Då har även halva mars passerat, men var är våren? Vi det här laget brukar vi känna vårsolen värma och kunna sitta ute och mysa lite. Men inte i år…
Vi mår ändå bättre än på länge, den riktigt jobbiga perioden för något år sedan har lättat och vi hoppas att den akuta situationen är borta för gott. Hela kroppen och knoppen mår dåligt när negativa saker händer runt en, särskilt när det händer dåliga saker i den närmaste omgivningen som man inte kan påverka. Men nu är allt lite bättre och vi tar hand om oss och varandra på bästa sätt.
Tre träningspass i veckan, ni hittar mitt pass HÄR och minst en daglig promenad, helst två, bra mat, 8 timmars sömn och massor med skratt – då mår vi bra. Sen får det gärna bli en tripp med husbilen då och då också, så är allt perfekt 🙂
Med bra mat kommer man långt. Här är veckans meny:
Mycket gott även denna vecka. Jag vill slå ett slag extra för potatiskakan som är jätteenkel och passar både till grillat, den fina middagen och köttbullar. Vi har även gjort den i portionsformar och haft den på nyårsafton till en finare köttbit.
Jag vill också tipsa om vår tacokrydda som är både billigare, godare och nyttigare än den köpta. Gör en rejäl omgång på en gång och ha färdigt i en burk, den passar till allt! Ärtamolen funkar bra istället för guacamole, avokado är ju ganska dyrt och ärtor är inte lika svåra att hitta mogna 🙂
Vi äter oftast vår taco med quorn- eller kycklingfärs, med vår tacokrydda och ärtamole smakar tacon precis lika bra som vanligt – men betydligt färre kalorier/Points. Vill man kan man ju äta med salladsblad för att spara ännu fler kalorier/Points, men vi äter med tortilla och gör det med gott samvete 🙂
Å på fredag är det våffeldagen, självklart har jag ett lite ”smalare” recept att bjuda på. Våfflor brukar annars vara en riktigt kalori- och Points-bomb, men dessa är både goda och värda sina Points.
Mycket kalori- och Points-snack, men det är ju lite så mitt liv är. Ska jag hålla vikten så är det lixom bara att tugga i mej att jag måste fortsätta att ha koll. Inte varje dag, men ofta. Har jag bara koll i vardagen, kan jag flippa ur lite andra dagar. Som tex lördagsmiddagen med Flygande Jakob med en massa jordnötter 🙂
Är vintern över nu? Vårdagjämning om någon vecka, det är väl ett vårtecken om något? Och påsk om några veckor, ni kanske redan har börjat planera? Då finns tips på påskmat HÄR!
Precis som med jul och midsommar så är vi dåliga på det där med traditioner. Vi äter ju mycket ägg året om, kanske lägger till ägghalvor och sill till lunch på påskafton – men det är nog allt.
Än är det några veckor dit, just nu är det helt ”vanlig” mat som gäller. Med det menar jag att det helst ska vara både snabb– och lättlagat, med vanliga ingredienser och gärna passa för matlådan.
Jag tycker inte om recept som innehåller någon udda ingrediens som man sen bara ska ha en tesked av, vad gör man med resten lixom? Så vi håller oss till sånt som man nästan alltid har hemma och används ofta.
Som vanligt så tycker jag att allt är lockande, jag gör ju bara matsedlar med sånt jag gillar såklart.
Men jag vill särskilt lyfta fram de falska köttbullarna, som är saftiga och jättegoda! Curryräkorna är kanon till matlådan, fläskfilégrytan passar även till fest och zucchinigratängen är riktigt smaskig, särskilt till grillat! Kom ihåg den till grillsäsongen börjar.
Ge er en fantastiskt vecka, because you are worth it 🙂
Vi funderar på att sälja vår lilla bil, men undrar om vi klarar oss helt utan den. Vi har ju husbilen, men den tar man ju inte till ICA. Är det värt att ha en bil när man knappt använder den?
Vi använder vår lilla bil väldigt lite. Senaste året har vi kanske kört 200 mil. Varje mil blir väldigt dyr när man slår ihop försäkring, skatt slitage, reparationer mm. Är det värt det? Det känns inte så.
Vi började fundera på alternativ och såg att kommunen har en bilpool och bilarna är parkerade kanske 200 meter från vårt hem. Vi går förbi där varje dag och det finns alltid bilar tillgängliga. En lösning när vi faktiskt behöver en bil. Dessutom bor både ena sonen och mina föräldrar nära, det finns bilar att låna.
Så funderingarna går vidare. Klarar vi oss utan bil när vi ska storhandla, köpa större grejer eller åka iväg till återvinningen? Ja, det gör vi nog. Vi kan handla lite mindre i centrum ett par veckor och storhandla någon gång i månaden med lånad bil. Det mesta går även att gå hemkört.
Bilen vi har är gammal och reparationerna börjar bli stora och dyra. Så nästa gång den trasslar blir det nog en försäljning, istf reparation. Det skulle vara rätt skönt att slippa utgifterna för något man använder så lite. Men vi får se… vi funderar vidare…
En bekant har drabbats av cancer och är i för dåligt skick för att få behandling. Jag själv har stor risk att bli sjuk, men kan hålla skiten på avstånd om jag tar hand om min hälsa. Jag pratar gärna om att minsta lilla steg mot en bättre hälsa är viktigt, men det är svårt utan att folk blir provocerade. Hur sjutton gör man för att peppa, men utan att det blir pekpinnar?
Hälsa. Vad sjutton är egentligen hälsa? På SAOL kan man läsa ”gott kroppsligt och själsligt tillstånd” och WHO säger ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte enbart frånvaro av sjukdom”.
Man kan nog säga att definitionen av hälsa är att kroppen ska må bra. Det handlar inte om siffror på vågen, utan att man har gett kroppen förutsättningar att fungera på bästa sätt. Å varför ska man göra det då? Jo, för att den ska fungera så bra som möjligt, så länge som möjligt. Både med och utan sjukdom, men kanske mest med en sjukdom faktiskt… som i mitt fall. Min kroniska värk är som lindrigast när sömnen är god, den fysiska aktiviteten är regelbunden och jag inte är för tung. Värken blir direkt värre om någon av dessa rubbas. Det är inget jag hittar på, kroppen säger till och visar direkt om jag inte tagit hand om mej.
När jag idag får vet att en bekant som är cancersjuk inte kan behandlas, pga sitt dåliga fysiska hälsotillstånd, blir jag otroligt berörd. När jag fick veta att jag har cancermarkörer i blodet sa mina läkare till mej direkt att jag måste vara fysiskt aktiv och undvika övervikt, för att hålla undan sjukdomen så länge jag kan. Men detta är minst lika viktigt den dag jag ev blir sjuk och behöver behandling. Om kroppen ska klara den tuffa behandling som en cancersjuk genomgår – så måste den förberedas för det. JAG måste ge min kropp chansen att bli frisk om jag blir sjuk, genom att ta hand om den nu.
Jag vet! Man vill inte tänka på att man kan bli sjuk eller att man är dödlig. Men nu är det så! Cancer är så vanligt numera, minst var tredje person kommer någon gång under sin livstid att få en cancersjukdom, enligt socialstyrelsen. Det är inga siffror man viftar bort, det kan hända precis vem som helst! Å det händer vem som helst, hela tiden.
Men jag vill hålla mej frisk så länge jag kan och jag vill klara en behandling så gott det går. Då måste jag jobba lite i förväg och ge min kropp det den behöver för att stå emot så länge det går. Alla studier säger samma sak: fysisk aktivitet hjälper! Å det handlar inte om att tokträna, utan om att vara fysiskt aktiv 30 minuter om dagen. Det motsvarar en promenad på ca 2,5 kilometer och den kan delas upp i två om man hellre vill det. En daglig promenad mot ett längre liv, är väl egentligen ingenting att fundera över…
Jag började träna när jag var 44, andra börjar när de är både yngre och äldre. Det spelar ingen roll när du börjar och du måste inte kalla det för träning heller, bara du gör något. Jag tränar 15 minuters styrketräning 3 gånger i veckan och tar minst en daglig promenad, helst två. Min käre make har varit periodare (av träning alltså), men nu ska det bli en året-runt-vana. Dagens besked om vår vän blev en rejäl varningsklocka. Nu kämpar vi tillsammans, precis som vi får göra om någon av oss blir sjukt. Efter bara 2-3 veckor av träning tillsammans med mej, känner han redan en stor skillnad i kroppen. Hans ryggproblem är borta, han är rörligare och piggare.
Min hälsa är iofs min och din hälsa är din – men det drabbar så många om den sviktar. Blir jag sjuk så drabbas så många runt omkring oss, både barn, föräldrar och vänner dras ju med. Allas hälsa är lixom allas, alltså borde vi pusha och peppa varandra att ta hand om oss. Varför inte ta en promenad innan man fikar? Eller ta promenaden medan man avhandlar allt skvaller, istället för att göra det på telefon? Vad kan väl vara finare än att hjälpa någon till ett längre och friskare liv?
Men det är svårt att prata/skriva om något sån här utan att folk blir arga. Jag har skrivit liknande texter förut och det är nästan alltid samma personer som blir upprörda och skriver sura kommentarer. De personerna rör definitivt inte på sej i onödan och känner sej kanske attackerade. Ändå har jag bara skrivit fakta. Det skulle göra mej otroligt glad om en enda av dem som är totalt anti, faktiskt tog mej på orden och en dag säger ”Tack, detta öppnade mina ögon, idag tog jag en kort promenad”. Minsta steg är ju en förbättring, särskilt om man står på noll från början.
För det här är ju inget jag hittat på själv. Det är säkerställt genom år av forskning och studier. Det är så här det är. Fysisk aktivitet hjälper! Det kan skjuta upp sjukdomar och hjälpa oss att klara tuffa behandlingar. Alla vet detta. Varför är det ändå så många som inte bryr sej? Vad kan vi göra för att få fler att ta detta på allvar och börja röra på sej? För att fler ska få ett längre och friskare liv. Det handlar ju om vårt liv!
Jag vet inte om jag lyckats skriva detta utan pekpinnar, det får ni avgöra. Medan ni läser och fundera, så tar jag en promenad. För att min kropp behöver det, för hälsans skull.
Hur mår ni? Våren börjar komma igång här i Stockholm och vi är så sugna på att åka iväg på långresa med husbilen igen. Men det får vänta lite, vi ska nämligen på äventyr med båt i Norge först 🙂
Under covid jobbade vi helt och hållet hemifrån som många andra. Och som ganska många, har vi även fortsatt med det. Eller… jag har ju nästan alltid jobbat hemifrån, men Martin har inte gjort det det förut. Nu sitter vi här, på varsin våning, och trivs himla bra med det. Det är nästan lite tråkigt och tomt när han åker in till kontoret någon gång i veckan.
Att jobba hemifrån är både praktiskt och ekonomiskt. Vi sparar massor med pendlingstid och pengar. Tiden lägger vi på vår hälsa och på att fixa nya maträtter och experiment i köket. Under coronaåren har rätterna flugit ut ur köket, just nu finns det nog runt 700 rätter i receptbanken på Du i Fokus. Kolla in där då och då så ni inte missar något gott 🙂
Söndag: Vitkålsgratäng med kyckling (13 P för hela gratängen )
Den här veckan rekommenderar jag som vanlig allt! Allt utom tisdagsfisken funkar i matlådan, linsgrytan är krämig och god, kycklingen med mozzarella är superenkel, kasslern och vitlöksräkorna är kanon till matlådan, filégrytan toppengod och passar även till fest, vitkålsgratängen passar till allt och är väldigt poppis när grillsäsongen kör igång. Testa allt, så missar ni inget gott 🙂
Jag älskar att höra vad ni tycker om vår mat när ni testat något och att se era bilder av smaskiga middagar gjorda med våra recept. Tagga @marlenerinda så jag inte missar det ni lägger ut. Jag vill se mer!
När jag satt på pendeltåget senast, såg jag mej omkring och verkligen tittade på mina medresenärer och tänkte: Vad drömde de om? Hur önskade de att deras liv skulle bli? Hur lever de idag? Finns drömmarna kvar?
På många av de arbetsplatser jag haft, har det funnits väldigt många som suckat och stönat över arbetet vi gjort och klagat högljutt över hur tråkigt allt är. Jag har aldrig haft bara ett jobb åt gången, utan fler – mycket för att tjäna pengar för att resa, men kanske även för att jag inte hade kommit dit jag ville. Jag har aldrig levt för att jobba, utan jobbat för att överleva och resa.
När man är liten är ingen dröm för stor, det finns inga hinder. Jag ville gifta mej i prinsessklänning, ha två barn, bli flygvärdinna och se världen. Sen ändras ju såklart drömmarna, till lite mer realistiska proportioner. Men mina drömmar har i stort sett alltid sett likadana ut och de blev till planer. Jag fick mina två barn och jag har rest, jag blev inte flygvärdinna, jag var för kort… men jo… jag gifte mej i en prinsessklänning också… iaf första gången. Sen då? När drömmarna blivit planer som realiserats, vad händer då?
Jag drömde vidare, jag ville testa livet i husbil och se ännu mer av världen. Även denna gång blev drömmen en plan och husbilen köptes in. Nu planerar vi för ett liv på heltid i husbilen. Den ska bli vårt hem. Karriär har aldrig intresserat mej, skivandet intresserade mej däremot och blev ett jobb. Att få resa och skriva om resorna är ju nästan bättre än att vara flygvärdinna 🙂
Jag drömmer inte om att bli en ”skjutjärnsreporter” utan nöjer mej med att få in lite pengar för det jag skriver. Men med både mitt och Martins jobb, kan vi både leva och arbeta från husbilen. Martin har både sitt drömjobb och lever sin dröm. Tänk så häftigt!
Å när jag då sitter där och tittar på mina medpassagerare så undrar jag om livet blev som de drömde om? Lever de sin dröm? Några gör det säkert, men långt ifrån alla. Jag vet hur den där euforiska känslan känns när man uppfyllt sin dröm och känner den där totala lyckan. Jag vågade. Jag gjorde det! Så ser jag på människorna runt mej och känner lite sorg… för dem som inte får känna den känslan.
Sorg för dem som bara går runt och klagar och som kanske inte ens drömmer längre. Jag vill så gärna prata med dem och fråga vad som hindrade dem. Försökte de ens att göra drömmen till verklighet? Eller kom de inte ens så långt? Vad hade behövts för att de skulle tagit sin dröm ett steg framåt?
Min dröm om husbil kunde gått i kras om jag inte träffat Martin. Jag hade förmodligen inte gett mej på att köpa husbil på egen hand… det hade nog blivit en utlandsflytt istället. Så visst kan det komma hinder på vägen, som kan vara oöverstigliga. Men det får inte stoppa oss från att sluta drömma! Och göra allt vi kan för att göra drömmen till en plan och sedan förverkliga den.
Hur många av mina medpassagerare har gjort det tro? Jag undrar faktiskt och skulle gärna höra varenda historia. Tänk ändå så mycket de måste ha att berätta. Alla har ju sin historia och jag skulle gärna höra just er. Vad drömde ni om? Blev livet som ni tänkt er? Lever ni er dröm? Eller finns det fortfarande något ni drömmer om och kämpar för att realisera? Berätta!
Då går vi in i mars och första vårmånaden enligt almanackan. Vi överlevde vintern! Tjoho!
Nu är det ganska precis 4 månader eller 16 veckor kvar till midsommar. Sätter man ett viktmål, så vill man ofta ha det uppnått till midsommar eller nyår – så hur går det för er?
Det där som ni bestämde 1/1, hur går det med den planen? Min plan håller helt ok! Jag gick upp lite i vikt under förra vintern och kunde inte förstå varför. Ända tills jag började fundera på hur jag faktiskt mår och insåg att mycket är konstigt i kroppen. En tur till farbror doktorn visade att min kropp mår kass, nu har jag fått lite hjälp och mår bättre. Så snart är vikten där den ska igen.
Jag har iofs inte längre en siffra som mål, utan en känsla. Men jag vill vara normalviktig (krav från mina läkare) och samtidigt ha en frisk kropp och det får gärna synas en och annan muskel. Så jag kämpar på med träningen tre gånger i veckan och de dagliga promenaderna. För att kroppen behöver det!
Om du inte kommit igång än eller halkat av banan är det dax att fundera på DITT varför! Göra upp en plan och sätt ett rimligt mål. Sen tänker du inte mer utan gör! På 16 veckor hinner man en hel del faktiskt. Även om du bara tar ett par hekto i veckan, som är min takt – så blir det faktiskt drygt 3 kg! Så använd mitt mantra och #fuckinggördetbara 🙂
När det blir ljusare känns allt lite lättare, tycker jag. Man bryr sej om sej själv på ett annat sätt lixom. Vi gör lite nya matexperiment igen, recepten kommer vart efter vi hinner skriva dem i Du i Fokus.
Som ni ser så är det en hyfsat ”smal” vecka med låga Points, så vi passar på att göra mängder med matlådor till kommande veckor. Allt den här veckan funkar faktiskt i matlådan. Så gör extra mycket Pulled Chicken och ha till taco, sallad, wraps – funkar till allt! Och ni måste testa kasslergratängen, enklare blir det lixom inte 🙂
Nu har det gått ett år sedan min svärmor dog. Då stod vi där och hade ingen aning om vad som behövde göras. Nu vet vi betydligt mer och tänkte spalta upp lite hur allt går till när döden blir väldigt närvarande.
Lite hade jag väl tänkt innan, men inte tillräckligt mycket, insåg jag snabbt. Vi fick dödsbudet vid 10-tiden på förmiddagen och direkt kom frågorna: Vad måste vi göra direkt? Vad kan vi vänta med? Vad ska vi göra och vad får vi hjälp med? Hur planerar man en begravning? Det var sååå många frågor!
Man kan väl säga som så att nästan inget går automatiskt. Man får dödsbudet och kan hämta ett dödsintyg hos begravningsbyrån efter några dagar. Thats it, typ.
Vad måste man göra direkt?
Svärmor bodde på ett vårdboende, de ville såklart att vi skulle hämta hennes saker så fort vi kunde. Man brukar få månaden ut på sej, men ibland bara någon vecka. Det kanske beror på när i månaden det är? På ett boende har man ju betalat hyra på hela månaden. Vi fick dödsbudet på en torsdag och tömde rummet direkt på helgen. Detta kan alltså vara bråttom, men kanske inte akut. Vi tyckte det var lika bra att ha det gjort.
Däremot bör man kontakta begravningsbyrån ganska omgående. De har dessutom manualer på hur allt går till och kan hjälpa till med det mesta, om man vill. Att kontakta dem, betyder inte att man börjar planera begravning direkt – utan bara att det finns en kontakt som man kan be om råd, stöd och hjälp av.
Det är också smart att omgående avsluta personliga saker som tex abonnemang (tex telefon, tv), försäkringar och annat. Är man två som bott tillsammans, måste tex elabonnemang och sånt som tillhör bostaden skrivas över på den efterlevande. Kanske behöver även bostadskontrakt ändras. Då behövs dödsintyget.
Begravning
Oj, så mycket man ska tänka på kring begravningen! Vi visste på ett ungefär vad svärmor önskade, viket såklart underlättade, men inte exakt i detalj.
Det finns bra manualer, men enkelt kan sägas att man först och främst ska besluta om det ska vara ceremoni i kyrka eller kapell. Mycket angående ceremonin beror på om personen varit med i svenska kyrkan eller ej, har man inte varit det – får man inte begravas i kyrkan. Men kapell är likvärdigt, kanske lite mindre formellt bara. Jag tycker att kapell är mer personligt än en stor kyrka.
Skall personen begravas i jord eller kremeras? Oavsett så måste man välja kista för ceremonin, men även urna om det ska vara kremering. Kistor är dyra! Man får faktiskt bygga sin egen om man skulle vilja det. Jag har sett att fler och fler händiga personer gör det.
Ska det vara annons eller ej? Vad ska isf stå i annonsen? Ska begravningen vara för alla eller bara för närmaste familjen? Finns det önskemål om klädsel? Vilka kläder ska den avlidna begravas i? Ska det vara minnestund efter och vad ska det isf bjudas på där. Behövs det personal till minnesstunden?
Blommor
Jag trodde väl aldrig att det skulle vara så svårt att välja blommor. Vi visste ju precis vad hon tyckte om. MEN det fanns inte såna blommor på vintern… allt runt blomsterarrangemang kan begravningsbyrån hjälpa till med, men då blir det mycket dyrare än om man gör det själv. Överhuvudtaget är det väldigt många kostnader, som man kanske inte tänker på.
Så får man datumet för begravningen och det är dax att ta avsked. Då ska man ta beslut om dekorationer runt kistan. Hur många ljusstakar? Ska de vara i olika storlek eller samma? Hur ska de vara placerade? Vilken musik? Ska någon sjunga? Ska någon spela? Kan vi ta med musik själva? Japp, det kan man och det gjorde vi.
Bouppteckning
Så var det det där med bouppteckningen. Fy vilket meck! Detta kan man också låta begravningsbyrån sköta, mot en kostnad förstås. I vårt fall var allt ganska enkelt (en make och en arvinge, inga tillgångar eller skulder), så det skulle vara lätt att göra själv. Men inget är lätt när man är i sorg eller när det händer andra saker runt omkring.
Till att börja med så ska man bestämma vem som ska stå som dödsboägare. Vi bestämde att det skulle vara Martin. Det innebär att alla samtal och brev ang dödsboet går till den personen. MEN, har personen bott på ett hem/boende innan så går det inte att göra adressändring (då ändras adressen för alla som bor där) – därför måste man ha kontakt med boendet ett bra tag efteråt för att veta om/när det kommer post dit.
Den avlidnes bankkonton fryses ganska omgående efter dödsfallet och är sedan stängda tills bouppteckningen är färdig. Vet inte hur det fungerar om man har gemensamt konto, kan vara bra att ta reda på om man har det. Den efterlevande måste ju kunna betala räkningar på något sätt…
I vårt fall skulle en deklaration göras efter ett par månader och vi trodde i vår enfald att man skulle kunna avsluta allt med det ekonomiska eftersom hon dog så tidigt på året (februari). Så enkelt är det minsann inte. Vi får göra en ny deklaration i år och efter den är allt avslutat, drygt ett år efter dödsdatum alltså. Missa inte deklarationen, det är lätt hänt i röran.
Bouppteckningen kan fyllas i elektroniskt, men måste skrivas ut för att kunna signeras och skickas in. Att tänka på när man fyller i den är att läsa ordentligt (vi missade något litet kryss) och att den måste påbörjas inom tre månader från dödsdatum. Sen tar det lång tid innan allt är klart, i vårt fall 3-4 månader. Å det är först då som bankkonton kan avslutas. Att avsluta bankkonton tar också en jäkla tid, även här var det en handläggningstid på 1 – 2 månader.
Sen är det alltså över med det byråkratiska. Å där är vi nu. Förutom den där deklarationen som vi får inom kort och bara ska skriva under och skicka in. Hur konstigt som helst att göra när svärmor varit död i över ett år.
Jag tror att jag har kommit ihåg allt, detaljer har en tendens att glömmas bort. Men det är väl inte så krångligt egentligen, om det inte finns flera bröstarvingar, särkullsbarn eller andra efterlevande som kan komma på fråga vad det gäller arvet. Eller om man inte har massor med pengar, fastigheter eller andra tillgångar. Så var det inte den här gången, alltså kunde vi göra det själva.
Men nästa gång låter vi begravningsbyrån fixa allt. Det räcker med att ta alla beslut runt begravningen, sånt som man måste göra. Allt annat får någon annan göra, det får vara värt den utgiften. Känns lugnast så.
Att tänka lite på detta för egen del är ju inte så dumt. Att skriva ner lite, eller i detalj, hur man vill att ens begravning ska se ut hjälper mycket. Men vi svenskar är ju lite rädda för att prata om döden, det är lite som att ”pratar vi inte om den – så finns den inte”. Men det enda vi faktiskt helst säkert vet, är ju att vi alla ska dö. Och när den dagen kommer ställer vi till en del problem för våra nära och kära, särskilt om vi inte pratat om allt innan.
Så var inte rädda! Prata och skriv ner. Det är en kärlekshandling faktiskt. Att ta ansvar även för sin död och att skydda och hjälpa sin familj inför det som komma skall. Jag har gjort det. Har ni?
Sista hela veckan i februari. Det är sol, regn och snö om vartannat, men det är iaf plusgrader nästan hela tiden och fåglarna sjunger som galna. Så våren är nog på g, promenaderna börjar bli riktigt härliga!
Förra året väntade vi på torra vägar, så vi kunde åka ut med husbilen. I år har vi redan varit ute, de där vinterdäcken var verkligen guld värda! Än så länge har det bara varit ute över någon helg, men vi planerar för en längre tur i påsk. Då hoppas vi kunna upptäcka en ny rolig plats i Sverige.
Tills dess kör vi på som vanligt här hemma, vi går och går och går. Hälsotänket fortsätter, vi kom ju så långt under pandemin och jag mådde så bra i kroppen. Tanken är att komma tillbaka till den känslan.
Som jag brukar säga så har begreppet hälsa rätt många delar, en är fysisk aktivitet, en annan är sömn och ytterligare en är, enligt mej, glädje. Vi behöver skratta! Gör ni det?
Kosten är dock den viktigaste delen, detta äter vi nästa vecka:
Det mesta den här veckan är lättlagat och allt utom kräftorna passar i matlådan. Ni måste testa kycklingen med tomatsås, fisksoppan, tacogrytan och rulladerna – sååå gott! Här ska vi fylla frysen, så vi har till lunch på dagarna. Matlådor underlättar massor!
Nu är det drygt en månad sedan vi kom hem från Mauritius och vi har hunnit att summera resan. Här är lite att tänka på inför bokning, avresa och saker att göra där.
Mauritius är en ö i Indiska Oceanen, utanför Östafrikas kust. Ön är ungefär lika stort som Gotland, inte så stort alltså – ändå tar det rätt lång tid att ta sej mellan två platser. Vägnätet är helt ok, men trafiken är ganska hetsig och vägarna är krokiga och smala. Här är frodigt och grönt med azurblått, alldeles klart vatten.
Innan man bokar ska man fundera på var på ön man vill bo och om man ska bo på samma ställe under hela vistelsen, eller byta. Vi visste ingenting om läget, skicket på stränderna eller närheten till butiker osv. Vi valde hotell så nära vattnet vi kunde, med nivåskillnader och trappor för att det skulle vara så få barn som möjligt och vi vi ville ha ett lite mindre hotell med fin trädgård. Mer än så visste vi egentligen inte, men det skulle visa sej att Silver Beach Hotel på östkusten har en av Mauritius finaste stränder. Kritvita fina stränder med azurblått vatten och en otroligt vacker soluppgång. Vill man ha solnedgång istället ska man bo på västkusten och i Flic ´n Flac har vi hört att stränderna också ska vara fina.
Sen är det den där frågan som är lite känslig för vissa; halv- eller helpension eller kanske all inklusive? Men den är relevant här, för på många platser finns det absolut ingenting utanför hotellet. Som där vi bodde. På vårt rum fanns inga kokmöjligheter, inget supermarket eller restaurang inom gångavstånd. All inklusive var helt enkelt enklast. Valet föll på Silver Beach Hotell i Trou d’Eau Douce, ett mindre hotell alldeles vid stranden. Här trivdes vi otroligt bra!
Så! Alla beslut är fattade och resan är bokad. Vi valde att boka en sk reguljär charter med Ving, på så sätt gäller paketreselagen om något händer. Det var väldigt smart under covid, då blev vår resa till Bali inställd och utan att ens lyfta telefonluren satt pengarna på kontot inom några dagar. Så vi kommer nog att fortsätta boka på det sättet.
För att komma in i Mauritius måste man fylla i en hälsodeklaration, som helst ska skrivas ut och visas upp vid passkontrollen. Har man missat detta så finns det ett par datorer och skrivare på plats, men det var rätt många som stod och väntade på sin tur. Enklast att göra hemma alltså.
Flygplatsen är ganska liten, det går hyfsat snabbt att få väskorna och komma ut. Då kan det vara bra att veta att man inte får åka lokalbuss med resväskor. För att komma från flygplatsen till hotellet måste man alltså åka taxi och det finns mängder direkt utanför. Men som på alla andra ställen försöker de såklart att tjäna lite extra på dumma turister. Vi bodde nästan längst bort (ca 5 mil) och hade efterlyst taxi på en FB-sida om Mauritius. Priserna varierade väldigt, från 3500 Rupies till 1500 Rupies. Enklast är att dela med 4 för att få svenska värdet.
Man brukar säga att man får vad man betalar för, men faktum är att vi senare fick veta att 1500 är priset för en taxi FRÅN vårt hotell till flygplatsen. Ekonomiska (snåla?) som vi är så valde vi erbjudanden från den som var billigast och fick således ”rätt” pris direkt. Vi valde Kevin från My Magical Moments (finns på facebook) för att han var trevlig och svarade på mina en miljon frågor via WhatsApp. Han var så trevlig att vi direkt bokade en dag i Port Lois med honom.
Något vi är många som funderar på är mobil, internet och surf. Iaf gör jag det oavsett var jag ska eftersom jag behöver jobba var jag än befinner mej. På Mauritius finns ett sk turist-SIM-kort som är ett abonnemang som löper i två eller fyra veckor. Vi valde obegränsat för fyra veckor och betalade ca 500 Rupies vardera. Detta finns vanligtvis på flygplatsen, men inte helgdagar och vi kom en sån… Men Kevin tog med oss till en bensinmack där vi kunde köpa det enkelt och det funkade klockrent hela tiden. Man måste visa passet för att få köpa SIM-kort.
Vad gäller valuta så kan det vara smart att växla till kanske 2000 Roupies innan, så man har till taxin från flygplatsen. Alternativt växla eller ta ut pengar på flygplatsen. Om man vill ta med pengar och växla på plats, är det smartast att ta med Euro eller dollar, men det är inte jätteenkelt att hitta växlingskontor. På vårt hotell kunde man inte växla, men i Port Louis fanns det många kontor. Tänk på att man måste kunna uppvisa pass för att få växla.
Glöm inte adapter! På många hotell kör man med dubbla kontakter, så att alla sladdar ska funka – men det är ändå säkrast att ta med en adapter OM det inte skulle finnas eller om man vill ladda sin telefon på tex en restaurang eller flygplatsen.
Och packa ner ordentligt solskydd med hög solkyddsfaktor. Solen är starkt och det fläktar från havet, det är lätt att bränna sej rejält.
Vad MÅSTE man göra på Mauritius?
Man måste såklart ingenting, men har man åkt så långt och till ett så fantastiskt land så finns några saker som jag ändå måste rekommendera lite extra.
Kan man så tycker jag att man ska besöka ett lands huvudstad. Det visar en hel del hur ett land är och fungerar, men kanske ändå mer hur lokalbefolkningen lever längs vägen. Det tar drygt två timmar att åka från Trou d’Eau Douce till Port Louis som ligger på andra sidan ön. Vi ville ta lokalbussen, men den skulle ta minst tre timmar enkel väg – så det fick vara. Det blev taxi med guide istället, visst kan man hyra bil men då ska man vara medveten om att det är vänstertrafik och väldigt svårt att hitta parkering. Jag tror att vi betalade 2500 Rupies för en hel dag och vår guide var så himla bra!
På sydvästra sidan ligger Chamarel och där finns en massa intressanta platser, bla 7 Coloured Earth som är en nationalpark med kaffeplantage, ett häftigt vattenfall, jättesköldpaddor och sjufärgade sanddynor. Detta var en riktig höjdpunkt som jag hoppas att ingen missar som är på besök här. Parken ingår i de flesta rundresor som arrangeras, om inte – såg till. 7 Coloured Earth är ett MÅSTE när man är på Mauritius!
Det kryllar av teplantage på ön och te är en av de äldsta och viktigaste exportvarorna. Här finns även flera fabriker, som såklart är värda ett besök. Vi kollade in Le Bois Cheri som är en av de äldsta och största tefabrikerna. Redan 1892 startade de sin verksamhet och har numera guidade visningar i sin fabrik, samt teprovning av hela 14 olika sorter. Även denna ligger i Chamarel, bara ett stenkast från parken och ingår ofta i samma rundtur som parken och även ”rommeriet” här nedan. Rundturen i fabriken är jätteintressant och tar kanske 30-45 minuter. Teprovningen gör man sedan en bit bort i en restaurang på en kulle, med utsikt över teplantagen.
Även om man inte dricker eller kan något om rom, så är ett besök på ett romdestilleri en kul och intressant grej. Sockerrör och rom är också en viktig del av Mauritius ekonomi och stor exportvara. Eftersom vi var i Chamarel, besökte vi Rhummerie de Chamarel som har en lång tradition av romtillverkning. Här får man guidad tur i fabriken och provsmakning (9 sorter när vi var där) och om man vill kan man även äta lunch i den mysiga restaurangen. Det finns såklart en butik, men där är rätt dyrt – i stort sett samma sortiment finns på flygplatsen en hel del billigare.
Just nu pågår den största religiösa högtiden på Mauritius, vi var där när de förberedda alltsammans. Vi den heliga sjön Ganga Talao träffas en miljon hinduer, under en vecka. Det är stor fest, är man på ön ska man absolut åka dit. Jag såg bilder häromdagen från ett festivaltåg, så läckert! Här finns flera tempel, gudar kantar sjön där familjer ger gåvor till gudarna. Jag har aldrig sett så stora statyer eller så stora parkeringar, å de är förmodligen fulla nu… men åk dit om ni kan. Kommer ni någon annan tid på året, så åk dit ändå – det är ett fascinerande område.
Sist men inte minst ska man såklart ta en båttur till någon av öarna. Vi åkte motorbåt och missade hela charmen med en mysig båttur och missade även chansen att bada och snorkla från båten. Det får man om man tar en katamaran istället för motorbåt. Ut på vattnet ska man iaf och det vanligaste är att man åker till Iles aux Cerf. Där är fint, men vår strand var faktiskt finare och med färre turister. Kolla om det finns ett alternativ, annars: kör! Motorbåt inklusive lunch kostar 2500 per person om man åker en organiserad tur, annars 1000 med bara båten per person. Det finns en restaurang på ön, men den är dyr!
Mauritius är ju inte så stort, men det tar ändå rätt lång tid att ta sej mellan olika platser. Så gör inte allt på en gång. Ta lite i taget, kanske några saker som ligger nära varandra. Dessutom är det inte kul att åka bil i mörkret, då vägarna är rätt smala och de kör väldigt fort. Så det är skönt att vara tillbaka på hotelet innan det blir mörkt.
Att hyra taxi med chaufför och samtidigt få en guide på köpet är inte dyrt. Förhandla om priset, men var inte fräcka – de äger oftast sina bilar själva men har inga större löner. Ni kan ha som riktlinje att vi (jan-23) betalade 1500 för taxi från flygplatsen till hotellet, vilket är 4-5 mil. Och 2500 för en tur till Port Louis, med bil och guide för två personer. Som sagt; dela på fyra så får ni ungefärliga belopp i svenska pengar.
Mauritius är fantastiskt! Här finns massor att se och det ska man absolut göra. Visst är det härliga stränder, men det finns så mycket mer som berikar vistelsen. Passa på att uppleva en riktigt fin plats på jorden 🙂
Nu räknar jag ner till våren. Enligt almanackan ska den börja redan om några veckor. Det ser jag fram emot väldigt mycket! Fast den här vintern har varit helt ok. Inte jättekallt, mer än några få dagar och inte jättemycket snö heller.
Vi försöker ta våra två dagliga promenader, en är enkelt – två är knepigare. Men vi pushar varandra så mycket vi kan, det är alldeles för enkelt att stanna inne i värmen. Träningen däremot är det inga problem med alls, den gör jag i mitt solgula träningsrum 🙂
När man tänker hälsa så är det ju rätt många delar som ska stämma, fysisk aktivitet är bara en av dem, återhämtning, kost och skratt är några andra. Får kroppen inte vila blir det katastrof i längden, bra kost vet vi alla hur viktigt det är – men även att skratta ordentligt behövs också. Det var det där med balans, som ibland kan vara rätt svårt – men så viktigt.
Hela veckan är hyfsat snabb- och lättlagad och det mesta funkar även i matlådan. Så passa på att fylla frysen till dagar då man hellre gör något annat än står vid spisen. HÄR finns tips på mat som passar till Alla Hjärtans Dag.
Vi börjar få tillbaka inspirationen och tiden för att hitta på nya recept. Så ha koll på Du i Fokus, där kommer nya recept varje onsdag och lördag.
Efter en helg ute med husbilen, ser vi ännu mer fram emot vårens och sommarens resor. Några platser tycker vi lite extra mycket om och återkommer gärna till 🙂
Vi fick hem Peppe i slutet av juni-21. Ingen av oss hade campat, vi visste ingenting om husbilslivet. Men vi gick på magkänsla och sunt förnuft och redan första natten var vi fast. Vi älskar husbilslivet och är så otroligt stolta och glada över att vi vågade slänga oss ut i detta liv som var helt okänt för oss.
Här är några av våra ställplats-favoriter, med bilder och filmer som visar allt.
Skokloster
Film från första övernattningen
Vår första natt fricampade vi på parkeringen vid Skoklosters slott. Här står man för en hundring när slottet är stängt. I priset ingår att man får låna caféets toalett under deras öppettider, när det är stängt finns en bajamaja uppställd vid parkeringen. Här finns ingen dusch, tömning eller påfyllning, men man kan gå runt i den vackra trädgården i solnedgången helt utan trängsel.
Vi var kanske 4-5 bilar som stod med gott om mellanrum. Man står precis vid vattnet och det är helt tyst. En så himla bra början på vårt husbilsliv! Här gjorde vi en av våra första filmer, den är lite rörig, så vi måste nog åka tillbaka och göra en ny 😀
Påskallavik
Film från Påskallavik
Den lilla strandnära ställplatsen strax norr om Kalmar är också en plats vi återkommit till. Här är inte helst tyst, mycket ljud kommer från måsarna… men här är så mysigt. Man står praktiskt taget på badstranden, iaf med bara en typ gångväg (fast det rullar några få bilar där) mellan ställplatsen och stranden. Nu när vi har en husbil så kompromissar vi inte! Kan vi bo nära vatten så gör vi det 🙂
Här finns både toa, dusch, tömning och påfyllning, samt ett litet hamncafé och nära till matbutik och en spännande trädgård.
Arontorp
Film från ställplatsen
En ny ställplats som ligger precis vid Ölandsbron (på Öland) som vi testade när det knappt ens hade öppnat. Öland är vårt paradis och vi älskar såklart kroppkakor, Arontorp har bland det bästa! När de öppnade ställplats blev vi mer än nöjda. Här finns allt man behöver med toa, dusch, påfyllning och tömning, stora fina platser, gräs under fötterna och närheten till fastlandet. Dessutom med en riktigt trevlig ägare, sånt är viktigt!
Kåseberga
Film från ställplatsen
Ställplatsen utmed Skånes Östra Kustväg är kanske inte jättefin, men den ligger så rackarns bra att den får vara med på vår lista. Den har sin charm på nåt sätt. Här finns toa, dusch, vatten och tömning av toa, men inte av gråvatten. Men det är närheten till Ales Stenar som är grejen! Med bara tio minuter till stenarna kan man se dem både vid soluppgång, på dagen och när solen går ner – magiskt alla tider på dygnet.
Kattugglan
Film från ställplatsen
Längs E4:an mellan Ljungy och Kånna ligger den urmysiga ställplatsen Kattugglan. Trots sitt läge, brevid en ganska hårt trafikerad väg så föll vi pladask för den här platsen. Här finns 4 platser med el, på ena sidan vägen och sedan ytterligare ett tiotal utan el på andra sidan vägen, längs med ån. Här finns toa, dusch, tömning, påfyllning, en liten butik och världens mysigaste ägare. Nere vid ån finns hängmattor och grillplatser – här firade vi midsommar och hade så mysigt!
Gränna Hamn
Film från ställplatsen
Ställplatsen i hamnen skall inte förväxlas med den nya. Ställplatsen som vi trivs på och ofta återkommer till, ligger till vänster om man har hamnen framför sej. Granne med campingen. Här är väldigt enkelt, men finns toa, dusch, tömning och påfyllning och det är nära till alla Grännas mysiga små butiker, samt båten som går till Visingsö. Här avslutar vi ofta våra resor, sover en natt och tömmer toa och gråvatten innan vi åker hem.
Bräcke
Film från ställplatsen
Så himla mysigt!!! I Bräcke står man i en björkdunge precis vid vattnet, iofs nära tåget – men med öronproppar är det inga fara med det. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning. Och en stor bonus är att det bara är kanske 200 meter till Bräcke Glasscafé, där det finns herrejössesgod glass. De har faktiskt vunnit Glass-SM.
Självklart finns det många fler ställen, men dessa kommer jag på just nu. Tänkte ta några campingar i ett annat inlägg. Ska också sammanfatta heeela vår norrlandstripp med alla övernattningar vi gjorde under de nästan 6 veckorna vi var ute. Priser finns i filmerna, däremot har jag valt att inte skriva dem här.
Vi varvar fricamping med ställplatser och campingar. Allt beror på om vi behöver duscha, tvätta eller tömma toan. Men vi trivs bäst när vi fricampar och står ensamma eller med vänner någonstans vid en sjö. Sååå mysigt!
Dagarna rullar på…Vi försöker att äta bra, sova ordentligt, ta våra dagliga promenader och ta hand om oss. Det går hyfsat.
Vi gick ner lite i vikt under semestern, nu fortsätter vi. Liiiite kvar innan jag är tillbaka på målvikt igen. Födelsedagarna är iaf över. Det blev inga större utsvävningar i år, så vi klarade oss från plus på vågen. Det är konstigt det där att det är så lätt att lägga på sej, inte alls lika enkelt att ta bort. Men den här gången blev det alltså inte så 🙂
Nu märker man iaf hur det blir ljusare ute för varje dag som går, allt blir lixom lättare då. Tyvärr kom det en massa snö och det blev rejält kallt igen, men fåglarna kvittrar som galna, så det känns som det finns ett liv även efter vintern!
Nu går vi mot ljusare och lättare tider. Några av er siktar säkert på Beach 2023, jag siktar på HFRAL – Hälsa för resten av livet. Nu kör vi!
Alla veckans rätter passar i matlådan, måndagens mat behöver bara göras med riktig pasta för att funka. Så gör mycket! Det är svårt att välja veckans favoriter, men måndag, tisdag och lördag får det nog bli… tisdag, onsdag och fredag är tydligen era favoriter om vi tittar på statistiken.
Som jag sagt i flera veckor nu så är det snart semmeldax, HÄR finns recept på olika semlor. Har ni tid och lust att fixa storkok, så finns det mängder med recept HÄR.
Precis när vi skulle dra iväg till Arlanda, på förmiddagen den 1 januari, för att åka till Mauritius, fick jag veta att min fina vän Bert-Åke Varg var död. Idag var det dax för begravning och avsked, det var väldigt jobbigt men fint. Att Bert-Åke varit delaktig i planeringen syntes tydligt i dödsannonsen – Klädsel: Helst 🙂
Jag lärde känna Bert-Åke när vi jobbade med Phantom of the Opera på Oscarsteatern 1989. Han på scen och jag bakom, eller framför faktiskt – jag satt i kassan. I hela 35 år har jag haft förmånen att ha honom i mitt liv. Bert-Åke kom förbi innan föreställning varje dag, sa hej och satt en stund hos oss och pratade. Dagens höjdpunkt.
Hans gode vän Lasse Lönndahl gjorde detsamma, fast han inte jobbade med oss, han kom med PIX-godis till oss i stora kassar. De två hade känt varandra sedan de var unga och dog med bara några dagars mellanrum, begravs dagarna efter varandra och hade tom dödsannonserna sida vid sida. Det känns symboliskt och lite fint faktiskt, de följde verkligen varandra hela livet.
Jag slutade på Oscars efter ett par år, medan Bert-Åke skulle göra sin Monsieur Firmin i ytterligare 4 år. Han älskade rollen som greve och han älskade även oss som var med i produktionen. Det var en fantastiskt uppsättning och vi var otroligt goda vänner allihop och umgicks jämt. Lediga dagar träffades vi hemma hos någon eller på Djurgården där vi spelade brännboll och hälsade på Skansens elefanter som ofta var på dagens promenad när vi satt och åt i solen. En otroligt härlig tid.
Under åren hade vi sporadisk kontakt, mest via sms och senare Facebook. Men Bert-Åke ringde ofta fel till mej, det blev ett stående skämt till slut. Sista gången vi hade kontakt var fyra dagar innan han dog. Jag önskade honom god fortsättning på messenger och vi skrev fram och tillbaka till varandra innan han önskade oss trevlig resa och gott nytt år. Många hjärtan och smajlisar. Sen var han borta. Det kändes så otroligt konstigt, men var såklart inte helt oväntat. Han var ändå 90 år och svårt njursjuk.
Idag var det begravning. Jag bävade och mådde rätt dåligt innan. Men det blev väldigt fint, där musiken från Phantom gick som en röd tråd genom hela ceremonin. Vi från Oscars satt tillsammans och bröt väl mer eller mindre ihop när ouvertyren från föreställningen inledde alltsammans. Att höra kyrkorgeln pumpa på med de klassiska tonerna blev för mycket. Å det fortsatte bara, tom när vi från teatern kom fram för att ta farväl, fick vi ”vår” musik. Slumpen såklart, men kändes otroligt passande.
Bert-Åke dog med lackskorna på, bokstavligt talat, på väg till en konsert. Och begravningen gick i samma stil. Stiligt, pampigt men också med otroligt mycket värme och kärlek. Kyrkan var full och alla var där som det brukar heta. Defileringen runt kistan tog lång tid. Kistan ja… den var blå som havet, med en kompass längst fram och tampar längs sidorna. Som en båt, Bert-Åke älskade havet och båtar. Visste ni förresten att han döpte två av sina båtar till Freja. Såklart var rollen som Gustav i Rederiet en stor del av hans liv.
Jag tänker inte berätta vilka som var där, men vi var alltså några stycken från Oscars, några från Rederiet och sedan en mängd vänner och kollegor från hans otroligt långa och innehållsrika karriär. Precis som när Lilla-Babs dog så har jag inte hört ett enda ont ord. Bert-Åke var en av de snällaste, lurigaste, roligaste, vänligaste och fräckaste människor jag känt. Han var dessutom otroligt lojal och skyddade den som behövde det. Han vågade säga ifrån och säga till om han såg något han inte gillade. En sån vän som alla borde vara och få ha.
Så var det dax att lämna Mauritius och den härliga solen. Efter två härliga veckor och rejäl åkahemångest, var det dax att återvända till kalla Sverige. Det var länge sedan jag velat stanna så mycket på en plats, som jag gjorde den här gången.
Jag har alltid svårt att åka hem, eftersom jag inte trivs i Sverige eller i vårt hem. Men den här gången var det värre än vanligt. En känsla jag är väl bekant med när vi är ute med Peppe (husbilen) eller är i Gambia. Känslan av att stanna tiden och bara vara där man är, för att man trivs så jäkla bra. Den underbara värmen, de vackra stränderna och de långa, ljusa dagarna – asså… det finns lixom inget bättre.
Vi hade längtat så mycket efter värme och då snackar jag inte svensk sommarvärme, utan 30+. Den fick vi verkligen. Under två veckor hade vi inte under 26 grader någon gång, inte ens nattetid – vi har legat på 28-30 i skuggan på dagarna och kanske 26-27 på nätterna. För oss är det perfekta temperaturer och vi har verkligen njutit. Vi lever upp och min kropp fungerar. Men nu var det slut.
Vi fick behålla vårt rum ända fram till taxin hämtade oss vid 20-tiden och fick tom äta middag i restaurangen, trots att man egentligen är utcheckad kl 12.00. Hotellchefen gillade oss tydligen, lät och stanna och underlättade på så sätt hela dagen och hemresan väldigt mycket. Så vi kunde ligga i solen ända tills den gick ner, duscha och packa ihop oss och sedan äta lite snabbt och dra iväg till flygplatsen.
När man åker till en ny plats kan iofs resan dit vara jobbig, men då har man ändå något spännande att se fram emot. När man åker hem är allt bara jobbigt, det är inte det minsta spännande. Vår hemresa var närmare 22 timmar lång, dörr till dörr. Ändå gick det oväntat bra.
Mellanlandning i Dubai
Jag har insett mer och mer att jag gillar mellanlandningar, där man får gå av, sträcka på benen och röra på sej lite. Jag får väldigt ont i benen efter 6-7 timmar och det har varit väldigt jobbigt med längre flygningar. Nu när vi tvingats dela upp det mår jag mycket bättre. Så det kommer vi nog att fortsätta med.
När vi lyfte från Mauritius var det 27 grader varmt, när vi landade på Arlanda var det runt nollan. Helt ok för att vara januari. Det är rätt vidrigt när man kommer hem till massor med minusgrader och skillnaden blir väldigt stor i temperaturer. Ingen snö var det heller, så vi behövde inte börja med att skotta. Himla skönt.
Sedan vi kom hem har vi försökt att komma ikapp med både jobb och hemarbete. Det går sådär… vi har varit på Formex och några galor. Men längtar ut igen, det är ju så vi är. Å på fredag drar vi! Först ska vi klara av min födelsedag och en väldigt jobbig begravning, men sen blir det en helg borta från allt. Så skönt!
Och vi planerar redan för nästa vinters långresa. Kanske blir det den där Västindienkryssningen, eller så hälsar vi på vår by i Gambia… vi vet inte var det bär av – vi vet bara att det blir. Och att det blir varmt!
