Bläddra efter
Etikett: resor

Lite melankolisk

Lite melankolisk

Sitter här i ett tyst hem och njuter av lugnet och funderar lite. Tänk hur allt blev ändå…

När jag var yngre var hela planen att bli vuxen och ha barn. Det var lixom hela syftet med att leva tyckte jag då och det kan jag nästan tycka idag med. Hade inte barnen funnits vete sjutton om jag hade vandrat kvar på denna jord, jag hade iaf inte gjort det i Sverige. Iaf… det var det enda jag ville ha av livet och det fick jag också. Idag ser jag tillbaka på ett rikt liv med mängder av fantastiska upplevelser och det riktigt kliar i fingrarna att få sätta en del på pränt. Men än finns inte det totala lugnet som kan få mej att sitta ner och skriva. Det får ta den tid det tar att komma dit.

Däremot känner jag suget att börja läsa igen. Sedan barnen föddes har jag nästan bara läst på semestrarna. Då har resväskan varit fylld med böcker och jag har slukat litteratur av alla de slag. De senaste veckorna har jag faktiskt haft tillräckligt med ro för att ligga på soffan eller i badet och läsa veckotidningar. I vanliga fall har jag en hög med kanske 8-9 olästa veckotidningar, nu har jag bara 3! Så det tar sej  🙂  Å då kände jag att ”hmmmm, kanske….” Jag kanske skulle klara att ta upp en bok… kanske… men jag ska nog klara av de där tre numrena av ALLAS först.

I helgen hände kul grejer som gjorde mej på väldigt gott humör. I fredags kom ett mail där avsändaren meddelade att jag vunnit två biljetter till jubileumskonserten i Berwaldhallen för Svensktoppen 50 år. Så på fredag ska vi på gala Martin och jag! Även om jag inte lyssnar på svensktoppen så ofta numera, så gjorde jag det ofta förr. Det ska bli himla kul! Bara det där att få klä upp sej lite känns bra.

Å igår fick jag ett annat mail där avsändaren meddelade att jag vunnit ett resekit med en massa grejer från Weleda. Perfekt! Det var krämer och sånt som jag funderat på att köpa, men inte kommit mej för. Nu kan jag testa och köpa om jag gillar det. Att ha grejerna i resestorlek är ju dessutom kanon med tanke på vår kommande resa. Så lite tur har jag haft kan man väl säga.

Jag är ingen turgumma i vanliga fall, här hemma är det Senior som vinner om man kan vinna nåt. Men de gånger jag vinner då gör jag det rejält och flera gånger. Så man kan ju hoppas att alla goda ting är tre och att det kommer ännu mer. Men jag måste säga att jag är mer än nöjd ändå. Jag får en härlig kväll tillsammans med en av männen i mitt liv. Inte så illa pinkat tycker jag  🙂

Å med tanke på att jag inte har någon vidare tur och att allt jag önskade var att bli mamma, så måste jag säga att jag vunnit högsta vinsten i livets lotteri. Bättre än så här blir det inte!

Nu är allt ok igen!

Nu är allt ok igen!

Inatt fick jag sova nästan ostört och är idag pigg och glad… nästan iaf  🙂

Jag tvingade mej upp 8.30 eftersom det är en hel del att hinna med idag. Hittills har jag jobbat lite och kollat igenom mail, FB och duschat! Så här sitter jag nu i morgonrocken och ska strax äta frukost medan håret torkar. Sen blire hundpromenad och en tur i till huvudstaden.

I stan ska jag träffa Martin för att äta lunch och sen gå till favoptic och kolla på nya glasögon. Jag hoppas hitta ett par bågar som inte gör ont och som jag kan ha tills ögonen är tillräckligt trasiga för att opereras. I vanliga fall köper jag glasögonen på nätet hos favoptic.se men nu tänker jag besöka deras butik och kolla runt istället. Å på väg hem ska vi gå in på Hötorgshallen och köpa nytt lakritsté. Så det blir några steg idag, ska sätta på mej pedometern och mäta.

Vädret är skittrist! Det är nog alla nyanser av grått som man kan hitta. Men men… det man inte kan ändra på är lixom bara att acceptera. Om 66 dagar är det jul och om 67 åker vi till värmen i Afrika, så vem är jag att gnälla  🙂

Det blir nog en bra dag trots det tråkiga vädret. Just det ja! Jag glömde nästan… jag ska gästblogga HÄR idag! Vet inte vilken tid det kommer in, men klicka på länken, läs och begrunda  🙂

Helgmys på en måndag

Helgmys på en måndag

Då var helgen över för den här gången, men jag har ytterligare en ledig dag kvar  🙂

Vi hann faktiskt nästan allt i helgen som vi hade planerat, städningen av trädgården och förrådet blev kvar – men det är ingen brådska heller så det gör inget. Dessutom behöver trädgården inte städas förrän frosten tagit vildvinet och det är lugnt än så länge.

Men mycket tvättat blev det, huset röjdes, dammsugaren fick jobba, kylen fylldes, veckomatsedel skrevs, sopen hälsades på, hunden motionerades och en massa annat. Dessutom hann vi ligga på soffan och inte göra nåt också. DET är viktigt! De som inte blev gjort den här helgen gör vi nästa helg istället.

Idag är det 70 dagar kvar till julafton och 71 dagar kvar tills planet lyfter och vi har semester. Jag längtar så det nästan gör ont. Det ska bli så otroligt skönt med sol och värme och att bara få umgås med familjen helt utan störmoment. Hoppas dagarna går fort!

Även den här måndagen är Senior ledig, det har blivit lite av en vanan att han och jag är lediga tillsammans på måndagar. Så när jag varit ute med hunden ska vi åka till Maxi och handla tillsammans. Jag handlar – han bär  🙂 Sen lagar och äter vi lunch tillsammans och tittar på nåt på tv.

Ikväll vänder vi lite på veckan och tar helgmyset idag istället. Hela gänget ser ut att bli hemma ikväll, så då har vi bestämt att vi ska äta taco och umgås lite. Junior har en rejäl hosta på mornarna, så han har själv sagt att han inte ska träna så mycket förrän han är helt bra eftersom han har ett gäng tävlingar framför sej. Vi får väl se om han håller det… men det skulle isf innebära att man får träffa honom lite även under veckan. I vanliga fall åker vi och jobbar strax innan han kommer hem från skolan och kommer hem från jobbet när han tränar. Det blir inte många minuter att ses där…

Nähä, bästa att sätta igång dagen kanske? Ska nog börja slå in lite julklappar också!

Avundsjuka och skitsnack

Avundsjuka och skitsnack

Jag tycker väldigt illa om skitsnack! Det tror jag att alla egentligen gör, ändå så sprids det rykten och osanningar om nästan alla. Jag ser det tydligt i min närhet och försöker att stoppa det om jag kan. Jag vet inte riktigt vad som sägs om mej, men kan tänka mej att en del handlar om hur lite jag jobbar och ändå klarar mej ganska bra. Ingen ser ju hur vi lever på ”insidan” eller vet vilka utgifter vi har. När jag levde ensam var nog spekulationerna många…

Jag vet inte varför folk snackar så mycket. Har de ett tråkigt liv? Vill de gör sej själva mer intressanta genom att snacka ner någon annan? Är de avundsjuka? Jag vet inte. Vad tror ni?

När jag var liten utsattes jag för skitsnack pga av min pappas yrkesval. Han var pilot och flyglärare och vi hade ett eget flygplan. Ett flygplan ingick ju knappast i varje familj och frågorna var lika många som tvivlen. Man trodde mej helt enkelt inte! Där skulle man stå upp på nån lektion i skolan och berätta om föräldrarnas arbete och så blev jag anklagad för att ljuga! Snacka om att det sved.

Min pappa var flyglärare och hade förstås ett flygplan för att kunna jobba. Ett litet fyrsitsigt flygplan som stod på F18 som vi bodde nära. För mej var detta inget konstigt alls, jag var ju praktiskt taget född i ett flygplan. Men min klasskompisar trodde mej inte utan anklagade mej för att ljuga och sedan spreds ryktet om att jag var en lögnare och att man inte skulle tro på något som jag sa. Detta kom ju förstås till min kännedom och lärde mej tidigt att alltid hålla mej till sanningen.

När min pappa erbjöd sej vara första pris i ett lotteri på skolan (i form av en flygtur) så la sej snacket och folk förstod att det jag berättat faktiskt var sant. Men jag hade fått en erfarenhet för livet; man ska aldrig sticka ut med sina små egenheter – då blir man inte trodd. Alltså berättade jag inget mer om flygdagar, flygturer och resor. Jag ville inte bli beskylld för att ljuga igen. Å där är jag än idag. Jag berättar inte sånt som kan uppfattas som skryt, jag vill inte ha folks misstanke eller konstiga blickar. Jag håller mej till sanningen eller håller tyst.

Ändå vet jag att folk än i dag går omkring och snackar om sånt de inte ha en aning om. Ska man bry sej? Klart man bryr sej, men inte så där att det fastnar någon längre stund. Jag vet vad som är sant och de jag bryr mej om vet vad som är sant. Jag talar alltid sanning, ändå missförstår folk eller de kanske gör om min sanning till sin egen på nåt sätt. Mitt liv bygger på ärlighet, särskilt mot mej själv och min familj. Jag lever mitt liv på det sätt som för mej känns rätt. Jag försöker vara en bra medmänniska och hjälpa den som behöver. Ändå missförstås man…

Folk har ett behov av att smutskasta andra. Jag tycker det är sorgligt. Jag tycker att såna människor är sorgliga. Å när jag får veta att en sån person finns i min närhet försöker jag att undvika den eller konfrontera. Men en konfrontation tar mycket energi och skapar oftast ännu mer skitsnack, konstigt nog. Så jag lever mitt liv och hoppas att skitsnackarna håller sej borta!

Folk tror att det vet så mycket om en, visst är det konstigt?

Nuet är ganska värdelöst…

Nuet är ganska värdelöst…

Martin har tenta imorrn så just nu går precis varenda minut åt till att plugga. Förstås. När han pluggar är han väck för omvärlden. Han stoppar i musiken i öronen och försvinner in i datorernas mystiska värld. Just nu gör han inget annat än pluggar, sover och jobbar… och lagar mat. Det här visste jag innan han började i höstas, ändå blir jag stressad av det.

Jag lägger mej oftast långt före honom. Vi hinner knappt prata. Hans tankar är ständigt i nåt dataproblem som ska lösas. Ibland hör han inte att jag pratar med honom ens i bilen, eftersom han funderar på nåt helt annat. Ofta känns det som man stör om man så bara andas eftersom jag vet att han har svårt att koncentrera sej på sin läsning. Å visst blir han irriterad; på oss som inte förstår att han vill/måste ha lugnt, på tv-apparater som låter, på mej som hamrar för hårt på tangenterna när jag skriver på datorn. Allt det här visste jag och så ska vi ha det i fyra terminer, inte ens en har passerat.

Min stress visar sej med att jag går upp i vikt och då blir jag ännu mer stressad och sur på Martin som inte verkar bryr sej. Så idag fräste jag ifrån och äntligen PRATADE han med mej. Visst bryr han sej, det är bara lite mycket just nu. Å det förstår jag! Men jag vill bara veta att jag fortfarande är viktigt för honom, trots att han numera har väldigt mycket runt sej. Ska jag ställa upp på hans pluggande, måste han ju även ställa upp på mej. Det är ju ett teamwork.

Just nu känns det hopplöst med vikten. Jag blir superpeppad ibland och tänker att nu jäklar ska jag ta de där sista hektona, men så pekar vågen åt fel håll istället. Häromdagen var motivationen på topp, idag känns allt botten. Jag har tappat kontrollen! Jag vet aldrig hur många som äter hemma vare sej till lunch eller middag, det kan skifta och vara allt från bara mej till hela gänget plus flickvän och då är vi helt plötsligt fem stycken. Svårt att planera då. Sömnen är usel. Ögonoperationen stressar mej. Andras sjukdomar stressar mej också, som att min mamma just nu opereras…

Så jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Jag har väldigt svårt att leva i nuet, tycker att nuet är ganska värdelöst. Igår var det bättre, så det går väldigt mycket upp och ner. Men just att känna att jag är i vägen, att jag stör i mitt eget hem, är ingen känsla jag tycker om direkt. Jag vill bara att det ska bli december så vi kan åka iväg till värmen. Även om jag inte är nöjd, så ser jag inte ut som en michelingubbe i bikini längre. Men den där remissen till operation känns långt bort…

Blä, va allt känns skit idag!

100 dagar kvar!

100 dagar kvar!

Idag är det 100 dagar kvar till julafton!
Nu blev det nästan lite stressigt, hur ska man hinna allt?! Nä, jag skojar bara. Jag älskar julen och är alltid tidigt ute när det gäller all planering. Nåt måste man ju göra när hösten är så förbaskat tråkig, då köper jag julklappar och förbereder advent och sen sitter jag veckorna innan jul och bara tindrar med ögonen. Och väntar på den stora dagen  🙂

Idag skiner solen, så jag ska nog städa lite i trädgården och kanske börja sätt upp lite ljusslingor. Folk tycker att jag är lite konstig som sätter upp ljusslingor i september, men då slipper man ju frysa om fingrarna! Jag tycker det är riktigt smart och när folk har fattat hur jag menar så har de faktiskt följt mitt exempel. Förra året var det en massa ljusslingor som gått sönder och som slängdes, så i år ska det upp nya och fräscha (köpta på julrean). För det är faktiskt så att jag sätter upp en del på hösten, men tar väldigt sällan ner dem på våren. Så länge de funkar får de flesta sitta kvar.

Den här julen blir ju lite annorlunda iom att vi åker på semester tidigt på juldagen. Julklapparna är uttänkta, iaf till killarna och våra föräldrar – problemet är julkapp till Martin… har ingen aning om vad han ska få. Det hade ju varit så enkelt om vi fått melodifestivalen i Stockholm, då hade det blivit biljetter dit till hela familjen. Nu fick jag tänka om lite.

Eftersom vi inte är hemma efter jul så tar jag nog inte fram hela julkittet. Tror jag hoppar granen och pepparkakshuset i år, men möts jag av protester så är jag ganska lätt att övertala. Dagen efter vi kommer hem från semestern fyller Martin 40 år och vi kommer att jobba massor, då kan det vara skönt att inte ha mängder med julgrejer att plocka bort. Så vi får se…

Men men… en solig lördag gör man så mycket man vill och hinner. Ikväll ska vi äta kräftor! Ha en fin dag everyhopa!

Lotta Bromé & Jag

Lotta Bromé & Jag

Igår hände en kul grej!

Jag är med på en massa sidor på Facebook och skriver en och annan kommentar när ämnet berör mej. Igår pratade man om att resa ensam på P4´s sida med Lotta Bromé och eftersom jag har planer på att resa iväg ensam om något år så skrev jag det. När Martin och jag är ute och går med Bailey ringer telefonen och en Micael från P4 presenterar sej. ”Du vet varför jag ringer va?” Säger han och jag börjar gapskratta. Jo, jag fattar varför  🙂

Han ber mej att berätta mer och säger sen att jag kommer att bli uppringd vid 14.45för att vara med i programmet och prata med Lotta och Alexandra Pascalido som var gäst i programmet. Jaha… ja men då är jag väl det då.

Martin får köra när vi ska till jobbet, medan jag pratar med radion. Allt går ju väldigt snabbt när det gäller media, men jag berättar iaf att när barnen flyttat hemifrån då ska jag ut och resa alldeles ensam. Lotta frågar vart jag ska och jag svarar att det spelar inte så stor roll bara det är varmt och lugnt. Då frågar hon var jag ska göra där i värmen och jag säger INGENTING! Då börjar hon skratta och håller med om att det låter väldigt skönt. Producenten frågade om han fick följa med  🙂

Vi pratar kanske 2 minuter, sen är allt klart. Lite skillnad från förra gången det handlade om Lotta och mej… då träffades vi i en tv-studio i Umeå. Jag var gäst i hennes program Juni-97 för att prata om hemmaföräldrarnas roll. Då hade jag en hel programpunkt och fick säga nästan hur mycket jag ville. När vi var färdiga blev växeln nerringd så pass att den gick sönder… Kul att man kan lämna avtryck… 

Kul iaf att en liten kommentar på Facebook kan ge såna följder. Sånt händer mej lite då och då och det är ju inte för att det är något särskilt med mej utan för att jag vågar sticka ut näsan. Jag tror att man kan lyssna här, ca 1 tim och 30 min in i programmet.

I like it HOT!

I like it HOT!

De senaste dagarna har vi haft ett helt underbart väder här på norra Öland. Vi har vaknat till en klarblå himmel, en stilla bris och drygt 20 grader varmt redan vid 8-tiden på morgonen. Förmiddagspromenaden med Baileys har varit skön och kvällspromenaden har varit helt ljuvlig! När vädret är så här så vill jag inte vara någon annan stans i hela världen! Just nu är Öland helt enkelt bäst!

I förrgår var vi på stranden några timmar, lagom för att Martin inte ville vara i solen igår. Men idag var det dax igen, efter lunch packade vi ihop oss och åkte till ”vår” strand. Där var knökafullt i tisdags, men idag var det inga problem alls att få plats. Vi var faktiskt nästan ensamma, hur konstigt det är låter. Mysteriet löste sej när jag skulle känna på vattnet, en grågrön kletig hinna låg över hela vattenytan. Alger! Två-tre varma dagar och då är algblommningen ett faktum, ganska sent på säsongen ändå faktiskt.

Det resulterade alltså i att så gott som alla barnfamiljer åkte till någon annan strand, medan vi som inte är så beroende av att bada låg kvar och hade det hur bra som helst med tystnand och gott om plats. Vi blev inte störda av ett ena barnskrik eller familjegräl  🙂

Att ligga på stranden och höra vattenbruset ackompanjeras av en och annan mås är något av det mest avkopplande som finns.  Har man dessutom ett trevlig sällskap och något bra att läsa är livet superskönt! Jag som inte svettas skulle kunna ligga där hur länge som helst. Men när det var risk för att Martin skulle flyta bort packade vi också ihop oss och åkte hem. Martin tog en dusch och sen fortsatte vi att läsa på vår altan istället. Där var drygt 30 grader i skuggan och 44 i solen, så vi matade Baileys med isbitar för att han inte skulle förgås av värmen.

Jag önskar vi hade det så här varmt jämt. När jag bodde i Gambia måddes jag så himla bra, då låg det runt 28-30 grader varje dag. Jag borde nog flytta… Jag försöker att ta tillvara varje varm dag och verkligen samla på mej solenergin så mycket jag kan. Men om 152 dagar får jag komma tillbaka till Gambias omfamnande värme igen. Tills dess mår jag gott här och tar vara på nuet.

Snart avfärd

Snart avfärd

Då är väskorna packade och står på rad i hallen. Böcker, tidningar, filmer och annat bra-å-ha är också nerpackat, så får vi se hur mycket vi kan ta oss igenom på våra drygt tre lediga veckor. De matvaror som vi har behov av och som inte finns att köpa i vår butik på Öland är inhandlade och ska också packas ner. Kylen och frysen här hemma är fyllda till husvakten; den livfarliga sonen  🙂

Hemmet är röjt och dammsuget, tvätten är vikt och bortplockad. Gräsmattan är klippt och soptunnan tömd. Så då är väl det mesta klart för avfärd. Senior ska bara jobba klart och sen ska det sovas några timmar. Imorrn bitti kör vi de 50 milen till vårt paradis på Öland.

24 dagar! Så lång tid ska vi vara där! Vi ska gå långa promenader, äta hälsosamt, läsa, lyssna på ljudböcker och sommarprogram, ligga på stranden, träffa släkten och bara njuuuuuta! Ladda batterierna inför höstens utmaningar.

Baileys ligger här totalt ovetande och sover brevid mej. Han tycker inte om att åka bil, utan tjuter tills vi är förbi Södertälje… minst… Men sen när han får hoppa ur bilen på Öland är han lycklig som en nyutsläppt kalv. Han älskar att vara där och gå runt och jaga katterna från tomten och träffa rådjur och harar på kvällspromenaderna. I år hålls han nog kopplad mestadels när vi ät ute och går, han stack lite för många gånger förra året  🙁

Allt som återstår nu är att stuva in allt i bilen och se hur mycket som får stanna kvar hemma… sen ska den lille sonen pussas i pannan. Guuud va han kommer att längta efter mamsen!

Vaddå inte råd?

Vaddå inte råd?

Treriksröset 2004

Jag blir så trött på alla som säger att de inte har råd med semester! Vad är egentligen semester? Är det enda som räknas en utomlandsresa till nåt flashigt ställe? Vad lägger man i begreppet semester som måste kosta så himla mycket?

Semester är ledig tid och det måste vi ha allihop, enligt lag. Det enda semester kostar är möjligen ett inkomstbortfall, men detta kan vi inte förhandla bort eftersom vi enligt lag ska ha våra fyra veckor per person. Vad man sedan vill göra på sin semester DET styrs av plånboken. Men behöver det kosta så mycket då? Det finns mycket man VILL göra och en hel del som man KAN göra. Det där man VILL göra kostar förmodligen väldigt mycket mer än alla grejer som man KAN göra.

Att cykla iväg med tältet och matsäcken i en ryggsäck och hitta ett fint ställe att tälta på någon natt behöver ju inte kosta något alls. Att upptäcka sin egen stad eller kommun via fot eller cykel behöver inte heller kosta något. Kommunen ordnar ofta utflykter som antingen är helt gratis eller kostar en symbolisk summa. Äta måste vi alla göra, så varför inte fixa picknick på den egna tomten eller ta bussen till ändhållplatsen och utforska den orten. I mina ögon finns det massor att göra utan att det ska kosta skjortan. I mina ögon ALLA har råd med en rolig semester!

Att däremot ta en semesterresa till ett annat land eller en hel dag på Gröna Lund, DET har inte alla möjlighet till. Men måste man det då? Ibland känns som att det är kravet på en bra semester… Att kunna berätta för kreti och pleti hur mycket häftigt man gjorde på sin semester. Men det enda som faktiskt betyder något är ju om man uppskattade sin ledighet och fick vila. Det är ju det som semestern är till för, inte hur många häftiga grejer man lyckades trycka in och hur mycket pengar man lyckats spendera.

Allt beror på vad man värderar och hur förutsättningarna ser ut. Barnen ser ju inte till pengarna, de vill ju bara ha skoj tillsammans med sina närmaste och kanske någon kompis. Då räcker oftast en cykeltur eller en dag i badhuset. Den med häftigaste semestern vinner lixom inte…

Vår absolut roligaste semester gjorde vi när killarna var 8-9 år gamla. Då packade vi in oss i bilen och körde runt södra Sverige. Jag mailade alla som jag kände på vägen och bad om en övernattning per familj. På så sätt var vi ute i två veckor och det enda som kostade var bensin och mat. Så många härliga vänner vi fick på vägen och de visade oss sina hemorter och vi fick verkligen SE och UPPLEVA Sverige. Några år senare gjorde vi samma sak igen men då tog vi norra Sverige istället och det blev precis lika roligt och billigt!

Så visst har alla råd med semester! Det är bara fantasin som sätter gränsen!

Dagens roligaste!

Dagens roligaste!

Måste ju bara berätta om mailet jag fick igår. Hela min lilla fina familj, ja inte hunden då, ska vara med på filminspelning! Vi ska vara statister i den nya Sune-filmen som kommer på bio till jul. Så om ett par veckor ska vi tillbringa en hel dag sittandes i ett flygplan på Arlanda.

Ungarna gapskrattade när de fick veta och resten av bekantskapskretsen också  🙂

Tror vi får en riktigt rolig dag med tanke på att jag får träffa ett gäng gamla kompisar på inspelningsplatsen. Det ska bli så kul!

Otålig!

Otålig!

Jag har problem. Som jag skrev igår så kommer det eventuellt att hända grejer inom en kanske inte så snar framtid, men iaf iom en överskådlig framtid.

Det är där mitt problem kommer in i bilden… Jag är så fruktansvärt dålig på att vänta. Nu när jag nästan säkert vet att vårt liv ska förändras så vill jag att det ska göra det NU! Men som det ser ut just nu så ska vi först få ett positivt besked och sen tar det nog ytterligare minst två år innan något händer…

Jag har alltid varit mer eller mindre otålig beroende på vad som legat framför mej. När något är på g, så vill jag ha det överstökat och gå in i nya rutiner så fort som möjligt. Men oftast är det ju inte upp till mej, utan att tiden helt enkelt ska passera och klockan är ju svår att påverka lixom.

Martin och jag pratade om vårt eventuella nya liv medan vi förberedde jobbet igår. Jag sa att bland det första jag vill göra är att dra iväg på en sistaminuten på egen hand. Eftersom han och killarna förmodligen kommer att åka iväg på dykresor utan mej så tyckte han att det lät helt ok. Då började jag drömma; tänk att få en vecka i värmen på egen hand. Barcelona? Nån Kanarieö? Grekland? Sicilien? 

Jag och ett gäng böcker  🙂 Å andra sidan kanske man skulle kolla om någon tjejkompis ville följa med… ett litet krux bara; vad har jag för tjejkompisar? M eller Å kanske? Eller kanske en bloggkompis? Kanske Geddan eller Rackartuss  🙂

Men som sagt; det här ligger minst två år bort i tiden. Jag kanske hinner kolla på eventuellt sällskap under tiden eller glömma idén helt. Det kanske inte blir någon förändring ändå för oss. Den som lever får se… om tålamodet håller  🙂

Resevision

Resevision

Jag hade en dröm inatt, en vision om nästa resa kanske? För 10 år sedan åkte jag och killarna till Island, där vi badade i varma källor mm ett dygn innan vi mötte upp mamma och pappa på flygplatsen för att åka vidare till Florida. Det var ett himla bra upplägg, eftersom man inte behövde ta hela den långa flygresan till USA i ett sträck på det sättet.

Inatt utvecklades den resan lite grann  🙂
I drömmen åkte vi till Island och visade Martin allt man ska och borde se där. Sen åkte vi vidare till Florida. Där bilade vi runt och såg Disney World, See World, Universal Studios och alla andra måsten. Efter någon vecka i Florida flög vi upp till New York och såg det man skulle där innan vi åkte hem igen.

När jag vaknade tyckte jag att upplägget var så himla bra att jag direkt berättade om resan/drömmen för Senior och Martin. Bägge undrade direkt ”När åker vi?” Tål att funderas på faktiskt… kanske en jul om ett några år? Vi måste ju få ihop pengarna…

Idag däremot åker vi till den exotiska metropolen Linköping. Det är dax för årets simtävlingar där och det ska bli så himla mysigt och kul. Senior är hemma och passar huset och Junior bor med simmarna, så Martin och jag ska bo på hotell TVÅ dygn helt ensamma.

Frukostbufféer och Bosses Glassbar gör nog inte vägningen så skoj på måndag, men men… så kan det bli ibland. Har hört att det kallas för livet och att det ska levas  🙂

Håll tummarna för att vädret blir fint, vi ska sitta ute hela helgen. Och ha det bäst! Rapporter från tävlingen kommer!

Solresors resereporter

Solresors resereporter

Jag har tävlat om att bli resereporter för Solresor. Man fick välja mellan några olika resmål och jag hade varit på alla utom ett, nämligen Kroatien. Så nu hoppas jag att få åka dit  🙂

Det skulle vara otroligt häftigt! Det skulle isf bli den första resan utan barn på 18 år! Bara jag och Martin, allt betalt… det är ju bara för bra för att vara sant. Men man kan ju alltid hoppas…

Om en månad eller nåt vet vi vem det blir.

Jag har ansökt om att få bli Solresors resereporter på Cypern, Kreta, Spanien eller i Kroatien under en vecka. Vill du också ansöka så gör du det här.

.

Mitt Afrika!

Mitt Afrika!

Arbetande kvinna utanför Tendaba

Som ni kanske kommer ihåg så bodde jag en tid i Gambia i Västra Afrika. Det absolut bästa stället jag bott på, varmt och skönt! Inte sån där fuktig värme, utan torrt och klibbfritt. Afrikansk värme, inte Asiatisk. Det är skillnad.

Igår hade jag värsta nostalgitrippen då jag gick igenom alla bilder sedan min tid där, scannade dem och gjorde en fotobok. Vilken härlig tid! Vilka upplevelser och vilka härliga människor! Att få uppleva detta som 20-åring var helt fantastiskt! Om 11 månader ska jag äntligen få visa ”Mitt Afrika” för barnen och Martin och det ska bli otroligt spännande att åka tillbaka. Då ska jag ta med min fotobok så jag kan jämföra platser och kanske leta rätt på en och annan kompis. 21 år senare…

Jag, för 21 år och ett antal kilo sedan

Jag längtar!

Gambia är resmålet för dej som vill ha något annorlunda och som vill undvika mängder med svenskar och ”svenskheten” på semestern.  Det tar ca 9 timmar att flyga dit och är helt perfekt under vinterhalvåret. Då är det runt 30 grader varmt och sol hela dagarna.

En av våra vilda apor, Red Colobus

Eftersom turistsäsongen är kort, bara 4-6 månader, är Gambierna väldigt angelägna om att tjäna mycket pengar på kort tid. Resten av året är detta nämligen väldigt svårt. Så man är ganska påflugen, kommer fram, vill hålla handen och guida en. Detta kan vara lite knepigt för en blyg svensk att klara och då stänger man kanske in sej på hotellområdet vilket är otroligt synd. För det finns massor att se och uppleva!

Den mest kända Gambier är väl förmodligen Kunta Kinte. Pojken som fördes som slav till Amerika och som var den första personen i släktledet i boken Rötter av Alex Haley. Man kan besöka byn, Juffre, som Kunta Kinte föddes i och även åka till den lilla ön James Fort, där man ”förvarade” slavarna innan avfärd mot Amerika.

Med Atlanten som kuliss

Mitt ute i bushen finns en camp som en halvgalen svensk byggt upp. Här kan man uppleva en fantastisk natur, fågellivet i Gambia är unikt och många ornitologer åker hit. Tidigt på morgonen väcks man av en revelj och går ut i bushen för att möta morgonen i naturen. På kvällen tar man en båttur på Gambiafloden och ser solnedgången.

Jag har besökt skolor, barnhem, sjukhus, små byar där barnen aldrig rört vid en vit person, badat i Gambiafloden, lekt med delfiner och en massa annat. Gambia är i mina ögon helt fantastiskt, jag hoppas att jag tycker det även när jag besöker landet i december… En hel del kommer att ha förändrats, men samtidigt är det fortfarande ett utvecklingsland där utvecklingen går långsamt.

Maten är jättegod, oftast med innehåll av jordnötter och jordnötsolja. Mycket grytor på fisk eller kyckling. Men eftersom det varit en brittisk koloni så finns även en hel del brittiska inslag som tex fish & chips och vita bönor.

Det man fyndar i Gambia är träskulpturer och tyger, vackra batiktyger som du kan få uppsydda direkt på plats. När jag flyttade hem fick jag en stor skål i mahogny med utsnidade dekorationer, otroligt fin! Å självklart ska man köpa hem Gambisk chili och jordnötsolja!

Ni hör va? Jag kan knappt vänta på att året ska gå så jag äntligen får återse mitt kära Gambia.
.