Fler och fler hör av sej till mej och frågar om mat som passar att laga i husbilen. Köket där är ju rätt litet, iaf vårt… precis som i en husvagn, båt eller en liten lägenhet med kokvrå. Här har jag därför samlat en del av våra recept som passar för små kök.
Omina är en himla bra grej! Har ni inte en sån, så skaffa en. En del husbilar har ugn, vår har det inte. Och skulle vi välja, så skulle vi nog hellre ge utrymme åt en mikro. Vi har ingen grill, men det finns nästan alltid någon som har, som man kan låna plats på 🙂
Jag har utgått från max två kastruller (eller kastrull + stekpanna). Alla rätter är lätt- och för det mesta även snabblagade. Våra recept är med hyfsat få och ”vanliga” ingredienser, såna som man nästan alltid har hemma.
(Vi har gjort några matlagningsvideos också, ”I Peppes Kök” kallar vi dem. Ni hittar filmerna HÄR.)
Klicka på rättens namn, så kommer ni direkt till receptet. Hoppas ni hittar något som lockar.
Här finns alltså en hel del att välja på och ännu mer finns på Du i Fokus, duifokus.se, som uppdateras med nya recept varje onsdag och lördag. Kika gärna där om ni behöver inspiration. Där finns ”vanlig” mat också 🙂
Hoppas vi ses längst vägarna. Hojta om ni ser oss!
Vi är ute på rull igen och det är sååå härligt! Helgen tillbringas i Vadstena på husbilsträff med en massa härliga människor. Men lite konstigt är det…
Det bästa som finns är att vara ute med husbilen. Nu är det tredje säsongen för oss som husbilsägare och den börjar med stor husbilsträff i Vadstena. Den här helgen samlas nästan 180 bilar, det innebär runt 350 hängivna husbilsmänniskor. Så himla kul!
Martin och jag är rätt välkända i den här världen, mycket pga vår youtubekanal såklart. Men också för att några följer bloggen och min instagram, jag har ju trots allt ganska många följare och läsare, iaf för att vara en liten tant 🙂
Å då uppstår den där konstiga situationen med att folk vill ta en selfie, med oss eller mej! Det är ju faktiskt jättekonstigt! Det är ju bara vi… Men såklart jättegulligt!
Vi är alltså i Vadstena på Vadstena Camping. Vi kom hit vid 16-tiden igår och bjöds på strålande solsken, men inte så mycket värme. Vi hann inte ens parkera förrän vi träffade bekanta, de visade oss en lediga plats och direkt när vi hade parkerat satte vi oss hos dem och bubblade lite. I dubbel bemärkelse, det blev både prat och dryck.
Vi tog en sväng runt området, som tog låååång tid. Det var många som ville hälsa och jag hittade mängder med hundar som jag såklart måste mysa lite med. Och det var många glada återseende av husbilsvänner som vaknat upp efter vintern. Vi är många som är spridda över hela landet som setts på träffar och längs vägarna, som nu återses igen.
På kvällen var det live på youtube med Peter som arrangerat just den här träffen. Mysigt, men kallt – så kvällen blev rätt kort. Nu ser vi ännu mer fram emot vår husbilsträff i Sunne i maj, det ska bli så kul! Ni kan läsa om den HÄR.
Innan vi la oss bjöds vi på en helt fantastisk solnedgång. Vi har alltså skaffat oss sjötomt igen. Kan man så måste man. Det blir en bra helg 🙂
Så var det dax att åka hem igen. Vi hade gott om tid på oss och tog bussen till flygplatsen. Det blev inte riktigt som vi planerat, men det blir det ju aldrig…
Taxi från flygplatsen till hotellet kostade 125 Euro, liiite i dyraste laget tycker jag. Men då kom vi sent och vill bra komma fram, så det fick bli så. När vi skulle åka hem hade vi betydligt bättre koll och mer tid, så det fick bli lokalbuss för 35 Euro istället. En rejäl skillnad, men inte särskilt mycket längre tid faktiskt.
Flyget skulle gå vid 20-tiden, så vi hade hela dagen på oss. Vädret var sådär, så det var inte att man behövde passa på att dra ur de sista solstrålarna heller. Däremot skulle vi ha gott om tid framme vid flygplatsen, så ett par timmar inne i Larnaca hade vi planerat för. Så blev det inte…
Bussen var jättesmidig. Hållplatsen var precis utanför hotellet och sedan bytte vi till en slags shuttelbus vid Paphos Flygplats. Det tog drygt 2 timmar med byten och allt, att åka från Paphos i väster till Larnaca flygplats i öster. Vi kom fram vid 15-tiden och hade alltså gott om tid. Så vi tänkte att vi checkar in bagaget och tar bussen till stan. Det gick inte… incheckningen började tre timmar innan avresa, som tidigast. Juhupp… då letar vi väl upp skåp och låser in väskorna. Det gick inte heller… där finns inga skåp. Det enda som finns är en suspekt man som kan ta hand om väskorna åt en, dessutom svindyrt. Det kändes inte bra alls.
Så det blev att sätta sej på ett café utanför flygterminalen istället. Där satt vi och jobbade några timmar, istället för att äta en mysig middag vid stranden i stan… jaja, det gick ju det med, men inte riktigt lika mysigt eller som vi planerat. Vi fick iaf massor gjort under en tiden, alltid nåt.
På flyget hade vi desto mer tur. Där var inte ens halvfullt, så vi kunde ockupera varsitt tre-säte och sova nästan hela vägen hem. Sånt är extra skönt när man flyger på natten. Bilen stod på långtidsparkeringen, så efter att ha blivit upplockade och körda till bilen var vi hemma på bara någon timma. Så vid 2-tiden på morgonen kunde vi krypa ner i våra sängar och sova vidare.
På morgonen sken solen och på förmiddagspromenaden konstaterade vi att i stort sett all snö var borta igen. Så himla skönt! Vi gjorde så rätt som lämnade snöovädret och nu kom hem till sol och nästan torra vägar igen. De senaste dagarna har solen skinit från en klarblå himmel och faktiskt värmt, så det var lixom bara att fortsätta att odla fräknar nu när vi börjat så bra 🙂
Det var verkligen skönt att åka iväg, vi mår så mycket bättre nu. Cypern var dessutom ett himla bra ställe att fly till. Bara fyra timmar bort och 300 soldagar per år. 20-25 grader i april tackar man ju inte nej till. Vi är så tacksamma att vi båda har jobb som går att ta med och jobba var vi vill i världen. Det kan nog hända att vi flyttar hemmakontoret till Cypern fler gånger, det var ju så himla enkelt att åka dit!
Skulle ni kunna tänka er att fly iväg så där som vi gjorde?
När vi bestämde oss för att flytta hemmakontoret till Cypern, bestämde vi samtidigt att det skulle bli en vecka med fokus på hälsan. Så här har det gått 🙂
Vi kom hit sent på lördagkvällen, installerade oss och gick ut för att köpa frukost. Det var inte mycket vi lyckades få tag på klockan 21 en lördagkväll utanför säsong. Men bröd, skinka och mjölk hittade vi iaf, det fick duga.
Planen har varit att laga i stort sett all mat själva, ta två dagliga promenader, träna och sova. Förutom att jobba alltså. Sju dagar med fokus på hälsan.
Promenaderna är inget problem alls när det är varmt och skönt. Första morgonen vaknade vi till strålande sol och 18-20 grader varmt. Det var ju söndag och ledigt, så vi började med att gå strandpromenaden så långt vi kunde. Det blev en rejäl promenad som slutade med en sen lunch på vägen tillbaka.
Jag vill gärna ha ägg till frukost, vi tittade i varenda butik som vi passerade – men icke. Inte förrän dag 3 fick vi tag på ägg och kunde återigen äta vår vanliga frukost, som mättar bättre än skinka. Butiken tvärs över gatan öppnade för säsongen och fick in frukt, grönsaker och andra bra grejer. Toppen!
Det är mycket lättare att ta hand om sej när det är en behaglig temperatur. Direkt på morgonen har vi tagit en halvtimmas promenad åt ena hållet på strandpromenaden och på kvällen lite längre åt andra hållet. Promenader i solnedgången är ljuvliga!
Vi har lagat dubbla portioner på kvällen och haft till lunch dagen efter. Ett par gånger har vi ätit ute, för att det varit enklare när vi varit på väg någonstans.
I hotellbeskrivningen såg vi att det fanns ett gym, men vi kunde inte hitta det. Personalen visade oss längst ner, längst bort i en källare – inte konstigt vi inte hittade det. Inte heller konstigt att ingen annan var där… men där fanns allt vi behövde, så vi fick till träningen också.
Vila, sömn och återhämtning har det också blivit. Vi har lagt oss tidigt på kvällarna, jag har suttit i solen och både läst och jobbat och de härliga promenaderna är återhämtning om något. Det är såååå skönt!
Vi har alltså tagit hand om oss på bästa sätt och kroppen har svarat oss ordentligt. Både knoppen och kroppen känns piggare. Vi har fått lite nya fräknar på näsan och D-vitamin i massor. Det känns som en riktig energiboost faktiskt.
Det var ett väldigt bra beslut att åka iväg, vi har mått så himla bra här. Men nu är det snart slut… natten till söndag är vi tillbaka i Sverige igen. Hoppas verkligen att värmen kommer i Stockholm nu. Jag orkar verkligen inte mer vinter, snö och kyla. Jag är så redo för vår!!!
Vi panikbokade vår resa i onsdagskväll och hann väl inte kolla upp allt så noga som vi brukar. Några små grejer borde vi kanske kollat bättre…
När vi var på Cypern i november fick vi ganska bra koll på läget och avstånd, ändå kom det lite som en överraskning att det skulle ta 75 min med taxi till hotellet i Paphos. Sååå långt var det väl inte? Men jo, det var det – är det.
Nästa överraskning var att taxin kostade 125 euro, så på lördag tar vi bussen tillbaka för bara 4 euro. Då får vi iofs byta i Limassol, men det passar bra att äta lunch i den fina hamnen.
En annan sak vi borde kollat upp var bekvämligheten på rummet. Rummet är fint och ligger bra, inget snack om saken – men balkongbordet är lågt och litet. Bara en kan sitta där och jobba, den andra får sitta i köket eller i sängen. Bordet har inte plats för två datorer. En soffa med soffbord hade inte varit dumt alls… eller ett bord i mer normal storlek.
Lite klokare är vi nu, nästa gång blir det dessutom en lägenhet med två rum så Martin kan sitta och jobba medan jag sover klart och vi har ett vardagsrum att hänga i. Ska man flytta hemmakontoret kan det ju vara bra om allt funkar så man kan jobba också.
Lägenhet betyder självhushåll, lågsäsong betyder stängda butiker och restauranger. Vi fick tag på bröd och skinka första dagarna, men inte mycket annat. Men nu öppnar fler och fler butiker, antar att det kommer en massa turister i påsk, butikerna fylls därför på så, i förrgår fick vi tag på ägg och frukt också!
Vi brukar välja hotell nära vatten och detta är nära vatten, dock inte vid vatten. Det är fyra minuters promenad till den otroligt härliga strandpromenaden. Det är helt ok! Hotellet är ganska litet, men har en stor pool och området runt poolen är fint och välskött. Här ska finnas ett gym också, det ska vi leta rätt på och testa idag.
Vi har tre supermarket precis brevid hotellet, och just nu 2-3 öppna restauranger. Det är lugnt och skönt, inte särskilt mycket folk alls. Det är vi och alla katter, här finns många! De allra flesta är fina, välskötta och väldigt kontaktsökande.
Jag gillar Cypern. Det är bara fyra timmar bort, nästan alltid sol och varmt, trevliga människor och god mat. Enkelt lixom. Jag var här med ungarna ett par gånger på 90-talet men har glömt hur bra det är. Så det kan nog bli fler panikresor hit nån jobbig vinter, men kanske mer åt Aya Napa-hållet som är närmare flygplatsen 🙂
I onsdags när snön vräkte ner, för jag vet inte vilken gång i ordningen, fick vi nog. Efter andra snöskottningen, på bara några timmar, fick jag panik och sa till Martin att jag orkar inte mer, nu säljer vi huset och flyttar till södra Skåne eller nåt.
Min käre make vet exakt när han måste plocka upp mej och hur. Så han ställde snöskyfflarna på plats, styrde in mej i huset och tog fram sin dator. Sen bokade han en resa, till solen, med avresa mindre än tre dagar senare. Han är bäst!
Vi jobbar ju hemifrån bägge två, han är iofs på kontoret i stan ibland, men just påskveckan och veckan efter var det inga möten för någon av oss. Dessutom skulle vi ju egentligen iväg med husbilen och jobba från den. Tillfället fanns alltså.
Så i lördags flög vi till Cypern! Fyra timmar senare hade vi 17 grader istället för 0, och sol istället för snö. Igår på morgonen kunde vi ta på oss shorts och linne istället för tjocka jackor och långkalsonger. Så otroligt skönt!
Detta var precis vad min kropp behövde. Både knoppen och kroppen njuter och verkligen suger i sej solen och värmen. Jag har världens bästa man!
Så var vi framme i Kirkenes. Efter en rejält gungig sista natt kom vi till slutdestinationen på resan. Så himla kallt! Och så himla tråkigt…
Sista kvällen gungade det rejält. Det blåste inte jättemycket, men vågorna gick höga och vi fick veta att det berodde på ”gammal sjö”. Det betyder tydligen lugnt väder, men grov sjö. Och nog var det vågor alltid… många var väldigt sjösjuka, men vi klarade oss.
För att komma till Kirkenes rundar man Norges nordligaste udde och seglar sedan söderut en liten bit längst norska kusten. Här delas vattnet med ryssarna och enligt kapten kan man ibland se aktivitet under vattnet som inte är fisk… Just nu känns det lite läskigt att tänka på vad som finns där faktiskt… Det är ju bara någon kilometer till ryska gränsen.
Från att ha haft några få minusgrader fick vi helt plötsligt typ 20 minus. Man märker hur mycket de varma vindarna på västkusten gör när man lämnar dem bakom sej. Så i Kirkenes var det kallare än alla andra platser som vi stannat på. Men så himla fint! Vi åkte ju runt ungefär i de här trakterna med husbilen i somras och bara älskade det. Norra Norge och Finland, ovanför Sverige, den sk Finnmarken, är så fint!
Flygplatsen ligger inte jättelångt från hamnen, så det gick snabbt att åka dit med bussen. Snart satt vi återigen på flyget på väg hem, så himla tråkigt! Dagarna i Norge, ombord på Havila Capella har varit helt fantastiska.
För att sammanfatta kryssningen lite enkelt kan man säga att det varit en väldigt annorlunda kryssning mot vad vi är vana vid. Fartyget har varit väldigt trivsamt , med otroligt härlig personal. Maten har varit outstanding och utflykterna helt otroliga! Vi har njutit av varenda sekund, även när det blåste som värst 😛
Är man intresserad av att åka längst den norska kusten, så kan det vara bra att veta att man kan kliva på och av i vilken av de 34 hamnarna man vill. Man kan alltså skräddarsy sin rutt helt och hållet. Man kan även ha bilen med sej, men då är det särskilda hamnar som gäller. En hel kryssning är mellan Bergen – Kirkenes – Bergen och tar 11 dygn, men många åker bara ena vägen.
Gör man en sån här kryssning så måste man göra några av utflykterna tycker jag. Är det första och kanske enda gången man är åt det här hållet, så gör ett besök till Nordkap när ni har chansen. Det är en unik upplevelse! Å det där med kungskrabba var ju inte heller helt fel, en helt unik grej att göra, som jag aldrig kommer att glömma. Överhuvudtaget så var det en helt fantastisk upplevelse att kryssa på vintern. Något jag verkligen rekommenderar.
De här inläggen om kryssningen har varit min lilla dagbok. För att jag helt enkelt ska komma ihåg allt vi gjort. Nu ska jag sätta mej och skriva artikeln, för detta var ju jobb och det är så jag jobbar. Ni får kika in i min dagbok och på så sätt hänga med på resan och nu ska jag göra klart jobbet genom att redigera Martins bilder och skriva min text. Den kan ni sedan läsa på Du i Fokus.
Hoppas ni fått veta allt ni behöver för er egen resa. Har ni frågor är det bara att skriva dem som en kommentar här nedan. Nu börjar det komma filmer på Youtube också 🙂
Äntligen har jag förstått meningen med snö. Den finns ju där för att man ska åka skoter!!! Tänk att det skulle ta 53 år innan jag hittade syftet med vinter 🙂
Nä, jag gillar inte snö. Det är fullständigt meningslöst men fint på bild. Om man inte åker skoter. Herregud så roligt!!! Sista kvällen i Norge kördes vi återigen ut mitt i ingenting i Kjöllefjord. Där stod varsin skoter och väntade på oss, ojojoj så kul!!!
Jag har kört skoter förut, men bara på is. Att köra i meterhög, nyfallen och orörd snö är ju något helt annat. Dessutom hann det bli mörkt innan vi gav oss iväg. Jag trodde det skulle bli kolmörkt när solen gick ner, men snön och våra lyktor lyste upp rejält för oss så det var inte svårt alls att köra trots mörkret. Bara himla kul!
Vi fick overaller, stövlar, hjälm och handskar och delades upp i grupper om 6-7 stycken. Nybörjare körde närmast guiden, så jag och Martin hamnade längst bak. Sen åkte vi efter varandra över fjället. Det såg så läckert ut när man såg de andra ekipagen. Som en lysmask som ringlade sej fram. Vi körde en sträcka på ca 15 km, ibland vräkte snön ner men större delen av vägen var det bara helt stilla runt oss. På den här turen ser man ofta norrsken, men inte vi… å det var sista chansen för oss. Lite surt att vi missade det, men vi har ju upplevt så mycket annat.
Skoterturen var helt magisk! Det var lite svårt att fota under tiden, så jag har bara ett fåtal bilder och någon film blir det nog inte. Den här gången får minnena sparas i skallen, det är ju helt ok det också 🙂
Vi har alla olika definition av lyx. Många tycker nog att det är en dyr bil eller kanske en övernattning på ett dyrare hotell. För mej handlar det inte om pengar, utan om saker man kan göra både i sin vardag och utanför vardagen.
Kryssningen fortsatte, på måndagen kom vi till Honningsvåg där vi blev upphämtade och körda till Destinasjon 71 nord. Här finns en liten brygga, en båt och ett par kåtor, som är sammanlänkade med varandra. Här skulle vi få lära oss om kungskrabban och äta en rejäl skaldjurslunch. DET är lyx för mej!
Vår tur var lite specialdesignad, i vanliga fall får man även vara med och fiska krabban – men vår var redan fångad. Guiden hade ett nät hängande vid bryggan, under vattnet fanns massor med krabbor och en av dem plockades upp som studiematerial. Vi fick veta hur de lever, lite historia, hur de styckas och tillagas. Sen gick vi in i kåtan som egentligen är en restaurang i tre delar. Där serverades vi dryck och ett stort fat med kungskrabba, till detta bröd, majonnäs och citron. Det behövs inte mer för en gourmetmåltid enligt mej. Så galet gott!
Vårt bord hade de mest hängivna skaldjursfantasterna. Vi slukade vårt fat ganska snabbt och fick sedan påfyllning, till slut åt vi resterna från de andra borden. Tänk att kunna äta sej mätt på kungskrabba, det är ju helt galet! Jag har sällan njutit så mycket av något ätbart, så otroligt enkelt och gott. Direkt från havet, det blir inte färskare är så.
Vi klev på i Bodö på lördagen och på söndagen kom vi till Tromsö. Där väntade ett äventyr som vi verkligen sett fram emot. Det var dax att åka hundspann!!!
När vi närmade oss Tromsö drog vi på oss våra varmaste kläder och gick högst upp i fartyget. Så stod vi ute i kylan och såg när vi la till vid hamnen. Väl framme gick vi av båten och direkt till en buss som skulle ta oss till Tromsö Villmarkssenter. Än en gång blev vi avsläppta mitt ute i ingenting, men den här gången var vi iaf inte ensamma 🙂
Vi klev av bussen och hörde direkt hundarna. Vilket ljud! Det är faktiskt helt obeskrivligt, men hörs på filmerna som vi har samlat på oss. Så kolla filmen när den kommer, det är så coolt!
Centret är inte jättestort, utrymmet för hundarna upptar merparten av området. Nu snackar vi inte hundgård i vanlig bemärkelse. Här är hundarna i centrum och får störst plats, medan tvåbeningarna får nöja sej med det som är nödvändigt. I vanliga fall finns här flera hundra hundar, när vi var där var det ca 150 stycken. De delar hundkoja, två och två – utomhus hela året. Å de är sååå gosiga 🙂
Vi fick vänta lite på vår tur och fick under tiden en kort introduktion av hundarna och särskilt rasen husky. Sen var det fritt fram att gosa, tills det var vår tur att åka. 150 gosvilliga och busiga hundar… ni fattar ju att jag var i himlen. Jag gick från hundkoja till hundkoja, de hundar som ville mysa eller leka kom glatt fram – de andra brydde sej inte om oss alls. Här finns hundar från 8-9 månaders ålder, upp till 8-9 år. De flesta var väldigt sociala, unghundarna ville inte släppa oss alls. Det var så mysigt!
Sen var det alltså dax att sätta sej till rätta i en släde och dra iväg. Martin satte sej först och jag satte mej mellan benen på honom och så fick vi en filt över oss. Snön var orörd och meterhög, magiskt! Vi var ute i kanske 50 minuter, men tidsuppfattningen är väldigt diffus – man lixom bara slukas av upplevelsen och struntar i allt runtomkring. 10 peppade hundar drog oss, efteråt hade de tungor långa som slipsar och tuggade törstig i sej av snön. Den här gången fick vi bara åka med, inte köra, så vi måste komma tillbaka för en kurs i att köra spannet själva. Det skulle vara så häftigt!
Trots filten så blir det ganska kallt efter en stund. Så det var rätt skönt att gå in i värmestugan som har öppen eld och fika, men jag var ju tvungen att mysa med hundarna lite till innan bussen skulle ta oss tillbaka till båten. Crazy doglady lixom…
En himla rolig eftermiddag! Nu har jag gosat hund så jag klarar mej ett tag 🙂
Kustlinjen mellan Bergen och Kirkenes är mer än 240 mil lång och har sedan 1800-talet trafikerats med fartyg. Eftersom detta är den snabbaste vägen att ta sej fram, kallas förbindelse för ”hurtigruten” – snabbrutten på svenska. En väg som många säger är världens vackraste sjöresa.
Rederiet Hurtigruten snodde helt sonika namnet och har länge varit ensamma om att flyta fram i det fantastiska landskapet. Men för något år sedan fick de konkurens, numera trafikerar Havila Kystruten samma sträcka – men med två sprillans nya och miljövänliga fartyg. Det var alltså ett sånt som vi hoppade på i Bodö.
Havilas fartyg är sk hybrider som går på naturgas, men som även kan slås om och gå på el. Det innebär att de är nästan helt tysta och därmed kan gå längre in i fjordarna utan att störa eller släppa ut en massa miljöfarligt avfall i det känsliga landskapet. Det är så häftigt att nästan ljudlöst flyta fram genom det fantastiska landskapet.
Att kryssa i Norge är lite annorlunda mot andra kryssningar. Fartygen är mindre, bara 9 våningar och 179 hytter. Här finns två restauranger och ett café. Ingen underhållning eller spa, men två jacuzzis ute på däck. Å det behövs inte mer än så heller. Fast ett spa kanske är på gång i ett av de outnyttjade utrymmena ombord.
Som underhållning har man naturen och den magiska utsikten. Man kan sitta hur länge som helst och titta ut. Eller gå varv efter varv på uppe på däck och fota. Vi är ombord i mars, det är snö och allt mellan 0 och 20 minus. Det vita landskapet är helt fantastisk och nästan lite trollskt. Fartyget är utformat så att man kan sitta nästan var som helst och alltid ha utsikt över havet.
Maten då? Det finns alltså ingen buffématsal, utan två à la carte matsalar. Allt man äter beställs från en meny, även frukosten. Det mesta serveras i mindre smakportioner, som ger tillfälle att smaka på flera rätter. Har man uppgraderat kryssningen till Gold har man ännu mer att välja på.
Allt är sååå otroligt gott och vackert serverat. Vi testade det mesta och blev bara mer och mer imponerade av kvalitén och smakerna.
Vi är inte särskilt förtjusta i snö och vinter, men det är faktiskt helt fantastiskt att kryssa den här årstiden. Allt är vitt vitt vitt. Hur många bilder kan man ta av snö? Vi gjorde ett besök hos kapten uppe bryggan, där är utsikten ännu bättre! Vi har sett många fartygsbryggor nu och konstaterar att de ser i stort sett likadana ut. Ett stort utrymme med en stor klump med instrument i mitten och en mindre på vardera sida. Men även om de ser likadana ut, så är det alltid lika roligt att komma upp dit.
Den här resan fick vi även se maskinrummet, lite annorlunda… de maskinrum som vi hittills har besökt har luktat olja och varit rätt skitiga. På Havila är det nästan kliniskt rent och luktar absolut ingenting. Ett stort rum är fullt med batteriboxar och ser ut som serverrummet på vilket företag som helst. Kul att få se. Allt är invirat i folie, det gör att brandrisken minskar betydligt.
Just det! Det finns faktiskt två gym också! Ett för konditionen och ett med vikter, på vardera sida om fartyget. Att träna med den vackra utsikten är inte dumt alls. Där kan man sitta och cykla eller gå nästan hur länge som helst.
Oj vad vi har trivts bra ombord! Tre dygn gick alldeles för snabbt och gav väldigt mycket mersmak. Det var ju jobb och schemat har varit fullpackat, lite ledig tid hade inte vart dumt alls. Vi har filmat varenda millimeter av fartyget och varit på flera utflykter. Håll koll här, på instagram, youtube och Du i Fokus – så får ni veta allt ni behöver för en egen resa. Första filmen kommer på Youtube inom kort.
Jag har kanske inte haft Hurtigrutten på min bucketlist, men det hade ju varit en rolig grej. Nu har ett nytt fartyg börjat trafikera den norska kusten, nämligen Havila, och vi fick åka med!
Många drömmer om att åka Hurtigrutten och tills ganska nyligen har det bara varit rederiet med samma namn som gått där. För ett par år sedan gav sej rederiet Havila också på att kryssa där, så nu finns lite mer att välja på. Konkurrens är oftast bra, så även här. Tror iaf jag 🙂
Såklart tog vi chansen att åka med när tillfället gavs. Som vanligt var det jobb på agendan, inte någon semestertripp. Vi gillar inte snö och kyla, så det skulle bli riktig spännande. Bara att packa inför en vinterkryssning är en utmaning. Vet ni hur stor plats ett par vinterskor i stl 47 tar i en resväska?
Vi packade, la till och drog ifrån. Vi hade ett preliminärt program med olika utflykter. Varma kläder krävdes, däremot inga finkläder. När vi ansåg och färdig var det bara att stänga väska och hoppas på det bästa. I lördags tog vi ett tidigt flyg till Oslo, bytte flyg till Bodö, där en taxi tog oss till hamnen.
Vi blev avsläppta mitt ut i ingenting. Där var en slags brygg och där fanns såklart vatten, men hamnen såg inte riktigt ut som vi är vana vid när man ska iväg på kryssning. Och det fanns definitivt inget kryssningsfartyg där. Men det stod ett par till och väntade, så vi hoppades på det bästa. Och snart kom det ett mindre fartyg långsamt mot hamnen. Vilken syn! Kritvit snö, klarblå himmel och ett nästan nytt fartyg. Läckert!
Snart låg hon på plats, och vi kunde kliva på. Incheckningen var alltså inne på båten, inte i någon terminal utanför. Vi fick vårt nyckelkort, slängde in väskorna i hytten och äventyret kunde börja!
Har vi en obokad helg och några obokade dagar även efter helgen, så åker vi gärna iväg några dagar. Så var det nu och vi drog iväg snabbt som ögat!
I början på förra veckan insåg vi att vi nog kunde vara borta fredag-tisdag och började titta på olika alternativ. Vi kunde inte åka så långt, för vi måste kunna åka hem under lunchen… så max 90 minuters resa. Vi funderade på Stegeborg men det är ju för långt bort… Örebro var nästa mål, men vi hittade inget kul ställe att bo på… så valet föll på Västerås. Där finns en ställplats i hamnen, bara några minuter från centrum.
Efter jobbet i fredags åkte vi och kom fram när det var kolsvart. Vi såg med andra ord ingenting, mer än parkeringen där vi ställde oss. Men när vi vaknade på lördagen såg vi att vi stod fint i hamnen, med solen som sken rätt in i bilen. Så mysigt!
Efter frukost gav vi oss ut på upptäcktsfärd och shoppingtur. Centrum ligger bara några minuter från hamnen, man går längs ett vattendrag och genom en park. Passerar slottet, en stor kyrka och kommunalhuset. Vi kollade in det vi kunde på vägen till Ica, vi hade nämligen glömt mjölk hemma. Sen gick vi en liten omväg tillbaka till bilen, för att se lite mer av stan. Västerås är jättefint!
På söndagen utforskade vi hamnen lite mer och filmade ställplatsen. Det har blivit vår grej i husbilsvärlden, vi filmar alla campingar och ställplatser vi besöker – så andra kan få tips om var de kan övernatta. Vi filmar ALLT, tom inne på toaletterna i servicehusen – för att verkligen visa hur det ser ut på ställplatsen och med städning mm. Det är iaf saker som jag vill veta innan jag betalar för en plats.
Sen har vi mest suttit och jobbat, eller varit ute och gått. När vi kom var det svinkallt och snö, idag var det 10 grader varmt och nu är det slask överallt. Men både söndag och måndag kunde vi sitta ute en stund och läsa. Så himla skönt när man verkligen känner att våren är på väg och solen faktiskt värmer.
På tisdagen var det dax att packa ihop och åka hem igen. Fyra nätter, första långhelgen på rull i år – som gick alldeles för fort. Som vanligt. Nu vet vi inte när nästa gång blir, men absolut till påsk om inte innan. Vart det blir har vi ingen aning om, det spelar inte så stor roll.
Jag älskar dagarna i husbilen. Allt är så mycket enklare. Eller kanske inte allt… nu på vintern är det lite knepigt med vatten och utrymme för vinterkläder. Vi vågar inte fylla vattentanken om det skulle frysa, då kan hela systemet frysa sönder och sånt blir dyrt. Så vi har en dunk med oss och tar vatten från den till både mat och toa. Lite bökigt. Vår bil är så liten och vinterkläder är rätt ”volymösa”. Vi kan inte klä på oss ytterkläderna inne i bilen samtidigt, utan får göra det en i taget. Bilen är precis som vi, inte gjorda för vinter 🙂
Nu vet vi iaf hur det är att vintercampa och vad vi behöver för att bo permanent i husbilen. Även om vi inte tänker vara kvar i Sverige när det är som kallast. Å nu vet vi hur det är att stå i Västerås. Vi kommer nog tillbaka 🙂
När jag satt på pendeltåget senast, såg jag mej omkring och verkligen tittade på mina medresenärer och tänkte: Vad drömde de om? Hur önskade de att deras liv skulle bli? Hur lever de idag? Finns drömmarna kvar?
På många av de arbetsplatser jag haft, har det funnits väldigt många som suckat och stönat över arbetet vi gjort och klagat högljutt över hur tråkigt allt är. Jag har aldrig haft bara ett jobb åt gången, utan fler – mycket för att tjäna pengar för att resa, men kanske även för att jag inte hade kommit dit jag ville. Jag har aldrig levt för att jobba, utan jobbat för att överleva och resa.
När man är liten är ingen dröm för stor, det finns inga hinder. Jag ville gifta mej i prinsessklänning, ha två barn, bli flygvärdinna och se världen. Sen ändras ju såklart drömmarna, till lite mer realistiska proportioner. Men mina drömmar har i stort sett alltid sett likadana ut och de blev till planer. Jag fick mina två barn och jag har rest, jag blev inte flygvärdinna, jag var för kort… men jo… jag gifte mej i en prinsessklänning också… iaf första gången. Sen då? När drömmarna blivit planer som realiserats, vad händer då?
Jag drömde vidare, jag ville testa livet i husbil och se ännu mer av världen. Även denna gång blev drömmen en plan och husbilen köptes in. Nu planerar vi för ett liv på heltid i husbilen. Den ska bli vårt hem. Karriär har aldrig intresserat mej, skivandet intresserade mej däremot och blev ett jobb. Att få resa och skriva om resorna är ju nästan bättre än att vara flygvärdinna 🙂
Jag drömmer inte om att bli en ”skjutjärnsreporter” utan nöjer mej med att få in lite pengar för det jag skriver. Men med både mitt och Martins jobb, kan vi både leva och arbeta från husbilen. Martin har både sitt drömjobb och lever sin dröm. Tänk så häftigt!
Å när jag då sitter där och tittar på mina medpassagerare så undrar jag om livet blev som de drömde om? Lever de sin dröm? Några gör det säkert, men långt ifrån alla. Jag vet hur den där euforiska känslan känns när man uppfyllt sin dröm och känner den där totala lyckan. Jag vågade. Jag gjorde det! Så ser jag på människorna runt mej och känner lite sorg… för dem som inte får känna den känslan.
Sorg för dem som bara går runt och klagar och som kanske inte ens drömmer längre. Jag vill så gärna prata med dem och fråga vad som hindrade dem. Försökte de ens att göra drömmen till verklighet? Eller kom de inte ens så långt? Vad hade behövts för att de skulle tagit sin dröm ett steg framåt?
Min dröm om husbil kunde gått i kras om jag inte träffat Martin. Jag hade förmodligen inte gett mej på att köpa husbil på egen hand… det hade nog blivit en utlandsflytt istället. Så visst kan det komma hinder på vägen, som kan vara oöverstigliga. Men det får inte stoppa oss från att sluta drömma! Och göra allt vi kan för att göra drömmen till en plan och sedan förverkliga den.
Hur många av mina medpassagerare har gjort det tro? Jag undrar faktiskt och skulle gärna höra varenda historia. Tänk ändå så mycket de måste ha att berätta. Alla har ju sin historia och jag skulle gärna höra just er. Vad drömde ni om? Blev livet som ni tänkt er? Lever ni er dröm? Eller finns det fortfarande något ni drömmer om och kämpar för att realisera? Berätta!
Förra årets långresa gick upp i norra Sverige, lite Norge och lite Finland. Vi var borta i nästan 6 veckor och hade alltså ett helt gäng övernattningar. Här ska jag försöka spalta upp dem, tror de är 24 stycken om jag räknat rätt. Hoppas att det ska hjälpa någon på resan 🙂
Vi bor i Tumba, några mil söder om Stockholm. För oss började resan norrut med att åka till vår vän Tobbe, aka Plåtis-Tobbe, som bor i Gävle. Här stod vi några nätter, medan vi bla kollade in Mackmyras lite annorlunda anläggning.
Dalarna
Vår resa fortsatte till Dalarna. Vi började med Falun där vi bodde på First Camp Lugnet. En typisk vintercamping skulle jag kunna tänka mej, vid en skidanläggning med hoppbacke och skidstadion. Vi stod jättefint på en ytterplats med massor av grönska och blommor. Bland alla cyklister… här var mängder med cyklar och vi misstänker att det var någon slags tävling, men är inte helt säkra. Vi gillade iaf campingen som låg på ett lagom avstånd från Falun. Här finns såklart både toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning.
First Camp LugnetSundbornSundborn
Efter Lugnet fortsatte vi till Sundborn, där vi fricampade på parkeringen strax innan. Här får man stå gratis, men det finns toa för den som behöver. Från parkeringen är det kanske 300 meter till Sundborn, perfekt vid besök där alltså. Här finns kanske 15 platser och man står otroligt fint alldeles brevid en liten sjö. Hit återkommer vi gärna!
Hälsingland
Några mil senare stannade vi på Camp Järvsö, där vi stod på en sprillans ny ställplats brevid campen. Här finns 20 platser, men den som planerade platserna har nog inte husbil själv eller isf en väldigt liten. Peppe är knappt 7 meter och vi fick precis plats, en enda stor husbil skulle blockera för fler att komma in. Dessutom lutade platserna så mycket att vår kyl la av, trots att vi stod på klossar. Personalen verkar ha fattat problemet och vi tror att detta kommer att åtgärdas om de inte redan har gjort det. Här finns toa, dusch och tvätt – men ingen tömning av något slag. Än, det var också något som skulle fixas.
Lill-Babs museumCamp JärvsöCamp Järvsö
Jämtland
Några mil till och vi hamnade i Bräcke och Bräcke ställplats, som ligger så fint i en björkdunge brevid vattnet. OCH Glassbaren en liten bit bort, som är mästare på att göra glass och vunnit guld i Glass-SM. Det var lite knepigt att hitta rätt den sista biten pga ändring av vägen, men följer man bara pilarna istf gps:en så kommer man rätt. Här trivdes vi verkligen! Trots närheten till järnvägen och låååååånga tåg som passerade, en del hördes mycket – andra inte alls. Öronproppar kan dock vara att rekommendera. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning.
Bräcke ställplatsBräcke ställplatsBräcke glassbar
Nästa stopp var First Camp Frösön, här stod vi jättefint med utsikt över Storsjön. Personalen sliter som djur här, med ganska dåliga förutsättningar. Campingen ligger jättefint, men i en sluttning som är svår att få ordning på. Dessutom lutar det åt alla håll, man får ha olika klossar på flera olika hjul – ändå blir det inte helt bra. Särskilt inte när det dessutom börjar ösregna, då är risken att köra fast överhängande. Men det är mysigt här och det finns mängder med söta ekorrar! Här finns både toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning. Det ska bli spännande att komma tillbaka, man försöker verkligen och har många idéer – jag vill se vad som händer i framtiden.
First Camp Frösön
Är man i Jämtland måste man besöka Åre, så det gjorde vi och sov på parkeringen vid Åre gamla kyrka. Här stod vi jättebra och kunde enkelt utforska den lilla byhålan som är så otroligt fin.
Norge
Så var det dax att äntligen köra in i Norge. Några mil in i Namsskogan hittade vi en mysig liten familjecamping. Vi hade tänkt fricampa, men det började ösregna och vi behövde tvätta – så det fick bli camping när vi ändå passerade och den såg mysig ut. Familjen som ägde campingen var så fina, de gick runt och pratade med folk och pysslade med platserna. Det sk servicehuset var i samma hus som familjen har som bostad, toa och dusch var i en tillbyggnad och jättefräscha. Tvättmaskinen stod i familjens kök som även var för gästerna, lite pittoreskt kan man nog säga. Här finns alltså toa, dusch och tvätt – men jag tror inte att det fanns tömning eller påfyllning… har försökt att kolla upp det, men hittar ingen information.
Namskogan Norge
Nu började resan norrut på riktigt! Vi tog oss till Polcirkeln och minusgraderna. Vid Artic Circel Center finns två stora parkeringar, där man får stå gratis över natten och används centrets toaletter (under deras öppettider). Det finns ingen el och var alltså rätt kallt, så nu fick vi tillfälle att testa värmen i Peppe. Det funkade alldeles utmärkt! Här står man fint med utsikt över fjällen, vackert pudrade med snö. Kallt med fint. Film finns HÄR.
Vi fortsatte norrut och körde in i Sverige igen vid Riksgränsen, för att besöka Ishotellet. Film från ishotellet finns HÄR. Här sov vi på en överfull parkering med utsikt över Lapporten, innan vi körde in i Norge igen och fick en kort date med Reiselinda som vi träffade bakom ett industriområde i Storsteinnes. Där stod vi så fint och hade en fantastisk kväll med solnedgång över vattnet.
LapportenIshotelletFricamping i Norge
Vi rundade krönet på Sverige och körde in i Finland för att sova på campingen Kilpisjarven Retkeilykeskus i Kilpisjärvi. En rätt sunkig camping med väldigt tråkiga platser för husbilar. Inget mys alls. Toa och dusch var helt ok, men vi undrar lite varför tvättmaskinerna enbart är åtkomliga för kvinnor. De finns nämligen inne på kvinnornas toa… Hade vi tänkt lite till, hade vi fricampat nere vid vattnet istället – där båten till Treriksröset går. På campingen finns iaf tömning och fyllning. Film från campingen finns HÄR.
Båten till TreriksrösetTreriksrösetCampingen i Kilpisjärvi
Vi kollade in Treriksröset och drog vidare, in i Norge igen. Nu var siktet inställt på Nordkap, Europas nordligaste punkt. Norge är så fint! Bakom varje kurva kommer en ny fantastisk vy, vet inte hur många ”ÅH” vi utropade längs vägen. Kanske 15 mil från Nordkap, i Kvalsund, hittade vi en fin rastplats precis vid en älv. Här tränade jag tillsammans med två renar innan vi drog vidare.
Efter några riktigt smala vägar och läskiga tunnlar var vi framme vid Nordkap! Här finns en liten entré, där säger man bara att man ska titta – inte gå in i centret. Då står man gratis på parkeringen under ett dygn, med tillgång till en byggnad med toaletter. Här finns vatten, men inget annat. Försök att ställa er i raden längst åt vänster, med utsikt över nästa klippa. Då får ni solnedgången precis framför bilen, så läckert!
Nordkap
Finland
Vi lämnade Nordkap och Norge, och körde in i Finland. Här hittade vi en jättemysig rastplats i Martinjärvi/Martinsjön. Här var det som en rastplats innanför rastplatsen. Man svängde av från vägen och in bakom lite till. Vi stod brevid en liten tjärn och det var helt tyst. Så otroligt mysigt!
Nästa stopp var i Rovaniemi. Här finns den välkända tomtebyn och tvärsöver vägen från den, finns en ställplats med 24 platser (såklart). När vi var där var den sprillans ny. Det är en grusplan, som blir rätt lerig när det regnar och det gjorde det såklart när vi var där. Det är den första rastplats vi står på där det finns bastu (gratis), en stor grillplats med gasolgrill med gasolflaska (fastkedjad), parasoll och solmöbler. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning. Otroligt fräscht.
MartinjärviStällplatsen RovaniemiPolcirkeln Finland
Efter besöket i Tomtebyn och finska polcirkeln, åkte vi till kompisar i Kokkola där vi tillbringade några dagar innan vi åkte tillbaka till Sverige igen.
Sverige – nordöstra kusten
Vi tog oss in i Sverige via Haparanda och siktade på Kukkolaforsen. Vid forsens eget center finns en ställplats, vi valde dock att fricampa på en liten rastplats kanske 5 minuter söder om det. Bara vi och ljudet från forsen, så mysigt!
Nu var det dax att påbörja resan söderut. Vi startade med ett par nätter i Norrbotten, vid Jävrebodarna tillsammans med nyfunna husbilsvänner. Jävrebodarnas fiskecamp är precis som det låter, ett himmelrike för den som tycker om att fiska. Här finns gott om plats för husbilar, en lång brygga för fiske och färdiga grillplatser. Man står precis vid vattnet och det är så otroligt mysigt ordnat. Här finns toa och dusch, inte jättefräscha – men fungerande, samt tömning och påfyllning. OCH ett museum!
Jävrebodarna
Så var det dax att kolla in den omtalade Vildmarksvägen! Detta hade vi verkligen sett fram emot. Tyvärr var vädret emot oss och hade så varit någon vecka, men men… det är ju inte mycket att göra åt. Vi körde in på Vildmarksvägen vid Vilhelmina och körde motsols, som vi blivit rekommenderade. Första natten stannade vid parkeringen till Kultsjöån. Det var ok, men hade vi fortsatt bara några minuter till så hade vi stannat vid Trappstegsforsen istället. Det var riktigt fint och fanns tom toaletter där.
Vi kollade in fantastiska Fatmomakke, Stekenjokk och allt annat man ska se på vägen och avslutade turen på en rastplats mellan Gäddede och Strumsund. Det finns gott om rastplatser och parkeringar längs Vildmarkvägen, så det går bra att stanna och sova lite överallt. Det är en fantastisk väg om vi kommer att åka fler gånger och rekommenderar er andra att göra det också.
Beppe Wolgers MuseumFatmomakke
Nästa destination var Umeå (Västerbotten). Vädret var sådär och vi ville ha det lite mera bekvämt, så vi bestämde oss för att parkera på First Camp Nydala. Första dagen var vädret helt ok, då besökte vi stan och Gitarrmuseet. Sen vräkte vädret ner och vi satt mest inne i bilen och redigerade filmer. First Camp Nydala är ju en camping, så här finns såklart toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning. Chefen som tagit över är helt ny och har mängder med idéer, det blir roligt att komma tillbaka någon gång och se vad som hänt. HÄR finns film från First Camp Nydala.
Många landskap blev det, nu var vi inne i Ångermanland och Höga Kusten och bron som var ett av de större delmålen. Hit har vi varit på väg med båt flera gånger, men av olika anledningar (bla covid) har det inte blivit av. Här finns en särskild husbilsparkering, som alltid är full med personbilar, och en husvagnsparkering där det står husbilar. hur som helst… här får man stå gratis en natt. Vi stod med nosen mot bron och hade så otroligt fin utsikt, men det var definitivt inte lugnt. Det brummar till varje gång en bil kör över skarvarna i bron, när lastbilar kör över låter det väldigt mycket. Fin utsikt, men öronproppar är att rekommendera.
En liten bit ifrån Höga Kustenbron ligger High Coast Destilleri. Vi gick rundtur på destilleriet och var på smakprovning, då är det väldigt praktiskt med ställplats direkt utanför. Detta är en av favoriterna faktiskt! Man står så otroligt fint, på en liten platå, med utsikt över Ångermanälven. Vi hade helt magiska solnedgångar. Lugnt och skönt, vi återkommer gärna. Här finns toa, dusch, tvätt och tömning av toa – inte av gråvatten och ingen påfyllning. Film från ställplatsen finns HÄR.
Vi fortsatte söderut och tog en natt på en parkering i Härnösand. Resan var nästan slut och vi var snart tillbaka i Hälsingland igen, den här gången bodde vi på First Camp Fläsian i Sundsvall. Martin behövde jobba, solen var lite sisådär och då har solpanelerna svårt att klara av två datorer. Vi behövde el, då är campingar bra! First Camp Fläsian har plats för husbilar längst ner mot vattnet. Där står man jättefint, men tyvärr i sällskap av väldigt närgångna duvor. Här finns såklart toa, dusch, tömning och påfyllning. Film från Fläsian finns HÄR.
First Camp Fläsian
Sista stoppet på vår norrlanstripp var i Bergvik. Här finns en stor grusplan vid idrottsplatsen där man fixat ställplats. Det kanske inte är jättemysigt, men helt ok. Det finns toa, dusch, påfyllning och tömning för toa – men inte av gråvatten. Film från Bergvik finns HÄR.
635 mil, 36 nätter och 24 olika platser. Jag har valt att inte skriva ut priser, eftersom de ändras hela tiden. Jag har heller inte skrivit något om husvagnar, för jag har helt enkelt ingen koll. Men det är länkat till de hemsidor jag har hittat och ni kan alltid klicka på filmerna, där priser står.
Hoppas det hjälper er något i er planering. Norra Sverige är verkligen fantastiskt! Och även våra grannländer, som jag tycker är mer anpassade för husbilar än vad Sverige är. Sverige har mycket att lära av tex Norge, som har som krav att varje kommun ska ha fri tömning av både toa och gråvatten. Det borde Sverige ta efter.
Berätta gärna om ni besökt någon av platserna eller om ni fått idéer om någon ni vill besöka. Ni kanske kan tipsa oss om övernattningsställen till nästa gång 🙂
