Stackars Gunde Svan är sjuk. Det är tråkigt när någon är sjuk och man inte hittar felet, absolut. Men hur många är det inte som sitter i stugorna och är allvarligt sjuka men inte vet varför? Inte blir det några stora rubriker inte. Jag gick omkring med min sjukdom i över ett år innan jag fick veta vad som var fel och då hade jag bytt både vårdcentral och läkare flera gånger. Inte blev det några rubriker om det inte. Men det kanske är bra att det iaf blir rubriker nångång? Att inte ens en känd person kan få rätt diagnos direkt. Det visar ju ändå hur knepigt det kan vara att valsa runt inom landstingets väggar. Men det visar också att vi inte alls är lika mycket värda…

En annan grej som sjukvården måste bli bättre på är att lyssna på föräldrarna. Jag påtalade direkt på BB att Senior var annorlunda, men det viftades bort eftersom det var mitt första barn. Vad kunde jag veta om sånt? Idag sitter vi med många olika och mer eller mindre vanliga diagnoser, som tagit mycket tjat att få fram. Man MÅSTE lyssna på föräldrarna! De känner sina barn bäst, även om det är nyfödda barn det handlar om. Det ska inte vara som i Lilla Hannes fall. Hade man lyssnat och tagit föräldrarnas oro på allvar hade han kanske levt idag.

Å då är frågan hur stor del våra förtroendevalda har i detta? För mej spelar det ingen roll om man snor idéer från varandra, så länge det sker en förändring till det bättre. Vad bryr jag mej om VEM som kommer med ett förslag? Jag vill bara ha en sjukvård som fungerar. Självklart ligger de stora frågorna på politikernas bord, men det är ju ändå de som jobbar på golvet som måste vara lyhörda. Det är ju inte politikernas fel att Hannes dog. Det är personalens ansvar att ta hand om dem som behöver vård. I detta fall kan man inte prata om ekonomi, det handlar enbart om hjärta!

Idag ska vi besöka neurologen på Huddinge Sjukhus. Junior gick ju med sin huvudvärk i nästan 2 år, men nu verkar den vara nästan borta. Han får lättare ont i huvudet än andra, men fungerar ändå ganska normalt i vardagen. Vi får väl se vad läkaren säger idag. Det tog oss lång tid att bli tagna på allvar, och vi har väl inte fått så mycket hjälp. Läkarna vet inte vad de ska göra när det inte finns någon tumör, stress eller andra ”fel”. Men den hjälp vi fick gjorde iaf läget lite bättre och nu är han så gott som återställd.

Men man måste stå på sej och våga vara besvärlig. Är man för sjuk för att bråka själv, så måste man ha någon som kan bråkar åt en. Vi är inte värda lika mycket inom landstingets väggar, så är det. Frågan är väl om vi är lika mycket värda någon annan stans? Tror inte det faktiskt.

.

Det var ett härligt besked vi fick på eftermiddagen, att Ghanna får stanna. I sista minuten grep Europa domstolen in och stoppade utvisningen. Det är inte över än, men Sverige kan inte säga mer – nu är det upp till EU Domstolen att avgöra vad som ska hända.

Så får vi väl hoppas att även den svenska lagen kan ändras. Lycka till V och Kd, som redan för många år sedan protesterade mot lagens formulering. En av få frågor som de två partierna (som annars står låååångt ifrån varandra) är överens om  🙂

.

Nog för att det är illa att Juholt gjort en massa fel med arvoden och annat. Men det är inte det värsta tycker jag. Visst är det illa att sitta med 144 000 kr i lön per månad och snylta till sej ännu mer av våra skattepengar… MEN det är ännu värre, anser jag, att inte respektera demokratin som råder i Sverige.

Att hoppa av en tv-sänd debatt pga att man inte vill stå bredvid SD är värre. SD är invalda i riksdagen och ska ges precis lika mycket utrymme som alla andra partier. Även SD ska få föra fram sina åsikter och föra sin politik. Det spelar ingen roll vad Juholt och Ohly anser om saken – det är det som är demokrati! Att då hoppa av en debatt för att SD medverkar och för att de dessutom står med oppositionen är pinsamt. Juholt och Ohly respekterar alltså inte hur svenska folket ha röstat, utan anser sej ha rätt att göra sina egna regler.

I och med att de hoppade av debatten gav de SD fritt utrymme att driva oppositionens politik. De kunde i princip säga precis vad de ville utan att bli motsagda. Visst, Mp gjorde väl så gott de kunde… men S och V har ett stort ansvar att representera sina väljare. Det ansvaret tog man inte!

Att inte respektera vår demokrati är värre än att försöka mygla till sej några tusenlappar extra. Att mygla är inte bara omoraliskt utan även patetiskt när man sitter med såna inkomster som Juholt gör. Att svika hela sin väljarkår är däremot oförlåtligt. Alliansen kan bara tacka och ta emot, med en sån motståndare är valet 2014 redan vunnet. Men vilken tråkig valkampanj…

Nu är frågan den:
1. Kommer Juholt att avgå. Han har inte mycket val, men vill inte...

2. Vem väljer man då? Vem vågar?

Enligt mej finns det bara EN och det är Margot Wallström. Men hon vill ju inte och jag förstår henne. Hon är för bra och för smart för att bli partiledare. Hon är det bästa S har.

.

Att göra en pudel är för sent, nu finns det inte mer kvar för Juholt än att avgå. Blir han den partiledare som suttit kortast tid tro? Han kan helt enkelt inte vara kvar efter det sista man hittat å andra sidan är han den bästa valarbetare för Alliansen…

Men såna valarbetare som Juholt, Sahlin och Ohly har Alliansen valet 2014 som i en liten ask. Det är nästan så att Oppositionen lämnar Walkover. Fusk med ersättningar, att inte delta i tv-debatter och ge Sd fritt utrymme mm. En bredare gräddfil går knappt att ge Alliansen, både på gott och ont förstås.

Frågan är vem som är partiledare för S i valet 2014? Helt plötsligt är partiledarbråket inom KD en bagatell…

.

Jag måste säga att jag fascineras av alla ”affärer” bland riksdagspolitikerna. En del kommer fram i ljuset, men jag undrar hur mycket som göms undan? Oftast är det ju bara toppen på isberget som man ser. De flesta utnyttjar luckor i lagen. Kan man så myglar man, verkar det som. Hur många av oss som inte sitter i riksdagen försöker hitta avdrag som är mer eller mindre rimliga när vi gör vår deklaration? Ganska många tror jag…

Så jag är inte särskilt förvånad över att riksdagsmännen utnyttjar reglerna så mycket de kan. Att de sedan gör det ganska klantigt är en annan sak. Har man, som i Juholts fall, dessutom sett över reglerna och försökt förstärka dem… så är det ganska klantigt att fuska på det här sättet. Att sedan fortsätta framstå som att man missförstått allt och be om ursäkt till sina vänner på Facebook blir lite löjligt. Men det verkar även han själv tycka.

Hur länge kan han sitta kvar då? Han har ju klantat sej ganska rejält de få månader han suttit som ordförande. Har han lämnat något bestående minne som är positivt under den här tiden? Jag kan inte påminna mej om något faktiskt… Det är inte lätt att vara partiledare och det måste man väl fatta innan man tackar ja till nomineringen. ALLT man gör eller har gjort kommer att letas fram och visas upp i ljuset. Det vet alla som deltar i det politiska livet. Det är sånt man har med sej i bakhuvet även om man ”bara” kandiderar till kommunvalet.

Så… vad händer med Juholt nu?

.

Först var det KD, nu är det S som är i blåsvädret. Alf Svensson sa för några år sedan att det kunde tänkas att folk fuskade med de olika bidrag som finns, han möttes av ett ramaskri. Jag tycker att vi på senaste tiden har sett att fusket är ganska stort och att de som kan fuskar… några som inte kan försöker oxå och blir påkomna.

När det gäller Juholt så handlar det alltså om att han låtit skattebetalarna stå för hans hyra, trots att han bara kunde få ersättning för halva (som är nog så mycket kan man tycka). Regler är regler, tror inte att de är alltför svåra att följa. Men finns det kryphål så försöker man och blir man påkommen betalar man tillbaka – svårare är det inte. Säger man att det var ett misstag så blir man oftast förlåten… men den här gången blev det en polisanmälan. Så nu kanske det även blir böter.

Juholt ligger nog lite risigt till, å då har han inte suttit länge på stolen som partiordförande. I partiledardebatten på SVT imorrn vägrar han att vara med om S är tvungna att stå på samma ställe i studion som Sd. Då sa även V ifrån och sprang efter S… vilket innebär att Mp själva ska försvara oppositionens ståndpunkter och hindra Sd från att säga för mycket. Vore det inte bättre om S och V försvarade sin politik och inte lät Sd få större utrymme än de redan har? När blev principen viktigare än politiken för en partiordförande???

Som jag skrivit tidigare: det är väldigt skönt att stå utanför maktens korridorer just nu  🙂

.

Efter allt som händer överallt så bara måste jag samla tankarna och få ventilera lite. Det händer mycket inom politiken och särskilt inom Kd. Jag lämnade partiet för ett par år sedan och just nu känns det otroligt skönt att inte vara intrasslad i något politiskt sammanhang. Det skulle helt enkelt gå åt för mycket energi känner jag. Det är skönt att luta sej tillbaka och se på allt lite sådär från sidan lixom…

Sen var det det där med mordet på en kriminalvårdare idag på häktet i Flemingsberg. Asså… Tingsrätten ligger vägg i vägg med häktet och där ska jag vara hela dagen imorrn. Jag har ALDRIG haft ångest eller tyckt det är jobbigt att åka dit, men det har jag just nu. Inte pga rädsla för att något ska hända just mej, utan mest för att det kommer vara en massa media och skit vid tingsrätten. Jag har helt enkelt ingen lust att tränga mej förbi en massa journalister. Och här talar vi alltså om mej! Jag som aldrig haft något emot att synas i media, men heller inte strävat efter det. Jag som tagit varje tillfälle i akt att föra fram mitt budskap. Men jag har ingen lust med det just nu, jag vill bara ha lugnt!

Om några veckor är det ett år sedan den värsta veckan i mitt liv. En vecka då det hände alldeles för många sorgliga saker på en gång. Kanske är det det som påverkar mej? Hur som helst så har jag en väldigt okladdad almanacka just nu och precis så vill jag ha det. Om det är hippt att vara fullbokad och stressad så är jag väldigt ohipp och det tänker jag fortsätta med. Jag har nästan hur mycket tid som helst för den som vill och behöver det – glöm inte det om du har behov av mej. Bara att hojta  🙂

Har egentligen inget emot att jobba heller… men helst av allt skulle jag vilja innesluta mej i nån slags kokong med familjen och bara stänga världen utanför. Bara ha lugnt, tyst och fridfullt. Bara vi. Världen är galen – vad ska vi göra? Vad KAN vi göra?

.

Idag har jag varit och lyssnat på en massa kloka politiker från olika kommuner som prata om skolan, plan och bygglagen och våra äldre. Något jag engagerat mej tidigare i är ju förstås skolan eftersom vi slagit så mycket för att få rätt hjälp. Nu är detta snart ett avslutat kapitel för vår del, men självklart ligger det fortfarande i mitt intresse att se att våra elever med sk särskilda behov får hjälp. Men just nu är det annat som tar upp min energi…

Min lilla Farmor är 91 och ett halvt år gammal. Hon bor 7 trappor upp i ett hyreshus i Hovsjö i Södertälje. Min Farmor är trots sin ålder pigg och kan ta hand om sej själva ganska bra. Problemet är att hon har lite problem med balansen, ganska stora problem med minnet och har ganska många nojjor… som tex att låsa om sej och gömma nycklnaar, glömma stänga av spisen… ja, hon glömmer det mesta och vet inte alltid var hon är heller. Dessutom vågar hon inte gå ut och kan inte handla själv, inte pga sjukdom utan pga ålder och rädsla.

Vi har försökt att få ett boende åt henne på någon form av äldreboende eftersom det finns risk för att hon ska göra illa sej eller tom starta bränder. När vi sökt boende har vi dessutom försökt flytta henne från Södertälje Kommun till Botkyrka. Det har definitivt inte varit problemfritt kan jag säga.

Att ”bara” vara gammal och pga åldern ha svårigheter i den dagliga livsföringen duger inte som anledning att få ett äldreboende. Nope! Man måste vara sjuk! Att hon inte vet var hon är och glömmer en hel del riskfyllda saker spelar ingen roll. Är man inte sjuk, har man inget behov – punkt slut.

Nu har min pappa bråkat, ringt och tjatat och jag har tagit reda på olika alternativ och nu har vi fått ok på en lägenhet i Botkyrka faktiskt! Så uppfyller man inte kraven behöver man alltså en aktiv anhörig som kan driva frågan åt en och då till slut få rätt. Men det tog väl drygt ett år eller så… Problemet nu är att hon har tre månaders uppsägning på den lägenhet hon nu bor i… men men. Nu vet vi iaf att hon har en lägenhet på den här sidan om nyår och att hon kommer närmare alla sina anhöriga. Snart kan vi faktiskt hälsa på henne dagligen om vi vill  🙂

Idag fick jag veta att Botkyrka ligger på andra plats när det gäller viten för sina äldre. Man är alltså näst sämst i Sverige på att ta hand om och hitta boendeformer för sina gamla. Det är skandal! Å det är konstigt att inte lokaltidningen fått nys om detta. Botkyrka som är styrd sedan evigheter av Socialdemokrater som slår sej för bröstet och säger att allt är så bra. Man kanske inte borde ge mer pengar till clowner eller bygga nöjesfält för pengarna utan ta hand om vår gamla istället!

Vi har lyckats flytta min söta lilla Farmor, men alla andra då… som inte har någon som slåss för dem? Ska de vara tvungna att bli sjuka eller rent av dö innan de får bo tryggt på sin ålders höst?

.

Inom politiken finns det alltid en del historiska ögonblick, ett sånt är när en ny partiledare väljs. Alf Svensson är den partiledare som suttit längst, han satt i hela 31 år! När hans efterträdare, Göran Hägglund valdes, var jag och grabbarna på plats. Det spelar nog ingen roll vilket parti det gäller, att få vara  på plats när man väljer en ny partiledare är speciellt. Jag var dessutom tjänstgörande ombud, så jag var en av dem som röstade – för eller emot säger jag inte…

Jag har många minnen från festen efteråt. Ett starkt minne är när Junior går direkt fram till Peter Althin och frågar hur man blir advokat. Peter tar sej lång tid med sonen och svarar tålmodigt på alla hans frågor. Han säger bla att Junior ska vara duktig i skolan, tom bäst, vara trevlig och ha bra betyg och där direkt på plats lovar han sonen en praktikplats på sin advokatbyrå. Junior höll kvar sin tanke om att bli advokat ända tills det var dax att söka gymnasium, då ändrade han sej och skulle helt plötsligt bli elektriker. Så kan det gå  🙂

En annat bestående minne av den dagen är att jag träffade Uffe Larsson för sista gången. Uffe skötte underhållningen innan förhandlingen och vi hann prata lite snabbt med varandra. Han var så smal, men såg så lycklig ut. Det jag också minns är att en av strålkastarna inne på scenen började brinna… så nog hände det saker den dagen.

Nu har jag bytt parti, men är glad att jag fick vara med just den där dagen. Vad som händer med partiledningen och hur det snackas internt vet jag inte, det jag ser på facebook säger en del men långt ifrån allt. Men jag har en fast övertygelse och det är att man ska avgå om man inte ha ett starkt förtroende från sina ”undersåtar”. Det gjorde jag och det tycker jag att man ska tänka på vilken slags ledare man än är. Om inte de jag arbetar för tror på mej till 100 %, kan jag då fortsätta? Jag kunde det inte och klev åt sidan. Jag kan inte göra ett bra jobb om jag inte vet att jag har folks förtroende. Men vi är alla olika.

Ska bli spännande att se vad som händer. Jag har en fint och väldigt speciellt minne, det räcker för mej.

.

… idiotförklaras kvinnor!

Folkpartiet vill ta bort rätten att ta ut föräldrapenning för barn som kommer till sverige efter 3 års ålder. Jag kan förstå deras resonemang, men tycker ändå att de tänker fel. De vill även ta bort vårdnadsbidraget som vissa kommuner infört, som innebär att den som verkligen tar hand om barnen får pengarna; oavsett om det är mormor, pappa eller dagis. Folkpartiet påstår nämligen att detta är en kvinnofälla.

Jag var hemma, helt frivilligt, med mina barn i 10 år. Jag hade vårdnadsbidrag 1994-1995 i hela 10 månader och var tacksam för det lilla man fick då. Jag VALDE att vara hemma med barnen utan minsta bidrag och blev alltså nästan rik när jag fick hela 1900 kr i månaden ”för besväret”. Hade jag istället valt att ha barnen på dagis hade jag subventionerats med 5000 per månad. Samhället tjänade alltså på att ha mej hemma trots att jag fick betalt under en mycket begränsad tid. Jag tänkte själv och valde själv och visste konsekvenserna (dålig pension osv). Jag gick inte i någon fälla!

Fler än jag var galna nog att välja bort karriär och pengar för att ta hand om sina egna barn. Allesammans intelligenta kvinnor och män, självständiga och välutbildade. Alla följde vi vår egen tanke om att ta hand om våra barn på egen hand en mer eller mindre lång tid. OCH i samförstånd med våra partners förstås. I vårt fall gick vi omlott hemma. Barnafadern jobbade skift, så när han var ledig jobbade jag och vice versa.

Det jag vill få fram är att jag tror att kvinnor idag kan och får tänka själva. Det må finnas en liten klick där männen styr och tvingar kvinnorna till olika saker, men frågan är om de kvinnorna inte blivit tvingade till att stanna hemma ändå? Många kvinnor som kommer till sverige idag har en uppfostran att i först ta hand om barnen och familjen och sedan arbeta när tillfället ges. Vilket många också gör. Jag ser inget fel i att de är hemma med barnen en tid, för att senare gå ut i arbetslivet. Jag tror att de är kompetenta nog att avgöra detta själva i samråd med sin familj.

Vi har inte samma tanke om att lämna ifrån oss barnen i någon annans vård. I mina och många andras ögon är detta inte naturligt, men i många fall nödvändigt. Om man inte var tvungen så undrar jag om inte fler ändå skulle stanna hemma, om inte annat något år extra eller att fler skulle dela på den korta tid som barnen är små. Alla tycker inte att karriären är viktig. Det måste vi faktiskt acceptera.

Alla är olika. Alla kan och får tänka själva. Man kan inte lagstifta om allt.

.

Ska Adaktusson efterträda Hägglund som partiledare för Kd? Varför inte? Kd har ju haft både Siewert Öholm, Alice Timander och en massa andra sk ”kändisar” som medlemmar. Adaktusson står sej väl i konkurrensen tycker jag. Han är både kunnig och klok och man begriper vad han säger.

Eftersom jag inte är medlem i partiet kan jag ju tycka och tänka vad jag vill. Hägglund är en väldigt trevlig människa, som gjort en massa bra. Men nu tror jag att det är dax för Kd att göra en förändring om man inte ska trilla under strecket vid nästa val. Inom partiet vet jag inte om det finns någon lämplig kandidat… det skulle väl vara David Lega i såna fall, som faktiskt är medlem. David är också kunnig, pratar så alla förstår och han har erfarenhet av några av de (i mina ögon) viktigaste frågorna; handikapp och idrott.

Adaktusson? Tja… varför inte? Ska bli spännande att se hur detta slutar  🙂

.

Vi har haft en diskussion på Facebook angående dagis. En fd kollega har en son som nu har fått dagisplats, men föräldrarna har varit lite tveksamma. Jag vet egentligen inte varför de tvekat, om det varit för att han är så liten eller om de inte vet om de vill ha dagis eller ej. Iaf så la han ut frågan på Fb om det var han som var konstig som inte såg dagis som en självklarhet. Dagis är och kommer alltid att vara en fråga som delar föräldrarna i två läger och en fråga som alltid upprör.

Jag svarade honom förstås att jag aldrig haft mina ungar på dagis och att de ändå kommit ut på andra sidan som väluppfostrade och sociala individer. Men att jag alltid sågs som ganska udda som valde bort dagis/dagmamma. ALLA andra kommentarer menade att dagis är det bästa man kan ge sina barn. Då undrar jag hur man tänker… det BÄSTA??? Det bästa för ett barn måste ju vara att få vara hemma med sin familj! Så länge det är en normalt fungerande familj förstås… Jag tror inte att en enda 18-månaders unge skulle välja bort mamma eller pappas trygga famn för en dagisfrökens. Det spelar ingen roll vad någon säger om detta, jag kommer aldrig att tro något annat. För ett så litet barn är föräldrarna bäst! Längre upp i åldern är det en helt annan sak, men nu pratar vi SMÅ barn.

När föräldrarna ska återgå till sina jobb när barnet är mellan 18-24 månader handlar det alltså inte om vad som är det bästa för barnet, utan vad familjen har för behov. Å de flesta ska ju börja jobba och måste ha någon form av barnomsorg. I dagens samhälle är det svårt att välja ett annat alternativ än dagis, eftersom mor- och farföräldrar oftast är unga nog för att fortfarande arbeta och man skaffat sej ett för dyrt boende för att själv kunna stanna hemma.

Jag visste redan innan jag fick barn att jag ville ta hand om dem själv. Jag har inget emot dagis egentligen, det är bra att det finns för den som behöver det – men jag ansåg mej inte vara i behov av den servicen. Tack o lov var den blivande barnfadern inne på samma linje. Vi sparade alltså pengar innan killarna föddes för att en av oss alltid skulle kunna vara hemma hos dem. Min fd man jobbade skift och jag jobbade deltid/hemifrån och med vår buffert klarade vi ekonomin. När maken var ledig sprang jag iväg och jobbade och när han jobbade var jag hemma med killarna. Samma uppdelning hade vi sedan när vi skilde oss, så även när vi bodde på varsitt håll kunde killarna vara kvar hemma.

Men det sociala då? Hur lär de sej konfliktlösning? Det är detta dagisförespråkarna gapar om när man är hemmaförälder. Jo, eftersom andra föräldrar fick nys om att vi var hemma så tog de kontakt med oss. Efter en tid var det fler och fler som vågade ta steget att välja bort dagis. Till slut var vi 5-6 familjer med 1-4 barn som träffades flera gånger i veckan. Vi pysslade, åt, åkte till stranden och gjorde en massa andra saker tillsammans. Så nog fick de umgänge med både andra barn och vuxna. Vi höll sedan kontakten ända upp i skolåldern. Några började i samma klass och än idag har vi kontakt med några.

Jag tror det handlar en hel del om mod. Att våga känna efter i sitt innersta om man verkligen mår bra av att lämna ifrån sej barnet i någon annans vård, och sedan agera där efter. För mej handlade det om ren och skär egoism. Jag ville vara den första som såg de första stegen och hörde de första orden. Vara den första som såg alla framsteg. Jag ville ge mina barn en trygg bas att växa ifrån och inte lämna över det på en annan person med andra principer. Jag såg det som min plikt och skyldighet att uppfostra mina egna ungar till bra medborgare. Det var mitt och pappans jobb – ingen annans. Å jag visste att jag  med de här tankarna skulle skilja mej från väldigt många andra föräldrar.

Jag var också medveten om att jag var ganska ensam om att välja att ha mina mina barn hemma och att det skulle bli svårt att hitta andra barn och vuxna. Men det blev det inte! Jag fick mycket skit! Eller… VI fick mycket skit. Vi var ju faktiskt två om detta och min ex-man fick stå ut med många gliringar även han. Men vi trodde på det vi hade valt och barnen var nöjda och glada. Å ganska snart hörde de andra familjerna av sej och vågade ta efter oss.

Att gå emot något som är så självklar som tex dagis är tydligen bland det värsta man kan göra. Jag har ALDRIG sagt att dagis är dåligt, jag har ALDRIG sagt att man måste vara hemma med sina barn för att vara en bra förälder. Det enda jag gjort är att själv välja bort det och säga att det faktiskt går att ta hand om sina barn själv. Men oj va mycket skit jag fått. Efter en insändare jag skrev i aftonbladet, fick jag tom ett dödshot…

Vi har alla olika behov och man måste välja det som passar just vår familj bäst. Det kan ingen annan göra. Men man måste se alternativen och våga stå upp för det man tror på. Att påstå att dagis är det bästa för de SMÅ barnen är en lögn, men det kanske är det bästa alternativet för just den familjen.

.

Det var klart att man redan igår insåg att det som hände i Norge inte var någon skitsak, utan att det var på riktigt och att många var/skulle bli drabbade. Men att det var av den omfattning som vi ser idag, var svårt att förstå.

Tänk att som ung människa vara på ett läger med andra som tycker precis som jag. Man ser fram emot glada dagar med en del bus och roliga upptåg. Så kommer en man klädd i polisuniform och skjuter på både en själv och kompisarna. Hur ska man någonsin komma över det man sett? Kommer man att kunna lita på uniformerad personal i framtiden? Hur gör man för att gå vidare?

Jag tänker på Lilla M som jobbade i Oslo förra sommaren. I år är hon hemma i Uppsala, men hon har kompisar som åkt tillbaka för att tjäna enkla pengar. Jag har inte hört något så jag vet inte om alla hennes kompisar klarat sej. Hade hon varit där just nu vet jag inte vad jag hade gjort. Nu är jag bara tacksam för att hon är hemma.

Nordens oskuld togs igår. Terrordåd kan hända även här. Det enda som är ”bra” i allt detta är att det var en norrman som utförde dåden. Hade det vara en arab/muslim så hade läget sett ännu värre ut. Nu slipper iaf en hel folkgrupp att återigen bli utpekade och hatade.

Idag går allas våra tankar till de drabbade och deras anhöriga i Norge. Mycket mer än att sända en tanke kan vi tyvärr inte gör i nuläget.

.