Bläddra efter
Författare: Marlene

Julfirande på Friiberghs Herrgård

Julfirande på Friiberghs Herrgård

Kommentarer 0 kommentarer

Förr om åren var jag ett totalt julfreak! Jag hade 15 kartonger med julpynt och typ 200 tomtar. Hela undervåningen var helt pyntad, tom toaletten. Nu är det helt annorlunda.

För några år sedan började vi prata om att bo i husbil och började rensa. Vi gick igenom rum för rum, rensade ur, gav bort och sålde av. Av de 15 kartongerna julpynt blev det tre stycken kvar. Inte ens dem har jag packat upp i år. I år har jag bara adventsljusstakar i fönstren och en enda tomte. Jag har inte ens bytt till julgardiner i köket… det är det jag brukar börja med annars.

Julklappar tog vi bort för kanske 3-4 år sedan, om vi inte hittar någon kul liten grej bara sådär. Istället försöker vi att göra något tillsammans efter nyår, äta middag på något stället eller gå på teater. I år blev det en helt ny grej! Vi träffades på en herrgård innan jul istället, åt julbord och låg kvar. Det var ju kanonmysigt!

Vi var hela 13 personer som träffade på Friiberghs Herrgård i Österbybruk. Långt ut på landet, vid en sjö. Jag har varit där förut och brukar säga att man kör och kör och kör, och när man tror att man kört fel och tänker vända – ja, då är man framme. Här serveras ett mindre traditionellt julbord och ett stort skaldjursbord. Me like!

Vi var alltså 13 personer, jag, Martin, våra två söner och mina föräldrar. Ena sonens sambo, hennes mamma och morföräldrar. Sen var även min ena bror med, samt hans dotter och hennes sambo. Åsså lilla pälsbollen Alvin, honom får jag inte glömma. Ett rejält gäng alltså. Några som aldrig hade träffats, å sånt är ju extra spännande.

Vi kom till Friiberghs vid 15-tiden, då serverades afternoontea. Detta innebär en superläcker kakbuffé med den godaste Silivakakan jag någonsin smakat. Den som bakar på herrgården ska man hålla hårt i, jag har sällan smakat så många perfekta bakverk på en och samma gång. Eftersom middagen inte skulle serveras förrän kl 19.30, och det var så ruskigt gott, tog jag faktiskt några bitar extra.

Rummen ligger både i huvudbyggnaden och i mindre hus brevid. Vi fick ”Fågelhuset” som ligger kanske 50 meter bort. Vi checkade in i vårt rum ”Ejdern” som var fint och med utsikt över sjön. Vi lyckades få några bilder på solnedgången, precis innan det blev kolsvart. Vi passade på att ta en liten tupplur innan det var dax för middag.

Sen gick vi loss på skaldjuren! Jag tittade inte ens åt det lilla, men fina julbordet, jag tog sikte på havskräftor och hummer direkt. Finns det något bättre (i matväg) än att få äta huuuur mycket skaldjur man vill? Å jag åt! Inte så det sprutade ur öronen, men tills jag var väldigt nöjd. Vi satt länge och åt allihop. Efteråt gick några och la sej direkt, medan vi var några som hittade en lugn plats där vi kunde sitta och prata lite. Efter en god natts sömn och en otroligt härlig frukost checkade vi ut och åkte hem.

Att göra en sån här grej en vecka före jul, var helt perfekt! Nu har vi firat jul på ett lite annorlunda, men väldigt avslappnat sätt. Helt utan krav och nån annan har fått göra jobbet. Ingen stress, ingen disk, bara mysigt umgänge. Så som en jul egentligen ska vara, eller hur?

Så den ”riktiga” julafton blir väldigt liten. Den har blivit mindre och mindre de senaste åren. Vi ses några timmar vid lunch och äter tillsammans, även här några få rätter med julmat och skaldjur. Julklappar har vi ju inga, men övernattningen på Friiberghs får kanske ses som en gemensam julklapp och en upplevelse som räcker länge. Jag tror att det är så här vi kommer att göra framöver, kanske blir den där övernattningen tom på julafton – man vet aldrig.

Man behöver inte krångla till julen så mycket, men man måste hitta sitt sätt. Och detta sätt kan ju såklart förändras med åren. För att få en stressfri och fin jul, så som den borde vara. Nu har vi hittat vårt sätt 🙂

GOD JUL!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Äntligen vintercamping!

Äntligen vintercamping!

Kommentarer 4 kommentarer

Förra året fick Peppe (husbilen) pyjamas och gå i vintervila mellan november och april. Vi led. I höstas köpte vi därför vinterdäck och nu har vi varit ute på vår första vintercamping!

Det var några väldigt långa vintermånader förra året, väääääldigt låååånga. Att se Peppe stå där utanför fönstret och bara längta ut, var faktiskt riktigt jobbigt. Så ville vi inte ha det i år. Under sensommaren började vi leta sommardäck och vi hittade faktiskt kompletta däck som vi åkte iväg och hämtade över en helg i september/oktober. Lyckliga som barn på julafton fick vi på dem någon vecka senare 🙂

Nu kunde vi luta oss tillbaka och slippa oroa oss för frost på vägbanor och ställa av bilen när datumet för vinterdäck närmade sej. Nu skulle vi istället frigöra en helg för att åka iväg och planera för detta. Inte helt enkelt faktiskt… hela november var ju helt fullbokat med andra resor och i december skulle jag opereras. Men vänta lite nu… man kan väl sitta opererad i en husbil? Japp, det kan man!

Så på torsdagen opererades jag och på fredagen åkte vi iväg. Vårt första vinteräventyr gick inte så långt, bara 4-5 mil bort. Dessutom behövde vi el, eftersom vår bil inte är helt rustad för vintercamping och jag var ju faktiskt inte i perfekt skick heller. Så vi valde att ställ oss på First Camp Nickstabadet, i Nynäshamn alltså. Alldeles lagom långt om vi skulle behöva avbryta vistelsen, vi betalade dessutom bara en natt i taget… ifall att…

Men det gick så bra så! Värmen funkade, i toan körde vi vatten manuellt och tog vatten ur dunk. Det var rätt kallt den helgen och vi ville inte sätta igång vattensystemet, med risk för att det skulle frysa och sen ska det tömmas supernoga efter. Så det fick bli dunk. Å det funkade det med.

Enda problemet var väl det där med att jag helst skulle ha huvudet lite högre än resten av kroppen. Det gick men var inte särskilt bekvämt, så jag satte mej i min stol och sov istället. Jag vände stolarna mot varandra och lutade min så mycket jag kunde, drog täcket över mej och sov hyfsat. Jag hade väl haft det lite bekvämare hemma i sängen, där jag kan vinkla huvuddelen – men det är ju inte lika mysigt 🙂

Vi kom på kvällen på fredagen och åkte hem efter frukosten på söndagen. Inte så länge, men nu har vi iaf testat och gillar det. Peppe kommer aldrig mer att stå med pyjamas en hel vinter, iaf inte så länge vi har honom. Även om vi inte kommer att komma ut särskilt ofta, så vet vi att vi kan och har möjligheten. Och sommarsäsongen kan ju börja så mycket tidigare än förra året, den tanken gillar jag!

Så nu har vi alltså blivit åretruntcampare – lite coolt ändå. Särskilt som vi aldrig hade campat alls innan vi köpte husbil. Tänk så det kan bli!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ögonlocksoperation nr 2 – check!

Ögonlocksoperation nr 2 – check!

Kommentarer 5 kommentarer

2014 lyfte jag ögonbrynen på rätt plats med ett sk pannlyft. Nu var det dax att fixa de hängande ögonlocken. Förra operationen var fullständigt vidrig, skulle det bli lika smärtsamt igen?

Redan efter operationen 2014 sa min ögonläkare att det med största säkerhet skulle behövas en för ögonlocken också så småningom. Å så blev det alltså. Under sommaren och hösten blev det för mycket häng och detta var dax att fixas. Problemen med hängande ögonlock är att man kan få en omedveten konstig vinkel på nacken för att helt enkelt se ordentligt. Detta kan ge både nack- och huvudvärk, som i värsta fall kan bli kronisk.

Den 8/12 var det operationsdag. Jag var inte alls nervös eftersom jag litar på min läkare, Doktor G, till 100%. Jag vet att han är bäst helt enkelt och att resultatet skulle bli minst lika bra som sist. De ärren syns inte ens och resultatet är fortfarande lika bra. Så jag såg bara fram emot att få det gjort, men visst gruvade jag mej för att det skulle göra ont efteråt. Förra gången fick jag panik av smärtan, men vid den operationen läggs snittet i pannan, detta är en helt annan slags operation.

Jag kom in direkt, fick lite lugnande, blev ritad på och la mej i stolen. Där fick jag en duk över huvudet och mängder med lokalbedövning. Jag kände absolut ingenting! Ungefär en timma senare hade 1 cm hud tagits bort, per ögonlock, det är ju jättemycket! På vardera ögonlock var det dessutom 25-30 stygn.

Jag placerades i en stol, med två kompresser som jag skulle trycka hårt för att det skulle sluta blöda. Jag fick inte gå hem förrän det var helt torrt. Så där satt jag och tryckte, det tog kanske 30-45 minuter. Sen ledde Martin mej hem, även om jag utan problem hade kunnat gå själv. Jag hade inte ont, jag såg bättre och vi bor nära. Men han fanns där om jag skulle behöva, är så tacksam att jag har honom.

Efteråt har det varit helt ok faktiskt. Jag har inte haft ont, men varit rejält svullen och haft en del blåtiror. Det jobbigaste har varit att ögonen har varit väldigt torra och att jag varit tvungen att sova lite sittande. Vi har en sån där säng som man kan lyfta huvudänden på, så den har varit lite högre under någon vecka. Men jag sover ju helst på mage… så det har varit ett problem.

Efter en sån här operation får man order om att kyla och trycka hårt på ögonen någon kvart då och då. Detta både för att ta ner en del av svullnaden och för att stimulera fettkörtlarna i ögonlocken, de som fixar glidmedlet inne i ögonen så de inte känns torra. Jag tryckte nog inte tillräckligt hårt, för ögonen var knastertorra ända tills Doktor G gjorde samma sak en vecka efter operationen och då funkade det. Jag kämpade på med ögonsalva och ögondroppar, men det hjälpte bara tillfälligt.

Under läkningen får man inte göra ”pulshöjande aktiviteter”. Inte träna, bära tungt, skotta snö, gå snabbt osv. Jag satt och läste ganska mycket och det var inte heller bra… det är ju svårt att inte leva som vanligt när allt känns nästa som vanligt. Man ska även ha en tejp mellan pannan och kinden, som drar ihop sömmen. Gärna 2-3 månader…

Första dagarna

Stygnen skulle egentligen tas efter 10-14 dagar, min läkare vill gärna att de sitter så länge som möjligt. Men vid återbesöket en vecka efter op, tog han ändå bort dem eftersom jag haft ett stygn som petat rakt in i ögonvrån och bara kom längre in vart efter svullnaden gick ner. Alla stygn satt ihop på nåt mysko sätt, så han drogbara i en tråd så följde alla med. Det ändes knappt.

Snacka om skön känsla att få bort både de kliande stygnen och det som stack in i ögat! Nu gick dessutom svullnaden ner snabbare och ögonen började kännas som vanligt igen. Fortfarande fanns där ett och annat blåmärke, men inget som störde mej. Efter en vecka blev allt mycket bättre för varje dag. För första gången sedan jag var kanske 20 har jag riktiga ögonlock!

Jag har väldigt bra läkkött och så här nästan två veckor senare har jag bara en pyttelitet blåmärke kvar på ena kinden. Ja, blåtirorna sitter faktiskt mest under ögonen konstigt nog. Ögonlocken är fortfarande lite svullna och har en liten annan färg än övrig hud, ser ut som en svag lila ögonskugga, jag vet inte om det kommer att vara så även i fortsättningen. Snittet syns såklart, det är lite rött och rätt knögligt, men det sitter så man inte ser det ändå. Om jag inte blundar såklart. Jag blir ganska snabbt trött i ögonen, men det är ju inte så konstigt, allt är ju så mycket ljusare nu.

Jag är sååå nöjd! Förr gick jag runt med huvudvärk hela tiden, nu har jag inte haft det sedan operationsdagen. Nacken har jag inte heller besvär med nu. Innan operationen var ögonlocken så tunga att de skavde så mycket på ögonlocken under, så jag gick runt med en inflammation/skavsår som var rätt krånglig att behandla. Det är också borta nu. Och! Jag ser! Jag är inte en trafikfara längre, utan ser vad som händer åt sidorna och uppåt. Så snacka inte om lyxoperation, detta var medicinsk nödvändigt och godkänt av landstinget.

Jämfört med operationen för åtta år sedan var detta ingenting! Då var smärtan brutal, den här gången var det mest de torra ögonen som var jobbiga och att ett stygn petade in i ögat. Blåmärken och blåtiror bryr jag mej inte så mycket om, de blev heller inte så illa som jag räknade med. Visst var det jobbigt med svullnande, men det var ju ändå bara 4-5 dagar. Så just den här operationen, när man lägger snittet på ögonlocket, är inget att oroa sej för – det är en rätt ”enkel” läkningsprocess.

Hur får man en sån här operation då? Jo, man pratar med sin husläkare och ber om remiss till ögonläkare. Där får man göra en sk synfältsundersökning, som att sitta i ett mörkrum ungefär och titta på små lampor. Först gör man den med avslappnade ögonlock och sedan igen med upptejpade. Skillnaden visar om du behöver en operation eller ej, typ… det handlar lite om hur stort häng man har också tror jag. Vill man göra det på egen hand tror jag att det kostar runt 20 000.

Så känner ni att ögonen blir snabbt trötta, att nacke och huvud värker eller har andra problem. Kolla upp det! Det är så värt det, jag mår så mycket bättre nu!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En himla mysig julshow

En himla mysig julshow

Kommentarer 6 kommentarer

Mist en julshow i advent vill jag gärna ha och så blev det även i år. I år var det lite extra spännande eftersom det en helt ny stjärna skulle se strålkastarljuset. När Tareq Taylor gjorde sin scendebut på Hamburger Börs var vi där 🙂

Att Sarah Dawn Finer kan sjunga vet alla, när hon parade ihop sej med Tareq Taylor blev nog många förvånade. Vi träffade en påtagligt nervös Tareq några veckor innan showen och fick veta att han lever sin dröm, men också var så nervös att han bryter ihop lite då och då. Det skulle bli en väldigt spännande kväll för oss alla kändes det som, men allra mest för Tareq såklart.

Filmen från Hamburger Börs

Vi kom in på ett härligt julpyntat Hamburger Börs. Martin tog plats med kameran vid röda mattan och jag gick runt med kameran och filmade mingel och pratade med gästerna. Kvällens fråga var: Hur ska ni fira jul i år och vad måste finnas på julbordet”? Jag fick många roliga svar, bla en liten lektion om Chanukka av Micael Bindefeld. Ni kan se alla små intervjuer och även en del av showen, i filmen här brevid.

Mellan minglet och showen fick vi en god middag, bestående av tempererad svensk hjort med rödvinskokta svartrötter, syltade lingon och krämig potatisgratäng och en julig tiramisu med saffran, starkt kaffe och norrländsk hjortronsylt. Vi hann precis äta klart innan första tonen spelades upp och vi bjöds på en riktigt bra show. Kanske inte superjulig, men otroligt proffsig! Ni kan läsa vår recension HÄR.

Finer & Taylor passar väldigt bra tillsammans röstmässigt och även deras personligheter. De är lixom fina ihop och har en himla mysigt mellansnack. Sådär som goda vänner har. De bjöd såklart på julsånger, men inte traditionellt svenska utan mest brittiska. Å det är helt ok! Jag gillade det! Vi gick nöjda och belåtna från Börsen och hade lite mer julkänsla än innan 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Två helt olika kryssningar

Två helt olika kryssningar

Kommentarer 5 kommentarer

Vi hann inte mer än hem från Cypern, så var det dax att åka iväg igen. Den här gången skulle vi testa julborden på Viking Cinderella och Viking Glory. För att göra det lite enkelt, tog vi dem direkt efter varandra.

Vi har testat Cinderellas julbord i säkert 6-7 år i rad nu, förutom under covid. Men det var första gången för Glory, fartyget är ju nytt och går sin första vinter på Östersjön. Så det var absolut inte ”same same”, det skulle bli jättekul att se skillnaden på fartygen. Särskilt som vi testat Silja Symphony ett par veckor tidigare.

Vi kom hem på söndagen och klev på Cinderella på tisdagen. Vi installerade oss i hytten och började jobba direkt. Det första vi alltid måste göra är att hämta våra presskort och kolla av med personalen i de olika restaurangerna om när vi kan fota och lite andra detaljer. Förr om åren har i testat den ”vanliga” julbordet i buffén, den här gången skulle vi testa julbordet i a la carten. Detta är något dyrare, lite lugnare och med skaldjur. Me like!

Vi har sett det här julbordet tidigare och tagit några snabba bilder, men inte testat det. Vi har helt enkelt glömt bort det, när advent närmat sej. Men nu kom vi ihåg det!

Film från Cinderella

Även om jag tycker att julbordet i buffen är helt ok, så är detta något helt annat. Lugnt och skönt, färre gäster, personal som är på tårna och fina uppläggningar. 90 kronor dyrare och då ingår inte dryck, men det är helt klart värt det! Ni kan se filmen från Cinderella här brevid och läsa texten HÄR.

Vi åkte en vardag, så det var inte ens halvfullt och alltså ganska lugnt ombord. Vi trivs väldigt bra i vår hytt på Cinderella, så där satt vi och jobbade efter brunchen, tills vi kom tillbaka till Stockholm.

Det blev några timmars väntan innan vi fick kliva på Viking Glory och här började äventyret direkt när vi gick ombord. Just nu visas en show som heter Lexington Hotel och som börjar direkt när man går ombord. Då får man en kort liten sk ”teaser” på kanske fem minuter med sång och dans, av bla Jessica Folker. Sen fortsätter showen senare på kvällen och avslutas precis innan man går av dagen därpå. Kul koncept! Och showen var heeelt suverän! Ni ser lite på filmen här nedan.

Här skulle vi inte äta julbordet förrän till lunch dagen efter, vi började med en kanonfräsch skaldjursplatå. Vi älskar skaldjur, så det var ett rent nöje att ta en miljon bilder och sätta tänderna i ostron, räkor och hummer. Jag har inte riktigt lärt mej det där med musslor och ostron, men åt och tyckte det var helt ok för första gången. Så fräscht var det alltså! Tillsammans dem röror och bröd var det sååå gott och det som är så bra med skaldjur är ju att man inte blir så där proppmätt utan mer behagligt mätt. Så vi var otroligt nöjda med kvällens middag.

Dagen efter åt vi frukost och satte oss sedan för att jobba. På Glory hade vi en lite mindre hytt, så det gick inte att sitta och jobba där – men det finns massor med bra ställen för detta. Så vi letade upp ett lugnt ställe där vi kunde sitta en stund. Medan Martin redigerade film, skrev jag texter.

Just såna här jobb måste ut snabbt! Julborden serveras ju bara under en begränsad tid, så det ska ut direkt. Så medan vi flöt fram med Glory, gjorde vi färdigt allt om Cinderella. Förutom det här inlägget, här har jag helt enkelt inte hunnit att uppdatera som jag borde… men nu är jag snart ikapp 🙂

Filmen från Glory

Sen var det dax att kolla in julbordet i The Buffet, först fota, sen äta. Även här får vi komma in lite tidigare så att vi i lugn och ro kan ta bilderna vi behöver medan rätterna fortfarande är orörda. Eftersom det är första gången Glory serverar julbord har man inte haft någon övning och heller inte nått riktigt ända fram. Maten är det absolut inget fel på, men där finns inget julpynt! Vid maten är det pyntat och fint, men där man sitter är det noll och på båten i övrigt är det väldigt lite. Det är lite synd, för man skulle kunna pynta båten så otroligt fint.

Så vad är skillnaden på Cinderellas jul och Glorys jul? Ja, det är helt enkelt mer julkänsla på Cinderella. Cinderella är kanske mest känd som en partybåt men är även en båt som nog passar barnfamiljer lite bättre. Glory är ”finlandskryssning 2.0” och känns lite mer vuxen och lyxigare. Så det beror alltså lite på vad man vill ha, vilken båt man ska välja. Vi gillar bägge! Vi föredrar hytten på Cinderella och övrig miljö på Glory. Lite mer jul bara så kommer Glory bli helt magisk under advent. Vi får väl se nästa år 🙂

Med detta var faktiskt årets julbordstest färdigt. Vi brukar testa 7-8 olika julbord, men i år blev det ”bara” 3 och alla på vatten. Det fick lixom vara bra så, vi hann inte fler. Som sagt: texter och filmer ska ut snabbt när det gäller julbord och vi kunde inte garantera det, ville inte chans eller stressa livet ur oss.

Nästa år kanske det blir annorlunda, vem vet. Men det blev faktiskt en julshow också… om den får ni läsa i nästa inlägg 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 51 – julvecka

Matsedel v 51 – julvecka

Kommentarer 0 kommentarer

Har ni någon julkänsla än? Det har inte jag… förra året kändes det som vi firade jul hela december, i år… not so much.

Jag var tidigare en riktig julnörd, men numera känns det lite som nästan vilken dag som helst faktiskt. Vi har inte längre några julklappar, firar bara några timmar på eftermiddagen och sen är allt som vanligt igen. I år har vi inte ens julpyntat, har bara adventsljusstakar framme. Jag har ju opererat ögonen och ska hålla mej stilla och vi ska åka iväg efter nyår, så det kändes rätt onödigt att pynta en massa då.

Precis som förra året kommer vi att samlas hemma hos oss på julafton. Vi brukar vara hos mina föräldrar, men har redan firat med dem och yngste sonens sambos familj på en herrgård. Så det blir väldigt enkelt med ytterst lite julmat och skaldjur för att min svärfar också ska få ett litet firande.

Under december har vi haft mer tid att ta hand om oss och det fortsätter vi med. Därför blir inte matsedlarna särskilt avancerade, det är mest vanlig mat som vi bjuder på, mycket som går att ha i matlådan. För nu planerar vi för livet efter vår resa. Redan på tisdag går vi mot ljusare tider och snart är man hellre ute, än står i köket och fixar mat. Så vi passar på att fylla frysen. Tips finns HÄR.

Här är veckans meny:

Måndag: One-pot-pasta (60 P för hela grytan (8-10 portioner)

Tisdag: Pasta med tonfisksås (5 P för hela grytan, plus pasta)

Onsdag: Kyckling med apelsin- och rosmarinsås (4 P, plus pasta)

Torsdag: Gratinerade kassler (4 P, plus ris)

Fredag: Gratinerade saffransräkor (4 P för hela gratängen, plus ris)

Lördag: Enkel Janssons Frestelse (27 P för hela formen)

Söndag: Julmuststek (33 P för hela steken)

Adventsbonus: Yoghurtmousse med pepparkakssmul ( 0 P för all mousse)

Både jul och nyår står alltså för dörren, våra traditioner har ändrats en del efter pandemin. Vi tog chansen, när allt ändå var upp och ner, att ta bort det vi inte gillade och lägga till lite nytt. Numera är verkligen julhelgen till för avkoppling och mys. Som det ska vara.

Vårt julbord är väldigt litet och består bara av några få saker som tex skinka, ugnsomelett, köttbullar och någon sill – thats it! Här finns förslag om ni behöver, vad man mer kan ställa på julbordet mm. Vi kompletterar som sagt med skaldjur, funkar alldeles utmärkt 🙂

Ge er en riktigt fin jul! Nu kör vi sluttampen på 2022 och ser fram emot ett nytt och fräscht 2023.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ministermöte och hemresa

Ministermöte och hemresa

Kommentarer 3 kommentarer

Det var dax att åka hem till Stockholm igen, efter fem spännande dagar på Cypern. Innan vi satte oss på planet skulle vi vara med och inviga en julby tillsammans med turistministern.

Under våra fem dagar på Cypern hann vi se typ allt, förutom turistområdena dit folk brukar åka. Och det var ju det som var meningen: att se vad som finns att göra off-season och utanför turiststråken. Glöm Aya Napa på sommaren lixom…

Som en av de sista sakerna var vi inbjudna till Derynia för att vara med på invigningen av en av de sju julbyar (Agros, Derynia, Fikardou, Kalavasos, Kalopanagiotis, Kyperounta och Polis Chrysochous) som byggs upp i slutet av november på Cypern. Jag träffade Savvas Perdios som är turistminister, på en lunch i våras på restaurang Cypern (såklart) i Stockholm. Den lunchen (snuskigt god mat!) var början på den här resan, kan man nog säga, men nu fick även Martin träffa honom.

Vi kom fram till Derynia precis när invigningen hade kört igång och blev framputtade längst fram. Det var ett myller av människor, lite festivalkänsla faktiskt, fast mer julmarknad. Små bodar med godsaker ringade in torget och i ett hörn hade man byggt upp ett tält där det var stor fest för inbjudna. Där fick vi mingla med ministern, äta och dricka gott, lyssna på musik och se lokala hantverkare visa upp sina alster. Å Tomten tog emot barnen alldeles utanför. En kul grej att få vara med om.

Dagen efter var det dax att åka hem. Det är alltid lika tråkigt. Hemma bra men borta bäst – är ju mer vår grej.

De sista timmarna tillbringades i Larnaca där vi fick en sista solnedgång. Det är nog det jag saknar mest från såna här resor, alla härliga solnedgångar och att man slipper ha en massa tjocka kläder.

Till Cypern kan man absolut åka även vintertid, tom med husbil faktiskt. Här finns typ tre campingar, en såg vi från stranden, och man åker hit med båt från Grekland. Så vem vet? Vi kanske åker hit och stannar över en vinter i framtiden 🙂

Hem och byta resväska – dax för nytt äventyr!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Äntligen en strand!

Äntligen en strand!

Kommentarer 7 kommentarer

Att åka till en ö utan att besöka en strand går ju inte. Sista dagen fick vi faktiskt några minuter att sticka tårna i sanden.

Ofta är det turistråden som planerar vår resa. De bor på platsen och förstår inte hur mycket vi svenskar suktar efter strand, sol och bad. Vi besöker alltid något fint resort eller hotell, men nästan aldrig har vi tid på stranden. Ska vi kunna skriva en artikel om en ö, MÅSTE vi ha bilder från stranden – så är det bara.

Så redan första dagen önskade vi att man skulle lägga till detta och till slut fanns en lucka. Allt handlar om bilder. Bilder som ska locka. Fina stränder alltså. Chauffören sa att han kände till en strand i närheten, men den dög inte. Någon i bilen började googla och hittade Governors Beach i Limassol. Det var lite knepigt att hitta, men efter att ha gått längs strandpromenaden hittade vi ner till en helt ok strand.

I november var det 20-25 grader varmt, en helt ok sommardag för en kall svensk alltså. Och där är rätt folktomt den årstiden, men det var faktiskt folk på stranden, hela tre stycken. Vi ökade alltså mängden soldyrkare med rätt många procent 🙂

Det var ljuvligt att ta av sej skorna och gräva ner tårna i sanden. Några badade, jag och Martin tog mest en massa bilder. Strandbilder går alltid åt, man behöver många olika. Vi har väldigt få bilder på oss tillsammans, så det hjälpte Christian oss med. Så är det på de här resorna, man hjälps åt. Det finns ingen konkurrens, för vi har alla så pass olika kanaler. Det finns plats för oss alla.

Den där timmen på stranden gav så otroligt mycket energi. Att sedan sitta i solen och fika och bara suga i sej värmen… det hade jag kunnat göra resten av dagen. Men vi hade ju lite mer på schemat, tyvärr… så det var bara att borsta av sej sanden, sätta på sej skorna och ta några sista bilder.

Det var snart dax att åka hem till snön 🙁

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Åtta härliga julböcker!

Åtta härliga julböcker!

Kommentarer 5 kommentarer

Oj, vad jag har läst! På varenda resa, båt, flyg, husbil, har jag plöjt julböcker senaste veckorna. Helst ska ju tipsen komma innan första advent, men det hann jag inte. Detta blir alltså inte adventstips, utan kanske mer tips för läsning i jul och mellandagarna, och himla bra julklappar 🙂

Finns det något härligare än julböcker och julfilmer? Såna där som trasslar till sej i början, verkar vara omöjliga att få ordning på men sen löser sej allt så där supergulligt i slutet. Två av mina tips är faktiskt inte så… bla mordhistorien, det är ju inte så mysigt lixom… å den andra tänker jag inte berätta vilken det är faktiskt – det får ni upptäcka själva när ni läser den.

Men nu kör vi igång, det är mååånga böcker som ska berättas om. Sju har jag läst, en har jag lyssnat på.

Julmord i Skärgården – Anna Ihrén

Detta är femte delen av Morden på Smögen, men de går att läsa fristående. Jag gjorde det och kom in i karaktärerna rätt enkelt ändå.

En död kvinna hittas till hälften fastfrusen i isen. Det är såklart bara några dagar kvar till julafton och precis när poliserna Dennis och Sandra börjat förbereda för julledigheten, landar ärendet på deras bord. Dennis syster Victoria har förberett firandet i flera veckor. En jul i skärgården är något hon längtat efter i många år. Hur ska den bli om Dennis måste jobba hela helgen?

Här lindas två kvinnors historier snyggt samman, trots att det är tusen år mellan dem. Laila och Freja delar en historia som ingen av dem nånsin helt kommer att känna till. Deras gemensamma nämnare är ett smycke som en liten pojke tar från fyndplatsen och som ska komma att få en stor betydelse för fallet.

Jag har inte läst något tidigare av Anna Ihrén. Jag tycker om själva historien, men språket känns lite stapplande. Lite platt kanske, svårt att förklara. Det känns lite mer som ett manus än som en roman. Men läsvärd, annars hade jag inte tipsat om den.

Jul i rubinrött & Jul i rampljus – Amanda Hellberg

Ulltunaserien utspelar sej i slutet av 1800-talet. Det är vackra kläder, starka kvinnor men stelbent kvinnosyn. Första delen ”Jul i krinolin” kom för ett par år sedan. I andra delen får vi träffa Nina som utåt sett har allt: man, barn och en gynnad tillvaro på en fin herrgård, men bakom stängda dörrar är äktenskapet olyckligt. När privatläraren Johan Mahler anländer för att undervisa sonen och även bo på godset uppstår såklart kärlek. Nina gömmer sina känslor men hennes make har också hemligheter. Så härligt förutsägbart!

I den tredje och avslutande delen har vi precis kommit in på 1900-talet. Harriet Hjort är en begåvad ung sångerska som uppträder tillsammans med pianisten Isak. Isak är blind och delvis beroende av Harriet, och hon sjunger aldrig lika bra med någon annan.

När den mäktige teaterdirektören Josef Ståhl utlyser en tävling om huvudrollen som Snöprinsessan, trotsar Harriet sin tilltagande rampfeber och deltar. Både pengar och framtid står på spel. Snart inser hon dock att hon slungats in i en teatervärld hon inte var beredd på.

Amanda Hellberg är mästare på att beskriva sina karaktärer så att de nästan får liv. Kanske är det de otroligt vackra omslagen som sätter sej i skallen, snyggare bokomslag har jag sällan sett. Man behöver alltså inte ens öppna boken för att ha bilden klar, man känner lixom redan huvudpersonen. Hon blandar också in tidens politiska situation och ger läsaren en historialektion på vägen. Otroligt snyggt!

Här är vänskap, kärlek, missförstånd och massor med jul. En alldeles perfekt kombination! Gillar man härliga romaner och att ha fina böcker i bokhyllan, då ska man köpa hem hela Ulltunaserien.

Åtta dagar med dig – Jean Meltzer

Nu snacka vi jul på riktigt! Trettioåriga judinnan Rachel Rubenstein-Goldblatt bär på en stor hemlighet – hon fullkomligt älskar julen och har till och med byggt sin karriär på den. Rachel är en New York-baserad, bästsäljande författare till romantiska julromaner, men under pseudonym eftersom hennes julvurm är hemlig för familjen, framför allt för hennes pappa Rabbi Goldstein.

När Rachels förlag plötsligt vill att hon skriver en romantisk Chanukka-roman tar hon till en del rätt desperata åtgärder kan man väl säga. Vilket innebär att hon blir tvungen att tillbringa tid med sin ärkefiende Jacob Greenberg som också var hennes första kärlek. Såklart blir det en massa missförstånd, men också en massa vänskap och även lite religionskunskap och kanske en ökad förståelse om kroniska sjukdomar.

Jag gillade den här boken väldigt mycket! Den har en lågmäld och fin ton som passar bra så här inför jul. Jean Meltzer trycker, medvetet eller omedvetet, på den där knappen som säger att vi alla är unika, men ändå ganska lika. Att vi alla är värda att både förlåtas och älskas, för den vi är. En väldigt fin roman!

Den sista adventskalendern – Jenny Fagerlund

Allt börjar med en snöstorm som Petra och hennes elvaåriga systerdotter Charlie försöker ta sej fram i. De ska flytta till Nyponviken, en plats de aldrig besökt men som Petras syster berättade om innan hon dog. Sakta börjar Petra och Charlie vänja sig vid sin nya tillvaro, men deras ankomst rör upp blandade känslor hos några av byborna.

En morgon ligger en väldigt speciell adventskalender utanför dörren, där varje lucka avslöjar en ny detalj om konstnären Lilly. Snart inser Petra att invånarna i byn döljer något och att adventskalendern är nyckeln till svaret. Vem är Lilly och vad har hon med Petra att göra?

Även den här gången handlar det om starka familjeband och gemenskap. Allt Jenny Fagerlund skriver är så otroligt gripande och berörande. Hon har en alldeles särskild ton i sina texter. Jag ser fram emot varje ny bok!

Alltid i december – Emily Stone

Detta är Emily Stones debutroman, vilken debut! Alltid i december är en otroligt speciell julroman som handlar om Josie som har en väldigt udda relation till julen. För många år sedan förlorade hon båda sina föräldrar just under julhelgen. Sedan dess har hon varje december skrivit ett brev till dem med samma fyra ord: Jag saknar er, alltid.

Men den här julen kommer inte att bli som vanligt. På väg för att posta brevet krockar Josie med arkitekten Max Carter, en man som kommer att förändra hennes liv för alltid. Under det följande året möts de på en rad oväntade platser, är det kärlek och hur ska de isf gå vidare?

Ååå, detta är så fint! Och så annorlunda. Det ligger en ton av melankoli över hela boken. En otroligt vackert skriven berättelse om kärlek, lögner, förlust och livets oförutsägbarhet. Läs den bara! Jag ser verkligen fram emot nästa bok av Emily Stone och kommer inte att glömma det namnet.

En julsaga i Stowford – Anne Marie Ryan

Här har vi en riktigt fin julsaga! Nora och Simon har drivit den vackra bokhandeln i trettio år. Men tiderna är tuffa och butiken hotas av stängning – kommer den här julen att bli deras sista? När en äldre man besöker butiken och köper en present till sitt sjuka barnbarn, får de en idé. De ska skicka ut böcker till de som känner sig ensamma i jul. Sex invånare i byn får slumpvis varsin bok, som kommer att förändra deras liv. Även Nora och Simons.

Här är julmys så det bara tänker om det! Det handlar om vänskap, psykisk ohälsa, kärlek, sorg och hur bra det kan bli när man ställer upp för varandra. Författaren väver smart in en mängd boktips på vägen, som man blir väldigt sugen på att läsa.

När snön faller vit – Carin Hjulström

Julförberedelserna är i full gång på plantskolan, Siri och Anton kämpar på med julrosor, amaryllis och kransar. På ålderdomshemmet i närheten firas Lucia med sång från traktens förskola. Snart upptäcker man att ett dyrbart konstverk har försvunnit – och man kan konstatera att säkerheten kring verket varit i det närmaste obefintlig. När det kommer in fler anmälningar om konststölder inleder polisen Olle Magnusson en utredning och Siri och Anton dras som vanligt in i fallet. Samtidigt vill slottsfrun Viveca Lagercrantz planera för julen och i år vill hon fira en stor jul tillsammans med släkten – i vilken plötsligt även Siri och Anton ingår …

Den här fjärde delen av Säbyholm finns inte i tryck (än), utan bara som ljud- och e-bok. Den är ganska tunn och snabbläst. Jag fastande för Siri och Anton direkt när jag läste första boken, de blev lixom goda vänner direkt. Hjulström fångar enkelt läsaren och nu vill jag och många fler bara ha mer!

———–

Den här bokhögen går inte att rangordna. Ala de här böckerna har något speciellt och är alla lika läsvärda. Att bara välja en går helt enkelt inte, men jag tycker ju väldigt mycket om Carin Hjulströms serie om Säbyholm som är mysiga och snabblästa. Precis som Ulltunasviten av Amanda Hellberg, karaktärer men känner igen men ändå fristående. Jenny Fagerlund misslyckas aldrig! Hon skriver så otroligt fint och ”levande”, bara älskar hennes böcker. Tre otroligt bra svenska författare!

MEN… ”Alltid i december”… vilken historia! Fängslande, vackert skriven, kärlek, sorg, svek, lögner… ja, här finns allt. Kanske skulle det bli den ändå, om jag måste välja… men det måste jag inte! Jag rekommenderar allihop!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vattenfall och dåligt beslut

Vattenfall och dåligt beslut

Kommentarer 10 kommentarer

Efter ganska många timmar i bil, körda högt upp i Troodosbergen, kom vi fram till byn Platres. Här skulle det finnas en fint vattenfall, som vi tyckte att vi skulle leta rätt på. Det skulle vara nära… det var det inte…

När man vet att solen går ner vid 16.30 ska man inte börja leta reda på ett vattenfall vid 15-tiden. Iaf inte utan att fråga tex i hotellreceptionen var det ligger. Men på kartan såg vi ju att det var så nära, bara 9 minuter bort. Vad kunde gå fel? Väldigt mycket skulle det visa sej.

Vi drog på oss varsin tjocktröja och började gå. Efter bara några minuter hittade vi skylten som pekade mot Myllomeris Waterfalls, trodde vi. Den pekade i själva verket mot stigen till vattenfallet. Men ingenstans stod det hur långt det var… Från början var det en fin liten stig genom skogen över en liten bro och vidare längs en bäck. Efter kanske 20 minuter blev det bökigare, en smal stig och lite klättring och vi började fundera om vi verkligen var på rätt väg. Efter en liten bit till mötte vi folk som hade gett upp och vänt för att de aldrig hittade något vattenfall.

Ett par berättade att de stått precis ovanför fallet och hört det tydligt, men inte hittat vägen ner. Hur de än gått hade ljudet från vattenfallet minskat och de trodde att de var fel, så de gav upp. Några ur vår grupp hade gått i förväg och faktiskt hittat fram, så de skickade peppande hälsningar när vi sa att vi tänkte vända. Men de sa också att det var längre än de trott. Så vi fortsatte och då kom de första regndropparna.

Efter kanske 35 minuter mötte vi ingen längre, men där såg vi plötsligt en skylt! Vi var på rätt väg, bara lite till. Nu började det regna lite mer, men nu hörde vi vattenfallet tydligt! Å snart lyckades vi faktiskt hitta det! De där 9 minuterna var typ 45 minuter. Nu vräkte regnet ner och det började bli mörkt, hur i hela friden skulle vi hitta tillbaka om det blev helt mörkt?

Christian som varit galen nog och badat var kall och skyndade tillbaka. Ulrica hade kämpat hela vägen med en dålig höft, Göran halkade på i alldeles för tunna kläder, jag hade börjat frysa så jag skakade. Min fibro blir snabbt dålig av kyla, ni fattar ju hur bra jag började må. Vi beslutade att hålla ihop hela vägen tillbaka och gå tillsammans så säkert som möjligt. För nu var det halt. Regnet vräkte ner, tempen hade sjunkit till bara några få plusgrader, den lilla stigen var nu bara blöt lera. Och det blev allt mörkare.

Vi gick så fort vi vågade. La alla kameror i Martins ryggsäck och drog våra tröjor över våra väskor för att skydda dem så mycket vi kunde. Så stretade vi på steg för steg, så säkert vi kunde. Ett benbrott är aldrig bra, här skulle det varit väldigt obra. Jag var så fruktansvärt trött och frusen att jag faktiskt sa att ”jag inte orkar ta ett enda steg till. N får gå i förväg”. Men Martin vägrade såklart, han skulle inte lämna mej nånstans oavsett vad. Jag kan riktigt känna hur hopplöst jag kände att det var, när jag skriver detta. Jag var helt slut.

Men efter många om och men så såg vi bron och där var trappen upp till vägen. Solen hade gått ner, bara en liten bit kvar att gå. När vi kom fram till hotellet blev det mörkt, vi hade inte mer än någon minuts marginal. Väl uppe på rummet kunde vi bokstavligen vrida ur våra kläder. Vi var dygnblöta hela vägen in på kroppen. Tom strumporna gick att vrida ur. Problemet var att vi inte hade några andra varma kläder eller andra skor med oss. Så det blev att sitta med hårfönen och torka både kläder och skor. Våra mobiler var så fuktiga att de inte gick att ladda, lite panik där ett tag innan de funkade igen.

Frusna och väldigt trötta var det himla gott med mat, men jag orkade knappt äta. Sen var det bara att fortsätta med fönen och lägga kläder på de få element som fanns i rummet. Å vi lyckades faktiskt ha nästan torra kläder till dagen därpå. Till vilken nytta då kan man undra? Det fortsatte regna och vi blev dyngsura igen 🙁

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Viktväktare under advent och jul

Viktväktare under advent och jul

Kommentarer 2 kommentarer

Man brukar säga att det viktiga inte är vad man äter eller hur man lever mellan jul och nyår – utan mellan nyår och jul. Det tycker jag är ett ganska sunt sätt att se på saken, samtidigt som det kan vara lite ”farligt” att tänka så… det kan inbjuda till rejäl frossa under julhelgen.

Nu är julafton nära och det kanske är i senaste laget att fundera på hur man vill att resultatet ska se ut när julen är över. Resultatet på vågen alltså. Ska det vara minus, plusminusnoll eller är det till och med ok med ett plus? Allt är helt ok, så länge man har en plan och iaf försöker att hålla sej till den. En B- och C-plan kan också vara bra att ha 🙂

Jag började på Viktväktarna i augusti och min första jul som Viktväktare var helt strikt. Jag följde Viktväktarnas råd till punkt och pricka, mätte och vägde och skrev upp varenda smula jag åt. Å visst gick jag ner i vikt. Så höll jag på i flera år och det gjorde mej inget. Jag är ingen storätare oavsett årstid eller högtid.

Numera är jag stolt Guldmedlem och lite mer avslappnad när det gäller tänket kring mat. Jag vet att ett plus på vågen inte är någon katastrof, utan kan jobbas bort igen. Då och då måste man bara lägga allt ”tänk” åt sidan och flippa ut lite, så länge man sätter en gräns för utflippandet. Antal dagar eller ett datum då man ska kliva upp på den hälsosamma banan igen.

Grejen med just julen är att det är någon slags ”hype” över julmaten och julgodiset, och att det i mångas ögon måste vara dagar för frossa. Allt ska vara hemlagat, i rikliga mängder och så många rätter det bara går. Ju fetare desto bättre. Man ursäktar sej med att ”det är bara jul en gång om året”.

En ”lättare” rödbetssallad –
receptet finns på duifokus.se

Det som fick mej att tänka om, var när jag började tänka hälsa istället för vikt och då är ju den traditionella julmaten helt förkastlig. Om man inte håller sej till skinka och grönkål typ…

Med hälsotänket blev det lättare att se julbordet ur en annan synvinkel. Hur kunde man göra julmaten mer hälsosam? Allt är ju inte ens gott, varför har man sånt på bordet? HÄR finns tips till glöggkvällen och HÄR finns tips för julbordet.

Numera har vi ganska få rätter på vårt julbord. Bara favoriter som vi valt att behålla och som vi vet går åt på julafton, så vi slipper rester flera dagar efter jul. Vi har dessutom lagt till skaldjur, som vi alla tycker mycket om. Julafton är EN dag, inte från lucia till trettondagen. Vet ni hur skönt det är att slippa matrester från julen?

Jag tänker heller aldrig att jag ska ”unna” mej eller just det där att ”det är ju bara jul en gång om året”. Jag tänker istället att jag ska göra kloka och framför allt medvetna val. Jag väljer vad jag vill äta, det jag tycker om och tar konsekvenserna av det. Jag vet att det inte är maten jag blir tjock av, det äter jag alldeles för lite för. Däremot godiset. Allt det gottiga som jag hellre stoppar i mej än mat. Alkohol dricker jag nästan inte alls, det kan annars vara en riktigt stor bov om man tänker på vikten.

Tillbaka till frågan i början: Ska jag gå ner i vikt eller stå still eller är det ok att tom gå upp lite. Hur mitt svar blir beror på hur allt ser ut innan jul. Är jag nöjd med vikten innan jul, så är det helt ok att släppa taget och gå upp lite, väger jag för mycket ska jag helst stå still. Minus kan vara knepigt, men vill man så kan man fixa det också.

Efter 20 år med Viktväktarna har jag lärt mej att förhålla mej till maten vid våra stora högtider. Det serveras nästan alltid samma mat, så jag äter det jag tycker om – i rimliga mängder. Blir det ett plus jobbar jag bort det efter jul, det är ingen större katastrof. Viktväktarna är ju ingen kur, utan ett sätt att leva. Ett litet plus efter jul är ju ingen ”big deal” i längden, men man behöver ju inte släppa taget totalt heller. Man får helt enkelt hitta sitt sätt. Halkar du av banan helt, så har jag tips HÄR på hur du kommer tillbaka.

I år är både advent, jul och nyår som vanligt igen. Vi har återigen testat julbord, i år blev det iofs ”bara” 3, förra om året har det varit 7-8 stycken. Det brukar också vara lite fester och glöggmingel – men det har vi faktisk inte hunnit med i år. Vår julafton är en dag och vanligtvis under några korta timmar efter lunch.

Eftersom jag gick upp i vikt lite under hösten, så är jag rätt säker på att den kommer att visa minus när jag väger mej på måndag. Just nu är det lit lugnare och vi har tid för våra sedvanliga promenader och bra mat. Jag har börjat trna igen lite smått efter senaste operationen. Julafton är en lördag, då tränar jag inte – men både dagen före och på måndag kommer jag att göra mitt träningspass som vanligt. Mina vanliga rutiner, som inte behöver rubbas för att det är jul. Man måste ju inte sitta dygnet runt i soffan, bara för att man kan…

Så: Hur tänker du kring mat och högtider? Har har du tänkt just i år?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Afrodite och krigsveteranen Nikos

Afrodite och krigsveteranen Nikos

Kommentarer 8 kommentarer

Dag tre började på Afrodites födelseplats, för att sedan fortsätta till byn Arsos där vi träffade den 89-årige krigsveteranen Nikos.

Alla har väl hört talas om Afrodite? Men man kanske inte vet att hon ”föddes” på en strand på Cypern. Enligt myten, så blev Kronos övertalad av sin mor Gaia att kastrera sin far. De avskurna könsdelarna kastade han i havet, kring dem bildades ett skum och ur detta föddes Afrodite, kärlekens gudinna, och det var här hon steg upp ur havet.

Platsen heter egentligen Petra tou Romiou och ligger drygt två mil från Paphos. Hit åker man enkelt med hyrbil och går genom gångtunneln under vägen till stranden. Simmar man runt klippan får man evig ungdom och skönhet… två varv motsols gör barnlösa fruktsamma… jaja… Å ta med en näsduk! Den ska man nämligen hänga i trädet som finns där, det bringar tur till det mesta som vi förstod det. Här är det många som tar sina bröllopsfoton och tom gifter sej. När vi var där var det lite molnigt, en solig dag är det säkert jättefint. Afrodite var faktiskt där och hälsade oss välkomna 😛

Sen skulle vi ta oss upp emot Trodosbergen, på vägen ligger den söta lilla byn Arsos, som vi gjorde ett stopp i. Här passera flera olika vandringsleder, jag vet inte om någon räknas som pilgrimsled – men borde vara så då några av dem passerar hela 22 olika kyrkor. En av dem finns såklart i byn, en ganska stor kyrka för en så liten by.

Här stod vi på torget och pratade när en äldre man stannade för att prata lite. Det var 89-årige Nikos som berättade att han var krigsveteran och bjöd hem oss för att titta på hans medaljer. Jag älskar såna här spontana möten! Nikos berättade om Frihetskriget om Cyperns självständighet på 50-talet, att han lurat döden mer än en gång, skyddat sitt land och sina kamrater och att han nu lever på en liten allmän pension, någon särskilt pension för soldater finns inte.

Efter det otroligt spännande mötet med Nikos åkte vi vidare till Omodes för att äta lunch. En betydligt större och livligare stad än Arsos. Regnet hängde i luften och när det började duggregna tog vi plats inne på Stou Kir-Yianni Restaurant och fick återigen en lunch värdig ett mindre kompani. Här nådde våra luncher nya nivåer när det kom in hela fat med kött av olika slag. Regnet vräkte snart ner, så det var ingen brådska att äta klart direkt.

Å regnet skulle fortsätta och bli till värsta ovädret och vi skulle snart göra ett otroligt dumt val, mer om det i nästa inlägg.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 50 – Lucia

Matsedel v 50 – Lucia

Kommentarer 0 kommentarer

Snart är det Lucia! Det är hög tid att köra in lussebullarna i ugnen. Säger ni lussebullar, lussekatter eller saffransbullar? Vi säger lussebullar och bjuder denna vecka på ett recept som även passar oss Viktväktare. Testa gärna och berätta vad ni tycker 🙂

Nu är alla julbord färdigtestade och vi har återgått till det normala matlivet igen. Det innebär att vi äter i princip som vanligt, kanske med något litet inslag av jul här och där bara. Som den här veckan när vi äter kyckling i glöggsås, en kul grej. Jag tycker inte att glögg är jättegott, men i mat funkar det faktiskt förvånansvärt bra.

Just nu försöker vi jobba ikapp så mycket vi kan, men vi hittar på en och annan ny maträtt också. Vi släpper nytt på Du i Fokus varje onsdag och lördag, missa inte det! Ni som hänger med på instagram @marlenerinda vet vad vi pysslar med. Min instagram är som att hänga i vårt vardagsrum typ 🙂 

Här är veckans meny:

Måndag: Pasta med broccolisås (5 P, plus pasta)

Tisdag: Laxgratäng med kräftor & fetaost (19 P för hela gratängen, plus potatis)

Onsdag: Allt-i-ett kasslergryta (17 P för hela gratängen)

Torsdag: Kyckling i glöggsås (5 P, plus ris)

Fredag: Räkor m grönsaker och saffran (3 P, plus pasta)

Lördag: Fläskfilé med rosmarinsås (4 P, plus ris)

Söndag: Taco med pulled chicken (0 P för hela grytan)

Luciabonus: Lussebullar (4 P per bulle)

En kanongod vecka!!! Jag har försökt att tänka lite smart med veckans meny, det ska både vara lite julkänsla och gå att ha i matlådan. Matlådor är min räddning! Vi lagar ofta lite extra, portionerar direkt i matlådor och fryser in. Så har jag till lunch eller när fantasin och tiden tryter. HÄR finns tips på mat som passar i matlådan om ni vill ha idéer. Pulled chicken har vi alltid i frysen och använder till taco, sallad eller i wraps, som är vår nödlösningsmat 🙂

Ha en fin vecka och en härlig Lucia!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Solen är bra härlig!

Solen är bra härlig!

Kommentarer 10 kommentarer

Att vakna till blå himmel, sol och värme är allt bra härligt ändå. Andra dagen på Cypern började precis så 🙂

Efter en väldigt lång första dag, vaknade vi upp vid 7-tiden dag två. Eftersom bloggen är min dagbok, får ni följa med på resan i hyfsat kronologisk ordning. För att jag själva ska komma ihåg, helt enkelt. När jag reser ensam är detta en nödvändighet. Bloggen, Facebook och instagram hjälper med att minnas vad jag gjort. När Martin är med är allt så mycket enklare, han är mitt externa extraminne.

När man bokar en resa själv och måste hålla ordning på allt själv har man mer koll på saker, när vi åker på såna här resor är det bara att hänga med. Någon annan har bokat och håller reda på allt, vi som är med har egentligen bara tider att hålla oss till. Schemat man får i förväg håller aldrig, utan ändras konstant – så det är ingen idé att ens försöka komma ihåg det. Det jag måste hålla reda på själv är när vi ska samlas och vad jag behöver ha på mej – typ.

Andra dagen började med frukost ute vid poolen. Det där att sitta ute och äta frukost i bara shorts och t-shirt, utan att frysa, är något alldeles extra. Me like! Vi gick den korta biten ner till stranden och tog några bilder innan det var dax att börja dagens äventyr. Det började i Paphos hamn och parken med mosaiker. Det är bara att konstatera att Cypern är fullt med gamla ruiner och rester från väldigt långt tillbaka och att det fortfarande grävs ut och görs nya upptäckter konstant.

I Paphos Archaelogical Park finns mosaiker och rester av en hel stad sedan flera hundra år före Kristus. Här finns gigantiska golv som är i stort sett intakta, med originalfärger. Det är så läckert! Vår cypriotiske guide var superb och talade tom svenska! Nog för att jag kan engelska, men allt blir så mycket lättare på svenska. Här fick vi gott om tid, inte som det brukar vara alltså, och kunde gå runt i lugn och ro och fota och filma. Det kommer en film om detta inom kort på youtube. Otroligt intressant plats!

När vi åker runt får vi ofta chansen att se helt nya hotell. Efter en miljon bilder på mosaiker blev vi körda en bit upp i bergen, till Minthis Golf Club, som är ett nytt resort med spa och golf, som namnet avslöjar. Här finns supermoderna lägenheter i flera olika storlekar och en golfrange (heter det så?) med häftigaste utsikten. Det ser faktiskt ut som man står framför en kuliss och slår ut bollarna. För vi fick faktiskt testa! Två instruktörer gav oss en väldigt snabb kurs i golf, typ 15 minuter 😛

Efter en rolig förmiddag var det dax för lunch, den här gången på Yiannis Tavern, en rustik Cypriotisk restaurang i Kathikas. Nu snacka vi meze! In kom rätt efter rätt, det enda godare än det andra. Problemet med meze är att man inte i förväg vet hur många rätter det blir, hade man vetat det hade man inte ätit så mycket av de första… Man vet att det nästan alltid börjar med en Grekisk sallad och att det blir någon form av haloumi, sen vet man inget mer. Jo, man vet att man blir mätt!

Efter de sedvanliga två lunchtimmarna var vi inbokade på resans första vinprovning. Vasilikon Winery är en av Cyperns största vingårdar, familjeägd och har faktiskt viner som finns att få tag i här i Sverige, eller kommer iaf att komma hit – fick inte riktigt grepp om det där. Vingården vaktades dessutom av Cyperns sötaste vakthund, som hittades övergiven i vingården som liten valp. Jag kommer inte ihåg namnet på honom, men han var väldigt kelig och lät sej villigt klappas.

Vi fick en både trevlig, god och intressant vinprovning innan vi kördes vidare igen. Nu skulle vi högre upp i bergen, till restaurang Mylos i byn Gialia, för att göra det cypriotiska godiset shoushoukos. Solen började gå ner medan vi körde och när vi började med godiset var det kolmörkt.

Shoushoukos är en slags kanderade nötter. Man trär upp nötterna på ett långt snöre och doppar den sedan flera gånger i en smet av bla mjöl och vindruvejuice. Lite som när man stöper ljus. Som jag förstod det kan man bo här också och av det jag läst så är det tydligen en otroligt upplevelse.

Kvällen avslutades med en sen middag på Almyra Hotels egen restaurang Ouzeri, innan vi kördes tillbaka till vår hotell i Paphos igen. Vi får vara med om rätt mycket varje dag, och allt ska dokumenteras. Det är definitivt ingen semester att vara på sk pressresa.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Från noll till 20 grader

Från noll till 20 grader

Kommentarer 10 kommentarer

Att resa till värmen i november är så jäkla gött. Just den här gången innebar det att lämna ett rätt slaskigt Stockholm och noll grader för ett soligt Cypern och drygt 20 grader. Inte dumt alls.

Klockan 7 lyfte planet och ungefär 4 timmar senare landade vi på Larnacas flygplats. En av de bästa känslor som finns är när flygplansdörren öppnas och värmen slår emot en. Jag älskar det! Tyvärr fick vi inte gå av ute på plattan, utan direkt in i terminalen – men när vi gick till bilen som hämtade oss fick vi ändå känna lite på värmen.

Martin och jag var inbjudna i egenskap av journalister tillsammans med Ulrika från medlemstidningen Senioren, Peter och Helena från det digitala resemagasinet Freedom Travel, Christian från Mat- och Resebloggen och Göran från SVT. Vårt uppdrag var att kolla in Cypern off-season och se vad som finns att göra här då. De andra dokumenterar mest med text och bild, vi filmade också. Ni kan se filmerna vart efter de kommer ut på vår youtube-kanal HÄR och på Du i Fokus lite senare.

När vi landade var det lunchtid, så vi kördes direkt till restaurang Kipriakon i gamla hamnen i Limassol där det dukades upp med resans första meze, det skulle bli rätt många såna. Meze är små rätter, ungefär som tapas, som dukas upp på fat som är meningen att man ska dela på. Haloumi ingår ALLTID! Å jag gillar verkligen haloumi och klagar definitivt inte. Den här första lunchen tog ett par timmar, och det skulle snart visa sej att våra måltider var i det tempot. Rätt galet egentligen, vi åt bort halva arbetsdagar!

Det är ju vinter och kortare dagar även på Cypern så här års. Så redan vid 17.30 går solen ner, allt som ska fotas och filmas måste alltså vara gjort innan dess. Så när vi kom till de vackra ruinerna vid Kurion blev det lite stressigt. Guiden förstod inte alls varför vi var där och pratade och pratade… till slut blev jag nog lite otrevlig och sa att vi måste göra vårt jobb nu – snacka kan vi göra när det är mörkt. Och det gjorde vi. Vi fick våra bilder som blev rätt fina med den fantastiska solnedgången över den gamla amfiteatern.

Kurion ligger knappt 2 mil från Limassol. Här har människor bott i tusentals år tills den förstördes av en jordbävning strax efter Kristi födelse. Idag är det en populär sevärdhet, särskilt den stora amfiteatern som bygges 2000 år före Kristus. Den har tydligen varit helt rund och har använts för gladiatorspel, det var då det… nu är gladiatorerna borta och lite drygt halva teatern är kvar. Under turistsäsongen spelas det både konserter och teater här. Kan nog vara otroligt häftig att uppleva ett uppträdande här 🙂

Vi kom till vårt hotell när det blivit mörkt. De första två nätterna skulle vi bo på Pioneer Beach Hotel i Paphos (Pafos). Ett stort och fint spa-hotell med otroligt utsikt över poolområdet och havet. Tyvärr låg det inte riktigt så vi såg soluppgången, lyxproblem… jag vet 🙂

Den där första dagen blev rätt lång. Vi vaknade kl 4 på Scandic Grand Central o Stockholm och somnade vid 24 i Paphos på Cypern. Å lite så skulle dagarna se ut under kommande vecka.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube