Uselt humör! -

Uselt humör!

maj 21, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Det berömda ekorrhjulet snurrar lite för fort just nu och jag känner att jag inte hinner med mej själv. Det är svårt att vakna på mornarna men jag har tider att passa och måste upp och vaknar därför på ett uselt humör varenda dag. Att starta dagen dålig är inget bra upplägg för resten av dagen lixom…

Jag tyckte jag hade koll på läget förra veckan, men sonens blindtarmsoperation raserade en hel del och fick bägaren att rinna över. Det var ju en himla tur att en del av jobbet inför EU-valet ställdes in, då blev det iaf några luckor i schemat. På de luckorna hade jag tänkt ut och springa, men det har jag varken hunnit eller orkat. Så på måndag kommer jag att dö! Då ska jag nämligen springa Vårruset och i år är jag alltså i sämre form än förra året å då var jag alltså nyopererad…

Vikten ökar och jag kan återigen titulera mej som överviktig, eller som i mina ögon; tjock! Skulle läkaren väga mej just precis idag, så skulle jag få nobben på operationen… Jag har ont precis överallt, som jag får när jag väger för mycket och inte rör på mej ordentligt. Samtidigt har jag inte lust att göra något heller…

Jag har iaf till slut fått ordning på sonens mobiltrassel. Han blev ju lurad/hotad/pressad att köpa ut en telefon med låst abonnemang på 24 månader och nu har vi iaf fått ordning på allt detta med nummer som ska flyttas, abonnemang som ska avslutas och det ena med det tredje. En stor eloge till alla på Tele2 och Comviq som hjälpt oss! Det tog 6-7 veckor att få ordning på allt, men nu hoppas jag ha ringt det sista samtalet i det ärendet. Å vi slapp koppla in Polisen, det var väldigt skönt!

Men fortfarande hänger de där operationstiderna i luften. Jag får inte veta något alls om nånting och ingen vet något om vårdgarantin och vad som händer om jag inte får operationerna innan juni och de tre månaderna tar slut. Jag ringer och blir lovad att man ska ringa tillbaka, men inget händer. Självklart påverkar det humöret!

Idag har jag iaf en ledig förmiddag och solen skiner. Jag tror att alla telefonsamtal är avklarade, men har några mail jag måste svara på. Martin sitter fastklistrad vid den datorn jag har mailen på, så jag får smyga dit när han är på toa eller nåt. Hans examensarbete ska vara klart inom kort och nästa onsdag tar han sin examen. DÅ kanske allt kan lugna ner sej igen. Samma dag jobbar vi även sista dagen på Viktväktarna och ska lämna över allt till vår efterträdare. Det ska bli så skönt när allt är klart, just nu känns det som jag ska kvävas av allt!

Mamma, jag är på akuten…

maj 16, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vi är inte så kinkiga här hemma, utan tar det mesta med en klackspark tills det visar sej att det är skarpt läge. Så var det även i onsdags när Senior ringer mej och säger att han har ont i magen och mår illa… jaja, ont i magen är han ju van vid han har ju trots allt ett fel i magen och pga detta är han ofta illamående och kräks ibland. Jag frågar var det gör ont, om han kan ta upp benen mot magen och om han har feber. Inget tyder på något särskilt allvarligt iom de svar jag får. Ingen feber – ingen inflammation lixom…

Ett par timmar senare när jag är på jobbet ringer han igen ”Mamma, jag är på akuten med blindtarmsinflammation”. Ops… Å där sitter jag på jobbet och kan inte gå ifrån! Visst kan jag väl gå, men då sätter jag Martin rejält i skiten. Visst väljer man alltid sina barn före jobbet… men jag vet att Senior har sällskap på akuten av sin bästa kompis och att hans pappa är på väg. Jag väljer därför att jobba klart och åka dit direkt efter jobbet.

Precis när jag ska åka ringer hans pappa och säger att han åker ner till operation så jag kan åka hem och vänta istället. Ok… snopet! Att inte vara hos sin unge när han ska sövas känns inget vidare, men det är inte första gången och jag vet att han är i goda händer (har vänner som jobbar på narkosen). Så vi kommer överens om att jag ska komma dit tidigt dagen efter.

Strax innan 9 smyger jag in på hans rum, besökstiden är inte förrän 13 – men jag är ju mamma och vem stoppar en sån? Sonen var medtagen och hade ont, och hur gammal man än är så blir man liten när man är sjuk. Medan jag sitter där får han mer smärtstillande och somnar gott ända tills lunchen kommer. Jag hittade tack o lov en del att läsa och kunde på så sätt sysselsätta mej tills han vaknade och när lunchen kom åkte jag hem och kollapsade.

Idag fick han komma hem och under STORA protester följde han med oss hem för att vara hos oss under helgen. Han ville det absolut inte, men jag vill ha koll både på honom och såret och hans hyresvärd behöver lugn och ro.

Förälder är man hela livet vare sej man vill eller ej… å när barnen blir sjuka spelar det ingen roll om de är 1,11 eller 21… man gör vad man kan för att få dem att må så bra som möjligt och skulle gärna byta plats med dem om man kunde. Men det kan man inte så istället pysslar man om dem så gott man kan…

Men inte är det lätt att få hem en vuxen utflyttad son igen, det ska gudarna veta. Åsikterna går väldigt mycket isär titt som tätt och det mesta man gör är fel… Jag har på bara några timmar känt mej som världens sämsta mamma… i bästa fall överlever vi helgen utan att gå varandra helt och hållet på nerverna. I bästa fall alltså 🙂

Rätt man på rätt plats!

maj 12, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag håller ju på att förändra/förbättra mitt liv och min kropp och kallar projektet för min kroppsrenovering. Allt började för ungefär 3 år sedan då jag äntligen fick tid att börja tänka på mej själv igen. Jag tog tag i min vikt och mina sömnproblem och sen har det bara rullat på. Jag har haft turen att träffa på två läkare som tar sina patienter på allvar och älskar sitt jobb och det är det definitivt inte alla som gör…

Dr Kompis på Järna Vårdcentral (ja, jag åker 5-6 mil bara för att träffa en bra läkare) och Dr Torsten på Södertälje Sjukhus. Två män helt och hållet på rätt plats! De här två har nog räddat både livet och förståndet på mej. De hör saker jag inte säger och hittar diagnoser jag inte visste att jag hade… Sen hjälper de mej att leva lite mer smärtfritt och hittar lösningar på problemen. De är guld värda!

Idag ringde Dr T upp mej och konversationen lät ungefär så här:
– Hej! Ringer för att kolla läget med dej. Hur mår höfter, rygg och tumme?
– Jorå, höfterna är ok, jag kan springa igen! Ryggen kanske vi borde
kolla eftersom ingen gjort det ordentligt förut och tummen är värre.
– Ok, åk till drop-in-röntgen och hälsa från mej så börjar vi där med ryggen. Hur menar du att tummen är värre?
– Det är en svullnad stor som en stenkula längst ner mot handleden och det knastrar när jag rör den.
– Å SPÄNNANDE! Det vill jag se!

Inga konstigheter och inget krångel bara ett genuint intresse och fortfarande nyfiken på sitt jobb. Så nu ska jag bara pallra mej iväg till Södertälje och göra en röntgen på ryggen och då särskilt ländryggen. Tummen är redan röntgad men sedan det gjordes har jag alltså fått den där ömmande knölen. Den syns inte så bra på bilden uppe till höger, men när jag håller upp handen så är den stor som en stenkula ungefär, hård och öm. Jag har svårt att greppa runt saker, tex när jag tar en tallrik eller något annat som väger lite. Nåt fel är det ju, så det är skönt att bli tagen på allvar vad det än kan tänkas vara.

Jag är väl medveten om att jag har haft tur! Det är många av mina vänner som söker vård och inte blir tagna på allvar. Jag uppmanar alla att byta vårdcentral om de inte är nöjda. Man kanske får åka en bit, men vad gör det när man får rätt bemötande? Jag gör vad som helst och åker hur långt som helst för att få rätt hjälp och må så bra som möjligt. För det är jag värd! Å det är du med – så ta hand om dej!

Hur toleranta är vi egentligen?

maj 11, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Många skriver om och reagerar på gårdagens vinnare i Eurovision. Jag har läst och funderat… och funderat lite igen. Fenomenet man i skägg och klänning är tydligen väldigt kontroversiellt. Men hur var det med Dana International? Även om det var reaktioner då, så var det långt ifrån detta. Å vår egen Jean Pierre Barda är en snygg man, sminkad och ibland iklädd lång rock som man kan likna med klänning. Även han har skägg… Tomas Di Leva… Eddie Izzard…

Så vad är det då med Conchita Wurst (Thomas Neuwirth) som både upprör och berör folk? Är det att man inte vet om det är en kvinna eller man? Är det att det är en kvinna med skägg? Att någon vågar sticka ut och inte gör en grej av det mer än just stå på scen och framföra ett fantastiskt bidrag i Eurovision. Medan våra After Dark och Army Of Lovers gjort en parodi av sina nummer står Conchita stolt och vacker och seriöst gör det han ska. Ingen parodi, inget skämt.

Man måste få se ut som man vill! Man ska inte behöva placeras in i ett man/kvinna-fack. Det räcker med att vara jag, en stolt människa. Om jag är man eller kvinna spelar ju ingen roll, allt handlar om hur man väljer att framställa sej själv och det ska folk respektera en för.

Å det är där jag blir extra fascinerad. Jag har vänner med olika diagnoser och funktionshinder som inte syns, som de kräver att bli accepterade för. Några av dessa hade väldigt svårt att acceptera Conchitas framträdande och skrev en hel del kränkande kommentarer både på Facebook och Twitter. Ända tills någon ifrågasatte deras kommentarer… de här personerna har alltså gjort precis allt det som de själva blir utsatta för i vanliga fall och krävt upprättelse för. De har kallat Conchita för otrevliga saker, ifrågasatt hans framträdande och hela person. De har själva blivit ifrågasatta hela sitt liv och fått utstå både spott och spe, ändå gör de precis samma sak till en annan person som är annorlunda. Enbart för att en man väljer att stå på scen med skägg och klänning. Vissa av de som kräver tolerans är alltså inte det minsta toleranta själva! Visst är det intressant?

Jag vet att en av dem insåg detta och ändrade åsikt under kvällen, jag hoppas att fler gjorde det. Världen är för hård för att vi ska döma varandra för saker vi faktiskt inte har med att göra. Vi måste alla acceptera varandra för våra olikheter. Det spelar ingen roll hur vi är klädda, vilket kön vi har, vem vi väljer som partner eller vad vi har för hudfärg. Vi ska alla bli accepterade och kunna gå tryggt på gatan dygnet runt utan att utsättas för hot, våld eller trakasserier. Världen ska välkomna oss alla med öppna armar, inte begränsa oss pga våra olikheter.

Conchita är precis vad världen behöver efter Rysslands bojkott av HBTQ under OS. Om Eurovision hade varit i Ryssland vet ingen om Conchita kunnat vara med i finalen. Han kanske hade blivit fängslad eller nekad inträdde i landet. Om han ens hade vågat delta… Å så ska det inte vara! Eurovision handlar inte enbart om musik utan även om politik, så är det bara och igår blev det ännu tydligare.

Igår vann rätt låt, både musikaliskt och politiskt – det är vad jag tycker! En hård värld behöver mjukas upp och det kan faktiskt göras precis på det här sättet. Med musik kan man komma långt, det är ett språk som alla förstår. Ett stort steg är taget, men det är många många kvar innan vi alla blir accepterade för den vi är och väljer att visa upp oss som. Vi är på rätt väg men det kan bli mycket bättre! Alla måste acceptera alla, är vi redo för det? Hur toleranta är vi egentligen?

Blir jag frisk nu?

maj 9, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Man säger ju att de flesta har en mängd önskningar, medan den sjuka bara har en… å så kan det nog vara. Å det gör ju också att man går på varenda grej och testar allt för att må bättre.

Idag var Martin och jag inbjudna till Fitnessgalan på Globen. Vi åkte dit tidigt så vi kunde gå in direkt när de öppnade innan det blev fullt med folk. Vi frossade i träningskläder, kosttillskott, träningsredskap, behandlingar och en massa annat matnyttigt om man gillar träning och hälsa. Men jag saknade info om träningsskor och fler träningscenter, nu var bara FLEX på plats. Det hade varit kul att ta del även av tex Friskis & Svettis mfl.

När vi gick förbi en monter med magnetarmband såg jag ett par himla snygga stövlar och när jag tittade upp var ägaren till stövlarna på väg fram mot mej och det var C som jag känt sedan hon var liten men inte träffat på länge. Så himla kul! Jättefräsch, nygift och lycklig – vilken grej och vilken lycka att få se henne må så bra!

Jag blev presenterad för hennes man och när han fick veta att jag har en blogg och dessutom både fibro och sömnapné så gav han mej genast två magnetarmband; ett ”blingint” med svart och guld och ett vanligt som jag kan ha dygnet runt. De ska hjälpa mot värken och få mej att slappna av och sova bättre… vi får väl se…

Junior köpte ett sånt här armband i somras och då för att vi tydligt fick se bevis på att balansen blev mycket bättre. Alltså var det en fördel när man kör motorcykel och jag vill gärna att han ska göra allt för att köra så säkert som möjligt. Men han har även migrän och när han hade använt sitt armband ett tag så kom han på att han inte haft ont i huvet lika mycket som vanligt… Så det hjälpte iaf honom medan en del menar att det är humbugg… vi får väl se hur det blir för mej. Testa tänker jag iaf göra och vill ni också göra det kan ni kolla på Energy Armor, där har ni allt ni behöver veta.

Efter Globen åkte vi in till city för att äta lunch och när sushikoman började lägga sej över oss rullade vi hemåt. En mysig dag med mycket positiv energi, vi går gärna på Fitnessgalan även nästa år och hoppas jag får tävla ut biljetter då med. Det är öppet för allmänheten hela helgen, så passa på att gå dit du med!

Å du! Följ mej på Instagram (marlenerinda) för fler bilder från dagen 🙂

Frustrerad!!!

maj 7, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ledsamheten har gått över i frustration och irritation och det är MYCKET lättare att hantera! Jag hoppas känslan jag hade i helgen inte kommer tillbaka, det är alldeles för jobbigt att vara ledsen. Man får inget gjort utan går bara runt och flyttar på grejer. Idag är det annorlunda!

Det mesta av mina tillstånd just nu beror nog mest på ovissheten när det gäller mina operationer. Jag väntar och väntar på de där operationstiderna och så fort posten kommer springer jag ut till brevlådan. Hittills förgäves. Igår beslutade jag mej för att ta saken i egna händer, så jag ringde upp bröstmottagningen för att fråga hur landet ligger… typ…

Jag fick prata med en jättetrevlig sköterskan som säger att tiderna innan semestrarna är få, men att den planerande operationssköterskan ska ringa upp mej. Där började en ny väntan. Jag hade med mej både telefon och almanacka överallt igår, till och med på toaletten, men ingen ringde. Förstås! Så strax ska jag ringa dit igen. Min vårdgaranti går ut 4/7, får jag ingen operation innan dess har jag rätt att söka mej privata alternativ istället. Vilket känns helt ok, förutom att halva sommaren har gått då.

Problemet är att jag måste göra brösten först och ögonen sen eller ha några veckor mellan operationerna. När jag opererat ögonen får jag nämligen inte ligga plant på rygg på ca en vecka pga trycket i ögonen och då kan jag ju inte ligga en timme i operation… så jag måste få till hela planeringen rätt för att allt annat också ska bli rätt i slutänden. Så först bröst sen ögon, eller ögon först och minst två veckor senare bröst… det är tur man har koll eftersom sjukvården inte har det…

Något mer som frustrerar mej är vädret! Å dessvärre kan jag inte gör ett dugg åt detta… tyvärr… min kropp mår inte bra av väderomslagen och jag står inte ut med blåsten. Det känns som det har blåst sen i september typ… vill man ha blåst kan man bo på Öland! Nu vill jag ha sol, 20 grader varmt och vindstilla! Det är ju ändå maj!!! Just nu är det 6 grader, det är ju knappast vad man kallar vårvärme… Min kropp är en barometer och mår därefter…

Så nu ska lite frustration ut. Träningskläderna är på och jag ska upp på löpbandet. Träning är bra för det mesta, allt från dåligt humör till en frusen kropp. Men det behöver ju inte vara att springa på löpbandet, man kan ju lika gärna gå eller ligga i sängen och lyfta små petflaskor som hantlar. Eller varför inte dansa med ungarna i vardagsrummet, göra utfall när man dammsuger eller göra burpees i reklampauserna. Träning måste ju inte vara att åka iväg till ett gym och göra en massa övningar med en maskin. Det kräver egentligen bara några minuter av pulshöjning. Som Paolo Roberto säger: hur långsam du än är så varvar du den som sitter kvar i soffan. DET är mitt motto!

Ha en riktigt bra dag, nu ska frustrationen bort!

Hur många symptom har du?

maj 1, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Blev väldigt full i skratt är jag läste Piedras Blogg häromdagen, hon har också fibromyalgi och spaltade upp alla symptom. Jag insåg att jag hade fler rätt där än på matteproven i skolan… Så jag tänkte att jag ville delge mina läsare symptomen och lite hur jag upplever min diagnos som jag fått väldigt nyligen.

Många tror att fibro bara har med smärta att göra, men det är nog det som jag har minst bekymmer med. Självklart har jag ont, det är ju det tyngsta diagnoskriteriet, men smärtan har jag haft sedan tidiga tonåren och är van vid. Då är det värre att hela tiden frysa och att glömma sånt som precis hänt eller att inte hitta rätt ord. Jag trodde ju att jag hade fått alzheimers innan jag förstod att det dåliga minnet hängde ihop med fibron…

Här är de symptom som man känner till just nu (all info är från Fibromyalgiförbundets hemsida) och det stämmer säkert in på många på olika sätt, men tänk då på att man ska ha minst tre månaders generell smärta i alla fyra
kroppskvadranterna, på höger och vänster sida, övre och nedre
kroppshalvan inklusive axialsmärta, dvs. halsrygg, främre bröstkorg
och/eller ländrygg. SAMT Smärta vid palpation (tryck) på elva av
arton specificerade ställen, ömma punkter, så kallade tender points.
Trycket skall vara förhållandevis lätt.

De primära symptomen är smärta och trötthet eftersom det ena förvärrar det andra…
Intensiv och långvarig smärta är en stressfaktor och stressrelaterade
symptom som t.ex. huvudvärk och magbesvär är därför vanliga hos
patienter med fibromyalgi. Smärtan påverkar även sömnen och dålig sömn
leder till ännu mer smärta och ännu mer stress, vilket i sin tur ger
ytterligare försämrad sömn. Slutresultatet blir en onormal trötthet.

GENERELLA SYMPTOM

Fördröjda reaktioner på fysisk ansträngning eller stressande händelser
Svettningar
Feberkänsla
Kalla händer och fötter
Ökad törst
Låg kroppstemperatur
Nedsatt immunfunktion
Lågt blodsocker
Lågt blodtryck
Insulinresistens
Kraftlöshet
Oförklarlig viktuppgång eller viktnedgång
Sug efter kolhydrater och choklad
Huvudvärk och migrän

MUSKEL- OCH VÄVNADSRELATERADE SYMPTOM

Lätt till svår smärta som flyttar sig runt i kroppen
Stelhet (speciellt morgonstelhet är vanligt)
Muskelkramper/-spasmer
Diffus svullnad i kroppen (synlig svullnad el. en känsla av svullnad)
Ländryggssmärta

BIHÅLE- OCH ALLERGIRELATERADE SYMPTOM

Baksnuva
Rinnande näsa
Känslighet för mögel och jäst
Andfåddhet/andningsrubbningar
Öronvärk och kliande öron
Tinnitus
Tjockt sekret i bihålorna

SÖMNRELATERADE SYMPTOM

Lätt eller avbruten sömn, icke välgörande
Trötthet/utmattning
Känsla av ”fallande” vid insomnandet
Krampande muskler nattetid
Tandgnissling

FORTPLANTNINGSSYMPTOM

Menstruationsproblem
Minskad sexlust

MAG- OCH MATSMÄLTNINGSRELATERADE SYMPTOM

Uppblåsthet och illamående
Magkramper
Bäckensmärta
Täta urintömningar/urinträngningar

KOGNITIVA SYMPTOM (FIRBRODIMMA)

Svårigheter att hitta ord
Förvirring
Minskad förmåga att urskilja olika färgtoner
Försämrat närminne
Koncentrationssvårigheter
Helt blankt i hjärnan innan den ”sätter igång”/börjar fungera
Oförmåga att känna igen välbekanta omgivningar

SENSORISKA SYMPTOM

Känslighet för lukter
Känslighet för tryck, temperatur och fuktighet
Ljuskänslighet
Ljudkänslighet
Försämrat mörkerseende
Sensorisk överbelastning (när sinnena ger för mycket information)
Parestesi (onormala känsloupplevelser) – känslor av domningar, stickningar och sveda i armarna

NEUROLOGISKA SYMPTOM

Taktil allodyni (överkänslighet för beröring)
Yrsel
Dåligt balanssinne

KÄNSLOMÄSSIGA SYMPTOM

Panikattacker
Lätt för att falla i gråt
Odefinierad ångest (som inte har samband med en situation eller ett objekt)
Häftig ångest
Humörsvängningar
Oförklarlig irritation

HJÄRTRELATERADE SYMPTOM

Snabb, orolig och ojämn hjärtrytm
Smärta som liknar den vid hjärtattack – (ofta beroende på inflammation mellan bröstben och revben)

HUD-, HÅR- OCH NAGELRELATERADE SYMPTOM

Tydliga, markerade nagelvallar
Naglar som böjer sig nedåt
Fläckig hud
Lätt för att få blåmärken och skärsår
Tillfälligt håravfall
Hastig vävnadstillväxt (icke-cancerogena tumörer kallade lipomer, inåtväxande hårstrån, tjocka och kluvna nagelband)

ÖVRIGA SYMPTOM

Hemorrojder
Näsblod
Läkemedelskänslighet
Intolerans mot alkohol

Jag har som sagt väldigt många av symptomen, men hade ändå ingen aning om eller ens misstänkte att jag hade fibromyalgi. Det var min ortoped som misstänkte det och fick mej utredd. Jag har alltså haft tur! Från misstanke till diagnos tog det kanske 2 månader, om ens det. Jag vet många som gått i 8-10 år utan att få hjälp.

Mitt största problem är alltså inte smärtan i kroppen, utan att jag fryser så det gör ont och att jag är fläckvis kall. Å detta blir bara värre och värre. Just nu är högerhanden iskall, så jag kan knappt skriva. Jag slinter på tangenterna och det tar väldigt lång tid att skriva en hel text. När jag är färdig ska jag värma min riskudde och lägga över händerna och krypa ner under en filt. Det där med minnet är också en av de grejer som jag tycker är värst, men jag har ändå lyckats förlika mej med det. Jag skriver fusklappar och ber folk komma ihåg saker åt mej och nu vet alla hur det är så ingen bli arg när jag glömmer nåt. Att inte hitta ord är något som mest irriterar mej och ibland får mej att framstå som en idiot eftersom jag säger fel saker i fel sammanhang… men men, det får man väl ta då… Å det är klart att det är jobbigt att vara trött jämt, men numera tillåter jag mej att ta en tupp lur och då funkar allt mycket bättre.

Har min diagnos förändrat min situation?
Ja, lite. Jag fattar nu varför jag mår som jag gör och att detta har hindrat mej under en väldigt lång tid. Mycket har fått en förklaring och min familj accepterar på ett helt annat sätt att jag har dåliga dagar. Jag får faktiskt ligga i soffan en hel dag om jag vill! Ont har jag alltid haft och kommer alltid att ha, nu har jag bättre värktabletter att ta vid behov. Men i övrigt så är det mesta som vanligt, men med ett namn.

Problemet nu är väl att jag känner att jag bli sämre och dessutom ganska snabbt. Om det har med vädret och den tröga våren att göra eller att fibron utvecklar sej vet jag inte. Jag vet bara att det uppkommit saker som jag inte sett förut. Som att hela jag skakar och dessutom hackar tänder när jag fryser utan att det är speciellt kallt…

Jag är ganska bra på att leva NU och genom att göra det har jag blivit mycket bättre på att ta hand om mej själv. Genom att dessutom acceptera mina brister och respektera min kropp mår jag väldigt mycket bättre. Jag har blivit bra på att lyssna på min kropp helt enkelt och när den säger stopp är det stopp. Man måste ta hand om sej själv, vem ska annars göra det?

Jag kommer aldrig att bli frisk, men genom att hålla vikten på en hälsosam nivå, motionera, sova tillräckligt och äta bra mat kan jag ändå hålla det mesta i schack. Det är många som har det mycket värre än jag!!!

Om jag hade en Hercules…

maj 1, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

… så skulle jag absolut iaf göra ett försök till bakning. Alla som hängt med mej här på bloggen ett tag vet att köket inte riktigt är min plats i hemmet… jag kan både laga mat och baka, men jag tycker helt enkelt inte att det är särskilt roligt. Å eftersom Martin gillar det så har det fallit på hans lott 🙂

Men som med så mycket annat så kan ju det svala intresset ha med verktygen att göra. Det är ju tex mycket roligare att såga om man har en bra såg och att måla om man har en bra pensel… alltså har jag en känsla av att det kan handla om verktygen även här. Jag har lixom inga bra verktyg att använda vid tex bakning och då blir det inte av.

I lördags fick jag vet allt om OBH Nordicas Hercules. Den magiska maskinen som nästan gör hela jobbet själv. Man behöver i princip bara ha grejerna hemma så gör Hercules resten själv… nästan alltså… man måste trots allt välja ett recept, mäta upp alla ingredienser och hälla i dem i rätt ordning (tror jag) och sen trycka på knappen på Herr Hercules. Men sen gör det resten! Iaf knådningen…

Den nya designen av Hercules är kopparfärgad och lite bullig… nästan som en solbränd vältränad grek alltså. En sån kan man väl inte annat än må bra av att ha i köket? Då skulle nog till och med jag ägna lite mer tid där…

Vad skulle jag baka då? SEMLOR förstås!!! Jag älskar semlor!!! Å jag har ett jättebra recept på semlor som inte är så illa för vikten heller. Det bjuder jag på här:

Semlor
15 stora (8PP/st) eller 30 små (4PP/st)

50 g margarin
2,5 dl lättmjölj
1 pkt jäst
1 1/4 dl kesella
3/4 dl baksirap
1/4 tsk salt
8-9 dl vetemjöl

Blanda som en vanlig deg, jäs i 30 min

Baka ut bullarna, jäs 30 min

Pensla med 1 äggula och 3 msk lättmjölk

Grädda i 6-9 min

Fyll med 150 g mandelmassa och 3 dl mellangrädde

Å grejen är att den här degen ska knådas ganska rejält och det kan jag inte göra med mina händer pga fibromyalgin, alltså skulle den där solbrända vältränade greken hjälpa mej ganska mycket. Å nu säger ni: Men…! Det är ju snart sommar, då kan man väl inte äta semlor…? Då säger jag: Men det kan man väl visst! Kan man grilla på nyårsafton så kan man äta semlor på midsommarafton – sådet så! Å får jag hem en Hercules så LOVAR jag att baka semlor och äta på midsommarafton! Ok?

Åh, du kopparfärgade Hercules, be mine 🙂

Äntligen!

april 29, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

För första gången på länge vaknar jag utvilad och med nyfikenhet på dagen igen. Jag ligger efter med massor av grejer och har förmodligen trampat några av er på tårna, men det har inte varit medvetet – det hoppas jag att ni förstår. Jag har lovat att ta tag i en del saker, men har helt enkelt glömt eller inte orkat – idag ska jag fixa allt så gott jag hinner innan jobbet.

Det är ju så när man har ett dödsfall i familjen att allt lixom stannar av ett tag. Det är som att någon trycker på pausknappen och samtidigt häller slajm över en, allt går väldigt segt och långsamt och det ens går alls… Nu har jag duschat av mej slajmet och tryckt på play igen – nu är jag tillbaka! Men visst finns det svackor och jag trillar säkert ner i det berömda hålet igen, men det brukar gå snabbare att ta sej upp igen när man testat några gånger.

Nu hoppas jag bara att jag kan få mina två operationsdatum så jag vet lite mer hur den närmste tiden ser ut. Allt hänger i luften nu eftersom jag inte vet något… så semesterplaneringen går inte att göra och inte mycket annat heller. Så varje dag när posten kommer är det lika spännande… ska det vara kallelse till Ögonkliniken eller Bröstmottagningen idag då???

Solen skiner och jag har faktiskt inte haft ont på flera dagar, eller ja… inte mer än vanligt alltså… ryggen gör ju alltid ont… men det har varit under kontroll. En av sakerna som jag ska fixa idag är en ny tid hos ortopedteknikern. Jag har äntligen hittat en sommarsko som jag tror går att bygga om (sätta klack på), så nu ska jag komma ihåg att ringa dit. Martin och jag var och handlade i söndags på det nya köpcentret i Kungens Kurva och han hittade hela fem par skor till värsta fyndpriserna. Jag hittade iaf ett par… så nu måste jag nu shoppa ikapp lite 🙂

Jag och en bloggkompis håller på att fixa ett event till hösten där en massa trådar ska knytas ihop. Det börjar ta form, men är en massa saker som måste tänkas på och planeras för att det ska gå i lås. Å dessutom ska jag jobba heltid nästan hela maj, vilket jag inte är van vid. Jag kommer att vara aptrött varenda kväll! Men det är ju bara några veckor som sedan avslutas med ett Vårrus och stängningen av våra klasser och hela vårt företag. Så hjärnan gå på högvarv, så förlåt mej för mysko uppdateringar och att jag ligger efter lite när det gäller det mesta.

Nu ska jag iaf gå ut med hunden så han blir glad och min vikt håller sej där den ska (nästan). Ha en riktigt fin dag everyhopa!

Försöker skapa lugn…

april 23, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Just nu mår jag inte alls bra. Kroppen säger ifrån och trasslet med sonen fortsätter, samtidigt försöker jag skapa lugn, kraft och styrka för att klara av morgondagens begravning. Alla som ska dit är helt uppåner i känslorna, det kommer att bli fruktansvärt jobbigt.

Min kropp markerar tydligt att den inte vill vara med och inte orkar mer. Så jag försöker startar dagarna bra genom att äta frukost ute på trappen varje morgon. Jag har fått möjlighet att testa Loppis bloggbag ”VårPepp” så igår dukade jag upp en rejäl frukost med allt jag fått från dem, ja inte godiset då… men resten. Så det blev teet från Friggs som var väldigt gott med en tydlig smak av choklad och yoghurten (kvarg) Vitalinea PRO från Danone med passionsfrukt – supergod!!! Till detta tog jag en knäckemacka med ägg och en stärkande drink Supernature Purely Greens Max med alger och grejer som ska rensa kroppen och ge energi.

Sen tog Martin, jag och Gunilla en långpromenad med Baileys. En knapp timme och nästan 5 kilometer senare var vi hemma igen. Gunilla åkte hem till sej, Martin
satte sej och pluggade en stund medan jag själv satte mej i solen med
Harlequin-boken ”Min Så Kallade Kärlek”, baren från Naturdiet och godispåsen från Ekorrens Ekologiska. Där satt jag en stund och läste och försökte gå ner i varv så mycket som möjligt. Sen blev det sushi på ett nytt ställe i centrum som var mer än godkänt, dit kommer vi att gå igen. Å innan jag åkte iväg till jobbet snyggade jag till mej med puder från Sheer Cover 🙂

Testbagen den här gången var alltså en riktig feel-good-låda. Precis vad jag behöver nu! Allt var riktigt gott och ska ju dessutom vara bra grejer för kroppen. Så jag laddar med bla teet och algdrinken varje dag nu både för att starta dagen så bra som möjligt, men även för att ladda kroppen på bästa möjliga sätt inför morgondagens begravning som kommer att dränera mej totalt. Jag måste ju finnas där för mina barn, men även orka med mej själv. Så allt jag kan göra måste jag göra. För att orka.

Tack Loppi för att jag fick testa alla fina grejer, jag är mer än nöjd! På lördag ska jag iväg på lunch med Loppigänget, det ser jag fram emot och blir ett perfekt avslut på en jobbig vecka. Det är mycket som händer nu, så man måste ladda med så bra och roliga grejer man kan.

Glöm inte tävlingen om biljetter till Fitnessgalan! Bara några dagar kvar nu… Vinstchanserna är stora – så klicka HÄR!

Det där toalocket…

april 21, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

… sitter för långt ner idag. Jag har så attans ont i ryggen att jag knappt kan resa mej och att öppna toalocket är nästintill omöjligt. Ni vet den där vridande rörelsen som man gör för att öppna, den funkar inte idag… istället får jag böja knäna och lixom niga för att nå locket och kunna öppna det.Tvätta håret var inte heller helt enkelt…

Vet inte om det beror på att jag hade mina gamla gympadojor när jag klippte gräset igår. De har ingen förhöjd klack och jag gick i dem ganska länge och då blir ju hela jag sned. Eller också var det för att jag låg på det hårda trädäcket i förrgår, på mage, och somnade som en stock. Jag kände efteråt att ryggen var helt paj, men trodde det skulle gå över under natten. Eller också är det en kombination av bägge plus lite fibro…?

När jag vaknade igår hade jag också ont, men inte så här mycket… Det brukar bli bättre efter en promenad, så vi gick nästan fem kilometer med flera backar som drog ut ryggen ordentligt. Visst känns det bättre, men inte helt bra. Vädret var fantastiskt så jag passade på att fixa sommarfötterna, klippa gräset och plantera om alla inomhusblommor. Sen satt jag och läste en lång stund i solen och bara njöt tillsammans med hunden. Jag gjorde så mycket jag kunde när jag ändå var i farten eftersom jag aldrig vet hur nästa dag blir och hur jag mår.

Idag har jag alltså inget annat val än att ta en lugn dag i solen, men vi har varit på vår dagliga långpromenad och lyckats kapa några sekunder till på vår slinga. Det är måndag och då väger vi oss här hemma och det var ju ingen rolig upplevelse. Vågen kved ”En i taget!” och var fräck nog att visa ett helt kilo plus… skit också! Men med oro i kroppen, värk, salt mat och lite godis så blir det så… idag kör vi upp på banan igen och fyller i checklistan tills vikten är där den ska igen. Vi gör så gott vi kan tom torsdag och sen kan livet gå vidare igen.

Det är iaf sol idag med, det är jag tacksam för 🙂

Äntligen sol!

april 19, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

De har varit ett par riktigt jobbiga dagar efter en riktigt kämpig period och vi har fortfarande en del jobbigt framför oss, men just idag har allt varit toppen!

Dagen började med att jag vaknade av att solen sken in genom sovrumsfönstret och det lovade ju gott för resten av dagen. Efter en snabb frukost gick vi ut med Baileys och var ute nästan en timme. Det var så otroligt skönt och vi njöt verkligen av promenaden.

När vi kom hem hade Senior kommit. Medan Martin var kvar hemma för att förbereda påsklunchen åkte Senior och jag till Skärholmen för att försöka trassla upp en del av skiten han försatts i. Tyvärr gick inte det, vi måste vänta tills på tisdag när helgdagarna är över. Men men… det ser ut som allt går att lösa iaf och det är ju huvudsaken.

Så åkte vi hem. Senior hjälpte mej att duka och fixa inför lunchen och Martin fixade maten. Klockan 13 hade jag båda grabbarna hemma, plus Juniors flickvän och Martins föräldrar. Mina föräldrar drog iväg till Öland över helgen. Baileys var överlycklig och sprang runt som en tok mellan allihop. Han har inte träffat Martins föräldrar på ganska länge och blir alltid lika glad när både de och killarna kommer – så han tyckte livet var toppen!

Vi åt, pratade och delade ut påskägg och ett par timmar senare var vi ensamma igen. Vi dukade snabbt av och ställde möblerna på plats igen och sen tog jag och Baileys plats ute i solen. I bara underkläderna la jag mej på vårt soldäck och somnade direkt i solen. Så otroligt skönt! Men nu har jag så ont i ryggen att jag knappt kan gå… jaja, det var det värt!

Baileys njöt och vägrade att komma in förrän långt efter att jag gett upp. Nu har vi suttit och slökollat på film och käkat godis. Jag har också fått påskägg och min familj känner mej, jag har fått TRE Salmiakki, 2,5 finns kvar 🙂

Vi behövde verkligen en bra dag! Vi behövde träffas hela familjen, få sol på näsan och lite lugn och ro. Nästa vecka är det dax för begravning… det kommer att bli otroligt jobbigt…

Humöret är som vädret…

april 14, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag borde verkligen tjänstgöra som barometer…
När vädret är grått och tråkigt är jag också det och när vädret är soligt och varmt är jag det 🙂

Förra veckan var riktigt jobbig! Det var rejält kyligt, blåsigt och trist. Jag hade ont och mitt humör var nere vid fotknölarna. Idag skiner solen, det är nästan vindstilla och värmen att kommit tillbaka. Alltså lever jag upp och gör mer än jag borde.

Tyvärr syns förra veckan väldigt tydligt på vågen, så det var 0,9 upp idag. Jaja, bara att kämpa på… det tar jag bort den här veckan om solen håller sej kvar. För så är det alltså: dåligt väder = plus på vågen, bra väder = minus på vågen. Det blir så när man har ont av kylan.

Men idag mår jag bra! Så vi har tagit en lång promenad. Martin höll i hunden och jag höll i kameran. En massa bilder av våren blev det och pälsbollen ville också vara med 🙂

Jag fixade lite på baksidan, plockade upp hundskit och tog bort lite skräp. Sen åkte jag till vår fina park Hågelby som ligger här i närheten för att prata bloggevent med dem. Jag la fram vår idé och de blev jätteintresserade och ska nu återkomma till mej inom kort. Tanken är att vi ska ha en dag med Tema Foto för att lära oss mer om foto till bloggar och Instagram. Går allt som vi vill så blir detta av i oktober eller november. Det känns riktigt spännande!

Sen åkte jag vidare till Maxi för veckans handling. Medan jag var borta fixade Martin lunch och nu när den är uppäten och han återgått till sitt pluggande ska jag fortsätta ute. Jord ska fyllas på i trädgårdslandet och täckbark ska fyllas på i rabatten på framsidan. Sen ska jag plantera om alla inneblommor också hade jag tänkt, men jag kanske tar slut på vägen. Sånt vet jag lixom aldrig…

Yr.se har lovat fint väder imorrn också, men lite kallare – men sen ska det dröja till fredag innan det blir fint igen. Jag avskyr det här varannandags vädret, jag mår inte bra av det. Men det är ju inte mycket man kan göra åt det… Men nu skiner solen så det är bäst att utnyttja det så mycket man bara kan.

Jag har funderat på det här med svartsjuka… ikväll eller imorrn kommer jag att ge er mina tankar kring detta. Så titta in lite senare igen, så ska vi prata allvar..

46 dagar kvar!

april 12, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Mycket tid ska spenderas här!

Att vara 44 år och veta att man bara jobbar 14 arbetspass till och sen kan göra precis vad man vill är en ganska häftig och svindlande känsla. 46 dagar går ju faktiskt väldigt fort! Den 28:e maj lämnar vi över allt till Susanne som vi tills dess ska hinna lära allt vi kan och helst lite till. Så nu har jag börjat göra små listor och ska fixa en lathund åt henne för att underlätta hennes jobb i början.

29 maj är jag alltså ledig jämt! Från och med den dagen gör jag vad jag vill, när jag vill. Det känns så himla lyxigt! Många tycker att jag gör helt rätt, några tror att jag kommer att få tråkigt. Men jag har ju hur mycket som helst att göra! Och det bästa är att om jag har en dålig dag så finns det en ny dag dagen efter att göra grejerna på istället, en dag då jag förmodligen mår mycket bättre. Alltså behöver jag inte bli irriterad eller stressad över att en dag faller bort, jag har ju hur många nya chanser som helst. Den här veckan har jag haft väldigt många dåliga dagar, då jag inte borde varit utanför dörren utan varningsskylt runt halsen (”Ilsken kärring med värk”). Om 46 dagar kan jag låsa in mej och invänta en bättre dag 🙂

Det första som ska göras är förstås operationerna; ögonen och bröstförminskningen. Så en stor del av sommaren går bort i smärta. Som det ser ut nu så finns det en chans att Martin börjar jobba direkt i Juni, så jag får sköta mej själv här hemma. Det blir intressant… fixa mat och sånt utan att kunna lyfta armarna på två veckor. Effektiv viktminskning kanske? Det blir att dricka flytande med sugrör typ…

Men när allt är fixat och jag har läkt ihop igen, så ser jag ett aktiv liv framför mej. Jag ska träna, ta hand om mej, ha ordning hemma, ta bättre hand om mina kontaktbarn och kanske ta ett uppdrag till, ta fler pass i Tingsrätten, jobba med valrörelsen, träffa vänner, gå på event och mysa massor med hunden. Jag har faktiskt sökt som volontär till Min Stora Dag, så jag hoppas få jobba lite med det också. Dessutom ska jag gå en fotokurs, börja med yoga och jag har en liten fundering om att börja sjunga igen… Det finns massor att göra!!!

Som jag ser det nu så öppnar sej en helt ny värld för mej! Jag kommer fortfarande att ha ont av fibron ungefär hela tiden, men de dåliga dagarna är ok – det kommer en ny dag snabbt igen och den är förmodligen bättre. Och är den inte det, så gör det inget! Jag har ju hur många dagar som helst på mej att göra grejerna jag vill och behöver inte stressas av dåliga dagar. DET känns superlyxigt!

Jag vet att det är en stor förmån jag har, men jag tänker inte ha dåligt samvete för att alla inte kan göra som jag. Vi har planerat detta i många, många år och betalat av på huset, sparat pengar, fixat all renovering hemma och verkligen planerat för att leva så billigt som möjligt from nu. Allt är noga förberett och nu får vi se om vi la upp det smart eller om vi kunde varit ännu smartare. Vi är vana att leva på lite pengar, så bara Martin får ett jobb så klarar vi oss vilken lön han än får.

Om 46 dagar börjar ett helt nytt liv för oss, ett liv jag längtat efter väldigt länge. Efter att ha tagit hand om andra i 20 år ska jag äntligen ta hand om mej själv och skapa det friskaste och bästa livet som jag bara kan. För att kunna hänga med och göra allt jag vill ännu längre! Nu är det MIN tur!!!

Två maskiner tvätt på 23 dagar…

april 11, 2014 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu sitter jag här och fryser igen… å det beror förstås på att det regnar ute och har varit väderomslag igen. På fötterna har jag duntofflor och över axlarna en tjock tröja. Problemet är att fingrarna är iskalla från knogarna och fram till fingertopparna. I kombination med långa naglar blir resultatet att jag fastar mellan tangenterna och slår ner fel knappar… men men, ett i-landsproblem enligt mej. Jag har ett bra liv! Min kropp funkar ändå rätt bra och jag har tak över huvudet – en del har varken det ena eller det andra. Lite fibromyalgi har ingen dött av 🙂

Martin är i stan på anställningsintervju så jag håller förstås tummarna, mental… gör jag det fysiskt får jag ont. Han är faktiskt headhuntad, så självklart hoppas vi att det ska gå vägen. Det skulle vara helt otroligt om det gjorde det. Snacka om att en mängd funderingar och en hel del oro skulle försvinna. Jobb finns det, en hel del, frågan är bara om han börjar i Juni eller Augusti. Vår plånbok skulle gilla Juni, min kropp skulle gilla Augusti…

Så här sitter jag alltså och funderar. På livet, vädret, jobb, framtiden och en massa annat. Livet har ju förändrats ganska mycket för oss det senaste året. Vid den här tiden förra året bodde vi fyra stycken i huset, nu är det bara jag Martin och jag kvar. Förra året körde jag ungefär en maskin tvätt om dagen, nu har jag kört två på 23 dagar… förra året var det trångt om utrymme och svårt att hålla ordning. Nu har jag ett kombinerat gästrum och kontor och ett eget träningsrum och det är himla lätt att hålla ordning överallt förutom på köksbordet av någon underlig anledning. Förra året hade jag ingen aning om fibromyalgin eller de två operationerna jag nu ska göra…

Så livet förändras och det är lixom bara att hänga med. Och jag gillar det! Allt som hänt under året har varit positivt, kanske inte mina diagnoser men i stort sett allt annat. Men även en diagnos kan ju vara positiv faktiskt. Man vet vad man har att utgå ifrån och kan i bästa fall starta en behandling. Det mesta är nog positivt så länge det är behandlingsbart.

Å nu ska livet förändras igen! Om 47 dagar avslutar vi vårt samarbete med Viktväktarna och jag ska bli lyxsambo. Jag ska göra vad jag vill, när jag vill, men utan någon tjockare plånbok. Jag kommer att tjäna någon tusenlapp i månaden, bla på uppdraget i Tingsrätten och i mitt uppdrag som kontaktperson. Tillräckligt för att ha fickpengar och kunna åka till stan och lite sånt. I övrigt kommer jag att leva på Martin och det är helt ok för oss att det blir så. De flesta som fått veta tycker att vi gör helt rätt och väldigt många önskar att de kunde göra samma sak. Vi struntar i vem som tjänar pengarna här hemma och vem som betalar vad, huvudsaken är att räkningar kan betalas och att man mår så bra man kan. Jag behöver inte ett arbete för att vara värd något eller för att ”förverkliga mej själv”. Martin däremot vill gärna ut i arbetslivet och använda sina nya kunskaper. Och delar sen gärna med sej av det han tjänar till mej. Han kommer även att betala in på mina privata pensionsfonder, så att jag inte står utan pension när jag blir äldre.

Många försöker också få det till att jag nu ska bli en tvättäkta hemmafru med förkläde runt mindjan och ha maten klar på bordet när Martin kommer hem. Men då skulle han få en chock och förmodligen köra mej till psyket, så det passar jag mej för. Varför ändra ett vinnande koncept? Han gillar att laga mat, det gör inte jag… Jag städar heller, tvättar och klipper gräs. Då får han faktiskt fortsätta att laga maten fast han jobbar heltid. För det är också något som är helt ok för oss och som vi kommit överens om. Det är lixom så det funkar hemma hos oss, vi pratar med varandra och kommer överens om saker och ting. Mycket enklare än att göra som andra tycker 🙂