Bläddra efter
Etikett: europa

16 000 steg i Åbo

16 000 steg i Åbo

Är man på en ny plats så ska man såklart upptäcka den. Det tycker iaf vi. Så när vi hade en dag i Åbo passade vi på att kolla in den finska staden. Och fick smaka en av världens godaste pizzor, på riktigt alltså!

Det har gått kryssningar till Åbo i decennier, men det har nog inte varit någon tur där man kunnat kliva av förut. Som det varit till Helsingfors, där man haft hela dagen på sej i land. Men sedan någon månad så har TallinkSiljas Baltic Princess en tur i veckan, där man är i Åbo varje onsdag mellan 10 och 18 ungefär. Himla kul tyckte vi och var ju tvungna att testa när vi ändå hade ett julbord att testa.

Innan vi åkte kollade vi upp lite av det som staden har att bjuda på, där finns en hel del. Men så här på hösten, närmare jul, kan ju vädret ställa till det lite, så vi bokade bra en sak i förväg och det var ett besök på slottet. Det ligger nämligen bara ett stenkast från båten, tar kanske 6-7 minuter att gå, så det kan man göra även vid dåligt väder. Å vädret var inte toppen… blåsigt och rätt kallt, men uppehåll.

Vi klev av båten och gick den korta biten till slottet, man ser det från båten. Det är faktiskt baksidan man ser och även den vägen man kommer när man går från båten, det hade ju inte vi koll på och gick in den vägen. Inte förrän vi var inne i slottet och kunde titta ut, samtidigt som vi såg en modell av hela bygget, fattade vi att vi alltså inte sett framsidan än. Jaja, då var det bara att ta allt lite bakvänt och sedan ta resten.

Slottet (Turun linna) är stort! Skitstort faktiskt. Från receptionen leder en otroligt pedagogisk snitslad bana runt hela kalaset, så man inte ska missat något. Det är mängder med trappor och ojämna stengolv, värsta träningspasset faktiskt. Men det är så intressant!

Åbo slotts är mer än 700 år gammalt och börjar sin historia runt 1280-talet. Från början ett sk lägerkastell som så småningom utvecklades till en mäktig gråstensborg. År 1556 utnämnde Gustav Vasa sin son Johan till hertig över Finland. Utnämningen var början på en ny fas i slottets byggutveckling. Då byggdes festvåningens salar. Johans renässanshov i Åbo slott gav startskottet till renässansen i Finland.

Slottet har vid ett tillfälle nästan brunnit ner och sedan förstördes det nästan helt under bombningarna 1941. Efter krigsslutet inleddes restaureringsarbetet, som blev färdigt 1961. En stor del av utrymmena har återfått sina ursprungliga skepnader och är idag en av stadens finaste sevärdheter. Här visar flera olika utställningar slottets händelserika historia. Det är så otroligt intressant att gå runt här!

Vi gick kanske 2 timmar, sen var vi helt slut i benen. Jag vet faktiskt inte hur många våningar vi såg och hur många trappor vi sprang upp och ner för, men det var ett helt gäng långa, smala trappor och iaf 3-4 våningar. Vi hade kunnat kvar längre om vi orkat och inte blivit hungriga. När klockan drog över 13, var det lixom dax att hitta något att äta.

Så vi lämnade slottet och gick längs kanalen in mot stan. Jag ville se Saluhallen (Turun kauppahallissa). Efter lite letande hittade vi den långa, röda tegelbyggnaden lite bakom stora torget. Här snackar vi tradition och historia. En riktigt härlig saluhall helt enkelt, men massor av olika varudiskar, små caféer och matställen. Vi gick ett varv först för att se vilka olika alternativ vi hade att välja på. Det var inte alls svårt att bestämma sej. Här finns en mycket speciell pizzarestaurangen.

Restaurang 450 C har deltagit i en mängd tävlingar och placerat sej som bäst på 29:e plats i hela Europa. Självklart ville vi äta där. Vi bad den Italienska pizzabagaren att göra den godaste pizzan som skulle göra sej bäst på bild. Han funderade ett tag och serverades oss efter en stund en sk vit pizza med mortadella och buffelmozzarella. Asså… mums! Det kan vara den goaste pizza jag någonsin smakat!

Nästan pinsamt att säga det, men sen orkade vi inte mer. Vi hade nästan 16 000 steg i benen och visste att vi skulle filma och fota julbordet ganska snart. Vi skulle stå upp lite till och måste vara lite pigga i benen en liten stund till. Så vi letade rätt på en busshållplats och åkte tillbaka till hamnen. Nu var det dessutom rejält kallt och började skymma.

Vi missade alltså en hel del, bla gamla stan, det gamla fängelseområdet och en massa annat. Men då har vi ju en anledning att komma tillbaka. Fast då får det bli på sommaren, med lite värme och längre dagar. Kommer tillbaka gör vi iaf!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Årets första julbord!

Årets första julbord!

Så var det dax. Årets första julbordskryssning är avklarad och första julbordet är testat. Julbordskampen på Östersjön 2024 är inledd. Om ett par veckor vet vi vem som står som årets vinnare 🙂

I tisdagskväll tog vi oss till Värtahamnen i Stockholm för att kliva ombord på Baltic Princess, Tallinksiljas fartyg som går mellan Stockholm och Åbo. Det är faktiskt en ny rutt, där man varje onsdag har en heldag i land att utforska Åbo, innan fartyget går tillbaka till Stockholm igen. Precis som man kunnat göra till Helsingfors i många år, nu kan alltså besöka Åbo också – iaf en gång i veckan.

Vi var alltså ombord för att testa rutten, filma fartyget, kolla in Åbo och äta julbordet. Jobbet börjar faktiskt redan innan vi går ombord med att filma en sk ”påa” redan i terminalen. Sen är kameran med under hela resan. Den här gången blir det en film om julbordet och en om båten samt våra 24 timmar ombord. Lite från Åbo också alltså, men väldigt lite – vädret var alldeles för dåligt.

Kryssningen började i Happy Lobster med en läcker skaldjurstallrik. Jag älskar skaldjur och de blir så bra på bild. Att få äta upp sitt arbetsmaterial är ju väldigt lyxigt. När vi jobbar är vi väldigt försiktiga med vad vi dricker, så det blev bara cola zero till. När vi fotat, filmat och ätit upp tog vi ett varv runt fartyget för att filma det. Sen dök vi i säng.

På morgonen blev det lite sovmorgon, vi skulle ju inte vara i Åbo förrän vid 10 och hade gott om tid att äta frukost och bara sitta ner en stund. Baltic Princess tar nästan 3000 passagerare, både dit och hem var det ca 300. Vi hade det väldigt luftig och superservice hela vägen. Det var definitivt ingen trängsel vare sej i baren på kvällen, vid frukosten eller när vi skulle gå i land. Jätteskönt.

Jag ska berätta om hela dagen i Åbo i ett eget inlägg, men snabbt kan sägas att slottet bara ligger ett stenkast från båten – så vi började där. Sen gick vi längs kanalen in till stan, där vi gick till Saluhallen för att äta lunch. Där åt vi en pizza som kan vara den godaste jag någonsin ätit. Pizzerian har varit 29:e bästa i Europa, inte illa!

Efter sisådär 15 000 steg gick vi ombord igen och förberedde oss för middagen. Strax innan matsalen The Grand Buffé öppnade fick vi komma in och fota/filma julbordet. Detta var den allra första dukningen, så det var lite extra peppad personal i köket. Det var inte bara vi som fotade, det gjorde både kockar och servitriser också.

När vi hade vårt material var det dax att börja smaka. Kanske inga sju turer som traditionen säger, men iaf tre eller fyra. Vi har ju lärt oss med åren hur vi ska göra för att helt enkelt inte äta ihjäl oss. Vi testar särskilt alla nyheter samt skinka, Jansson, köttbullar, prinskorv och lutfisk (om det finns). Detta är det som folk är mest nyfikna på. Samt efterrätterna.

Julbordet ombord på Baltic Princess och även de andra siljabåtarna är väldigt fint i år. MEN där finns inga prinskorvar! Jättekonstigt! De fattades även på Viking Glory förra året, så de kanske är på väg bort? Det återstår att se…

Här fanns två särskilt intressanta nyheter, sill med lingon och ingefära samt en rödbetsglaserad lax om var så sjukt god! Tre olika skinkor, gott men inget som stack ut. Jansson var god men lite för lös, köttbullarna små och saftiga, lutfisken helt ok men med för lite sås. Allt var alltså helt ok och några grejer stod ut lite extra. Dessutom var matsalen mysigt julpyntad, sånt gillar vi!

När det sista var filmat var det dax att ta lite ledigt. Då blev det en stund i de olika barerna ombord för att testa lite av årets utbud av drinkar. Vi tar alltid olika så vi kan smaka av varandra. Det blev ett par stycken innan vi gick tillbaka till hytten och somnade ovaggade. Både mätta och otörstiga.

På morgonen hade vi missförstått precis allt och trodde att vi hade hur gott om tid på oss som helst. När vi åkte var det ju vid 18-tiden, så vi tänkte att det skulle vara så nu med. Så var det inte. Båten skulle gå redan vid 8, så det blev att skynda in i det lilla caféet ombord för att köpa frukost och sedan kasta oss av båten med bara några minuters marginal. Den där lugna frukosten som vi sett fram emot var alltså bara att glömma. Hoppsan lixom.

Detta var den första av fem julbordskryssningar. Redan imorrn drar vi till Grisslehamn för nästa. Ni hänger väl med?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Längtan till Irland blev inte bättre

Längtan till Irland blev inte bättre

Här om kvällen var vi inbjudna av Tourism Ireland till den Irländska puben Liffey i Gamla Stan. Där träffade vi en massa härliga kollegor, Irlandsälskare, åt gott och var med på quiz. En himla härlig kväll!

Ett par gånger om året bjuder Tourism Ireland in till pubkväll. Då blir vi uppdaterade om aktuella saker som händer på Irland, just nu är det Halloween som är på tapeten. Längst upp på Nordirland i Derry, har man faktiskt Europas största firande. Nästan 100 000 personer möts för att fira den läskiga kvällen, de allra flesta utklädda och hela staden är pyntad.

Hade det funnits ett enda rum ledig i staden så hade vi kunnat åka dit nästa vecka, men det finns inte en enda säng ledig. Men det är redan bestämt att vi ska åka dit nästa år istället. Det ska bli så otroligt roligt! Planeringen börjar i augusti, vi kan knappt vänta!!!

Kvällen började med mingel. Vi valde ut ett ledig bord och fick snart sällskap av Helena och Peter från Freedom Travel och bildade lag med dem när det var dax för quiz. Eftersom alla åker husbil blev lagnamnet såklart The Caravaners. Innan quizen fick vi ett par olika presentationer, gott i glasen och snart stod även en tallrik mat framför oss. Jag och Martin hade valt hamburgare, min var med chili och vitlök och hettade lite i munnen. Medan Martin passade på att testa olika ölsorter, drack jag cider och sedan cola zero.

Sen var det alltså dax för quiz och den var sååå svår! Självklart var temat Irland, där har vi alla varit (utom Martin, men snart så) så första delen gick himla bra – vi låg trea eller fyra efter första omgången. Sen gick det utför, tvärneråt kan man nog säga. Det kom sportfrågor, som vi inte hade en aning om. Jag vet inte vilken plats vi slutade på, men det var inte bra iaf 😛

Efter quizen började folk lämna puben, vi var kvar en liten stund och hann prata med folk som vi inte träffar så ofta. Blanda annat Des som är från Tourism Ireland som ska arrangera vår resa och Agneta Sjödin som är en stor Irlandälskare och en person som jag tycker väldigt mycket om. Hennes fina dotter Maja var tillfälligt på besök i Sverige och kom också förbi puben. Ett kul gäng som är kul att hänga med. Självklart avslutades kvällen med varsin Irish Coffe!

Efter en både rolig, god och lärorik kväll åkte vi hem till Tumba igen. Nu drömmer jag om att återvända till Irland och få visa Martin vilket fint land det är. Hoppas kunna ta med honom till någon av alla inställningsplatser för Game of Thrones och något destilleri. HÄR kan ni läsa om när jag var där och se varför jag längtar tillbaka.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Tysk middag på Villa Godthem med Vinprinsessa

Tysk middag på Villa Godthem med Vinprinsessa

Villa Godthem på Djurgården är en gammal anrik restaurang som legat där jämt känns det som. Min bror är kock och jag vet att han pratade om restaurangen redan när jag var liten. För någon vecka sedan fick jag återigen chansen att äta middag där.

Villa Godthem ligger så otroligt fint vid Djurgårdskanalen, snett framför Skansen. Byggnaden ser ut som något man hämtat direkt från Österrike. Det ser lite ut som ett pepparkakshus modell större, ungefär. Men det är faktiskt en unik grosshandlarvilla i schweizerstil från slutet av 1800-talet.

”Den byggdes som en gåva av hängivna beundrare till den kända operasångaren Carl Johan Uddman. Historien berättar att den voluminöse Uddman för ovanlighetens skull promenerade hem från Operan en kväll och när han väl kom in i hallen utbrast han flåsandes ”Jag har GÅTT-hem!!!” – därav namnet. Sedan Stockholmsutställningen 1897, har Villa Godthem fungerat som restaurang.” Detta kan man läsa på deras sida angående husets historia.

Vi var ditbjudna av Tyska Turistrådet och Franken Tourismus, för att äta middag med viner från Franken och träffa deras vinprinsessa Lisa Lehritter. Jag har knappt ens hört att det finns ett område som heter så, men fick lära mej att Franken är ett område i Bayern vid floden Main, en av bifloderna till Rhen. Ungefär en dryg timme från Frankfurts flygplats, mellan bergen Spessart i väster, skogen Steigerwald i öster, Rhön i norr och Taubertal i söder. Här finns både pittoreska vingårdar, som har blivit mångfaldigt prisbelönta, samt historiska sevärdheter, vackra städer och ett rikt kulturliv.

Några saker som gör Franken både intressant och annorlunda är att man har en lång tradition av att göra torra viner. Vi fick prova några vita viner från vingården Horst Sauer – Muller-Thurgau, Silvaner och Riseling Auslese (samt en rose som vi började kvällen med men jag inte hittar namnet på) – alla friska och lättdruckna – lite för lättdruckna kanske 😛

Man kan tänka att en provning av tyska viner skulle bjuda på tysk mat, men vi fick istället väldigt svenska rätter som hade anpassats för att passa de tyska smakerna på dryckerna. Allt var så fantastiskt gott! En sån där middag som man inte blir proppmät av, utan mest en behaglig och väldigt nöjd känsla, i både kroppen och knoppen. Tillsammans med sällskapet och miljön var det verkligen en toppenkväll!

Nu är vi såklart väldigt nyfikna på att besöka Franken, kanske cykla mellan vingårdarna, äta gott och dricka gott samtidigt som man upptäcker landskapet. Det skulle väl vara nåt? Vill ni följa med?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi kom nästan till Kroatien

Vi kom nästan till Kroatien

Jag har ju glömt att berätta om vinprovningen förra veckan. Vi var inbjudna att tillsammans med Kroatiens ambassadör i Stockholm testa fyra olika kroatiska viner. Det var så himla mysigt!

Vi skulle kliva på ångbåten Enköping vid Nybrokajen 17.30. Jag hade gott om tid på mej, så jag passade på att ta en pressvisning på vägen, innan jag mötte upp Martin. Förr var detta vardagsmat, men nu är det värsta grejen att åka iväg på något och dessutom träffa folk.

Fulla av förväntan gick vi ombord. Där tog gamla bekanta emot oss, kollegor och vänner. Det blev faktiskt en kram, men bara en! Det är lite konstigt hur man hälsar på folk nu, en vinkning eller svepning med handen. Många ska göra ”fist bump” eller hälsa med armbågen, men det är inte riktigt min grej. Men sen finns det en och annan som bara ska ta i hand och inte har någon förståelse alls för att man avböjer.

Detta var en kväll för frilansskribenter och influencers, vi tillhör bägge kategorierna numera men jag räknar oss som frilans. Martin och jag satte oss vid ett bord och fick snart sällskap av en redaktör som jag kanske lyckades sälja in ett par jobb till. Det är mycket sånt som de här träffarna går ut på, att bekanta sej med något nytt och knyta kontakter.

Den här gången var det alltså vin som gällde, fyra olika viner från två olika vingårdar. Det roliga är att ett av dem såg jag för länge sedan och tänkte be att få testa för att skriva om, mest för att etiketten var så cool, men det blev inte av. Så detta blev ju alldeles perfekt! Att få testa ett vin man länge varit nyfiken på är skoj!

Efter presentationen på nedre däck, gick vi upp på övre däck där vinerna skulle provas och vi skulle få lite mat som passade till. Vädret var rätt kasst, men så härligt det var att åka båt igen! Dessutom världens äldsta ångbåt som fortfarande går i trafik. Inte illa!

Vi började med två vita viner från vingården Kutjevo från Slavonien i norra Kroatien. Druvan är Grasevina som vinet även är döpt efter, bägge från 2020 och ungefär likadana men den ena var en Premium med lite högre socker- och alkoholhalt.

Sen fick vi prova två röda viner, bla den med den coola etiketten. Vinet jag varit nyfiken på heter The Dalmatian Dog och kommer från Testament Winery som är Kroatiens första svenskägda vingård. Vingården ligger vid kusten, strax norr om Split. Vi har alltså varit alldeles i närheten, men inte haft en aning. Nästa gång ska vi absolut åka dit! Vingården ligger i regionen Dalmatien, det förklarar väl det mesta när man ser etiketten.

Jag har inte helt lärt mej att dricka rött vin än, så min favorit blev den andra vita. Jag gillar söta viner och den var ju lite sötare. Men The Dalmatian Dog var inte dum den heller och det var ju himla spännande att till slut få smaka den. Det blev Martins favorit. Det andra röda var Testament Babic, bägge fruktiga med körsbärstoner men den första drar lite mer åt lakrits. Fyra goda viner och den med hunden är ju en kul gå-bort-present 🙂

Till vinet fick vi mat med kroatiska smaker och nog blev man bli ressjuk. Vi brukar ju åka till just Kroatien på hösten och vara med på VM i Olivplockning. Årets roligaste händelse, med de härligaste människorna i världen. Men det blir nog inget i år heller…

Jag vet inte vad ni vet om Kroatien och om ni varit där, men där finns så mycket att se! Vår favoritstad är Trogir, som ligger bara en kvart från Splits flygplats. Det är som Venedig i miniatyr, sååå mysigt. Split är väldigt mysigt också, men alla hamnstäder har väl något särskilt antar jag. En annan favorit är Postira på ön Brac, det finns inte mycket som slår att ta båten över och mötas av den vackra ön. Vi har sett en del, men har mycket kvar. Vi vill gärna se fler öar, särskilt den där man spelade in Mamma Mia.

Den där vinprovningen drog igång en himla massa! Både längtan efter att kunna kryssa fritt igen, vinprovningar IRL istället för att sitta hemma framför en skärm och smaka, träffa folk – både nya och gamla bekanta, att resa och uppleva nya platser eller gamla också för den delen och testa nya smaker. Det var verkligen en kväll som gav mersmak 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

I oktober åker man till solen!

I oktober åker man till solen!

De senaste 4-5 åren, i just oktober, har jag haft förmånen att åka iväg för att upptäcka en ny plats i Europa och samtidigt fått lite sol på näsan. De senaste 3 åren har Kroatien och VM i Olivplockning varit resmålet. Nu är det oktober och inte sjutton är jag på väg någonstans!

När jag fick en inbjudan 2017 att åka till ön Brac i Kroatien och vara med på världens första Världsmästerskap i Olivplockning var det förstås självklart att tacka ja. Det lät ju helt galet och superroligt, sånt tackar man inte nej till. Dessutom fanns det ju en liten chans att få lite sol på nästan, förlänga sommaren och se något nytt.

Vilken grej det var! Världshistoriens första Olivplocknings-VM var något av det roligaste jag varit med om! En helt prestigelös tävling med underbara deltagare och fantastiska arrangörer på en otroligt vacker plats. Det var lika självklart att tacka ja året efter och då fick även Martin åka med.

2018 var vi i Zagreb några dagar innan tävlingen på ön Brac. Där fick vi uppleva en huvudstad med mångfald, härliga miljöer, fantastiska solnedgångar och annorlunda smaker. Zagreb är perfekt för en långweekend på hösten. Det är nära, hyfsat varmt, billigt och jättemysigt. En huvudstad med historia och roliga museum.

Här ligger bla Museum of brooken relationships, som blev en favorit. Folk har skänkt saker som beskriver ett tillfälle i livet när de fick sitt hjärtan krossat. Jättefina och ibland väldigt sorgliga berättelser, men en hel del humor också. Museum of brooken relationsships finns även i New York och på andra platser i världen, jag hoppas det kommer till Sverige. Zagreb är som sagt perfekt för en weekend!

2019 fick vi också åka, då kollade vi in Split, Trogir och mer av Brac innan tävlingen. Trogir är helt fantastiskt! Ett Venedig i miniatyr med gränder i marmorsten, små kanaler och massor med historia. Inne stan får inga bilar köra, så det är både rent och lugnt. Vi älskar Venedig och även Trogir fick en plats i vårt res-hjärta. Hit återvänder vi gärna.

Split är också en helt fantastik stad med härlig historia, fornlämningar, bra restauranger och en hamn med större båtar som går till bla Brac, Hvar och en massa andra fina öar. Jag hade nyligen varit på Nord Irland och gått i Game of Thrones fotspår och kunde glatt fortsätta i Split. Här finns bla ett GOT-museum och ett par inspelningsplatser.

Split är, precis som Zagreb, perfekt för en längre weekend och som höstresa. Det är också nära, enkelt och fortfarande varm även över jul faktiskt. Vi skulle gärna komma hit med husbil när vi väl har en 🙂

Förra året fick vi också chansen att se mer av Brac. Vi hämtade ut en hyrbil i Split, tog båten över till Brac och körde 45 minuter till Bol på södra sidan som vi inte sett förut. Målet var att få se den berömda stranden Zlatni Rat som ligger som en hajfena ut i vattnet. Å nog fick vi se den alltid! Vi bodde nära och kunde skymta stranden från vår balkong. Det tog kanske tio minuter att gå från hotellet till stranden och eftersom det var efter säsong så var den vanligtvis fulla strandremsan nu helt tom. Många bilder blev det och Zlatni Rat är faktiskt en av världens mest fotograferade stränder 🙂

Men man ser den bäst från toppen på Brac, från en plats som heter Vidova Gorna. Det är lite bökigt att åka dit och det måste vara molnfritt, annars ser man inget – men så läckert när allt stämmer! Å det gjorde det när vi var där.

På vägen till tävlingarna i Postira, från Bol sett, ligger den otroligt lila fina hamnstaden Pucisca. Här finns bla en stenhuggarskola och kanske världens sötaste hamn. Hit kom jag första året och föll pladask, förra året tog jag med Martin och han gillade det också. Vägarna på Brac är väldigt kringelikrokiga, men det är verkligen värt att ha bil här – man får se så himla mycket som man annars missar.

Postira är ännu en hamnstad som fastnat i mitt hjärta. Efter tre år på Pastura Hotell är det svårt att tänka sej att man skulle bo någon annanstans, och varför skulle man när det ligger perfekt för att ta sej runt överallt? Här finns pool, utsikt över både vatten och hamn, supertrevlig personal och en rymlig parkering till hyrbilen. Det tar kanske 20 minuter att åka till Supetar och ta färjan tillbaka till Split. Jag gillar Brac!

Å nu skulle vi förmodligen varit där om det hade varit ett vanligt år. VM skulle gått av stapeln 8-11 oktober, men är som allt annat, inställt i år. Men vi borde alltså varit någonstans i Kroatien just nu, kanske på en annan ön till att börja med – vi har velat se Hvar länge och hade kanske varit där. Det var bla där man spelade in Mamma Mia, magiska platser och bilder!

Men här sitter vi alltså, utan packade väskor eller ens en tanke på att resa någonstans. Så jäkla tråkigt! Just Kroatien i oktober har blivit en grej att se fram emot som vi vet är både intressant och väldigt rolig. Att upptäcka en ny plats i ett land man gillar och sedan träffa alla galna människor på olivplockningen. OCH!!! få lite sol på näsan och värme på kroppen. Jag hoppas verkligen att ordningen är återställd nästa år. Jag längtar!!!

Åk till Kroatien, det är kanon!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Man får – men vågar man?

Man får – men vågar man?

Härliga Trogir i Kroatien

Begränsningen på två timmar har nu utökats till att man får resa i hela Sverige. Länder öppnar upp lite smått, men UD avråder fortfarande svenskar från att resa. Hur sjutton ska man tänka egentligen? Även om man får resa, hur klokt är det egentligen?

Vi hade ställt in oss på att bara göra kortare utflykter i vårt närområde och räknat ut ganska exakt hur lång vi skulle hinna på två timmar. Det blev faktiskt en utmaning och kul grej att utforska vår kommun först och främst och sedan utöka. Det var det vi hade ställt in oss på och planerat för. Och det kändes mer än ok faktiskt!

Så började länder att öppna lite smått, men i många är svenskar inte välkomna. Jag förstår att man öppnar, ekonomin skriker såklart. Jag har fått mängder med mail från olika turistråd och ambassader med förhållningsregler som gäller from nu och vart efter länderna öppnar igen. För många är det friskintyg, provtagning och även karantän som gäller. Vore konstigt annars!

Så kom beskedet att även vi svenskar får lite friare tyglar och nu kan resa runt i Sverige lite som vi vill. Självklart jättebra för landets ekonomi och turistnäringen. Ändå känner jag mej lite snopen. Jag hade ju ställt in mej på att följa de första rekommendationerna och gjort upp en plan. Nu skulle vi ju kunna utöka den… fast då måste man ju bo över någonstans och det vet jag faktiskt inte om jag vågar.

Naturstigen runt Aspen

Jag har varit i frivillig corontän sedan början på mars, det är 3 månader nu – en ganska lång tid faktiskt. Jag har träffat mina föräldrar och mina barn, ute, och vi har handlat sent på kvällen en gång i veckan. Jag vill absolut inte bli smittad, har sett sjukdomsförloppet hos alldeles för många vänner. Det är en läskig sjukdom!!! Så jag sitter helst i min egen bil, använder fötterna för att upptäcka världen och återvänder sedan till min egna trygga säng för att sova. Visst kan jag umgås med bekanta, men då ska det vara ute och med lite avstånd.

Ändå har vi faktiskt sagt ok till att bo på två olika hotell inom de här två timmarna. De har coronasäkrat sina boenden på olika sätt, så tanken är att vi ska åka dit någon gång under sommaren. Men det känns faktiskt lite läskigt. Så det där med att man får resa är en sak, att faktiskt göra det är en helt annan.

Att resa utomlands just nu är för min del helt otänkbart! Att trängas på ett flyg med någon okänd person som man inte har en aning om, kan jag absolut inte tänka mej att göra. Även om personen är frisk när h*n lämnar provet, så kan h*n ju blivit smittad nyss… Jag som inte ens åker kommunalt just nu, varför skulle jag då riskera allt genom att sätta mej på ett flyg bara för att restarmen börjar dra i mej? Så viktigt är det inte!

Sveriges vackra natur

Visst vill jag resa, men jag väntar ett tag till. Åtminstone tills kurvan stadigt går neråt både i Sverige och världen och tills UD säger ok. Det kan innebära att det inte blir någon resa i år, men då får det vara så. Jag är faktiskt helt ok med att utforska min lilla 2-timmarsbubbla, hittills har det varit jätteroligt!

För mej är det viktigare att hålla mej frisk än att resa. Visst förstår jag dem som har familjen på andra orter och i andra länder, men är det värt att riskera hälsan och kanske livet för att träffa dem och kanske i sin tur även smitta ner dem och riskera deras liv. Man har ju ingen aning om vem man träffar under resan och vilka de i sin tur träffat. Det man däremot vet är att det råder en pandemi i världen och att folk över lag (enligt många undersökningar) är väldigt dåliga på att tvätta händerna (även om de förmodligen blivit bättre just nu), hålla för när de hostar och stanna hemma när de är sjuka – däremot är många väldigt bra på att nonchalera sina symptom…

Så även om man i nuläget får resa lite längre och även utomlands, så kommer jag att stanna hemma. Jag vågar helt enkelt inte riskera någonting pga andras dumhet, egoism och nonchalans. Hur tänker du?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

2019 började i Afrika och slutade i Asien

2019 började i Afrika och slutade i Asien

2019 blev ett intressant reseår som tog mej till två nya platser som jag inte ens funderat på att besöka. Men oj, så glad jag är att jag fick chansen!

Jag vill gärna ha en resa inplanerad under vintern som jag kan längta efter när det är som kallast. En plats där sol och värme finns, som bryter av den kalla vintern och får mej att överleva lite till. Vinterresan 2019 gick till mitt kära Gambia, nästa går till Dominikanska Republiken. Här nedan sammanfattar jag resorna jag gjorde under året.

Gambia

Året började i Afrika, med sol, 35 grader, långa strandpromenader och goda vänner. Gambia ligger mej väldigt nära hjärtat, eftersom jag bodde där som 20-åring och älskar det! Här finns vänner som jag känt i 30 år och alltid återkommer till. Vi har vår by Soma som vi stöttat i snart 7 år, de betyder mycket för oss och vi betyder mycket för dem.

HÄR finns allt du behöver veta om det lilla landet i Väst Afrika. Men kort sagt kan man säga att vill du ha garanterad värme, het – inte fuktig, bara en timmas i tidsskillnad, låååånga sandstränder, god mat, en lagom lång flygresa och mycket för pengarna – jag då är det Gambia du ska åka till.

Våren var lugn, men i juni smällde det till. Då blev det både Nordirland, Öland och Italien.

Nordirland

Jag har nog aldrig ens tänkt tanken på att resa runt i Nordirland, men får man chansen är det klart man är på! Vilka häftiga platser och saker jag fick vara med om! Det var en aktiv resa men mycket fokuserade på Game of Thrones och jag hade bästa resesällskapet. Vi var 10 personer som aldrig träffats förr och som nu är vänner för livet. En av dem, Aurelie från Kanada, har redan varit i Sverige och besökt mej.

Resan började i Belfast, sen tog vi oss hela vägen upp till London Derry. På vägen såg vi flera platser ur Game of Thrones, fick rida på hästar ur serien, åka helikopter över fler inspelningsplatser, testa hovercrafting, åka båt, paddla kanot på natten och en massa annat. Jag åker gärna tillbaka.

Öland

Midsommar tillbringades i vårt hus på norra Öland, med midsommarlunch- och middag på Lammet och Grisen. Veckan bjöd på långa promenader, massor med vila och härliga samtal. Öland är mitt andra paradis på jorden, det var här jag tillbringade nästan hela min uppväxt och har nästan hela min släkt. Om halva hjärtat finns i Gambia, finns andra halvan här.

Italien

När det varnades för värmebölja i Europa passade jag på att ta en liten tur till Brescia i Italien, där det var värmerekord. Med 40-42 grader åkte vi runt i nordligaste delen av landet, upp i bergen där man vanligtvis åker skidor. Vi besökte en by utan elektricitet, en glaciär på 3300 meters höjd, där var det kanske värmerekord – men ändå lite i kallaste laget för oss, och vi lärde oss att baka Spongada.

Sommaren tillbringades sedan hemma, förutom ett par kryssningar. Sommar, sol och hav hör lixom ihop och är alltid lika mysigt. I oktober blev det återigen dax att besöka Oliv-VM i Kroatien, tredje gången!

Kroatien

I år fick vi se lite mer av de södra delarna och det är vi väldigt glada för. Vi landade i Split och åkte direkt till Trogir som kändes som en variant av Venedig. Mycket vit marmor både i gränderna och på fasaderna, härliga små kanaler och mycket vatten. Detta blev direkt en favorit som vi gärna återvänder till. Vi fortsatte till ön Brac som vi varit på förr, men nu fick vi se den södra delen. Bol och stranden Zlatni Rat var målet för den här resan,äntligen fick jag se den och vi hade sån tur med vädret! Jag måste återigen poängtera att Kroatien är ett perfekt resmål under hösten, det var 25 grader när vi var där.

November var mörkt, kallt och tråkig – desto roligare blev det i december när jag fick möjlighet att åka till Filippinerna. Också ett land jag inte tänkt särskilt mycket på innan, det är ju långt och ganska mycket tidsskillnad – sånt som jag passar mej lite för. Men det är klart att man tar chansen att besöka ett nytt land, när tillfälle ges! Så glad jag är att jag gjorde det, även på den här resan fick jag nya vänner för livet!

Filippinerna

Efter en rätt knepigt ditresa, kom vi till Manila – en väldigt stor storstad. Jag gillade det, men hade velat se mer till fots och haft mer tid på mej. Måste tillbaka! Sedan fortsatte vi till ön Bohol som direkt blev ytterligare en favorit. Jag fick lite Zanzibar-känsla, tom lite känsla av Seychellerna stundtals. Lummigt, grönt och fint – easy going och härliga människor.

Vi fortsatte till ön Dumaguette och sedan vidare till Cebu, intressanta platser med härliga stränder, men det var Bohol som fastnade hos mej – dit vill jag tillbaka. Jag gillade Filippinerna och ser det som ett bättre alternativ till Thailand. Samma klimat men inte lika mycket turister och väldigt intressant platser. Här finns bla gitarrfabriker, den lilla spökapan, god mat och en massa annat. Vill ni ha Asien, men tycker att Thailand förlorat sin charm – åkt till Filippinerna!

I början av 2019 visste jag bara att jag skulle åka till Gambia, inget annat var planerat. Det blev lite mer och det är jag väldigt glad för. Jag fick ju flera nya favoriter som jag gärna återkommer till och som jag kommer att skriva mer om både här och på Du i Fokus 🙂

Ni är många som hängt med på instagram @marlenerinda som jag hoppas ha inspirerat till att våga se lite mer av världen. Vilka nya länder kom på din lista? Fick du några nya favoriter du med?


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

På tur i Split!

På tur i Split!

Jag har sååå mycket kvar att berätta om Kroatien! Om jag tar allt i kronologisk ordning så kanske jag får med det jag vill.

Vi var alltså i underbara Trogir för att åka vidare till Split. Även i Split hade vi sällskap av vår guide Ana som tog oss runt i staden som vi passerat flera gånger men aldrig egentligen sett. När vi gick runt sa Ana att hon känner en svensk, han heter Tony och dansar – kände vi honom kanske? Såklart vi gör! Fina Tony Irving var det förstås som hon menade 🙂

Vi installerade oss på hotell Cornaro, ca 10 minuter från hamnen i Split och granne med palatset. Det där med palats gjorde mej lite förbryllad… för mej är ett palats en stor byggnad med massor av rum och ett tak över hela kalaset. Detta var mer som ett öppet fort med bostäder innanför en tjock mur, men det kallas palats så då är det väl det då.

Split är väldigt fint och har en fantastisk strandpromenad. Här trängs restauranger, gatustånd och historia i salig blandning. Vi tog oss igenom stan, strövade genom gränder och lyssnade medan Ana berättade om allt vi såg. Jag passade på att köpa en hatt, 80 Krona, drygt 100 kronor. Jag har velat ha en solhatt, egentligen mest för att det är fult med keps och hatt gör sej bättre på bild. Jag vet inte om jag passar i det, men det struntar jag i 🙂

Vi hann testa två restauranger; Konoba Varos som vi åt en helt fantastiskt lunch på. Portioner stora som hus! Jag åt en risotto med lax och Martin åt nån Kroatisk specialitet med gnocchi och kött. På kvällen åt vi på Splits bästa pizzeria Guzt, jorå – den är betygsatt som bäst. Å det var väldigt goda pizzor, det som var bra var att pizzorna fanns i olika storlekar och kostade därefter. Vi behövde inte lägga oss hungriga kan man väl säga.

Strandpromenaden ja, såååå mysig! Innan vi fick bilen på onsdagen gick vi ytterligare en sväng där, samtidigt som vi gick till hamnen och hämtade våra biljetter till färjan. Split är väldigt fint, här finns mycket mer att se än vad vi såg. Lite till fick vi faktisk se innan vi skulle åka hem i söndags, återkommer om det.

Kommer ni ihåg min resa till Nordirland i somras? Den handlade mycket om Game of Trones och jag fick lite mer påfyllning av GOT i Split. Om detta ska jag berätta i ett annat inlägg. Är man GOT-fans så finns det en hel del intressant att se och göra i Split, vi såg en liten del. Mer om det senare 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi börjar i mysiga Trogir

Vi börjar i mysiga Trogir

Vi har sett så mycket och det har varit så mycket information att jag knappt vet vart jag ska börja. Så vi börjar från början.

Vi landade i Split efter lunch i måndags, efter en liten omväg till Belgrad där vi bytte flyg. Solen sken och det var ca 22 grader varmt, så skönt!

Vi blev upphämtade och körda till Trogir som ligger ca 15-20 minuter från flygplatsen. Just det! När jag kom hit första gången för tre år sedan var det en ganska liten flygplats, förra året var det utbyggnad på gång och nu står där en helt ny terminal. Kul att följa med i utvecklingen.

Vi kom till Trogir som är en liten fin stad från antiken, den är bla upptagen som världsarv på UNESCOs lista. Man får inte köra bil överallt, så vi släpptes av i en korsning och fick gå resten av vägen. Det var inte långt, men knepigt att hitta. Det är en miljon trånga gränder utan minsta hänvisning, men vi hittade vårt Hotel Monika hyfsat snabbt.

Hotellet låg perfekt! Mitt inne i smeten, ganska litet och mysigt. Att gå runt i Trogir påminner en hel del om Venedig tycker jag. Trånga gränder, mycket sten och mycket vatten. Vi kastade bara av oss packningen och sprang ut på stan för att hinna se så mycket som möjligt. Och självklart för att inte missa resans första solnedgång.

Vi gick genom gränderna och tog oss ner till vattnet. Strövade längst strandpromenaden, förbi ett gammalt torn och ut på en udde. Där satte vi oss på en bänk och bara njöt av värmen och såg solen gå ner. Sååå mysigt.

Tillbaka på hotellet bytte vi om och gick sedan till restaurang Calebotta, en fiskrestaurang som funnits länge. Från början var det en biograf, sen har det varit olika verksamheter vart efter krigen kommit och gått, senast var det apotek innan det blev restaurang för ett antal år sedan. Man är alltså specialiserad på fisk, så det blev soppa till förrätt, en traditionell fiskgryta med två olika sorters fisk till huvudrätt och cheesecake till efterrätt. Mätta och belåtna somnade vi ovaggade efter en lång dag.

På tisdagen hade vi gående sightseeing genom Trogir och fick veta en massa spännande om staden. Kommer berätta mer om det sen. Ett är iaf säkert och det är att Trogir fastnade! Jag åker gärna tillbaks och rekommenderar er att åka dit. Så otroligt mysig stad!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Något av det roligaste jag gjort!

Något av det roligaste jag gjort!

Ni som hängde med på instagram när jag var på Irland, såg att det var en väldigt aktiv resa där mycket roligt hände. Vi red, åkte blocart, flög helikopter och körde hovercraft. Det var något av det roligaste jag gjort!

En hovercraft är en liten svävare. Det normala är en svävare för kanske 5-6 personer,som enkelt tar sej fram överallt, genom att sväva på luftkuddar någon decimeter över marken. Det vi fick prova funkar precis likadant men är för bara en person. Det är helt ofarligt även om den går riktigt snabbt. Men inget kan lixom hända eftersom den stannar om man kör utanför banan, då luften blir ojämn under ”kjolen”.

Vi kom till Foylehov activity center på Nordirland och fick först och främst sätta på oss skyddande overaller och hjälm. Man kan bli lite smutsig och blöt, men det är ungefär det värsta som kan hända. Sen visade en instruktör tekniken på ett öppet fält, typ övningskörning. Man startar en hovercraft med ett vred, men den kommer ingenstans av sej själv. Man får lixom vicka från sida till sida eller lite framåt och bakåt för att den ska röra sej. Det finns som ett cykelstyre, men för att den ska svänga ordentligt måste man luta sej och lägga tyngden med hela kroppen åt det håll man ska köra. Man sitter lite på knä, men lutar sej åt alla håll. Och det finns ingen broms.

När vi provkört lite gick vi över till den riktiga banan där vi skulle köra två ”tävlingsvarv”. Tänk er en äng med en meter högt gräs som man klippt en bana i, där fanns även två vattenhål som man skulle passera. Som sagt, inget kan hända – det är inte farligt. Kommer man utanför banan och hamnar i det höga gräset så tar det stopp och man får vicka sej ut eller helt enkelt kliva ur och putta ut sej på banan igen. Jag hamnade i gräset två gånger, men inte värre än att jag kunde vicka mej ur det.

Det här var verkligen min grej, jag fattade tekniken direkt. Det är en klar fördel att vara kort, men inte riktigt så kort som jag kanske. Jag nådde nämligen inte hela styret när jag lutade mej utan fick hålla med bara ena handen i svängarna. Men fort gick det och kul var det! Jag trodde jag skulle bli dyngblöt vid vattnet, men man bara flög över. Skitkul!

Jag skrattade med precis hela kroppen när jag var färdig, älskade det! Nu ska jag bara hitta något liknande här i Sverige, men det är tydligen inte så lätt… Jag hoppas att det finns så jag kan köra iväg med Martin och killarna och testa. Åsså vill jag ju köra själv förstås, det var så kul!

Om ni får chansen så måste ni testa!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Åkte till vintern alldeles frivilligt!

Åkte till vintern alldeles frivilligt!

Ni som känner mej vet att snö inte är riktigt min grej och att jag undviker det så mycket jag kan. Igår åkte jag till snön alldeles frivilligt!

Vi har varit på va 1500 meters höjd hela tiden sedan vi kom hit, men det finns bergstoppar som är mycket högre. En är Chima Presena som är drygt 3000 meter och som faktiskt har en alldeles egen glaciär.

”En glaciär bildas genom att snö under en lång tid trycks ihop och omvandlas till is i en urgröpning i ett berg eller i en dalgång.”

Planen var att vi skulle se hällristningar och runstenar, men när jag hörde att vi hade en glaciär bara några linbanor bort så frågade jag om någon kunde arrangera så jag kunde åka upp när vi hade ledig tid. Några fler ville hänga på, så istället för att bara fixa det för oss ändrade man hela programmet. Med tanke på det som händer med vår miljö vet man ju inte hur länge glaciären finns kvar, de där stenarna däremot står nog ett tag till.

Så vi tog oss till Tonale som är basstationen för just den här linbana. Tre olika linbanor krävdes för att komma hela vägen. Utsikten på vägen upp var magisk! När vi kom upp var vi ovan molnen, solen sken och vi hade runt 15 grader varmt. För att skydda isen har man lagt mattor lite här och där, detta ska hjälpa till med kylning så det inte smälter.

Efter alldeles för många bilder tog vi oss ner igen. Jag är såååå glad att det gick att ändra i programmet så vi kunde göra detta, för det vara så häftigt! Att få uppleva en glaciär på en alptopp i Italien, vilken grej!

Men det var rätt skönt att komma tillbaka ner till värmen igen 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

En ridande Lady från Sverige…

En ridande Lady från Sverige…

Jag är alltså på Nordirland och hade förberett mej på en helt galen resan, men detta överträffar allt. Å då menar jag på ett positivt sätt. Jag vet knappt vart jag ska börja att berätta, så jag tar en sak i taget 🙂

Jag kom alltså hit i lördags, då gick eftermiddagen mest ut på att se Belfast och lära känna de andra som ingår i gruppen. Medföljande är 2 killar från Dubai som har en tv-show, 2 män från New York som också har en tv-show, en kvinna från Tyskland och en från Kanada, bägge frilans, samt en kille från Tyskland som driver ett månadsmagasin och vår danske vän Peter som försöker hålla lite ordning på oss tillsammans med vår guide. En härlig grupp människor, utan en massa prestige – som gärna hjälper varandra med vinklar och bilder. Här slängs mobiler och kameror mellan oss frikostigt.

Lördagen var alltså ganska lugn, vi besökte utställningen med Game of Thrones som jag redan har skrivit lite om och även Titanic-museet. Söndagen däremot… då började det hända grejer. Då fattade vi grejen med Nordirland! Vi skulle nämligen rida, på hästar – riktiga alltså… detta visste jag ju efter att ha läst programmet – däremot var jag inte helt säker på att jag skulle fixa det. Jag har nämligen varit ordentligt allergisk förr. Men det gick! Jag tog en massa allergimediciner innan, så det enda som kändes var lite kli i halsen, lindrig hosta och rinnande ögon. Det kan man ta för en sån fantastisk upplevelse!

Vi kom till Sheans Horsefarm, fick hjälm och skor och tilldelades varsin häst. Jag bad om den minsta och lataste och det fick jag, Fudge gjorde inte särskilt mycket i onödan. I en lång rad tog vi oss upp mot toppen, det tog ungefär 1 timme. På vägen berättade ägaren som hästarna, området och lite annat smått och gott. Hästarna lunkade på i lagom takt och stannade för att ta en tugga gräs då och då. Har man nybörjare på ryggen så passar man ju på 🙂

Väl framme fanns en liten stuga med utsikt över halva ön, helt fantastiskt. Där inne hade man dukat upp lunch med tillhörande bubbel och godsaker. Hästarna strövade fritt utanför medan vi åt, vaktade av en valp på 7 månader som gav dem ett och annat tjuvnyp när han trodde att ingen såg.

Efter lunchen fick vi byta om till kläder från Game of Thrones och ta bilder med hästarna och den fantastiska utsikten. Det fanns ingen tvekan hos någon, inte ens de icke-frälsta. Jag menar alltså de som inte är några fan av GOT och knappt sett en kvart ens, ALLA drog på sej klänningar och rustningar. De två tv-programledarna var förstås tvungna att ta en match om vem som var bäst. Ingen vann.

När bilderna var tagna var vår buss på plats och vi fortsatte mot nya äventyr. Hela den här resan är ett enda stor äventyr, så det finns mycket kvar att berätta. Men om ni gillar hästar och rider, så ska ni verkligen åka hit. Asså – vilken natur och vilken härlig utsikt. Det är lika fint vart man än kommer. Jag förstår den som drömmer om att komma hit och ta några dagar på hästryggen. Själv så kommer jag nog inte upp på en just nu, det bidde lite träningsvärk 🙂

Fler bilder finns på instagram @marlenerinda och på min fb-sida som ni hittar HÄR.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Har ni varit i Zadar?

Har ni varit i Zadar?

Jag tycker om Kroatien och har under de senaste åren besökt bla Brac och Zagreb i samband med VM i Olivplockning. Ja, det finns ett sånt 🙂

Jag har varit i både Serbien, Montenegro och Kroatien men har fastnat lite extra för Kroatien. Det där med kusten, stränderna och havet är förstås en stor del i att jag tycker om landet, så när jag blev inbjuden för att få veta mer om Zadar i Kroatien tackade jag förstås ja.

Zadar ligger 16 mil nordväst om Split i Kroatien och är en av Kroatiens, och Europas, äldsta städer.  Det är många som styrt och ställt i området och det syns en del i byggnaderna som finns kvar. Så klart har mycket hänt på sisådär 2000 år men fortfarande finns spår bla av den romerska epoken.

Zadar har ca 70000 invånare och blev 2016 framröstat till Europas bästa resmål av den europeiska organisationen ”European Best Destinations”. Korsningen av historiskt maktcentrum och trendig stad gör att Zadar får en lite annan prägel än de andra orterna längs den Adriatiska kusten. Här finns en mängd spännande saker att upptäcka bla Havsorgeln som tillsammans med en spektakulär solnedgång kan bli en av höjdpunkterna på resan. Detta vill jag absolut se! Jag älskar ju solnedgångar 🙂

När jag var i Kroatien senast var det i mitten av oktober och då var det fortfarande över 20 grader varmt på Brac där vi befann oss. Det var nästan tomt på folk, men ännu var det mesta öppet. Jag rekommenderar alltså att åka till Kroatien under lågsäsong. Just nu är det också drygt 20 grader, så vill man ha sommarvarmt kan man faktiskt åka redan i april och utan problem få värme långt in i oktober (förra året tom i november). En hyfsat lång säsong kan jag tycka, för oss som gillar värme.

Foto: Helena Bergström

Några som rest runt mycket i stora delar av Kroatien är Peter och Helena som driver bloggen Freedomtravel. Där finns massor med bra tips, särskilt för dej som reser med husbil. De var också inbjudna och tillsammans åt vi en suveränt god lunch med utsikt över Nybrokajen och båtarna. Ibland träffar man extra mysiga människor, allt tack vare bloggen, Peter och Helena är såna som jag är extra glad att ha fått som vänner. Människor med öppet sinne och lite halvgalna, precis som Martin och jag 🙂

Nu är jag förstås extra nyfiken på just Zadar, men det får nog vänta lite. Jag hoppas dock att jag får åka iväg på mitt tredje VM i höst och se hur det utvecklar sej. Då är tanken att vi ska se mer av ön Brac och inte bara den norra delen som vi hittills sett. Den kan vi nu, vi vill kolla in den södra delen med den spännande stranden vid Bol. Vi får väl se om det blir så.

Ge mej gärna tips om Kroatiens pärlor, särskilt de som kanske inte skrivs så mycket om.


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vilken härlig stad!

Vilken härlig stad!

Varför har ingen talat om för mej hur fint det är i Zagreb? Efter två dygn här har vi sett massor och kan absolut rekommendera staden som ett resmål över en weekend. Det är kort flygtid, lite varmare än hemma, finns mängder att se och billigt!

Som vanligt när jag ska någonstans så var flyget försenat, men den här gången var iaf inte flygplanet försvunnet… När jag skulle till Kroatien förra hösten var ju flygplanet borta… vi kom iaf fram som vi skulle och kördes till hotellet som planerat. Vi har bott på Dubrovnik hotell som är ett av de äldsta hotellen i staden, byggt redan 1929. Men det syns definitivt inte, hotellet är supermodernt!

Entrén och lobbyn ser ut som ett ishotell ungefär med stora pelare av glas. Vårt rum är smakfullt inrett precis som resten av hotellet. Sängarna är gigantiska och jättesköna. Allt är fräscht och personalen superb. Hotellet har 214 rum och 8 sviter, vi har sett bilder på sviterna och de ser otroligt häftiga ut! Det är lagom stort och ligger helt perfekt om man ska upptäcka staden. Stortorget ligger precis utanför, Centralstationen ligger 900 meter bort. Busstationen ligger knappt 2 km från hotellet, och det är 18 km till Zagrebs flygplats. Vi har gått överallt utan problem.

Vi fick ett dubbelrum på fjärde våningen, precis i korsningen av gågatan – så vi ser tre av gatorna från rummet och alla härliga uteserveringar. Första kvällen såg vi även solnedgången från rummet, en stor orange sol som gick ner bakom husen. Men det nöjde jag mej såklart inte med, så andra kvällen satt vi på stadens högsta rooftopbar 360 och väntade in solnedgången. Å där fick vi verkligen uppleva Zagrebs solnedgång när den är som vackrast!

Vi har trivts väldigt bra här! Men nu drar vi vidare till Brac och VM i Olivplockning, taxin hämtar oss strax. Ska berätta mer om Zagreb och allt vi sett här lite senare. Nu måste jag packa ihop mej  🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube