Arsos där vi träffade den 89-årige krigsveteranen Nikos.

Alla har väl hört talas om Afrodite? Men man kanske inte vet att hon ”föddes” på en strand på Cypern. Enligt myten, så blev Kronos övertalad av sin mor Gaia att kastrera sin far. De avskurna könsdelarna kastade han i havet, kring dem bildades ett skum och ur detta föddes Afrodite, kärlekens gudinna, och det var här hon steg upp ur havet.

Platsen heter egentligen Petra tou Romiou och ligger drygt två mil från Paphos. Hit åker man enkelt med hyrbil och går genom gångtunneln under vägen till stranden. Simmar man runt klippan får man evig ungdom och skönhet… två varv motsols gör barnlösa fruktsamma… jaja… Å ta med en näsduk! Den ska man nämligen hänga i trädet som finns där, det bringar tur till det mesta som vi förstod det. Här är det många som tar sina bröllopsfoton och tom gifter sej. När vi var där var det lite molnigt, en solig dag är det säkert jättefint. Afrodite var faktiskt där och hälsade oss välkomna 😛

Sen skulle vi ta oss upp emot Trodosbergen, på vägen ligger den söta lilla byn Arsos, som vi gjorde ett stopp i. Här passera flera olika vandringsleder, jag vet inte om någon räknas som pilgrimsled – men borde vara så då några av dem passerar hela 22 olika kyrkor. En av dem finns såklart i byn, en ganska stor kyrka för en så liten by.

Här stod vi på torget och pratade när en äldre man stannade för att prata lite. Det var 89-årige Nikos som berättade att han var krigsveteran och bjöd hem oss för att titta på hans medaljer. Jag älskar såna här spontana möten! Nikos berättade om Frihetskriget om Cyperns självständighet på 50-talet, att han lurat döden mer än en gång, skyddat sitt land och sina kamrater och att han nu lever på en liten allmän pension, någon särskilt pension för soldater finns inte.

Efter det otroligt spännande mötet med Nikos åkte vi vidare till Omodes för att äta lunch. En betydligt större och livligare stad än Arsos. Regnet hängde i luften och när det började duggregna tog vi plats inne på Stou Kir-Yianni Restaurant och fick återigen en lunch värdig ett mindre kompani. Här nådde våra luncher nya nivåer när det kom in hela fat med kött av olika slag. Regnet vräkte snart ner, så det var ingen brådska att äta klart direkt.

Å regnet skulle fortsätta och bli till värsta ovädret och vi skulle snart göra ett otroligt dumt val, mer om det i nästa inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Solen är bra härlig!

december 10, 2022 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

Att vakna till blå himmel, sol och värme är allt bra härligt ändå. Andra dagen på Cypern började precis så 🙂

Efter en väldigt lång första dag, vaknade vi upp vid 7-tiden dag två. Eftersom bloggen är min dagbok, får ni följa med på resan i hyfsat kronologisk ordning. För att jag själva ska komma ihåg, helt enkelt. När jag reser ensam är detta en nödvändighet. Bloggen, Facebook och instagram hjälper med att minnas vad jag gjort. När Martin är med är allt så mycket enklare, han är mitt externa extraminne.

När man bokar en resa själv och måste hålla ordning på allt själv har man mer koll på saker, när vi åker på såna här resor är det bara att hänga med. Någon annan har bokat och håller reda på allt, vi som är med har egentligen bara tider att hålla oss till. Schemat man får i förväg håller aldrig, utan ändras konstant – så det är ingen idé att ens försöka komma ihåg det. Det jag måste hålla reda på själv är när vi ska samlas och vad jag behöver ha på mej – typ.

Andra dagen började med frukost ute vid poolen. Det där att sitta ute och äta frukost i bara shorts och t-shirt, utan att frysa, är något alldeles extra. Me like! Vi gick den korta biten ner till stranden och tog några bilder innan det var dax att börja dagens äventyr. Det började i Paphos hamn och parken med mosaiker. Det är bara att konstatera att Cypern är fullt med gamla ruiner och rester från väldigt långt tillbaka och att det fortfarande grävs ut och görs nya upptäckter konstant.

I Paphos Archaelogical Park finns mosaiker och rester av en hel stad sedan flera hundra år före Kristus. Här finns gigantiska golv som är i stort sett intakta, med originalfärger. Det är så läckert! Vår cypriotiske guide var superb och talade tom svenska! Nog för att jag kan engelska, men allt blir så mycket lättare på svenska. Här fick vi gott om tid, inte som det brukar vara alltså, och kunde gå runt i lugn och ro och fota och filma. Det kommer en film om detta inom kort på youtube. Otroligt intressant plats!

När vi åker runt får vi ofta chansen att se helt nya hotell. Efter en miljon bilder på mosaiker blev vi körda en bit upp i bergen, till Minthis Golf Club, som är ett nytt resort med spa och golf, som namnet avslöjar. Här finns supermoderna lägenheter i flera olika storlekar och en golfrange (heter det så?) med häftigaste utsikten. Det ser faktiskt ut som man står framför en kuliss och slår ut bollarna. För vi fick faktiskt testa! Två instruktörer gav oss en väldigt snabb kurs i golf, typ 15 minuter 😛

Efter en rolig förmiddag var det dax för lunch, den här gången på Yiannis Tavern, en rustik Cypriotisk restaurang i Kathikas. Nu snacka vi meze! In kom rätt efter rätt, det enda godare än det andra. Problemet med meze är att man inte i förväg vet hur många rätter det blir, hade man vetat det hade man inte ätit så mycket av de första… Man vet att det nästan alltid börjar med en Grekisk sallad och att det blir någon form av haloumi, sen vet man inget mer. Jo, man vet att man blir mätt!

Efter de sedvanliga två lunchtimmarna var vi inbokade på resans första vinprovning. Vasilikon Winery är en av Cyperns största vingårdar, familjeägd och har faktiskt viner som finns att få tag i här i Sverige, eller kommer iaf att komma hit – fick inte riktigt grepp om det där. Vingården vaktades dessutom av Cyperns sötaste vakthund, som hittades övergiven i vingården som liten valp. Jag kommer inte ihåg namnet på honom, men han var väldigt kelig och lät sej villigt klappas.

Vi fick en både trevlig, god och intressant vinprovning innan vi kördes vidare igen. Nu skulle vi högre upp i bergen, till restaurang Mylos i byn Gialia, för att göra det cypriotiska godiset shoushoukos. Solen började gå ner medan vi körde och när vi började med godiset var det kolmörkt.

Shoushoukos är en slags kanderade nötter. Man trär upp nötterna på ett långt snöre och doppar den sedan flera gånger i en smet av bla mjöl och vindruvejuice. Lite som när man stöper ljus. Som jag förstod det kan man bo här också och av det jag läst så är det tydligen en otroligt upplevelse.

Kvällen avslutades med en sen middag på Almyra Hotels egen restaurang Ouzeri, innan vi kördes tillbaka till vår hotell i Paphos igen. Vi får vara med om rätt mycket varje dag, och allt ska dokumenteras. Det är definitivt ingen semester att vara på sk pressresa.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Från noll till 20 grader

december 9, 2022 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

Att resa till värmen i november är så jäkla gött. Just den här gången innebar det att lämna ett rätt slaskigt Stockholm och noll grader för ett soligt Cypern och drygt 20 grader. Inte dumt alls.

Klockan 7 lyfte planet och ungefär 4 timmar senare landade vi på Larnacas flygplats. En av de bästa känslor som finns är när flygplansdörren öppnas och värmen slår emot en. Jag älskar det! Tyvärr fick vi inte gå av ute på plattan, utan direkt in i terminalen – men när vi gick till bilen som hämtade oss fick vi ändå känna lite på värmen.

Martin och jag var inbjudna i egenskap av journalister tillsammans med Ulrika från medlemstidningen Senioren, Peter och Helena från det digitala resemagasinet Freedom Travel, Christian från Mat- och Resebloggen och Göran från SVT. Vårt uppdrag var att kolla in Cypern off-season och se vad som finns att göra här då. De andra dokumenterar mest med text och bild, vi filmade också. Ni kan se filmerna vart efter de kommer ut på vår youtube-kanal HÄR och på Du i Fokus lite senare.

När vi landade var det lunchtid, så vi kördes direkt till restaurang Kipriakon i gamla hamnen i Limassol där det dukades upp med resans första meze, det skulle bli rätt många såna. Meze är små rätter, ungefär som tapas, som dukas upp på fat som är meningen att man ska dela på. Haloumi ingår ALLTID! Å jag gillar verkligen haloumi och klagar definitivt inte. Den här första lunchen tog ett par timmar, och det skulle snart visa sej att våra måltider var i det tempot. Rätt galet egentligen, vi åt bort halva arbetsdagar!

Det är ju vinter och kortare dagar även på Cypern så här års. Så redan vid 17.30 går solen ner, allt som ska fotas och filmas måste alltså vara gjort innan dess. Så när vi kom till de vackra ruinerna vid Kurion blev det lite stressigt. Guiden förstod inte alls varför vi var där och pratade och pratade… till slut blev jag nog lite otrevlig och sa att vi måste göra vårt jobb nu – snacka kan vi göra när det är mörkt. Och det gjorde vi. Vi fick våra bilder som blev rätt fina med den fantastiska solnedgången över den gamla amfiteatern.

Kurion ligger knappt 2 mil från Limassol. Här har människor bott i tusentals år tills den förstördes av en jordbävning strax efter Kristi födelse. Idag är det en populär sevärdhet, särskilt den stora amfiteatern som bygges 2000 år före Kristus. Den har tydligen varit helt rund och har använts för gladiatorspel, det var då det… nu är gladiatorerna borta och lite drygt halva teatern är kvar. Under turistsäsongen spelas det både konserter och teater här. Kan nog vara otroligt häftig att uppleva ett uppträdande här 🙂

Vi kom till vårt hotell när det blivit mörkt. De första två nätterna skulle vi bo på Pioneer Beach Hotel i Paphos (Pafos). Ett stort och fint spa-hotell med otroligt utsikt över poolområdet och havet. Tyvärr låg det inte riktigt så vi såg soluppgången, lyxproblem… jag vet 🙂

Den där första dagen blev rätt lång. Vi vaknade kl 4 på Scandic Grand Central o Stockholm och somnade vid 24 i Paphos på Cypern. Å lite så skulle dagarna se ut under kommande vecka.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ny resa och snöstorm

december 7, 2022 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

På söndagen kom vi hem från Tallinn och redan på måndagen drog vi iväg igen. Snöstormen krånglade till det lite…

Ska vi med flyget riktigt tidigt, måste vi åka till stan eller Arlanda dagen innan avresa, eftersom pendeltågen börjar gå för sent. Den här gången gick flyget redan kl 7 så vi valde att bo på Scandic Grand Central. Nära och bra till Arlanda Express.

Vi kom hem från Tallinn, skottade, packade om, sov, skottade, jobbade, skottade och tog oss till stan. Inte jätteenkelt när det kommit 60 cm snö på bara något dygn. Pendeltågen har en tendens att gå lite som de vill vid snöfall… oftast inte alls… Därför åkte vi i goood tid.

Vi checkade bara in lite snabbt och tog oss sedan till St Eriksplan och restaurangen Portal där Martin fick presentkort i julklapp från sitt jobb förra året. Vi pulsade genom snön, det var nästan tomt ute. Kallt och blött, för nu var det plusgrader. Där inne var varmt och skönt och maten jättegod!

Väl tillbaka på hotellet var det gonatt direkt. Klockan ringde strax efter 4 och vid 5 satt vi på tåget till Arlanda med hotellets frukostpåse i knät. Väl framme på Arlanda gick incheckningen smidigt och snart hittade vi våra resekompisar för veckan. Några timmar senare landade vi i ett soligt Larnaca och dryga 20 härliga grader. Sååå skönt!

Dax för nästa äventyr!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Årets första julbord – Silja Symphony

december 5, 2022 Marlene Kommentarer 17 kommentarer

Det är högsäsong för julbord och vi smaskar på så mycket vi bara kan. Vi brukar säga att vi är julbordsproffs och smakar ungefär en handfull julbufféer/jultallrikar varje år. För ett par veckor sedan åt vi det första och det var ombord på Silja Symphony.

Där stod vi i snöstormen efter att ha korsat halva Helsingfors för att nå terminalen för båten till Stockholm. Vädret var minst sagt galet och vi räknade med en gungig hemfärd, men så blev det inte. Vi hade en väldigt behaglig resa över Östersjön faktiskt. Ni kan se hela filmen från resan längre ner.

Syftet var att testa julbordet, så direkt när vi kom ombord gick vi till restaurangen för att prata med dem. Vi fotar och filmar alla julbord innan gästerna kastar sej över maten och får alltså komma in lite före alla andra. Då har vi ungefär en kvart på oss för att dokumentera allt.

Silja Symphonys julbord är stort! Fast det beror mest på att det är så många stationer med förrätter, för att minska köerna och trängseln. Och det funkar! Här är nästan inga köer alls, vilket är jätteskönt. Här finns allt som ska finnas, ni vet: Janssons, köttbullar, julskinka och sill. Allt är gott, inget snack om saken… men en del är lite tråkigt serverat – som de olika lådorna. Janssons missade jag faktiskt, den var gömd bakom en kastrull med potatis. Man har heller inte julpyntat mer än någon granslinga här och en gran där. I matsalen har man blå pappdukar… inte särskilt juligt. Vi vill ha mer jul!

Det är ändå något särskilt med årets första julbord, särskilt den där första skinkmackan. Då börjar julen på något sätt. Här finns flera olika skinkor och alla var lika goda, på skinkmackan ska det dock vara griljerat – det är inte förhandlingsbart.

När man ska provsmaka mycket mat gäller det att vara smart. Man får bara ta EN köttbulle och EN bit sil osv, annars orkar man inte. Man kan heller inte smaka på precis varenda grej, vi fokuserar mest på det vi vet att folk tycker är viktigt (Janssons, köttbullar, julskinka och sill) och nyheter. Martin tycker mer om sill än vad jag gör, alltså testar han mer av det medan jag gillar lax.

Både gillar dock efterrätter och på Siljas fartyg finns en hel del! Här trängs tårtor, frukt, bakelser, glass och godis. Det finns flera olika skålar med lakrits! Å då är jag mer än nöjd 🙂

Se gärna filmen från Silja Symphony

Det var länge sedan vi åt Siljas julbord och jag måste säga att jag tycker att både utbudet och kvaliteten är bättre. Det är inte lika många olika sorter som jag minns det och det är inte negativt på något sätt eftersom det som bjuds är väl avvägt och väldigt gott.

Mätta och belåtna gick vi från restaurangen och såg en affisch med kvällens show. Under advent kör man en ABBA-show på vägen till Helsingfors och en QUEEN-show på tillbakavägen. Vi fick alltså inte bara njuta av god mat, utan ven av en skitbra show – rent ut sagt. Jag älskar Queens musik, så det blev en himla bra julbordspremiär!

Vad tycker ni är godast på julbordet?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Två dygn i Tallinn

november 30, 2022 Marlene Kommentarer 16 kommentarer

När vi kom fram till Tallinn hade det börjat snöa, pyttelite… men det skulle bli värre… mycket värre…

Hamnen i Tallinn ligger nära stan, så det är jätteenkelt att ta väskorna och leta upp sitt hotell. Så det gjorde vi. Det tog kanske en kvart att hitta rätt till Tallinksilja City Hotel, där vi skulle bo två nätter. Hotellet renoverade nästa helt under pandemin och är jättefint. Vi fick ett stort rum på nionde våningen, högst upp, precis under bokstäverna på hotellets logga. Hotellet har faktiskt ett barnrum helt inrett med mumingrejer!

Vi hann bara ställa in väskorna, sen mötte vi upp guiden som skulle ta oss runt stan och berätta om Tallinns historia. Då började det ösregna och med någon minusgrad och rejäla vindar, blev det snart snöblandat regn som piskade i ansiktet. Vi var snart dyngsura och iskalla.

Vi gick genom den nya delen av gamla stan och sedan till de gamla delarna. Längs muren och tornen, upp på berget och ner igen. Efter ett par timmar värmde vi oss med choklad och estniska bakverk på ett av de gamla caféerna. Där passade jag på att vrida ur mina strumpor, som sagt… det både regnade och snöade och jag var helt fel klädd. Väl tillbaka på hotellet torkade jag skorna med hårfönen innan vi kunde gå ut igen för att äta middag på kvällen.

Tallinn är så himla mysigt och fint. Andra dagen var vädret bättre och vi gick runt för oss själva. VI tog ungefär samma väg som med guiden, men pga vädret hade vi inte kunnat vare sej filma eller fota särskilt mycket då – så det gjorde vi dagen efter. Egentligen behöver man betydligt mer än 2 dagar, men man hinner ändå se rätt mycket. Vi hade dessutom Tallinn Kortet som gav oss tillträde till museer och fri åkning med spårvagn och buss.

När vi var nöjda med gamla stan tog vi oss bort till saluhallen där vi åt lunch och sedan vidare till Fotografiska för att se utställningen med Andy Warholds bilder. Det är ju lite knepigt när man ska se en stad på vintern eftersom dagarna är så korta. Ska man fota så får man skynda sej och att hitta i en stad man inte känner är också extra knepigt när det är mörkt. Så vi gick snabbt och for runt som galningar innan vi trillade ihop helt slut när vi kom tillbaka till hotellet.

Där finns ändå rätt mycket att göra i Tallinn oavsett årstid. Bara att gå runt i gränderna kan man göra hur länge som helst, det finns hur mycket som helst att se. Överallt finns gamla mysiga pubar, som tex Olde Hansa som nog de flesta känner till med sin autentiska meny och härliga inredning. Det är mysigt även en grå och kall vinterdag, men jag föredrar ändå sommaren och vill gärna komma tillbaka när det är varmare. Att sitta ute och mysa varma sommarkvällar måste ju vara superhärligt!

Våra två dagar gick snabbt. Båten mellan Tallinn och Stockholm var full, så vi fick testa snabbåten mellan Tallinn och Helsingfors för att ta båten därifrån istället. Spännande värre… det blåste nästan storm. När personalen börjar plocka bort allt som är löst vet man att det blåser. Vi hade plats i businessloungen, där vi skulle sitta och jobba och kunna äta lunch. Men det blåste så mycket att det var svårt att stå upp och plocka åt sej av maten, så det blev inte så mycket av det. Två svajiga timmar, men nu har vi gjort det också 😛

När vi kom fram till Helsingfors vräkte snön ner och vi skulle ta oss igenom hela stan för att komma till vår nästa båt. Men det tar vi i nästa inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Fem mässor på fem dagar

november 24, 2022 Marlene Kommentarer 12 kommentarer

Efter resan till Spanien väntade både fler resor och mera mat, men i form av mässor. Vi kom hem på tisdagen och redan på torsdagen var det dax för Travel News Market. Sveriges just nu största resemässa!

När folk ber mej beskriva bloggen eller min instagram brukar jag säga att de handlar om Hälsa, Resor och Livet. Hälsan går först, den är viktigast, men att resa och uppleva är också superviktigt för mej och för att kunna det måste jag ha hälsan. Fattar ni? Å då trasslar livet ibland till sej…

Att gå på mässa är kul, särskilt resemässor såklart. Att frossa i exotiska resmål och drömma om nya platser. Så härligt! Så det gjorde jag nästan hela torsdagen, medan Martin satt och jobbade i mässans lugnare område och gjorde mej sällskap lite då och då.

Resemässor är extra kul eftersom vi träffar både nya och gamla uppdragsgivare, samt utländska och svenska kollegor. Roligt roligt!

Redan dagen efter var det dax för tre mässor på en gång! Efter tre års uppehåll var det återigen dax för Sthlm Food & Wine, Bak- och chokladfestivalen och Allt för hälsan. Även här tog Martin plats i närmaste lugna rum, medan jag knatade runt på de olika mässorna. Den här gången skulle jag reka vad som fanns och vilka intervjuer vi skulle göra. När jag väl gjort det var det dax för Martin att komma ner på mässgolvet.

Dessutom var det Mack-SM första dagen och Årets Konditor dag två. Med laddade kameror och mikrofoner gav vi oss ut i vimlet och tog oss runt alla mässorna, samt de två tävlingarna. Till lunch på fredagen blev det att smaka alla de fem finalmackorna och till lunch på lördagen var det fem finaltårtor, helt ok!

Efter massor med timmar och mängder med steg var det dax att åka hem och redigera filmerna, samt skriva texterna. Här är filmen från Allt om Hälsan och här är Sthlm Food & Wine. Massor med jobb, men så himla kul!

Vi är rätt ensamma om att publicera receptet till vinnartårtan, den är såklart ganska komplicerad – men det är ju så kul att ändå se hur man gör. Det tycker iaf vi och det verka även andra tycka, för det är ett recept som många både läser och delar. Ni hittar det HÄR 🙂

Sen hade vi faktiskt helg några timmar på söndagen, fast då var vi tvungna att komma ikapp hemma – nästa resa närmade sej…

Å på måndagen var det en sk roadshow som också är som en slags resemässa, men betydligt mindre. Här var det först ett mingel och sk B2B (business to business) och sedan en gemensam middag där man kunde prata vidare. Detta avslutas alltid med en stor utlottning och väldigt fina priser, resor såklart. Vi vinner aldrig, men det gör inget, det är roligt ändå.

Efter så här många mässor sitter man med ett gäng visitkort och massor med nya kontakter. Ibland leder de till något, ibland inte. Hur som helst är det himla kul att träffa nya människor som har samma intresse som en själv 🙂

Nu ska vi resa lite, sen väntar Fotomässan. Vi hinner inte hem till Hus & Hem, det är som det är… Gillar ni mässor? Vilken slags mässa är roligast?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Perelada – vacker vingård i Costa Brava

november 22, 2022 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

Det som skulle visa sej vara den stora höjdpunkten på resan till Spanien var besöket på Pereladas vingård. Jag har varit på många vingårdar, men ingen som den här. Så otroligt fint!

I vanliga fall när man kommer till en vingård får man ett välkomstbubbel och blir sedan visad runt. Nästan alla vingårdar ser likadana ut med vinrankor på rad och stora fat inne i en rätt trist byggnad. Sedan får man testa olika viner tillsammans med olika tillbehör. Så var det inte här…

Perelada i norra Spanien är ett helt resort, med hotell, vingård, vinkällare, museum och ett slott! Här har man gjort vin sedan 1400-talet, med ett uppehåll och nystart för 99 år sedan. VD´n sedan ett par år tillbaka är norskspanske Egenui som tog emot oss med ett stort leende utanför entrén.

Vi började med det obligatoriska välkomstbubblet och en presentation av Pereladas alla olika ”grenar”. Sedan fick vi en fantastisk lunch och provsmakning av 3-4 viner som matchats ihop med maten. Och efter det fick vi en rundtur på hotellet, med alla fina rum och miljöer. Så himla fint! Här hade jag gärna bott, men den här gången var det bara ett besök. Jag fastnade totalt för poolområdet där olivträd stod vid sidan om den stora poolen. Här finns även ett spa, där alla behandlingar har med vin att göra på något sätt. Man kan bla annat få ansiktsmask av vindruvor 🙂

När vi sett allt vid resortet kördes vi den korta biten till vinkällaren där vinet produceras. Såna här anläggningar brukar vara rätt fula och stora. Här syns de inte. Iaf inte särskilt mycket. Hela produktionen ligger under mark, man ser bara lite av taken – det ser ut som cykelgarage ungefär, inte mer än så.

Det som knappt syns ovan mark är gigantiskt under. Här finns flera miljoner flaskor, fat och behållare samt en slags undervisningsslinga som vi fick gå. Vi kom till små rum, med en kort filmsekvens som visade platsens historia och hur vinet produceras. På så sätt fick vi se hela stället, supersmart och ett otroligt roligt sätt att få veta mer om både platsen och produkten.

När vi var färdiga började solen gå ner och vi skyndade oss den korta biten till slottet. Så fint! Men vi skulle inte in på slottet, utan till klostret brevid. Det är nämligen omgjort till museum och innehåller bla en av världens största privata samling av böcker och glas. Här hade jag kunnat gå hur länge som helst, det fanns hur mycket som hels att se. Men det började bli sent och innan det blev helt mörkt ute skulle vi göra en intervju med herr VD. Materialet vi fick ihop passar oss perfekt!

Före en sån här resa får man ett program, men man vet egentligen inte så mycket förrän man är på plats. Om detta besök visste vi egentligen bara att vi skulle besöka ett resort, inte att VD hade skandinavisk anknytning, att några av vinerna faktiskt finns på svenska systembolaget eller att det fanns så mycket mer än bara ett hotell. Att detta skulle vara värt hela resan och bli en höjdpunkt visste vi definitivt inte, så vi var jättenöjda när vi åkte därifrån. Äntligen hade vi fått ihop kanonmaterial för att göra ett bra jobb.

Det hann bli kolsvart innan vi körde till Casa Ana m aria, vårt nästa hotell och sista stoppet för resan. Nu var det alltså bara att åka hem och göra något av allt material vi samlat ihop. Det är när man kommer hem som nästa jobb börjar. Då ska bilder gås igenom, filmer redigeras och texter skrivas. Fyra dagar i Spanien ger betydligt fler dagars jobb hemma 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Morgondopp med soluppgång

november 17, 2022 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Måndagen och sista hela dagen i Spanien började redan strax innan 7. Då fick norskorna för sej att de skulle ta ett morgondopp och titta på soluppgången, så vi hängde på!

Hotell Cala del Pi ligger med en fantastisk utsikt över havet, självklart vill man se soluppgången. Det var lite knepigt att hitta rätt väg ut för att komma till trapporna som leder ner till den lilla stranden. Men till slut hittade vi rätt och möttes av en alldeles magisk soluppgång. Norskorna hoppade i vattnet, vi tittade på :-p

Martin och jag hittade en trapp på ena sidan som ledde upp på berget, där vi kunde ta bilder av både stranden och hotellet. På andra sidan var det en slags grotta, det var vi ju tvungna och kolla in. Det var ingen grotta, utan en tunnel som kom ut på andra sidan berget och öppnade upp till nästa strand och nästa hotellområde. Efter massor med bilder gick vi upp till hotellet igen, åt frukost och kördes iväg till dagens första mål Ruins of Empuries.

Jag älskar att gå runt bland ruiner, så detta var ju verkligen något för mej. Där fanns bara ett liiiitet problem. Området var gigantiskt! Och vi fick bara 45 minuter på oss… Ena sidan är grekiska ruiner och på den andra är det romerska. De romerska ligger längst bort och är finast, tyvärr började vi med de grekiska, vi borde ju gjort tvärtom… jaja, vi fick iaf se allt, har filmat och tagit mängder med bilder. Hoppas filmerna blev bra, så kan vi uppleva det lite igen. Hit måste vi också komma tillbaka, det var så häftigt!

Sen mötte vi upp en guide som skulle ta oss på en smakresa längs stranden. Han visade oss saker längs vägen som var ätbara, som pinjekottar, timjan, vårlök, alger och lite annat. Promenaden skulle vara ca 1 timme, men blev betydligt längre. Kanske intressant för den som bor i stan, men vi som är uppväxta med timjan och gräslök i gräsmattan är inte så imponerade. Vi hade hellre stannat längre vid ruinerna.

Vi var heller inte förberedda på 2 timmars promenad efter att först ha sprungit runt vid ruinerna en timma. 3 timmar på fötterna utan att sitta ner en sekund vill man gärna veta om och vara utrustad för. Så jag blev lite grinig kan man nog säga. Dessutom tyckte guiden tydligen att allt vad pandemi heter är över och erbjöd oss att drick ur samma flaska som honom… kanske inte riktigt lämpligt.

Men vi fick ändå tid vid vattnet, sånt som är livsviktigt för mej. Så vi fokuserade på att ta bilder och ta in miljön. Det var ju sista chansen innan hemresan. Rejält möra i ben och fötter blev vi till slut iaf upphämtade för att köras till det som blev resans höjdpunkt. Det berättar jag mer om i nästa inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube