Idag är det faktiskt bra att solen inte skiner, jag har nämligen inte tid att sola 🙂

Idag ska vi till att börja med åka och handla, sen blir det en tur till soptippen. Det sista ska packas ner i ungarnas väskor, innan vi stänger dem och ställer dem åt sidan. Vi ska börja städa av här hemma, vi börjar med vårt sovrum och jobbar oss neråt. Ikväll blir det en god middag tillsammans med barnen och Juniors flickvän innan vi tar en tidig kväll. Klockan 3 inatt går deras taxi till arlanda och sen ses vi inte förrän den 28:e igen.

Det ska verkligen bli skittråkigt! Det är inte så att jag inte klarar av att ungarna åker ifrån mej, Junior var ju faktiskt borta tre veckor förra året. Det är mer att jag gillar att ha dem runt mej eftersom vi har så himla kul tillsammans. Men som sagt; nu är de ur vägen ett tag så vi kan städa och i bästa fall hinna städa klart överallt och faktiskt njuta av det. På 10 dagar hinner man ganska mycket, men vi ska faktiskt göra lite annat också… vi ska segla nästa vecka! Baileys ska också med… det blir spännande att se honom och Martin i en segelbåt 🙂 Å midsommar firas hos blogg kompisar – skiiitkul!

Det kommer bli jättebra! Ungarna får komma bort och ha kul, vi får en massa gjort men också ha kul. Sen kommer de hem och alla är glada att ses igen 🙂

.

Tredje dagen med sol, ovant men så härligt! Vi släpper alla ”måste” och åker och badar. Baileys skriker nästa innan han får komma ur bilen och kastar sej i på en gång. Han simmar och simmar, tills han knappt orkar skaka av vattnet ur pälsen till slut.

Det är bara 21 grader i poolen, så Martin och Senior vågar inte mer än att doppa sej. Modigt nog… men det där riktigta badet får vänta tills det är varmare. Vi myser vid poolkanten, jag och Martin läser, Baileys badar, ungdomarna sitter och myser eller leker med Baileys.

Jag som tyckte att det mesta gick ganska bra just nu… då händer det förståss nåt. Kanske inte så allvarligt, men sånt som ändå tar sin lilla tid att reda ut.

Junior var med sin tjej på skolavslutning. Han tog moppen dit, parkerade utanför skolan (trots att jag sagt att han kunde ställa den hos mormor som bor i närheten för säkerhets skull) och var med på flickvännens avslutning inne i skolan. När flickvännen ska kliva på moppen efteråt upptäcker hon att registreringskylten är borta. Junior vet inte om den saknades när han parkerade eller inte…

Han lämnar flickvännen hemma hos sej och kör sedan tillbaka den väg han kom för att leta efter skylten. Men han hittar den inte förståss. Då börjar mitt jobb! Anmäla skylten som förkommen hos polisen. Beställa en ny skylt hos Transportstyrelsen. Hämta en provisorisk skylt hos polisen. Inte särskilt komplicerat, men onödigt!

Hos Polisen var det ganska lång telefonkö, medan det hos Transportstyrelsen gick snabbt. Innan vi åkte till Polisen för att hämta skylten kollade vi att de inte skulle ha lunchstängt, eftersom detta var 11.45. Nej då, de skulle ha öppet 9-15 utan avbrott… eller hur? Klart det var lunchstängt när vi kom, så vi fick sitta där och vänta en stund och sen tog det ytterligare en stund att fixa skylten. Eftersom det nu var väldigt hög tid för lunch tog vi med oss Junior till vårt snabbmatshak och åt lunch där istället för hemma.

Nu är vi tillbaka i hemmets lugna vrå igen, en skylt rikare och magen full med mat. Skylten monteras nu för fullt på moppen och får sitta där tills vi har en i original igen. Då blir Junior 80 kr fattigare, det är nämligen vad en ny regskylt kostar nu för tiden.

Så mycket jobb för en så onödig grej. Undrar om den är snodd eller tappad???

.

Tiden går så jäkla fort just nu! Å det kanske är bra? Men det känns som jag inte hinner med hälften av det jag borde. Killarna åker på lördag och vi har inte ens börjat fundera på en packning. Nu är de så pass stora att de får packa det mesta själva, men jag måste ju ändå se till så att mediciner, intyg och annat viktigt finns med. Kläder och sånt är deras problem, sånt går att komplettera på resan.

Junior är nästan aldrig hemma, han hänger med flickvännen varenda minut. Vilket förståss är självklart när han ska vara borta ett tag. Senior jobbar konstant och tycker det är tråkigt att vara ledig. Men rätt vad det är så kommer de hem allihopa, man vet aldrig när och hur många vi är hemma och därför är det svårt att planera mat. Idag krävde jag ett svar av dem och fick veta att jag och Martin äter lunch ensamma men har Senior hemma till middagen.

Just precis nu är jag ensam. Martin har åkt iväg med sin pappa till IKEA. Jag borde packa gerjer som vi sålt på tradera, men har ingen lust. Gör det sen… vi säljer fortfarande mycket där trots att det är sommar. Aktiviteten på tradera brukar ta slut runt midsommar, så det är bara att hänga på så länge det funkar. Sen sätter man igång igen i slutet av augusti. Vi har fortfarande mängder med böcker kvar att sälja och vi hittar nya grejer här hemma hela tiden som vi inte behöver.

Idag är det sol, för andra dagen i rad faktiskt! Så jag ska nog ta en dusch nu och sen lägga mej i solen en stund innan jag gör något vettigt. Bäst att passa på när man är ensam 🙂

.

På expressen kunde man idag läsa om gästerna till Prinsessbrölloppet, eller iaf till riksdagen- och regeringens fest som väl är dagen innan eller nåt? På listan står en himla massa av mina gamla bekanta bla Inger Davidsson, Yvonne Andersson, Emma Henriksson och flera andra.

Medan jag läste listan så började jag fundera… skulle jag vilja vara inbjuden? Både och… Visst är det kul att gå på fest och ffa bröllopp, men snacka om klädproblem! Va sjutton har man på sej på ett prinsessbröllopp? Å det är ju faktiskt inte brölloppet de är inbjudna till utan festen innan, typ möhippa då eller?

Jag har varit på fiiiina tillställningar och tycker det är ganska kul. Fördelen är att det ofta är så mycket folk att ingen ser vad man har på sej. Å andra sidan vill man ju vara extra fin, men jag har aldrig haft så mycket pengar att göra mej kanonfin för… förutom när jag själv gifte mej förståss. Då får det ju kosta lite mer. Å tredje sidan så har jag en massa fina galaklänningar som bara är använda någon enstaka gång, ingen skulle ju märka om jag hade en sån på mej. Jag köpte ju en helt ny märkesklänning på tradera för bara 1 kr! Den kunde man kanske haft?

Nä, jag tror jag hoppar den där festen faktiskt. Det verkar mest krångligt att hitta på något att ha på sej. Men in till stan ska vi nog och då blir det på lördag. Om inte annat så för att insupa atmosfären. Nån annan som inte är bjuden som ska dit? Ska vi ses?

.

Någon har sagt att man inte ska få säga polack längre. Vad ska man då säga? Å får man isf säga Finne eller Turk? Jag hoppas verkligen att min ”källa” har fel…

Martin är född i Polen, men numera svenska medborgare. För att reta folk och få dem att reagera brukar han presentera sej som min polska, svarta, hemhjälp. Folk vet inte riktigt vad de säga och deras reaktioner brukar vara skitroliga 🙂

Här är därför en bild på min polska hemhjälp när han tvättar mina fönster… För att underlätta lite för honom har vi köpt en fönstertvätt (på tradera förståss). Den är suverän och det blir inte en enda rand! Han är ganska billig i drift, kostar bara mat… hemhjälpen alltså – inte fönstertvätten 🙂

.

På lördag åker killarna på semester med sin pappa. Det är första gången på många år som de är borta mer än 3-4 dagar. Den här gången ska de till USA och blir borta 10 dagar. Vi ska alltså vara barnlediga i nästan två veckor! Hur gör man då?

Jag kan inte påstå att det ska bli skönt, däremot kan jag säga att det blir enklare… och svårare… det är ju iaf två personer färre att planera mat och handla för å andra sidan har vi ingen naturlig hundvakt. Jag gillar att ha killarna runt mej, vi har kul tillsammans. Men jag unnar dem verkligen en fin semester och att de får skoj. När de kommer hem ska vi göra nåt tillsammans som vi gillar.

Medan de är borta ska Martin och jag försöka äta ur frysen och samtidigt gå ner i vikt. Dessutom ska vi förståss STÄDA! Ett rum i taget ska städas från grunden, med början uppe i vårt sovrum. Vi brukar nämligen inte hinna med alla rum, så nu börjar vi med det viktigaste. En del frågar mej hur jag kan se fram emot att städa när vi väl är barnfria, men jag ser inget konstigt i det. Nu kommer vi att ha tid och i bästa fall göra helt klart innan det blir stökigt igen. Nu kan vi ju bara skylla på oss om vi inte blir klara. Och vi får göra det i vår takt.

Vi tänker inte bara städa, vi kommer att ta promenader, åka in till stan och mysa, sitta och dricka vin på uteplatsen om kvällarna och allt sånt som man ”ska” göra. Men å andra sidan kommer vi att jobba som vanligt, så vi har inte semester om nu någon trodde det. Det har vi först i slutet av Juli och det var länge sen jag längtade så efter att få komma till Öland.

Så jag tvättar och tvättar lite till och lägger fram det rena så att killarna kan packa sina väskor. På fredagkväll ska väskorna stå klara och då ska vi mysa, innan de kliver på flyget på lördagmorgon kl 06.50. Sen blir kontakten via sms och internet, himla bra grejer 🙂

.

Martin och jag tröttnade på det oberäkneliga vädret och på att städa, så vi åkte på bilbingo. Vi gör det någon gång per sommar och oftast vinner vi, iaf Martin…

Idag har vi gjort en revolutionerande upptäckt! Vi har ca 11 bilar närmast, runt oss och i dem sitter kanske 3-4 personer per bil. 10 av dessa är rökare, enbart tjejer! Hälften av dessa har vunnit och då har vi bara kommit igenom första halvan… intressant… kanske behöver de vinna för att finansiera sin rökning, för det kan väl inte vara slumpen?

Jag lägger ingen värdering i själva rökandet, eller jo… det gör jag faktiskt. Jag tycker det är skitkorkat! Men det tror jag att rökarna också tycker, innerst inne iaf. Visst kanske det smakar gott osv, men vem sjutton eldar upp pengar? Hade man tänkt på varje cigg som en riktigt peng så hade det kanske sett annorlunda ut. Röker man ett paket om dagen blir det ca 15 000 kr på ett år. Att sätta fjutt på 15 000 gör man ju inte, men det är ju precis det dom gör! Därför tycker jag att det är korkat.

Iaf… vi har inget vunnit än, men Martin brukar vinna efter pausen. Tills dess studerar vi folk 🙂

.

Snart är det dax för den första av två ångesthelger, nämligen midsommar. Det är inte riktigt lika illa nu som det varit förr, när jag varit helt ensam – men inte långt ifrån… Jag hatar nämligen midsommar- och nyårsafton! Dagar/kvällar när folk träffas, har kul, äter gott och umgås… alla utom jag… så har det alltid känts. Nu har jag Martin och det känns inte alls lika tråkigt, men ändå…

Förr åkte jag bort med barnen, på nyår blev det till solen och på midsommar blev det till Öland. Allt för att slippa se hur andra hade trevlig och för att inte visa andra hur ensam jag var. I år kommer barnen inte vara hemma, jag och Martin blir alltså ensamma och kan göra precis vad vi vill. Då säger folk ”Jamen då kan ni ju vara riktigt romatiska och bara ägna er åt varandra”. Vi umgås varje dag, dygnet runt, vi kan ta vara på tiden och vara romantiska när vi vill!

Visst kan vi sitta i trägården, äta något gott, ta en promenad och lägga oss när andra har som trevligast. Men det gör vi ju varje dag! Jag har försökt bjuda in till olika tillställningar, ibland några få utvalda, ibland alla jag känner. Trots att jag varit ute i god tid har folk varit upptagna och har sina egna traditioner. Jag har även försökt bjuda in mej, men antingen har folk inte fattat eller nonchalerat det.

Det är inte det att jag måste ha något att göra, det handlar mer om känslan av att få välja själv om man faktiskt vill sitta ensam eller komma ut bland folk. Att veta att varmöjligheten finns…

Ja, jag är bitter! Jag vill också ingå i ett socialt sammanhang med socialt umgänge. Träffa andra och ha trevligt. Det är faktiskt inte för mycket begärt!

.

När Senior slutade grundskolan fick han välja hur han ville firas. På Öland firar man nian mer än studenten eftersom man flyttar hemifrån för att gå i gymnasiet. Så killarnas kusiner har firat stort och vi ville ge dem samma grej. Senior ville ha en kall buffé där vi bjöd in alla till Öppet Hus. Junior fick samma val, men ville hellre ha en mindre tillställning med skaldjur och bara närmaste familjen. Så igår var vi och köpte kräftor, krabba och räkor. Bröd och sallad mm. Idag kom jag på att man faktiskt måste städa vardagsrummet för att vi ska kunna sitta där… smart att komma på det samma dag, när man dessutom ska iväg på eftermiddagen… Men vem har sagt att jag är smart???

Den sista tapetvåden sattes upp hallen/trappen här omdagen, nu skulle alla taperester ut i förrådet tillsammans med annat byggmaterial och annan ”skit”. MEN för att kunna ställa in det i förrådet måste det städas där först. Martin börjde röja där i början av veckan och tog tag i det igen nu på förmiddagen. Medan han höll på där röjde jag vardagsrummet. När jag städar, städar jag ordentligt. Då handlar det inte om lite småplock och en dammsugning, nä då röjer jag lådor, skåp, slänger och tar bort så mycket jag kan. Jag gillar ju att slänga och skapa mer utrymme.

Nu ska vi sälja en skänk som tar för stor plats i vardagsrummet. Men för att kunna fota den måste den plockas ur och torkas av, annars blir det ju ingen bra bild. När den är såld, ställer vi tillbaka pianot på ursprungsplatsen och köper ett mindre skåp som får bättre plats. Jag har hittat ett på Tradera som jag vill ha.

Iaf… naturligtvis hann vi inte städa klart. Klockan 14.00 skulle vi nämligen sitta på simtävlingar resten av eftermiddagen. Vi hade iofs inte behövt åka bägge två, jag kunde ju ha stannat hemma och städat. Men nu blev det så. Nu är det ju ändå så att det ”bara” är mina och Martins föräldrar som kommer och äter hos oss. De vet ju hur vi har det. Men det skulle ju vara trevligt om det fanns plats att sätta ner häcken och sitta ner och äta… eller hur? Nu kan man det hjälpligt, resten får vi hjälpas åt att röja när vi kommer hem.

Städångesten är total. Det blev lördag lite för fort… blä!

.

Idag avslutades en epok; epoken grundskolan 🙂 Idag slutade Junior nian och därmed har jag inga barn kvar i grundskolan längre, from nu är det ingen skolplikt utan frivillg skolgång som gäller för bägge två. Tror ni att jag tycker det är skönt? SUPERSKÖNT!

Väl hemma ser jag att en vän skrivit på sin facebook att skolan brinner. I skolan ligger vår skyttehall!!! Vi tittar ut och ser en rökpelare som ser ut som hiroshima-svampen. Kolsvart och täcker hela himlen. H-e!

Bilden har jag lånat från Vivianne Swedberg, vars pappa bor i närheten och har dokumenterat allt.

Senior traskade glatt iväg till skolan i morse. Han såg fram emot att få sitt betyg och se avslutningsshowen. Det tog bara en liten stund så ringde han och var helt förstörd. Han hade fått IG i matte, hans favoritämne… vi förstod ingenting!

Jag skickade omedelbart ett mail till berörda lärare samt rektor för att få en förklaring. Någon timme senare ringer telefonen och hans mattelärare förklarar att Senior klarat minst G på alla moment och tom VG på vissa, men att han missat ETT av kriterierna för G. Senior har haft 100% närvaro, han har haft G eller VG på alla prov inklusive nationella. Men tydligen fanns inte detta moment med på de nationella provet. Frågan är då hur det kan räknas som betygskriterie?

Läraren menade att han hade kunnat vara ”snäll” och ändå satt ett G, men han ville få eleverna att lära sej att ta ansvar och själva se när och vad som behövs jobbas mer på. Då fick jag frispel! Jag frågade om han vet att Senior har ADHD och att detta med eget ansvar och är något han behöver hjälp med. Jodå, man kände nog till det men tyckte att han är så duktig i övrigt… svammel svammel… hur som helst så fick han veta en hel del om vad jag tyckte om lärare som han och till slut så bestämdes det att Senior skulle komma tillbaka till skolan 14.30.

Jag gick med honom dit, han fick rita ett kordinatsystem och svara på några frågor. 3 minuter senare hade han sitt G. Då först fattade jag att detta dessutom är hans slutbetyg och extra viktigt. Här har vi en elev som faktiskt tycker om matte och förväntade sej minst ett G, kanske kanske kanske ett VG. Ist fick han en käftsmäll som hette duga. Nu fick han faktiskt en ursäkt från sin lärare, men ändå… tråkig start på sommarlovet.

Nu har Senior ändå tur. Han har människor runt sej som älskar honom och för hans kamp när han själv inte klarar det. Men det var en dag i mitt liv som bestod av ångest och tjafsande för att han skulle få rätt. Jag är så trött på att bråka för sånt man har rätt till… Visst, Senior har tur – men alla andra ungdomar som inte har någon som kämpar för dem då? Hur går det för dem?

.