Bläddra efter
Etikett: scen

Att bli grundlurad!

Att bli grundlurad!

I tisdags var vi inbjudna till publikrepet av BOX på Maximteatern. Som ni kanske kommer ihåg var jag på den där makeovern hela tisdagen och fick väldigt bråttom därifrån. Martin fick köpa en macka åt mej, som jag precis hann äta upp innan föreställningen började. Att sätta sej fullkomligt tokstressad och se en show som bygger på psykologi är ingen bra idé. Då är man extra lättlurad tror jag, eftersom man inte är lugn och särskilt logisk.

BOX är en föreställning som leker med våra hjärnor, våra fördomar och inlärda beteenden. Henrik Fexeus ”mindfuckar” publiken totalt! Han guidar oss genom sin uppväxt samtidigt som han använder oss i sina experiment. Har man scenskräck ska man ducka för allt som kastas ut, fångar man något eller tittar för uppmärksamt på honom så hamnar man på scen. Men man utsätts inte för något pinsamt eller läskigt, allt är väldigt snällt och otroligt intressant.

Vissa grejer är heeeelt sjuka! Kan man manipulera någon till att glömma något man gjorde för bara några minuter sedan? Kan man överta någon annans smärta? Finns det spöken? Kan man tappa armstyrkan bara genom att någon tar på en? Allt detta och mer därtill får vi svaren på, samtidigt som vi utsätts för tester genom hela föreställningen. Även om man ser allt med egna ögon, så kan man knappt tro det man ser.

Det här är en föreställning som är väldigt svår att förklara, den innehåller lite för mycket som helt enkelt inte går att förklara. Men om jag säger att de 2,5 timmarna kändes som en kvart. Det förklara ganska tydligt hur uppslukade vi var och hur otroligt intressant hela förställningen är. Allt handlar om psykologi och hur lättmanipulerade våra hjärnor är. Man måste bara veta vilka knappar man ska trycka på och det vet Henrik Fexeus.

Med Morgan Allings hjälp har han skapat en fantastiskt scenshow som passar hela familjen. Den yngsta medhjälparen som togs upp på scen var bara 11 år. Det är intressant, spännande, roligt, underhållande och helt jäkla superirriterande! Man blir lite frustretad måste jag erkänna, vissa saker fattar man helt enkelt inte – men det är sååå häftigt! Man blir helt jäkla grundlurad och man älskar det!

Underbara Björn Kjellman!

Underbara Björn Kjellman!

Det finns några skådisar som jag gillar extra mycket, en av dem är Björn Kjellman. Just nu är han med i musikalen Förklädet på Göta Lejon och han är helt strålande!

Det är lite svårt att beskriva Förklädet, det är lixom en berättelse om en musikal… Björn Kjellman är en ensam liten farbror som älskar musikalen ”Det påstrukna förklädet” och den spelar han upp på sin gramofon samtidigt som han berättar handlingen för oss och förklarar vissa scener lite extra ingående. Detta betyder att allt stannar upp lite då och då.

Jag visste ingenting om vare sej handling eller ensambel innan vi kom i på Göta Lejon. Det enda jag visste var det vi sett på affischen, att Björn Kjellman, Pernilla Wahlgren, Kim Sulocki, Maria Lundqvist, Ola Forssmed och några till skulle vara på scenen. Thats it!

Ridån går upp och vi möts av en skådespel som ger väldigt mycket feel-good! Det är hjärtligt, varmt, kärleksfullt, komiskt, proffsigt och lättsamt! Allt på en gång! Publiken är blandad, jag har nog aldrig sett så många ungdomar i en teaterpublik någon gång, men också en himla massa rullatorer. Härligt! Det visar på en mångsidighet och att det finns en återväxt av teaterpubliken, vilket jag ser som otroligt viktigt och glädjande. Mina ungar har gått på teater så gott som varje år sedan de var 6-7 år och jag ser det som en viktig del i deras uppfostran. Jag kan förstå att man inte har eller tar sej råd, men det är en himla bra julklapp. Å även om det är det enda de får i julklapp ett år, som mina fick, så minns de den många år senare. Upplevelser ger minnen för livet!

Å den här föreställningen är en jättebra förstagångsteater! Tyvärr kan man inte köpa biljetter i julklapp än, men jag hoppas att den kommer att gå efter jul – för då är det verkligen ett bra julklappstips!

Ensambeln är perfekt tillsammans och det märks att de gillar att spela mot varandra. Många av dem har ju följts åt ett tag, genom några produktioner, och känner varandra väl. Maria Lundqvist är rent ut sagt skitbra på att vara packad! Kim Sulocki som superförförare i högklackat är så otroligt rolig och Ola Forssmed är underbar med sina gummiben. Pernilla Wahlgren spelar blåst brud hur bra som helst och Renni Mirro och Hanna Lindblad älskar varandra lika mycket som vanligt  🙂

Nu har vi sett väldigt många olika scenuppsättningar de senaste veckorna. Vi blir absolut inte blase, jag älskar fortfarande allt som har med teater att göra. När man ser mycket på kort tid ser man också tydligt vad man tycker om och vad man kan rekommendera. Med Förklädet färskt i skallen kan vi med gott samvete konstatera att Jersey Boys och Förklädet delar första platsen på vår topplista! Om man måste välja, så beror det på vem man är, och vad man tycker om, vilken man ska ta. Men vill man ha en mysig stund men mycket skratt och hjärta, då är det Förklädet man ska välja!

Björn Kjellmans lilla farbror kan man bara inte låta bli att älska, han är bara så himla underbar!

Myspysiga Ladykillers!

Myspysiga Ladykillers!

Igår var det dax att bege sej till en av mina favoritplatser i världen, nämligen Oscarsteatern. Mitt andra hem några år på 80-talet när jag jobbade där med Phantom of the Opera. Världens roligaste jobb! Den här gången var det också jobb, men nu som publik för att sedan skriva om upplevelsen. Ett väldigt förmånligt uppdrag tycker jag  🙂

Om några dagar har Ladykillers premiär på Oscarsteatern. En komedi med Suzanne Reuter, Jonas
Karlsson, Johan Rheborg, Leif Andrée, Shebly Niavarani och Jacob Nordenson. Det handlar om en liten tant som hyr ut ett rum till en professor och hans tre kompisar för att kunna repetera med sin orkester. Men i själva verket så planerar de ett rån och tanten blir omedvetet indragen. När hon vet allt måste hon röjas ur vägen och det är väl där problemen börjar kan man väl säga… å mer än så säger jag inte om det  🙂

Suzanne Reuter är suverän som alltid, det finns lixom inte mycket mer än så att säga om henne. Alltid snygg, alltid suverän! Någon anna som verkligen imponerade var Jonas Karlsson. Jag har inte sett så väldigt mycket av honom, men kan konstatera att han är redo att ta över Gösta Ekmans roll som gummiman. Han var helt suverän i en scen där han och Johan Rheborg ska förklara en sak för den lilla tanten. Jonas kör någon slags charader bakom ryggen på tanten som är helt outstanding! Leif Andrée har jag inte heller sett särskilt mycket av, men jag måste säga att han vann poäng hos mej igår med sin roll som den korkade med otroligt söta och godhjärtade Knocken. Rheborg var lika bra som när han gjorde Ove i En man som heter Ove, men det här var på ett helt annat sätt. Att se honom i klänning hör väl inte till vanligheterna direkt… Shebly Niavarani har jag bara sett på film förut, men har nu upptäckt en ny stjärna på min teaterhimmel. Dessutom gillar han min bilder på instagram, sånt gillar jag  🙂

Föreställningen är lättsam, lagom lång och med massor av humor. Det är lite Jönsonligan över alltsammans, precis lika oförargligt och klantigt. Martin trillade nästan ur stolen av skratt ett par gånger, det säger väl en del? För mej är det lika fantastiskt varenda gång jag får sitta i Oscars salong och bara njuta av det som händer på scen. Det är en så otroligt vacker teater!

Det här är föreställningen för alla åldrar! En bra ”förstagångenpåteaern”-föreställning. Mitt första teaterbesök var faktiskt just på Oscars och då Czardasfurstinnan, med bla Thore Skogman. Jag tror jag var 5-6 år och kommer förtfarande ihåg det. Att det var just Oscars gör det extra roligt så här i efterhand, nu när jag jobbat där. Ladykillers är extra bra som förstgången-teater eftersom den dessutom är ganska kort. Men den passar alltså för alla åldrar, ung som gammal!

Så vill ni ha en underhållande kväll för hela släkten, ja… då är det bara att springa iväg och köpa biljetter! Den spelas tom 12 december.

Jersey Boys – årets musikal!

Jersey Boys – årets musikal!

Igår var det dax för julafton nummer 2, vi tog oss till Chinateatern för att se (och höra) musikalen Jersey Boys. Jag kom till teatern som ett helt blankt blad, jag
visste ingenting om varken handling eller medverkande. Jag gick därifrån
fylld av en härlig teater- och musikupplevelse. Detta är årets
musikalupplevelse – så är det bara!

Jersey Boys handlar om
ett band på 60-talet från New Jersey som efter flera olika
konstellationer och namnbyten till slut blir The Four Seasons. Det är
den sanna historien om hur fyra vanliga
arbetargrabbar är på väg att hamna snett i livet men i
stället börjar skriva sin egen musik, skapa sitt eget unika sound och
sedan  säljer mer än 175 miljoner plattor världen över. Men allt är inte
bara glitter och glamour i artistvärlden… Det är mycket vänskap, hjärta, konflikter, lögner och splittringar på vägen.

Huvudrollerna spelas av bl a Bruno Mitsogiannis som Frankie
Valli, Peter Johansson som Tommy DeVito, David Lindgren som Bob Gaudio
och Robert Rydberg som Nick Massi. Plus en otroligt begåvad och perfekt
utvald ensemble och orkester. Rollbesättaren har verkligen gjort ett
fantastiskt arbete och måste haft otroligt roligt på jobbet! Att bara få
äran att plocka fram fyra så otroligt begåvade sångare och sedan höra
dem repetera varenda dag måste vara den ultimata upplevelsen som
musikälskare. Om inte alla vet vem Bruno Mitsogiannis är efter den här säsongen så är något fel! Bättre röst finns inte på någon scen just nu!

Jag
hade som sagt ingen aning om vad som väntade mej när jag satte mej i
salongen. Men så fort hitsen spelades upp så kände jag förstås igen
varenda en. Det här var musik jag hört under min uppväxt och som min
musikgalna pappa spelat under åren. Hemma hos oss blandades det mesta,
det var Sputnicks med Thore Skogman uppblandat med Cliff Richard och
pianokonserter. Så när ”Oh What a night” spelades upp var det bara att
sjunga med och när ”Can’t take my eyes off you” spelades visste både
Martin och jag att där har vi nog vår bröllopssång. Den beskriver ganska
exakt hur vi känner. Så det kan bli en barfotadans till den på en bröllopsfest nästa sommar… man kan ju alltid hoppas att Jersey Boys kommer förbi  🙂

Vi hade en tre timmar lång och
uppslukande musikupplevelse både vad det gäller musiken, framförandet,
berättelsen, den snygga scenen och stämningen i salongen. Det finns inte
ord nog att berömma hela paketet! Jag kan bara rekommender er att köpa
biljetter så snabbt ni bara kan, för det här får ni inte missa! Å den
visas bara till att börja med till och med 12/12, så skynda!!! Ge bort
biljetter i farsdagspresent, eller av vilken anledning som helst. Alla
kommer att uppskatta den!

Jag har sett mängder med
musikaler, och då menar jag mängder!!! Högst upp ligger fortfarande
Phantom of the Opera, den blir svår att peta ner från första platsen.
Sen kommer nog Starlight Express och Le Miserable på delad andra plats.
Men sen vete sjutton om inte Jersey Boys lägger sej tätt bakom på tredje
plats tilsammans med Mamma Mia. Så bra är den! Och det bästa som spelats i Sverige på många år!

Jag
är otroligt glad och tacksam över att jag fick äran att se absolut
första publikrepetitionen. Först av alla fick vi ta del av en helt
magisk kväll och om den var fantastikt redan vid första publikrepet så
kan ni ju tänka er hur den kommer att bli om några veckor. Det här är
inget annat än succé!

Grattis alla inblandade! Njut av magin  🙂

Kristina från Duvemåla

Kristina från Duvemåla

Ni vet att jag älskar teater och särskilt musikaler! Nu är det julafton nästan varenda dag med alla spännande publikrep som vi får gå på. Publikrepen är till för att skådespelarna ska få öva inför publik, kunna göra fel, känna vad som behöver ändras osv. Det kan vara lite skillnad på den föreställning som vi får se och som ni sedan ser färdig.

I tisdags var höstens första ”julafton”. Då skulle vi få se Kristina från Duvemåla på Cirkus. En föreställning som jag såg på samma scen för ungefär 18 år sedan. Då var mitt liv ganska rörigt, så det enda jag minns är att jag älskade musiken. Jag kommer inte ens ihåg vem jag såg den med…

Då var det Helen Sjöholm och Peter Jöback i två av de större röllerna, nu var det för mej okända Maria Ylipää och Robert Noack mfl. Stora delar av ensambeln är från Finland, hur i hela friden skulle en Kristina på finlandssvenska låta? Skulle det överhuvudtaget märkas att hon faktiskt inte var småländska?

Innan föreställningen satte igång hann vi prata lite med delar av produktionen eftersom vi satt precis vid ljudbordet. De garanterade mej att jag inte skulle bry mej om språket alls efter bara ett par minuter och de fick faktiskt helt och hållet rätt! Föreställningen hann bara sätta igång så glömde man att det inte var rikssvenska rakt igenom. Hade man ändå svårt att hänga med, så var det en textremsa ovanför scenen till alla sångerna så man kunde läsa där. Den enda som var lite knepig att höra vad han sa var en av de äldre männen, men han sa inte så jättemycket – så det funkade ändå.

Som ni säkert vet så handlar Kristina från Duvemåla om utvandringen från Sverige till Amerika. När livet i Sverige var svårt och den stora drömmen om rikedom lockade. Man trodde ju att man skulle få precis allt om man bara vågade ta det stora steget att ta båten den långa vägen mot lyckan. Musiken är skriven av Björn och Benny och självklart helt fantastisk! ”Guldet blev till sand” sitter fortfarande som en smäck och ”Du måste finnas” är fortfarande magisk. Man hörde snörvlanden och snyftanden lite överallt i salonhen under hela föreställningen. Det är en historia som berör, särskilt i tider när vi vet hur många som just nu flyr från sina länder.

Detta borde vara en obligatorisk del av skolornas undervisning av samhällskunskap och historia! låt eleverna ser Kristina från Duvemåla, så kanske de bättre förstår sin egen historia plus det som händer just precis nu i vår värld. Lite dyr undervisningsmetod kanske, men jag kan lova att det skulle ge bättre utdelning än den traditionella undervisningen. Hur som helst så är det en suverän julklapp till hela familjen! Den kommer att spelas minst tom 3/1, så passa på!

MEN! Notera att den är FYRA timmar lång, inklisive paus. Så ät innan, ladda parkeringsautomaten och förbered eventuell hund- och/eller barnvakt på en lång kväll. Men de där timmarna försvinner fort! Jag älskade varenda minut! Å som vanligt när jag är på teater så hittar jag bekanta i vimlet, den här gången både en gammal sångarkompis och en bloggkompis. Jättekul!

Ikväll ska vi se Jersey Boys på Chinateatern, då får vi se hur den är och vem jag träffar den här gången. Ha en fin fredagkväll, så återkommer jag med en ny teaterberättelse snart igen  🙂

Superhemlig filmvisning!

Superhemlig filmvisning!

Igår var vi och några andra inbjudna till en superhemlig filmvisning. Vi fick inte säga ett knyst på sociala medier och inte andas ett ord om vad vi skulle göra. Vi visste så klart, men ingen annan…

Efter filmen frågade jag de ansvariga hur mycket man nu fick säga och de gav mej tillåtelse att skriva en blogg om det. Så jag är förmodligen först att berätta för er om filmen ”En man som heter Ove”!!! För det var alltså den vi fick se, första testvisningen i ett halvredigerat skick. Det fattades lite här och skulle fixas lite där, men helheten fanns där och det kommer att bli helt fantastiskt!

I rollen som Ove ser vi Rolf Lassgård, som spelar den buttra och lite ledsna gubben så otroligt bra. Han känns lite buttrare än i boken och även i Johan Rehborgs tolkning som var lite mindre surgubbe. Men han är så otroligt bra! Precis som alla de andra rollerna, rollbesättaren har verkligen gjort ett kanonjobb. Flera okända ansikten som nog kommer bli något att tala om framöver.

Precis som alltid när en film blir bok, så är det en del som saknas och en del som är omgjort. Men det gör inget! I nuläget är den 1,50 lång, vilket är min smärtgräns. Jag har väldigt svårt för långa filmer och det börjar krypa i mej när det drar sej mot två timmar. Ha då i minnet alla VÄLDIGT långa filmer på 90-talet som jag var tvungen att se eftersom jag då jobbade med film. Det var faktiskt en plåga ibland. Men den här höll sej inom min gräns  🙂

Jag tror på succé! Kom ihåg var ni läste det först! Berättelsen håller, redan där har den ju varit en succé både som bok och teater. Rollerna, manuset och miljöerna är perfekta! Inget kan lixom gå fel här… MEN och det är ett stor MEN… den ska inte ses av småttingarna i familjen. Även om den inte är läskig eller så, så kommer de inte ha någon behållning av den. Dessutom går ju faktiskt hela berättelsen ut på att Ove försöker ta livet av sej, det är ju ingen hemlighet lixom. Så jag skulle nog säga att från 30 och uppåt passar bra. Med andra ord en perfekt julklapp till ens föräldrar, eftersom den har premiär på juldagen.

Å tillsammans med biljetterna kan ni ju stoppa ner ett gäng näsdukar. För precis som i både boken och teatern så är det känslosamt och tårarna rinner utan att man kan stoppa dem. För sån är han den där Ove… ironisk och med galghumor och man blir sååå berörd. Så när den kommer i december är det bara att köpa biljetter, för den är helt klart sevärd och får säkert ett par Guldbaggar nästa år. Tror jag  🙂

Tänk att jag jobbat med The Phantom of the Opera!!!

Tänk att jag jobbat med The Phantom of the Opera!!!

Jag har nog haft världens roligaste jobb! Eller iaf jobbat på den absolut häftigaste arbetsplatsen. För en herrans massa år sedan jobbade jag nämligen på Oscarsteatern med The Phantom of the Opera, en av de bästa musikalerna som någonsin satts upp i världen! En föreställning som väldigt många har någon slags relation till. Alla som sett den har ett minne för livet, då kan ni kanske förstå hur det är för oss som jobbat med den.

Jag var med från första biljettsläppet, premiären och ytterligare drygt ett år. I ungefär 18 månader levde, andades och tillbringade jag nästan hela min vakna tid med människorna i och runt föreställningen. Till och med när vi var lediga träffades vi. Då ofta tillsammans med Chinateatern och Cirkus. Standard var att spela brännboll på Djurgården. Det var inte helt ovanligt att Skansens elefanter rastades medan vi spelade, så vi fick kela med dem samtidigt. Varenda måndag! Känns lite surealistiskt när man tänker tillbaka faktiskt.
Det här är 25 år sedan och fortfarande känns det som livet före och efter Phantom. För sisådär 5-6 år sedan tänkte jag att det kunde vara kul med en återträff. Men jag hade bara kontakt med ett par stycken från den tiden (bla Bert-Åke Varg som jag träffat en del under åren), de i sin tur hade inte heller särskilt många kontakter kvar. Så jag började med att skapa en Facebook-grupp, nån kanske skulle hitta dit. Det gjorde det… fem år senare… För ett par månader sedan smällde det till. Från att ha varit 9 stycken i gruppen i många år, blev vi över 100 på bara ett par dagar!!!
Ig fredags var det dags att ses!!! Äntligen!!! Trots sommar, semester och att folk är uppbundna av sina yrken på olika scener så blev vi nästan 30 personer. Vi har de senaste veckorna pratat massor via facebook, sett bilder och lagt upp minnen. Föreställningen pågick ju långt efter att jag slutade, så flera av dem som kom hade jag aldrig träffat. Men Bert-Åke viskade i örat på mej vilka alla var och på så sätt hade jag iaf lite koll. Jag hade koll på honom och att han hade det bra och han hade koll på alla som jag inte kände igen – himla bra samarbete!
Å så kul vi hade! Vilken nostalgitripp!!! Å alla sa samma sak; Phantom har satt spår hos oss alla för resten av livet. Det vi hade tillsammans var helt unikt och något ingen av oss upplevt sedan dess. Vad vi än gjort sedan dess har vi alla haft åren från Phantom som vår referens. Det låter kanske klyschigt men vi var en enda stor familj och det spelade ingen roll om man stod på scen, jobbade bakom, framför eller ovanför. Alla hörde ihop! Ingen var viktigare än någon annan! Alla behövdes! Å vi alla tyckte väldigt mycket om varandra. En genuin vänskap!
Vi skrattade, mindes, kramades och pratade pratade pratade. Helt plötsligt var klockan 23.30 och jag var tvungen att springa till tåget. Efter ytterligare en pussattack av Bert-Åke sa jag hejdå och lämnade en stor del av gänget kvar på restaurangen. Med löften om att ses snart igen. Väldigt snart!!! Dagen efter vaknade jag med träningsvärk i mungiporna och en väldigt skön känsla i magen.
Konstigt hur det fortfarande känns som en stor familj. Även de man inte träffat förr. Alla har känslan kvar. Alla har samma minnen och samma referenser. Men nästan ingen vill tillbaka. Jo, kanske om man kunde spola tillbaka tiden. Men att vara med i nästan uppsättning var de flesta tveksamma till. Vi vet ju hur det ska vara och hur vi alla funkade tillsammans. Så blir det nog inte igen och ingen av oss vill riskera att bli besvikna. Vi vill ha kvar magin!

För det vi hade var magisk! Föreställningen. Vänskapen. Det går inte att återskapa. Men vi har det kvar. Å vi kommer att ses igen. Väldigt snart. Å då hoppas vi att resten av gänget också kommer  🙂

Tack allihop för en helt fantastiskt kväll!

Ett MÅSTE i Kalmar!

Ett MÅSTE i Kalmar!

För någon vecka sedan hade jag och familjen förmånen att se första publikrepet av Tresteg i Snedsteg. Idag är det dax för premiär av föreställningen, men då är det i Kalmar – inte i Stockholm där vi såg den. Vi hade bara tur att de repeterade i Stockholm och att vi blev inbjudna till ett publikrep.

Jag gillar publikrepetitioner. Det är lite mer personligt, det kan gå åt skogen, vissa saker är oftast inte helt färdiga och det är lite mer avslappnat på något sätt. Just den här gången gick allt bra, bara några få repliker som inte riktigt satt där de skulle. Men det är ju därför man har publikrep  🙂

Väldigt kort kan man säga att en kvinna lånar ut sitt hus till sin vännina för ett lite kuttrasju. Men tjock dimma gör att folk befinner sej på fel plats vid fel tillfälle och därför befolkas snart huset av innevånare som inte alls skulle varit där. Det hela utspelar sej i Kalmar på 60-talet och jag kan lugnt säga att hela dekoren påminder mej om vårt förra hus på Öland som hade precis samma inredning. Intrigerna och förvecklingarna blir snart ett nystan som man undrar hur det ska lyckas reda ut och få en upplösning på. Men det går! Och hela familjen, även ungdomarna, skrattade hjärtligt genom hela föreställningen.

Bild från Krusenstiernskas hemsida

Jag älskar Thomas Petersson som jag hade förmånen att få jobba med på Vasateatern med föreställningen SPIK när både han och jag var ganska färska i branschen. En annan favorit är Robert Gustafsson och att då ha dessa två på samma scen kan ju inte bli annat än lyckat. Med Annika Andersson och Carina Lidbom på samma scen blir det helt enkelt superbt! Men det finns två till som också ska ha uppmärksamhet och det är Anna-Karin Palmgren och Robin Stegmar som det helt enkelt inte skulle fungera utan. Det är sex starka karaktärer som passar perfekt i sina roller och som bjuder på förvecklingar och många skratt.

Nu var vi iofs inomhus, men visst är det väl himla mysigt med utomhusteater? Jag har inte besökt Krusenstiernskas i Kalmar än, men jag har varit på Fredriksdalsteatern, Hågelby och någon liten amatörteater på Öland när jag var väldigt lite. Å jag gillar det! Ni som har vägarna förbi Kalmar ska absolut se föreställningen! Den har alltså premiär ikväll och spelar till och med 29 juli. Så kan ni passa på att kolla runt lite i Kalmar också, besöka slottet och ta bilder av Ölandsbron. Det är faktiskt en himla mysig liten stad, väl värd ett besök.

Stämningsfullt med Lara Fabian

Stämningsfullt med Lara Fabian

På grund av SL höll hela kvällen på att gå i stöpet, nu blev det lite galen början bara…

Martin och jag var inbjudna till Cirkus för att se världsartisten Lara Fabian igår kväll. Tågen har ju gått lite hur som helst och ibland inte alls den senaste tiden, och även igår trasslade det. Alltså var jag ute i goood tid för att inte riskera något. Ändå kom jag bara några minuter innan allt började… Martin satt fast i Uppsala och efter mycket om och men så kom han fram till Cirkus och smög in en halvtimme efter att konserten börjat. Han var INTE glad!!!

Början var alltså inte så bra, men sen blev det bättre. Lara Fabian levererade verkligen! Å hon har trogna fans, det märktes verkligen. Längst fram var en skara människor som skickade upp blommor och presenter på scen, som Lara tog emot och tackade hjärtligt för. Mellansnacket var behagligt och mycket personligt, vi fick veta en hel del om hennes uppväxt, familj, liv och tankar.

Scenen var effektfull med musikerna inom varsin ram. Å vilka musiker! De har nog instrument istället för händer för allt verkade komma så naturligt och enkelt för dem. Otroligt bra! Lara levererade låt efter låt i 90 minuter och hennes fans var lyriska. Jag har bara hört henne några gånger på radio och Youtube och gillar både hennes röst och sätt att sjunga. Jag saknade dock några fartigare låtar, en och annan upptempolåt hade inte skadad. Nu blev det iofs mysigt, men lite variation hade inte gjort saken sämre.

Det här var första gången Lara Fabian stod på en scen i Sverige och närmast väntar två konserter i Finland. Har ni möjlighet att lyssna på henne live någon stans i världen, så gör det! Det är en behaglig och njutningsfull upplevelse som jag absolut inte velat vara utan. Till nästa gång får jag fortsätta lyssna på Youtube  🙂

Chess in Concert – otroligt bra!!!

Chess in Concert – otroligt bra!!!

Igår var jag inbjuden till Chess in Concert och det var extra roligt att jag fick ta med mej familjen. Så vi var ett helt gäng som traskade iväg, spända av förväntan. Sönerna, en
flickvän och extradottern hade inget aning om vad Chess är. Martin och
mina föräldrar hade lite bättre koll  🙂

Jag själv såg Chess i London sommaren 1987 tillsammans med exet och
hans familj. Vi hade några dagar att se London innan vi skulle åka
vidare till Seychellerna. Vi såg alltså originaluppsättningen med Tommy
Körberg och Elaine Paige – så otroligt bra! Men man kommer ju inte ihåg
särskilt mycket förutom lite hur scenen såg ut och en del av låtarna.
Handlingen var det lite si och så med… Men att det handlar om schack
och kärlek, vet ju alla.

Det vi såg igår var alltså
konsertversionen av musikalen Chess med bla Gunilla Backman, Sarah Dawn
Finer och Anders Glenmark. Och en SKITSTOR orkester! Bara kören var
säkert ett hundratal personer och så en hel symfoniorkester på det.
Maffigt!

Konsterten ska gå som turné på massor med platser i Sverige under april
och det här var alltså den första. Så jag kan tänka mej att nerverna
nästan satt utanpå kroppen på artiserna och musikerna. Det här är ingen
lätt grej lixom. Allt körde igång och det var en ren fröjd att se Anders
Eljas leda den gigantiska orkestern, man såg hur han verkligen njöt av
att befinna sej precis just där just då. Å musikerna var så skickliga.
Tänk att leda alla dessa instrument genom konsterten, alla följer minsta
vink,  det måste vara en otroligt häftig känsla.

Melodierna
avlöste varandra, ni vet I Know Him So Well, One Night in Bangkok,
Anthen, Pitty the Child och alla andra. Andersson, Ulveus och Eljas
gjorde verkligen ett otroligt jobb, musiken är tidlös och även ungarna
gillade det. De kände igen lite från radion, men det mesta var nytt och
till belåtenhet. Vi var mellan 18 och 72 år och det är verkligen häftig
att alla gillade det, med tanke på ålderspridningen. Så testpanelen var
mer än nöjd kan man nog säga.

Gunilla Backman gjorde
sin roll absolut i klass med Elaine Paig och Philip Jalmelind kan
ersätta Tommy Körberg när som helst utan att skämmas. Sarah Dawn Finer
är alltid bra och det vet alla, därför väljer jag att lyfta upp de här
två lite mer. Andres Glennmark passar perfekt i sin roll och är den
Glennmark man är van vid att höra sedan förr. Johan Schinkler… mannen
med rösten… vilken otroligt läcker stämma! Jag skulle gärna se en
opera med honom!

För mej blev det en nostalgitripp. Det
var länge sedan jag hörde alla låtar i ett sammanhang men vart efter de
spelades upp kom jag ihåg nästan varenda liten takt. Jag fick ett
otroligt sug att se musikalen igen och hoppas att den sätts upp i
Sverige någongång i framtiden. För det är en häftig musikal!

Ikväll
är Chess in Concert i Karlstad och nästa helg drar den vidare till
Göteborg, Helsingborg och Malmö. Se den om ni kan, den är helt klart
sevärd. Men läs på lite om historien först, så ni hänger med helt och
hållet i handlingen och vem som är vem och gör vad. Det är inte helt
lätt att hänga med om man inte vet något alls om handlingen innan.
Varför inte lyssna lite på musiken och verkligen komma in i rätt
stämning? Fast det kan ni göra utan att se den, musiken är helt klart
värd att lyssna på när som helst  🙂

Nåt ni borde se!

Nåt ni borde se!

Som ni vet så får Martin och jag gå på en himla massa kul grejer. Förr skrev jag om allt här i bloggen, men sedan vi startade Du i Fokus så hamnar mycket där. Å det är ju ganska naturligt när det är iom magasinet vi blir inbjudna, för att testa eller se något och sedan skriva om det. Men ibland så är det så himla bra eller roliga grejer att jag bara måste skriva av mej på båda ställena, lite mer redaktionellt på magasinet och lite mer ”jag” här i bloggen. Igår var vi på en sån grej…

Det enda vi egentligen visste var att vi skulle vara på Metropol Palais på Sveavägen kl 18 för en drink innan Moulin Noir började klockan 20. Det lilla vi kunde läsa oss till var att det var någon form av burlesk show med magi, akrobater och en massa lättklädda människor. Inget för en pryd människa som mej alltså… trodde jag…

För 29 år sedan jobbade vi ihop…

Första problemet var klädseln. Det var ju premiär och en genrer som jag inte är van vid. Va sjutton skulle jag ha på mej? Jag antog att det skulle vara en himla massa glitter, så efter lite velande valde jag en paljettbehå som syntes under en tunn glittrig topp och svarta byxor till det. Åsså knallröda läppar och naglar. Det var väl burleskt så det räckte tyckte jag.

Så åkte jag in till stan och var i vanlig ordning ute i alldeles för god tid och först på plats. Men det var som vanligt en fördel, på så sätt hade jag tid att prata med producenten och lite andra spännande människor. Någon minut efter 18 dök Martin upp och vi gick in i lokalen och valde vilka platser vi skulle ha under kvällen. Jag ville ha platser relativt nära scen för att se ordentligt och kunna fota och eftersom vi var först kunde vi välja precis vad vi vill.

Direkt när vi kom in fick vi varsitt champagneglas som sedan fylldes på precis hela tiden av cirkulerande kypare med champagnen i högsta hugg. Så jag försåg mej omedelbums med ett glas vatten och en ful karaff och drack medvetet väldigt lite från av min champagne. Det var ju det där med vikten… Drack man en mun champagne så fylldes det på med minst lika mycket direkt. Det var lixom det som var lite av grejen. Champagnen skulle flöda och alla skulle vara uppsluppna och glada.

Det dök upp både kända och okända människor och vid vårt bord hamnade bla Mathias som snickrar på tv och några nyhetsuppläsare och elitidrottare. Vi hann känna lite på varandra och stämningen vid bordet var god när showen började kl 20. Fast det hade varit lite förshow innan, flera gånger faktiskt… någon som berättat om kvällen, dragit menyn, ätit en ballong, räddat brinnande grytor från köket och lite annat galet.

Showen var en enda lång kärleksbubbla med sång, musik, magi, akrobatik, komik och en massa annat. Vi hade en av våra trevligaste kvällar på länge! Visst var det avklätt och utmanande, men inte porrigt eller jobbigt – bara kul. Några av numren hade jag sett förut på Cirkus Cirkörs julbord, men det gjorde inget. Vi hade otroligt roligt och alla runt omkring verkade också ha det. Publiken drogs in väldigt mycket i showen och vårt bord var med flera gånger på olika sätt.

Det var en lång show så vi var inte hemma förrän vid midnatt och då skulle texten till artikeln skrivas så den kunde gå ut direkt i morse. Så medan Martin gick och la sej satte jag mej och jobbade och medan jag sov i morse skickade Martin ut texten i magasinet. Så går det till hos oss. Klart man vill ha ut något snabbt när man har chansen att vara först!

Den här föreställningen hade vi aldrig gått och sett om vi inte blivit bjudna. Eftersom vi inte hade vetat om den! Hade vi vetat om den så hade vi nog velat höra vad folk tyckte innan vi gick dit själva.  Därför är jag extra glad att vi fick inbjudan, för det här var verkligen en sak jag inte hade velat missa! Det här är i min ögon vårens bästa scenshow! Å därför skriver jag om det även här på bloggen, så ni ska få upp ögonen för Moulin Noir. En föreställning som jag verkligen tycker att ni ska gå och se. Ta med tjejgänget, möhippan, svensexan, jobbarkompisarna eller vilka sjutton som helst. Ät innan och ta sedan bara del av showen eller köp biljetter där även maten ingår. Gör vad ni vill, men se den!

Vi kan garantera er en småputtrig kväll med många skratt och nya bekantskaper. En enda stor kärleksbubbla  🙂

Hört talas om Lara Fabian?

Hört talas om Lara Fabian?

Lara Fabian är artisen som sålt 18 miljoner album, men ändå är rätt okänd i Sverige. Hon är också, vad man tror vår nästa världsartist i klass med Celine Dion. Så snart vet nog alla vem hon är  🙂

Men Lara Fabian är ingen nykomling, hon har faktisikt hållit på sedan 80-talet då hon vann en massa talangtävlingar. Hon var med i Eurovision 1988 och släppte sin första skiva 1991. Under 90-talet slet hon hund land och rike runt och 1999 släppte hon sitt första livealbum som gick direkt upp i toppen på franska topplistor. 

Lara Fabian är föddes Belgisk-Italienska, men bor numera i Kanada. henne röst är lite speciell och hon sjunger på en mängd olika språk. 2014 släpptes hennes senaste album och nu är det dags för henne att visa upp sej i Sverige för första gången.

Martin och jag har förmånen att vara där och lyssna på henne då. Det ska bli himla spännande! Jag tycker otroligt mycket om Celine Dion och Lara Fabian liknar henne en hel del i sättet att sjunga. Det lilla jag hört är väldigt bra!!! Kika in på Youtube och ta en liten titt, ni kommer gilla det!!!

Så jag räknar med att den 20 april få uppleva ett Cirkus som gungar av härlig musik. Jag har tackat nej till ett personligt möte med henne, det kanske var dumt av mej?

Jag vann!!!

Jag vann!!!

I torsdags utlyste Golden Hits en tävling på sin Facebook-sida. Man skulle motivera varför man var värd en kväll på restaurangen med mat och show på Alla Hjärtans Dag. Jag visste precis vad jag skulle skriva och slängde iväg ett svar.

Jag var nämligen där för ungefär 100 år sedan, väldigt snabbt för att jag hade en timme över och inte ville komma hem tidigare än nödvändigt. Då hann jag ta en cider, innan jag slängde på mej jackan igen och åkte hem till barnen som var små då. Att sitta ner och äta en hel middag, se showen och slippa slänga i sej drickat medan de numera vuxna grabbarna är med sin pappa på kryssning skulle ju inte vara helt fel. Jag skrev ihop en motivering och VANN!

Igår lämnade vi alltså hunden (istället för barnen) hos hundvakten och åkte in till stan. Klockan 18 var vi på plats och blev visade till vårt bord av en jättetrevlig rymdvarselse. Senare kom vår servitör för kvällen och presenterade sej, och en stund efter presenterades en extra servitör som även var med i showen. Välkomnandet var alltså både trevligt och proffsigt. Vi fick vår dricka och lutade oss bekvämt tillbaka i vårt lilla bås som vi satt i. Vi hade en nästan perfekt utsikt mot scenen och fick även trevliga bordsgrannar. En väldigt bra start på kvällen alltså.

Vår meny var en Rockmeny, bestående av Crème ninon med Champagnemousse till förrätt, förädiskt gott!!! Pepparstek på oxfilé med sparris, svartrot & chèvrepotatis till varmrätt, så gott att man gärna tagit en portion till… och en blåbärsbrownie med maräng, bär & ananas till efterrätt. Allt galet gott, särskilt soppan till förätten och pepparsteken som var perfekt tillagad! Alla runt om verkade också nöjda med maten.

Maten serverades både av den ”vanliga” serveringspersonalen och av artisterna och mellan rätterna var det separata små shower. Alla med samma tema; 80- och 90-tal!!! För oss som växte upp på 70-talet och var tonåringar på 80-talet var det en nostalgitripp utan like. Alla de där låtarna som man skrålat på ungdomsgården, alla engångshits och alla de där låtarna som man hoppades var glömda för länge sen. Min favorit var nog potpuriet med Robert Brobergs låtar, både från shower, skivor och hans barnprogram. Jag älskade hans barnprogram!!!

Vi sjöng med, klappande i takt och njöt! De fyra artisterna var helt suveräna!  Amanda, Stina, Linus och Valle hade inte bara otroliga röster, de var dessuto trevliga och hade en otroligt scennärvaro. De var vältajmade och det viktigaste av allt, de såg ut att ha kul! Jag är helt säker på att vi kommer se en massa mer av dem alla. Linus på trummor var nästan magiskt! När jag sa det till honom så försökte han förringa sin insats med att förklara att 19 års övning gjort sitt. Jag önskar jag sagt till honom att lägga ner förklarlngen och bara suga i sej av berömmet istället. Hoppas han läser detta och faktiskt tar till sej det jag sa  🙂

Det var förstås flera sällskap där som firade olika saker och då brukar ju dessa uppmärksammas på olika sätt. Så även denna kväll. Så vi lutade oss tillbaka för att nyfiket se vad de olika borden firade och blev mycket överraskade när gänget kom fram till vårt bord! Vi fick egen sång och gratulerades som vinnare av facebook-tävlingen. Jag skrattade så jag grät, jag var inte alls beredd. Vilken kupp och så himla kul! Tack Golden Hits, det var en otroligt rolig överraskning. Att bli besjungen av fyra Magnus Ugglor var helt klart en höjdpunkt i livet!

Vi började äta vid 19, ungefär samtidigt började showen. Vi hade ätit upp det sista och fått ett extranummer vid 22.30. En lång middag kan tyckas, men absolut inte tråkig eller innehållslös. Allt flöt på i ett behagligt tempo. Å när sista låten ebbat ut plockades alla bord bort och nattklubben drog igång. Då gick vi på upptäcksfärd i de andra delarna av Golden Hits. Det har blivit lite större sedan jag var där senast… nu finns det karaokebar, flera dansgolv för olika musiksmaker och ett mindre krypin där man inte dansar utan lyssnar på musik och umgås. Alla kan alltså få sitt beroende på vad man gillar.

Det skulle vara väldigt spännande att besöka Wallmans efter det här, ett ställe som jag besökte på 80-talet när jag jobbade på teater. Det har nog ändrats lite kan jag tänka mej.. Men jag gillar konceptet med mat, show och sjungande servitörer. Gillar ni musik och vill ha en rolig kväll med god mat, eller bara bra musik på nattkröken – ja, då kan jag absolut rekommendera Golden Hits på Kungsgatan. Här finns faktiskt allt!

Ibland ska man ha lite tur och det hade jag verkligen den här gången. Jag är så otroligt glad att jag vann. I nuläget hade vi omöjligt kunnat bekosta en sån kväll själva, så det kändes extra lyxigt just därför tror jag. Det här kan jag leva länge på. Tack Golden Hits och alla superduktiga artister för en toppenkväll. Jag önskar er all lycka och framgång i fortsättningen och är helt säker på att ni kommer att synas på ännu större scener inom kort!

Härenstam visar vägen

Härenstam visar vägen

I tisdags hade Martin och jag förmånen att se Magnus Härenstams föreställning på Intiman. Han ger bara tre föreställningar, så det var extra roligt att få se genrepet. Det kändes faktiskt lite speciellt att vara en av få som får se den. Särskilt som man kunde se bilder från premiären på bla kungaparet. Inte ofta de syns på teatern, så speciell är den tydligen  🙂

Föreställningen heter Morsning och Goodbye och handlar om livet, eller döden kanske… iaf vägen dit och åldrandet. Just nu genomgår Härenstam en cancerbehandling och den pratar han mycket om. Rakt upp och ner, inte ett dugg ledsamt, utan bara konkret. Han berätta bla att hans hår blivit annorlunda, helt vitt och tjockt. Allt pga gifterna som tillförts hans kropp.

För oss som växte upp med Magnus och Brasse känns det lite som att bli tillbaka kastad till barndomen igen. Samtidigt som saknaden efter Eva och Brasse är påtaglig, det var ju så pass nyligen som Brasse dog dessutom. Magnus är sej nämligen ganska lik, förutom det vita håret då… Han är lika elegant, besserwisrig och vitsig som i det älskade barnprogrammet.

Det är två ganska korta akter, där han är helt ensam på scen. Den röda tråden är hans liv och olika händelser raddas upp som pärlor på ett pärlband. Allt blandas med vitsar, några som man hört tidigare – några helt nya. Alla lika roliga. Han pratar om barn, hur barnen är Gudst straff för att Eva och Adam åt av de förbjudna frukten, men hur barnbarnen är den stora belöningen. Hans funderingar på datorer och all ny teknik var klart underhållande och när han berättade att han redan på morgonen brukar ringa upp datasupporten innan han slår på datorn, för då vet han  att han nog kommit ganska långt i telefonkön när datorn börja trassla på eftermiddagen som den brukar göra – då tjöt publiken av skratt.

Det är underhållande, småputtrigt och en perfekt föreställning för kanske 65+, men även Martin och jag gillade det. Min pappa hade nog älskat det! Hade den gått senare i vår och det funnits biljetter så hade det varit en självklart present till hans födelsedag. Men nu är det bara tre föreställningar, de är nu och det är dessutom redan fulla. Så man får väl hoppas på några extraföreställningar, för det är den perfekta presenten till hans 70-årsdag  🙂

 

Alla var på Årets Rum!

Alla var på Årets Rum!

I måndags var Martin och jag, eller rättare sagt Du i Fokus, inbjudna till prisutdelningen av Årets Rum. De nominerade bidragen visades upp under en vecka i november, vi var på en av dagarna. Vår kväll visade man nomineringarna till Årets möbel. Nu skulle vi få se alla andra nominerade och vinnarna.

Klockan 20 var vi på plats på Grand Hotell, i den otroligt fina Vinterträdgården. ALLA var där! Å den här gången var det verkligen alla! I vimlet syntes en glad Arne Weise, Jonas Wahlström, LaGaylia Frazer, Nina Gunke, Hasse Aro, Lars-Åke Wilhelmsson, typ varenda programledare från varenda kanal OCH Christer Fuglesang. Han är en av få som faktiskt imponerar på mej. Snacka om att han gjort något helt fantastiskt! Tänk att få åka en riktig rymdfarkost och att få titta ner på lilla planeten jorden. Så häftigt!!!

Vi åt supergod mat från ett buffébord som dignade av härligheter. Å andra sidan så blir nog allt gott i den miljön. När maten var uppäten och kockan slog 21 klev Lotta Lundgren upp på scenen och skulle på nåt sätt få ordning på alla priser och gubbar som skulle ha dem. Årets inredningsdetalj vanns av Olivia Herms–Pallina–Skultuna, Årets nykomling var Iina Vuorivirta, Årets möbel var en superläcker stol av Mattias Stenberg–Bistro (- Olby Design) och Årets arkitektur vanns av BIG–Museet för sjöfart. Mellan de olika kategorierna var det uppträdanden, bla en av artisterna från årets melodifestival… Isa tror jag hon hette… Hon var himla bra!

När alla priser var utdelade fortsatte festen och minglet. Vi pratade bla med Lars-Åke W, Hasse Aro och några andra, stämde av lite detaljer med Marita och Daniel som är arrangörer och drack lite vin. Men ganska snart började folk gå därifrån och det gjorde vi också. Vi skulle ju upp tidig dagen därpå…

Kvällen var otroligt härlig och välarrangerad. Trevliga människor, bra underhållning, god mat och mysig stämning. En riktigt bra fest helt enkelt. Hoppas vi får komma nästa år också  🙂