Har en bekant som blivit soc.anmäld och för en gångs skull har soc tagit anmälan på allvar trots att den är anonym. Soc i Botkyrka är kända för att skita i det mesta, men inte den här gången. Tyvärr är det inte befogat den här gången, eftersom familjen är helt ok. Men soc har tydligen tagit som sin största uppgift att göra den här familjens liv till ett helvete!
 
Man hotar att omhänderta de två barnen i huset, som inte är särskilt små – de är 15 resp 19 år! Borde alltså själva kunna föra sin talan, men det lyssnar inte soc på. Nu hotas familjen dessutom av vräkning om de inte städar sitt hem innan nyår. Soc har beställt ett städteam och containrar, min vän får inte vara hemma på hela nästa vecka och måste dessutom betala 40 000 för städningen!
 
Behöver jag säga att jag idag ska utrusta mej med städprylar och skrubba livet ur mej hemma hos henne? Här ska göras kliniskt rent, det ska dofta rent och fräscht i hela huset och barnaögon ska glittra… Sen ska vi göra en JO-anmälan!
 
Ni kan snart läsa om detta i Aftonbladet, de var där inatt och fotade henne. Jag lämnar en länk här så fort jag vet den. Sen får ni gärna komma med uppmuntrande tillrop och städtips.
 

Alf T Samulesson är död. Han dog igår och är nu den femte i år av mina bekanta som går ur tiden. Alf var en mycket uppskattad politiker i Stockholm som hade hjärtat på rätt ställe.
 
Han var omtyckt av precis alla, även av sina motståndare. Han älskade idrott av alla de slag och var en otroligt underhållande man på alla fester. Jag hade förmånen att få privat bordsunderhållning vid flera olika tillställningar, han fick oss alltid att skratta högt.
 
Alf hade parkinsson och jag vet att han länge hoppades att det skulle komma nya mediciner som skulle ta honom ur denna plågsamma sjukdom. Tyvärr hann inte forskningen rädda honom och idag vet jag att många sörjer honom.
 
Idag går mina tankar till hans underbara familj, alla barnen och barnbarnen.
 

Igår var jag på årets första och dessutom sista julbord. Vi har en otroligt fin julbuffé på Hågelby, dit vi bjuder hela styrelsen för astma och allergiföreningen här ute. Igår var vi sju personer från styrelsen, vår revisor och tre ”bihang”.
 
Allt var så otroligt gott och jag åt så jag nästan mådde illa. Men är det enda chansen så får man ta det  😉
 
Ett trevlig snack hade vi också och allt blev faktiskt väldigt bra. Föregående år har vi bara varit 4-5 stycken, men i år var alltså 11 pers. Mycket roligare!
 
Men när man äter så där mycket, då sover man inte gott. Jag har sovit jättedåligt och får nog ta en liten tupplur senare idag.
 

Nu har jag varit effektiv! Jag har fixat hela vår förenings medlemsutskick och skrivit avsändaradress ca 120 gånger… varför? Jo, för att adressetiketterna tog slut! Det skulle ta 3 veckor för dem att tryckas och så länge kunde jag inte vänta.
 
Nu är det gjort och allt ska läggas på lådan! Bra! Ska fixa det när jag ändå åker och handlar och har lite andra ärenden.
 
 
 

När jag skrev den förra bloggen hörde jag hur det krasade i Juniors säng. Nästa ljud var som när man river sönder ett bomullstyg…
 
Jag flög upp och hittade min kära lilla fyrbenta kompis i full färd med att slita sönder Juniors örngott. Han var så upptagen att han knappt märkte mej… Jag skällde på honom och han lommade iväg med svansen mellan benen. Nog för att jag var arg, men när han ser ut så är det svårt att hålla sej för skratt.
 
Jäkla hund! Han har just nu dille på hörnen på kuddarna, han suger tills de är alldeles våta och på att dra sönder killarnas strumpor. Han är väldigt mycket i puberteten och rider på allt som går att rida på. Jag hoppas det är en period som går över väldigt snart! Jag orkar inte ha TRE hormonstinna ungdomar i huset! HJÄLP!!!
 

Ingen kan väl tycka att det är skönt idag? Jag hade 8,4 grader när killarna gick till skolan. Nu när jag var ute med hunden var det 7,1 minus. Burrrrrrrrrrr!
 
Solen är på väg, så det kan nog bli en fin dag till slut. Men ingen kan få mej att tycka att det är skönt!

En vecka kvar till jul och bara två veckor kvar av 2007. Tiden går fort!
 
Idag hade jag sista klassen för iår på Viktväktarna. Allt ska stämmas av, varor utgår och ska packas och skickas tillbaka. En liten tjyvstart av nya produkter startade idag och vi sålde mängder! Det pågår en liten intern tävling om vem som säljer mest och jag borde ligga ganska bra till… Vi har alltid en hög försäljning här i Tumba. Man kan vinna en SPA-resa och den är jag väldigt sugen på  😉
 
Det var ganska skönt att plocka ihop allt och låsa skåpen ikväll. Att veta att allt startar upp på nytt i januari och att vi förmodligen kommer ha många fler besökare. Jag har ju enbart provision, så det är ju inte helt fel om det dyker upp en jäkla massa folk den 7/1. Många nyårslöften ska infrias…
 
Det känns som om 2008 kommer bli bättre, hålla tummarna för det va?
 

Har precis pratat med en journalist om hur det är att leva och bo i Botkyrka. Hon kommer inte skriva en rad till om vår kommun eftersom hon blivit både hotad och trackaserad.
 
Botkyrka är ok, kan man väl säga. Inte lagom som kommunens slogan lyder, utan ok… Jag bor nära pendeltåg och centrum, det är positivt. Men kommunen är stor till ytan, kanske för stor? Dessutom är den delad i två delar, södra och norra, som inte har något med varandra att göra… nästan iaf.
 
I södra delen heter det att ”svennarna” bor och alla höginkomstagare. I norra bor alla invandrare och socialfall… tror iaf den stora allmänheten. Det är inte riktigt sant. Jag menar, jag bor ju södra… inte sjutton tjänar jag mycket pengar  😉
 
Det som däremot är sant är att många med utlänsk bakgrund söker sej till södra delen pga språket. De vill att deras barn ska lära sej riktig svenska och inte ”blatte-svenska”. Det är inte jag som kommit på det ordet… vill bara påpeka det…
 
Det som också är sant är att vi är en av de invandrartätaste kommunerna i sverige, vi är också ”bäst” på att ta emot socialbidrag… Våra ungar är väl kanske inte världbäst i skolan, kriminaliteten är ganska hög i vissa områden… osv.
 
Å ändå trivs jag här! Jag bor bra, nära till allt. Skulle gärna flytta till en annan kommun, kanske Huddinge – men jag älskar mitt hus. Så det kommer inte att hända.
 
Men det är faktiskt svårt att hitta så mycket positivt med Botkyrka. Jag förstår journalister som bara skriver negativt, eller som vägrar skriva något alls. Kommunledningen är inte mycket att hurra för och kommunens politik är under all kritik. Mycket kan bli bättre…

 

Var upp med Senior för att få iväg honom till skolan, Junior är ledig. Sen gick jag och la mej igen och somnade om, läääänge! Baileys var jättemysig när han väl vaknade.
 
Idag ska Junior handla sin sita julklapp och jag ska bara göra … ingenting… ända till kl 15. Då ska jag åka och jobba!
 

Så var även skyttet avklarat och färdigt för i år. Nåja… en träning kvar på onsdag, men sen är det lov även därifrån.
 
Senior gick hem med fem olika priser, bla årets hjälpsammaste skytt. Ett pris som han suktat efter i flera år och nu äntligen fick bära hem tillsammans med två andra skyttar. En pokal, ca 30 cm hög, som åkte direkt upp på prishyllan när vi kom hem. Han fick även två medaljer och några andra utmärkelser. Väldigt nöjd var han.
 
Även jag fick pris! Det hade jag definitivt inte räknat med. Jag fick en jättefin glasskål för min insats med lotterna. Hittills har mitt tjat om att köpa lotter håvat in minst 3000 kr till klubben och ungefär lika mycket till skyttarna. Jag fick också en orkidé att ta hand om… hmmm, undrar hur länge den kommer överleva min behandling. Blir det kris, får den bo hos mamma  😉
 
Ikväll ska vi äta taco med min ”lilla” kontaktpojke. Gott gott! Jag hinner slänga mej på sängen en liten stund innan han kommer.
 

Grannen stoppade mej när jag var ute med Baileys. Tydligen höll jag på att få påhälsning av tjyvar igårkväll… hmmm, inte kul….
 
En bil parkerade slarvigt utanför en annan granne, det var då min närmaste granne såg dem. Bilen parkerade sen mellan mej och närmaste grannen och då hotade han dem med att ringa polisen. De kikade in genom våra fönster, men försvann kvickt när de hörde att polisen var på väg. Grannen hade noterat bilnummer och sånt, så en anmälan är gjord.
 
Konstigt ändå att Baileys inte hörde något. Killarna och jag låg och kollade på tv i min säng, jag har inte rummet åt vägen – utan åt allmänningen. Så vi har alltså inte hört något och kunde ha fått påhälsning medan vi var hemma… usch! Jag ställer alltid in bilen på natten, så det ser ju tomt ut. Men samtidigt har jag ungefär en miljon lampor på här inne (jag veeet, det är inte miljövänligt) så det lyser överallt och ser inte tomt ut.
 
Den här gången klarade vi oss iaf, skönt med uppmärksamma grannar. Tack L!

Mina julkort brukar ligga färdigskrivna innan första advent, så är det inte i år. Jag tänkte först inte skicka några ”vanliga” kort alls, eftersom jag faktiskt knappt fick några själv förra året och igentligen inte har råd.
 
Men så fick jag ändå för mej nu i veckan, att några få vill jag iaf skicka och köpte 10 frimärken. Nu sitter jag här och kollar adresser och skriver kort. Imorrn ska vi ta en fin bild på mina tre killar osh skicka med i några av korten.
 
Jag skickar alltså inte så många kort själv, och jag får heller inte några längre själv. Däremot skickar jag via mail, säkert närmare 100 stycken. Men då är det ett litet julbrev där jag berättar vad som hänt oss under året och hur det går för killarna. Lite mer informativt än ett julkort alltså.
 
I år blir det brevet lite knepigt att skriva, bla för att det inte hänt så mycket skoj eller intressant. Sen är det ju många som läser här också och redan vet vad som händer i vårt liv. Men nåt ska jag väl få ihop, det är ju inte dax riktigt än…
 
Hur gör ni? Skickar ni ”vanliga” julkort? Eller kör ni bara elektronisk?
 

Junior fick det lite snärjigt på slutet. Det var tur att vi hade egen bil, för när eleverna gick på bussen satt han och målade sitt skåp.
 
Han hade tagit i lite, men skåpet blev jättefint och han vet redan att han får ett bra betyg. Till våren ska de egentligen göra den konstruktionen, så han och läraren kallade det för en prototyp. Nu ska den bara upp på väggen också och ”möbleras” med alla hans små snapsglas som han samlar på.
 
Medan bussarna körde iväg, satt vi och åt. Vi kom väl iväg ca 20-25 minuter efter de andra, men kom hem nästan samtidigt. Både Baileys och Senior blev glada när vi kom hem. Baileys viker inte från min sida just nu. Det blir bara tv ikväll och tidigt i säng!
 

Så var lucia över och i år har jag inte sett ett enda luciatåg. Det var lite synd, men jag överlever nog.
 
Idag är vi uppe tidigt. Alla rum ska vara städade och besiktade kl 8. Det finns en lista på varje dörr i vilken ordning och med vilket redskap allt ska göras. Man behöver bara följa den listan, steg för steg, för att klara besiktningen. Anars får man göra om det…
 
Mitt ansvar är att se till att det finns städgrejer och att dessa är i rätt förråd när städnigen är färdig. Jag får förmodligen lugna en och annan upprörd tjej också… Det är nämligen alltid tjejerna som blir mest upprörda när de inte bli godkända.
 
Just den här gruppen som jag åker med den här gången var jättedåliga på att städa när vi var här senast. Det var så illa att bussen hem fick vänta på oss. Ska bli spännande att se om det är lika den här gången, eller om de lärt sej något.
 

Medan de flesta ungdomarna har haft disco, har jag och en tjej suttit och sytt. Hon försökte hinna klart ett örngott i lappteknik och jag har sytt två halsdukar och ett par fodrade vantar. Det blev sååååå fint!
 
Med alla vantar som jag sydde förra gången jag var här, så har jag tillräckligt för hela vintern. Dessutom med matchande halsduk 😉
 
Nu ska vi se om det går att få in rätt unge i rätt rum och sen se hur länge det tar innan det är tyst… vadslagning? nån?