augusti, 2012 -

Spännande möten

augusti 18, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så var det lördag igen och nästan allt som vi skulle gjort igår blev ogjort och finns kvar att göra idag. Så kan det bli ibland 🙂

Men idag händer det spännande grejer, så vi får väl se vad som hinns med… Idag ska vi nämligen på picknick tillsammans med en massa folk som har bott eller som bor kvar i Tullinge. Det en en grupp på Facebook som sak träffas, äta tillsammans och prata. Några av de som kommer har jag träffat ganska nyligen, men de flesta var det väldigt länge sedan jag såg – så det ska bli väldigt roligt!

Martin och Senior har iofs inte bott i Tullinge, men de får följa med ändå. Vi tar med sallad och köper wraps från Mc Donalds, det blir enklast. Senior är med så länge han kan, sen ska han jobba. På vägen dit åker vi nog förbi sopen för att slänga kartonger och lite annat skräp. På ett av våra arbetsställen kan vi inte slänga kartongerna som våra grejer levereras i, så det samlas rätt snabbt och vår altan ser ut som ett kartonglager ganska snabbt. Så dessa ska nu kastas, så vi får plats där nästa helg när vi ska äta kräftor.

I övrigt blir det nog en lugn dag. Killarna jobbar tills sent ikväll, så Martin och jag är ensamma större delen av eftermiddagen och kvällen. Till middag blir det räkor och avocado och eftersom vi vet att killarna är i säkerhet och kommer hem direkt efter jobbet, så kanske det blir ett glas vin också. Vi dricker aldrig alkohol om killarna är ute på vift, men när de är på jobbet och ska direkt hem så tycker vi att det är ok.

Vädret är väl inte toppen, men det regnar iaf inte… så vi hoppas att det håller sej så och att det kommer en massa roliga människor till picknicken. Ha en riktigt bra dag everyhopa!

Är du en gambler?

augusti 17, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Gillar du att spela? Då menar jag Black Jack och Roulette och sånt. Jag är periodare kan man väl säga… ibland kan det vara skoj och spännande att satsa en slant och se vad som händer. Å andra sidan kan jag knappt reglerna, så de gånger jag spelar så lägger jag bara en slant på ett nummer och hoppas på det bästa. De gånger jag vunnit har jag mest blivit överraskad.

Att spela på internet har jag bara testat någon gång, men flera av mina kompisar spelar gärna både Poker och Black Jack. En av kompisarna var inloggad och höll på med ett spel men var tvungen att göra något och lämnade datorn obevakad. Hans 6-åring satte sej då och fortsatte pappans Pokerspel och VANN! Undrar vad motståndaren hade sagt om han vetat att hans motståndare bara var 6 år gammal 🙂

På Casinosidan finns det mängder med spel. Sidan är lättnavigerad och man fattar snabbt hur man ska göra. Det kanske är din tur att vinna? Vågar du att INTE testa…

Har jag glömt nåt?

augusti 17, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Sitter här med en sån där känsla av att jag har glömt något… eller att jag borde göra något… men jag kan inte komma på vad det är. Vet inte ens OM det är något… jag kanske bara inbillar mej.

Idag är det fredag och vi är som vanligt ”lediga”. En ledig fredag innebär att vi avslutar veckans arbete, fixar veckobrev och beställningar osv. Det innebär också att vi storhandlar och gör allt annat som vi inte hunnit under veckan. Så idag ska vi bla till centrum och gör en ”inventering” på apoteket, grabbarna behöver fylla på sina mediciner. Vi ska hämta ett gäng paket på posten, kolla lite på rean och fixa en grej på banken.

Hittills har vi handlat och Martin är ute med hunden, jag ska hänga en tvätt och sen blir det lunch när Junior kommer från jobbet om en stund. I bästa fall kan vi också hinna ta ner en av de 3-4 stora buskar som jag vill ha bort. Men det vete sjutton om vi hinner/orkar innan jag tar slut och kvällen tar vid.

Ikväll är vi barnfria… eller ja.. det är vi väl alltid. De sk barnen är ju stora och sköter sej själva. Junior ska på bio med sin tjej och Senior jobbar. Så vi hamnar väl framför tv´n antar jag, vi har fortfarande massor inspelat som vi inte sett än.

Men nu ska jag väl fortsätta grunna på OM jag glömt något och vad det isf kan vara… hmmm…

Svårt leva i nuet?

augusti 16, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

”Min” strand – Fajara beach

Jag försöker att leva i nuet och vara närvarande här och nu, så gott det går… men det är svårt när man vill att tiden ska gå fort och man vill vara i en annan tid. Jag skulle gärna hoppa 19-20 månader fram i tiden för att se hur livet blir då. Samtidigt längtar jag till jul då jag ska få återse och visa mitt kära Gambia för familjen. Det är lite knepigt att leva i nuet när man har så mycket man längtar efter och ser fram emot.

Jag har mängder med planer! Det första jag längta efter är alltså resan över nyår, men en annan stor dag blir när Senior flyttar hemifrån. Han har ögonen öppna och ställer sej i kö direkt när det kommer upp en ny lägenhet som passar. När han flyttar ska jag äntligen få tillbaka mitt sovrum! Då åker de två dataplatserna ner i Seniors rum direkt! Att efter 15 år få ett kontor och ha sovrummet bara som sovrum ska bli så skönt! Då får vi plats och slipper röran. Då ska sovrummet målas om också, en ljus beige färg ska det bli.

De där som händer om nästan två år är mer diffust… jag vet egentligen bara att Martin pluggat klart då och att vad som helst kan hända… då är även Junior klar med skola och lärlingsperioden och flyttar väl han också. När bägge barnen är utflugna kan vi fundera på jourhem på riktigt. Med bara mej och Martin i huset finns det plats att ta emot ett barn eller en ungdom som behöver lite extra stöd.

Som ni ser så finns det så mycket spännande grejer som ska hända att det är svårt att bara vara här och nu. Jag är så otroligt nyfiken på mitt framtida liv att jag knappt kan vänta 🙂

Sömnen löser allt?

augusti 15, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag har sovit dåligt en längre tid, i flera år faktiskt. Å när jag sover dåligt fungerar ingenting! Jag behöver mina 8-9 timmar och de timmarna ska vara ostörda, utan snarkande hundar/män eller andra ljud. Oftast vaknar jag var eller varannan timme av mej själv och tittar på klockan, men inatt sov jag faktiskt nästan 7 timmar i sträck! Jag är inte pigg, men känner man betydligt bättre än föregående dagar.

Visst kan 8-9 timmar låta väldigt mycket, men tänk då på att jag inte andas under långa stunder. Min sömnapné märker jag egentligen inget av. Jag tycker ju att jag sover gott, men vaknar trött. Hade man inte gjort den där sömnstudien så hade jag inte vetat eller ens misstänkt att jag har problem med sömnen. Men nu vet jag alltså att även om jag tycker att jag sover gott, så gör jag inte det.

När jag är trött fungerar ingenting! Hjärnan känns som kola, ögonen som grus och jag sitter bara och gäspar eller halvligger i soffan och slumrar. Martin har accepterat hur det är och är ok med det, barnen också… det är väl resten av omgivningen som kan ha svårt att förstå¨. ”Du som är så ung kan väl inte vara så trött… vänta bara tills du blir äldre…” Ungefär lika korkat som att ”men du kan ju inte vara allergisk mot den där hästen, den är ju så fin… eller den där hunden, den är ju så liten och söt”. Det folk inte vet särskilt mycket om, har de svårt att förstå. Så enkelt är det, tyvärr.

Den senaste tiden har min trötthet ställt till det så att en hel del saker inte blivit gjorda. Tvätt och sånt måste man ju sköta, så det har jag gjort. Men jag känner mej som en usel matte som inte klipper klorna på hunden så ofta som jag borde, en usel sambo/flickvän som aldrig orkar göra något, en usel husägare som knappt ens orkar dammsuga… osv osv…

Jag vaknar varje morgon och tänker IDAG ska det bli annorlunda, idag är jag pigg. Åsså är jag det i en kvart, innan jag känner att det är jag ju inte alls. Å ju mindre man orkar göra, desto mindre energi får man. Å vad händer då med vikten, det som jag kämpar mest med? Jo, då går man upp i vikt förstås! Sover man inte bra, blir kroppen stressad och av stress går de flesta upp i vikt – surt! Så den här veckan var vägningen inte alls lika rolig som förra veckan. Nu har jobbet kört igång och jag vet knappt vad jag sysslar med. Ja, jag är lite stressad! Men jag tycker inte att jag borde vara det och blir mest irriterad.

Jag vet att folk kan titta snett på såna som mej; jag ser ju frisk ut men gnäller om orkeslöshet. Men du som tycker så borde få låna mina skor en dag eller två och leva mitt liv. Döm aldrig någon förrän du varit i dennes kläder… nästa gång kan det vara just du som behöver förståelse och acceptans. Tänk på det!

Terminen är igång, vem bryr sej?

augusti 14, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

De är stora nu 🙂

Så börjar man få ordning på dagarna igen och man vet nästan vad man pysslar med… De flesta som har barn planerar just nu för terminsstart och jag kommer ihåg hur skönt det var när allt startade igen. Eller kanske inte så här i början, utan mer när man kommit in i rutinerna igen. När man fått ungarnas skoltider och träningstider, när man visste hur dagarna och veckorna skulle se ut ett tag fram över.

Nu är det annorlunda. I år är det bara Junior som gå i skolan som vanligt, sista året… men så ska ju Martin plugga också! Vi vet inga exakta tider än, bara att det kommer att bli lite körigt på måndagarna då han får knepigt att hinna till jobbet. Jag får säga nej till alla mina fasta pass i Tingsrätten till att börja med, så att åtminstone en av oss är på plats i tid. Åsså har vi Senior som försöker inse och vänja sej vid att INTE gå till skolan igen… han ska istället jobba på Mc Donalds tills han hittar ett ”riktigt” jobb. (Nu säger jag inte att jobben på snabbmatskedjor är riktiga utan att han ska hitta ett jobb som han är utbildad till). Så vi har snackat med honom om att han nog får hjälpa mej en del de dagar som Martin har svårt att hinna i tid till jobbet.

Juniors fasta träning kör igång nästa vecka, då kommer han att simma 6 gånger i veckan á 90-150 min per gång på fritiden och 3 gånger á 60 min i skolan. Dessutom ska han jobba varannan helg och hinna träffa tjejen, det är tur att hon också simmar… åsså ska han sköta skolan också. Men han har praktik hela våren, så då blir det lugnare. Senior har redan börjat sin termin på skyttet och skjuter 2-3 gånger i veckan á 120 – 180 minuter.

Men vet ni? Det är som står ovanför behöver jag varken komma ihåg eller bry mej särskilt mycket om! Killarna är ju stora och har körkort! De tar sej överallt på egen hand, min taxiverksamhet är nerlagd! Det enda jag behöver fundera på är vilken mat vi ska äta och att det ska bli matlådor över så att Junior har att äta före och efter träning. Men finns det ingen mat, så fixar han det själv förstås. Det är det som är finessen med stora barn 🙂

Jag behöver alltså inte fundera på vad en ny termin innebär längre. Det enda jag behöver veta är hur Martin går i skolan och om han hinner till jobbet eller ej. Så ska jag ha det i två år… Nästa höst är det bara Martin som börjar skolan, då är Junior också färdig. Ytterligare en del av mitt nya liv har börjat… jag har inga små skolbarn längre. Jag behöver inte bry mej!

Vicken skön känsla!

Skogen är farlig!

augusti 13, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Hade tänk att ha en lugn eftermiddag igår, ta en tupplur, städa sovrummet och sen kolla på OS-avslutningen. Hade jag tänkt alltså… men som vi alla vet så blir det inte riktigt som man tänker sej.

Senior var ute i skogen med morfar, Junior jobbade, Martin kollade på OS. Då ringer mobilen och min pappa frågar hur Senior reagerar på getingstick. Han var allergisk som liten och hade alltid adrenalinspruta med sej, men så blev han stucken för ett par år sedan och då fick han ingen reaktion. Eftersom sprutorna var gamla använde vi dem inte utan slängde dem. Det blev inte av att hämta nya eftersom han inte visat någon allergi.

Vi kom iaf fram till att ta det säkra före det osäkra, bla eftersom vi inte visste hur många stick han fått och för att det handlade om jordgetingar som är giftigare än vanliga getingar. Så de tog sej till bilen och jag och Martin mötte upp dem med de mediciner vi hade. Alvedon, allergimedicin, astmamedicin och vatten blev den akuta hjälpen. Pappa som också blivit stucken på flera ställen åkte hem till sej och vi åkte hem till oss med Senior.

När vi fått av honom kläderna visade det sej att han fått fyra stick, varav tre var på samma ställe. Alla stick var på benen, så det var iaf inget farligt ställe. Senior la sej i soffan och sa att han mådde illa, var yr och hade lite ont i huvudet. Han kallsvettades, men hade ingen feber. Efter en stund sa han att det var jobbigt att andas och att halsen kändes tjock, han började hosta lite också. Då tog vi beslutet att åka in med honom.

Han blev stucken vid 16. Vi kom in på akuten vid 17 och när vi sa i kassan vad det gällde blev vi genast visade till ett akutrum. ”Betalning tar vi senare!” sa killen som tog emot oss. Personalen släppte allt de höll på med och tog hand om oss omedelbums. Senior kopplades upp mot en monitor som kollade puls och hjärta och tog blodtrycket var 15:e minut. Han fick adrenalin, kortison och antihistamin direkt in i blodet och fick sedan ligga under observation.

Efter någon timme var alla värden stabila och efter ytterligare en stund slutade han frysa och där nånstans slutade rummet snurra också. 20.30 fick vi åka hem, då mådde han bra igen. Läkaren och jag kom fram till att han förmodligen hade klarat ett stick, men att fyra var för mycket. Han ska ändå ha med sej en spruta i fortsättningen för att vara på den säkra sidan. Å blir han stucken ska han ta sprutan, allergitabletter och sen åka in för säkerhets skull.

Konstigt nog så svullnade inte benen upp av sticken. När jag blev stucken i handen förra sommaren, blev den dubbelt så stor och jag hade rejält ont i drygt en vecka. Klådan var galen och satt i länge. Vi får väl se om det blir likadant för Senior. Idag har han iaf tagit allergimedicin och har kylande salva på jobbet om klådan blir för besvärlig.

Vår gårdag blev alltså inte riktigt som vi planerat, men vi hann iaf se OS och jag slapp städa sovrummet 🙂

Ps. Morfar och Senior hade precis hittat en mängd stora gula kantareller under en gran när getingarna anföll dem. De där svamparna har morfar gett sej den på att han ska ha, bara för att!

Håll tummarna!

augusti 12, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Så har jag skickat iväg mitt livs första bidrag till en novelltävling. Hur spännande är inte det då?!

Nu sitter lilla Jante där i bakhuvet och säger ”Å vem tror du att du är då? Vem har sagt att du kan skriva?” Jo, många av er som läser den här bloggen, flera av mina gamla lärare, journalistkompisar mfl. Så nåt måste det ju finnas där…

När vi hade uppsatsskrivning i skolan berättade läraren om vad som gällde, ungefär så här lät det ”- Ni ska skriva en text om ämnet XXX på MINST 3 A4-sidor… och Marlene skriver MAX 10!” För så var det… jag kunde skriva om precis vilket ämne som helst och brodera ut texten hur mycket som helst. En av lärarna har jag fortfarande kontakt med, Camilla, hon var min favoritlärare och jag gillar henne skarpt än idag!

När killarna var små blev jag ombedd att skriva kåserier i Södertälje Posten. En månadstidning som gick ut till ungefär 80 000 hushåll. Jag fick en hel del respons av läsarna, som kände igen sej i mycket av det jag skrev. Som ensamstående morsa till två små grabbar fanns det ju hur mycket som helst att skriva om. Men då fanns inte riktigt tiden att göra något mer av alla ideer. Det gör det idag 🙂

Jag har mängder med uppslag i skallen, ämnen som jag vill få ur mej. Två bokidéer, en som jag håller på med och en som finns i skallen. Ämnen till noveller finns det att ösa ur… jag behöver bara titta lite runt mej och se på mitt eget liv så poppar det genast upp grejer att skriva om. Lite egna erfarenheter och lite hittepå, så blir det en bra mix. För det behöver ju inte vara helt sant det man skriver, även om man bygger det på egna upplevelser, Det är ju ingen som vet vad som är sant och vad som är hittepå lixom.

Den novell jag skickade idag handlar om sommarens händelser, med med personerna och en del omständigheter ändrade så att det inte går att känna igen vem det handlar om. Första pris är 10 000 kr och sen är det fyra priser på 2500 kr också. Å dessutom köper tidningen in de noveller som är tillräckligt bra för att publiceras och som de vill använda senare. Där hoppas jag att jag ska komma med, jag räknar inte med något första pris 🙂

Jag har låtit olika personer läsa texten, bla en bekant som är författare och kåsör. Jag har fått kritik, tagit till mej den och ändrat i texten. Nu är den nog så bra som den kan bli, åtminstone som jag kan göra den. Den 29/9 vet vi. Då koras vinnaren på bokmässan i Göteborg. Ni kan väl hålla en liten tumme åt mej va?

Snart ska jag spotta ur mej nästa novell, ska bara suga lite till på idén först 🙂

Sånt som inte syns…

augusti 11, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Hösten är på väg…

Idag har vi gjort en massa grejer som vi velat få gjorda men som inte syns att man har gjort. Fattar ni?

Vi började med att gå en lång promenad med Baileys. Vi åkte upp till Harbrostugan och gick varvet som är 6,5 km och tar ca 1 timme att gå. På vägen kollade vi efter svamp och Baileys fick bada. Drygt 10 000 steg senare var vi hemma igen. Då kändes kroppen så där lagom motionerad och man är nöjd med det man gjort. Väl hemma igen fixade Martin en sallad som vi åt till lunch.

På Öland har vi bara SVT1, SVT2 och Fyran. Hemma följer vi en del serier på de andra kanalerna, de har vi spelat in under våra semesterveckor. Nu på eftermiddagen tog vi ett rejält tv-maraton med ett gäng Projekt Runway på raken. Samtidigt tömde vi min mobiltelefon på bilder och jag fixade ett sommaralbum på Facebook. Martin pillade med sin nya IFån som han köpte igår.

Att jag tömde mobilen var mest för att kunna radera en massa bilder och få mer utrymme i den OCH för att det låg bilder där som ska till Viktväktarna. Vi fick nämligen en helt sanslös leverans i veckan som någon på vägen hade misshandlat, så mängder med grejer var trasiga. Så de bilderna ska nu skickas till kontoret, så får de reda ut vem som ska tas i örat.

Alltså har vi gjort grejer som vi behövt göra men som inte syns. Ska väl kanske köra en tvätt också, men det syns iaf 🙂

Martin står och fixar pizza till middag. Senior har precis kommit hem från jobbet och Junior kommer om en stund. Ikväll ska Senior vara taxi åt sin Gudfar och Junior ska nog på bio, så vårt maraton fortsätter väl… men då blir det nog Good Wife istället.

Inser när jag ser på våra sommarbilder att vi haft en otrolig tur med vädret i sommar. Medan många suttit fast i regn har vi haft strålande sol på Öland. Vi som alltid brukar ha otur med vädret, kanske turen är på vår sida nu? Visst var det en tuff start på sommaren med en massa tråkigheter, men det har också ordnat upp sej och nu är jag nästan säker på att skiten är över. Alla mår bra igen och det känns som att sommaren 2012 blev helt ok ändå.

Nu ska bara hösten bli minst lika bra! Det tummar vi på 😀

Min framtid

augusti 10, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag kan se mej själv lulla runt här hemma, helt ledig, ensam i ett tomt och rent hem. Bara jag och Baileys. Barnen är utflugna och Martin jobbar. Jag är fri att bestämma min tid själv, fri att göra vad jag vill. Tiden finns, pengarna finns. Ta uppdrag i Tingsrätten när jag vill. Ta en promenad när jag vill. Göra en resa. Bara må bra!

Å vet ni? Det här är kanske inte särskilt långt bort. Det kommer att bli verklighet. Snart.

Såååå trött!

augusti 10, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Är inne i en period när jag är supertrött. Jag vet ju varför, jag fick min diagnos Sömnapné för snart ett år sedan. Å visst är det lättare att acceptera en sak när man vet orsaken, men det är så tråkigt att vara trött hela tiden. Dessutom finns det ingen förklaring till sömnapnén, jag kan alltså inte göra något åt det mer än sova.

De flesta med sömnapné får andningsuppehåll ofta pga snarkningar som uppstått pga övervikt, fel läge i sängen, sjukdom eller annat. Jag har ingen övervikt, snarkar inte, jag sover på sidan, är frisk i övrigt… ändå slutar jag att andas när jag sover.

I och med att det inte finns någon förklaring till mina andningsuppehåll så finns det heller inget att göra åt dem. Doktorn konstaterade bara att jag ska försöka sova när jag är trött och tillåta mej att sova när som helst på dagen om jag kan. Så det är så jag lever nu.

Jag får dåliga perioder och när de infaller har jag inte mycket annat att välja på än att sova mycket. Så är det just nu. Visst är det irriterande, men inte mycket att göra åt lixom. Jag tar en lur på soffan innan jobbet och kan på så sätt fungera resten av dagen. Familjen har accepterat hur det är och det är ingen som blir sur på att jag går och lägger mej eller inte orkar allt som jag kanske borde. Sol hjälper mycket, precis som en tom almanacka.

Känner du att du bär på en oförklarlig trötthet? Kolla upp det! Det kan faktiskt vara något som går att göra något åt ganska enkelt, även om det inte var det i mitt fall.

Cash is king?

augusti 9, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Har du alltid kontanter med dej? Eller är du en sån som alltid betalar med kort?

Jag har nästan alltid kontanter med mej, litar inte riktigt på elektronisk betalning. Sen är det klart att det sitter i ryggmärgen det där att det kostar att betala små summor med kort, men så är det ju inte längre. Förr var det ju även en avgift om man tog ut mindre än 300 i bankomaten och det sitter stenhårt fast i mej. Å eftersom jag är en vanemänniska så tar jag aldrig ut mindre än 300 och summor mindre än 100 kr betalar jag kontant.

Utomlands använder jag aldrig kort, där är jag för försiktigt kanske? Men jag tycker att man har bättre koll om man faktiskt betalar på ”riktigt”. Att se hur pengarna försvinner gör att man inte köper mer än man behöver på nåt sätt.

Martin är tvärtom. Han har aldrig kontanter utan betalar allt med kort. Så har barnen också blivit, men Senior har ändrat sej lite där. Numera har han hellre kontanter för att se vart pengarna tar vägen. Det är lätt att lura sej själv och låta platskortet går varmt. Å när man tittar på program som lyxfällan, ja då är det ju plastkortet som sätter folk i skiten. Eller nä förresten… det är inte kortets fel, det är människans!

Folk har ingen respekt för pengar. Jag tjänar inte särskilt mycket just nu, har aldrig levt för att jobba utan tvärtom. Jag jobbar för att kunna leva och vill inte jobba mer än jag behöver och då kanske man har lite mer koll? Jag vet exakt hur mycket jag behöver få in för att kunna överleva och lägga undan ett litet sparande. Hur många vet exakt hur mycket det går runt på? Varför ska jag jobba mer? Men kanske är det så att den som inte har ett överflöd har bättre koll? Jag vet inte…

Jag började jobba på riktigt när jag var 16, from då har jag alltid velat ha minst 10 000 som buffert annars har jag inte känt mej bekväm. Kanske en udda tanke för en tonåring, men jag ville vara säker på att det fanns pengar om jag behövde till något större. Så känner jag fortfarande. Men så blev jag ensam med två barn och åkte på smäll efter smäll och stod där med mina 68 öre på kontot. Jag klarade det med och träffade dessutom Martin på köpet 🙂

Men jag vill inte hamna där igen, det var ingen rolig känsla att vara helt pank. Så jag fortsätter min stenkoll och lever sparsamt. Numera sparar jag inte bara för en buffert, nu sparar jag för en helrenovering… av mej!

Hur betalar du? Kontant eller med kort? Är det olika beroende på var du är eller vilket belopp det gäller? Berätta!

Slappardag

augusti 8, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Idag gav jag mej själv ledigt från alla måsten/borden utom att jobba på kvällen. Vi fick så himla mycket fixat igår att jag tyckte jag kunde få göra ingenting idag.

Men så blev det ju förstås inte… solen sken och det var varmt, men ikväll ska det bli regn igen. Gräset bara ropade på mej att få bli klippt och eftersom jag gillar att klippa gräs så gjorde jag det! Martin fick gå ensam med Baileys på promenad, så kunde de gå både långt och fort och jag tog en date med gräsklipparen 🙂

3 km och nästan 5000 steg senare är gräsmattorna här fina som golfbanor och jag är nöjd och belåten över motionen. Vår egen lilla bak- och framsida är inte mer än 300 kvm, men sen har vi allmänning på två sidor om huset, eftersom vi bor på en gavel som också ska klippas. Så det blir en hel del när man lägger ihop allt. Nån sommar när jag hade tråkigt klippte jag hos alla grannar också, tror jag höll på i nästan tre timmar den gången. Idag tog det nog bara 45 minuter eller nåt sånt. Nu är det iaf fint hos oss.

Det känns bra i kroppen just nu. Jag har faktiskt inte ont nånstans! Knät är bra, höften som gjort lite ont då och då känns inte, hälsporren som jag misstänkt vara på väg har jag tydligen lyckats mota bort. En härlig känsla att känna att hela kroppen fungerar som den ska. Visst har jag varit tvungen att sova middag varenda dag den här veckan, men det är väl omställningen som påverkar mej antar jag. Men det är bara acceptera, har man sömnapné så har man och då får man faktiskt sova middag 🙂

Att jag dessutom fortsätter ner i vikt är en stor bonus! Jag ser det inte själv, men känner på kläderna och kan konstatera på bilder att jag ser nästan normal ut. Ni får bedöma själva…

Så himla glad!

augusti 6, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Förra veckan var en total skräckupplevelse för mej som ska gå ner i vikt. Det var räkfrossa, kroppkakor, kräftskiva och besök på Lammet & Grisen. Jag hade siktat in mej på ett nollreslutat på vågen och hade varit ok med det. Jag trodde inte mina ögon när jag ställde mej på vågen för veckans vägning. 8 HEKTO! NER!

Detta innebär att jag är väldigt nära normalt BMI, även om det är i överkanten… och det i sin tur innebär att jag snart kan få min remiss till en bedömning om bröstförminskning. Då måste man nämligen vara normalviktig (jag är iofs skitviktig 🙂 )och ändå är det inte säkert att man blir godkänd. Snart kan jag iaf boka tid till min läkare som ska hjälpa mej att få ihop remissen. Blir jag inte godkänd så får jag hosta upp 45 000 och betala det själv. Oavsett vem som betalar så ska man vara inom BMI för att få operera sej.

Jag är så himla glad! Jag har alltså lyckats ta bort 2 kilo under semestern 🙂 Det var ett högt uppsatt mål för mej och jag trodde inte att jag skulle lyckas, men det gjorde jag. Å då är det ”bara” 4 kg kvar till den vikt jag lyckades hålla under många år. Men det är klart… 2-3 kg till vore ju inte dumt…

Idag är semestern slut och ikväll får vi träffa några av våra medlemmar igen. Ska bli kul att se hur det gått för alla. Om 20 veckor är det semester igen, tills dess är det bara jobb som gäller. Det blir nog en bra höst 🙂

Semestern är slut…

augusti 5, 2012 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Fyra veckor går fort när man har kul… å andra sidan har ju inte semestern enbart varit rolig direkt. Men de två sista veckorna blev riktigt bra och vi känner oss utvilade och redo att sätta igång att jobba.

Vi var upp vid 4 i morse och åkte från huset på Öland strax efter 5. Att se Öland vakna är helt fantastiskt; ljuset, färgerna… så fint!! Vi körde först och Junior kom efter på sin motorcykel. Vid 8 åt vi frukost och fyllde på Juniors tank i närheten av Västervik på en plats där ungarna brukade bada som små. Så långt hade vi mött kanske 20 bilar. Efter en tankning i Norrköping kunde vi köra resten av vägen och svängde in på vår gata i Tumba strax efter 11. Eftersom vi åkt så tidigt så var det inte många bilar ute ens när vi närmade oss Stockholm, himla skönt!

Vi packade snabbt ur bilen, pustade ut lite och Baileys undersökte trädgården NOGA. Efter att han kollat att allt var ok och skällt lite på skatorna och grannkatten fick han snällt stanna hemma medan vi åkte iväg för att äta och handla. Efter ett varv på Ica Maxi var vi rätt möra och jag somnade gott ett par timmar.

Medan jag sov kom Juniors tjej Mickis hit och när jag vaknade hade Sverige tagit ett GULD i OS! Två bra grejer alltså 🙂 Vi har känt Mickis i flera år och trivs bra med henne, det känns helt naturligt att ha henne i huset. Hon kan sätta bägge grabbarna ordentligt på plats! Men visst jämför man flickvänner… Mandisen finns fortfarande kvar i hjärtat och vi har kontakt, men ungdomarna har gått vidare så det får vi föräldrar också göra.

Sedan jag vaknade har vi kollat på Hells Kitchen som vi spelat in medan vi varit borta. På Öland har vi bara svt1, svt2 och fyran. Så det finns en hel del inspelat som vi kan roa oss med ett bra tag framöver. Så här sitter vi hela gänget; huller om buller och kollar på en arg Gordon Ramsay.

Imorr är det alltså dax att jobba igen och det ska bli riktigt kul. Spännande att se hur det gått för våra medlemmar. Många har vi haft kontakt med via Facebook och mail, så vi vet att några varit väldigt disciplinerade. Så veckans vägning ska bli intressant… Vår egen vägning imorrn blir också spännande, det borde vara neråt.

Nu väntas det mat och mer Hells Kitchen. Ha en riktigt fin kväll everyhopa 🙂