Bläddra efter
Etikett: renoveringar

Det gick åt skogen!

Det gick åt skogen!

Igår skrev jag ju att jag snabbt måste gå ner i vikt, för undersökningen och bedömningen jag ska göra på fredag. Jag kan väl säga så här: det sket sej direkt!

Rester ska ätas upp, så det fick bli nån slags tacovariant till lunch med fetaost och en massa kaloririkt innehåll… och sen var vi på middag hos Martins föräldrar och åt två efterrätter… TVÅ GÅNGER!!! Men hur kan man bara vara så dum? Det borde faktiskt vara straffbart! Tårtan var inte ens något jag ville smaka, utan bara åt för att den hamnade på min tallrik.Chokladtårtan däremot ville jag väldigt gärna smaka och den var så god att jag tog två gånger… så otroligt korkat!

Ett glas vin blev det och det hade jag tänkt redan innan, onödigt men ok. Maten var bra, lax och potatis med grönsaker. Så det var alltså inget fel på själv maten, nyttigt och gott. Men VARFÖR skulle jag ta så mycket av efterrätten? Jag menar, EN bit av chokladtårtan hade ju faktiskt räckt.

Å visst var det plus på vågen, det visste jag ju… så nu måste jag vara ännu duktigare fram till fredag. Suck! Imorrn blir det alltså matlåda med till Tingsrätten, vi får väl se vad jag har att välja på. Till lunch resten av dagarna får det väl bli räksallad och bra mellanmål på eftermiddagen. Så får vi se hur vi ska göra med middag på jobbet och vad det blir att äta på eventet vi ska på på onsdag. Löpbandet ska få jobba lite också, det är mycket bra man kan se på tv samtidigt  🙂

Att det ska vara så svårt att ha sån respekt för sej själv att man gör det som är bäst för sej. Varför är det så? Jag vill ju verkligen göra den där operationen, så varför gör jag inte som jag ska då? Människan (läs: jag) är ganska korkad…

Nu blev det läskigt!

Nu blev det läskigt!

Förra fredagen var vi ju till vår husläkare Dr Kompis och han skickade iväg ett helt gäng remisser åt olika håll. Redan i onsdags fick jag svar om mina ögon, att remissen var mottagen och att jag snart skulle få en tid. I går kom nästa brev, en kallelse för en första bedömning angående en bröstreducering. Så snabbt! Nu blev det läskigt!

Det är en sak att be om en remiss, en helt annan att faktiskt få en tid för bedömning. Jag trodde ju aldrig att det skulle gå så snabbt!!! Det tog en stund att smälta och sen kom jag på att jag bara har en vecka på mej att ta tag i vikten och ta bort ca 1 kg. Man måste nämligen ligga inom BMI för att ens bli bedömd och i nuläget har livet varit lite för gott, så jag ligger precis på gränsen. Med kläder och frukost i magen ligger jag något hekto över, så det måste jag fixa. Men det ska nog gå bra.

Så vikten ska fixas och sen är frågan om hur jag ska ta mej till Karolinska i Solna på fredagmorgon? Det ryktas om snö… å då vågar man inte ta tåget, för det går kanske inte om det kommer snö på spåren. Alltså funderar jag på att ta bilen och då är frågan hur många som tänker som jag om den där snön kommer? Vi Stockholmare är ju ganska trötta på SL och pendeltåg som inte går, alltså tar man hellre bilden. Och gör jag det, så måste jag förmodligen åka hemifrån vid 6.30 även om jag inte har tid förrän 8.30… det lär ju vara en och annan kö och jag vet inte hur det är med parkering. Sista alternativet är att be sonen om skjuts och hoppas på att han ska jobba i stan eller Solna den dagen. Då slipper jag parkeringsstrul och kan ta tåget hem när allt är klart. Det skulle vara enklast.

Jaja, hur det än blir så är det väldigt spännande! Jag tror inte att jag blir godkänd… det är det jag är inställd på. Man ska vara inom BMI, det klarar jag. Man ska ha minst 800 ml i bröststorlek, det klarar jag precis. Man ska ha uttalade problem och det har jag MEN jag har inte jättemycket större än 800 ml och jag har ju trots allt levt med min DD-kupa så här länge och nästan kunnat göra det jag vill. Men visst skulle det vara skönt att kunna jogga utan dubbla sportbehåar, att slippa sova i uppförsbacke när man sover på mage (som jag alltid gör), slippa ont i ryggen och skav av bh-band, slippa svett och utslag i vecken, kunna ha vilka kläder som helst (även framknäppta skjortor) och en massa annat. Enligt studier i England så kan en reducering hjälpa även vid sömnapné. Att få en liten nätt C-kupa skulle vara en dröm, men som sagt; jag tror inte att jag blir godkänd.

Så ni får hålla tummarna för mej på fredag. Till att börja med för att jag ska komma dit i tid och sen för att jag ska bli godkänd för ytterligare bedömning och slutligen operation. Skulle det bli så vet jag faktiskt inte vad jag gör. Jag kan inte ens föreställa mej hur det skulle vara, kännas eller se ut med en mindre framsidan. Men guuuuud vad jag önskar att det blir så!!!

Läkarbesök x 100…

Läkarbesök x 100…

Idag var det dax för Martin och mej att besöka Doktor Kompis på vårdcentralen i Järna. Det är långt att åka, men vi är så nöjda med vården där att vi absolut inte ångar att vi bytte dit. På vårdcentralen i Tumba, dit vi hörde förut, ville man inte hjälpa mej trots att jag visste att något var riktigt fel med mej. De var oförskämda och nonchalanta. Så vi frågade vår kompis om han kunde tänka sej att ha oss som patienter trots att vi känner varandra och det kunde han, men det var ett undantag.

Det är ca 3,5 år sedan vi bytte och sedan dess är vi supernöjda med vården och hjälpen vi fått. Idag var det alltså dax att träffa honom igen, det var länge sen och den här gången var listan lång… så där som den inte får vara egentligen… man får ju bara ha ett eller max två ärenden per gång. Men jag hade spaltat upp allt i turordning och skrivit en lista på allt jag behöver hjälp med, vilket var mest remisser till olika ställen. Så han behövde ju inte göra annat än skicka remisser lite hit och dit, inget vårdande i sej. Och då tyckte han att det var ok, eftersom allt var prydligt uppställt.

Överst stod remiss till Ögon för att fixa gråstarren och kolla om jag kan göra något åt mina ögonlock som hänger mer och mer. Jag har jättelånga ögonfransar och numera har jag en ögonfransridå framför ögat som har börjat störa mer och mer. Vi får väl se om detta går att åtgärda, gråstarren vet jag ju att jag får hjälp med… när det gått tillräckligt långt och det tror jag att det har gjort nu.

Sen hade jag några leverfläckar som jag trodde att han skulle få spunk över men som han sa var helt ofarlig och som vi ska ta bort lite senare. Även Martin hade några fläckar som skulle bort, det blir också senare.

Det knäpper om min högra höft, så högt att Martin hör det och nu har även vänster höft börjat göra ont. Så nu blir det remiss till röntgen som jag fick i handen och ska göras redan på måndag. Då ska jag också röntga ena foten som har en misstänkt hälsporre… Det här var det som var det jag verkligen behöver hjälp med, men jag passade på att be om en remiss till bröstplastiken också för att minska min E-kupa. Så det blev att ta av sej och bli lite fotomodell på kuppen, så att bilder kan skickas med remissen. Så får vi se om jag blir godkänd, det är väl tveksamt…

Å detta var även Martins ärende. Hans skinnkostym har länge varit för stor, men nu när han nått sin målvikt igen kan han bli aktuell för en sk bukplastik. Så även han fick klä av sej och ställa sej framför kameran. Det är väldigt mycket skinn som behöver tas bort för att han ska må helt bra, så jag hoppas verkligen att han blir godkänd. Han har ju gått ner 60 kg med Viktväktarna, men 10-20 på egen hand innan… ni förstår ju att det finns att ta av…

Martin bad även om en hälsoundersökning som han nog aldrig fått någon gång. Och den körde igång direkt! Det blev blodtryck och en massa annat kollat och när vi gick fick han lämna 6 rör med blod som skulle kolla typ allt. Skiiiitbra! Det enda som hittades direkt och som var värt att notera var att hans hjärta slog ganska långsamt, men det kan bero på att den tidigare övervikten gjort hjärtat lite större och att det fått jobba mer. Lite mer vältränat helt enkelt, inget att oroa sej över.

Så idag påbörjade vi högkostnadskort bägge två och med tanke på hur mycket som ska göras så kommer vi nog ganska snabbt upp i fribeloppet. Sen får vi se vilka remisser som går igenom och hur snabbt vi får saker gjorda. Tyvärr är det ju en del saker som kommer att göra lite ont… men men… vi får väl se vad som händer. Nu är iaf processen igång  🙂

Så nöjd!

Så nöjd!

Nu står den nya soffan på plats och jag är såååå nöjd!

Här har vi alltså letat soffa ett tag och hittade precis den vi ville ha, men då var det leverans i januari… kollade runt på nätet och hittade exakt samma soffa på soffadirekt.se. Martin tryckte på beställningsknappen vid 21-tiden i onsdags, armstödet kom i fredags och i går (måndag) kom resten av soffan. 3 dagar!!! Här kan vi snacka snabb leverans! Och dessutom FRI hemleverans!

Vid 10-tiden igår kom en stor lastbil med en pall till oss. Soffan var himla smart packad och fick alltså plats på högkant på en ganska liten lastpall. Senior var hemma och tillsammans hjälptes vi åt att plocka isär packningen och bära in bitarna. Den sista och stommen i hela paketet var dock lite för tung, så då fick vi be grannen om hjälp. Sedan låg det säkert 20 delar i vardagsrummet som skulle plockas ihop, som ett pussel ungefär.

Jag letade fram paketet med skruvar och bruksanvisning, tyvärr var den spegelvänd – så det gick åt lite tankeverksamhet för att få det åt rätt håll. Jag blev lite osäker när jag skulle skruva dit benen, både för att de inte var förborrade och för att jag egentligen ville ha högre ben (för att kunna dammsuga) och fler. Så mina föräldrar kom hit och funderade tillsammans med mej. Själva soffdelen är 3 meter och inga ben på mitten, Martin är 2 meter lång och väger strax under 100 kg. Jag har en son som slänger sej i soffan… jag var osäker på att den tunga soffan verkligen klarar även de här två grabbarna… Så jag drog iväg till Bauhaus och köpte högre och fler ben. Men när jag kom hem passade de inte, så pappa erbjöd sej att göra två nya ben men då fick jag ha den höjd som var. Så fick det bli!

Soffan sattes ihop och de ben som fanns kom på plats. Vi använde benen från den ena divanen så
länge, så kom pappa med de nya benen idag. Så nu klarar soffan betydligt mer än förut och vi känner oss säkrare på att den ska hålla länge. När soffan var färdig, åkte jag iväg till Jysk och IKEA för att kolla soffbord. Det gamla var förstört och har gjort sitt i flera hem, vi fick det av fd svärföräldrarna. På Jysk köpte jag två kuddar, men hittade inget bord. När jag var på väg till IKEA ringde Martin och sa att han var på väg hem från skolan, så han åkte till IKEA istället för att åka hem.

Vi hade redan sett ut ett litet, billigt bord som vi tänkte ha tills vi hittar något snyggare. Ett litet svart fyrkantigt, som vi även monterade hjul på. Det blev så himla bra att vi nog inte ens kommer att titta på något nytt. Så nu står soffan där med sitt nya soffbord och den nya tv-bänken. Nu ska bara tavlor och lampor byta plats och sen är allt som det ska vara. Å det blev innan advent!

Nästa helg ska jag plocka upp alla julgrejer och sortera ut det som jag själv ska ha och det som Junior ska få. Första advent ska alla tomtar upp och granen ställas på plats. Julklapparna är fortfarande inte inslagna, jag har faktiskt lyckats hålla mej! Men söndagen den 1/12 kommer allt att vara färdigt, klapparna ligga under granen och vi sitta i soffan och mysa. Jag vägrar att julstressa! Att bara sitta där under advent och mysa av julstämningen är så himla härligt. Snart är vi där! Med vår nya soffa där hur många som helst får plats  🙂

Rena rama cirkusen!

Rena rama cirkusen!

Kommer ni ihåg soffan jag ville ha? Vi åkte iväg till Chilli i tisdag och hittade en soffa som passade oss och som dessutom var nedsatt med drygt 2000 kronor. Så vi åkte hem och funderade och bestämde att den ville vi ha och ringde butiken för att få veta mer om leverans osv. Just precis den var förstås slut hos tillverkaren och skulle komma i januari!!! Jamen, vilken tur man kan ha då – INTE!

Men så såg jag en reklambanner på Facebook med just precis vår soffa och började kolla runt. Jag hade ingen aning om att det var så många som sålde divansoffor och kollade mer noga. Martin skrev ut beskrivningen för den soffa som vi ville ha och jämförde med en massa soffor som jag hade hittat. Å till slut hittade han ”vår” soffa, till samma bra pris men dessutom med gratis hemkörning (Chilli skulle ta 590 kr) inom 4 dagar!!! Så sa han ”Nu trycker jag på knappen.. Nu har vi beställt den!”. Å där kom min vanliga pengaångest! Jag avskyr att göra av med stora pengar, i det här fallet 6995 kr och det är stora pengar för mej. Men men, vi behöver en soffa och den här ska vi nog kunna ha länge.

När vi åkte runt och kollade i tisdags hamnade vi även på Rusta där man sålde ut en tv-möbel som passade oss. Eftersom det bara fanns en kvar så köpte vi den förstås. När Martin var i skolan i onsdags började jag skruva ihop den, men gav upp eftersom det inte fanns någon beskrivning och jag helt plötsligt stod med en vit bräda över till den svarta bänken. Då blev jag lite grinig och lät allt vara… Jag hade öppnat ett av tre paket och när Martin byggde klart bänken igår så fanns det självklart beskrivning i de två andra paketen! Det är liksom jag i ett nötskal. Muphys lag ni vet… han bor hos mej!

Sedan Martin tryckte på beställningsknappen i onsdagskväll har vi följt soffans resa från Nyköping och redan igår stod det att den var på väg! Själva soffan skulle komma som ett kolli och armstöden som ett och på just armstöden stod det i morse att de hade kommit till Norsborg och skulle köra ut till kunden direkt. Jag kunde ju inte tänka mej att det bara skulle komma armstöd och fick viss panik för att göra plats i vardagsrummet. För att få plats med den nya soffan måste vi nämligen spegelvända allt och ta bort den gamla tv-bänken och ett litet bord.

Så jag flög upp vid 8, duschade snabbt och tog frukost i farten samtidigt som jag började möblera om. Först skulle tv´n och alla dvd:er och grejer flytta in i den nya tv-bänken och det blev jättebra ända tills jag skulle koppla alla sladdar… jag har ingen aning om hur allt ska sitta – så nu har vi ingen tv. Måste köpa en längre antennsladd också, så det spelar egentligen ingen roll om sladdarna kommer rätt eller inte. Vi kan inte se på den ändå  🙂

Sen fick det bli dominoprincipen; flytta en möbel lite och flytta efter med nästa, tills alla grejer stod som de skulle och ungefär då kommer postens lilla lastbil med ARMSTÖDEN! Haha! Jag har alltså två armstöd, men ingen soffa! Vilket tjejen som körde tyckte var konstigt eftersom hon fått veta att de skulle köras ut tillsammans, men hon kör en för liten bil… så jag ringde och kollade och fick veta att själva soffan kommit fram till Stockholm, men inte till Norsborg och att den nog inte dyker upp förrän på måndag. Jamen dåså… panik i onödan!

Nu är det iaf nästan ordning i vardagsrummet, så när soffan väl kommer är det bara att kasta ut den gamla soffan och ställa in den nya. Nu ska vi bara ha ett nytt soffbord också, och det blir ett billigt från IKEA så länge. Nu kan jag i lugn och ro gå ut med hunden och åka till Ica Maxi och handla och sen ta emot Minior ikväll. Det här är en helt vanlig dag i vår familj  🙂

Att trivas med sej själv…

Att trivas med sej själv…

Jag har inte brytt mej särskilt mycket om hur jag sett ut under mina vuxna år. Fram till 20 gjorde jag nog det, men sen tyckte jag väl på nåt sätt att gillar inte folk det de ser så är det inte mitt problem utan deras… och nog är det väl så… men jag tänkte inte på att även jag ska trivas med det jag ser.

Det tog mej sisådär ytterligare 20 år att inse att den där personen i spegeln är jag och att det nog skulle kunna bättras på lite här och där så att även jag gillar det jag ser. För det är ju faktiskt mycket viktigare att jag trivs med mej själv än att andra gör det. Man kanske kan ursäkta min dåliga tillsyn och behandling av mej själv med att barnen tog all min tid. Det var ju barnen som var viktiga inte jag… frågan är ju varför jag inte kunde ge mej själv ens 5% av den tiden? Då hade ju säkerligen även jag mått bättre och orkat mer. Men jag har aldrig sagt att jag är särskilt smart…

Men så blev barnen stora och klarade sej själva större delen av tiden och jag började min personliga renovering. Jag har verkligen funderat på vem jag är, vem jag vill vara och vilka saker som behöver åtgärdas på min kropp. Jag kom fram till att jag är en ganska bra människa som egentligen bara behövde ta hand om sej själv lite bättre och på så sätt började jag min förvandling. Jag gjorde mina två operationer (Novasure & TVA) som förbättrat mitt liv 2000%! Jag gick ner i vikt och väger nu som jag ska i förhållande till min längd. Så långt var det ganska enkelt…

Sen kommer man till det där med kläder och det där yttre som smink, som jag inte kan mycket om alls. Jag har nästan bara använt jeans och t-shirt, enkelt och skönt. Men nu passade jag ju faktiskt i kjol och klänning också och kunde till och med ha lite klack igen. Så garderoben rensades och lite nya grejer köptes in. Kläder som jag faktiskt känner mej fin i! Några smycken las till och gjorde en stor förändring! Jag började använda mascara och lite färg på läpparna även om jag inte skulle göra något särskilt, utan för att vara fin för min egen skull. Det där med ögonskugga och sånt där avancerat har jag inte lärt mej än  🙂

Men något jag numera också använder är krämer, för ansiktet och kroppen. Jag har nämligen insett att det är himla skönt. Så alla fina grejer jag fått i olika goodiebags och vunnit på olika ställen används nu flitigt och jag har en helt annan känsla i särskilt huden. Sen har vi det här med händerna och naglarna… händer är viktiga för mej och visar vem en människa är tycker jag. Så en dag insåg jag att mina naglar faktiskt är jämnlånga och ganska snygga. Dessutom har jag mängder med nagellack. Det var dax att även snygga till naglarna och faktiskt visa upp dem.

Så de senaste två månaderna har jag haft lördagkvällen som min nagelfixarkväll framför tv´n. Jag väljer ut nagellack efter vad som ska hända i veckan, eller låter följarna på Instagram välja åt mej. Så sitter jag och pysslar med underlack, några lager nagellack, lite glitter kanske och överlack. Naglarna är hela och snygga ganska precis en vecka och sen gör jag om det. Jag får mängder med komplimanger och jag känner mej jättefin!

Att det skulle ta drygt 40 år att komma fram till att man mår bra av att ta hand om sej och piffa till sej lite är ju förstås lite synd. Men bättre sent än aldrig, eller hur? Det är viktigt att trivas med sej själv, det trodde jag inte. Men det är svårt att hinna att ta hand om sej på ett bra sätt när man är ensam med barn och varken tid, pengar eller intresse finns. Men nu är tiden min och även om pengarna kanske inte riktigt finns, så finns numera intresset och innehållet i alla goodiebags. Så nu gör jag vad jag kan, och lär mej gärna mer på vägen.

Det går faktiskt att lära även gamla hundar att sitta, så det så!
Frågan är nu: hur bra är du på att ta hand om dej?

Tips på soffa?

Tips på soffa?

Nog för att pengarna saknas, men titta kan man väl få göra ändå? Jag pratar om att köpa ny soffa… jag tycker att sånt är SVÅRT!

Just nu har vi två skinnsoffor, en två-sits och en tre-sits. De funkade bra medan det bara var killarna och jag, men sen har ju familjen växt lite och fler och fler ska sitta ner när vi träffas. Vi har en fåtölj också, men den säckar nog snart… fotpallen är livsfarlig och svajar.

Just precis nu är vi iofs bara tre som bor i huset och då funkar soffan… när Junior kommer hem funkar det också, men så fort hans flickvän följer med så blir det direkt lite trångt och kommer även våra föräldrar är det lixom kört och nu ska det få plats en liten kille också! Plus en hund…

Så jag har kollat lite på vad jag vill ha och vad som skulle kunna passa hos oss. Jag gillar inte hörnsoffor, men kan ändå tänka mej en U-soffa som slukar massor med rumpor. Problemet är att de oftast är ganska låga och då sitter Martin illa eftersom han är 2 meter lång. Ibland är själva sitsen för bred för att jag både ska kunna ha ryggstöd och nå fram till bordet, jag är ju bara 156 cm. Dessutom vill jag kunna dammsuga enkelt under soffan eftersom den inte kommer att gå att flytta pga tyngden och de flesta har bara 5 cm höga ben.

Så nu kollar vi runt och letar efter olika alternativ. Budgeten är begränsad men vi hoppas på lite julklappspengar. Men grejen är att jag vill ha soffan INNAN jul, gärna till advent så att jag kan få ordning i vardagsrummet innan alla julgrejer ska upp. Å blir det en ny soffa så måste vi spegelvända vardagsrummet och det innebär förmodligen att halva vardagsrummet även måste målas om pga fläckar på väggen av den gamla soffan… Så det blir lite stökig kan man väl säga och detta vill jag ha avklarat innan advent.

Jag vet att många av er därute skaffat just en sk divansoffa. Jag vill gärna vet vad ni tycker är bra respektive dåligt och vad man ska tänka på. Hjälp mej!

Ps. Vinnare av nya naglar dras ikväll  🙂

Grå starr som ganska ung…

Grå starr som ganska ung…

Förra hösten hade jag tänkt att göra en laseroperation och samtidigt byta linserna i mina ögon för att slippa glasögon. Under rutinkontrollen hos läkaren såg man att jag hade början till grå starr och att operationen inte kunde göras. Snopet!

Här har jag förberett mej i flera år och till slut tagit beslutet om operation. Jag är nämligen väldigt tveksam till att göra ingrepp i mina ögon, vansinnigt rädd ska man väl säga. Så det var ett stort steg för mej att ens gå dit och se om jag ens kunde bli godkänd för det. Å allt såg perfekt ut ända tills jag sa att jag ville kolla detta med grå starr eftersom min pappa och farmor har det. Läkaren tyckte att jag var lite för ung, men kollade ändå och hittade det jag kände på mej på nåt konstigt sätt.

Som 42-åring hade jag en påbörjad gråstarr, inte väl utvecklad – men den fanns där. Han ville att den skulle mogna och att jag skulle vänta med operationen. Nu har den mognat och jag är mer än irriterad över min syn. Hur jag än putsar glasögonen så ser jag inte ordentligt ändå. Det är knepigt att köra i mörker och jag ser inte konturer ordentligt. Ögonen är trötta och svider ofta.

Så nu har jag beställt tid hos Dr Kompis (vår husläkare) för att få remiss till en ögonläkare som kan se hur långt grå starren kommit. Jag känner själv att det är dax att göra något och tänker ge landstinget en chans. Jag skulle opererat mina ögon privat, men nu blir det genom landstinget och då blir det förstås billigare även om väntan kan bli lite längre.

Det som började som en ren lyxoperation har nu blivit en medicinsk nödvändighet. Så kan det gå. Det är jag och alla 70-åringar, typ… medelåldern för operation för kvinnor är 70, så jag är lite före min tid kanske man kan säga. Men solen är en risk för ögonen och sol har jag ju utsatt mej en hel del för… så mitt råd till er är att skydda era ögon med solglasögon så gott ni kan och glöm inte barnens ögon.

4 november ska jag till läkaren, så får vi se hur snabbt allt går efter det. Jag hoppas slippa putsa glasögonen snart… det är lite tröttsamt när de aldrig blir helt rena  🙂

Mitt liv är 200% bättre nu!

Mitt liv är 200% bättre nu!

Jag har gjort två operationer som förändrat och förbättar mitt liv minst 200%! Den ena, Novasure, gjorde jag för ca 18 månader sedan och den andra, TVA, gjorde jag får ca 6 månader sedan. De som inte tycker att man ska prata om kvinnors underliv och åkommor i de regionerna kan sluta läsa nu. Men eftersom jag vet att många har problem i just de regionerna så skriver jag för er som vill och behöver veta mer. Ok?

Novasure är ett ingrepp där man för in ett instrument i livmodern, man fäller ut det som ett paraply ungefär och hettar upp det för att bränna av alla slemhinnor. Det här gjorde jag för att jag varje månad hade Stockholms blodbad under drygt en vecka och det blev bara värre och värre. Dessutom hade jag en PMS som inte var av den här världen. Eftersom jag inte ville ha några p-medel eller hormoner i kroppen och heller inte är intresserad av fler barn, så valde jag den här metoden direkt när jag fick höra talas om den.

Å jag ångrar mej inte! Idag blöder jag kanske en tesked ett par dagar och jag har knappt någon PMS alls. Jag lever hela månaden numera, inte bara 2/3… Nu förstår jag vad ”have a happy period” betyder  🙂

TVA är när man fäster upp urinröret som många gånger hamnar snett under en förlossning. Detta märker man mer och mer ju äldre och mer rörlig man är iom att man ofta är kissnödig, rädd att inte hinna på toa och läcker lite (eller mycket) när man hoppar, springer, skrattar eller nyser. Många många kvinnor har problem med detta, men vågar inte berätta utan skäms i tystnad. Det gjorde jag med. Men när jag gjort den ena operationen med så gott resultat tänkte jag att jag faktiskt var värd att må bra hela vägen. Varför acceptera ett problem som är ganska stort och som dessutom går ganska lätt att fixa, bara man vågar fråga…

Idag kan jag springa och nysa utan att stå med benen i kors. Numera tänker jag inte ens på det och vilka problem jag hade för bara ett halvår sedan. Från början kände jag bandet lite grann, men nu känner jag absolut ingenting längre. Jag kan göra precis vad jag vill och leva precis som jag vill. Jag behöver inte kissa det sista jag gör när jag gå hemifrån och jag behöver inte leta toalett det första jag gör när jag kommer någonstans. Enda saken som är annorlunda är att det tar lite längre tid att tömma blåsan, det rinner lite långsammare kan man väl säga. Men vad gör det?

De här två ingreppen har ökat min livskvalitet hur mycket som helst! Jag behöver aldrig oroa mej för att blöda igenom eller läcka när jag springer. Två enkla ingrepp som tog fem minuter vardera och som krävde bara någon dag i stillhet. Jag är så otroligt glad att jag vågade be om hjälp!

Har du samma problem som jag hade? Skäms du? Vi är många som vet exakt hur du känner och hur svårt det är att ta tag i saken. Men det är verkligen värt att göra något åt problemen. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare. Tänk så mycket pengar jag hade sparat och hur många förstörda kläder och madrasser som har gått åt. Nu har jag världens bästa liv där jag lever och gör precis vad jag vill utan att begränsas av onödiga kvinnoåkommor. Sånt som man inte pratar om… men jag pratar och jag vet att ni är många som lyssnar. Så gör nu slag i saken och ge dej själva ett bättre liv!

Stanna! Jag vill kliva av!!!

Stanna! Jag vill kliva av!!!

Nu går dagarna så där fort igen. Så där så det säger swosch och så har man inte hängt med alls och vet inte vilken dag det är. Jag gillar inte det!

Jag vill ha kontroll, veta precis vad jag håller på med och vad dagarna innehåller. Jag vill inte vakna upp på morgonen och inte veta vilken dag det är och känna att jag inte hunnit det jag sak föregående dag och inte kommer att hinna det idag heller…

När jag kom hem från jobbet igårkväll skrev jag upp i almanackan vad som inte hunnits med att göra under veckan och vad som skulle göras idag på den ”lediga” dagen. I almanackan stod; fixa klart stenen, ta bort jordhögen, handla, åka till sopen, tvätta, jobba klart veckan. Men allt tar ju mycket längre tid än man (jag) tror, så även om vi jobbat häcken av oss med allt idag så har vi ändå inte lyckats tömma den gigantiska säcken med sten. Det andra är faktiskt gjort! Kors i taket!

Jag ville ha allt fixat idag så att jag kunde ta det lugnt imorrn på förmiddagen innan vi ska in på eventet med Loppi och Viktväktarna mfl på eftermiddagen. Sen på söndag ska vi jobba med kyrkovalet hela dagen, så då hinner vi ingenting alls och sen är helgen slut även om jag har en dag ledig till, men då är det ett möte och lite annat som ska planeras och genomföras. Så vi får väl se när resten av stenen kan skyfflas ut… just nu känns kroppen rätt mör efter att ha jobbat med jorden.

Men jag är nöjd ändå faktiskt. Det blir skitbra i trädgården och alla har hjälpts åt. Jag har varit arbetsledare och pekat med hela handen och Martin och Senior har hjälpt mej. Men jag har burit så ryggen skriker. Jag är så extremt högerhänt att jag gör precis allt med den sidan av kroppen och då blir det lite snett i belastningen. Å jag är superskitig! Jag har jord precis överallt, tom i håret  🙂

Så nu blir det mat och sen tar jag nog ett bad tror jag. Å efter det kryper jag in i min onepiece och bäddar ner mej i soffan. Imorrn är det alltså dax för bloggevent igen och då ska jag träffa Shirley Clamp och Ninni från Hela Sverige Bakar; två supermysiga tjejer i sin bästa ålder (nämligen min… typ…).

Ha en fin fredagkväll everyhopa  🙂

Ont lite överallt…

Ont lite överallt…

Ett ton sten! Jag säger bara: ETT TON sten!

Fick ju hem ”lite” sten från Flisby för att göra ordning mina rabatter och idag var det dax att börja göra fint. Medan Martin gick ut med Baileys började jag förbereda ute, röjde och tog bort den gamla träkanten. Å när Martin kom tillbaka hjälpte han mej att fixa hörnet där allt skulle utgå ifrån.

När hörnet väl var på plats gick han in för att fixa med sitt och jag fortsatte ute. En väldigt liten stund… inget gick som jag ville; inte en vinkel var där den skulle, jag gjorde illa mej och allt blev helt fel och till slut fick jag ett vansinnesutbrott och gick in till Martin och sa att vi skickar tillbaka stenen innan jag får ett psykbryt. Så han kom ut och riktade stenen medan jag förberedda på andra sidan och till slut satt stenarna där de skulle, rakt och fint.

Sen tog jag över, tog bort mängder med jord som Senior bar bort. Och när jorden var borta la jag dit markväv och sten som Senior hämtade åt mej. Å när klockan närmade sej 17.30 var vi färdiga med EN av sidorna, så gott som iaf… inte går det fort inte…

Så imorrn är det bara att fortsätta. Trots att händerna gör ont och varenda muskel värker… men fint blire  🙂

Inga pengar och trasiga glasögon…

Inga pengar och trasiga glasögon…

I augusti kunde vi inte ta ut någon lön alls och nu i september kan jag bara ta ut lite medan Martin bara får studiebidrag. Plånboken är ganska tunn och jag har börjat ta av våra sparade pengar (som vi visste att vi skulle få göra). Å då går självklart mina glasögon sönder!!!

I lördags upptäckte jag att glasögonen satt väldigt löst, så jag kollar lite mer noggrant på dem och ser en spricka i glaset som gör att näsprylen inte sitter stadigt längre. Tittar lite mer och ser att en spricka håller på att komma även på andra sidan… Jag måste ha glasögon hela min vakna tid för att se något alls, så paniken kom direkt. Både med tanke på ekonomi och att jag ju måste se nåt! Så igår repriserade jag min beställning på min egendesignade båge hos Favoptic, jag hade ju lixom inget val. Å de är ändå billigast där; progressiva, fotokromatiska glas och min egen design på bågarna 1865 kr. Hade väl kostat runt 10 000 i vanliga butiker antar jag…

I morse ringer jag till deras Kundtjänst och frågade om garantin, glasen ska ju lixom inte bara spricka. Och han sa att just de fotokromatiska glasen faktiskt kan spricka efter ett tag, så förmodligen kommer jag att få de nya bågarna helt utan kostnad. Tack o lov! Jag ska bara invänta de nya glasögonen och skicka in de gamla, så korrigerar de fakturan direkt. Så den tunna plånboken blir i bästa fall inte ännu tunnare. Tack Favoptic.se

Min magsjuka kunde alltså inte kommit lägligare. Man kan ju inte säga att jag äter särskilt mycket och tär på hushållsekonomin direkt. Min nya ”diet” har varit framgångsrik, 1,7 kg har jag gått ner… kanske inte det mest hälsosamma sättet och jag orkar inte särskilt mycket, men ändå! Dessutom kommer jag ju att gå upp en hel del så fort jag kan äta normalt igen. Tills dess får jag roa mej med att se siffror på vågen som jag inte sett på väldigt länge och tacka klumpen i magen av illamående för det. Jo, jag mår fortfarande illa även om det är mycket bättre.

Så jag tar det lugnt idag också. Kan jag sitta på huk så kanske jag börjar fixa ute, stenen är iaf fixad så att jag kan börja. Men så fort jag knycklar ihop mej kommer illamåendet, så vi får se hur det blir. Huvudsaken är att jag kan äta ikväll, för då kommer Junior hit och ska berätta om sin första dag på nya jobbet och äta middag med oss. Det vill jag ju inte missa!

Hoppas ni har en fin måndag allihopa!

7 år senare…

7 år senare…

2006 började jag göra om min trädgård. Jag ville ha en lättskött trädgård med rabatter som inte kryllade av ogräs. En trädgård som inte tog massor med tid, men som jag kunde trivas och vila i. Jag visste precis hur det skulle se ut och när jag hittade en speciell kantsten var saken biff!

Jag hittade nämligen en kantsten som är formad som ett L, så att man kan köra gräsklipparhjulet på kanten och på så sätt slippa strån som sticker upp och som man får klippa i efterhand med trimmer. Det där som man inte orkar göra särskilt ofta…

Just då hade jag bara råd med en av rabatterna, så jag skickade efter grafitgrå kantsten och svart grus. Efter lite meck hade jag en jättesnygg och lättskött rabatt längs ena husväggen med enbart solitärer. Har jag ryckt 10 strån ogräs sedan dess så överdriver jag nog… jag behöver inte bry mej om den rabatten alls mer än ta bort allt visset då och då. Den är snygg jämt! Särskilt när det regnat för då lyser kanten och stenen kolsvart  🙂

Jag samlade ihop mer pengar och tänkte göra nästa rabatt ett år senare. Eller hur? Det är ju jag… Stenen tillverkades inte längre! Hjärnkontoret började snurra… skulle jag ta en annan sten och sen vara missnöjd resten av livet? Nä, så sjutton heller – jag tänkte vänta tills stenen kom tillbaka! Jag tänkte inte ha något provisorisk som jag skulle gå och reta mej på. Så jag mailade varenda år och frågade om stenen var på g, men fick alltid samma svar ”Vi hittar ingen som kan tillverka stenen med den kvalitet vi vill ha”. I år glömde jag att maila…

Så den ena rabatten på baksidan har hittills varit med snygg sten och lättskött och den andra har varit med en träbalk och med massor av ogräs. Men jag har väntat… och väntat… och så samma dag som vi kom hem från semestern ser jag reklam i en veckotidning och en bild på MIN L-sten!!! Jag satte mej vid datorn direkt och började kolla runt och en kvart senare pratade jag med kundtjänst på Flisby som hjälpte mej 7 år tidigare. Tjejen på kundtjänst kunde hitta min gamla order och hjälpte mej att beställa sten till rabatten som är kvar.

Å nyss kom en lastbil hit och lastade av 13 stenar och 1 ton grus. Äntligen kan jag få ordning överallt! Äntligen kommer båda rabatterna på baksidan att se likadana ut, det tog bara 7 år! När jag glömde att kolla efter stenen så fanns den helt plötsligt, jag har mailat varenda år utom just i år… visst är det typiskt? Stenen står nu på min garageuppfart och på fredag ska vi börja lägga ut den. Vi måste bara låna en skottkärra och köpa hem mer markduk och sen blir det till att bära och skotta grus. Vi kommer ha sån träningsvärk när det är klart, men det gör inget!

Det tog 7 år, men nu jäklar blire fint! Skam den som ger sej och tålamod är en dygd eller hur det nu var…  🙂

Kostar att flytta hemifrån, men…

Kostar att flytta hemifrån, men…

Nu är det allra mesta på plats i Juniors nya hem. Han har alltså flyttat in i ett litet radhus som har fyra rum och kök. Det kan ju låta både dyrt och konstigt att köpa ett hus som sin första bostad när man bara är 18 år och flyttar hemifrån, men det är faktiskt inte så konstigt som det låter.

Lånet kostar ca 4000 kr i månaden, å det är ju mindre än vad hyran för en 3:a är här i Botkyrka. Så tillkommer iofs sophämtning och lite annat. Men i övrigt tillkommer samma utgifter som i en lägenhet, som el, försäkringar, tv och telefon. Å i sonens fall blir det inga höjningar av månadsavgiften, som det blir i en lägenhet. Så han är faktiskt inte helt ute och cyklar som vissa kanske tror… Men självklart är underhållet större och dyrare och även möbleringen, men detta kan man ta lite då och då och i den takt som inkomsterna tillåter.

Å när det gäller det här med möblering så ser vi att han tagit med sej mycket hemifrån och då menar jag inte saker, utan tänket… Han hade redan ett skrivbord och skrivbordsstol, men det var i princip allt… hans säng stannade kvar här och jag köpte en ny till honom som han nu har som gästsäng. Han hittade en stor säng med gavel och sängbord för bara 600 kr på annons, med madrasser och allt. Köksbord med tillhörande stolar och tv-bänk fick han gratis genom bjussa.se och en nästan ny divansoffa för bara 3200 kr på Blocket.

Allt småplock som mattor, lampor, gardiner mm har inköpts på seconhand-butiker eller med presentkort på IKEA som han fick på studenten. Då fick han även bestick, en grill, tallrikar, kastruller och en massa annat. Å sen har han förstås fått en del grejer av oss, som lite handdukar, dukar, smågrejer till köket, nån matta osv. Så det mesta finns och det som inte finns än, det kommer med tiden.

Här tror jag att min son skiljer sej mot många andra ungdomar, och kanske även vuxna… många kan inte tänka sej att köpa saker som andra har haft och tycker att begagnat är äckligt. Så har vi aldrig sett det, utan handlar det mesta begagnat om vi får tag i det. Och nu har alltså sonen ärvt den tanken och sparar hur mycket pengar som helst. Det han har fått gratis och köpt begagnat har besparat honom 15 000-20 000 kronor om inte mer, pengar som han nu kan renovera eller göra annat för.

Man behöver alltså inte bli ruinerad bara för att man flyttar hemifrån, om man tänker till lite och kollar annonser och orkar åka hit och dit och hämta grejer. Ikväll ska vi sitta vid matbordet och äta middag hos honom för första gången. Ska bli väldigt spännande att se vad han bjuder på. Förmodligen något ur en ugnsform som han köpt på second hand  🙂

Man funderar ju lite…

Man funderar ju lite…

Nu har två tredjedelar av semestern passerat och om 12 dagar äter vi lunch för att strax åka till jobbet igen. Världens roligaste jobb, men som kräver väldigt mycket av oss rent energimässigt. Att följa medlemmarnas väg till ett hälsosamt liv är inget annat än ett privilegium, vi får så otroligt mycket tillbaka. Men det kräver att vi finns där dygnet runt på mail eller facebook för att stötta, pusha, svara på frågor eller bara finnas där. Hade vi inte gjort allt detta, hade våra klasser inte varit lika stora och framgångsrika som de faktiskt är.

Utanför jobbet lever vi i en tid av förändring och nu på semestern har jag haft tid att fundera. Att Junior flyttar och inom kort förmodligen även Senior, gör att vi får svårare med hundvakten. Mina föräldrar åker till Öland när de kan och Martins föräldrar åker till Polen lite då och då. Är killarna borta samtidigt som alla föräldrar, så får vi hoppas att Mandisen kan hjälpa oss med hunden… Vi har fyratimmarsregel för Baileys, mer än så ska han inte vara ensam. Men det har hittills löst sej… frågan är hur det blir nu…

När Junior har flyttat och Martin börjat skolan igen, så kommer jag att vara mycket ensam, iaf när Senior jobbar. Å det är helt ok, jag gillar att vara ensam. Jag hoppas att jag har disciplinen att fortsätta gå långa promenader med Baileys även när Martin inte följer med. Jag vill ju fortsätta att ta hand om mej och gå ner i vikt lite till. Må så bra som möjligt.

Jag ser ett mycket lugnare liv framför mej. Killarna har sitt och flyttar ut, Martin pluggar och vad som händer när han är färdig står skrivet i stjärnorna… Kraven på mej som mamma har minskat betydligt, nu finns jag bara där i nödfall och kan prioritera helt andra saker. Hemmet är fixat och förberett för vårt vuxenliv, barnaåren är bortrenoverade. Livet känns tryggt på nåt sätt, lugnt och rofyllt.

Det enda jag egentligen vet just nu är att Junior flyttar om ett par veckor, Senior flyttar så fort det finns en lägenhet och Martin pluggar tom maj 2014. Sen vet jag egentligen ingenting och det känns otroligt spännande  🙂