Vi är många som tränar hemma nu. Jag har gjort det sedan mitt gym stängde i december och många gör det sedan några veckor tillbaka pga corona. Vad behövs egentligen i ett hemmagym? Måste det vara krångligt och ta stor plats?

Det är ju bara att inse att de flesta inte har ett rum över, för att bara ha till träning. När mina barn bodde hemma hade jag ett hörn i vardagsrummet, mellan ett stort skåp och pianot – där hade jag en motionscykel under några år. Plätten mellan vardagsrumsbordet och tv´n var till för träning till någon av alla träningsvideos som jag hade spelat in från tv långt tidigare. Det var trångt, men funkade!

För kanske 7-8 år sedan kastades motionscykeln ut och vi investerade i ett löpband. Ett stort och tungt! Ett sånt man har på gymmen, med ordentlig löpyta, stadigt och säkert. Det klämdes också in där mellan skåpet och pianot, men fick så småningom mer utrymme när pianot gavs bort. Jag använde mitt band flitigt, det var inte alls en klädhängare som det är för många andra. För mej med fibromyalgi och kronisk värk, särskilt på vintern och vid väderomslag, var bandet min räddning när jag hade svårt att gå ut. Många mil blev det.

Men jag önskade mej ett alldeles eget tränings rum, där jag kunde gömma undan bandet och även ha fler träningssaker. Detta blev verklighet när äldste sonen flyttade. Han var utflyttad max en kvart innan jag gjorde om hans gamla sovrum till träningsrum. Oj, så bra det blev!

Vårt löpband är alltså stort, det fick precis plats på en av kortväggarna. Det är lixom huvudpjäsen i rummet och min bästa träningskompis. Framför näsan hänger en tv-skärm och med tv´n på kan jag gå hur långt som helst. Här inne finns också en pilatesboll och yogamatta. I samlingen finns även några olika par hantlar; 1 kg, 2 kg, en 3 kg och en 4 kg, samt gummiband. Vi har en sån där grej som man fäster i dörren också, men den har jag inte testat än. Den tomma golvytan är kanske 3 kvadratmeter, det räcker för mej – men inte riktigt för maken. Vi har inte så mycket grejer, men fullt tillräckligt för ett funktionellt hemmagym för en glad amatör.

Medan vi pratar löpband tycker jag att vi kan ta det viktigaste när det gäller såna. Lägg pengar på ett ordentligt band, det lönar sej i längden om ni använder det mycket, är flera och vill kunna använda det fullt ut. Löpytan ska vara bred, minst 50 cm och gärna 150-200 cm lång. Detta för att man ska kunna springa ordentligt, få plats med skor i alla storlekar och slippa titta på fötterna. Bandet ska klara några kilo, minst 130 kg så att en fullvuxen man kan springa där. Alla ser ju inte ut som jag med 36 i skor, jag kan springa på det mesta. Men min 2-metersman med 47 i skor ska ju också kunna använda det och då krävs stor löpyta även om man bara ska gå. Se också till så att man kan ändra hastighet minst upp till 16-17, många går bara till 12 och då kan man inte spurta. Så satsa på ett rejält band! Vi köpte vårt begagnat för 4000 kr, nästa oanvänt, nypris var runt 15 000. Så kolla Blocket 🙂

Ska man inreda sitt första hemmagym och bara är en glad motionär som vill hålla sej, eller koma någorlunda i form, så räcker det alltså med några få grejer. Jag har ett kort styrketräningsprogram med två olika vikter på hantlarna, resten är min kroppsvikt. Programmet har jag satt ihop tillsammans med min sjukgymnast och där kommer även pilatesbollen in i vissa övningar. Mest för balansen och ryggens skull. Vart efter har jag sett övningar som jag gillat, testat och tagit med i mitt program. Jag gillar nästan alla övningar med hantlar och har mycket sånt.

Jag kör mitt styrkepass och sedan tar jag någon halvtimme på bandet. Tre gånger i veckan, det räcker bra så. Visst skulle det vara kul med en sån där träningsbänk med alla möjliga övningar, men det är absolut inte nödvändigt för att få en funktionell träning för oss som inte är proffs.

Egentligen behöver man inte mer än några kvadratmeter i vardagsrummet, det funkade bra under en lång tid. Men har man ett rum så tycker jag att man ska investera i ett riktigt bra löpband och några hantlar, det kommer man långt med. Så kan man kolla in olika träningsprogram på webben eller varför inte Träna med Sofia på SVT. Det behöver inte vara så komplicerat.

Jag tror att om man börjar för stort så blir träningen ett projekt och då blir det med ens lite komplicerat. Börja lite smått istället, känn efter och införskaffa en sak i taget. Saker du faktiskt använder. Fördelen med ett löpband är att du kan stå där vid vilket väder som helst och vid vilken tid på dygnet som helst, även om barnen är hemma eller du bara har fem minuter över. En pilatesboll kan du sitta och tittat på tv på och på så sätt träna ryggen lite. Hantlar är effektivt, man ser resultatet ganska snabbt. Det behöver inte vara krångligare än så för att komma igång.

Å vilken träning är då bäst? Jo den som blir av! Man kan snacka om konditionsträning (även kallat cardio) vs styrketräning. Bägge behövs! Jag skrev förresten ett inlägg bara med träningstermer som varit rena grekiskan för mej, det kanske det är för er också. HÄR kan ni få lite koll på begreppen. Jag fattar inte ens hälften.

Jag brukar säga att av konditionsträning som tex promenader, blir man slankare av och med styrketräning ökar man förbränningen vart efter man får mer muskler. Kombinationen är jätteviktig för att kroppen ska må bäst! Något annat jag brukar säga är att man tränar för sin hälsas skull – inget annat! Vill du gå ner i vikt ska du se över din kost. Vi äter oss ner i vikt och tränar oss friskare – kristallklart eller hur. Jag ville inte bara vara smal, jag ville vara stark oxå – det är jag nu!

Å börja inte tokträna! Börja istället på en låg nivå och utöka vartefter. På så sätt blir det mest hållbart och kroppen slipper skador. Detta är inte bara tips under coronatider, utan alltid. Jag älskar mitt lilla träningsrum! Det är öppet jämt, nära, billigt och funktionellt – men en PT kan man ju besöka ändå, då och då och därmed utveckla sin träning. Jag använder min sjukgymnast, han är sjukt vältränad och ger en massa bra tips.

Det behöver inte vara så komplicerat alltså att träna hemma. Börja med att röja golvet lite bara och utöka vartefter 🙂

Ni som hänger med på instagram har sett delar av mitt träningsrum, ni andra kan hänga med på @marlenerinda

Allt ska gärna gå snabbt, särskilt sånt som är jobbigt eller tråkigt – som tex viktminskning. När man säger att det finns risker med snabb viktminskning blir folk ibland väldigt arga. Jag vill ändå påstå att lagom är bäst i detta fall och att vi måste lyssna på kroppen!

Jag jobbade på Viktväktarna i 14 år, Martin längre än så. Vi såg alla varianter av kroppar, människor och hastigheter takter under de åren. ALLA ville förstås gå ner i vikt, men det de helst av allt ville var att gå ner i vikt och sedan behålla den nya vikten – det som är svårast av allt. Vi var jäkligt bra på att hjälpa folk i mål, det måste jag faktiskt säga och slå mej lite för bröstet. Vi var bra på vårt jobb. Vi hade hundratals med framgångshistorier att minnas när vi slutade i maj 2014. Än idag, flera år senare träffar vi kvinnor och män som gått hos oss, ett fåtal håller vikten fortfarande – oftast de som gick ner långsamt… Jag är en av dem.

Viktväktarna brukar säga att en hälsosam viktminskning är 0,5 kilo i veckan. Detta är förstås inget man hittat på själva, utan något som forskning tagit fram. Även WHO rekommenderar detta. Går man ner i den takten har man på ett år tagit bort 26 kilo och i den takten hinner både knopp och kropp (hudkostym) med. Nu kommer det inte att vara 0,5 varje vecka även om man gör precis samma varje vecka, då hormoner och en massa annat spelar roll. Ibland blir det mer och har man nära till mål blir det lite mindre då kilona ofta sitter lite hårdare.

Ett halvt kilo i veckan är alltså en hälsosam takt, men i mångas tycke för långsamt. Man vill rasa i vikt! Då har forskning kommer fram till att väldigt snabb viktminskning (flera kilon stadigt varje vecka) har en del risker, bla blodtrycksfall, håravfall, gallproblem, utebliven mens osv. Å när man påtalar detta blir en del som tokiga! Fast många vittnar om just detta. När en del inte är nöjda med sin takt, som kan vara 1-2 kg i veckan, utan vill att det ska gå ännu snabbare och efterlyser tips – då blir jag som tokig 🙂

”Jag gick minsann ner 20 kg på 10 veckor och mådde hur bra som helst” Så kan det låta och jag är den första att gratulera! Frågan är: Hur mådde du i längden? Kom du i mål? Kunde du hålla din nya vikt? Personer som blir arga och säger detta är oftast inte de som är i mål, utan de som är på väg. Från början tappar de flesta mer i vikt, än de gör senare. Inte alla, men många.

Följer man programmet och låter kroppen bestämma takten, så kan det så klart gå snabbt – men oftast inte i längden. Gör som programmet säger och LÅT KROPPEN BESTÄMMA! Var nöjd med de minus som blir, försök inte skynda på något eller pressa kroppen – tänk på att du ska stå ut i längden också.

Jag säger inte att alla blir sjuka om de går ner i vikt snabbt, jag säger att det finns risker. Å jag har sett dem med egna ögon. Vi har haft mer än en medlem som svimmat mitt framför ögonen på oss. Jag har sett gall-anfallen på nära håll, så pass att vi fått ringa ambulans då vi inte visste vad som var fel (första rejäla anfallet). Jag har sett en förtvivlad kvinna dra hårtussarna från huvudet, precis som en person under cytostatikabehandling gör… Inte alla, men tillräckligt många för att varna om det.

Precis som jag sett kvinnor som äntligen blivit gravida. Kommit i sin bröllopsklänning. Eller det viktigaste av allt, kunnat slänga sin diabetesmedicin. ALLT handlar om hälsan! Å det är då vi ska påminna oss om att gå ner hälsosamt – inte skynda på utan låta kroppen bestämma takten. Går du ner snabbt i vikt, då är det så – kroppen bestämmer. Går du ner långsamt i vikt, då är det så – kroppen bestämmer och gör det som är bäst för oss. Detta är inget som jag hittat på, så ni behöver inte bli arga på mej.

Det finns däremot ingen forskning på vem som håller vikten bäst, om det är den som går ner fort eller långsamt – det är något som jag däremot sett själv. De flesta som gick ner snabbt blev ”nöjda” snabbare och slutade då att följa programmet – de visste ju redan hur man gjorde och kunde göra resten själva… kanske inte, de kom ju nämligen tillbaka året efter.

De som gick ner långsamt däremot och fick kämpa lite mer för varje hekto var lite envisare och orkade längre. Ofta lär man sej mycket på vägen om sin kropp när det tar lite längre också och då tror jag (inte bevisat alltså) att det är lättare att hålla vikten, om man väl orkar ta sej hela vägen in i mål. En del vill dessutom väldigt lågt i vikt, men det är en annan fråga, den tar vi en annan gång.

Jag ser skillnaden på mej och Martin. Jag snittade 1 hekto i veckan men har hållit min målvikt nästan hela tiden sedan jag nådde den 2004. Martin gick ner mer än ett kilo i veckan, stadigt i 60 kilo, han har mycket svårare än jag att hålla sin vikt. Vi kämpar dagligen för att hålla vår vikt båda två, men för mej är det lättare, trots att vi äter i stort sett samma mat, rör på oss lika mycket och tränar. Å båda har alltså jobbat med Viktminskning och ska kunna detta 🙂

Jag säger det igen! Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. Det är lixom det som är grejen och dit vi alla vill komma.

Jag har gjort det! Jag kommer aldrig att kunna sluta tänka mej för och äta precis vad jag vill. Det är tyvärr den bistra sanningen. Martin och jag måste alltid tänka oss för. Resten av livet. Om vi inte vill gå upp i vikt igen alltså… Detta finns det däremot forskning om, som visar att nästan ingen (typ 5% eller nåt sånt) klarar att hålla sin vikt i längden.

Lagom kan alltså vara ganska bra, även om det är tråkigt… Å det är tråkigt, jag är den första att skriva under på det. Men det är värt jobbet! Jag vet att många behöver tips, trix och råd. På min instagram kan ni följa med i mitt liv som långvarig guldmedlem @marlenerinda och på Du i Fokus finns goda, oftast både lätt- och snabblagade rätter med vanliga ingredienser som man oftast har hemma och med uträknade sp förstås och HÄR finns färdiga veckomenyer att plocka inspiration ur eller kopiera rakt av.

Det jag vill säga är att kroppen oftast vet bäst. Lita på både programmet och kroppen och lär er så mycket ni kan på vägen – så kommer ni att kunna hålla vikten när ni väl nått mål (även om vi har oddsen emot oss). Vägen till målet är viktig! Detta är för resten av livet, det enda liv vi har – ta hand om det!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Det har gått två veckor med Viktväktarnas uppdaterade kostprogram och nu kommer osäkerheten. Nu börjar man tveka om man valt rätt program.

Viktväktarnas nya program innebär att man väljer färg. Grön är mer kontroll, fler sp och bara 100 grejer som man inte räknar, Blå är lite mindre kontroll, färre sp och 200 grejer som man inte räknar alls, Lila är minst kontroll, minst sp och mer än 300 grejer som man inte räknar. Jag har valt Grön, jag vill ha koll. Men alla färger funkar förstås, detta måste poängteras.

Första dagarna var alla så pepp, de vägde sej varje dag och jublade för sin framgång – förstås. Första veckan gav goda resultat för de allra flesta och allt var frid och fröjd. Så kom vägning nr 2 och nu var ljudet inte riktigt lika positivt… man blev oroad, lite förbannad, men mest frustrerad för man hade ju gjort allt rätt. Då vill jag påminna om att kroppen inte är någon maskin. Ett stort minus en vecka, ger ofta lite mindre nästa – det kan tom bli upp. Räkna det på två eller tre veckor istället, det stämmer oftast bättre – särskilt när en nyhet haft sitt intåg.

När uppdateringen kom blev de flesta nämligen lite noggrannare med sin registrering och koll igen. Man var positiv, ansträngde sej lite mer och kanske tom vägde och mätte sin mat. Klart det visar sej på vågen! Vecka 2 kanske man föll tillbaka i gamla mönster, nyheterna är inte så nya längre och med facit i hand så var det inte så revolutionerande nya heller. Det mesta var sånt vi gjort förr och på ett sätt vi gjort förr. Man slappnar av och är inte lika noga och då blir resultatet inte lika synligt. Å då tänker man ”Jag ska nog byta färg” ”Detta passar kanske inte just mej”.

Om SmartPoints Flex passade dej förr, så kommer Blå passa dej nu. Om SmartPoints utan/innan Flex fungerade, så kommer Grön att funka nu. Om du vill ha ett friare liv så väljer du Lila, jag klarar det dock inte. Viktväktarna rekommenderar att hålla sej till en färg minst två veckor, dessa veckor har alltså gått nu. Visst kan man byta, men innan dess ska man nog fundera på vilken slags personlighet man är och vad man kräver av sin kropp.

Ett minus är ett minus – glöm aldrig det! Det är inte duktigare att gå ner 1 kg än 1 hekto. Allt handlar om förutsättningar, hur mycket övervikt man har och hur noga man faktiskt är. En person med BMI 30 går vanligtvis ner snabbare än en med BMI 25. En helt frisk person går oftast ner snabbare än någon med sjukdom. Stress, sömn, tarmfunktion, medicinering och en massa annat spelar också in. Följer man Viktväktarnas program så går man ner i vikt. Så är det! Men det kanske inte går så snabbt som man vill.

Så innan ni dömer ut en färg och testar en annan, ge det lite tid. Å sedan rannsaka er själva, var ärliga. Hur mycket vill jag detta? Hur noga är jag när jag registrerar? Hur mycket äter jag egentligen av de fria produkterna? Har jag ett sunt tänkt när det gäller takt och målvikt? Har jag fattat att detta inte är en kur utan något jag gör för resten av livet? Är det verkligen läge att ändra livsstil just precis nu? Gör jag detta för MIN skull?

En sund viktminskning tar tid, tänk upp till ett halvt kilo i vecka. Var glad om det blir mer, men banna er inte när det blir mindre. Se viktresan som ett projekt och ger det minst ett år, gärna två. Det ska bli en livsstil, så att ni även kan hålla vikten den dag ni når mål. Då börjar den riktiga utmaningen kan jag lova.

Viktresan går upp och ner, fråga mej som varit med i 19 år. Det kommer helgdagar, sjukdom, semester och en massa annat som stör. Sånt som vi kallar livet och som vi alltid kommer att vara tvungna att hantera. Det är därför man behöver minst ett år, för att jobba igenom alla de här grejerna som dyker upp och lära sej strategier till nästa gång.

Med detta i bakhuvudet kan du ta beslut om vilken färg som passar dej bäst. Å man kan ju faktiskt hoppa mellan programmen om man tex åker på semester eller vill ha lite extra koll ett tag. Men tro inte att det ska vara enklare och snabbare med en annan färg, det handlar fortfarande om energi in – energi ut. De fria produkterna innehåller fortfarande energi även om de inte räknas.

Jag hoppas ha gett dej lite att tänka på, eller också har jag bara gjort dej ännu mer förvirrad. För mej funkar iaf Grön och det tänker jag hålla mej till, särskilt nu i december när allt har en tendens att bli lite för mycket.

Jag räknar om recept för glatta livet, jag börjar med grön och blå. HÄR finns de omräknade recepten, som blir fler vart efter.

Jag finns på instagram med lite pepp, goda råd och ibland kloka ord @marlenerinda

Jag skulle behöva. Jag måste. Kravfyllda ord, iaf i min värld. Det är när det ser ut som ett bombnedslag hemma som jag säger att jag MÅSTE städa och hur lockande är det då? Eller när volangerna blir fler, det är då man skulle BEHÖVA ta en extra promenad… eller hur?

Om man istället byter ut behöver och måste mot VILL, vad händer då i skallen? Jo, det blir lixom en helt annan innebörd i meningen. Inte kravfyllt utan mer lockande. Det är fortfarande inte roligt att städa, men om man vänder helt på meningen och istället tänker att jag VILL ha fint runt mej – ja, då är det ju bara att fixa det.

Alltså: Jag VILL vara hälsosam – istället för jag BORDE vara hälsosam. Jag VILL gå ner i vikt istället för att jag MÅSTE gå ner i vikt. Nu kanske det är ett måste ändå i vissa fall, man kanske har överhängande risker med sin övervikt – men då får man väl tänka jag VILL må bäst möjligt. Det har funkat för mej 🙂

Vill man något, så är det lättare att ta tag i det, än om man måste. Då finns det oftast bara möjligheter och inte så många hinder. Det blir en positiv känsla att sträva efter istället för motsatsen. Krav är ena jäkla motivationssänkare! Pepp och lock däremot funkar bättre och på de flesta. Finns det även en belöning i målet så är det ju ännu bättre!

När det gäller vikt, finns det ett knep till och det är att inte tänka vikt. Tänker man istället hälsa, så brukar kilona trilla av på vägen. Då säger det sej självt att det är mer hälsosamt att gå ett par hållplatser istället för att ta bussen och att äpplet är bättre än chipspåsen. Tänker man hälsa så finns det heller nästan inga förbud, allt man gör det minsta lilla bättre är lixom bra.

Det var faktiskt inne på lagret på Viktväktarna på Kungsgatan som jag såg skylten ”Det är roligare att vara glad”. Det är en himla bra devis och något jag försöker att leva efter. För det är ju faktiskt mycket roligare att vara glad eller hur? Å då gäller det att tänka ”roligare” och kanske lura sina tankar lite. Det funkar faktiskt 🙂

VILL du äta lite mer kontrollerat för att ta tag i din hälsa? Då finns det massor med tips HÄR. De flesta maträtterna är både lätt- och snabblagade med uträknade SP för oss Viktväktare – men självklart passar de alla. Bon apetit!

Just precis idag är det 15 år sedan jag blev Guldmedlem på Viktväktarna. Jag kommer så väl ihåg det!

Året är alltså 2004 och jag hade kämpat i fyra år och en vecka för att gå ner mina kilon. Martin satt i kassan och Anette var konsulent, viktväktarna höll just då till under pingstkyrkan i Tumba. Mina kilon har alltid suttit trögt, så för att äntligen bli färdig och väga in mej på ”rätt” vikt fick jag tom ta av mej glasögonen 🙂

Men jag kom i mål och idag firar jag alltså 15 år som Guldmedlem. Det har aldrig varit lätt att hålla vikten, men de första 6 åren lyckades jag iaf hyfsat. Alla går upp och ner i vikt, det beror på tid i månaden, livssituation, vilken mat man ätit, sömn osv. Man står aldrig helt still, det kan skifta flera kilo bara över ett dygn – men jag höll mej iaf hyfsat på samma vikt. Sen blev jag sjuk.

2010 mådde jag skit. Jag hade haft ont i ena benet i flera år, ingen visste varför. Jag var trött, hängig och gick upp i vikt onaturligt snabbt trots att jag gjorde precis som innan. Jag hade träffat Martin, var lycklig med honom, familjen mådde bra och på jobbet var det kul. Det var alltså inte min livssituation det var fel på, det var något i min kropp. Frågan var bara vad?

Efter byte av vårdcentral och läkare fick jag äntligen hjälp! Den nya läkare hittade direkt en inflammation i hela min kropp, det onda benet var nämligen en inflammation som spridit sej och som jag gått alldeles för länge med. Sen trillade diagnoserna in: hypotyreos, kronisk sömnstörning, fibromyalgi mm mm. Inte konstigt att jag gick upp i vikt!

Äntligen fick jag veta orsaker och kunde få hjälp. Jag hade under sjukdomstiden gått upp alla mina kilon igen och lite till. Men 2013 var jag på min målvikt igen och sedan dess har jag mer eller mindre hållit den. Det är fortfarande inte lätt, men sedan jag började träna cirkelträning 2014 är det mycket lättare! Musklerna förbränner under längre tid och är lite mer förlåtande när jag äter tokigt.

Jag har alltså varit viktväktare i 19 år, guldmedlem i 15. Hur orkar man, tänker ni säkert. Vad har man för val, tänker jag. Jag vill inte vara tjock, otympligt och trött. Jag vill orka, trivas med mej själv och kunna ha vilka kläder jag vill. Jag är inte supersmal, jag har satt min målvikt 2 kg under bmi25. Jag är hälsosam, det räcker för mej. Särskilt nu när alla mina läkare säger att det är säkraste vägen för att hålla undan den cancer som jag med största säkerhet kommer att få. Jag måste helt enkelt hålla en hälsosam vikt för att hålla mej frisk, vad är väl en större morot än det?

Många pratar om motivation, jag säger att det bara är ett hjärnspöke som sabbar för oss. Istället för att leta efter motivationen så tänker jag inte så mycket, jag gör det jag ska så gott jag kan istället. Jag sköter mej inte perfekt hela tiden, men kanske till 80%. Och det räcker! Man behöver inte krångla till det så mycket.

Mina tips till dej som just börjat din viktresa är att se detta som en helt ny del av livet. En friskare och hälsosammare del som i bästa fall ger dej ett längre liv tillsammans med dem du älskar. Jag tänker hellre hälsa än vikt och det är därför jag vill ha en hälsosam vikt. Jag åt mej ner i vikt och tränar numera för att kroppen ska orka bära mej längre. Jag vet att det går upp och ner, men låter det aldrig gå upp för långt.

Jag har inget standardknep, men har hittat mitt sätt. Dock tror jag väldigt mycket att tänka just på hälsan, det ger så mycket positivt på vägen. Och att se viktresan som något man gör för resten av livet. Viktnedgången är bara en liten del av resan, det härliga kommer efter – men det svåra också. För svårt är det! Men jag ger mej aldrig 🙂

Jag försöker peppa både här och på instagram @marlenerinda Häng med där i mitt lite galna och kanske ovanlig liv som viktväktare och guldmedlem. Kan jag bara hjälpa en enda på vägen så är det värt allt. Jag vet ju hur härligt det är att må bra!!!

Har söndagsångesten börja komma krypande? Är semestern och det ”goda livet” slut nu? Kan det möjligen vara så att det är just imorrn (eller under veckan) som ni ska väga in er efter sommaren och ta tag i de där jäkla kilona igen?

Jag har jobbat på Viktväktarna och vet EXAKT hur det brukar se ut just precis veckan som kommer. Vecka 33 och vecka 34, samt v 1 och veckan 2 är de måndagar som flest skriver in sej på VV. Det är då man ska ta tag i sitt liv igen, för femtioelfte och sista gången. Den här gången SKA det funka!

Vet ni? Om det funkar eller inte, är faktiskt helt och hållet upp till er! Eller kanske inte helt… det kan ju hända saker på vägen som ni inte rår över, som tex sjukdom, trassel i familjen, problem på jobbet och lite sånt – men i övrigt så är det ni som bestämmer om det ska fungera eller ej. Det finns några knep på vägen, för att ni just den här gången ska lyckas hela vägen in i mål.

INNAN ni börjar viktresan kan ni förbereda er. I detta fall är ensam inte stark, engagera familjen. Vill man ditt bästa så ställer man upp och underlättar för dej. Kanske är det fler i familjen som behöver ändra matvanor/gå ner i vikt? Rensa ur det som inte bör finnas hemma, det som inte finns går ju lixom inte att äta… Berätta vitt och brett om ert beslut och att det är ditt eget val och din resa för att må så bra som möjligt.

Lägg upp en strategi och planera. Maten är viktigast, fundera på hur du enklast sköter en ny diet. Har du svårt att variera dej och hitta på middag varje dag? Då kanske matlådor är något för dej. HÄR finns mängder med förslag. Laga mycket mat när du väl lagar något och lägg i frysen. Preppa med tålamod och satsa minst ett år av ditt liv för själva viktresan, resten av livet för din hälsa.

NU är det dax att köra igång. Oavsett om du går på möten eller väger dej hemma, se till att det är på samma våg, i samma kläder och ungefär vid samma tid varje vecka. Ta även dina mått på 3-4 ställen på kroppen och ta bilder, så du har att jämför med när vågen står still. För det kan du också förbereda dej på att den kommer att göra då och då, det kommer även att bli plus…

När du väl har gjort den första invägningen är det dax att köra igång med programmet. Tänk 90-10 och glöm träningen den första tiden. Med detta menar jag att om du sköter dej med maten 90% av tiden, så är det helt ok att strunta i allt 10% av tiden. Men kanske inte gå bananaz, utan ändå ha ett hyfsat sunt tänk. Viktväktarna har ju en veckobonus som är till för att användas. Lita på programmet! Gör som programmet säger, fyll i dina sp, väg och mät – då blir det mest korrekt. Skriv upp alt, även om det blivit alldeles för mycket. Tänk kostcirkel och tallriksmodellen, ät KOMPLETTA måltider även om du äter noll-sp-mat.

Var inte för hård! Blir det galet någon dag så fundera på varför det blev som det blev, lär av detta, stryk ett streck och gå vidare. Vill du köra igång med någon form av träning (jag gjorde det inte förrän jag varit på min målvikt i 10 år) så tänk 80-20. Det är maten som står för 80% av viktminskningen, 20% är träning. Vi äter oss ner i vikt och tränar för vår hälsas skull. Alla behöver dock muskler och muskler hjälper förbränningen, men ta en sak i taget.

Så är det dax för veckovägning. Jag vet att många väger sej varje dag, men ha en bestämd dag som du jämför med vecka för vecka – då blir det mest korrekt eftersom dagarna kan skifta en hel del beroende på vätska i kroppen, tid i månaden, stress osv. Räkna inte med flera kilo minus varje vecka utan gläds åt minsta hekto och tänk på att det kan vara helt ok att stå still också. En hälsosam viktminskning är ungefär ett halvt kilo i veckan, då hinner både knopp och kropp med. Går det väldigt snabbt kan man drabbas av gallproblem, blodtrycksfall och hudkostymen får svårt att hänga med.

ALLA kör i diket då och då. ALLA tycker det är tråkigt att fylla i SP efter ett tag. ALLA får plus någon gång på sin viktresa. MEN… ALLA kan även köra upp på banan igen. ALLA kan gå ner i vikt. ALLA kan komma hela vägen in i mål. Jag lovar. Jag gjorde det och det är inget magiskt med mej. Jag har trillat i diket ett helt gäng gånger, men jag har alltid kört upp på banan igen. För att det är jag som bestämmer över mej! Jag vill inte vara tjock, trött, orkeslös – jag vill gilla det jag ser i spegeln och orka med mej själv och mitt liv. Det är MITT VAL! Jag väljer hälsa!

När du kör igång den här gången, den sista gången – så gör ditt val en gång för alla. Detta ska vara för resten av livet. Det kommer att ta tid. Det kommer att vara jobbigt – men du kan! Det är egentligen det enda du behöver banka in i skallen: DU KAN! För det kan du, jag vet det – du ska bara förstå det själv.

Å du… Bragden är inte att gå ner snabbt i vikt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. Upprepa detta tills du verkligen förstår vad som står. Nu kör vi – för sista gången – för resten av livet!

Ps. jag finns på insta, hela mitt Guldmedlemsliv sedan 14 år tillbaka. Häng med där, jag peppar så gott jag kan @marlenerinda

Jag får mängder med frågor om hur man kommer upp på banan igen efter semester och ingen koll alls. Några kallar det för förfall, andra för katastrofveckor – jag kallar det bara för en lätt dikeskörning. Man ska inte vara så hård mot sej själv.

Det är så jäkla lätt att bara strunta i allt, äta det som bjuds och inte tänka alls – för börjar man tänka får man dåligt samvete… jag säger ofta att vi människor tänker för mycket. Det är tankarna som ställer till det för oss, både på gott och ont faktiskt. Det är med tankarna som undanflykterna och ursäkterna kommer, oavsett vad det gäller. Så gör som när ni gick på semester; sluta tänk! Iaf nästan 🙂

Enkelt kan man säga:

*Sätt stopp nu! Inte imorrn eller på måndag – utan nu!

*Gör veckomeny och matlådor! Sno mina matsedlar rätt av eller plocka det som lockar. Du hittar dem HÄR. Laga mycket mat när du väl lagar och lägg i frysen. Bra matlådemat hittar du HÄR.

*Se inte bakåt, stryk ett streck, kör framåt. Utan att tänka – gör bara. Som när jobbet är tråkigt, gör det bara. En del dagar funkar bättre än andra, så är det – oavsett om det handlar om jobb eller viktminskning.

Dessa är mina tre standardknep som funkat för mej i 19 år. Jag säger inte att det är lätt, men jag säger att det går och att det är värt det. Det enklaste är förstås att man inte trillar ner för långt i diket, helst inte alls – men nu händer det ändå och då behöver man enkla lösningar.

Känns det jobbigt, kanske tom oöverstigligt? Ja men ta då en måltid i taget och gör den så bra som möjligt. Har du bra rutiner när det gäller frukost, klamra dej fast vid dem och försök sedan att göra lunchen lika bra. Klarar du även middagen och håller dej inom ditt kostprogram en hel dag – jamen grattis – du är bäst! Har du klarat en måltid så klarar du en till. Har du klarat en hel dag, så klarar du en till. Belöna dej med något när du fixat en hel vecka. Om inte minuset på vågen räcker som belöning alltså.

Å skulle du ändå inte komma upp på banan så har jag ett supertips, som faktiskt maken påminde mej om. Håll i er nu… detta funkar alltid! Tänd lampan, klä av dej naken och ställ dej framför spegeln. Du får inte blunda! Gillar du det du ser så kan fortsätta göra precis som nu – gillar du inte det du ser så etsa fast bilden på hornhinnan och kliv upp ur diket. Ta gärna en bild, fast den kan vara i bikinin eller liknande, och ha att jämföra med. Den är inte rolig att ta, men är bra att ha i slutänden.

Å ta det lugnt! Små steg. Tänk hälsa, då brukar vikten trilla av på köpet. Det säger sej självt att en frukt är bättre än en glass och att även en kort promenad är bättre än tv-soffan. Jag brukar prata om 90/10. Det är helt ok att sköta sej till 90% och göra lite som man vill de resterande 10%. Man kanske inte rasar i vikt då, men det blir mer uthärdligt i längden. Jag är hellre glad över ett tappat hekto än upprörd över att inte ha gått ner ett kilo. Ser ni skillnaden? Det är roligare att vara glad 🙂

Det är alltid bra med motion och träning, men börja med maten – det är den som betyder mest vid viktminskning. Börja inte med allt på en gång, ta ett steg i taget. Se till att detta blir sista gången ni börjar om, nu ska det bli en livsstil – så ni slipper köra upp ur det där förbenade diket igen i januari. Jag har tidigare skrivit ner mina fem bästa tips för att göra viktminskningen hållbar, dem hittar ni HÄR.

Sammantaget kan man nog säga att mitt enda råd är att inte vänta på att motivationen ska infinna sej. Motivation är enligt mej ett hjärnspöke som bara ställer till det för oss, som kommer när vi tänker för mycket. Även om det är knepigt att ta det där första steget upp ur diket, så kan jag lova att nästa steg blir lättare – bara ni tar det där första. Å sen går det av sej självt, iaf till nästa prövning kommer… tex kräftskivorna och höstmysen. Så se till att komma igång nu och skapa goda vanor som du kan gå tillbaka till varje gång det varit lite extra. Man får festa och det kommer att komma fler diken och bli plus på vågen, men då har man de goda vanorna i bakhuvudet och kör direkt upp på banan igen. Ingen skada skedd.

Så kom igen nu! Idag är det tisdag – det är en jättebra dag att börja sitt nya liv 🙂

Jag försöker ge tips till en hållbar livsstil även på instagram, häng med där om ni vill @marlenerinda

Många frågar mej om vikt och viktnedgång, förstås – jag har ju jobbat med det! Det flesta frågorna är om hur man får viktnedgången beständig för att sluta jojo-banta. Jag och många med mej pratar om 80/20 – men nu pratar vi även om 90/10… häng med så får ni se hur jag tänker 🙂

När det gäller viktminskning så brukar man säga att 80% handlar om kosten och 20% om träning. Därav 80/20. Många som startar sin viktresa kör igång med flera förändringar på en gång och satsar 110%. Man skär ner på maten, tar bort fett och en massa andra grejer ur kosten, tränar flera dagar i veckan, går promenader, kanske börjar springa, missköter sömnen och stressen är total! Visst går vikten neråt, men hur länge orkar man hålla det tempot? Å vad händer när man nått sin målvikt?

Jag säger: ta hand om kosten först. Allt handlar om energi in – energi ut. Det spelar nämligen ingen roll hur mycket man tränar om man fortfarande äter för mycket, alltså är kosten viktigast. Jag hävdar även bestämt att det är viktigt att äta kompletta måltider och inte utesluta några näringsämnen. Detta ska funka i längden, då funkar det inte med förbud. För det jag pratar om är i längden, inga kurer – en ny livsstil!

När man har koll på kosten och portionsstorlekar kan man lägga till träning. Muskler ökar förbränningen, så är det – men man kan även bli hungrigare av träningen – så nu gäller det att extra koll på intaget. Promenader ger inga muskler men ger en slankare kropp, så det är hur bra som helst och något som de flesta kan göra. Styrketräning däremot ger muskler och att bygga muskler kan göra ont. Man får träningsvärk. Träningsvärk är små bristningar i musklerna, så att det ska kunna expandera. Kroppen samlar ofta vätska i de ömma musklerna och vågen kan visa plus. Då blir det panik hos de flesta. Man har ju tränat så bra och så visar vågen upp! Men detta rättar ju till sej igen, inget att få panik över när man vet orsaken.

80% handlar alltså om kosten, så se till att ha koll på den först, ta en och annan promenad och lägg sedan till träning för att bli friskare och hälsosammare – inte för att gå ner i vikt! Gör det för hälsan! Träna inte hysteriskt utan hitta ett läge som funkar i längden. Å där kommer 90/10 in.

Om man sköter sej 90% av tiden, så kan man faktiskt göra lite hur som helst resterande 10%. Man behöver inte gå all-in! Iaf inte varje dag, eller ens varje vecka… jag anser tom att man INTE SKA gå all in, för då håller det inte i längden. Å det är ju dit vi alla vill komma. Vi vill nå vår målvikt och hålla den i längden, för resten av livet. Då måste vi hitta ett sätt att leva som funkar i längden. Med fester, semestrar och helgdagar. Året om. Livet ut.

Jag har koll på min kost kanske 40-45 veckor om året och jag tränar 2-3 ggr i veckan. Jag håller vikten mer eller mindre, det diffar på ett par kilo upp eller ner. Det tog ett tag att komma dit, men de senaste 6-7 åren har jag lyckats. Jag gick i mål 2004 och sedan var det lite ”shejkigt” på vågen, inte förrän jag började tänka HÄLSA så funkade det helt. Jag äter det som är bra för min kropp i en hälsosam mängd och tränar för att det är bra för min kropp. Jag äter mitt lördagsgodis varje vecka, tar ett glas vin ibland, äter det som bjuds när jag är borta och har all-inklusive på semestern, men jag gör kloka/medvetna val så ofta jag kan. Jag mår dåligt under vintern och går ofta upp ett par kilo, dem försvinner när våren kommer. Jag går däremot ner på semestern (till skillnad mot många andra) eftersom vi rör oss mer när det är varmt och har tid att tänka på vad vi äter. All inklusive måste inte vara synonymt med plus på vågen.

Här finns mängder med tips på bra mat för att gå ner i vikt:FISK, KÖTT, SKALDJUR, KYCKLING, VEGETARISKT och EFTERRÄTTER. Alla med uträknade Smartpoints för oss som följer Viktväktarna, men maten passar förstås alla.

Genom att tänka 80/20 och 90/10 kommer du iofs inte att rasa i vikt, men det blir hållbart i längden. Då behöver man aldrig känna sej misslyckad eller börja om, man fortsätter bara framåt. Så vilket väljer du: snabb eller hållbar viktnedgång?