Efter midsommar körde våra vänner söderut, medan vi åkte norrut. Äntligen var det dax för några dagar på ställplatsen i Byxelkrok. En favorit!
Vi kom fram vid 11 och det fanns några platser kvar. Dock inte i främre raden, som har finaste utsikten. Men vi såg en bil som nog skulle åka och ställde oss på raden bakom och väntade. Mycket riktigt. Efter kanske en kvart åkte de och vi kunde rulla fram till deras plats. Perfekt!
Sen var det ryggläge resten av den dagen. Vädret var ljuvligt, drygt 25 grader och svag vind. Vi satt i skuggan och läste och hade det perfekt! Under tiden kom det förbi både kända och okända människor och hälsade på. Några har vi haft kontakt med på instagram, några hade vi ingen aning om vilka de var – men alla besök är kul! Å jag fick gosa hund och var mer än nöjd 🙂
På kvällen tog vi en date night med restaurangbesök och mys i solnedgången. Här uppe är solnedgången alltid magisk. Vi gick länge från brygga till brygga och tog mängder med bilder. Hur många bilder kan man ta av en solnedgång? Svar: många!
Vi visste att detta var sista chansen med en solnedgång av den här kalibern, för i år, och utnyttjade det till max! När solen var helt borta försökte vi sitta ute en stund, men då kom myggen… så vi gjorde kväller och förberedde oss för att åka vidare igen.
Har ni inte varit i Byxelkrok så måste ni faktiskt åka dit! En av Sveriges mysigaste platser 🙂
Feelgood är numera en etablerad genre i bokvärlden, men feelbad då? Jag hörde uttrycket för första gången av författaren Jenny Jacobsson, som jag lärt känna genom sociala medier. Jag har läst ett par av hennes feelgood-böcker tidigare, nu har jag även läst en av hennes feelbad.
Den här bokhögen är mest mys, men så kom ju Jennys bok och smög in som en katt bland hermelinerna. Det skulle egentligen bli en myshög helt och hållet, men en gemensam campinghelg ville annat. Jag bad Jenny ta med sej sin senaste bok och plöjde den under helgen. Det var en mycket udda grej att läsa en bok vars författare sitter snett framför en. Jag försökte hålla masken hela helgen, nu ska hon få veta vad jag tyckte 😛
Jag vet inte vad jag tänkte när jag bad Jenny ta med den här boken till mej. Hon sa flera gånger att det inte är mys, ändå var jag på något sätt inställd på det. Iaf lite… hela Jenny är ju mys! Men hon hade rätt, detta är feelbad – men ändå så otroligt intressant, obehagligt och fascinerande. Stundtals blir jag både förbannad och illa berörd.
Malcolm är 55 år. Han bor kvar i sitt föräldrahem tillsammans med sin gamla mor Alfrida. En kvinna som använder tystnaden som vapen så fort någonting obehagligt dyker upp. Kanske för att både skydda sej själv och sin son, men vissa saker måste upp i ljuset ändå en dag.
När han blir uppsagd från sitt arbete förändras hela hans tillvaro, även han själv. Han börjar slita sej loss från sin mamma, letar efter sanningen om sin familj och bestämmer sej för att göra upp med Alfrida en gång för alla. Det innebär att ge sej ut på väldigt djupt vatten, bokstavligt talat. Att göra saker han aldrig gjort förr och träffa personer han aldrig ens kunde drömma om att behöva träffa eller umgås med.
Se gärna min intervju med Jenny
Det var det där att inte försöka visa något när författaren sitter framför en när man läser hennes bok. Men alltså… detta är så fruktansvärt bra! En otroligt mörk historia om familjehemligheter och svek, man känner verkligen för Malcolm trots att han inte är någon särskilt sympatisk person. Men det är inte bara mörkt, det handlar också om ny vänskap, sorg, förlåtelse och kanske allra mest om att gå vidare och bygga ett helt nytt liv. Så otroligt välskrivet, välformulerat och läsvärt.
Jag plöjde boken, inte bara för att Jennys skulle kunna få tillbaka den innan helgen var slut – utan även för att jag ville veta hur det skulle gå. Vad var det egentligen för hemlighet som Alfrida gick och höll på? Hur i hela friden har lilla söta Jenny fått till en så mörk historia? Vad finns egentligen i hennes skalle 😛
Jenny Fagerlund var en helt ny författare för mej, när jag öppnade ”Mitt hemliga liv” för ett par år sedan. Jag fastnade direkt! Hon skriver så lågmält och fint, det finns lixom en finstämd känsla i varje ord och person. ”Medan livet pågår” är inget undantag.
Det handlar om Julia som är helt nöjd med tillvaron. Hon har ett jobb som hon älskar och en befordran inom räckhåll. Men så är hon med om en olycka som förändrar allt. Hon tvingas omvärdera mycket i sitt liv och utsätts för sitt livs värsta svek. Tillsammans med en mycket envis granne och en fd kund försöker hon få rätt på sitt liv och läka både kropp och själ.
Det handlar om utanförskap, svek, familjehemligheter och gamla sanningar, men även om att våga ta emot hjälp, ny vänskap och att släppa gammal skit. Alla Jenny Fagerlunds böcker har olika infallsvinkel, men alla handlar om livet på ett eller annat sätt. Å det är så fint!
Söderbergasviten har jag såklart hört talas om, men inte läst själv. När jag fick hem denna fattade jag inte att det var tionde och sista delen i serien. Skulle det ens vara ide att läsa den när jag inte läst de andra nio? Jajamensan, det var det! Jag kom in i handlingen och karaktärerna direkt!
Allt handlar om Anna-Lisa som gav sig ut på luffen och slutligen hittade till byn Söderberga i Roslagen. Där öppnade hon sin retrobutik i en gammal lanthandel, träffade mannen i sitt liv och har numera två små barn. Rutger som hon gift sej med är en väldigt avslappnad greve som inte är så särskilt ”grevelik”, men de har gott om pengar och bor på en stor gård – fast slottet har brunnit ner och är numera bara en ruin.
Allt är frid och fröjd tills ortens namn visar sej vara fel, det dyker upp en gammal kärlek och maken erbjuds jobb i London. Mycket trassel på en gång och många beslut som ska fattas. Detta är tionde och sista delen alltså, nu när jag hittat den tycker jag nog att det kan bli några till 🙂
Jenny Colgan måste vara seriernas mästare. Hon har skrivit ”om det lilla bagrier”, ”om den lilla bokhandeln” och ”den lilla ön”. Alla är lika populära. Man behöver bara säga Jenny Colgan, så får boknördar något drömmande i blicken.
Detta är femte delen i serien om den lilla ön Mure, men det finns en liten spin-off också ”En avlägsen kust”. I ”Kärleken till den lilla ön i havet” är det dax för bröllop. Flora och hennes fästman Joel planerar ett litet personligt bröllop, men det är långt ifrån alla som är nöjda med det. Saken blir inte lättare när den vackra och framgångsrika Olivia planerar att arrangera det största, mest extravaganta bröllop som bara är möjligt. Hon vill dessutom göra det på Floras hotell, samma helg som Floras eget bröllop är tänkt att äga rum.
Som vanligt blir det gråt och tandagnisslan, missförstånd, svek och en massa annat innan kärlek, vänskap och samförstånd tar över. Och som vanligt är det sådär småputtrigt och mysigt att man nästan sörjer när boken är slut. Är det bara fiktion? Näää, vi känner ju de här karaktärerna nu. De är högst verkliga 🙂
3 feelgood alltså och 1 feelbad och alla är lika bra! Jag läser mer och mer böcker av svenska författare, jag tycker det har kommit så himla många bra! Dessutom är det kul när man upptäcker en lokal förmåga och kan pusha lite extra för denne. Som med Jenny.
Jenny tog faktiskt kontakt med mej genom min blogg i ett hela annat ärenden. Sen köpte vi husbil ungefär samtidigt och när hon skrev en bok i husbilsmiljö fick vi tätare kontakt och började ses. Nu är hon en god vän som jag gärna tar en campinghelg med.
Kan man recensera en vän? Japp, det påstår jag att man kan. Jag vet att Jenny skulle förstå att jag recenserar hennes bok, inte henne som person. Nu var det ju iofs en bra bok, vi får väl se om jag skulle behöva såga henne någon gång… fast då skulle jag nog hellre avstå från att skriva. För så kan man ju också göra; avstå. Man måste ju inte dra någon i skiten bara för att man kan…
Jag är inte ute efter att sabba någons karriär, jag vill bara tipsa om läsvärda böcker 🙂
Jag är ju inte mycket för högtider. Midsommar och nyår har stått väldigt långt ner på listan, eftersom vi oftast firat dessa ensamma. Det där att höra till en gemenskap har inte funnits på säkert 30 år, men nu är det annorlunda 🙂
Sedan barnen kom och särskilt sedan jag skilde mej från barnens pappa, har högtider enbart varit en plåga. Det är inte många som bjuder in en ensamstående morsa med två ungar i släptåg. Det är heller inte någon som kommer när den där morsan bjuder in… det var lixom bara att tugga i sej efter några försök.
Men nu är det annorlunda! Jag har Martin och behöver aldrig vara ensam. Vi har istället varit ensamma tillsammans, för vi blir fortfarande inte inbjudna. Men med husbilen har allt förändrats! För andra året i rad firar vi med vännerna Ludde och Annelie och det är sååå mysigt. Förra året var vi några fler, i år var det bara vi och två av deras barn.
I torsdags körde vi den korta sträckan mellan vårt hus i Löttorp och Sandbybadets Camping. Vi hann precis installera oss innan Annelie och barnen kom i en liten bil, en stund senare kom Ludde i stooor bil. Tillsammans ordnade vi ett boende mellan våra husbilar som skulle bli vår basecamp kommande dagar.
På midsommarafton behövde kompisarna fylla på kylen lite, så jag tog med Annelie och ungarna (de är 13 och 21) på en kort sightseeing i världsmetropolen Löttorp med omgivningar.
Vårt lilla midsommarfirande började inte förrän på kvällen. Är det 25 grader och man har Sveriges längsta och finaste sandstrand så tillbringar man tiden på stranden. Det gjorde ungarna och Annelie, medan vi andra hängde i solen vid bilarna. Äntligen fick vi tid att prata ordentlig, umgås och bara vara.
Vi hittade på ett nytt recept och fixade godaste räktårtan. Nu börjar vi vakna till igen och nya idéer poppar upp i skallen. Vi filmade inte när vi gjorde den, men ett recept kommer iaf på duifokus.se inom kort. Röran i tårtan blev sådär herrejössesgod så man helst bara vill äta den med sked 🙂
Vi spelade sifferkubb och ett annat spel och pratade och pratade och pratade. Innan vi väldigt nöjda gick och la oss. Det var en himla mysig kväll!
På midsommardagen hade vi möte bestämt med vd’n på Böda Camping för att få detaljerna kring vår nästa husbilsträff. Vi kollade in ”vårt” område och det som kommer att vara öppet när vi är där. Träffen blir 9-12 maj 2024, så det är lite tid kvar. Men man kan börja boka redan nu till helgen, ni kommer väl?
Efter besöket på Böda drog vi iväg gänget på en sightseeing kring norra Öland. Vi var till fyren Långe Erik, gick runt i Byxelkrok, såg Byrum och raukarna och åkte längst kustvägen tillbaka till Löttorp. Sen var vi rätt möra och hungriga allihop. Men prata och spela lite orkade vi 🙂
Å sen var det roliga slut. På söndagen var det dax att packa ihop. Men vi hade haft några riktigt härliga dagar och hunnit att verkligen umgås, det som vi aldrig hinner på husbilsträffarna. Nu har vi nog hunnit avhandla allt vi behöver för en bra tid framåt. Så visst var det lite ledsamt att ta avsked, men ok ändå. Vi ses i september igen.
Medan de åkte tillbaka till Eslöv och Trollhättan (det finns en anledning till att deras youtube-kanal heter Our Third Home) så drog vi ett par mil norrut. Det berättar jag mer om sen 🙂
Detta var den finaste midsommar på många, många år. Både vad gäller väder, plats och sällskap. Ett härligt minne att spara i minnesbanken.
Midsommar är över och juli står för dörren. Den här veckan firar vi två år med Peppe, husbilen alltså. Snacka om att det hänt mycket sedan vi hämtade honom och att vi fått ett helt nytt liv!
Vi har varit ute på ”rull” så mycket vi kunnat de senaste två åren. För ett par veckor sedan rullade vi iväg för att fira midsommar på Öland med husbilskompisar, men även för att jobba. Nu i veckan drar vi till Kalmar där vi ska se premiären av årets sommarteater på Krusenstiernska och sedan drar vi vidare till Vallarna i Falkenberg för nästa premiär.
I år blir det även Diggiloo som vi ska se på Hooks Herrgård. Det ska bli så kul! Men det är ju jobb, så vi ska förbereda oss för att fota, filma och göra intervjuer och sedan ska texter skrivas och filmer redigeras.
Våra experiment med husbils/husvagns/båtmat fortsätter. Några har vi redan, de hittar ni HÄR. Många har efterlyst mat som går att laga i små utrymmen, så vi vet att det är efterlängtat. Ge oss gärna tips på sånt som ni tycker att vi ska fixa recept på, särskilt sånt som blir bra i Omnia. HÄR finns ett samlat inlägg på bra bil husbil/husvagn/båt/små kök.
Häng gärna med på vårt äventyrskonto på instagram @jikitaspaaventyr och vår Youtube-kanal, där lägger vi upp resor och annat spännande som vi får vara med om. Där finns även I Peppes Kök, korta filmer där vi lagar mat i husbilen.
Röstin och pizzarullarna går att äta kalla och funkar bra på picknicken. Fiskbullarna, räkorna och kycklingen blir toppen i matlådan, så passa på att göra lite extra om ni är hemma och har tillgång till frys. Vi har ett minimal frysfack i husbilen, där finns nästan bara pulled chicken till sallad, wraps och tacos. Gott gott! Ett tips att alltid ha det i frysen, underlättar enormt när man vill äta något snabbt och gott.
Nu har Martin semester, så himla skönt! Från sitt ”riktiga” jobb alltså. Det innebär att det finns mer tid för våra projekt 🙂
Vi stod i hamnen i Sandvik (Öland) natten mellan tisdag och onsdag. Vädret var sådär… så vi packade ihop oss efter hans morgonmöte och drog till vårt hus i Löttorp. Där installerade vi oss och fortsatte att jobba.
Vid 15-tiden packade maken ihop sin arbetsdator och gick på semester. Tre lediga veckor! Nåja… ledig från ett jobb. Nu är det foto och film som det läggs mer tid på. Vi producerar massor med film just nu och allt material ska ju göras något med. Sånt tar lite tid.
Det var fortfarande grått och trist på eftermiddagen, men vi chansade och drog iväg. Vi gör en kort film om våra pärlor på Öland och tog oss till norra udde för att filma lite. Då kom regnet. Såklart!
Vi körde vidare men insåg snart att det var kört. Det skulle inte bli nån film den dagen. Så vi åkte hem, fixade mat och myste i regnet. Enda gången regn är mysigt är i husbilen. Vid 19-tiden klarnade det upp och vi tog en promenad. Samma väg som vi brukade gå med pälsbollen, så det blev lite nostalgi. Fy som vi saknar vår pälskling.
Idag när vi vaknade sken solen igen, så det blev ett nytt försök. Först ett varv i Trollskogen, sen ett besök vid fyren Lången Jan – men vi gick inte upp. Sen fortsatte vi till Neptuni Åkrar och har sån tur att vi äntligen får se Blåelden blomma. Så läckert!
Efter en miljon bilder fortsatte vi till hamnen i Byxelkrok, gick runt där och åt lunch. Sen hade klockan sprungit iväg och vi började få lite ont om tid. Nu var det dax att handla och förbereda midsommar. Kompisar var på g 🙂
Vi lämnade uppfarten i Löttorp och körde den korta biten till Sandbybadets Camping där vi precis hann installera oss innan Annelie (Our Third Home) dök upp. Dock utan husbil… den kom Ludde med ett par timmar senare och skaran var komplett. De hade ett par ungar med sej också, modell äldre.
Nu är vi samlade igen och den här gången kommer vi att ha tid att prata och umgås. Äntligen! Vi hinner ju aldrig prata ordentligt eftersom det alltid är så mycket folk närvarande. Men den här helgen har vi bestämt att vi verkligen ska ta oss den tiden.
Vi står jättefint längst in, längst bort och kommer nog att vara ganska ostörda här. Det är kanske 100 meter till badet och där finns 2 mil finkorning vit sandstrand. Har en känsla av att vi kommer att hänga där en del allihop. Inte mej emot 🙂
Det blir nog inte mycket skriva av i helgen, så med detta vill jag önska er en riktigt fin midsommar!
I lördags hade vi äntligen packat ihop oss, installerat husvakten och kunde rulla iväg. På bara tre dagar har det hänt massor!
Vi åkte iväg strax efter lunch, första slutmålet var Öland men första stoppet var på en rastplats i Nyköping. En sträcka på 2 timmar är rätt lagom och så långt som vi brukar åka, så det var inget konstigt. Det som var annorlunda och himla kul var att Helen och Krister väntade på oss.
Vi träffade Helen och Krister (Berggrens Bilbo) första gången på en husbilsträff i valborg och sedan igen på vår träff i Sunne. Härliga människor som vi klickade med direkt. De bor just nu på heltid i sin bil och vi träffades på en av deras övernattningsplatser.
Äntligen hade vi tid att sitta ner och prata en hel kväll. Vi hann att avhandla en himla massa ämnen och hade en hel del gemensamt. De bjöd på en jättegod middag och vi pratade ännu mer. Så himla mysigt.
På kvällen började det regna och fortsatte hela natten och morgonen. Vi åt frukost, sa bye bye och drog iväg vid 10-tiden. Dagens mål var Revsudden strax norr om Kalmar, men det regnade där också – så vi körde över bron till paradiset en dag tidigare än tänkt.
Väl på Öland körde vi söderut istället för, som vi vanligen gör, norrut. Vi hade en ställplats vi ville se och lite grejer att göra innan vi drog norrut. Första stoppet blev därför Grönhögens ställplats. Här sken solen när vi kom, men blev lite molnigt innan vi faktiskt gick en rätt fin solnedgång. Den såg faktiskt så där mysko ut som bilden visar.
Stoppet var nästan bara i arbetssyfte. Vi filmade och fotade ställplatsen och kollade in omgivningen. Och vi lyckades faktiskt redigera filmen direkt, så den kan ni se här nedan. Vi har filmer från Cypern kvar att redigera, så vi ligger lite efter kan man säga 😛
På måndagen jobbade Martin fram till lunch medan jag pysslade med mitt. Sen körde vi den korta biten till södra udden och fortsatte jobba några timmar till.
Det var rätt mulet vid udden, så är det alltid när vi är där. Detta är fjärde gången vi försöker ta fina bilder av fyren och området kring Långe Jan. Skulle vi inte lyckas den här gången heller? Vi gick mot fyren, molnen skymde fortfarande solen. Vi tog de 197 trappstegen upp i tornet, gick ut på plattformen och där sken solen!!!
Äntligen fick vi ett tillräckligt bra ljus för de bilderna som vi försökt ta i flera år. Det har antingen ösregnat eller blåst halv storm, men den här gången sken solen en kort stund. Tillräckligt för att göra det vi behövde. Vi fick t.o.m. se sälar med små nyfödda kutar.
Nöjda började vi resan norrut och drog åt handbromsen på Sollidens parkering i Borgholm. Å här träffade vi återigen nya kompisar. Åsa och Johanna (Gullanrullans husbilsliv) bor i Borgholm, men är precis som vi väldigt sällan där. Just precis nu är de faktiskt hemma och kom och hälsade på oss med nybakade kärleksmums. Så otroligt kul att se efter lång kontakt på sociala medier. Också sådär mysiga människor som man klickar med direkt.
Tre otroligt härliga dagar med omväxlande väder och roliga människor. Vår sommartripp har börjat väldigt bra. Hoppas den fortsätter så 🙂
När man börjar sin viktresa i januari har man ofta ett mål till midsommar. Har ni nått det? Det där målet har en tendens att sättas lite högt och de flesta når inte hela vägen fram. Men istället för att tänka att ni misslyckats, se istället hur långt ni kommit. Det är lixom roligare att vara glad 🙂
Resten kan ni ta efter midsommar, för ni ger väl inte upp? Gläds åt era framgångar, det kanske var svårare än ni tänkt er och gått långsammare än planerat – men det är helt ok! Se hur långt ni kommit, fira er midsommar och kör upp på banan igen på måndag. Man får göra så 🙂
Vi firar midsommar med husbilskompisar på Öland. Vi började åka redan igår faktiskt och tar oss långsamt neråt. Sillsmårgåstårtan som vi ska äta på midsommarafton är lätt att göra och funkar bra när man lagar mat i små utrymmen. Vi har flera såna recept, ni hittar dem HÄR.
Vad det gäller meny den här veckan, så rekommenderar jag kycklingröran, mangosalsan och tofuburgaren lite extra. Röran är galet god på bröd eller i wraps. Mangosalsan kan jag äta direkt ur bunken, så god är den. Och tofuburgaren kan vara den saftigaste burgare jag ätit! Sen måste ni testa zucchinikakan också. Tycker ni om morotskaka, så är detta något för er. Såååå god!
Jag gissar att några av er kanske redan har semester eller börjar den om någon vecka. Vi har bara en vecka kvar, sen checkar Martin ut för semester – jag checkar lixom aldrig ut på samma sätt. På sin höjd kan jag förinställa inlägg här, vilket jag gör med veckomenyn – men annars jobbar jag på nästan som vanligt. Det känns som semester ändå eftersom Martin är ledig och vi kan göra lite mer spontana grejer.
I år blir det ingen långtur som den vi gjorde förra året. Närmast ska vi åka runt och se friluftsteater i Kalmar och Falkenberg, samt Diggiloo-premiären på Hooks Herrgård. Sen vet vi ingenting. Men en tur till Ullared står på önskelistan och kanske en sväng till Bohuslän… vi vet inte och har heller ingen aning om hur länge vi blir borta, bara när vi måste bara hemma. En rätt skön känsla 🙂
Ha en toppenvecka, oavsett om ni jobbar eller har semester. Ta hand om er så mycket ni kan, på absolut bästa sätt!!!
Under nästan hela 2021 och 2022 har stressen var total och orken minimal. För ett par månader sedan vände allt och jag känner långsamt hur energin återvänder, även om det är långt kvar till ett normalläge. Men nu får jag iaf saker gjorda och det känns så himla skönt.
Vi har släppt allt några helger och bara myst runt utan krav. Förra helgen var en sån. På lördagen var vi iväg med Martins jobb på Gröna Lund. Hans företag bjuder in till familjedag under en dag på Grönan varje år, vi brukar ta med oss våra vuxna ungar. Just den här gången var det bara äldsta sonen som hade tid.
Vädret var perfekt! Drygt 20 grader varmt, sol och en svag bris. Vi var på plats redan när parken öppnade kl 10, då var det rätt glest med folk. Vi fick välja mellan åkband och femkamp, sonen valde åkband och sprang runt och åkte allt han kunde. Martin och jag körde femkamp med några andra på hans jobb, Martin vann, det gör han nästan jämt. Det spelar ingen roll vad man sätter i händerna på honom, han kan typ allt.
Efter lunch var vi nöjda och gick längs Djurgården och Strandvägen tillbaka till pendeltåget. På vägen stannade vi och köpte nya skor till sonen. De han hade trillade nästan sönder. Nöjda och belåtna åkte vi hem och satt och myste ute i solen resten av kvällen.
På söndagförmiddagen städade jag trädgården lite snabbt och Martin körde iväg skräpet plus allt annat som skulle till återvinningen. Så himla skönt att ha det gjort! Nu ska jag bara kantklippa och klippa gräset innan vi drar iväg för sommaren.
Martins pappa fyller 85 när vi är borta, så vi bokade brunch och drog iväg till Sundby Gård i Huddinge för att äta där tillsammans med mina föräldrar. Det känns fortfarande som det hela tiden saknas en person när vi gör saker tillsammans. Och det gör det ju. Min svärmor har varit borta i drygt ett år nu, men vi har fortfarande inte vant oss och kommer nog inte att göra det heller. Det är lixom en för lite hela tiden.
Brunchen var jättefin och vi fick ett bord med utsikt över vattnet. Det var länge sedan jag var så mätt och de andra sa samma sak. Allt var så otroligt gott! Svärfar verkade nöjd och det är såklart huvudsaken.
Jag trodde inte att svärfar skulle vilja bo i vårt hus i år, när vi ska vara borta, men det visade det sa att det ville han visst. Med en vecka kvar till avfärd var det alltså bara att börja röja. Lite lite i taget, allt tar alldeles för lång tid. Sista veckan hemma började med att både lilla bilen och husbilen skulle besiktas, vi åkte åt varsitt håll och bägge blev godkända. Tack o lov! Sen var det bara att fortsätta städa.
Sen har dagarna gått i ett. Martin har mest varit på kontoret i stan och på en massa grejer med jobbet, medan jag pysslat runt här hemma. Ett rum i taget. Packa, tvätta, städa, packa lite till… osv osv. Nu börjar jag känna att jag faktiskt kommer att hinna klart. Svärfar kommer att kunna bo här medan vi är borta. Jag har i stort sett tvättat och packa allt mitt, Martin får såklart fixa sitt själv. Jag är inte ikapp med jobb, men ligger iaf inte efter lika mycket som jag brukar.
Imorrn installerar vi svärfar, aka husvakten, och sen drar vi iväg. Hur länge vi blir borta vet vi inte… det blir som det blir. Vi vet inte ens helt och hållet vart vi ska 🙂
Det känns iaf skönt att ha allt gjort, att tvättkorgarna är tomma och allt skräp är kastat. Det är inte kul att komma hem till ett stökigt hem, nu slipper vi det. Vi kan åka iväg med gott samvete och se fram emot några härliga veckor av husbilsliv. Det ska bli så himla skönt att komma ut igen och vara borta länge! Vi ska iofs jobba större delen av tiden, men det gör inget!
Det blir lite Öland, lite Småland, lite Halland och sen vet vi inte riktigt. Vi vet bara att vi måste vara hemma till Pride, för då ska vi fota och filma där. Vad vet ni om er sommar?
För första gången på två år var vi på en massa roligheter under en hel dag, utan att ha filmkameran med oss. Så himla sjukt egentligen… Det blev en heldag i stan, som började på Djurgården och slutade på Zinken.
Jag såg att armén fyllde 500 år och ville gärna åka till Gärdet och se firandet, men Martin lät inte jättepeppad. Han ville däremot gärna följa med på Outdoor festivalen på Djurgården och när jag fick biljetter till 80-talsfestival på Zinken bestämde vi att det fick bli en heldag på stan. Å det skulle snart visa sej att han var mer intresserad av arméns historia än vad jag är 🙂
Vi åt en hyfsat tidig lunch och tog tåget in till stan. Det har ju trasslat med både tåg och spårvagnar senaste tiden, så istället för spårvagn hela vägen till ändhållplats fick vi ta ersättningsbuss till Skansen och gå därifrån. Outdoor Festivalen håller till vid Djurgårdsbrunn och i år var festivalen betydligt större än förra året. Här finns det mesta som gäller camping, jakt, hiking… ja, allt som man gör utomhus. Vi visste att ett par husbilskompisar var där med ett företag som säljer hängande sovsäckar, typ… så vi hälsade på dem först och främst och sedan tittade vi runt hos alla utställare.
Även om festivalen var större i år, så är den ändå inte särskilt stor – så det var rätt snabbt gjort att gå igenom allt. Då var vi ju på promenadavstånd från Gärdet och fortsatte dit. Vädret var ljuvligt, så det var en jättehärlig promenad. Snart såg vi en massa tält, kanoner och soldater klädda i historiska uniformer. Vi hann titta in i olika tidsepoker innan en parad upptog hela vår uppmärksamhet. Här var soldater i tidsenliga uniformer från tiderna begynnelse, iaf svenska arméns begynnelse. Så häftigt att se!
Det var inte jättemycket folk, så vi kunde se alla som passerade utan problem och ta mängder med bilder. För även om filmkameran var hemma, så var våra mobiler med förstås. Vi började långsamt gå mot tunnelbanan, men i slutet av Gärdet stod pansarvagnarna och där tog det lixom stopp. Här började Martin banna sej att han inte hade kameran med sej ändå. Är det något som intresserar honom så är det pansarvagnar. Här blev det ändå en himla massa bilder, innan vi fortsatte.
Vi tog oss med tunnelbanan till Zinkensdamm och gick den korta biten till idrottsplatsen. Här var 80-talsfesten i full gång. Jag älskar musik och sjöng tillsammans med tre andra tjejer på just 80-talet. Vi sjöng en massa covers, men mest av utländska artister som Toto, Chicago, Phil Collins osv. Jag lyssnade mest på Queen, Yazoo, Spandau Ballet, Duran Duran, UB 40 och liknande. Den svenska musiken talade inte riktigt till mej förrän på 90-talet. Så kvällen blev kanske inte riktigt den nostalgitripp den kunde ha varit, det hade däremot 90-talsfesten varit som vi inte kan gå på 🙁
Vi fick iaf en mysig kväll, åt gott, träffade lite bekanta och myste i solen. Efter sisådär 20 000 steg åkte vi hemåt, väldigt nöjda!
Jag gillar ju att blanda genres, även om det mest blir feelgood. Men ibland dimper det ner något som jag inte ens funderat på att läsa, som den här gången. Vi bjöds in till en bokrelease och det visade sej att boken var väldigt intressant.
Ibland väljer jag inte böcker själv. Det kanske låter konstigt, men ska vi bevaka en bokrelease så är det ju självklart att jag även läser boken. Och skriver om den, annars tycker jag inte att jag gjort mitt jobb. Så var det vid releasen av Eric Thyrells bok.
Men det mesta i den här bokhögen var faktiskt överraskningar. Carina Bergfeldts bok var jag väldigt nyfiken på. Martins Haags bok blev en överraskning… Caroline Säfstrands bok hade jag längtat efter, henne böcker är så härliga! Alla böckerna fick mej ändå att fundera lite… men på olika sätt…
Detta såg ut som en faktabok och lockade sådär till att läsa. Men Martina Haag brukar ju vara kul och boken var väldigt tunn, så jag tänkte att jag kan läsa den lite snabbt sådär mellan saker. Å den var väldigt lättläst!
Det handlar om Malin och Tanja som träffas på en nyårsfest och ingår en slags pakt. Inom ett år ska de uppfylla alla drömmar de någonsin haft. Ingenting är för pinsamt, läskigt eller svårt. De bokar en resa till Paris där de ska börja beta av sin lista, men saker händer och Malin får börja på egen hand och skickar bildbevis till Tanja vart efter uppgifterna utförs.
Berättelsen är rapp, men kanske i enklaste laget… Martina Haag kan bättre än så här. Det är absolut kul, men något fattas för att gripa tag i mej ordentligt. Det känns lite som att boken skulle skrivas så fort som möjligt. Säcken knyts ihop, men väldigt snabbt.
Men det där med att göra en lista på saker man skulle vilja göra men tycker är lite för läskiga är kanske inte så dumt. Om inte annat för att utmana sej själv och växa som person. Men det måste ju inte vara att kyssa en främling i Eiffeltornet 🙂
Caroline Säfstrand har skrivit en av mina favoritböcker, nämligen ”Klubben för lyckliga slut”. Nu har hon kommit med första delen i en ny serie, Hemligheternas ö.
”Låt mig berätta allt” handlar om Ulrica som bestämmer sig för att tillbringa två sommarveckor på den idylliska ön Ven. Platsen har alltid rört upp starka känslor hos hennes mor och hon vill veta varför. Vad finns det för hemligheter här?
Med sig har hon ett gammalt vykort som hon vet kopplar ihop henne med en mörk historia på ön, nu vill hon förstå hur. Mitt emot Ulricas stuga bor Bea, vars liv helt har stannat upp. För båda kvinnorna har livet nyligen skakats om, deras vägar korsas och leder dem in på en ny stig i livet.
Det är så fint! Caroline beskriver både miljöer och karaktärer så fint och känslosamt. Att känna igen sej i en miljö är extra kul och så var det med Ven, jag kan den där backen upp från hamnen och ser hyrcyklarna framför mej. Caroline ger den lilla ön mellan Sverige och Danmark den uppmärksamhet som den är värd.
Namnet Eric Thyrell har passerat mej några gånger. Jag vet att han är efterfrågad föreläsare, men har inte vetat mycket mer än så… Så blev vi inbjudna till bokrelease av hans första bok och fick träffa en varm, inspirerande och härlig person.
I boken Våga leva & tänka stort berättar Eric om sin egen resa, där han med humor och allvar tar sig an många av livets stora frågor. Han delar generöst med sig av sina insikter om hur man kan hantera olika utmaningar och förändringar. Här finns handfasta praktiska tips och strategier som kan användas i vardagen, oavsett om det handlar om ens privatliv eller arbetsliv. Det är alltså ingen vanligt självhjälpsbok, utan en slags självbiografi med bra tips för alla.
Det är berörande, roligt, användbart, träffsäkert och himla bra!
Den här boken har jag varit nyfiken på sedan jag första gången hörde talas om den. Vem är inte nyfiken på det sk Death Row i USA och människorna som sitter där? Vad tänker man när man veta att man bara ha några minuter kvar att leva? Hur kan man arbeta där och behålla sitt förstånd?
Pastorn Jim Brazzils har varit med om 276 avrättningar och varit den sista som fångarna pratat med. Carina Bergfeldt har skrivit ner hans berättelse och gjort det jäkligt snyggt och väldigt respektfullt.
Han berättar om död och sorg, men också om kärlek, försoning och hopp. Det är svårt att hänga med i snacket om försoning och förlåtelse och ibland blir det väldigt provocerande för mej som inte är troende alls. Genom Jim Brazzils ovanliga historia försöker Carina Bergfeldt även förstå sig själv och sina erfarenheter. Hur ska man leva sitt liv? Kan man alltid förlåta?
Otroligt intressant, men som sagt ibland väldigt provocerande. Den här boken kan man inte förklara, den måste läsas.
Som sagt; en minst sagt blandad bokhög. De två översta är väl kanske inte så överraskande eller konstigt att de hamnat i min hög. Kanske inte de två sista heller, eftersom jag tycker om biografier. Men självhjälpsböcker och böcker om pastorer brukar väl kanske inte läggas i kundvagnen… jag är dock glad att ha läst dem, för de var väldigt intressanta.
Nu jobbar jag på en ny hög, där blir det bara feelgood 🙂
Midsommar och semestrar närmar sej. För många är både midsommar, semester och ledighet synonymt med mat och dryck. Varför är det så?
Många säger ”på semestern måste man ”unna” sej”. Jag fattar inte riktigt det. Varför ska man ”unna” sej just på semestern? Jag använder iofs aldrig ordet ”unna”, men tänker att man ska väl alltid unna sej, eller ge sej själv ett bra liv… varför måste de där ”unnandet”, handla om mat?
Jag kallar det att välja. Ordet ”unna” blir lixom en ursäkt att göra något man inte borde. Jag väljer att äta något jag kanske inte borde äta, lite då och då året om, oavsett om det är semester eller ej. Jag har inte semestern som en anledning att äta sämre eller göra dåliga val. Tvärtom får jag mer ledig tid på semestern och kan utnyttja den till att göra bättre val. Men det är jag det, och tack o lov, tycker min käre man som jag 🙂
Men än är både midsommar och semestern någon vecka bort.
Ser ni att maten blir lite mer somrig nu? Snabbt- och lättlagat och gärna kall mat passar bra på sommaren tycker jag. Vi hade runt 22-24 grader hela förra helgen, då är man knappast sugen på en mustig köttgryta, inte jag iaf…
Jag vet att jag tjatat om den falska potatissalladen förut, men jag älskar den! Och många läsare som testat den, har bytt ut den vanliga potatissalladen mot denna. Det är väl ett bra betyg? Och de där champinjonerna…. skulle kunna leva på dem!
Det är så skönt med folk som förstår en och jag vet att många av er därute känner som jag när det gäller nya grejer. Så håll i er, här kommer lite gnäll 🙂
Jag gillar inte nya grejer, så är det bara. Jag drar mej in i det längsta med att köpa nytt, särskilt när det gäller ny teknik. Får jag en ny telefon, så ger jag både den nya och den gamla till min käre man och ber honom att få den nya att se ut som en exakt kopia av den gamla. Eller iaf så nära som möjligt.
Nu har jag bokstavligen slitit ut min gamla dator. Batteriet håller i kanske 10 minuter utan sladd, om ens det. Det är lite opraktiskt när vi står utan el, eller vill jobba på flyget. Så efter mycket om och men köpte Martin en ny dator till mej.
Egentligen fick jag en ny för redan 1,5 år sedan, en MAC… när jag inte fattade bildprogrammet efter typ två veckors användning gav jag upp. Martin har fortfarande inte fattat hur det fungerar, men redigerar våra filmer i den. Till det är den tydligen jättebra. Vi köpte en MAC för att enkelt kunna ladda ur bilderna från min iPhone, men det funkar fortfarande inte…
Nu har jag alltså en ny PC och har haft någon månad. Jag har inte haft vare sej tid eller lust att köra in mej på den nya helt förrän nu. Precis som med telefonen så har Martin hjälpt mej att få den att se i stort sett ut som den gamla och igår laddade jag (nästan själv) över alla bilder och dokument till den nya. Idag ändrade han färg från svart till vitt i mailen, så nu ser jag faktiskt vad det står där också 😛
Så nu sitter jag faktiskt och skriver första texten på min nya dator och det funkar ju! Jag har inte ens laddningssladden i, utan kan ha den i knät och jobba. Vicken grej! Nu hoppas jag bara att Martin kommer på ett sätt att ladda ur min mobil också (den vill inte tillåta överföring av bilderna), det skulle underlätta rejält att ha bilderna i datorn och slippa skicka via messenger eller skriva inläggen till hälften i WordPressappen (som funkar sådär).
Nu ska jag bara köra in mej på nya datorn, så blir det nog bra. Jag får väl börja med att gå igenom mailen, där ligger jag grymt efter… som vanligt. Gillar ni nya grejer? Säg att jag inte är ensam 🙂
Förra veckan föreslog Martin att vi skulle dra iväg någonstans över helgen eftersom det var röd dag på tisdag. Så vi kollade runt lite och bestämde oss för att dra till Linköping!
När Martin sa att han ville åka iväg började vi höra med kompisar var de skulle tillbringa helgen. När Jenny frågade om vi inte kunde hålla henne sällskap i Linköping, medan hennes galning till man skulle göra en liten lätt cykeltur på 60 mil, sa vi ok.
Vi bokade First Camp Glyttinge Linköping och drog dit på fredageftermiddagen. Vi kom fram strax efter 19 och ungefär en timme senare kom även Jenny och Stefan. Vi satt alldeles för länge och pratade, trots att Stefan skulle upp tidigt. Kallt var det också, men vi hade så mycket att ta igen och stannade ute ändå.
Bilder lånade av Jenny
När vi vaknade på lördagen var Jenny ensam. Vi åt frukost och ägnade förmiddagen åt att mysa i solen. Jenny har sisådär 3-4 bokmanus på gång och ett av dem skulle redigeras under helgen. Eftersom även vi behövde jobba, så kom vi överens om att hålla truten och göra lite nytta. Å det gjorde vi faktiskt!
Efter lunch cyklade vi in till Linköping, vi började med Bosses Glassbar, hamnade i ett Pridefirande och upptäckte stan. Linköping är så mysigt! Vi var mycket här för drygt 10 år sedan när sonen tävlingssimmade. Då hängde vi på Tinnerbäcksbadet sista helgen i maj varje år. Så lite koll har vi, men mycket har hänt och förändrats sedan dess.
Väl tillbaka på campingen satte vi oss återigen i solen, ännu mer jobb lyckades vi få gjort. Jag läste och Jenny fortsatte att redigera sitt bokmanus. Jag läste faktiskt hennes senaste bok, Allt stannar hos mig, som hon hade med till mej. En lite udda känsla att läsa en bok när dess skapare sitter brevid en… jag kommer att recensera den som vanligt i ett inlägg framöver. Jag har försökt att inte visa vad jag tycker medan jag läst, men hon har definitivt inget att oroa sej över 🙂
På lördagkvällen gjorde jag en filmad intervju med Jenny innan vi gick och la oss. Alldeles för sent igen…
På söndagen började väntan på Stefan. Han beräknades tillbaka vid 9, men kom inte förrän vid 18-tiden. Fatta att cykla 60 mil, hur är man funtad då? Men även om han såg lite trött ut, så syntes det inte på honom att han gjort ett ultramaraton. Helt galet!
Medan vi väntade jobbade vi lite och sen spelade vi sifferkubb, så himla kul! Vi testade spelet i Sunne och fastnade direkt. Jag tycker inte om vanligt kubb, men detta är så kul! Jenny vann första rundan och jag den andra. Efter det spelade vi ett spel som Jenny hade med sej, en kortlek med frågor som vi skulle svara på. Det blev faktiskt väldigt intressanta diskussioner och bra snack. Så det ska vi köpa och lägga i bilen. Kolla gärna filmen här brevid 🙂
När Stefan duschat och ätit åkte de hem till Stockholm igen och vi blev ensamma kvar. Det blev sååå tyst! På måndagen var det varmt och skönt, Martin jobbade i skuggan och jag satte mej i solen med en ny bok. Vi har köpt en campingsoffa som jag bara älskar och bor i. Jag har saknat att ha något att ”hänga” i. Jag kan nämligen inte sitta som vanligt folk på en stol utan drar gärna upp benen under mej, nu kan jag det!
När Martin slutat jobba cyklade vi iväg till Willys för att handla. Det är bara någon dryg kilometer från campingen. Stan ligger kanske 4 km från campingen, så allt är nära. Det är kanske inte mysigaste stället vi bott på, men den ligger bra. Det är nog avsaknaden av vatten som gör att jag inte fastnat, jag vill ju gärna ha det. Dessutom har vi väldigt mycket skugga runt oss, vi står som i en dunge och får flytta runt möblerna titt som tätt för att hamna i solen.
Idag är det måndag och vi ska åka hem. Men vi har sen utcheckning och åker lite när vi vill. Det ska bli varmt och skönt, så vi stannar nog rätt länge. Vi har ingen brådska. Först ska vi filma campingen, sen får vi se.
Äntligen sol och värme! Så himla härligt det har varit senaste veckorna. Och det ser ju ut att fortsätta om man får tro förhandsrapporterna från olika meteorologer. Me like!
Nu har vi haft Peppe (husbilen) i snart två år och sett en himla massa av Sverige. Men det finns massor kvar! Även i år kollar vi in utomhusteatrarna i Kalmar och Falkenberg, i år lägger vi även till Hooks Herrgård och Diggilopremiären där. Den längre semesterturen blir kanske till Bohuslän – men det är inte bestämt. Man vet lixom inte med oss 🙂
Promenader blev lite färre än vi tänkt förra året, men vi cyklade å andra sidan lite mer. Cyklarna finns alltid i husbilen, men vi behöver motionen som promenaderna ger. Så under vårens turer och även hemma har vi fokuserat på just promenader och lyckats väldigt bra med det.
Men det är ju så härligt att packa matsäcken och dra iväg. Att stanna och äta picknick på en fin plats, så det fortsätter vi också med – HÄR finns tips på picknickmat. Mat blir lixom godare när den äts ute. Tycker inte ni också det?
Det kan vara bra att ha färdiga matlådor i frysen även på sommaren, så gör lite extra av kycklingen, pastan med bacon och kasslergratängen. Fördela i portioner, skriv på förpackningen vad det är och antalet Points – så är det bara att plocka fram vid behov. Matlådor är min räddning – HÄR finns massor med tips!
Ha en fin vecka nu och njut av värmen medan den finns 🙂
Äntligen varmt! Jag älskar det, men jag vet att jag är rätt ensam om att gilla sån här extrem värme. För mej är 25+ perfekt, då funkar hela jag.
Man äter ju på ett annat sätt när det är varmt, iaf gör jag det. Det ska gå snabbt, helst sköta sej själv och vara lite lättare. De mustiga köttgrytorna går bort, istället blir det mer fisk, skaldjur och vegetariskt. Här kommer massor med tips som jag tycker funkar i värmen.
Vill ni ha specifika tips för grillen hittar ni massor HÄR! Mat till stranden och picknicken finns längst ner och även HÄR!
