Behöver din hjälp!
Som ni kanske kommer ihåg så hjälper vi en familj i Gambia. Jag bodde där på 90-talet och lämnade kvar mitt hjärta. När vi var tillbaka för några år sedan lärde vi känna Ismaila, vars familj vi sedan dess hjälpt på olika sätt.
Som ni kanske kommer ihåg så hjälper vi en familj i Gambia. Jag bodde där på 90-talet och lämnade kvar mitt hjärta. När vi var tillbaka för några år sedan lärde vi känna Ismaila, vars familj vi sedan dess hjälpt på olika sätt.
Jag skulle nog kunna leva på skaldjur om jag fick. Kräftor, krabba, räkor och hummer är favoriterna, musslor går helt bort. Räkorna äter jag på nåt sätt nästan varje dag, krabba lite mer under vintern, hummer väldigt sällan (typ nyårsafton) och kräftor när vi vill ha något extra. Å det fick vi igår!
Martins bror med familj från Polen är här och hälsar på, så igår var det kräftkalas hemma hos hans föräldrar. Jag struntade i allt vad vikt och PP heter och smaskade glatt i mej av de röda läckerbitarna. Kräfter i sej är ju bra mat när man ska gå ner i vikt, det är tillbehören som är värre… men jag tog bara lite bröd med ost och höll mej till kräftorna. Många kräftor blev det… Jag blir verkligen inte mätt, det finns inget stopp utan jag äter och äter. Kan fortsätta hur länge som helst!
För att förbättra frysta kräftor kan man koka en lag och lägga dem i, då blir de kanongoda. Vi har skrivit om detta i magasinet idag. Kolla in det här!
När vi åkte med Vikingline för ett par veckor sedan beställde paret vid bordet bakom oss in en skaldjursplatå. Jag frågade om jag fick fota den fantastiska tallriken och frågade senare om de var nöjda med kvaliteten på skaldjuren. De sa att de var mer än nöjda, allt hade varit jättegott och fräscht. Vi åt tre-rättersmiddag den här gången, men nästa gång ska jag baske mej också ta den där skaldjursplatån. Frågan är om den räcker till oss båda, som det står att den ska göra…
Jag äter helst mina skaldjur som de är, förutom hummer. Hummer SKA gratineras enligt mej! Räkor, krabba och kräftor är gott som det är, med bara bröd och någon sås till. Det behövs inget mer. Tack och lov så har även mina barn alltid tyckt om skaldjur och önskat detta om det varit något vi ska fira eller bara ha en mysig kväll tillsammans. På kryssningar har de ätit så mycket av räkorna på buffén att personalen till slut bara stått och stirrat på dem.
Igår blev det alltså kräftor och imorrn blir det räkor. Vi har ett vin som ska testat till magasinet, nåt vitt som verkade gott. Recension kommer inom kort i Du i Fokus 🙂
Är jag ensam om att vara så här skaldjurstokig tro? Gillar du skaldjur? Vilken är din favorit och hur ska de tillagas?
Kanske inte på slottet, men väl på Stadshuset. Å kanske ingen bal heller, men ett trevligt middagsmingel. Det är iaf vad jag är på väg till just precis nu!
Så igår hade jag en pysslaommejsjälvdag, då jag klippte håret, valde kläder och tittade ut vilka smycken och färg på nagellacket jag ska ha. Helt otroligt att jag hade bestämt redan igår för vad jag skulle ha på mej, det brukar jag göra en timme innan och då i panik! Men för det här hade jag faktiskt den perfekta klänningen, en i svart och guld.
Jag hämtade också ut alla mediciner jag fått, det var en dejavu-känsla utan like att komma ut från apoteket med en bärkasse mediciner. Så var det ju när killarna var små, nästan samma mediciner dessutom! Jag hivade i mej maxdosen antiinflammatiorisk på en gång, plus en smärtstillande och fick för första gången på flera månader en timme helt utan smärta! Så skönt! Då passade jag på att ta en promenad med hunden och jag riktigt njöt av att det inte gjorde ont nånstans. Det var ju det där med att många går omkring och drömmer om storvinsten och en massa annat, och en del bara har en enda dröm och det är att vara helt frisk.
Innan jag gick och la mej tog jag en rejäl dos till, vilket resulterade i att jag vaknade med ont i magen. Så idag har jag tagit lägsta dosen istället och värken är tillbaka… men men, det ska väl bli bättre med tiden hoppas jag.
Idag har jag fortsatt fixet med mej, men även fått en hel del jobb gjort. Har bla skrivit en text om Trinidad och Tobago, då blir man liiiiite ressjuk. Texten kan ni läsa HÄR. Åsså har jag fixat lite kring Formex och Bokmässa, självklart hoppas vi komma iväg på bägge. Bokmässan blir isf premiär! Då ska vi ta en titt på saker att se och göra i Göteborg också och träffa min kompis från Gambia samt en bloggkompis. Så nu är höstens plaerning igång kan man väl säga.
Å vad är det då jag ska göra på Stadshuset ikväll? Jo, EuroGames har kommit till Stockholm. Ett stort härligt sportevenemang för HBTQ:are. Det är både sport och politik och händer en massa grejer i Stockholm under helgen. Å ikväll är det middagsmingel för 700 inbjudna gäster. Martin har aldrig varit inne i Stadshuset, så det ska bli kul att visa honom det.
Så nu sitter jag här uppklädd till tänderna. Följ med på Instagram (marlenerinda) så får ni bilder från kvällen 🙂
Igår var det dax att åka på sommarens tredje och sista kryssning. Det sista av våra tre stora kryssningsrederier skulle testas och utvärderas. Vilket otroligt härligt dygn vi fick!!!
När vi klev på Viking Cinderella vid 17-tiden visste vi bara att vi skulle bo i en lite större hytt, äta a la carte till middag och buffé till lunch dagen efter. Precis som på de andra kryssningarna. Vi gick på, hittade vår hytt och låste upp… sen tappade vi hakorna och tvärstannade på tröskeln. Hytten, eller rättare sagt rummet som är en mer rättvis benämning, var nästan lika stort som sonens lägenhet! 29 kvm, längst fram i mitten på fören och med ett stort badrum med golvvärme. Kanonfint helt enkelt!
Vi la ifrån oss vår enkla packning, bytte kläder och gick upp på däck för att fota lite. Vädret var helt fantastiskt, så det blev ganska många bilder på Stockholm och på oss. Vi tog vår officiella förlovningsbild och konstaterade att detta fick bli vår kombinerade förlovningsjobbresa. Mycket romantik (Martin är mästare på sånt) och mycket jobb (ett ganska glassigt sådant).
Klockan 18 var det dax att inta Seaviewrestaurant för en trerättersmiddag. Till förrätt valde vi råbiff på hjort, till varmrätt tog jag kalvfile med kräftragu och Martin tog oxfile och till dessert fick vi plocka hejvilt från en dessertbuffé. Målet var att gå ner 5 hekto den här veckan, det kan jag fetglömma!!! Maten var så otroligt god och när jag hittade lakritspannacotta bland dessererna så var ju allt kört! Jag tog mer än en…
Mätta och väldigt belåtna rullade vi från bordet och tog en kort sväng i taxfree. På Viking får man inte köpa alkohol på utresan, så vi köpte bara ett par läsk att ha under resan och varsin liten godisbit. Det var faktiskt det enda godiset vi både åt och köpte den här gången. Mina favoriter finns ändå inte och jag har lärt mej att inte köpa något annat istället. Duktiga jag!
Vi utforskade båten, kollade in alla dansgolv, karaoke och de andra restaurangerna innan vi gick ner till hytten igen. Med den hytten och utsikten behövde man lixom inte vara någon annanstans. Så vi njöt i soffan på rummet, läste och myste. Tyvärr var det otroligt lyhört, så vi hörde grannarnas festande och dansbandets bas två våningar under, rätt genom väggar och golv. Men på nåt sätt lyckades vi somna ändå och sov otroligt gott!
Vi valde att inte dra för gardinerna utan ville vakna av solen, så vid 7 hade vi sovit klart, lagom för att se båten lämna Ålands hamn. Härligt att kunna ligga i sängen och se Åländska skärgården flyta förbi, så fint i morgonsolen! Klockan 9 lämnade vi den härliga utsikten från hytten och bytte ut den mot ungefär samma utsikt fast från frukostmatsalen. Vi skulle äta sk lyxfrukost, vilket innebär att man går till en restaurang (Seaview igen) istället för till buffen, får ett glas champagne i handen och ett bord lite mer avskilt. Det var förvånansvärt många som som åt därinne, även barnfamiljer, när vi såg priset förstod vi varför. Det var bara 50-60 kr i skillnad på frukostbuffen och lyxfrukosten och här inne var det otroligt fin mat och lugnt och skönt. Vi har inte för vana att dricka champagne till frukost, men det blir fina bilder (kolla instagram marlenerinda) 🙂
Efter (den alldeles för stora) frukosten deltog vi i en quiz utan någon större framgång och sedan tog vi varsin bok och letade upp ett soligt hörn. Där satt vi sedan och läste fram till lunch ungefär, Martin passade på att handla lite småsaker i taxfreen när man öppnat försäljningen av alkhol. Ytterligare en cognac står nu i skåpet… Sen var det alltså dax för lunchbuffé. Vi fick ett bord längst fram och kunde den här gången se Stockholms skärgård passera förbi medan vi åt. Alldeles för mycket förstås… Har jag stått still på vågen på måndag får jag vara nöjd…
Sen var det dax att packa ihop sej och lämna den otroliga hytten och ett himla mysigt dygn. Allt har varit toppen, bästa resan hittills även om det finns ett och annat även här som ger minus. Bla att det var så lyhört. Men vi har haft det bra och kan nöjda konstatera att vår förlovningsjobbresa var mycket lyckad. Romantik, solnedgång, kärlek, hav… bättre än så blir det lixom inte.
Men nu har vi en massa jobb att göra. Varje redereri/resa ska utvärderas. Allt vi tittat särskilt på ska poängsättas och sedan ska vi sammanställa alltsamman. På så sätt ska läsaren sälv kunna avgöra vilket rederi som passar dem bäst. Jag föredrar Siljas tysta hytter, men gärna med Vikings design. Salladsbuffén på Birka och Vikings a la cart. Birkas soldäck och Siljas Taxfree. Det finns en del skillnader alltså och ingen självklar vinnare.
Å sen ska jag gråta lite på måndag när jag ställer mej på vågen. Men redan imorrn tar vi tag i eländet och sköter återigen maten och motionen. Jag har ett år på mej att gå ner mina 4-5 kilon…
Jag tror att alla brudar som ska gifta sej har scenariot klart för sej. Man vet på ett ungefär hur man vill att både vigsel, kläder och fest ska vara. Så även jag, förstås. Men det verkar inte alls bli som jag vill 🙁
Min önskan var att gifta mej på Arlanda och sen dra iväg på en resa, meddela vänner och bekanta att vi gjort slag i saken och ha fest vid hemkomsten. I morse kollade Martin hur en vigsel på Arlanda går till och det visade sej att det var mycket mer komplicerat än jag trodde. Jag tänkte att man använder något av fikarummen en liten stund, säger JA och sen är det klart. Icke… Man är i VIP-rummet, får värsta servicen, man får dyr champagne och de fixar incheckningen åt en. För en ringa kostnad av 7500 spänn och då har man inte ens en vigselförrättare! Vill man viga sej i tornet så kostar det betydligt mer… hela Arlandaplanen sprack alltså.
Så kollade vi på resor istället. Vi kollade på allt från en enkel liten vecka i Italien till kryssningar långbortistan. Det är resan som får avgöra vilken dag vi gifter oss, eftersom vi vill åka iväg direkt. Just dagen för vigseln kommer vi inte att basunera ut, även om den inte kommer att vara hemlig. Men jag vill INTE ha någon möhippa och kommer därför inte att ropa ut dagen D. Så lägg ner alla såna planer om ni har några… Just nu ligger nog en kryssning i medelhavet bra till, lite Barcelona, Rom, Venedig… känns som en bra liten tripp.
Sen ska man ju ha en ring! Jösses så svårt! Och dyrt!!! Ringen ska man ju ha resten av livet och då ska den ju vara perfekt. Som ringen jag hade i mitt förra äktenskap, den hade jag designat och den var perfekt. Men jag kan ju inte ha den eller en likadan ju! Å jag vill inte betala 10 000-tals kronor, jag ska ju våga ha den på mej också. Det finns massor med fina ringar, men än så länge har jag inte sett MIN. Jakten går vidare när vi kommer hem och kan titta på riktigt i butiker och inte bara på internet.
Så har vi det här med vigselförättare. Ingen av oss vill gifta sej i kyrkan, det får vi inte heller eftersom vi gått ur. Vi har några vänner som har rätt att viga och ska nu lyckas välja någon av dem utan att de andra tittar snett på oss. Jag tror jag vet vem jag vill ha, frågan är om h*n vill och har tid. Vi får se hur det blir…
Även om man vill ha det enkelt, så blir det alltså ändå en himla massa jobb! Och tydligen kan det inte bli exakt som man vill ha det ändå. Nu ska vi lösa platsen, runt Arlanda blir det på något sätt. Ska kolla om pappa (fd pilot) kan dra i lite trådar. Resa ska bokas, så vi kan bestämma datum, men det ligger så långt fram att resorna inte ens finns. Ringar ska köpas. Vigselförrättare ska väljas, tillfrågas och i bästa fall bokas. Sen ska ”bara” kroppar trimmas, min klänning sys om och en kostym fixas till Martin. Just det! Man måste ju beställa papper om hindersprövning och sånt också. Haha, det kanske är det viktigaste av allt 🙂
Herregud! Jag kommer få magsår på kuppen!
Igår hände det! Äntligen fick jag ett perfekt frieri! Det var solnedgång, Martin stod på knä, Baileys var vårt enda vittne och allt var helt perfekt! Självklart svarade jag JA, jag som inte ens ville gifta mej för några år sedan…
När Martin och jag blev ett par för 7,5 år sedan kändes ett giftermål lååångt borta. Jag har varit gift förut och kände att man gott och väl kan leva tillsammans ändå. Men för några år sedan ändrade jag mej och kände att det ändå är ett sätt att visa att man hör ihop och tänker göra det resten av livet. Men det är också en säkerhet rent juridisk, särskilt nu när jag inte längre har något inkomst och är ganska utsatt om något skulle hända honom. Så de senaste 2-3 åren har jag tyckt att vi faktiskt borde göra något åt vår framtid och att göra slag i saken. Men den här gången ville jag ha ett ”riktigt” frieri!
Martin har inte varit gift förut och han sa tidigt att han hade en plan för hela frieriet, men det hände inget… att han ville ha en massa bitar på plats först med utbildning och jobb kunde ju inte jag veta. Jag tyckte bara att han var så otroligt trög! Inte bara jag, utan hela vår bekantskapskrets tyckte det, visar dagens kommenatarer på Facebook 🙂
Igår lastade vi in hunden och åkte vi ner till Kalmarsund för att se på solnedgången. Kvällen var fantastisk och Baileys lekte i vågorna. Då ställer sej Martin helt plötsligt på knä och frågar om jag vill gifta mej med honom! Det kom faktiskt som en total överraskning! Självklart svarade jag JA!!! Tänk att han faktiskt vill tillbringa resten av livet med en medelålders, småmullig, tvåbarnsmorsa med tusen krämpor! Ganska otroligt faktiskt! För oss betyder förlovning att man ska gifta sej, så vi började genast planera bröllop 🙂
Han hade inte köpt någon ring eftersom han vet att jag är lite kinkig när det gäller smycken. Så när vi kommer hem ska vi runt och kolla lite, jag vet ungefär vad jag vill ha. Jag kommer bara ha en ring, inte två, utan en lite bredare istället. Det räcker så. I guld. Jag gillar guld och passar bäst i det. Å gärna rubiner, men det brukar vara svårt. Ska kolla på Guldfynd, där hittade jag min favoritring.
Å sen blir det alltså bröllop! Nångång. En vigsel där bara våra föräldrar och mina barn är med, förmodligen på Arlanda innan vi drar iväg nånstans. Det blir inte när vi åker till Gambia, men sen vet man inte… Så tar vi festen när vi kommer hem. Vi vill inte ha några presenter, var och en får bidra med valfri summa för att ersätta maten och överskottet går till familjen i Gambia. Vi behöver inget, familjen där behöver allt!
Så nu är jag alltså förlovad! Jag ska gifta mej! Nu gäller det att jobba på bröllopsformen! Det blir inget sagobröllop med vit klänning och rysch pysch, det har jag haft. Jag är inte 22 den här gången. Jag har en rosa klänning som jag är sugen på att ha under vigseln. För att ha den ska man vara smal och ha en snygg rygg. Idag har jag alltså ett helt annat mål än igår men med samma upplägg. Två promenader om dagen… den första är redan avklarad 🙂
Vi är alltså på Öland just nu. Under de 7,5 år som Martin och jag varit tillsammans har vi åkt hit minst en gång om året, det blir alltså några gånger genom åren… ändå har han bara sett översta delen av ön. Allt under Borgholm har varit osett, och där finns ganska mycket att se.
Eftersom mina föräldrar och min äldste son också är här, så passade vi på att smita iväg. Baileys avskyr att åka bil, men nu hade vi ju hundvakt och kunde ta en dag på egen hand och utfoska södra Öland i lugn och ro. 26 mil blev det 🙂
Vi började med att besöka Sandviks Kvarn, Nordens största väderkvarn faktiskt. Den är inte i bruk, men fungerar fortfarande om jag förstod saken rätt. Solen sken och vi roade oss med att ta massor med bilder. Istället för att köra tillbaka upp på huvudvägen, tog vi kustvägen så långt det gick. Den vägen slutade vid Äleklinta och Ormögas kameler. Massor med vita småkalvar som gick brevid sina mammor, busade med varandra och låg i solen och sov. Vi räknade till 40 kameler sammanlagt, så många har jag inte sett där förut.
Efter kamelerna tog vi sikte på Borgholm där vi skulle till apoteket och passa på att samtidigt äta lunch. Apoteket var stängt, men en god lunch fick vi på Mormor Julias restaurang. Det stället kan vi absolut rekommendera! Vi åt en himla god pasta med strimlad biff och grönpepparsås. Mätta och belåtna men fortfarande med rethosta tog vi kustvägen längst den östra sidan ner till Ottenby. På vägen stannade vi till vid Eketorps Borg och kollade in den.
Jag och killarna var där för säkert 15 år sedan, men det såg ut ungefär som då. Eketorps Borg är ett kanontips för er som besöker Öland med barn eller själva är intresserade av Sveriges historia. Här är ett medeltida samhälle uppbyggt med bostäder, kommers och lajvare som visar hur allt funkade då. Det finns en lite inhängad med djur, olika stationer där man kan göra smycken, testa bågskytte, såpad stock osv och ett museum. Man tillbringar lätt flera timmar här oavsett väder.
Efter Eketorp körde vi vidare mot Ottenby och Långe Jan. När vi kom fram började det duggregna så besöket blev ganska kort. Fyren Långe Jan är 41,6 meter hög och alltså ungefär 10 meter högre än brorsan Långe Erik på norra udden. Vi gick inte upp, utan nöjde oss med några bilder och körde sedan vidare för att träffa en kompis i Färjestaden.
Vår lilla road trip tog ungefär 9 timmar och då rusade vi inte genom något, utan strövade runt bäst vi ville. Vi stannade och fotade små fiskeläger, väderkvarnar och annat som jag tycker är kul att fota. Bilder som ”kan vara bra å ha”… till bloggen eller magasinet eller bara för att… Vi har haft en jättemysig dag tillsammans och har verkligen sett allt vi ville se. Nu kan vi verkligen säga att Martin sett hela Öland! Nu är han en äkta Ölandstok 🙂
… är jag på väg att hämta älgbilen! Jag pratade med verkstaden igår och Janne skulle bara skruva dit ett par småsaker till och sen städa den en gång till. Han har lovat att kolla extra efter älgpäls, det är den jag har svårast för. Glaset stör mej inte ett dugg och jag vet att det kryper fram glasbitar vart efter oavsett hur välstädad bilen än är. Men älghåret är äckligt!!!
En fd kollega från Oscars kör mej till Smålandsstenar på hans väg till Öland. En liten omväg på sisådär 22 mil… vilken pärla!!! Å mamma är också med. Både för att hon är lite shoppingsugen och för att hon inte tyckte att jag skulle köra hem själv. Jag har ju knappt kört bil på en månad och ska alltså köra förbi olycksplatsen ett par gånger under dagen.
Så strax innan lunch hämtar vi älgbilen, som den förmodligen kommer att få heta i fortsättningen, fortsätter till Ullared för en snabb shopping och för att kolla att bilen funkar som den ska medan verkstaden fortfarande ha öppet. Å sen drar vi mot Stockholm igen. Typ 100 mil på en dag… i 30 graders värme…
Ska bli så skönt att få hem bilen igen och kunna avsluta iaf det ärendet. Sen är det bara personskadorna och ersättning för bla glasögonen som ska redas ut. Just nu finns ingen ände på byråkratin. Men jag hoppas kunna avsluta hela skiten innan julis utgång. Nu är det precis fyra veckor sedan olyckan, vi borde kommit mycket längre än så här.
Har du något drömresemål? Jag har gjort min, det var en safari i Tanzania. Helt fantastiskt! Mina resdrömmar är alltså uppfyllda och jag har rest otroligt mycket under mina 45 år på jorden. Det har däremot inte Martin, eller… han hade inte rest så mycket innan han träffade mej. Nu har han rest betydligt mer, men drömresan har han kvar.
Första steget på vägen var att ta dykcert, det har han fixat. Det gjorde han och killarna för flera år sedan när vi var i Egypten. Det var mjukstarten. Andra steget för att nå drömmen var att fixa ett jobb som var tillräckligt välbetalt för att jag skulle kunna sluta jobba men vi ändå skulle kunna lägga undan pengar till det vi drömmer om. Det är också fixat.
Drömmen går alltså att förverkliga nu, men vi har några andra resor att göra först. Sen väntar AUSTRALIEN och STORA BARRIÄRREVET!!! Det är en av Martins stora drömmar. Att få dyka i Stora Barriärrevets klarblå vatten. Vilken grej va?! Men eftersom jag inte dyker och aldrig kommer att göra så får han åka iväg på egen hand. Då kan han leva på en dykbåt en vecka tillsammans med andra galningar.
Jag kan hjälpa honom att planera, boka, se till så han har giltigt pass och visum och köra honom till Arlanda. Det får bli mitt bidrag. Jag har inga problem med att han skulle åka på egen hand. Klart han ska göra det han älskar! Älskar man varandra så hjälper man varandra och stöttar varandra i att nå sina drömmar. Sjävklart ska han åka!
Vad drömmer ni om och hur skulle ni lösa det om ni som par hade olika drömmar?
Jag var alltså en av 500 utvalda att testa Birkas kryssning till Åland. Detta pga att jag tidigare varit missnöjd och nu skulle åka med som kritisk passagerare. Det började inte så bra…
Redan när vi skulle boka kryssningen gick det snett. Kriterierna var Premiumhytt, ett dygn till Åland. Inget annat. Ändå gick det inte att boka en helg, som vi ville åka, priset blev bara högre och högre hur vi än gjorde. Det skulle ju vara NOLL! Så vi ringde till kundtjänst för att få hjälp och möttes av en högst otrevlig man vars mantra var mailadressen för klagomål. Resultatet blev att Martin fick ta ledigt en dag för att vi skulle kunna åka alls, vilket till slut blev en söndag till måndag. Ingen bra start.
I söndags var det alltså dax att kliva ombord. Vädret var fantastiskt! Klarblåhimmel och nästan vindstilla, kunde inte bli bättre väder för en kryssning! Å hytten var också fantastisk! Stor och fin, bättre än Tallinksilja faktiskt. Solen sken in genom det enorma fönstret och champagnen stod och väntade på oss, vi tänkte att det här blir bra! Tills någon passerade utanför, det lät som de gick rätt in i hytten. Så otroligt lyhört! Men hytten var fin, med en otrolig utsikt!
Vi gick upp på däck för att ta bilder av vackra stockholm och kolla runt lite. Birkas båt är fin och väl planerad. Det finns bekväma solstolar lite överallt, det utnyttjade vi på hemvägen. Vi ville egentligen ha något lättare att äta på kvällen, en pasta eller liknande. Men det som fanns var inte det vi sökte och var ganska dyrt, så vi slutade ändå i buffén vilket vi egentligen inte alls ville. Men det var mest prisvärt och där finns det ju lite att välja på. Buffén var helt ok, inget snack om saken – men det var inte det vi egentligen ville ha.
Efter middagen kollade vi igenom butikerna ombord, jag fick mina fina smycken som jag skrev om i förra inlägget, och Martin köpte cognac. Utbudet var inte riktigt så stort som vi hade väntat oss och jag saknade en del saker som jag hade velat köpa. Vi gick upp på däck, njöt av en fantastisk solnedgång, tog lite bilder och gick sedan ner till hytten. Med den fantastiska utsikt vi hade från rummet, behövde vi inte vara någon annan stans. Vi satt där i soffan, drack gott och tittade ut på solnedgången. Helt perfekt!
På morgonen hade vi sk lyxfrukost. Det innebar att vi fick gå längst fram i båten, tränga oss förbi en avspärrning och bli erbjudna champagne direkt på morgonen. Området där vi satt var bara avgränsat med en tjock tross och de på andra sidan blängde på oss. Jag förstår dem! Ganska många gick fel och fick antingen ”jagas” bort eller ”fångas” in. Jag kände mej som apa i en bur ungefär och hade gärna sett en vikvägg mellan utrymmena. Från köket slamrades det så vi knappt hörde vad vi tänkte, så det där med lyx vete sjutton! Men frukostmaten var god, utbudet helt ok och mätta blev vi.
Efter frukost bytte vi om till solkläder och tog plats på soldäck med varsin bok/tidning. Där satt vi tills det var dax för lunch. Så himla skönt! Det är det absolut bästa med kryssningar. Det där att sitta i solen, höra vattnet, en och annan motorbåt, se hur landskapet flyter förbi och bara njuta! Strax innan lunch gick vi tillbaka till hytten, bytte kläder, packade ihop oss och styrde mot lunchbuffén. Den buffén var som kvällsbuffen, men mycket mindre. Det var några saker som var utbytta på efterrätterna och man kunde göra sin egen sallad (stort plus) annars var det lika.
Bakom oss satt en familj med två barn, den ena runt 2 år och den andra runt 6 år. Bägge krälade på golvet där man skulle gå och klättrade i fönstren, gapade och hade sej. Jag noterade, men det störde mej inte särskilt mycket – däremot började jag fundera på om det kanske finns en marknad för barnfria kryssningar. När servitören Jörgen såg ut att inte ha alltför mycket för händerna frågade jag honom om man testat eller övh övervägt barnfria kryssningar. Han personligen hade välkomnat det, men han trodde inte att någon lyft frågan. Jag kollade av lite på Facebook och bland mina vänner var de flesta positiva, även de som har barn kunde tänka sej att åka helt barnfritt. Min tanke var att man kanske kunde ha barnfria dygn en gång varje eller varannan månad. Undrar om klientelet skulle se annorlunda ut på de resorna?
Efter lunch var vi framme i Stockholm igen. Det här är första kryssningen som Martin och jag gör helt själva. Vi hade väldigt mysigt och vädret gjorde nog sitt eftersom vi både kunde titta på den fantastiska solbedgången och sedan sitta och sola på däck. Det blir lixom extra plus på sånt.
Nu har vi testat Tallinksilja och Birka, Viking är kvar – det blir om några veckor. Sen ska vi göra en ordentligt utvärdering på magasinet. Just precis nu föredrar jag Tallinksilja, även om hytten på Birka var mysigare. Det där fönstret var en STOR bonus! Att kunna ligga i sängen och se solnedgången är inte helt fel! Så det blir spännande att se vad Viking har att erbjuda. Ska deras hytter vara ännu bättre?
Jag gillar att åka på kryssning, men man blir bekvämare med åren och jag kan konstatera att jag aldrig mer kommer att bo i en liten fyrbäddshytt utan fönster. Det är helt klart värt att betala extra för något som ser mer ut som ett hotellrum faktiskt. Vi åker inte för festen, utan för att få ett mysigt dygn tillsammans och sova gott på vågorna. Jag sover otroligt gott på båt!
Inom kort kan vi alltså berätta vilket vi tycker är bästa rederiet att ta en kryssning med. Så kika in lite då och då, så får du veta 🙂
Igår var det alltså dax att åka hem från paradiset. Medan mina föräldrar, äldste sonen och Baileys åkte bil, fick Martin och jag snällt ta bussen. Ni anar inte hur skönt det ska bli att få tillbaka bilen och hur mycket jag beundrar familjer utan bil!!!
Eftersom de andra åkte redan vid frukosten, hade Martin och jag förmiddagen för oss själva. Han satt och jobbade, medan jag skrotade runt och fixade lite inför hemresan. Vid lunch traskade vi ut till Löttorp för att testa Bykrogens pizzabuffé, min vägdag får jag äta vad jag vill – så jag passade på 🙂
Mätta och belåtna gick vi sedan vidare till Snäckan för att inhandla lite färdkost = godis! Och sen gick vi hem igen och packade ihop det sista. Strax efter 14 tog vi våra ryggsäckar och gick de kanske 500 meterna till busshållsplatsen. Förr stannade stockholmsbussen precis utanför huset, nu är det något längre men hur smidigt som helst ändå. Där satt vi i solen och väntade på bussen och när den väk kom var vi andra stoppet och fick platser nästan längst fram. När vi stannade för rast i Ringarum gick damen längst fram av, då tog vi snabbt hennes plats och det skulle senare visa sej vara ett riktigt smart drag…
Allt gick bra ända fram till Södertälje, då tjockade trafiken på sej och det blev kö. Tre filer blev ett och trots att klockan var efter 21, så stod trafiken nästan helt still. Så i höjd med Salem frågade jag busschaufören om det möjligtvis kunde gå för sej att släppa av oss. Han svarade lite förvånat ”här, på motorvägen?” Ja, vi bor lixom på andra sidan skogen här, svarade jagg och vi har inget bagage – bara våra ryggsäckar. Genast började våra medpassagerar att kolla hål i viltstängslet och hitta bästa platsen för att släppa oss. Men chauffören hade sin plan klar och när vi ändå pga asfaltsarbete var tvugna att svänga av motorvägen en kort bit, så öppnade han dörrarna och vi hoppade snabbt av och tackade för oss.
Vi hade blivit avsläppta på Bauhaus baksida, så nu vet vi var alla trasiga kundvagnar hamnar! Vi tänkte ta bussen hem, men hade sån tur att mina föräldrar var hos några bekanta i närheten och kunde snabbt komma och plocka upp oss. Tack vare min glappkäft och att jag vågade fråga, slapp vi sitta i den där oändliga kön och var hemma en timme innan utsatt tid istället för ett par timmar försenat. Den som var gladast var nog Baileys som tom fick en sen kvällspromenad eftersom vi ville röra lite på sej efter så många timmar i buss.
Det är inte varje dag man blir avsläppt i farten av en buss på motorvägen och det hade inte funkat om vi haft bagage med oss. Ivrigt påhejjade av de andra resnärerna, livade vi nog upp deras bussresa lite också 🙂
Man brukar prata om att mäns leksaker blir större och dyrare med ålder och i många fall måste jag väl hålla med om att det stämmer. Just i vårt fall har de radiostyrda, små, bilarna växt undan för undan och blivit större och större motorcyklar även kallade donatormaskiner.
Yngste sonen, nu 20 år, har alltid varit intresser av motorer och sedan moppekortet fixades för fem år sedan har målet varit en riktigt stor motorcykel. Jag hejjade på när det gällde moppe-kortet, det innebar en otrolig frihet för både sönerna och mej och de skulle också få trafikvana inför det vanliga körkortet. Junior fixade snabbt moppekortet och när han fyllde 16 köpte han en lätt mc och skaffade även mc-kort så snabbt han kunde. Dagen efter han fyllde 18 körde han upp för bil och strax efter var det dax för lite tyngre mc och nyligen var det alltså dax för det tunga artilleriet…
Under vintern köpte han en 800 cc och har gått och längtat efter att kunna ge sej ut på vägarna. Men först var han tvungen att klara av ytterligare en uppkörning… den fixade han i tisdags och lycklig som ett barn på julafton körde han alla 50 milen till Öland i onsdags. Och igår körde han hem igen… och inom kort ska han rulla tre veckor i Norge på sin älskade tvåhjuling.
Som mc-morsa mår man sådär när man vet att en av de man älskar mest i världen är ute i trafiken, ganska oskyddad, bland en massa galningar, rattfyllon och trötta yrkeschaufförer… Men det var värre när han bodde hemma, då visste jag ju när han var ute och åkte. Nu har jag oftast ingen aning och det är mycket lugnare. Dessutom vet jag att motorcykeln är ett stort intresse han har och älskar, han är inte särskilt riskbenägen och kör inte vårdslöst (vad jag vet). Han njuter av körningen, inte nödvändigtvis av att det går snabbt. Men jag har krockat sittandes på en motorcykel och vet hur illa man kan göra sej även när det går bra. Så jag vet hur oskyddad och utsatt man är, men det vet sonen också! Han är trots allt läskunnig och ser och hör på nyheterna vad som händer i trafiken.
Så jag sväljer och försöker ha is i magen och vara cool. Jag kan inte tvinga honom att avstå från sitt stora intresse för att hålla morsan lugn. Jag är väl medveten om att det kan gå åt helvete, väldigt snabbt, och att han dessutom har statistiken emot sej. Som mc-morsa är det lixom bara att vädja till honom att köra så förståndigt han kan och ha ögonen med sej. Sen är det bara att ha is i magen och hoppas att allt går bra. Mer än så kan man faktiskt inte göra.
Just nu sitter vi på Silja Galaxy och njuter i solen. Vi har varit fram och tillbaka till Åbo och bara haft det lugnt och skönt.
Redan dagen efter älgkrocken fick vi lärdom nr 1, som vi direkt förmedlade till alla våra vänner. Det var att se över sin bilförsäkring och försäkra sej om att man har rätt till hyrbil om något händer. Om det inte ingår ska man byta försäkring eller skaffa en tilläggsförsäkring av något slag.
Idag vill vi förmedla lärdom nr 2; uppsök alltid läkare oavsett om du är skadad eller ej. Det handlar INTE om eventuellt whiplash, nä det handlar om att du behöver ett läkarintyg på att du öht har varit med om en olycka. I vårt fall för att vi ska få ersättning för förstörda glasögon. Våra bilder på mitt blodiga ansikte kan tydligen vara fejk och den krashade bilen behöver ju inte vara vår…
Så om förra fredagen gick åt till att fixa bil och hemtransport, så har den här fredagen gått åt till att försöka få tag i en läkare som är villig att skriva ett intyg en vecka efter skadan och det genom att se på våra bilder och lyssna på oss. Våra sår syns ju knappt längre. Vår husläkare är på semester och till någon annan vårdcentral kan vi inte gå utan att lista om oss. Varför ska det vara enkelt?
Jag har fått utslag på händerna, det är små prickar, som minivattenblåsor ungefär. De kliade första dagen, men inte längre. Det blir varken bättre eller sämre. Jag vet inte om det är stress eller älgloppor. Om det var stress borde det ju vara på fler ställen, nu är det mest på vänsterhand och ett par utslag på högerhand. Nån som har nån teori?
Om bilen vet vi fortfarande inget mer, kanske nästa vecka. Allt beror tydligen på en pytteliten buckla på en stolpe och om bilen fortfarande är säker när den bucklan fixats. Allt är fortfarande ganska luddigt alltså, det är bara glasögonen som är fixade för oss både – men vi vet inte om vi får stå för kostnaden själva eller ej.
Men nu har detta tagit tillräcklig med tid av den här dagen. Nu ska jag jobba lite och sen packa. För ikväll tar vi med oss Senior och drar till Åbo! Vi ska äta gott, skratta och bara vara. Hoppas det blir sol och varmt imorrn så vi kan sitta och sola på däck på hemvägen. Så nu lämnar vi älgen för stunden och försöker tänka på annat. Vi hörs imorrn!
Nu ska jag ge er ett riktigt supertips på resmål! Ni vet ju att vi var i Varberg förra helgen för att se och uppleva Varbergs Kurort. Om vi säger så här: vi åker mer än gärna dit igen!
Oavsett om ni ska på kärlekssemester, ha en aktiv helg, koppla av eller fira något så passar det perfekt att åka dit. Där finns faktiskt precis allt för alla smaker! Det första man ser när man kommer in på området är havet och den enormt vackra byggnaden. Hotellet är ett sanatorium från tidigt 1900-tal som restaurerats men bevarats så gott det går. Det finns rum i olika storlekar och utesende. Vi bodde i en otroligt fin svit med utrymme för en hel familj.
Här finns verkligen alla sorters gäster, i alla åldrar och intressen. Några går runt i badrockar och testar de olika behandlingarna, myser i relaxavdelningen eller sitter på stranden. Andra sliter i gymmet, är ute och springer eller kör vattengympa i saltvattenpoolen. Här finns nämligen massor av aktiviter för den som vill, ledarledda gympapass, yogapass, PT och en massa annat. På kvällen samlas alla i matsalen för att äta buffé eller menyn för kvällen. Allt är väldigt prestigelöst, vissa äter i träningskläder andra har klätt upp sej. Sånt gillar jag!!!
Att stället var fullt och nära 300 personer bodde där märktes inte alls. På lördagkvällen efter middagen drog vi på oss badrockarna och smög iväg till relaxen och vi var faktiskt helt ensamma! I flera timmar flöt vi runt i saltvattenbassängen, bubblade i jaccuzin, testade de olika upplevelseduscharna, bastade och flöt runt lite till. Det var så härligt!!! Synd att vi hade så mycket annat i skallen bara, det hade verkligen varit skönt att koppla av helt ett par dagar där.
Personalen var toppen! Alla hjälpsamma och med hjärtat på rätta stället. Vi vill absolut komma tillbaka och verkligen känna på hela stället och testa fler behandlingar. Den här gången hann jag bara göra en; Horizontal Shower. Då ligger man på en uppvärm stenhäll och får duschstrålar över kroppen i ett särskilt schema och med olika temperatur på vattnet. Det var en annorlunda upplevelse kan man nog säga. Uppiggande absolut!
Man har precis öppnat Sveriges första Thalassospa som innebär att havet blir en del av uplevelsen och just nu har man ett öppningserbjudande som vi förstås tycker att ni ska ta del av. Klicka här så kan ni läsa mer. Vi ska försöka åka tillbaka nästa sommar, nu har vi ju ingen bil… för vi gillade verkligen personalen, hotellet och omgivningarna. Men vi missade så mycket att vi bara måste komma tillbaka. Då ska Lotta få en stor kram av oss. Vår räddande Ängel 🙂