Bläddra efter
Etikett: resa

Julbord på vatten

Julbord på vatten

Vi testar julbord för fullt och har precis som förra och förrförra året varit ute på vattnet och guppat. För två veckor sedan klev vi först på Birka Cruises och ett par dagar senare var det dax för Viking Cinderella. Två mysiga men helt olika slags julbordsupplevelser.

Vi gillar att åka båt, vi gillar bufféer och vi gillar jul – perfekt kombo faktiskt! Att kliva ombord på en varm och julpyntad båt när det är kallt och läskigt ute är så mysigt. En av årets höjdpunkter faktiskt.

Numera vet vi ganska väl vad vi har att vänta oss, men vi är alltid lika förväntansfulla inför att se årets förändringar och nyheter. Julpyntet på Birka har förstås legat i fokus sedan de började med sin galna vintervärld. I år var inget undantag, tvärtom! Nu skulle man nästan bli lite besviken om de inte satsade stort och pyntade alldeles för mycket 🙂

Det var alltså på Birka vi började. Vi var med när årets första julbord gick av stapeln och var först med att öppna dörrarna till härligheten. Matsalen var pyntad från golv till tak, nu med mer vinterkänsla än sagovärld. Fast där står ett sagoträd i mitt där man kan sitta och filosofera över vad man egentligen ser i bladverket. Så det finns en hel del fantasi och saga även i år.

Buffén är återhållsam och alldeles lagom stor och godisrummet är kvar. ALLT är väldigt gott, fläsksidan fick två tummar upp av Martin som älskar revbensspjäll och tyckte detta var ett superbt alternativ. Borden brevid suckade av välbehag över lutfisken, som de alltid gör på Birka – jag vet inte… jag tycker det är sådär… men den ska tydligen vara ovanligt fin på just den här båten. Sillen med chili var god och de nya rörorna gillade vi bägge två. Å sen fastande vi i godisrummet förstås, innan det var dax att komma in årets julshow.

Vi har gnällt lite på julshowen, att den varit för kort och inte riktigt sammanhållen – i år fanns inget att klaga på. Den var kort och gott suverän! Vid middagen gick det runt akrobater, dessa följde med in i showen och lyfte den till nya höjder. Man kan väl säga att årets jul på Birka är så mysigt, gott, fint och bra som det bara kan bli. Hur ska de kunna överträffa detta nästa år? Eller ens hålla samma nivå…

Sen gick vi alltså ombord på Viking Cinderella ett par dagar senare. Här är maten i fokus, så även i år. Vad sägs om 162 rätter?! Det är faktiskt heeeelt galet! Även i år är det Svenska kocklandslaget som designat julbordet och allt är sååå gott. Jag gillar den kryddade laxen och Martin gillade sillarna bäst. Vi hade en himla tur och hamnade vid bordet brevid en stor kör som underhåll med snapsvisor och sånger under middagen.

När man åker Viking på helgen är det ingen julshow, det var lite synd – men jag mådde dåligt och vi hade mysigaste hytten så vi drog oss tillbaka rätt tidigt ändå. På hemvägen gjorde jag om hytten till kontor och kunde jobba ikapp lite. Vi kunde gått upp i nattklubben senare och lyssnat på Miss Li, men det orkade vi inte.

Sammantaget kan man säga att vill man ha tindrande ögon, mys i kubik och julig underhållning – så är det Birka man ska åka. Vill man äta gott så magen står i fyra hörn, är det Viking man kliver på. Bägge båtarna har något för alla, allt beroende på vad man prioriterar.

Hittills har jag ätit fem julbord och imorrn blir det ett till, det sista tror jag. När ni kanske äter ert första är jag färdig för i år 😉

Å för er som undrar; nope, jag är inte trött på julmat. På julafton äter vi väldigt lite, där serveras egentligen bara skinka, omelett och någon sill. Det är inte så avancerat hemma hos oss. Förr var julen helig, numera kan jag faktiskt lika gärna åka bort. Det finns inga måsten för mej, mer än att jag gärna vill träffa mina barn en stund – bara det är ett projekt när de flyttat hemifrån och har respektive med egna traditioner.

Hur många julbord äter du? Hur ser ert julbord hemma ut?

Eva berättar om arbetet som intendent på Birka Cruises.

Eva berättar om arbetet som intendent på Birka Cruises.

Jag är precis som många andra nyfikna på arbetsuppgifterna och personalen ombord på ett fartyg, därför har jag pratat med några som jobbar på Birka Cruises. I våras träffade jag Magnus som berättade om sitt jobb som barchef på plan tio och i somras tog vi ett snack med Eva om hennes jobb som intendent. Är det som i tv-serien Rederiet tro?

Slår man upp ordet intendent får man bla upp detta ”Intendent (av latinets intendere, ’spänna’, ’sträcka’, rikta sin uppmärksamhet på), är titeln för en person med administrativa, redovisande eller liknande arbetsuppgifter på exempelvis ett museum, auktionshus, färja, universitet eller sjukhus.

Tills skillnad från de flesta andra uppgifterna på ett fartyg, så ser man inte riktig vad en intendent faktiskt gör. Vi har sett Eva massor med gånger i sin strikta uniform, hon ser nästan alltid stressad ut med telefonen mot örat. Men vad gör hon och varför är hon så stressad hela tiden?

-Mitt jobb är väldigt brett, man vet aldrig vad som händer. Man går upp på morgonen vid sju och går tillbaka till hytten vid tio och vet knappt vad som hänt däremellan.

Vad är en intendents arbetsbeskrivning?

-Man kan nog säga att det är ungefär samma sak som att vara hotellchef. När det gäller det kommersiella är jag ytterst ansvarig, men ombord på fartyget är det alltid befälhavaren (kaptenen) som är chef över allt och alla. De två är alltså högsta hönsen på fartyget och arbetar tillsammans, men ändå var för sej.

Eva har inte sett ett enda avsnitt av Rederiet, men har hört att hon inte är särskilt lik Uno och de andra ombord på tv-fartyget Freja. Det är inte riktigt lika mycket mygel, fiffel och båg i verkligheten 🙂

Innan hon började som indendent på Birka Cruises jobbade hon på Fonus som regionchef i många år. Hon tycker att jobben är rätt lika, att alla arbeten som chef är rätt lika överlag. det handlar mycket om information, marknadsföring och att ha hand om personalfrågor.

I hennes arbete som intendent ingår att hela tiden ha ett säkerhetstänk och tillsammans med säkerhetsansvarig ombord läggs mycket tid på just säkerheten. Det är mycket övningar, många möten och inspektioner både interna och utifrån. Det är både stora övningar och mindre, titt som tätt, för att alla ska veta vad som gäller i en akut situation.

På just Birka har hon ”bara” arbetat som intendent, men som ung var hon bla hyttstäderska på Sagafjord, vilket var ett smart sätt att se världen. Hon har också jobbat på Viking Lines kontor. Fartygsmiljön drar hela tiden och hon kan inte tänka sej ett bättre jobb,

Efter tio år på Birka längtar hon fortfarande till jobbet efter varje ledighet. Eva arbetar tio dagar och är ledig tio dagar. Hon älskar långkryssningarna som blir fler och fler och numera går till bla Visby och Tyskland.

-Ja! Långkryssningar är det bästa som finns, särskilt när man kan lära känna gästerna på ett annat sätt i och med att de är på lite längre. Höga Kusten är fantastiskt vackert, Visby är roligt, Tyskland är fint – alla har sin charm.

-Gillar du att kryssa?

-Ja!!! Jag åkte ut på sjön redan när jag var 22 och var ute i 4,5 år. Då åkte vi jorden runt och det var ett sätt att se världen samtidigt som man jobbade. Sen kom barnen och det blev ett uppehåll, men efter det kom jag tillbaka, det är något som drar med fartyg. Att segla in i nya hamnar, det är något särskilt med det.

Var åker du själv på semester?-

-Det kan bli lite allt möjligt. Min man spelar Backgammon som han åker lite överallt och spelar. Då åker jag med och kollar läget runt omkring. Men jag har ända sedan jag jobbade på Sagafjord sagt att jag en dag själv ska sitta där och bara bli uppassad, så jag har även varit på två ”riktiga” långkryssningar. En till bla Mexico från LA och en i Västindien, men det finns mycket tid kvar att göra fler.

Har du några roliga, galna eller speciella minnen från livet ombord?

-Man säger varje vecka att nu har jag sett allt, men så händer nästa grej. Det händer så mycket hela tiden, både bland gäster och bakom kulisserna, att man inte kommer ihåg någon särskild när man ska berätta. Vi säger ofta att man borde skriva ner allt galet, men det blir inte av. Men en gång var det säkerhetsövning och hela köket blev tomt på personal mitt under lunchsittningen, efter den gången såg man till att alla på ett ställe inte kallades till övning samtidigt.

Eva älskar verkligen sitt jobb, det syns. Jag frågar om söndagsångest och det är inget som existera alls – hon är alltid sugen på att gå ombord och kan i nuläget inte tänka sej att göra något annat.

Överhuvudtaget verkar personalen på Birka tycka väldigt mycket om sina jobb. Vi har varit på många gånger och träffar alltid bekanta ansikten som jobbat år efter år. Det är väl ett väldigt bra betyg för en arbetsgivare när de anställda längtar till jobbet.

På onsdag kliver vi på igen, då för att vara med vid årets första julbord. Vi kanske pratar med någon annan ombord då, vem är ni nyfiken på?

Balkonger på semestern

Balkonger på semestern

När jag stod på balkongen i Bol och tittade ut över havet insåg jag hur mycket jag tycker om balkonger när jag har semester. De får gärna ha förmiddagssol så man kan gå ut direkt på morgonen och vakna till där.

Jag har inte tänkt så mycket på det förut, men när jag började fundera lite över hotellrum jag gillat bäst så har de alla haft en trivsam balkong. Inte nödvändigtvis stora eller med utsikt över vatten, de har bara känts väldigt tmysiga.

Här är mina tre favoriter:

Den absolut bästa balkongen finns på kryssningsfartyget Brilliance of the Seas. Ska man åka på kryssning, så ska man ha en hytt med balkong . så är det bara. Det är värt precis vart enda öre!

På vår balkong satt jag och jobbade, tog härliga bilder och satt på första parkett under hela inseglingen till bla Venedig. Två veckor gick snabbt, en del av tiden tillbringades på balkongen. Vi hade gärna släpat ut madrasserna och sovit där någon natt, om vi kunnat 🙂

Nummer två på listan är på Bakotu Hotel i Gambia, i lägenheterna som ligger längs vägen. Balkongerna är vända bort från havet, men det gör inget. Soluppgången är magisk, man ser aporna som hoppar i träden, hör fåglarna och det är bara såååå mysigt. Jag älskar ljuden i Gambia och att sitta där på balkongen och bara lyssna är helt underbart. Sol från morgonen till strax efter lunch, solnedgången tar vi ändå gärna på stranden. Just de här lägenheterna är för familjer och jag rekommenderar dem verkligen.

Längst ner på topp-tre-listan kommer balkongen på Elaphusa Hotel i Bol. Den var skitstor med utsikt över Adriatiska havet, stranden Zlatni Rat och öarna runt omkring. Vårt rum var stort och fint, på fjärde våningen har jag för mej. Ett fint rum som jag gillade, men när jag såg balkongen älskade jag det. Som grädde på moset hade den både morgon- och kvällssol! Det första jag gjorde på morgonen var att gå ut på balkongen, snett åt vänster kunde jag följa soluppgången. Och på kvällen gick solen ner bakom hotellväggen åt höger. Sol heeeela dagen alltså!

Nu när jag skriver detta inser jag betydelsen av en balkong och hur mycket tid jag gärna spenderar där om den är rätt. I fortsättningen ska jag nog titta lite extra på just den detaljen när jag bokar hotell. Är balkong något du tänkt på tidigare?

Game of Thrones i Split

Game of Thrones i Split

Jag kan inte påstå att jag är något GOT-fans, jag vet faktiskt inte ens vem som tillhör vilken familj… men jag gillar serien och tycker det är spännande hur en hel värld har involverats i inspelningarna.

Game of Thrones har nämligen spelats in i en mängd olika länder och platser. Bara på Nordirland finns 27 inspelningsplatser! I Belfast finns den gigantiska studion, kulisserna står utanför och syns på långt håll. Det finns även en turnerande utställning som just nu är nerplockad och på väg till Madrid (öppnar 5 januari). Jag såg den i just Belfast i juni, aaamazing!

Hur många inspelningsplatser som finns i Kroatien vet jag inte. I Dubrovnik finns några, där har vi inte varit än, men vi besökte såklart det vi kunde när vi var i Split senast. I Split byggde man upp delar av Westeros, här finns bla grottan där Khaleesis gömde sina drakar. Mitt i Split finns nämligen det romerska Diocletians palatset och under det finns ett museum. Där finns ett stort rum som är perfekt som inspelningsplats och som fick tjänstgöra som drakarnas grotta. Man gör nästan ingen reklam för det och har nästan heller ingenting som visar detta eftersom man helt enkelt inte vill ha för mycket turister där som skulle kunna förstöra rummet som alltså byggdes på romartiden. Men vår guide berättade allt för oss 🙂

Men det finns något som man gärna visar upp och det är Game of Thrones Exhibition Museum, ett litet museum alldeles i närheten av palatset. Skillnaden mellan det här museet och det som är på turné, är att detta är skapat av fans. Frivilliga och hängivna GOT-fans har alltså avsatt sin tid, pengar och kunskap för att skapa kopior av kläder och vapen mm från serien. Sakerna är alltså inte äkta från serien, men väldigt fina och även tronen finns förstås här – i turistshopen tvärs över gatan.

Jag som kan jämföra med den turnerande utställningen tycker att detta är ett alldeles utmärkt alternativ! Det är inte så stort, men allt som ett fans behöver finns här och är välgjort. Kläder från serien, figurer i naturlig storlek, uppbyggda modeller av städerna, vapen och bilder från ett antal olika inspelningsplatser. Och! Ett drakhuvud (förstås) finns i fönstret! Allt ackompanjerat av musik från filmen. I turisthopen tvärsöver gatan kan man ta bild av sej själv sittande i tronen och köpa souvenirer.

Museet är fint, allt är väldigt välgjort och jag kan tycka att produktionsbolaget borde vara så pass imponerade, och även hedrade, att de faktiskt kunde skänka något original så de hade något extra att visa upp. Jag tycker iaf att man ska leta upp det om man är ett fan, det är absolut värt ett besök.

Strax ovanför citykärnan finns även ett gammalt slott där man spelade in flera scener, där var vi dock inte – kanske nästa gång. Då ska vi nog försöka kolla in Dubrovnik också 🙂

Det är rätt kul att besöka platser som man sett på film. De ser ofta inte alls ut som man tror faktiskt, ibland heeelt annorlunda!

Är du ett GOT-fans? Har du varit på någon inspelningsplats kanske? Eller skulle du vilja besöka en, isf vilken? Du kanske hellre skulle vilja kolla in något från någon annan serie?

Lovrečina enda sandstranden på Brac

Lovrečina enda sandstranden på Brac

Dagen efter VM åkte alla tävlingsdeltagare på en liten rundtur, den som jag redan varit på två gånger – så vi tog ledigt! Fast när vi är lediga så blir det inte särskilt ledigt ändå…

Vi hade hört talas sandstranden Lovrečina som ska vara den enda naturliga sandstranden på Brac och som dessutom låg alldeles i närheten av vårt hotell. Självklart måste vi se den! Hade jag varit piggare hade vi gått dit, det var ca 5 km dit – men vid det här laget var jag rätt slut. Så det fick bli bilen… gör inte som vi…

Vi hade både karta och gps, ändå missade vi den lilla lilla avtagsvägen ner mot stranden. Till vårt försvar ska det väl nämnas att den där lilla vägen bar rätt ut i terrängen och var så smal att det inte ens gick att möta en bil. Tack o lov var ju turistsäsongen över, så vi fick inget möte. Detta är en stor anledning till att gå eller cykla dit, bilmöten vill man inte utsättas för där.

Vi hittade alltså ner till slut och visst var det en sandstrand. Inte jättestor, men helt ok. Under turistsäsong finns det solstolar och en liten restaurang, nu var det helt dött. Vi kom dit runt lunch och trodde att vi kanske skulle kunna äta något litet där, men det kunde vi alltså inte. Så vi satt på stranden en stund, såg oss omkring och tog lite bilder – sen åkte vi faktiskt därifrån igen.

Men vi hittade den! Den enda sandstranden på Brac, tror vi iaf… Väl värd ett besök under säsong, jag skulle gärna sitta där, äta och dricka något gott och bara njuta. Men då skulle jag alltså gå eller cykla dit 🙂

Årets galnaste och gladaste VM

Årets galnaste och gladaste VM

Så kom fredagen och anledning till att vi var i Kroatien, det var nämligen dax för VM i Olivplockning! Årets absolut roligaste händelse och förmodligen det vänligaste VM:et som går i världen 🙂

Vi tog oss från Bol till Postira på torsdagen och kunde i lugn och ro bekanta oss med deltagarna under kvällen. Tyvärr fick inte Sverige ihop något lag, vilket var lite snopet. Det var ju lixom det vi var där för… men men, det blir sällan som man tänkt.

Men vi fick återse laget från England, precis lika glada som förra året. Och laget från Montenegro som var mer revanschsugna är tidigare. Tyvärr var inte heller Holland på plats, men ett helgalet team från Polen hade tagit sej till Brac. Kroatien har vunnit de tidigare två åren, så den här gången satte man ihop ett VIP-team med kändisar från landet som inte har särskilt mycket erfarenhet av olivplockning. Allt för att ge vinstchansen till någon annan, jag sa ju att det är en vänlig tävling!

Så var det dax! Fredagmorgon och redan på frukosten var deltagarna laddade till tänderna. Kanske såg England och Polen lite trötta ut, de fann nämligen varandra direkt och festade loss rejält redan från början och slutade inte förrän på båten tillbaka på söndagen. Helt galna, men helt underbara!

Vi åkte med de gemensamma bussarna upp till kyrkans olivlund där tävlingen skulle gå av stapeln. Tävlingen har växt lite sedan första året, då 7 lag – nu 13. Det får bara plats ett par lag till, man vill inte byta tävlingsplats. Så var tävlingen igång, flinka fingrar plockade oliver under 45 minuter. I år var skörden riklig och rekord slogs. 800 kg plockades! Å nog såg vi ganska snart vem som skulle vinna, backarna med oliver var klart fler hos Montenegro. Det tog tre år, men nu satt vinsten som en smäck!

Å stackars England kom sist igen, med ett ännu sämre resultat otroligt nog. Men de var lika glada som alltid och lovade att komma tillbaka även nästa år. Love them!

Dagen var väldigt varm. Det var ca 23-25 grader i skuggan, men skugga såg vi inte så mycket av. Oss gjorde det inget, men deltagarna var bra slut. Medan de gjorde sin avslutande kunskapsquiz gick vi runt och fotade omgivningen. Utsikten från kyrkan är helt otrolig! Man är högt upp och ser hela vägen ner till kusten och vårt hotell.

Tävlingen avslutas med en gemensam lunch i eko-staden Dol. Samma meny som föregående år, böngryta med korv – jag tycker fortfarande inte om det 🙂

Oliverna körs sedan till ett ställe där de vägs och omvandlas till olja. Oljan tappas på små flaskor som deltagarna och vi andra får med oss hem. Överskottet går tillbaka till kyrkan, som säljer den antar jag.

Dagen efter tävlingen är det högtidsmiddag med prisutdelning och stor fest efter. Här är årets resultat, med förra årets inom parentes:

• Montenegro – 77,6 km (56,6)

• Bosnien & Hercegovina – 57,6 km (46,8)

• Sydafrika – 56 km (nya)

• Slovenien – 53,4 km (51,6)

• Slovakien – 53 km (nya)

• Kroatien – 50,4 km (67,0)

• Polen – 43,8 km (nya)

• USA – 41,8 km (44,0)

• Tyskland – 40 km (nya)

• Belgien – 37,6 km vann quiz (nya)

• Frankrike – 32,8 km (38,2)

• England – 22,6 km  (36,8)

Detta är något av det roligaste vi gör på hela året och jag hoppas att vi får åka igen. När jag fick inbjudan första året så gapskrattade jag, det var så sjukt – självklart ville jag åka! Nu ser jag fram emot det otroligt mycket, det är ju vänner man får återse och har kul med. Så nu får svenskarna skruva ihop ett lag så det finns en större anledning för oss att komma.

Det enda som egentligen krävs är ett lag med två män och två kvinnor. Olivvana är oviktigt, så länge du vet hur den ser ut och vad det är du ska plocka. Vad säger du? Vill du vara med 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

På tur i Split!

På tur i Split!

Jag har sååå mycket kvar att berätta om Kroatien! Om jag tar allt i kronologisk ordning så kanske jag får med det jag vill.

Vi var alltså i underbara Trogir för att åka vidare till Split. Även i Split hade vi sällskap av vår guide Ana som tog oss runt i staden som vi passerat flera gånger men aldrig egentligen sett. När vi gick runt sa Ana att hon känner en svensk, han heter Tony och dansar – kände vi honom kanske? Såklart vi gör! Fina Tony Irving var det förstås som hon menade 🙂

Vi installerade oss på hotell Cornaro, ca 10 minuter från hamnen i Split och granne med palatset. Det där med palats gjorde mej lite förbryllad… för mej är ett palats en stor byggnad med massor av rum och ett tak över hela kalaset. Detta var mer som ett öppet fort med bostäder innanför en tjock mur, men det kallas palats så då är det väl det då.

Split är väldigt fint och har en fantastisk strandpromenad. Här trängs restauranger, gatustånd och historia i salig blandning. Vi tog oss igenom stan, strövade genom gränder och lyssnade medan Ana berättade om allt vi såg. Jag passade på att köpa en hatt, 80 Krona, drygt 100 kronor. Jag har velat ha en solhatt, egentligen mest för att det är fult med keps och hatt gör sej bättre på bild. Jag vet inte om jag passar i det, men det struntar jag i 🙂

Vi hann testa två restauranger; Konoba Varos som vi åt en helt fantastiskt lunch på. Portioner stora som hus! Jag åt en risotto med lax och Martin åt nån Kroatisk specialitet med gnocchi och kött. På kvällen åt vi på Splits bästa pizzeria Guzt, jorå – den är betygsatt som bäst. Å det var väldigt goda pizzor, det som var bra var att pizzorna fanns i olika storlekar och kostade därefter. Vi behövde inte lägga oss hungriga kan man väl säga.

Strandpromenaden ja, såååå mysig! Innan vi fick bilen på onsdagen gick vi ytterligare en sväng där, samtidigt som vi gick till hamnen och hämtade våra biljetter till färjan. Split är väldigt fint, här finns mycket mer att se än vad vi såg. Lite till fick vi faktisk se innan vi skulle åka hem i söndags, återkommer om det.

Kommer ni ihåg min resa till Nordirland i somras? Den handlade mycket om Game of Trones och jag fick lite mer påfyllning av GOT i Split. Om detta ska jag berätta i ett annat inlägg. Är man GOT-fans så finns det en hel del intressant att se och göra i Split, vi såg en liten del. Mer om det senare 🙂


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Vi har blivit med hyrbil!

Vi har blivit med hyrbil!

Har ni kört bil utomlands? Det har jag! 700 mil genom Europa 2006, med en 11-åring som kartläsare och en 12-åring som underhöll oss med julsånger från baksätet. Vi kom dit vi skulle otroligt nog 🙂

Den här gången har vi GPS och jag som assisterande kartläsare medan Martin styr bilen med säker hand. Sedan älgkrocken gillar jag inte riktigt att köra bil.

Vi hade lyxen att få hyrbilen levererad till hotellet i Split igår. Vi bodde nära hamnen så det var enkelt att ta sej ner till färjan som skulle ta oss till Brac. Jag har varit på Brac två gånger tidigare och bägge gångerna har jag blivit skjutsad åt alla håll. Med bil skulle det bli en helt annan frihet.

Det kostar från 500 kr för 3 dagar, skitbilligt rent ut sagt! Vi hyrde vår i Split eftersom det inte finns så många uthyrare på ön. Det blir lite dyrare med färjan, men det är det värt. Vi har numera en Renault Captur som vi kör runt i, som är väldigt behaglig både att åka och köra.

Att ta sej runt på Brac är ganska enkelt även om vägarna kan vara en utmaning ibland. Just nu är det eftersäsong och väldigt lite turister, man möter inte många bilar alls faktiskt. Vägarna är fina men de är kringelikrokiga! Brac är bergigt och det går upp och ner, 500 meter upp och lika mycket ner. Hårnålskurvor och smala passager, men aldrig obehaglig smala.

Vi tog oss enkelt från färjan till Bol igår, idag körde vi först till Pucisca och sedan vidare till Postira. Avstånden är inte särskilt långa men det tar sin lilla tid på de här vägarna. Men vem har bråttom?

Vi rekommenderar dock att se till att åka hit medan det fortfarande är ljust och bara köra på dagtid. När solen går ner blir det bläcksvart och en del vägkanter stupar rakt ner. Dessutom finns det en hel del galna cyklister som inte orkar cykla uppför hela backarna utan går och det finns ingen vägren. Så håll er till att köra på dagtid för säkerhets skull.

Vi tycker absolut att ni ska hyra bil. MEN ta god tid på er, stressa inte! Se upp för cyklister både på och av cykeln. Låt er inte stressas av bilar bakom, kör åt sidan där det går och låt dem bara passera. Och njut av den otroliga utsikten. Brac är såååå vackert!

Vi börjar i mysiga Trogir

Vi börjar i mysiga Trogir

Vi har sett så mycket och det har varit så mycket information att jag knappt vet vart jag ska börja. Så vi börjar från början.

Vi landade i Split efter lunch i måndags, efter en liten omväg till Belgrad där vi bytte flyg. Solen sken och det var ca 22 grader varmt, så skönt!

Vi blev upphämtade och körda till Trogir som ligger ca 15-20 minuter från flygplatsen. Just det! När jag kom hit första gången för tre år sedan var det en ganska liten flygplats, förra året var det utbyggnad på gång och nu står där en helt ny terminal. Kul att följa med i utvecklingen.

Vi kom till Trogir som är en liten fin stad från antiken, den är bla upptagen som världsarv på UNESCOs lista. Man får inte köra bil överallt, så vi släpptes av i en korsning och fick gå resten av vägen. Det var inte långt, men knepigt att hitta. Det är en miljon trånga gränder utan minsta hänvisning, men vi hittade vårt Hotel Monika hyfsat snabbt.

Hotellet låg perfekt! Mitt inne i smeten, ganska litet och mysigt. Att gå runt i Trogir påminner en hel del om Venedig tycker jag. Trånga gränder, mycket sten och mycket vatten. Vi kastade bara av oss packningen och sprang ut på stan för att hinna se så mycket som möjligt. Och självklart för att inte missa resans första solnedgång.

Vi gick genom gränderna och tog oss ner till vattnet. Strövade längst strandpromenaden, förbi ett gammalt torn och ut på en udde. Där satte vi oss på en bänk och bara njöt av värmen och såg solen gå ner. Sååå mysigt.

Tillbaka på hotellet bytte vi om och gick sedan till restaurang Calebotta, en fiskrestaurang som funnits länge. Från början var det en biograf, sen har det varit olika verksamheter vart efter krigen kommit och gått, senast var det apotek innan det blev restaurang för ett antal år sedan. Man är alltså specialiserad på fisk, så det blev soppa till förrätt, en traditionell fiskgryta med två olika sorters fisk till huvudrätt och cheesecake till efterrätt. Mätta och belåtna somnade vi ovaggade efter en lång dag.

På tisdagen hade vi gående sightseeing genom Trogir och fick veta en massa spännande om staden. Kommer berätta mer om det sen. Ett är iaf säkert och det är att Trogir fastnade! Jag åker gärna tillbaks och rekommenderar er att åka dit. Så otroligt mysig stad!


Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Smidigaste starten på en resa!

Smidigaste starten på en resa!

Vi har bott på Best Western Plus 4-5 gånger nu och trivts så bra att jag har tjatat till mej ett bra erbjudande till er. Mer om det längre ner 🙂

Det började med att jag vann en hotellnatt och på så sätt hamnade vi på Best Western Plus för några år sedan. Tror vi skulle åka till Egypten då… Det kändes smart att bo på hotell natten innan avresa, både för att vi skulle åka tidigt och för att det varnades för oväder. Det var det smartaste vi gjort faktiskt, det blev nämligen snöstorm på natten och kom en halv meter snö. Det var helt galet!

Sedan dess har det blivit så att vi gärna åker till just Best Western kvällen innan avresa, men numera betalar vi för oss. Vi ställer bilen på den bevakade och inhägnade parkeringen, sover gott, får en mysig frukost, packar in våra ytterkläder (om det är vinter) i en sopsäck som hotell sedan tar hand om tills vi kommer tillbaka och blir upphämtade av gratisbussen som kör oss till flyget. Frukosten serveras egentligen från kl 4, men när vi åkte till Gambia hade den söta nattreceptionisten plockat fram det hon kunde redan vid 3 så vi skulle hinna äta. Å så är det; servicen är superb – det finns lixom inga gränser på hjälpsamheten. Dessutom har de ett miljötänk som jag gillar!

I söndags kom vi fram vid 19-tiden. Vi vet att restaurangen bjuder på fantastisk mat, men vi tog en picknick i sängen på enklast möjliga sätt och däckade sedan. Planen var att ta ett varv på det fina gymmet, men det blev inte så. Upp med tuppen på måndagen, men inte så tidigt som vi hade behövt om vi åkt hela vägen hemifrån. Nu kunde vi äta frukost i lugn och ro, med tända ljus och svag musik. Och sedan blev vi upplockade av bussen klockan 8 för vidare färd mot Split.

Nu till det jag tjatat till mej 🙂

Ni kan bo och parkera både på Best Western Plus och Best Western i Arlanda Hotellby med 17% rabatt. Ni får alltså övernattning och parkering, frukost och fri transport till Arlanda. Ni uppger bara mitt namn ”Marlene” när ni bokar. Erbjudandet gäller fram till nyår, men ni kan bo hela våren. Det går alltså bra att övernatta i maj, bara ni bokar det innan nyår.

Detta är något jag verkligen rekommenderar, särskilt för er som reser i vinter. Riskera inte livet genom att köra i snöfall, kanske stressade och trötta – ta en övernattning istället! Jag vill poängtera att jag inte får betalt för att skriva detta, jag betalar och får rabatt precis som ni.

Vi kan inte sluta resa – men kan förändra resandet

Vi kan inte sluta resa – men kan förändra resandet

Jag var på en superintressant frukost med Mattias Klum imorse. Han ska tillsammans med Akademibokhandeln lansera en kollektion med produkter med hans bilder, bla anteckningsblock, pussel och memoryspel.

Det är inte många som imponerar på mej, men Mattias är faktiskt en av dem. Han tar fantastiska bilder, men bryr sej även om djuren och naturen som han avbildar. Han snackar inte bara, utan är otroligt engagerad – på riktigt!

Han är bla hedersdoktor inom det naturvetenskapliga området på Stockholms universitet, ambassadör för Världsnaturfonden och medlem i Världsnaturfondens (WWF) förtroenderåd i Sverige, har varit gästlärare vid Uppsala universitet samt undervisar vid Stockholm Resilience Centre och säkert en massa mer. Då kan man ju tycka att det är en självklarhet att en del av försäljningen av de här produkterna skall gå till tex WWF, men det gör det inte. Inte för att Klum och Akademibokhandeln inte vill, utan för att en massa regler och principer ställer till det. Kollektionen släpps i mitten av november och tills dess hoppas man att allt det juridiska ska vara fixat så att det faktiskt kan bli ett bidrag till något gott. Det finns ju en hel del att välja på.

En fråga som kom upp var om vi borde sluta resa eller om det trots allt är viktigt att vi reser för att inte redan utsatta länder ska drabbas. En knepig fråga tyckte både Klum och vi andra. Han själv reser mycket i jobbet, ofta med flyg, då väljer han att göra det han kan här hemma för att kompensera. Han äter inte kött, handlar närproducerat, kör sällan bil osv. Man kanske inte kan göra allt, men en hel del. Dessutom poängterade han värdet av att ha ytterligare ett syfte med resan. Man kanske inte ”bara” ska åka på semester, utan fundera på vart man åker och vad man kan hjälpa till med där.

Som när vi åker till Gambia. Då tigger vi grejer av våra bekanta, som sedan hamnar i vår by i Soma. Saker som de inte kan köpa själva men behöver. Vi försöker att besöka platser eller projekt som vi sedan berättar om för andra som kanske sedan själva åker dit och bidrar på sitt sätt. Vi besökte bla ett gibbon-projekt i Thailand (har jag för mej) som var väldigt intressant och viktigt. Vi var till ett barnhem på Kap Verde och besökte gummiodlingar på Sri Lanka. Sånt man kan berätta om så att andra också kan besöka dem och på så sätt bidra och samtidigt få ett intressant inslag på semestern.

Jag började rannsaka mej själv när det gäller shopping och insåg att jag förutom en vindjacka, inte handlat några kläder sedan i april. Det känns bra, jag har det jag behöver och lite till. När vi behöver något kollar vi alltid begagnatmarknaden först och säljer förstås det vi inte längre har användning av. Vi äter sällan kött och slänger ALDRIG mat, bara skal faktiskt… vi gör matlådor direkt och får på så sätt aldrig matrester.

Det ska väl vara mina nagellack då som inte är särskilt miljövänliga, det är sååå svårt att hitta! Men numera målar jag ju inte ens naglarna varje vecka… så även där har jag blivit med miljötänk. Plastpåsar har vi inte köpt på flera år, däremot använder vi sopsäckar när vi städar trädgården. Som sagt; man kan inte göra allt – men en hel del.

Slutar vi resa så kommer folk att dö. Ta bara Gambia som exempel, de är beroende av turisterna och den korta säsongen som är. När första skandinaverna landar i mitten av oktober är det årets höjdpunkt, då finns det jobb och arbetskraft kommer till turistområdet från byarna, familjerna har i bästa fall kanske en som får jobb och kan ställa mat på bordet. Under några korta månader finns arbetstillfällen som familjerna är beroende av för att helt enkelt inte svälta ihjäl. Att Thomas Cook gått i konkurs är en katastrof i bla Gambia.

Så visst ska vi fortsätta att resa, men vi ska göra det ansvarsfullt. Ta tåget om vi kan, hjälpa till på plats, kanske utbilda lite folk både här hemma och dit vi åker i miljötänk. Supporta och lyfta fram bra och intressant projekt. Inte bara åka på en slapp solsemester, utan ge den lite mer innehåll. Det är inte ens jobbigt, bara intressant och ger en bra känsla i magen.

För om inte naturturismen kommer till tex Borneo, då kommer pengar inte längre att satsas på tex regnskogen. Eller om folk slutar att besöka Bergsgorillorna i sin naturliga miljö, då kanske det inte finns några pengar till slut till att rädda dem. Turisterna är ju ändå inte intresserade… Så vi måste fortsätta att intressera oss och resa, men tänka en gång till. Kanske de där volontärresorna som jag bubblade om förra veckan kan vara något för fler än mej?

En knepig fråga, men väldigt intressant.

Åka till Afrika och jobba!

Åka till Afrika och jobba!

Jag har alltid jobbat mycket ideellt. Redan som 12-13-åring hjälpte jag till i flera olika föreningar, hade hand om barngymnastik osv. För kanske 15 år sedan gick jag med i Volontärbyrån och tog uppdrag genom dem. Att arbeta gratis är inte alls en uppoffring – tvärtom!

Utan volontärer skulle hela Sveriges föreningsliv gå under. Man kanske inte ser dem som volontärer, men tänk bara på alla föräldrar som kör sina och andras ungar till träningar och tävlingar. De är en slags volontärer och superviktiga! Hur många timmar har man själv inte suttit i en bil med ett helt gäng simmare, ofta supertidigt på morgonen för att vara på plats någonstans i Sverige kl 8 när uppvärmningen börjar.

Vi har ju vår by i Gambia som vi hjälper så mycket vi kan, det inte uppstyrt av någon organisation – vi gör så gott vi vet och kan. Det är ju också en slags volontärarbete, man gör det man kan lixom. Men jag vill göra mer!

Jag har länge drömt om att ta mitt volontärarbete ett steg längre. Vi har varit familjehem/kontaktfamilj åt en liten kille och jag är kontaktperson för en man i min egen ålder – men det är inte helt ideellt, man får faktiskt lite betalt för just dessa uppdrag. Men jag vill längre bort! Jag skulle gärna räkna elefanter i Sydafrika eller mysa med föräldralösa barn i Ghana. Det finns massor att göra om man vill arbeta som volontär!

Oftast går det till så att man letar upp en volontärbyrå eller organisation och väljer vad man vill göra. Man kan vara borta 2 veckor eller ett halvår och man betalar oftast bara för resan, resten står projektet för. Detta är ju perfekt om man (som vi) funderar på att bo utomlands halvårsvis och vill se mer av världen och samtidigt göra lite nytta.

Flera av våra vänner har jobbat volontärt utomlands, alla är supernöjda. En räknade djur i Sydafrika, en annan tog hand om djur på Madagaskar och flera har varit med och byggt skolor – mest i Afrika, men någon även i Asien. Jag vill förstås göra nytta i Afrika, var spelar inte så stor roll , men jag skulle vilja se bla Botswana och Namibia. Tänk att få se bergsgorillorna! Jag jobbar gärna med barn eller djur, det finns mängder med olika projekt.

Jag kan knappt vänta! Det är tur att Martin är med på mina planer, annars hade jag fått åka själv. Å det kanske jag får göra till att börja med, han är ju yngre än mej och får vänta lite längre på pensionen. Men en dag, då!!!

Har du funderat på något liknande eller kanske redan varit iväg? Berätta!

Jag älskar skaldjur

Jag älskar skaldjur

Om man som jag både älskar skaldjur och att åka på kryssning, så kan det ju inte bli bättre än när man får åka på skaldjurskryssning! I år lyckades vi även passa in det samtidigt som The Fantastic Four var med på Birka. Så himla bra!

I slutet av augusti dukar Birka Cruises upp sitt skaldjursbord. Detta har man gjort i nio år nu, nästa år är det alltså jubileum – undrar vad som händer då? Jag har haft förmånen att åka med tre år i rad, Martin har varit med två gånger. Det har blivit en höjdpunkt för mej, en kväll då jag verkligen frossar. Inte en tanke på points eller viktväktarna då inte!

Å andra sidan så är ju skaldjur bra mat för den som vill gå ner i vikt, det är tillbehören som är värre. Som skaldjurssoppan som kockarna på Birka har experimenterat fram till perfektion! Den är så god att man skulle kunna leva på den, och är förstås gjord på fullfet grädde – men det skiner jag totalt i! En gång om året åker den lena soppan ner i min mage utan några som helsta tveksamheter.

Som sagt, jag älskar skaldjur och det är dem jag äter på skaldjurskryssningen, bröd och sånt kan man äta hemma. Jag lassar upp vanliga kräftor, havskräftor, hummer och räkor och finns det plats i magen så kan det bli en krabba också. Jag äter tills jag storknar, jag lovar! Och har inget dåligt samvete alls. Till detta dricker vi ofta något så exotiskt som cola zero 🙂

Just den här gången skulle vi även kolla in The Fantastic Four och ta bilder i SPA. The Fantastic Four fick sitt nationella genombrott i tv-programmet ”Talang” och har sen dess turnerat i hela Norden. 2012 vann man världens största underhållningstävling i Hollywood L.A. (WCOPA). Gruppen består av Jonas Fritzon, Robert Haglund, Niklas Lamby och Daniel Yngwe. Jag hade hört talas om dem, men visste inte så mycket. Så vi satte oss i nattklubben efter middagen och blev total knockade! Så bra!

På hemvägen hade vi gärna ätit mer skaldjur, VARFÖR servera man inte skaldjursbuffen då också??? Istället tillbringade vi större delen av förmiddagen i SPA, där vi var nästan ensamma och kunde ta en massa fina bilder. Jag bara älskar att Birka har en jacuzzi ute på däck! När vi åkte hade sommaren kommit tillbaka lite, det var sol och varmt. Att vi var nästan ensamma berodde nog på att det var måndag och skolorna precis hade börjat, helt perfekt för oss!

Som sagt; jag gillar både skaldjur och kryssningar – då är en sån här resa perfekt. Så är ni som jag, så rekommenderar jag er att boka, och gör det nu! Ni har bara en månad till på er, 26/10 är sista skaldjurskryssningen för i år och jag vet att helgerna är fullbokade sedan länge. Men ta ledig och åk en vardag, det är verkligen ett superhärligt avbrott en trist och grå höstdag. och då får ni gott om plats i matsalen och ingen trängsel till godsakerna.

550 kr för en skaldjursbuffe med suverän kvalitet på varenda lite räka är ett väldigt bra pris. Bara en skaldjursplatå brukar gå på en femhundring och här får man alltså äta huuuuur mycket man vill! Plus soppan! Den soppan! Receptet finns faktiskt HÄR om man vill försöka göra en egen.

Vi ser redan fram emot nästa år, men går ombord igen i november för att kolla in julbordet. Att kryssa är kul och väldigt avkopplande, I love it!

Har du någon kryssning på g?

Var skulle du åka?

Var skulle du åka?

Här om dagen la jag ut en bild på mina olika sociala medier, med frågan om vart man skulle vilja åka just precis nu om man inte behövde tänka på pengar, jobb eller ”flygskam”. Svaren var högst varierande.

Jag frågade inte om drömresan, bara vart msn skulle vilja åka just precis nu. Men svaret skulle ju kunna vara drömresan förstås. Min resa skulle isf gå till Samoa, men vart som helst där det är sol och varmt går egentligen bra.

Svaren jag fick var allt från Gotland till Söderhavet. Väldigt många ville åka till Grekland. För mej väcker det svaret massor med följdfrågor… om man har obegränsat med tid och pengar… varför vill man då åka till Grekland? När världen är så stor och det finns så mycket att se! Vad är det som lockar så mycket där, just nu? Ett mycket spännande svar i mitt tycke.

Jag trodde ju att folk skulle börja fantisera hejvilt, och det var det vissa som gjorde – men ändå fanns där Lanzarote, Gotland och andra resmål som ligger ganska nära och inte känns superexotiska. Men man kanske känner någon där eller har fina minnen? Vad vet jag?!

En annan plats som stack ut var Maldiverna, det är lättare för mej att förstå. Det är långt bort, dyrt och känns exklusivt för många. Jag vill åka dit! En anledning för mej är för att man inte vet hur länge ögruppen finns kvar, det finns tydligen en risk att den en dag översvämmas och stannar under havsytan. Då vill jag ha sett det!

Men för mej är alltså kurreduttön Samoa den drömresan som jag har kvar, dit skulle jag åka om jag hade obegränsat med pengar. Det är den enda dröm jag har kvar när de gäller resor, sen finns det förstås platser jag vill se – men inte som jag drömmer om. Martin skulle åka till Japan, det är hans drömresa – och det skulle vi kunna göra på vägen till Samoa – man mellanlandar faktiskt i Tokyo 🙂

Så nu frågar jag dej? Om du fick åka vart du ville, var skulle du åka då?

Hur sammanfattar man sommaren 2019?

Hur sammanfattar man sommaren 2019?

1 september och sommaren 2019 är officiellt slut, nu börjar hösten. 3 månader går snabbt, vad har jag egentligen pysslat med under juni, juli och augusti?

Det började på Norra Irland, sommaren galnaste resa! I mitten av juni landade jag i Belfast och hade en fantastiskt vecka tillsammans med ett gäng andra journalister, som kom att bli väldigt goda vänner. Vi följde i spåren av Game of Thrones och fick tom rida hästarna som var med i serien. Men det roligaste var att få testa hovercrafting, som är något av det roligaste jag gjort.

Midsommar firades på Öland. Martin och jag hade några härliga dagar med vackert väder på min favoritö. Vi tog milslånga promenader varje dag, åt midsommarlunch- och middag på Lammet & Grisen och njöt varenda sekund av lugnet och tid tillsammans. Varje kväll bjöd på fantastiska solnedgångar, vi tog mängder med bilder.

Värmeböljan drog in över Europa, då åkt jag iväg dit det var som varmast; Italien! Jag upplevde mitt livs första glaciär, besökte en av de vackrast byar jag sett och åkte båt på en sjöarna i regionen Brescia. Det var varmt och jag älskade det, förstås.

Sedan började läkarbesöken. Varenda liten millimeter av min kropp skulle undersökas de närmaste veckorna, i jakten på cancer. I blodet hittade man markörer, det finns alltså cancer i min kropp – men den är än så länge inte aktiv. Rekommendationen nu är att jag ska hålla vikten, vara fysiskt aktiv och ta hand om mej – cancer kommer jag att få med allra största säkerhet, men jag hålls under ständig uppsikt och är inte särskilt orolig. Sommaren har inte bara innehållit min cancerfråga utan även cancerbehandling av närstående, vilket inte varit roligt alls att se. Mycket cancer alltså… under hela året dessutom.

Martin hade några dagar ledig i juni och ytterligare två veckor i slutet av sommaren, då gav vi oss på att måla. När man målar vet man exakt hur vädret är och den här sommaren var ingen höjdare. Den där riktiga värmen ville lixom inte riktigt komma igång och när den väl kom så kunde man inte lita på den. Det var inga stilla sommarregn, utan vräkte ner periodvis, helt utan förvarning. En dagen var det sommar, andra dagen var det höst – två dagar efter varandra var sällan fina. Å när vi målade regnade det alltså, mycket! Men vi blev till slut färdiga efter att ha parerat regnskurar i flera veckor och ett flerårigt projekt var äntligen färdigt. Så skönt!

Några andra höjdpunkter var förstås vår bröllopsdag, den tredje i ordningen. Vi firade den faktiskt två gånger, eftersom Martin jobbade just den dagen. Så vid första firande åt vi gott hemma och hade bara allmänt mysigt, veckan efter tog vi ”vår” båt till Drottningholm och återupplevde hela bröllopsdagen. Då hade vi även lyckan att träffa kaptenen som styrde båten dagen vi gifte oss, han som hängde i båttutan så hela Stockholm hörde när vi kysste varandra för första gången som äkta makar.

Även om det hänt en del kul, tycker jag att sommaren varit rätt sopig, iaf hälso- och vädermässigt. Förra sommaren var tusen gånger bättre! Jag är medveten om skogsbränder och annat som ställde till det då, men då var alla fortfarande friska, jag älskade värmen och kunde inte få nog. I år har det varit för mycket sjuka, regnat alldeles för mycket och tempen har inte varit alls så hög, så många dagar, som jag vill. Dessutom var vi lediga alldeles för lite tillsammans och när vi var det var alltså vädret dåligt. Det var tur att vi fick våra fina dagar på Öland, annars hade det nog känns som en riktigt dålig sommar.

Men jag har vilat och tagit hand om mej. Vågen har pekat lite neråt och muskler börjar synas och även kännas. Jag följer läkarnas råd, men så har jag ju levt även tidigare så det är lixom inget konstigt. Jag trodde att jag skulle hinna ikapp med allt skrivande, städande och rensande… men icke… Lets face it lixom; jag kommer aldrig att hinna ikapp.

Summa summarum så blir den här sommaren inte någon som särskilt stannar i minnesbanken, förutom de roliga grejerna förstås. Men det är väl en himla tur att även en dålig sommar kan ge bestående minnen, i annan form än väder. Hade jag inte åkt till Irland och Öland vete sjutton hur den här sammanfattningen sett ut. Å med detta sagt vet jag att jag är lyckligt lottad som får chansen att åka iväg ibland, jag är ödmjukt tacksam för det.

Jag hoppas att hösten blir stadigare vädermässigt och att vintern blir mild och kort – så ser jag fram emot våren och nästa sommar. Jag kommer aldrig sluta önska mej sommar året om, en dag ska det bli verklighet.

Hur har din sommar varit?