Vi tryckte på boka-knappen :-) -

Vi tryckte på boka-knappen :-)

september 13, 2022 Marlene Kommentarer 6 kommentarer

Vi har länge funderat på var makens 50-årsdag ska firas. Min firades på Dominikanska Republiken, vi hann hem precis innan pandemin stängde världen. Tankarna har gått till USA, nån kryssning, Maldiverna och en massa annat. Nu har vi bokat 🙂

Vi är inte såna som ställer till med stor fest när vi fyller jämt. Det finns lixom inte så många att bjuda, iaf inte som bor så de skulle kunna komma till oss. Sista gången jag ställde till med nån slags fest var när jag fyllde 30, efter det har jag valt att åka iväg. 40-årsresan gick till Tanzania med safari och en vecka på Zanzibar. 50 fyllde jag i Västindien.

Nu är det alltså Martins tur att fylla jämt, 50 år minsann. Vår första tanke var en kryssning i Västindien och någon vecka i Florida. Men med covid färskt i minnet och hur knepigt det var med restriktionerna i USA och de regler som nyligen gällt för kryssningar, så tänkte vi om… det får bli en annan gång.

Istället började vi titta på paketresor. OM det blir nya restriktioner vill vi ha säkerheten i en paketresa, precis som sist. Vi skulle ju åka till Bali i jan-22 och hade bokat med Ving, allt blev inställt och på bara ett par dagar fick vi tillbaka alla pengar utan minsta problem. Paketreselagen är rätt go att luta sej på i tider när allt är lite osäkert. Så vi började kolla igenom allt som fanns i deras utbud och hittade både Maldiverna, Seychellerna och Mauritius… Mauritius ja… varför inte?

Efter lite om och men, funderingar på hotell, flyg, antal dagar och tidpunkt – så tryckte vi faktiskt på bokaknappen. Jag får alltid lite ångest direkt när vi bokat en resa, plånboken skriker högt på mej och hela jag protesterar. Det handlar ju ändå om rätt mycket pengar… I vanliga fall behöver man bara att betala handpenning och resterade 45 dagar innan avresa. De här gången skulle man betala allt direkt. AJ!

Men nu har vi iaf bokat och det känns bra. 1 januari åker vi till Mauritius! Vi flyger med Emirates och mellanlandar i Dubai, sedan ska vi bo på Silver Beach på den östra sidan av ön. Det är ett rätt litet hotell med bara 60 rum, med en lång, vit sandstrand direkt utanför. Där ska vi bara ha det gott och gå långa promenader varje dag i två veckor. Jo, lite jobb blir det, men mycket slappa också. Kameran är med, numera även filmkameran. Så en och annan film blir det och bilder på instagram såklart, så som det alltid ser ut när vi reser.

Det viktiga för oss när vi ska bestämma boende är att det är nära till stranden, eftersom vi vill ta minst två dagliga promenader där. Vi vill gärna bo i egen bungalow, för att slippa störas av granna ovanpå eller brevid. Vi vill också gärna ha wifi på hela hotellet och helst även inne på rummet, men bara lobbyn är ok. För att kunna jobba såklart. Och vi vill åtminstone ha halvpension, för att slippa leta ställen att äta på. Sånt stressar mej. Å gärna gångavstånd till någon form av centrum, så man kan shoppa lite.

Det behöver däremot inte vara lyxigt på något sätt. Den här gången blir det 3-stjärnigt. 1 timme från flygplatsen, direkt på stranden och ungefär 1 km från centrum. Busshållplatsen ligger precis utanför hotellet om vi vill åka iväg på upptäcktsfärd. Perfekt!

Om drygt 100 dagar åker vi, ungefär 3,5 månad. Jag har sällan längtat så mycket efter en resa som denna. Att återigen få gå barfota på en strand, värmen som steker på nosen, skuggan av palmer, drinkar i skuggan, exotisk mat, läsa böcker i solsängen… att bara vara. Så himla härligt! Det var ju innan pandemin som vi åkte riktigt långt bort senast och fick uppleva något helt annat än det vi har här hemma.

Men det viktigaste är ju att vi ska fira Martin såklart 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En galen vecka på Elmia

september 8, 2022 Marlene Kommentarer 2 kommentarer

Nu är det faktiskt nästan tre veckor sedan vi kom hem från vår Norrlandstripp, men som ni märkt finns det en del kvar att berätta om. Jag gör dock ett litet avbrott i uppdateringen och berättar om vad vi gör just precis nu 🙂

Vi var hemma i två veckor, sen kröp det i kroppen igen – vi ville ut! Så vi packade ihop oss, installerade husvakten och drog. Första natten bara några mil, till en skogsdunge i Kolmården. Sen tog vi oss vidare, långsamt, söderut. Målet var Jönköping, Elmia och mässan Husvagn och Husbil. Mässan började igår, onsdag, men vi var här redan i måndags och har stått här och jobbat sedan dess.

Elmia Husvagn och Husbil är Nordens största mässa för husvagnar och husbilar. Det har varit uppehåll under pandemin, med undantag för den mindre mässan Smaka på Camping som var förra hösten. Då när husbilen gick sönder och vi blev bogserade både in och ut från området… inte jättekul då – men ett lite kul minne nu.

Den här mässan är jättestor! Fyra gigantiska hallar fullpackade med bilar och tillbehör. Massor tycker vi som ser detta för första gången, lite mindre än vanligt säger veteranerna. Vi tycker det är alldeles lagom, en mässa ska man kunna gå runt på en dag. Det kan man här, om man är effektiv. Första dagen var dock väldigt intensiv. Innan pressträffen hade vi ca 30 min på oss att ta del av mässan innan allmänheten släpptes in. Vi nästan sprang genom hallarna med kameran i högsta hugg, för att hinna filma så mycket som möjligt. Å vi hann faktiskt rätt mycket 🙂

Efter pressträffen gick vi igenom hall efter hall lite mer grundligt. Monter för monter med intervjuer där det var extra intressant. Ibland blev vi avbrutna av folk som ville hälsa och prata med oss. Jättekul, alla är så otroligt trevliga. Vi är tydligen rätt välkända i husbilskretsar och många vill prata en stund, kul – men lite konstigt… vi är ju bara vi lixom.

Vi har faktiskt fixat tröjor med vårt youtube-namn för att synas lite bättre och det signalerar även att vi faktiskt jobbar när vi sticker upp kameran under näsan på nån. Det är lite konstigt det där med kameran… folk vill mer än gärna vara med på film och bli intervjuade. Det är inte svårt alls att få med folk i våra filmer.

Filmen från årets Elmia Husvagn och Husbil hittar ni HÄR. Ni kanske har besökt mässan någon gång?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

High Coast Destilleri – 63…

september 6, 2022 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Är man vid Höga Kusten så är det lite kul att besöka High Coast Destilleri som ligger några minuter från bron. Här gör man whisky på både längden och tvären och mycket handlar om siffran 63…

Vingårdar, bryggerier och destillerier är alltid skoj. Inte för att jag kan, eller tycker jättemycket om alkohol, utan mest för att det är intressant. Jag tycker det är roligt att lära mej om tillverkningsprocessen, smaker och särskilt smakskillnader. Varför gillar jag INTE vissa röda viner, öl eller whisky. Vad är det jag gillar? Efter en mängd provningar har jag kommit fram till en hel del faktiskt, bla att det är rökigheten i whisky som jag inte gillar, eller mörkt öl, men ljust går bra.

Å det är därför det är kul att besöka tillverkare och gå på provningar. Att High Coast destilleri dessutom har en jättefin ställplats med magisk utsikt är en stor bonus. Vi parkerade och träffade Linus som visade oss runt.

Beläget på 63° N är High Coast Distillery ett av världens nordligaste whiskydestillerier. Breddgraden går dessutom rätt igenom lagerbyggnaden och har fått en särskild betydelse för deras senaste whisky som just fått namnet 63.

Precis där den 63:e breddgraden skär genom lagerhus 3 lagras whiskyn i… 63 månader såklart. Den lagras dessutom på 63 liters bourbonfat, med en rökighet på 63 ppm. Alkoholhalten, ja den är självklart på procenthalten 63 och den lagras 63 decimeter ovan marken och han som binder tunnan är såklart född -63… å så fortsätter det. Den här smakade vi såklart på och den var alldeles för rökig för mej, men Martin gillade den.

Vi var med på en provning och som alltid funkar de första tre bra, de som inte är rökiga – sen är det lixom kört. När provningen är slut åker mina rökiga droppar ner i Martin glas och hans orökiga ner i mina. Jag är ingen whiskyfantast, men där finns smaker och nyanser i drycken som kan vara väldigt goda. Så där att bara sitta och smutta på, pyttelite i taget. Men det händer typ bara på provningar, jag dricker aldrig whisky hemma.

Efter visningen och provningen gick vi tillbaka till bilen och fick en fantastisk solnedgång över Ångermanälven. Vi satt ute länge och njöt. Resan började närma sej sitt slut… sååå tråkigt! 5 veckor ute på resa, men inte den minsta hemlängtan – tvärtom. Ungefär en vecka innan hemresa börjar komma-hem-ångesten och den är oftast brutal. Så även denna gång.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Högakustenbron måste besökas!

september 5, 2022 Marlene Kommentarer 9 kommentarer

Jag vet inte när jag hörde om Högakustenbron första gången, men när jag väl gjorde det – ja, då ville jag åka dit! Vi skulle åka med Birka Cruises till Härnösand 2020, men då stoppade pandemin alltsammans. Men nu har vi äntligen varit där!

Höga Kusten är såklart mer än en bro, men har man av världens längsta broar (1800 m) och är ett av Sveriges högsta byggnadsverk 180 m), ja då måste man ju ändå få skryta lite. Å den är häftig! Att bara kunna bygga ett helt besökscenter kring en bro är ju rätt speciellt. Klart man måste komma hit när man ändå är i närheten.

Vi kom fram till Höga Kusten strax efter lunch och trots att det var i slutet av säsongen så var det fullt på alla parkeringar. Tyvärr är folk inte läskunniga och hade ställt sina små personbilar på parkeringen för husbilar, så vi fick vänta en stund på att någon skulle åka så vi kunde få plats. Det är lätt att ställa en personbil på en parkering för en husbil, svårare för en husbil att parkera på en liten parkering för personbilar. Men folk tänker inte… Jag ska inte ens återge konversationen med en av förarna… det var typ ”jamen, alla andra gör ju så…”

Vi fick iaf en plats och begav oss ut för att upptäcka stället vi kommit till. Det första man ser när man kommer hit är den gigantiska parkeringen, med den lilla delen för husbilar och en separat för husvagnar till höger. Där är man inte heller läskunnig… Många husbilar hade ställt sej på platserna för husvagnar, vilket ledde till att husvagnar fick ställa sej på bussplatserna och då fick inte bussarna plats… Ni fattar ju kaoset… Ibland är det väldigt bra att göra som det står på skyltar, de finns lixom där av en anledning.

Passerar man förbi parkeringarna har man ett hotell med restaurang till höger och en massa butiker till vänster. Å rakt fram finns ett jättestort berg med en fontän och lekplats. Vi började med att kolla in butikerna och sen gick vi upp på berget. Bron då? Ja, den är så stor att man ser den direkt när man kommer fram och sedan från olika vinklar beroende på var man står. Uppifrån berget har man en storslagen utsikt över bron med naturen runt. Så fint!

Några hundra bilder senare gick vi tillbaka till bilen och då fanns det platser på parkeringen med utsikt över bron, så vi rullade dit, fixade middag och förberedde för natten. Och sen tog vi hundra bilder till, typ. Solnedgången över bron var magisk och när den sedan lystes upp med massor av lampor fick den ytterligare ett utseende. Hur många bilder kan man ta på en bro? Massor kan jag berätta!

Hade det inte varit för skarvarna i bron som lät som en borrmaskin varje gång bilarna passerade, så hade vi sovit kanon – nu sov vi gott så länge det var lite trafik och vaknade när trafiken blev tätare. Men en kul upplevelse ändå och vi fick fantastiska bilder.

Nu har jag sett bron och jag är nöjd, nästa steg blir att åka båt och få bilder från vattnet. Det måste ju bara bli magiska bilder – eller hur!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Är det värt att åka Vildmarksvägen?

september 3, 2022 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vi är många som hört talas om Vildmarksvägen och många som även åkt den 50 mil långa sträckan. Nu har vi också gjort det!

Förra sommaren verkade det som att var och varannan drog iväg till Norrland och åkte Vildmarksvägen från Vilhemina i Västerbotten till Strömsund i Jämtland och sedan tillbaka till Vilhelmina via Hoting och Dorotea. Om inte annat så hörde man på nyheterna om den ökade turismen och problemen som detta förde med sej. Vi ville se vad det var som lockade, men väntade till augusti för att slippa det värsta kaoset.

Projektet Vildmarksvägen över Stekenjokk och namnet ”Sveriges vackraste väg” skapades på 80-talet för att marknadsföra djur, natur, vattenfall, kulturplatser, vandring och de lokala aktiviteterna. Men vägen byggdes redan 1969 och går alltså genom Vilhelmina, Strömsund och Dorotea. Delen över Stekenjokk är bara öppen 6 juni till 15 oktober, den orangea delen av vägen på kartan längre ner. Under vintern täcks just den delen av snö, men resten kan man uppleva hela året. Som en bekant sa -”Tänk att få sitta i den första plogbilen för året!” På bilder har jag sett snövallar som är 5-6 meter höga, i ett i övrigt helt vitt landskap, så himla häftigt!

När vi kom till Vilhelmina var det dock ingen snö, däremot regn och dis. Ett rätt tråkigt väder, särskilt om man ska fota. Dessutom är det rätt många vägbyggen, ett som är 2-3 mil långt precis vid Vilhelmina. Men har vi sagt att vi ska åka, så är det klart att vi ska göra det också!

Första biten var som sagt ett långt vägbygge, vi kom på eftermiddagen och var lite trötta efter helgen. Så vi nöjde oss med att bara åka en liten bit och stannade sedan på en större parkering vid Kultsjöån. Här forsade vattnet fram och dånade rejält, precis vid bilen hade vi ett litet vattenfall. På morgnen åkte vi vidare och bara några kilometer bort ligger Trappstegsfallet, hade vi vetat det hade vi såklart stått där istället – för det var sååå fint!

Vädret var fortfarande inte på topp, men från början regnade det iaf inte. Vi passerade Klimpfjäll och körde mot Fatmomakke. En sk kyrkstad där samerna förr samlades och fortfarande samlas vid högtider. De äldsta byggnaderna här är från slutet av 1700-talet, men det finns spår från ännu äldre byggnader. Här finns kåtor, stugor, bodar och en liten kyrka, å nog syns det att vissa av kåtorna är väldigt gamla.

Här finns ingen el och det är ljuvligt tyst. Mobilen funkar såklart inte heller, så i den lilla kiosken vid parkeringen ombes man att helt betala kontant. Jag som gillar kontanter jublar såklart och köpte ett par jättefina handledsvärmare. Under hela resan har jag dessutom letat efter hjortron och det hittade jag här!

Resan gick vidare till Stekenjokk som är Vildmarksvägens högsta punkt och det var väl också här som gruvan låg om jag förstått saken rätt. Vi parkerade, gick ut och tog våra bilder. Sen började det blåsa storm och ösregna. Här är rätt många renar som går lite överallt, de kurade ihop sej i regnet. Här finns ju ingenstans att ta skydd, det är en bit ovanför trädgränsen och alldeles kalt. Kalfjället lixom 🙂

Vi körde vidare i regnet och i Gäddede sprack det upp och där bestämde vi oss för att tillbringa natten. Vi hittade en lite större rastplats lite inne i skogen, men alldeles nära vattnet. Jättefint!

Nu hade vi nästan kört hela Vildmarksvägen, pga vädret blev det inte så många stopp. Men ett lite större och spännande stopp väntade i Strömsund. Alla som kan sin Dunderklump vet ju att han är från Jämtland, vi försöket faktiskt hitta vattenfallet som är med i filmen, men hittade inte rätt tyvärr. Vi gick och gick, i leran… det hade ju regnat rätt mycket… men hittade bara fram till det lilla fallet i Jormvattnet – inte det stora där Stjärnöga står och sjunger i filmen. Men nu skulle vi istället besöka Beppe Wolgers museum!

Vi parkerade och möttes direkt att Jätte Jorm som stod fint och välkomnande i entrén av parken. Väl framme vid museet var det stängt… vi frågade runt och då sa man att det var stängt pga sjukdom. Jaha… ingen skylt eller information, man hade väl kunnat sätta upp en lapp iaf? Men vi fick iaf komma in, ytterligare en gång blev vi betrodda med en nyckel 🙂

Vilket fint museum och vilken härlig nostalgitripp! Här fanns bilder, brev, böcker, filmer, ljudupptagningar och en massa annat från Beppe Wolgers otroligt intressanta och innehållsrika liv. Självklart fanns ett rum från filmen Dunderklumpen och dockorna från Beppes Godnattstund. Här gick vi länge och bara myste. Vi kan verkligen rekommendera ett besök på Beppes museum i Strömsund.

Å sen var ”äventyret Vildmarksvägen” slut. 50 mil på 2-3 dagar. Vi såg kanske inte så mycket, men det var ju pga vädret. Men vi såg att där finns mycket mer att se, så vi kommer tillbaka till utvalda delar en annan gång. Vi har ett gäng vattenfall att undersöka närmare, här finns måååånga! Och det blir nog härliga Norrsken här, men då ska man allt ha lite tur också.

Vi har fått ett hum om vägen, naturen och förstår fascinationen att komma hit. Och som sagt; tänk att få sitta i den där första plogbilen som öppnar vägen. Så häftigt! Så jo, det är värt att åka Vildmarksvägen, iaf om man gillar naturen, tystnaden, vattenfall och renar 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Trädkojor och fiske

september 1, 2022 Marlene Kommentarer 12 kommentarer

De här 14 månaderna som husbilsägare har gett oss en mängd nya vänner och bekanta. Något vi absolut inte hade räknat med, men är väldigt glada för. De nya bekantskaperna bor över hela Sverige och några har vi träffat på vår tripp i norra Sverige.

Håkan och Aurelia bor i Luleå och vi har lärt känna varandra via vår youtube-kanal. Håkan har pratat om sin favoritcamping många, många gånger och nu ville han ta med oss dit. Såklart hängde vi på, jättekul ju!

Vi möttes upp utanför Willys i Luleå och körde tillsammans mot Jävrebodarnas fiskecamping någon timma bort. Efter att ha svängt av vägen och kört in i skogen en lång stund kom vi fram till en jättemysig plats och en väldigt annorlunda camping. Det första vi uppmärksammade var en jättefin trädkoja, högt upp i träden. Sen dök flera små timmerstugor upp och längs den långa stranden stod husbilar, lixom utportionerat här och där, så att det inte skulle vara så många på samma plats. Lite längre bort var det ordnat för säsongsboende med husvagnar och mitt i alltihop ett museum och en restaurang. Alltsammans utsmyckat med fantastiskt trähantverk.

Vi valde platser lite inåt skogen, precis vid vattnet. Såklart, vi gillar ju sånt. Vi började med att äta gemensam middag och sedan dök det upp fler husbilsvänner. Vi körde en gemensam sk live på Youtube någon timma och sedan satt vi och myste till rätt sent. Dagen efter gick vi runt och filmade campingen på förmiddagen och fick även gå upp i trädkojan och titta. Så himla mysigt att bo i en sån, men lite läskigt när det blåser kanske…? Vi kikade in i museet också, som var en variant av Mus-Olles i Jämtland, men mycket mycket större. Här finns verkligen allt!

Efter lunch var det dax att fiska, Jävrebodarna är trots allt en fiskecamp. Martin och Håkan utrustade sej med spön och bete, medan jag tog kameran och följde med. Runt 3 kg fisk skulle vi behöva om det skulle räcka till middag åt oss. Inget hände… vi såg fiskarna cirkla runt oss, men ingen ville nappa på gubbarnas krokar. Det tog tid… och började bli lite svalt. Men sen! Martin fick napp, en fin regnbågslax, men skulle den räcka till oss? För att vara helt säkra fortsatte fisket en stund till och snart drog även Håkan upp en fin regnbåge, större än den första. Nu hade vi definitivt tillräckligt. Vågen visade att den första vägde runt 2 kg och den andra drygt 3, så nog skulle det räcka alltid – och bli över.

Håkan rensade fisken och gjorde den färdig för grillen. Medan maten tillagades dök det upp nya husbilsvänner, så himla roligt! Vi satte oss till bord och hur mycket vi än åt, så blev det massor över. Fisken var så otroligt god! Vi satt länge och åt och njöt av precis varenda tugga. Resterna fick vi med oss och åt sedan fisk ytterligare i två dagar. Det gjorde absolut ingenting!

Dagarna vid Jävrebodarna var helt fantastiska. Så härliga människor och för en gångs skull lite ledig tid, det har inte varit så mycket av den varan. Husbilslivet har gett oss så otroligt mycket mer än bara en massa mil och höga bränsleräkningar. Vi har sett så otroligt många fina platser, upplevt massor och träffat en massa nya härliga bekantskaper.

Men efter två dygn var det dax att åka vidare, vädret skulle bli lite sämre och vi hade mycket kvar att se. Så vi tog avsked av våra nyfunna vänner och drog vidare. Vi styrde Peppe mot Vildmarksvägen, äntligen skulle vi få se det som så många pratat om!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tomten ska ha riktigt skägg!

augusti 15, 2022 Marlene Kommentarer 7 kommentarer

Efter Nordkap var det dax att lämna Norge och åka till Finland. Där skulle vi träffa en god vän, men först skulle vi träffa Tomten i Rovaniemi – det blev en besvikelse.

Vår vän, som tyvärr dog av covid i januari, var en riktig Tomte. Han var ordförande i Svenska Tomtegillet och deltog i Tomte-OS. För att ens vara med i Tomtegillet är det krav på ett äkta skägg, det ska hålla för barn att dra i för att se tomtens äkthet.

Det sägs ju att den riktiga Tomten bor i Rovaniemi. Så när vi ändå skulle passera, var det ju passande att titta in i Tomte-byn. Där fann dessutom en ställplats med dusch, som vi behövde. Så vi åkte dit, installerade oss på ställplatsen och gick över gatan där byn ligger. Det är gratis både att gå runt i byn och att träffa Tomten, men allt annat kostar – som att träffa renarna, köpa bilder från besöket inne hos Tomten och lite annat smått och gott.

När vi ändå var där ställde vi oss också i kön för att komma in i Tomtens rum. Efter några minuter kom vi in och det var inte alls vad vi förväntade oss. Visst var det en ”tomte”, men han hade lösskägg. Vitt, felfritt, långt och superoäkta. Om man påstår att den riktiga Tomten finns i Rovaniemi och vill att barn ska fortsätta tro på honom, då borde väl minsta kravet ändå vara en äkta skägg? Så otroligt dåligt!

Dessutom kan man träffa Tomten på två ställen samtidigt i Tomtebyn? Hur ska barnen tänka om det…

Jag kanske är partisk, just för att vår vän Tomten var så äkta man kan bli i Tomte-världen. Vår Tomte var så otroligt stolt över sitt uppdrag som auktoriserad Tomte och bar titeln med stor respekt.

Så svårt kan det väl inte vara att hitta män med äkta skägg? Det finns säkert ett finskt Tomtegille också… de finns ju över hela världen.

Utger man sej för att ha en äkta vara, får man baske mej anstränga sej lite för att få den att se äkta ut. Visst är det väl ändå kul för småttingar att träffa Tomten, men de ska inte säga att den riktiga Tomten bor i Rovaniemi – för han fanns i Tumba! Så det så!

Nej, vi köpte inga bilder från vårt besök. Billigaste bilderna kostade 35 Euro, för en bild tillsammans med en fejktomte. Nej tack. Vi har bilder av äkta vara hemma. Det blir en konstig jul utan vår vän, vem ska nu säga HoHoHo och lysa upp vår hall med sitt fina leende?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Så långt norr ut man kan komma!

augusti 9, 2022 Marlene Kommentarer 8 kommentarer

När Treriksröset var avklarat kände vi att det enda riktiga just precis då skulle vara att även besöka Nordkap. 100 mil extra… men va sjutton, kunde vi åka 25 mil extra bara för att se Ishotellet – så kunde vi väl åka 100 mil för att se Europas nordligaste udde 🙂

Så vi åkte in i Norge igen och drog norrut, väldigt mycket norrut. Det var en jäkla resa, rent ut sagt. Vägarna i nordligaste Norge är ganska smala, går längs vattnet som är rätt långt nedanför, det är kringelikrokigt och uppåner. Dessutom är det några riktigt långa tunnlar, en som är nästan 7 km och går 200 meter ner i vattnet. Lite mysko känsla att åka där faktiskt.

Det tog oss två dagar att åka upp men det gjorde inget. Norge är så fantastiskt vackert och det är enkelt att köra där. Det är också enkelt att hitta platser att sova på, särskilt när man har husbil. Här finns stora parkeringar, oftast med toa och färdiga grillplatser. Där står man helt gratis. När vi vaknade en morgon hade vi sällskap av två renar. Hur coolt är inte det!

Sista biten innan Nordkap gick rakt upp, upp, upp. Vi kom fram till en stor parkeringsplats med en fantastiskt utsikt, där man också får övernatta gratis faktiskt. Vi hade tur och fick plats med utsikt över bergsklippan och havet, ishavet faktiskt. Slutet av Europa alltså. Vi hade dessutom tur med vädret, solen sken och från början var utsikten perfekt. Det var så häftigt att vara där och en rätt mäktig känsla faktiskt. Kamerorna gick varma kan jag lova, vi tog tusentals med bilder.

Här finns några olika monument, bla en minnessten från Oscar II besök, en staty och konst av världens barn samt den välkända jordgloben. Den som alla vill ha med på bild, även vi. Allt som är utomhus är gratis och öppet dygnet runt. Det är bra. Det som är dåligt är att man måste betala 300 kr per person för att ens kunna köpa en souvenir eller en glass. Där finns en stor byggnad med museum, café, souvenirbutiker och lite annat. Å där måste man alltså betala för att gå in. Jag kan acceptera att man ska betala för museet, men inte för att köpa en glass eller souvenir. Det är inte ok!

När vi var där gick solen ner vid midnatt och upp direkt igen. Midnattssol alltså. När vi gick och la oss vid 1 var det fortfarande dagsljus och folk satt och njöt med solen i ansiktet. Jättekonstigt! Nästan lite exotiskt faktiskt. Å trots att där var hundratals med människor, så var det nästan helt tyst. En helt fantastisk upplevelse!

Det var en massa extra mil på knepiga vägar, men så värt det. Tyvärr måste man åka tillbaka samma väg en rätt lång bit, så de där tunnlarna skulle köras igenom en gång till. Jag är ändå glad att vi gjorde det, nu är det lixom gjort – och behöver inte görs igen. Nu har vi fantastiska bilder och magiska minnen. Åk dit om ni får möjlighet, det är värt resan.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tips på mat ”på rull”

augusti 5, 2022 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Även när man campar måste man ju äta och ibland kanske fantasin tryter så det mest blir same same every day. Vi försöker att äta varierat och så ”bra” mat som möjligt även när vi är iväg med husbilen. Här vill vi därför tipsa om lättalag mat som passar för små utrymmen.

Vi har ingen ugn i vår bil, men vi har en sk Omnia. Det ser ut ungefär som en sockerkaksform, men funkar som en ugn. Allt blir så jäkla gott i den, särskilt pizza. Ett av våra bästa köp till Peppe!

Recept för Omina

Lagat i kastrull

Pasta med ostig skinksås

Pasta med mascarpone och spenat

Onepotpasta med vita bönor och basilika

Fiskbullar i tomatsås

Pasta med krämig skinksås

Pasta med champinjoner och tomater

Pasta med vit tonfisksås

Superenkel Pasta med tomat- och basilikasås

One Pot Pasta

Smått och gott!

Ljummen potatissallad med fetaost

Falsk potatissallad

Härlig Sommartallrik

Färskpotatis på grillen med räkröra

Kall pastasallad med räkor

Kesoplättar

Quesadilla med skinka

Enkel sillsmörgåstårta

Champinjoner fyllda med mjukost och bacon

Champinjoner med ostfyllning

Couscous-sallad med nektarin och getost

Krämig kvargfrutti

Banan- och jordgubbsfrutti

Vi kommer ut med nya recept hela tiden, ni hittar de m HÄR. Några recept finns filmande, så ni kan se hur vi gör – dem hittar ni HÄR.

HÄR kan ni köpa er egen Omnia. Klickar ni på länken får vi några kronor i provision, men det kostar inget extra för er. Däremot hjälper det oss att fortsätta med vårt receptskapande.

Hoppas ni hittar några nya favoriter. Berätta gärna vad ni tycker om ni testar något och lägger ni upp bilder på sociala medier så tagga mej gärna @marlenerinda så jag kan gilla era bilder 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi gjorde det!

augusti 4, 2022 Marlene Kommentarer 14 kommentarer

På Skånetrippen i April var vi till Smygehuk, Sveriges sydligaste punkt alltså. Där finns en avståndstabell som visar avståndet till bla Treriksröset. Där och då bestämde vi att vi skulle åka även till Sveriges nordligaste punkt under sommaren. Så det gjorde vi!

Efter att ha varit runt i Norge någon vecka, och avstickaren in i Sverige vid Riksgränsen för att besöka Ishotellet i Jukkasjärvi, åkte vi in i Finland en snabbis. För att nå Treriksröset måste man nämligen åka över gränsen till Finland och ta sej till Kilpisjärvi. Därifrån går man 11 km eller åker båt i 30 minuter, för att nå Treriksröset.

Vi ställde Peppe på campingen närmast gränsen, som också är närmast båten. Man har inte mycket att välja på om man vill bo på en camping, så de vet att ta betalt… hade vi inte behövt att duscha och lite annat, så hade vi fricampat men nu behövde vi det och fick snällt betala 37 Euro. Det är dyyyrt för en camping som inte rustat upp något alls de senaste 20 åren och är ganska sunkigt, men som sagt – inte mycket att välja på i närheten.

Det går två båtar dagligen till Treriksröset, 10 och 15. Vi valde den senare. Enligt information skulle man kunna köpa biljetter en timme innan, så vi stod där 75 minuter innan… ingen kom… förutom andra som ville åka med. 15 minuter innan kom de som skulle köra oss. 50 Euro per person kostar båten, tur och retur. Svindyrt! Men samma sak gäller här… inget annat att välja på, än fötterna.

Vi hade tur med värdet, solen sken och det var hyfsat varmt. Perfekt promenadväder. Snart var vi i land på andra sidan och började vår 3 kilometer långa promenad till röset. Vi gick snabbt, vi skulle hinna dit, ta bilder och ta oss tillbaka. Båten tillbaka väntade bara två timmar, vilket är precis på håret om man faktiskt vill se något på vägen. Vi skyndade oss så mycket vi kunde! Ändå räckte tiden knappt till.

3 kilometer är inte långt, men när marken är ojämn och går över både stock och sten så tar det ändå en stund. Väl framme finns det faktiskt tre ”rösen”, rättare sagt gula betongklumpar, den första står ute i vattnet och är bara förvirrande eftersom det inte står vad det är för klump. Sen finns en till höger som inte heller finns någon förklaring till och en större till vänster som är själva Treriksröset. Det är den sista som man är där för.

Vi kanske var 30 personer på båten, alla dem ville vi såklart inte ha med på bilderna. Så vi väntade tills de flesta hade varit där och var på väg tillbaka till båten. Då tog vi våra bilder och skyndande tillbaka. Då var det fortfarande folk efter oss, så vi var inte sist. Vi hann precis med båten tillbaka, det hade inte skadat med någon halvtimma till. Ett äldre par och en familj med små barn fick vi vänta lite på. För det priset borde man kunna få en liten stund till, som det är nu hinner man inte ta in naturen alls eller njuta av promenaden. Har man svårt att gå är det väldigt svårt att hinna fram och tillbaka.

Vi hann iaf det vi skulle och fick fantastiska bilder. Nu har jag varit där två gånger och Martin en, det räcker – vi behöver inte se det igen. Vi lyckades iaf se både Smygehuk och Treriksröset, södra och norra spetsen av Sverige, på bara tre månader. Lite coolt ändå 🙂

Nu skulle det såklart vara häftigt att se Nordkap…

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Nostalgiskt besök på Lill-Babs museum

juli 26, 2022 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vi rör oss långsamt norrut, har lämnat Dalarna och varit i Hälsingland ett par dagar. I Järvsö besökte vi Lill-Babs museum och den gigantiska kyrkan där hon ligger begravd.

Förr låg Barbro ”Lill-Babs” Svenssons museum i hennes Caffär, men den finns inte längre. Nu har man flyttat alla föremål från museet till Stenegård och skapat en otroligt fin utställning med kläder, bilder och andra föremål. Just bilderna blev lite känslosamt för mej, då jag såg flera vänner och fd kollegor som inte finns med oss längre. Det blev riktigt jobbigt när jag såg en bild med Lill-Babs och Lasse Lindroth som jag pratade med bara några dagar innan han dog i en bilolycka 1999.

Bortsett från mina egna minnen så finns här mängder med fina, intressanta och roliga föremål. Massor med härliga scenkläder och bilder från när de bars på scen. Skivor, mikrofoner, smycken, skor, skor och ännu mera skor såklart. Möbler har man också flyttat hit och en jättefin tavla som hänger över ett fint gammalt bord som tom är dukat, antagligen med Barbros eget porslin.

Här finns också en gästbok som alla besökare får skriva i och en tavla med post-it-lappar, en sista hälsning från Barbros beundrarskara. Att hon var älskad finns ingen tvekan om och det förstår jag verkligen. Jag har haft förmånen att träffa henne vid flera tillfällen och även arrangerat en gala med Barbro och Malin som gäster. Det fanns inte en enda millimeter av ondska i den kroppen, bara godhet, generositet och kärlek. Jag har aldrig hört en enda ont ord om henne under alla år i den sk showbiz-branschen.

Jag träffade Barbro sista gången på Kristallen-galan 2017, tror jag… kan ha varit 2016. Som ett eget lite avsked, så här 4 år efter hennes död, besökte vi Järvsö kyrka där hon ligger begravd. En otroligt fin och jättejättestor kyrka, tydligen Sveriges största landsortskyrka. Strax nedanför kyrkan finns Brita och Barbros grav. Där var en strid ström av människor hela tiden, så hon är definitivt inte bortglömd.

Regnet hängde i luften hela dagen och det passade på något sätt in med min sinnesstämning. Bilden av Barbro och Lasse drog ner mej lite och den känslan har sedan legat kvar under dagen. Hans död var så otroligt onödig, så ung, nygift och skulle bli pappa. Det sista han sa till mej var att han för första gången var lycklig. Det blev jag påmind om idag.

Så jag skickar med en uppmaning till er idag: hitta er plats av lycka och vila i den. Hitta ert ”måbra” och var där oftare, det är lixom det som är viktigt.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vackra Sundborn!

juli 22, 2022 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Vi håller oss kvar i Dalarna, tog oss faktiskt bara en mil – till Sundborn. Många pratar om Carl Larssongården, den ville vi såklart se.

Efter två dygn på camping var det dax för fricamping. 500 meter från Carl Larssons gård i Sundborn, finns en stor parkering där man får stå helt gratis över natten. Så det gjorde vi!

Det var såååå fint! Vi stod precis vid Sundbornån med vacker utsikt över vattnet. Medan Martin jobbade klart kollade jag området och fixade biljetter till rundvandring. Trädgården kan man se dygnet runt helt gratis, men vill man se insidan på huset krävs biljett.

Klockan 16 gick vi bort och några minuter senare började visningen. Så otroligt intressant! Jag är inte jätteintresserad av konst och kan inte särskilt mycket, men det var otroligt spännande ändå att höra Carl Larssons och familjen historia och se en del av ursprungsinredningen. Dessutom av en guide i tidsenlig klädsel. Tyvärr får man inte fota inne i huset, så ni får åka dit på eget besök.

Men i den vackra trädgården får man fota och det gjorde vi! En stor härlig trädgård, precis vid vattnet, men massor av blommor och några båtar. Man förstår var Carl Larsson fick sin inspiration ifrån och att han var väldigt mån om sin familj och väldigt barnkär.

Hans fru Karin var också konstnär och mycket av hennes alster finns inne i huset, men också som en liten utställning i närheten. Den hann vi dock inte med.

Jag måste verkligen rekommendera ett besök här och även på Hyttnäs som ligger brevid. Hela området är jättefint!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

55 meter under marken

juli 19, 2022 Marlene Kommentarer 11 kommentarer

Vår norrlandstripp går vidare. I söndags lämnade vi Gävle och styrde Peppe mot Falun. Ett av målen var att besöka Koppargruvan, nu är det gjort!

Det blev sent i lördags, eller tidigt i söndags kanske man kan säga… Så det var tur att nästa etapp inte var så lång. Vid 10.30 väckte vi vår värd och sa bye bye, för den här gången. En dryg timma senare checkad vi in på First Camp Lugnet – Falun. Vi åt lunch och jag hann ta en liten tupplur innan vi blev upphämtade av kompisar.

Å och K bor egentligen i Jönköping, men har sommarhus i Dalarna. Vi ses alldeles för sällan, så de bestämde sej för att hänga med oss till Falu Koppargruva. Av oss fyra var det bara jag som hade varit där förut. Och jag ser det gärna igen!

När man går på tur i gruvan får man första ta på sej hjälm och regncape. Sen går man ner i gruvan i etapper och stannar där det finns något extra intressant att se eller guiden vill berätta lite särskilt om. Såklart får man veta en massa om gruvans historia, hur den upptäcktes och hur det var att arbeta i den. Men också om gruvindustrin genom åren och lite annat.

Det är lite kyligt ner i gruvan, ca 5 grader året om, och lite blött. Men det är inte trångt, mörkt eller läskigt som en del verkar tro. Inte alls klaustrofobisk heller. Jag kan gå rak på alla ställen utom ett, Martin fick huka sej lite. Numera finns el i gruvan och lampor överallt. Med detta sagt finns alltså inga ursäkter att inte gå ner.

Det är jätteintressant, tycker iaf jag, annars hade jag ju inte velat se det igen och heller inte rekommenderat det för andra. Rundturen tar knappt en timma och man får se de mest intressanta delarna. Bla väggen där flera kungligheter skrivit in sina namn i guld.

Men även ovan jord är det intressant. Här finns bla ett museum, som är kanon om man har barn. I två olika hus kan man se hur familjen Eriksson, levde på sent 1800-tal och i mitten av 1900-talet. Här finns också små butiker, caféer, en restaurang och en massa annat. Det går även ett litet tåg med guide runt en del av området. Har man husbil kan man faktiskt stå på parkeringen utanför någon natt mot en avgift.

Ja, jag tycker sånt här är så kul och åker gärna dit igen!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En dag på Mackmyra

juli 16, 2022 Marlene Kommentarer 5 kommentarer

Norrlandstrippen har börjat och levererat ordentligt redan första dagen. Vi har sett ungefär varenda millimeter av Mackmyra, hört hela företagets historia och gjort roliga intervjuer. Och smakat lite whisky såklart!

Äntligen är vi på väg. Vi har packat, packat om och packat lite till. Det är inte lätt att packa för temperaturer mellan 5 och 25 grader, för olika tillfällen och väder. Dessutom måste vi ta hänsyn till lastvikt och utrymme. Vi har mailat fram och tillbaka med olika företag och bokat tid för besök och intervjuer. Vi ska ju som sagt inte på semester, utan jobbar på som vanligt.

Till slut ansåg vi oss färdiga och drog från Tumba efter jobbet i torsdags och hamnade hos vår husbilskompis Tobbe i Gävle aka Plåtis-Tobbe. Så himla praktiskt med vänner som har plats både för sin egen och en påhälsande husbil. Tobbe hälsade oss välkomna med rosé i glasen och Ahlgrens bilar. Idag knackade han på med nybakat bröd till frukost! Han är en riktigt pärla.

Norrlandstrippen är alltså långt ifrån semester, vi har bokat in lite jobb redan i förväg och mer blir det på vägen. Mackmyra i Gävle var inbokat i förväg, så det var bara att ta cyklarna och trampa iväg efter lunchen igår.

Vi blev visade runt och fick se varenda detalj av tillverkningen, bunkern där faten ligger till sej och allt annat som hör Mackmyra till. Dagen avslutades med en liten provning av fyra olika whiskysorter. Allt dokumenterades såklart både med vanlig kamera och på film. Snart kommer en film på youtube HÄR.

Det var så otroligt intressant och roligt att få se allt. Jag har haft kontakt med Mackmyra i flera år och skrivit om deras produkter, men aldrig varit där. Det var något jag verkligen sett fram emot och nu när jag väl varit där så kan jag verkligen rekommendera det till er som också är ute och åker. Ta en dag med rundvandring, provning och middag – det är så himla trevligt! Och gott!

Har ni tid och intresse så ska ni även ta er till Mackmyra bruk, det var lixom där allt började. Så dit cyklade vi idag, 1 mil fram och tillbaka. Lika långt igår, nu behöver häcken vila 🙂

Imorrn fortsätter norrlandstrippen, då lämnar vi Gävle och drar till Falun. Där ska vi möta upp min bästa kompis Å och besöka Falu Koppargruva. Det ska bli så himla kul!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ställplatser och campingar på vår tur i Skåne

juli 14, 2022 Marlene Kommentarer 10 kommentarer

I april åkte vi runt i Skåne. Vi började på östkusten, med den stora husbilsträffen i Sölvesborg (Blekinge), sen drog vi ner längst hela den skånska kusten. Här kommer hela resvägen och alla ställen vi övernattade på. Hoppas det kan hjälpa er när ni ska åka runt 🙂

Det kan tyckas sent att redogöra för alla platser, så här nästan tre månader senare. Men det har tagit tid att få till bilder och filmer till alla platser, nu är det äntligen färdigt! Alla uppgifter och priser är från April -22.

Kiviks familjecamping

Vi började alltså vår resa runt påsk med den stora husbilsträffen i Sölvesborg. Efter den var vi helt slut och tog en natt på Kiviks Familjecamping. Det är en lugn camping med butik, minigolf och grillplatser. Helt ok när man bara vill pusta ut, som vi ville. Det är även nära till Stenshuvud och Kiviks musteri.

Allt var fräscht och fint och campingen går att förboka, vilken var en fördel just då. Här kan man både tömma gråvatten, toa och fylla på vatten. När vi var där kostade det 260 kr inkl el. Här finns en film från vårt besök.

Kåseberga Ställplats

Jag har sett Ales Stenar förr, men ville såklart visa Martin platsen. Det är ju så häftigt, mäktigt och konstigt. Vi fick tips om Kåseberga Ställplats som ligger precis nedanför stenarna, det tar kanske 10 minuter att gå dit. Ett tips är att gå upp till Ales Stenar vid solnedgången, det är magiskt!

Ställplatsen är en gammal fotbollsplan, servicehuset är ett omklädningsrum. Det är helt ok för mej, så länge jag kan låsa om mej när jag duschar. Och det kan man. Här är rätt enkelt, men ändå trivsamt. Jag tror det är 24 platser med el som inte går att förboka – men det är alltså rätt stort.

Här finns ingen tömning, men toa och dusch. Går man nerför trappen på ”servicehuset” så hittar man fräschare alternativ än det som är uppe på utsidan. Här betalade vi 180 kr med el. Här kan ni se vår film från Kåseberga Ställplats.

Trelleborg Strand Camping

Här trivdes jag!!!

Det var lite knepigt när vi kom och ingen var på plats. Där stod vi vid en stängd bom och såg nog ganska vilsna ut, men så hittade vi en kod i vår bokning och kunde komma in. I början av säsongen är man alltså rätt ensam på campingen, men det är helt ok.

Här är rent och fräscht, man ser stranden och den långa bryggan. Det finns tvättmöjligheter och tömning av gråvatten och toa, samt påfyllning av vatten. Fina kök med matplatser men även en restaurang vid stranden.

Det renoverades och fixades lite överallt och är säkert jättefint nu. Här betalade vi 230 kr för en ställplats inne på området, med el. Det finns en särskilt del som är nästan bara för husbilar.

Här kan ni se filmen från campingen. Hit kommer vi gärna tillbaka!

Falsterbo Resort

Det är samma ägare till Trelleborgs Camping som till Falsterbo Resort, det märks kanske lite. Men Falsterbo känns som värsta lyxstället! Receptionen har en butik och en stor härlig takterrass. Här finns minigolf, padelbana (har jag för mej) och en massa annat. Man ser inte stranden, men en lång härlig strand finns bara fem minuter bort.

Här finns 22 ställplatser närmast stranden och det kan ju låta härligt – tyvärr var det väldigt mycket träd och buskar och begränsat med sol där. Det var också ganska nära tömningen av gråvatten och toa som man måste passera varje gång man skulle till stranden. Ingen fara egentligen, då det var rent och fräscht – men kanske något man ändå vill känna till.

Vi gillade det, perfekt när man skulle cykla runt och upptäcka Falsterbo och Skanör. Lagom cykelavstånd till allt. VI betalade 250 kr per natt. Här kan ni se filmen från Resortet.

Norra Hamnen – Helsingborg (Parapetern)

Vi chansade och hade tur att få en plats, trots att vi kom långt efter lunch. I april finns det kanske ett 20-tal platser, alla med el, och det tar slut snabbt. Ställplatsen i Norra Hamnen är perfekt när man ska upptäcka Helsingborg. Det är nära till allt! Dessutom ser man över till Danmark och när solen skiner känns det som man är utomlands. Så härligt!

Här finns tvättmöjligheter och ett fräscht servicehus med toa och dusch, men inget annat. Dessutom står man inte riktigt med de där 4 meters avståndet som är önskvärt i Sverige, det är ganska tätt mellan bilarna. Ändå trivdes vi väldigt bra. Solnedgångarna var magiska!

VI betala 300 kr natten inkl el. Här är filmen från Ställplatsen i Norra Hamnen.

First Camp Malmö (Sibbarp)

Här hade vi kunnat haft det hur bra som helst, om det inte pågått ombyggnation på flera ställen som lät väldigt mycket. Just då byggdes det överallt, så vi bad om att få byta plats, nu är det säkert både fint och lugnt.

Campingen har både tomter med gräs och ställplatser med asfalt. Vi testade båda och tyckte bägge funkade, även om gräs såklart är lite mysigare. Bara några minuter bort ligger vattnet och där har man en magisk utsikt över Öresundsbron. Missa inte den! Dessutom ligger Malmö på lagom cykelavstånd, hur smidigt som helst. På sommaren går även en buss till city, med hållplats precis utanför campingen.

Här finns allt man behöver, tvätt, toa, dusch, tömning och påfyllning – det är ju trots allt en stor camping. Vi betalade 300 kr med el. Här finns filmen från Sibbarp.

Ställplatsen i Limhamn

Här bodde vi inte, men cyklade förbi och kollade läget. I april var det inte många tillgängliga platser (12 på vintern), det är nämligen en båtklubb där platserna är upptagna av båtar till den säsongen börjar. Men det finns hela 50 platser när båtarna är i vattnet och då skulle jag tro att det är väldigt mysigt här. Här kommer vi absolut att stanna nästa gång, vi gillar ställplatser bättre än campingar.

Här finns både toa, dusch, tömning, påfyllning och grillplatser. Priset är 220 kr inkl el. Här är filmen därifrån.

—–

I april finns inte jättemycket att välja på och eftersom vi skulle jobba under tiden så behövde vi el och ville kunna boka plats i förväg för att komma lite senare på dagen och säkert få en plats. Så detta är resultatet, 7 olika platser där vi stod 2-3 dagar på varje ställe (förutom i Limhamn och hos vänner).

Favoriten var Norra Hamnen i Helsingborg, det låg så himla bra, på andra plats kom Trelleborg och närheten till stranden. Men på det stora hela var vi nöjda med det mesta, alla har något positivt. Ta bara utsikten över Öresundsbron i Sibbarp eller närheten till Ales stenar, magiskt!

Nu väntar en ny långresa med en massa nya ställplatser och campingar. Snart drar vi till Treriksröset via Norge och i bästa fall Nordkap, över till Finland och tillbaka ner genom Sverige. Har ni tips på ställen att övernatta är de mer än välkomna.

Ni får gärna följa vår resa på vår youtube-kanal ”Jikitas på äventyr” 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube