Nu är det bara ett par veckor kvar av augusti och sommaren. Hur gick det, om vi tänker på vikten alltså? Blev det som ni hade planerat, sämre, bättre? Oftast blir det ju inte som vi tänkt, men vet ni? Det gör inget! För det finns alltid en dag imorgon och en ny chans 🙂
Sånt som är gjort går inte att göra ogjort och det är ingen större idé att älta heller. Så konstatera istället bara faktum, fundera på vad som gick snett, lär av det och gör en plan för nästa gång, stryk ett streck och kör upp på banan igen. Det är faktiskt inte värre än så.
Nu är det drygt fyra månader kvar till nyår, mycket kan hända tills dess. Nu kör vi!
Även den här veckan passar allt i matlådan, även fiskgratängen om man pressar potatisen innan frysning. Så gör lite extra och fyll på matlådorna i frysen, sånt är alltså tacksamt när man står där utan tid och fantasi.
Här hemma tuffar vi på, det mesta är som det varit sedan i mars. Två dagliga promenad, lunchdate med maken (vi sitter på varsin våning och jobbar), styrketräning må-on-fr. Rutiner rutiner, jag gillar dem 🙂
Häng med på instagram om ni vill @marlenerinda, mitt liv som Guldmedlem och normalviktig sedan 16 år tillbaka. Och ha koll på Du i Fokus, där kommer mycket gott nu!
Nu är de allra flesta tillbaka på jobbet efter semestern, vi också. Skolorna börjar inom kort och höstens aktiviteter startar upp. Fortfarande med viss begränsning såklart pga pandemin.
Höst betyder nystart/omstart för många när det gäller framförallt vikten. Då kan det vara smart att titta tillbaka på tidigare viktresor, se vad som gick bra resp dåligt då och lära av det till den här gången. Ni hittar mina bästa tips HÄR.
För mej är planering viktigt. Vi har alltid färdiga matlådor i frysen till lunch, så man slipper fundera på den saken. Lunch ska gå snabbt och vara enkelt, vad är då bättre än en färdig matlåda? Tips på 70 olika rätter som passar i matlådan, hittar du HÄR.
Så lägg ner några minuter på att planera och fundera, så sparar du tid i längden 🙂
Den här veckan är riktigt god och allt passar faktiskt i matlådan, så passa på att laga lite extra när ni ändå håller på. Vi har lagat en massa nya rätter under sommaren, jag skriver recept för glatta livet. Ha koll på Du i Fokus, för en massa goda nyheter.
Häng med på insagram @marlenerinda så ser ni vad som händer i köket just nu 🙂
Inte kunde väl jag ens ana att mitt liv skulle förändras så totalt när jag gick till Viktväktarna för exakt 20 år sedan idag. Att jag inte bara skulle få en bättre hälsa utan även en äkta man!!!
Det kan vara så att en av de viktigaste dagarna och viktigaste besluten var för precis 20 år sedan. Jag var på botten, rejält utbränd och mådde riktigt dåligt. Jag hade ingen jättestor övervikt, men jag var tvungen att lära mej äta på ett vettigt sätt och helt enkel bli lite hälsosam. Både för min egen och mina barns skull. Jag var dessutom sjuk med flera olika diagnoser, men det visste jag inte då.
Så min mamma tog med mej till Viktväktarna i Tullinge, måndagen den 7 augusti 2000. Tänk att en sån liten grej kan förändra hela livet. Det började sådär… redan efter första veckan ändrade man från gula/gröna/röda prickar till Points och det var väl ok, alla program funkar ju – men så dog min bästa kompis bara fem dagar in i mitt nya liv. Hon hade varit lika inställd som jag på att jag skulle börja att ta hand om mej, så med det i skallen fortsatte jag framåt trots att jag sörjde henne något enormt.
Veckorna gick å hektona försvann, jag säger hekton eftersom jag aldrig varit en sån som tappat kilon. Det gick långsamt, så långsamt att dåvarande konsulenten frågade om jag ville hjälpa till vid vågen som lite extra pepp. Det ville jag. När jag inte hade barnvakt, satt killarna under bordet där jag hade vågen. Så man kan nog säga att de är delvis uppväxta på Viktväktarna och kan det mesta 🙂
Ibland satt en kille i kassan, men oftast var det olika tjejer. Den där killen dök upp lite här och där, men var ingen jag tänkte något särskilt på. Han var väl trevlig, men ganska tyst och blyg – dessutom yngre, inget för mej alltså! Tänk om jag vetat…
Efter några år började jag väga på flera olika ställen och då var han där igen. Från början sågs vi varje onsdag, sen blev det varje torsdag också… Nu kände vi varandra lite, men bara som ytligt bekanta. Martin, som han hette, var väl en rätt rolig prick, men fortfarande inget för mej. Datanörd lixom… nej tack!
2008 var jag helt pank. Martin hade gått från kassör till konsulent/coach och behövde nu en kassör. Jag hade precis lärt mej kassan och var i stort behov av pengar och frågade om han behövde hjälp. Det behövde han och helt plötsligt sågs vi fyra dagar i veckan och hade skitroligt. Det tog bara ett par veckor så flyttade han in. Med barnens medgivande förstås! Killarna tyckte att han lika gärna kunde flytta in eftersom han ändå alltid var hos oss, dessutom hade han ett nytt Play Station 🙂
Å nu är vi gifta! Det tog några år, men till slut blev det så. Jag tog alltså steget att skriva in mej på VV den 7 augusti 2000, la om hela mitt liv, började äta, gick ner i vikt och tog hand om mej. I januari 2001 började jag jobba vid vågen, senare i kassan och 2010 var vi egna företagare (som man numera är på vv) och hade ett 10-tal klasser i veckan och hundratals medlemmar som passerade min kassa varje vecka. Ett tag hade vi Sveriges största klasser!
Jag älskade mitt jobb på Viktväktarna och vi var bra på det vi gjorde, men man brukar ju säga att allt har ett slut. Martin ville satsa på sin dröm och började plugga. När han var färdig 2014, sa vi upp oss, han fick dessutom sitt drömjobb och jag kunde gå hem och ta hand om mej. Vid det laget hade jag fått en mängd diagnoser till följd av utbrändheten, bla fibromyalgi, hypotyreos och en sömnstörning. Så jag blev hemmafru, världens sämsta 🙂
ViktVäktarna förändrade hela mitt liv. De hjälpte mej att hitta verktygen att må bra. Idag har jag varit Guldmedlem och hållit vikten i 16 år och mår nog så bra jag kan tror jag. Å tänk att Viktväktarna även serverade även en man åt mej! En man som skulle ta ner månen till mej om han kunde. Vem kunde tro det lixom?
Egentligen ska jag väl tacka mamma som drog med mej. Tack mamma! Hon som var Guldmedlem och visste att ViktVäktarna fungerar. Men hon hade nog ingen aning om hur bra det skulle funka för just mej. Men vi är alla rätt nöjda med utfallet, iaf Martin och jag.
Så skriv in er på Viktväktarna, gå på möten och förändra hela era liv. Allt kan hända 🙂
Augusti och kräftskivorna är här! Gillar ni kräftor? Det gör jag! Jag är galen i skaldjur och just kräftor och räkor hör till favoriterna, men även krabba och hummer förstås. Vi har åkt på skaldjurskryssning med Birka i flera år, men i år blir det av förklarliga skäl inget… såååå tråkigt 🙁
Men men, bara att fixa själva. Så på lördag äter vi kräftor med tillbehör! En traditionell västerbottenpaj brukar ligga på runt 150 sp, vår är på 25/30 för en hel paj. Bra va! Då kan man tom ta flera bitar 🙂
Fredag: Vitlöksräkor (Grön 6, Blå 5, Lila 5 plus ris)
Lördag: Kräftor med Västerbottenpaj (Grön 30, Blå 25, Lila 25 för hela pajen)
Söndag: Grillat med potatiskaka (Grön 21, Blå 19, Lila 5 för hela kakan)
Martin börjar jobba igen på torsdag efter en härlig men rätt intensiv semestern. Renoveringen av förrådet tog första dagarna och sen har det lixom bara rullat på. Nu känns det väldigt långt till nästa ledighet… men men, det är som det är bara att gilla läget och göra det bästa av det. Vi är ju iaf friska och det är huvudsaken!
Då är vi på väg in i augusti. Varför går sommaren och min favoritårstid så fort? Tänk om man kunde stoppa tiden när de är som bäst, då hade jag stannat den ungefär nu. Vår dröm om att bo i solen på vintern blir bara starkare och starkare och vi kommer ett steg närmare varje dag 🙂
Vädret är fortfarande ostadigt, så veckomenyn är lite blandad. Lite lättare mat, lättlagat och några som passar matlådan till dagar man inte har lust att laga något.
Just nu testar vi massor med nya recept, håll koll på instagram @marlenerinda och på Du i Fokus – där recepten läggs in så fort vi hinner. Vi försöker ha en blandning av fågel, fisk och mittemellan och så lite sött också – precis som i mina veckomenyer. Säg gärna till om ni vill att vi ska testa något med en särskild råvara, det är bara skoj att hitta på något nytt 🙂
Igår var det måndag och på måndagarna är det vägning hemma hos oss. Jodå, alla väger sej, tom hunden… veterinären vill nämligen att han går ner lite han också. Så där står vi på rad vid vågen och väntar på vår tur. Nä, riktigt så går det inte till 🙂
Jag brukar vakna först. När jag är färdig med morgonbestyren hoppar jag upp på vågen och hoppas att mina ansträngningar ska visa sej. Oftast står det plusminusnoll, det är jag van vid – ibland blir det även ett plus, men så ibland blir det ett minus. Jag är ok med det mesta, även ett plus om jag vet varför.
Jag har lärt mej under åren, att jag inte kan räkna ut alls vad vågen kommer att visa. Det kan visa helt olika två veckor, trots att jag gjort exakt samma saker. Så är det bara. Corona gav mej chansen att verkligen leva som jag lärt i många år, så jag har lyssnat på kroppens signaler, sovit och vilat när jag är trött, ätit lagad och nyttig mat i vettiga mängder, motionerat och skrattat mycket. Jag har gjort exakt samma sak i drygt 4 månader och faktiskt skött mej i stor sett exemplariskt. Både för att må bra och som ett slags experiment, bla för att se hur vågen reagerar över en längre tid när man gör allt likadant. Jag konstaterar återigen att man nästan aldrig kan räkna ut vad resultatet blir.
Ni ser ju själva hur det fungerar för mej, min kropp släpper ifrån sej vikt ungefär var sjätte vecka. Bilden visar vikten mellan 62 och 58 kilo, kurvan ser fin ut men det är faktiskt bara 3 kilo (61,9 – 58,8). Midsommar gav 4 hekto plus, som snabbt jobbades bort. Easy come easy go lixom.
Jag står still, tappar något hekto, sen står jag still igen innan jag några hekton till. Å så ser det ut. Ett hekto i taget, ibland några – men aldrig ett direkt ras. Nu har jag iofs ingen övervikt och en del av mitt experiment var också att se hur långt jag kan nå och hur kroppen fungerar i olika situationer som sk normalviktig. Min målvikt är 60, jag är 156 cm lång. För att vara guldmedlem hos Viktväktarna får jag väga max 62, så det är en gräns jag försökt att inte överskrida genom åren och lyckats hyfsat.
När vi gifte oss för 4 år sedan vägde jag 58 och var nöjd, sen har jag gått upp och ner lite – men det är en vikt jag tycker passar mej och som jag vill hålla. För fyra år sedan såg livet lite annorlunda ut och även om jag hade en vikt jag trivdes i så hade jag knappt några muskler. Det har jag nu och när man tränar är det svårare att anpassa maten om man fortfarande vill gå ner i vikt eller stå still. Så det har också varit en del av mitt experiment. Hur mycket ska jag äta för att träna som jag gör?
När vi corontänade oss i början på mars vägde jag 61, 9. Alldeles på gränsen alltså, i min värld. Jag tänkte att nu ska jag sköta mej nästintill exemplariskt så länge vi har den situation som vi har. Det är alltså fyra månader nu. Jag har ätit frukost och lagad mat två gånger om dagen, plus mellanmål om jag kommit ihåg. Oftast frukt men lika ofta en glass. Jag har gått promenader på kanske 30-45 min, två gånger om dagen och tränat 15-20 minuter tre gånger i veckan. Godis och glass har avnjutits, inga förbud har funnits – jag har hållit mej hyfsat inom mina dagliga smartpoints. Inte något mirakelprogram alltså, bara sunt förnuft.
Å vad har hänt då? Jag har gått ner 3 kg och behållit min muskelmassa rätt hyfsat tycker jag. Kroppen har fått andra konturer och är slankare. Ni får jämföra själva helt enkelt, titta på bilden högst upp. Jag kan konstatera att den här tiden fungerat bra. Jag har inte varit hungrig, inte känt att jag offrat något, jag har mått bra i min värk (så bra jag kan med tanke på alla väderomslag), kroppen känns frisk, smidig och stark, jag sover bra, orkar mer, är piggare och gladare.
Det mesta är faktiskt bättre, men jag är inte klar! Vi är fortfarande i corontän och experimentet fortsätter. Kanske kan jag nå min drömvikt, vilken det är håller jag för mej själv. Huvudsaken är att jag mår bra och att kroppen känns stark. Jag hade aldrig orkar klippa häckar och målat tak för något år sedan. Och jag kan ju säga så mycket, att om corontänen fortsätter in på hösten – då kommer jag att se helt annorlunda ut i kroppen än sist folk såg mej ”IRL”. Jag har aldrig förr varit så här vältränad och får jag ännu längre tid på mej vete sjutton vart det slutar. Vi får helt enkelt se 🙂
Häng med på instagram @marlenerinda i min vardag som långvarig Viktväktare och Guldmedlem. Med tips och pepp kring enkel och funktionell träning, mat och livet i övrigt. Nåt gör jag ju tydligen rätt eftersom jag mår så rackarns bra 🙂
Äntligen har Martins semestern börjat! Eftersom han har jobbat hemma hela våren, så blir det inte jättestor skillnad nu – men någon timmes sovmorgon blir det ändå och några små utflykter när vädret tillåter.
Och veckan som kommer är lite speciell, iallafall för oss. Vi har nämligen bröllopsdag! Och förlovningsdag, det är nämligen samma datum. Så på torsdag kommer vi att vara lite extra larviga, dela på en härlig sommartallrik och mysa. Det kanske blir en utflykt, vi får se och det får ni också om ni hänger med på instagram @marlenerinda Man vet aldrig vad vi hittar på 🙂
Måndagens omelett funkar självklart även med annan svamp, men vi har massor med kantareller i frysen och tar det. Den passar även till frukost eller lunch förstås. Kycklingen med jalapeno är superenkelt och passar kanon i matlådan, precis som kasslertornen. Kycklingspetten är skitgoda rent ut sagt, marinerade i cocacola 🙂
Å bara för att det är vår bröllopsdag bjuder vi på en liten bonus. Världens enklaste minipaj med hallon och kokos. Testa, det är så enkelt och gott!
Ha nu en riktigt fin vecka och ta hand om er ordentligt.
Halva sommaren har passerat och många av er har säkert semester just nu. Visst är det väl surt att det härliga vädret försvann? Det här regnandet och blåsandet kan man ju vara utan lixom, men nu ska det tydligen bli lite bättre.
För oss innebär sämre väder att vi jobbar mer inomhus. Vi renoverar, röjer, jobbar och tränar. Det går det med, men man vill ju gärna kunna sitta ute och mysa också.
Just nu kommer det massor med nya recept ur experimentköket. Ha koll på Du i Fokus så missar du inget, det är mängder med härlig grillmat, sallader och annat smaskigt.
Om ni, precis som vi, försöker fixa lite matlådor, så funkar det mesta den här veckan till det. Jag vill särskilt rekommendera fiskgratängen, pajen, grönsaksgratängen och färsspetten. När barnen bodde hemma slickade de tallrikarna när vi hade färsspett, raitan är kanongod och passar till det mesta.
Hoppas ni får en riktigt fin vecka och att ni hänger med på instagram @marlenerinda – så snart vädret blir bättre ska vi ut och upptäcka Sverige igen. Ni följer väl med!
Juli är här, vädret hoppar fram och tillbaka, man vet inte om man ska klä sej för regn eller vad man ska äta. Jag tycker inte om sånt här väder! Mitt perfekta (sommar)väder är sol, 25+ och en svag liten bris, regn någon natt då och då. Varför kan det inte vara så?
Just nu hoppar vi också lite fram och tillbaka, beroende på just vädret. Vid sol sitter jag ute och läser böcker som ska recenseras, vid mulet och regn jobbar jag inne. Renoveringen fortsätter i förrådet, vi är inte helt färdiga än – men snaaaart! Så vi har inga sysselsättningsproblem, tvärtom!
Dessutom leker vi fram nya recept konstant! Minst 2 varje helg, ni ser dem på instagram @marlenerinda först. Sen brukar det ta ett par veckor innan jag hunnit skriva receptet och fått ut det i Du i Fokus. Vi har några riktiga kanonrätter på väg ut, så håll koll!
Vill ni passa på att fixa matlådor, så är det linsgrytan, kasslersåsen, och kycklingen som ni ska göra mycket av. Det ska vi göra, för nu är matlådorna slut! De har gått åt till lunch när det varit varmt, så nu måste vi fylla på. HÄR finns mängder med mat som passar i matlådan, sånt man kan fixa när det är sämre väder 🙂
Ha en riktigt fin vecka nu, vi ska ge oss ut och vandra snart igen. Ni hänger väl med!
Juli står för dörren, halva sommaren har snart redan passerat. Vi kämpar på i vår lilla bubbla och har det rätt bra ändå. Vi gör små utflykter, oftast med fötterna till platser där man har naturslingor. Så himla praktiskt att både gå, samla steg, få motion, se nya platser och ta massor med fina bilder på en och samma gång. Rekommenderas varmt!
Vi har även kollat in utegymmen i vår närhet. Vi har precis där vi bor i Tumba Park, sen finns det fem till hyfsat nära och ytterligare sex i kommunen. Så här i Botkyrka har vi inget alls att skylla på! Några är dessutom väldigt fina, men massor av bra utrustning för hela kroppen. Kolla in hur det ser ut där du bor, ett hett tips även när det inte råder pandemi. Inga abonnemang krävs och det är helt gratis 🙂
Våra matexperiment fortsätter, ha koll på min instagram @marlenerinda så ser du både våra äventyr, vad vi pysslar med i köket och får boktips för hängmattan 🙂
Här är veckans matsedel:
Måndag: Halloumirösti (Grön 39, Blå 39, Lila 25 för hela)
Röstin och pizzarullarna går att äta kalla och funkar bra på picknicken. Kasslern och räkorna blir toppen i matlådan, så passa på att göra lite extra. Jag tycker varken om hummus eller rödbetor, men rödbetshummusen är verkligen mums! Fler grilltips hittar ni HÄR 🙂
Midsommar är över, hoppas den var bra. Nu kör vi framåt igen och sätter upp nya mål, eller? Det kanske finns en ny plan till nyår nu? Här är den enda planen att stanna kvar på målvikt, men få en starkare kropp – en inte helt enkel kombination faktiskt.
För att bygga muskler måste man äta rätt och ofta lite mer, för att stå still i vikt måste man äta lika mycket energi som man gör av med. Knepigt, men det går faktiskt helt ok! Något hekto hit eller dit får man räkna med, helt still kan man inte stå. Just nu är målet att få starkare mage och hitta muskler där som aldrig använts, typ… medan jag letat efter dem har jag haft jordens träningsvärk, jag har alltså hittade rätt 🙂
Så träningen fortsätter, tre gånger i veckan, plus promenader, två gånger om dagen. Om corontänen fortsätter länge så kommer jag att vara i mitt livs form när allt blir normalt igen! En del av övningarna finns på min instagram @marlenerinda kolla under storys hälsa/träning.
Lördag: Grillat med mangosalsa (Grön 0, Blå 0, Lila 0)
Söndag: Grillade Tofuburgare (Grön fr 3, Blå och Lila fr 2 per burgare)
Jag gissar att några av er kanske redan har semester eller börjar den om någon vecka. Vi har lite kvar tills dess, inte förrän i mitten av juli checkar Martin ut för semester – jag checkar lixom aldrig ut på samma sätt. På sin höjd kan jag förinställa inlägg här, vilket jag gör med veckomenyn – men annars jobbar jag på nästan som vanligt. Det känns som semester ändå eftersom Martin är ledig och vi kan göra lite mer spontana grejer.
Ha en toppenvecka, oavsett om ni jobbar eller har semester. Ta hand om er så mycket ni kan, på absolut bästa sätt!
I början av mars rekommenderades de som kunde, att arbeta hemifrån. En helt ny arbetssituation uppstod för många, dock inte för mej som alltid jobbar hemma. Nu har vi gjort detta i 3 månader, och något som var ovant och nytt för många, har nu blivit vardag.
Innan Martin omskolade sej för sex år sedan, jobbade vi bägge två hemifrån på dagarna med olika förberedelser, sen åkte vi iväg på kvällarna och hade lektioner på olika orter för Viktväktarna. Han var alltså inte helt ovan vid att jobba hemifrån och vi var inte helt nya på att spendera hela dagarna tillsammans – tvärtom! Vi hade gjort det våra första 6 år tillsammans, trivdes med det och hade faktiskt saknat det en hel del.
Vi insåg rätt snabbt att pandemin inte skulle gå över på några veckor, utan snarare hålla på i flera månader – så vi fick göra om lite på kontoret på övervåningen för att det skulle fungera för honom rent praktiskt och i längden. Martin installerades alltså på övervåningen, medan jag fortsatta jobba vid mitt bord i vardagsrummet på nedervåningen. Så har vi haft det i tre månader nu och det funkar hur bra som helst.
Från början var det jättemysigt att kunna umgås så mycket igen, det var ju så vi hade det från början och vi har saknat det bägge två. Vi la direkt upp en plan som skulle fungera både jobbmässigt och samtidigt vara en hälsosatsning för oss själva.
Martin går upp vid 6 och börjar jobba nästan direkt, jag kommer till liv vid 7.30. Beroende på veckodag och väder börjar jag med frukost eller träning och vid 9.30 går vi ut på promenad med hunden. Då har vi fixat 3500-4000 steg redan innan lunch, som vi äter tillsammans vid 11.30. Eftermiddagen går åt till jobb för oss båda, på varsin våning alltså. Vid 16.30 är Martin färdig för dagen och vi tar nästa promenad innan vi äter middag. Det funkar jättebra och vi trivs toppen med detta arrangemang.
Vi har alltså fått en ny vardag som vi trivs med, som ger oss mer tid tillsammans och gynnar vår hälsa. Jag är på målvikt igen, men mer vältränad än någonsin. Martin har gått ner 6-7 kilo på den här tiden och betydligt minskat risken för allvarlig sjukdom om han blir smittad. Vi är jättenöjda, men den som är mest nöjd är Baileys – vår pälsboll. Han älskar att vi finns där för honom dygnet runt. Han tycker inte om att vara ensam och trivs bäst hemma med oss bägge på plats, han är i paradiset just nu. Dessutom kommer han ut oftare och längre och får dessutom vara ute hela dagarna eftersom alla dörrar står vidöppna för tillfället. Detta innebär även att han har gått ner lite i vikt, sover mycket bättre och mår bättre, så alla tre är totalt utvilade på dagarna.
Därför undrar man ju lite hur det ska bli den dag allt blir som vanligt igen. När Martin ska tillbaka till sitt kontor i stan och jag börjar springa på event igen. För att inte Baileys ska bli helt bekväm i den nya avslappnade vardagen får han vara hos mina föräldrar ändå ibland och är ensam när vi bägge åker och handlar. Han älskar sin nya vardag och är gammal, så det blir knepigt för honom att vara ensam mycket igen. Vi å andra sidan är glada att se honom i så bra form som han är nu och att han är så mycket piggare. Han är snart 13,5 år, så vi tar tillvara varje dag men vet också att det kan vara den sista. Å skulle det ta slut inom en snar framtid så fick han iaf de bästa dagarna med sällskap och härligt uteliv. Det känns bra att veta även om det är tungt att tänka på.
Vårt onormala har alltså blivit vardag och för pälsbollen blev det rena rama paradiset. Jag bara undrar hur länge det ska fortsätta och gissar på september/oktober iaf – kanske resten av året. 2020 var året man tryckte på pausknappen lixom…
Juni är här och midsommar står för dörren. Jag får väldigt många frågor om vad vi ställer på midsommarbordet och äter när vi grillar. I år kommer det inte bli någon midsommarmat alls, vi tänkte äta sushi 🙂
Men jag har förstått att det är viktigt för många att hålla sej till de svenska traditionerna och därför har jag satt ihop en lista med förslag på vad ni kan ställa på bordet i (mid)sommar, några efterrätter och tillbehör till grillen. En del rätter passar både till buffén och grillen, så kolla in allt 🙂
Klicka på länkarna så får ni både antalet SP och recept. HÄR finns fler tips till grillkvällen, HÄR finns såser och röror. Hoppas ni fått några idéer som går att använda även i framtiden. Ha en fin midsommar och även sommar förstås.
Häng med mej på instagram @marlenerinda där ser ni våra experiment i köket först av alla 🙂
Midsommar står för dörren och nu när vi återigen får resa lite längre gissar jag att många av er kommer att åka iväg över helgen.
När man börjar sin viktresa i januari har man ofta ett mål till midsommar. Har ni nått det? Det där målet har en tendens att sättas lite högt och de flesta når inte hela vägen fram. Men istället för att tänka att ni misslyckats, se istället hur långt ni kommit. Det är lixom roligare att vara glad 🙂
Resten kan ni ta efter midsommar, för ni ger väl inte upp? Gläds åt era framgångar, det kanske var svårare än ni tänkt er och gått långsammare än planerat – men det är helt ok! Se hur långt ni kommit, fira er midsommar och kör upp på banan igen på måndag. Man får göra så 🙂
Här blir det inte så mycket till midsommarfirande. Vi grillar nog, eller så gör vi sushi – man vet aldrig med oss. Hur det än blir så kommer vi att vara hemma. Vi fortsätter med våra promenader, just nu är de rätt långa eftersom vi utforskar vårt närområde medan vi går. Rätt mysigt och kul faktiskt.
Ha en fin midsommar! Kör försiktigt dit ni ska, ta långa promenader – det är ju helt ok att umgås ut – och njut av livet så mycket ni kan. Ni kan hänga med oss på instagram @marlenerinda men det vet ni redan 🙂
Jag sa direkt när coronan ställde till det för oss, att nu ska jag satsa på mej och kroppen. Är det någon gång jag har tid att göra bra val så är det nu! Å det har jag gjort! Och jäklar vad det lönat sej 🙂
Jag är 156 stolta centimeter över havet lång. Min målvikt är 60, då har jag ett BMI på ca 24,5 – det är ok för mej. Det är inte särskilt lågt satt, jag är trots allt ganska normalt byggd även om jag är lite kortare än snittet – men jäklar så svårt det är att hålla den vikten ändå! Oftast ligger jag runt 60,5-61,5 och skvalpar, senast jag låg under 60 var på hösten 2016 efter vårt bröllop. Hos Viktväktarna är det dock ok att ligga max två kilo över målvikt, då räknas man ändå som sk Guldmedlem och det har jag ju gjort. Så det är väl ok att ändå hålla vikten så bra som jag gör, men irriterande att inte ligga där jag vill och mår som bäst.
Men jag tog alltså chansen direkt där i mars! Nu fanns inga ursäkter, bara massor med tid och möjligheter. Jag har kunskapen, jag har redskapen och jag har världens bästa hjälp i Martin. Tillsammans bestämde vi att nu jäklar satsar vi på oss och vår hälsa. Så det gjorde vi 🙂
Förra måndagen nådde jag min målvikt igen, vågen visade 59.9. Äntligen! Men skillnaden den här gången är att jag även har muskler, det har jag inte haft förut. Jag har varit ”smal” men inte stark, nu är jag både och, typ. Jag har tom några muskler som syns, det är lite häftigt faktiskt. Jag har aldrig sett mej själv som vare sej smal eller starkt, nu är jag iaf stark och hyfsat smal. BMI är ju inte det bästa måttet att gå efter, det vet alla – men det är ändå ett riktmärke och något jag var tvungen att rätta mej efter när jag skulle få min bröstförminskning godkänd.
Alla vet också att om man har stor muskelmassa så blir BMI helt fel, men är man liten eller väldigt lång blir det också lite tokig. När jag är på BMI 25 som alltså är normalviktig, då har jag fortfarande handtag både här och där och ser lite mullig ut – när Martin är på BMI 25 (han är 195 cm) så ser han ut som ett benrangel. Man kan sikta på ett normalt BMI, men sen måste man även titta på kroppsformen och hur man mår.
Jag nådde iaf mitt mål och är alltså målviktig igen, med muskler, icke att förglömma. Jag är hyfsat nöjd som det är faktiskt, förutom att jag har en mage som är nästan helt utan muskler och som behöver bli starkare och få bättre hållning – så det är planen nu. Jag fortsätter mitt träningsprogram, som är en blandning av styrketräning och sjukgymnastik. Men från och med förra veckan har jag även lagt till övningar för magen, så nu ska även den bli stark och formas om. Allt för att ha en kropp som fungerar i längden.
Förmodligen kommer jag att både forma om kroppen och gå ner ett par kilo till och det är helt ok. Jag kommer inte se för smal ut, det finns fortfarande att ta av både här och där, bla på magen. Men fokus är att bli stark i hela kroppen och få kontakt med alla muskler som ska finnas där under någonstans och som man ska ha kontakt med för att hålla bättre.
Kroppen är en häftig mackapär. Tänk så mycket den ska klara och göra åt oss. Bara att bära upp vårt huvud kräver en hel del, i jämförelse med vår kropp är det en ganska tung grej vi bär på där högst upp. Det krävs både nackmuskler och en schysst rygg. Sen ska vi ta oss framåt också, benen ska bära oss och har vi en tung kropp ska fotleder, knän och höfter orka rätt stora tyngder. Jag brukar tänka att för varje kilo jag tar bort, lättar trycket med 3 kg på knäna… det ger lite perspektiv tycker jag.
För mej handlar det alltså om hälsan. Att kroppen ska göra det jag ber den om så länge den kan. Att må så bra som möjligt helt enkelt. Jag har bla fibromyalgi och jag vet exakt vid vilket kilo värken blir värre, så vikten har en betydelse även när det gäller detta. Man kan så klart snacka om utseende också och det är alltid trevligt att trivas med det man ser i spegeln, men det viktigaste är ändå att kroppen fungerar. Å det är så häftigt när man känner att den gör det! Att kunna bära, kånka, fixa och klara sej själv!
Corona gav mej tiden, jag gjorde jobbet. Nu är jag där jag vill viktmässigt, nu ska jag bara bli ännu starkare – sen ska jag bibehålla både vikt och muskler. DET är det svåra!
Häng gärna med i mitt liv som målviktig och långvarig Guldmedlem, på instagram @marlenerinda Där ser ni hur mina dagar ser ut och får små tips om både träning, kost och annat. I vanliga fall är det även lite glitter och glamour 🙂
