Bläddra efter
Månad: juli 2013

Hur semestrar förändras med barnens ålder

Hur semestrar förändras med barnens ålder

Apropå Yohannas Real Life den här veckan, så sitter jag och tänker tillbaka lite på alla de semestrar som förflutit under åren och hur dessa har förändrats beroende på barnens ålder. Det mesta man gör under barnaåren beror ju på hur gamla barnen är, har ni tänkt på det?

När barnen var små var vi mycket upp i Jämtland hos barnens gammelfarmor. Där tillbringade vi några veckor tillsammans med deras farmor och farfar, gammelfarmor Anna och i bästa fall även farfars bror och dennes son. Som bebisar hände inte mycket, men lite senare fanns bra fiskevatten och då stod ungarna på bryggan och drog upp abborre efter abborre som farfar rökte.

Efter skilsmässan från barnens pappa återvände jag till mitt kära Öland. De första åren hyrde vi oss fram. Ett år bodde vi i ett litet stenhus på södra udden med gympasal på gården och nästa i ett litet hus i skogen på norra Öland. Sen köpte vi vårt hus, som vi bor i idag.

När barnen är riktigt små, låt säga under 2 år. Då är allt enkelt, men packningen stor. Det ska packas in vagn, en miljon blöjor, i vårt fall barnmat eftersom de inte tålde allt och mycket inte gick att köpa överallt, kläder och ännu mera kläder. Leksakerna var däremot ganska få.

Mellan 2-5 år ska fortfarande en vagn med och leksakerna är gigantiskt många! Inte en enda favoritpryl kan lämnas hemma, allt ska med! Å kläderna är ännu fler eftersom allt skitas ner i en takt som en racerförare skulle bli avundsjuk på. Nu behövs inte lika många blöjor och lite färre matburkar.

Sen har vi åldern mellan 5-9 som är ganska enkel. Leksakerna är färre, men ofta större; radiostyrda flygplan, stora bollar, playstation mm… nu hade vi iofs vårt hus att stuva in grejerna i och mycket fanns redan på plats. Men packningen i bilen var millimeteranpassad och inte ett frimärke fick plats. Inga blöjor och inga matburkar dock… och vagnen är såld för länge sen!

10-15 år… det är nu det blir riktigt kul… det är nu kompisarna ska följa med… med ytterligare en eller två personer i bilen blev det en utmaning att packa och få plats med allt. Fortfarande ska de där radiostyrda grejerna med och nu hade vi dessutom en hund! Vi fick skicka packning med mina föräldrar eller kompisar som åkte åt ena eller andra hållet.

15-17 år, första sommaren med sommarjobb. Ena sonen ska vara kvar hemma och jobba medan vi andra åker till Öland. Lite läskigt, men gud så mycket plats i bilen. Trots att det nu fanns en ny man i hushållet. Inte alls lika mycket kläder och de radiostyrda grejerna lämnas hemma. Andra sommaren jobbar ena sonen redan på Öland och är där hela sommaren. Lätt att packa även denna gång och de kompisar som kommer, åker ner på egen hand med buss. Enklaste packningen ever!!!

18 år, killarna har egna bilar/mc och kommer och åker lite som de vill. Jag skiter totalt i deras packning och behöver bara bry mej om mina egna grejer och hundens. Så skönt! Vi åker när vi vill och gör vad vi vill. Avkopplingen är total!

Med facit i hand kan jag ändå säga att jag haft det enkelt. Det har inte varit några större diskussioner med ungar som vägrar följa med på semester eller haft egna önskemål (krav). Det har lixom varit självklart att sommaren tillbringas på Öland och att kompisar varit välkomna att hälsa på.

Packning är ett kapitel för sej, men där kan konstateras att den också blir mindre med åldern på barnen. Å kanske är det bra att ta med så lite som möjligt, så blir de gamla grejerna roligare när man kommer hem igen?

Det där med att åka hit och dit och besöka folk har aldrig varit aktuellt för oss, eftersom Senior inte gillade förändringar. Vi har alltid sagt att alla är välkomna hit, men få har ändå besökt oss. När vi såg hur alla andra bekanta hade fullt i sina hus hela sommaren, insåg jag att vi inte var särskilt poppis i vår bekantskapskrets. Det gjorde ont från början, rejält ont, men man vänjer sej… Jag vet inte vart felet ligger men faktum kvarstår; vi får inga besök nu heller trots att vi har ett stort hus med gott om plats där alla är välkomna.

Jag har alltid prioriterat vila på våra semestrar. Skolåren med barnen var skitjobbiga, med oförstående lärare, mobbing, sjukdomar och en massa annat. För att klara terminerna var vi tvungna att få vila, å det gjorde vi. Numera är vilan kanske ännu viktigare, nu ska vi klara både Martins skola och jobb. Och nu när barnen är stora så gör vi precis vad vi vill och det utnyttjar vi till fullo  🙂

Just precis den här sommaren kan jag absolut inte klaga på. Trots att barnen är vuxna så har vi ändå tillbringar större delen tillsammans. Vår Londontripp var otroligt mysig och veckorna på Öland har varit avkopplande. Vi är en familj som trivs tillsammans, men nu är det förmodligen sista sommaren med så mycket tid tillsammans. Killarna skapar sina egna liv genom att de flyttar hemifrån och vi ska skapa våra egna rutiner. Vi kanske inte ens ses på Öland nästa år… vem vet?

Vad har ni för tankar kring semester, barn, packning och ålder?

Allt ok igen!

Allt ok igen!

Vaknar både piggare och gladare idag. Jag har sovit gott, 95 % i sömnkvalitet minsann så det kan jag inte klaga på OCH magen funkar. Två grejer som de festa fixar automatiskt, men som är ren lycka för mej och återställer balansen i mitt liv. Så nu glömmer jag gårdagen och ser framåt.

Idag regnar det här på norra Öland. Såna där tunga droppar som man bli genomblöt av. Så vi får väl se hur det blir med promenaderna idag. Medan vi väntar på bättre väder ska jag städa av lite, så det mesta är gjort innan hemfärden på lördagkväll. Vi ska torka av inne på toaletterna, dammsuga och börja plocka ihop våra grejer som ligger spridda över halva huset.

Å så ska jag beställa kroppkakor! För ikväll kommer min kusin hit och ska äta med oss och sen ska vi spela kort. Känns lite som sista festkvällen för sommaren på nåt sätt… nu är det lixom slut för den här gången. Men som sagt; vi har haft en fantastiskt ledighet och är mer än nöjda.

Om ni vi se fler bilder från semestern kan ni följa mej på Instagram genom länken uppe till höger. Å på Twitter finns jag ju också… Så häng med i min vardag vettja  🙂

Jag lullar runt i min onepiece och pysslar på bäst jag kan och emellanåt tar jag en liten lässtund ute i soffan. Inga måste eller ens borden… så skönt!

Deppat klart nu

Deppat klart nu

Nu har vi vänt och vridit på morgonens tråkiga vägningsresultat och kommit fram till ett par olika anledningar. Förra söndagen åt jag mindre och lyckades gå på toa innan vägning, igår åt jag mer och lyckades inte gå på toa innan vägningen i morse. Alltså blev resultatet lite bättre förra veckan än det kanske borde och sämre idag än det alltså borde.

Magen är ett stort problem som måste åtgärdas. Jag äter kosttillskott dagligen för matsmältningen med måste nog gå till doktorn och få hjälp av proffs. När jag kommer hem ska jag gå till hälsokosten och köpa probiotika och magnesium och hjälper inte det, så ska jag ringa doktor Kompis. Jag vill ha en normal fungerande mage som gör vad den ska iaf en gång om dagen, inte var fjärde var femte dag…

Här har varit ca 90 % luftfuktighet idag, det kan ju vara så att jag svällt lite utan att jag märker det. Jag tycker inte att jag är svullen, men Martin är det och varför skulle han vara ensam om det? Sen var det det där med sömnen… den blir svår att göra något åt här och nu, men blir nog bättre när jag kommer hem på lördagnatt.

Idag har jag motionsvägrat och ätit det jag tycker om, vilket blev ägg med kaviar i morse och två korv med bröd och en bulle till lunch. Jag har inte brytt mej ett skvatt om vare sej mat eller motion utan bara släppt allt sånt. Martin har varit ute med Baileys själv och sen har vi mest legat och lyssnat på ljudbok i sängen med hunden vid fötterna. En bra dag för det eftersom det regnat lite då och då.

Så nu har jag deppat klart och slickat mina sår färdigt. Ikväll gör jag som jag vill och imorrn återgår jag till programmet igen. Man får bara ha offerkappan på sej en liten stund i taget, annars blir den för tung och svår att ta av sej.

Å vet ni? Även om det är ett lyxproblem och det finns annat i världen som är en miljon gånger värre så får jag faktiskt bli ledsen och deppa ihop över ett ynka hekto. Just precis nu i min värld, är det där hektot en jättestor sak eftersom det är ju precis det som jag satsat hela semestern för att bli av med. Jag behöver egentligen ingen förklaring eller kommentarer om att jag ska ägna mej åt viktigare saker. Det räcker med att klappa mej uppmuntrande på axeln och säga att det är skittrist men att det snart går åt rätt håll igen. Tack alla ni som gjort det 🙂

Imorrn är jag på banan igen och nästa måndag är det ett minus på vågen. Så det så!

Så otroligt besviken!

Så otroligt besviken!

Vi har varit så otroligt duktiga under hela semestern, tagit långa promenader, ätit bra och haft en positiv inställning och känt att kroppen lixom krymper på nåt sätt. Så jag såg verkligen fram emot att ställa mej på vågen och se den visa ännu mindre än förra veckan. För nu händer det grejer!

Martin konstaterade glatt att han är två-siffrig igen och har gått ner ytterligare 2,4 kg! Han är helt otroligt och har siktet inställt. Han ska nå sitt mål om ett par månader och gå ner ytterligare 6 kg. Så ställde jag mej på vågen och fick en mindre chock! 0,1 UPP!!! Hur kan det vara så? Det är inte möjligt!

Jag har gjort precis alla rätt, förutom att sömnen är störd och magen inte riktigt samarbetsvillig. Men det ska fan inte vara UPP! Jag hade räknat med 3-4 hg ner iaf. Martin har gått igenom mina checklistor och hittar inget fel, allt ser perfekt ut.

Där öppnade sej marken och det nattsvarta djupa hålet drog ner mej totalt. All den ansträngningen och sen är belöningen ett plus. Visst kan det tyckas patetiskt att jag reagerar som jag gör och att det är ett sk i-landsproblem. Men har man verkligen satsat allt och gjort sitt absolut bästa och vet att man gör allt enligt konsten alla regler – ja, då vill man ju se resultat och bli belönad.

Det hade ju varit en helt annan sak om jag inte varit så noggrann och inte varit så säker på att  jag gjort allt man ska och att det helt enkelt inte skulle kunna bli något annat resultat än minus. Hade jag vetat med mej att jag tagit ett eller flera ”sidospår” så hade ett plus varit förståeligt. Nu är det inte så.

Jag är ledsen, frustrerad och besviken och mest av allt vill jag bara dra täcket över huvudet och ge upp. Men ger jag upp vet jag att kilona kommer som på beställning och jag vill aldrig mer vara tjock. Visst, jag har ett normalt BMI nu och borde alltså vara nöjd. Men jag ligger väldigt nära övre gränsen och vill ha lite mer säkerhetsmarginal.

Idag tänker jag tillåta mej att vara ledsen och dessutom promenadvägra. Jag tänker låta kroppen vila helt och hållet och sova när jag känner för det. Med lite svart kaffe kanske magen börjar fungera också. FAN va less jag blir!!!

Helt galet bra!

Helt galet bra!

Vi gick på semester 5 Juli och sedan dess har varenda dag varit solig. Det är ju helt otroligt! Till och med våra dagar i London var medelhavsvarma och vi kom hem med brända näsor. Och som ni vet så har jag solcellspaneler på skallen, så jag är mer än nöjd med semestervädret  🙂

Igår var vi på marknad i Byxelkrok och såg att det faktiskt var små vattenpölar där upp på norra udden och när vi åkte hem fick vi några små stänk på rutan. Men inte blev det nåt regn i Löttorp inte… Det skulle iofs behövas lite regn på gräsmattorna och det här innebär att jag inte kan flytta några växter i trädgården. Men men… då får det väl bli nästa år istället.

På marknaden köpte vi polkagrisar; hallon-lakrits och supersura. Vi köpte fem av varje och förhandlade till oss ett bra pris, så nu har vi godis som räcker en stor del av hösten. Billigt både i PP och pengar  🙂

Som sagt; vädret kan vi inte klaga på – tvärtom! Mat och motion kan vi inte heller klaga på, det har vi skött exemplariskt. Med en vecka kvar av semestern kan vi bara konstatera att vår semester i år har varit galet bra!

2000 dagar av kärlek

2000 dagar av kärlek

Har era män koll på årsdagar och allt som är värt att firas? Eller är det ni som har stenkoll och ger hintar åt männen när det är dax för dem att tänka till lite extra? Jag har mannen med superkoll, inte bara koll och stenkoll alltså – utan superkoll!

När jag ställde mej i duschen i morse sa Martin att han skulle gå ut en stund. Jag är ju inte dummare än att jag förstod att han skulle fixa något till mej, men jag fattade inte varför. Nu är ju han sån att han skulle kunna fixa en överraskning åt mej bara sådär, inte för någon annan anledning än för att jag är jag. (Jag har ju sagt att han är bäst!)

När jag duschat satt jag i solen och torkade och då plingade det till i telefonen och på Facebook hade han skrivit Grattis älskling, idag har vi varit tillsammans i 2000 dagar. Älskar dej och strax efter kommer han hem med en blombukett till mej.

Nog för att jag har ganska bra koll på månader och år, men det där med dagar har jag väl kanske inte räknat på… det har han! Som jag skrivit förut så är det här mannen som ser och bekräftar mej dagligen och som älskar mej precis som jag är. Och det här har jag också sagt förut: dock är han inte mannen i mitt liv eller den jag lever för… nu undrar ni förstås om jag helt tappat förståndet. Han är EN av männen i mitt liv, de viktigaste är mina barn och de kommer alltid att komma först. Det här har vi pratat om många gånger och är något som han inte alls ser som det minsta konstigt. Självklart ska barnen komma först! Han och Baileys kommer som goda tvåor 🙂

Martin förgyller mitt liv och ger vardagen en guldkant. Jag tror dessutom att barnen är glada för att han finns nu när de flyttar hemifrån, eftersom jag slipper att bli ensam kvar. Jag är så otroligt lyckligt lottad! Jag har det bästa i livet; två fina barn, en man som älskar mej, en galen liten hund och ett friskt liv. Jag behöver inget mer.

Världens tråkigaste blogg…

Världens tråkigaste blogg…

Jag har nog världens tråkigaste blogg just nu. Den innehåller ju bara en massa funderingar om ingenting, snack om vikt och hur bra jag har det. Positiva inlägg genererar inga läsare, sånt finns det undersökningar om minsann.

Men det är ju så mitt liv ser ut just nu. Jag kan ju inte hitta på en smaskig skandal bara för att få läsare, eller… det kanske man kan, vissa gör det säkert också men sån är inte jag. Jag har det bra och det står jag för. Jag är faktiskt värd att må bra efter alla år med skit från alla håll. Så det så!

Frågan är vad ni vill läsa om? Man kanske skulle ha en frågestund… men då ska man nog ha fler läsare än vad jag har… Men vi kan väl säga så här: om ni vill veta något om mej, precis vad som helst, så skriv en fråga i kommentarsfältet. Så får vi se om det kommer några  🙂

Men jag har faktiskt ett problem, jorå! Min mage strejkar… sånt kan göra vem som helst helt galen. Jag gör ju faktiskt alla rätt; äter regelbundet, dricker vatten, äter grönsaker och rör på mej. Ändå tycker mina tarmar att de ska ha semester och inte jobba mer än kanske var fjärde dag. Så nu har vi köpt linfrön, 1-2 msk om dagen ska jag ta så får vi se om det hjälper. Annars blir det att köpa magnesium-tabletter när vi kommer hem, det ska tydligen hjälpa. Idag blir det både ärtor och brysselkål till maten. Nu jäklar ska problemen lösa sej, bokstavligt talat!

Åsså har jag läst klart Små citroner gula, den var himla bra! Och jag har börjat läsa Smuts av Katarina Wennstam, så får vi se hur den är.

Mer spännande än så är inte mitt liv just nu. Vad pysslar ni med? Är era liv mer intressanta än mitt? Förmodligen…

Alltså: ställ en fråga om ni vill, så svarar jag  🙂

Man funderar ju lite…

Man funderar ju lite…

Nu har två tredjedelar av semestern passerat och om 12 dagar äter vi lunch för att strax åka till jobbet igen. Världens roligaste jobb, men som kräver väldigt mycket av oss rent energimässigt. Att följa medlemmarnas väg till ett hälsosamt liv är inget annat än ett privilegium, vi får så otroligt mycket tillbaka. Men det kräver att vi finns där dygnet runt på mail eller facebook för att stötta, pusha, svara på frågor eller bara finnas där. Hade vi inte gjort allt detta, hade våra klasser inte varit lika stora och framgångsrika som de faktiskt är.

Utanför jobbet lever vi i en tid av förändring och nu på semestern har jag haft tid att fundera. Att Junior flyttar och inom kort förmodligen även Senior, gör att vi får svårare med hundvakten. Mina föräldrar åker till Öland när de kan och Martins föräldrar åker till Polen lite då och då. Är killarna borta samtidigt som alla föräldrar, så får vi hoppas att Mandisen kan hjälpa oss med hunden… Vi har fyratimmarsregel för Baileys, mer än så ska han inte vara ensam. Men det har hittills löst sej… frågan är hur det blir nu…

När Junior har flyttat och Martin börjat skolan igen, så kommer jag att vara mycket ensam, iaf när Senior jobbar. Å det är helt ok, jag gillar att vara ensam. Jag hoppas att jag har disciplinen att fortsätta gå långa promenader med Baileys även när Martin inte följer med. Jag vill ju fortsätta att ta hand om mej och gå ner i vikt lite till. Må så bra som möjligt.

Jag ser ett mycket lugnare liv framför mej. Killarna har sitt och flyttar ut, Martin pluggar och vad som händer när han är färdig står skrivet i stjärnorna… Kraven på mej som mamma har minskat betydligt, nu finns jag bara där i nödfall och kan prioritera helt andra saker. Hemmet är fixat och förberett för vårt vuxenliv, barnaåren är bortrenoverade. Livet känns tryggt på nåt sätt, lugnt och rofyllt.

Det enda jag egentligen vet just nu är att Junior flyttar om ett par veckor, Senior flyttar så fort det finns en lägenhet och Martin pluggar tom maj 2014. Sen vet jag egentligen ingenting och det känns otroligt spännande  🙂

Det bästa som finns!

Det bästa som finns!

Enligt mej är det bästa som finns att få sova ostört en hel natt och därmed vakna utvilad och pigg. För andra är det säker annat som är bättre, tex sex, vin, choklad, ost, löpning mm. Men för den som har sömnproblem finns ingen tvekan; att få sova en hel natt betyder till slut allt!

En av de mest effektiva tortyrmetoderna går ju ut på att låta offret hålla sej vaken, gärna stående… efter ett par dygn kan jag tänka mej att man går med på det mesta. Alla vi som haft små barn som kanske varit sjuka eller kinkiga med sömn vet precis vad jag pratar om… när man inte fått sova ordentligt på flera månader eller kanske till och med år – då funkar ingenting längre. Kroppen strejkar, hjärnan funkar inte och allt blir ett kaos.

Jag har alltid gillat att sova och sovit gott! Ända tills barnen föddes, då började trasslet med Seniors reflux och hans hyperaktivitet. Han vaknade pigg som en mört vid. 4.30 varenda dag och sov bara korta stunder under dagen, på nätterna kräktes han ungefär var 45:e minut… han sov sej till slut igenom kräkanfallen, men det gjorde förstås inte jag. För att underlätta låg han mellan oss i vår säng på en hög av badlakan, så vi kunde plocka bort vartefter och slippa byta i hela sängen. Man kan väl säga att det var lite påfrestande… å ingen läkare visste vad kräkningarna berodde på så nån hjälp gick inte att få. När Senior var 8 månader blev jag gravid igen, så nu kräktes vi ikapp.

Junior föddes med mängder av allergier och skulle ha mediciner flera gånger per dygn. Tillsammans med Seniors problem gick det lixom bara utför med sömnen för mej och när Senior var 3 år gav min kropp upp första gången. Då tappade jag hörseln och kunde inte stå upp, barnens pappa och min mamma fick ta kontroll över läget och jag fick sova så gott det gick med små barn i huset ett par dagar.

Sedan dess har jag haft problem med sömnen och den har blivit livsviktig för mej. Efter skilsmässan från barnens pappa såg jag fram emot mina barnfria dagar, eftersom jag då fick sova. Det var nästan det enda som betydde något då. Efter något år var läget så illa att jag blev sjukskriven, man sa då att det var pga utbrändhet och jag tror att sömnbristen bidrog nästan helt och hållet till detta.

För något år sedan sökte jag hjälp igen för min trötthet och när jag kommer till vårdcentralen säger läkaren snorkigt ”Alla är lite trötta så här års”… att jag ibland inte kommer ihåg hur jag kommit till en plats eller somnar stående eller glömmer bort saker jag hört eller sett fem minuter senare, det var inte ett dugg konstigt tyckte han. Jag bytte vårdcentral och valde en där min kompis jobbar, ganska många mil bort. Där fick jag hjälp! Han skickade mej på alla möjliga och omöjliga undersökningar och till slut fick jag sova en natt på sömnlabbet på Huddinge Sjukhus. Där fick vi vet att jag faktiskt inte sover när jag sover, även om det ser ut så. Min sömnkvalite var superdålig och påverkar hela min kropp och mitt liv.

Eftersom jag varken har någon övervikt, sover på rygg eller snarkar så är enda förklaringen min tidigare utbrändhet som förmodligen sabbat signalerna till hjärnan. Min hjärnan förstår inte att man måste andas när man sover och då kan kroppen inte gå ner tillräckligt djupt i sömn, för då dör jag typ. Å tydligen kan en sån där CPAP, andningsapparat, inte hjälpa mej just för att jag sover på magen och inte på rygg. Så enda rådet man har att ge mej är att sova när jag är trött och känner att jag behöver det.

Så det gör jag nu. Det är tur att min familj accepterar att jag går och lägger mej lite då och då, för det gör jag ganska ofta. Många säger att man inte ska sova middag, för då sover man sämre på natten. Så är det inte för mej, jag sover när jag är trött på dagen men sover ändå bra (så bra jag kan) på nätterna. Nu har jag mitt magiska armband som visar mitt sömnschema och oftast ligger jag på 90 % sömnkvalitet och vaknar mellan 10-30 ggr per natt utan att jag själv vet om det.

Sömnen är livsviktig för mej och jag fungerar inte om jag inte får sova. Därför har resor med stor tidsomställning blivit ett problem, däremot är resan inget större problem – jag sover nästan hela vägen  🙂

Hur viktigt är sömn för dej? Finns det något som är viktigare och isf vad? Hos Real Life Yohanna pratar vi mer om sömn den här veckan. Häng med!

Dagens boktips!

Dagens boktips!

Ni-na-ni-na-ni-nana, Ni-na-na-na-nina… kommer ni ihåg han där där snubben som satt i en fåtölj och gav en massa boktips? Jag är inte riktigt lika velouraktig och har inte skägg, men boktips kan jag komma med!

Sommar och semester betyder läsning i mitt liv och den här semestern har jag redan läst ett helt gäng böcker, några som jag vill rekommendera till er andra som jag också vet läser mycket. Några av böckerna är ganska gamla, så ni har kanske redan läst dem… men ändå! Jag ligger lite efter lixom  🙂

När vi åkte till London läste jag ”Little Bee” av Chris Cleave. En både söt, humoristiskt och fruktansvärd historia om en liten flicka som kommer till England från Nigeria och hur hon upplever det nya landet och allt hon måste göra för att anpassa sej. Klart läsvärd!

Sen fortsatte jag med Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen”. En fantastiskt fin skildring av hennes pappa, men fel och brister – men så älskad. En enda lång kärleksförklaring helt enkelt.

Efter det tog jag tag i ”14 år till salu” av Caroline Engvall, som det visade sej att jag redan läst. Men jag läste den igen, för att det är så fruktansvärt nyttig att läsa. Den handla om en 14-årig tjej som av en händelse halkar in på prostitution och hur hon till slut tar sej ur det. En hemsk berättelse som äcklar, upprör och berör.

Sen trodde jag att jag skulle ta en lättsam bok när jag började läsa Linda Skugges ”Men mest av allt vill jag hångla med nån”. Så var det inte… Hennes dagbok från 17-20-årsålder är allt annat än lättsam, det är ibland riktigt smärtsamt. Problem med finnar, kompisar, alkohol, kärlek och en massa annan skit. Att läsa om hennes väg mot att bli en erkänd skribent är intressant, men också en himla bra skildring av hur Stockholm var på 90-talet. Vi som var i ungefär samma ålder då, känner igen oss kan man väl säga…

Å nu senast sträckläste jag Magdalena Graafs bok ”Det ska bli ett sant nöje att döda dig”. Usch! En riktigt otäck berättelse om hur kvinnomisshandel ser ut när den är som värst. Men även en kärleksfull berättelse om en familj som ställer upp till 100% för varandra och hur livet kan vända på en femöring. Det som berör mej mest är hur en misshandlad kvinna faktiskt kan både förlåta och försonas med den man som nästan slagit ihjäl henne. Då har man ett stort hjärta, det hade jag nog inte klarat. Det här är en bok som precis alla borde läsa! Om Magdalen kan ta sej ur ett sånt förhållande levande och dessutom faktiskt numera umgås normalt med sitt ex och låt honom vara en närvarande pappa till sitt barn, ja då borde faktiskt andra som skiljer sej också kunna göra det. Det här är värsta tänkbara scenario och ändå har man satt barnet i första rummet och gett honom både en mamma och en pappa, trots bakgrunden. Det visar också att även den värsta tänkbara förövare kan förändras.

Nu ska jag ta en helt vanlig deckare: Små Gula Citroner av Kajsa Ingemarsson. Jag behöver nåt som är påhittat och lättsmält  🙂

Ute ur 60-klubben :-)

Ute ur 60-klubben :-)

Efter en tung löptur är det mysigt att gosa hund lite

Måndag betyder ny vecka och vägning… allt gick ju så bra men så var vi på kalas och gick upp lite och sen åkte vi till London och gick upp lite till… men idag visade vågen återigen 59.9, ner 0,5 sen förra måndagen. I´m back!

Jag är ur 60-klubben och planen är att inte bli medlem där igen. Med två veckor kvar av semestern är det bara framåt som gäller, eller neråt kanske man ska säga. Många skulle nog tycka att vi har världens tråkigaste semester där vi bara tänker på mat, vila och motion – men det är precis så som vi vill ha det och ger oss det resultat av semestern som vi önskar. Vi vill går ner i vikt! Då är en semester utan alkohol, godis och att inte ”unna” sej, ingen större uppoffring. Vi har det jättebra, mår jättebra och får det resultat som vi vill. Allt är alltså jättebra!

Baileys har sovit hela natten för tredje natten i rad, så nu är han ok igen. Min sömn är däremot inget vidare, men jag vet inte varför. Enligt mitt magiska armband vaknar jag ca 20 ggr per natt och har en riktigt dålig kvalité på sömnen. Så det där med att göra lite på dagarna tjänar jag nog ganska mycket på. Vi går ut och går en knapp timme vid 11, sen sitter jag och skriver lite tills Martin ropar att lunchen är klar. Efter lunch sitter jag ute och läser, eventuellt tar jag en löptur medan Martin gör middag. Vi äter vid 18 och tar sen ytterligare en timmes promenad. På kvällen spelar vi kort eller kollar nåt på tv och somnar sedan oftast innan midnatt.

Lugnt och skönt! Allt går i precis den takt vi vill och vi njuter av precis varenda minut. Solen bara öser ner och där ligger jag och suger i mej värmen med hela kroppen. Love it!!! Om två veckor är vi hemma igen och förbereder första arbetsdagen… bäst att gå ut i solen igen medan jag kan!

Hoppas att ni mår minst lika bra som jag. Ta hand om er!

Jag vann!

Jag vann!

Rätt vad det är så hittar jag nån tävling som jag deltar i och rätt vad det är så vinner jag  🙂

I veckan såg jag en tävling från Rönisch där man kunde vinna inträde till Nickelodeons dag här på Öland eller i Stockholm och en goodiebag från Oriboo. Man behövde bara lämna sin mailadress och välja ort, så var man med i utlottningen. Jag såg att det inte alls var många som ville gå just här på Öland, de flesta ville gå i Stockholm. Så jag skrev dit mitt namn och tänkte inte så mycket mer på det.

Igår kom ett mail där det stod att jag vunnit! Så idag drog jag iväg till Borgholms Slottsruin där kalaset skulle äga rum. Det var verkligen ett kalas, ett stort barnkalas med Sean Banan, Anton Ewald, han den där som vann Idol och trollkarlen från Talang. Med så mycket folk fick man parkera ända borta vid Solliden, men jag såg ingen ur kungafamiljen. Det kan man faktiskt göra då och då, särskilt på förmiddagarna när de är ute och motionerar.

Vyn över Borgholms slottsruin är en av de finaste i hela Sverige, tycker jag. Det är ett favoritmotiv att fota, så det gjorde jag även idag förstås. Det tog en stund att gå från parkeringen, så lite motion blev det också. Väl framme fick jag gå förbi hela kön och brevid scen fick jag träffa en tjej från Oriboo. Av henne fick jag en goodiebag med en Oriboo-boll, värd 995 spänn! Den plus inträdet för 175 spänn var alltså min vinst, inte så pjåkigt. Och en keps! Dessutom var min boll signerad av Anton Edward och nån mer… wow…

Den där bollen är alltså som ett helt aktivitetscenter och meningen att få folk att röra på sej istället för att sitta framför datorn och slappa till sej. Jag blev visad några övningar, såg en liten stund på showen och åkte sen hem igen. Väl hemma packade vi upp bollen och Martin började testa den. Han konstaterade snabbt att den iaf fick igång pulsen på honom ordentligt. Den har redan 7-8 förprogrammerade spel och vi kommer att få gratis uppdateringar varannan månad.

En kul grej, men ganska dyr måste man väl ändå säga. Ska bli intressant att se om det blir en ny innegrej. Kanske – kanske inte… Tyvärr är nog dagens unga mer intresserade av att häcka framför datorn, att jobba upp pulsen är nog för jobbigt. Men man kan ju alltid hoppas  🙂

Nej tack!

Nej tack!

Vi fick sova inatt! Halleluja  🙂
Eller ja… nästan iaf. Sömbristen var iaf inte pga hunden utan pga sonen som inte behagade komma till rätta förrän vid 2 och den ömma modern kunde inte komma till ro innan dess… ytterligare en fördel när barnen flyttar; då vet man inte när de är ute och stökar och behöver inte ligga vaken och vänta på dem.

Jag vet inte hur det är för er, men i min mail trillar det dagligen in erbjudande om att låna pengar. Säkert 5-6 mail om dagen från alla möjliga och omöjliga företag. Jag har fått förut också men inte i den här mängden. Det skulle aldrig falla mej in att låna pengar till något annat än min bostad, men jag är väl medveten om att folk tar lån både till semestrar och annat smått och gott.

Är det alltså så att marknaden är mer ”villig” just nu i semestertider när pengarna kanske rinner iväg lite snabbare än de brukar? Ligger man på för att finnas där och locka folk att spendera lite till? Är man kanske mer lockad att låna pengar när man är ledig och livet känns enkelt? Jag har ingen aning…

Jag har ett enda lån och det är på mitt hus och det är dessutom bara 300 000 kvar på det. Jag sparar ihop till saker jag vill ha eller behöver och sen köper jag det. Det spelar ingen roll om det är en bil, en resa eller en reparation hemma. Pengarna ska in först innan de spenderas. Punkt. Jag har lärt mej att fungera så och kommer alltid att göra så. Jag har fört vidare det tankesättet till mina barn som jag hoppas ska göra likadant. Jag vill inte leva på kredit eller lånade pengar.

Jag har alltså aldrig svarat på de här mailen och ändå blir de fler och fler. Jag har avregistrerat mej några gånger, men det hjälper inte. Jag klickar bara bort dem numera, men funderar lite på dem som faktiskt går på lockbetet och tar dyra lån med kanske 15-20 % ränta eller mer. Smakar inte en resa ganska surt om man måste betala av den flera månader efteråt?

Det kanske bara är jag som tänker så här???

Men sov då!!!

Men sov då!!!

När man har små barn är man van vid att nätterna kan bli lite uppstyckade och att man ibland inte får mycket sömn alls. Ungefär likadant är det när man får hem en hundvalp, inte riktigt lika mycket vakande, men en del. Nu har jag vuxna barn och en vuxen hund och då kan man ju tro att vaknätterna är ett minne blott… eller hur???

De senaste nätterna har vi inte fått mycket sömn alls. Första natten vi var här var Baileys helt hopplös. Han vankade av och av och gick oroligt mellan rummet eller låg och såg ledsen ut i nåt hörn. För första gången på de 6,5 år vi haft honom klädde jag på mej och gick ut med honom KLOCKAN 3 PÅ NATTEN!!! Direkt när han hade rört lite på sej och bajsat så verkade han må bättre och resten av natten sov han ok… men inte så lugnt som han brukar.

Natten efter fick vi sova nästan som vanligt. Vi brukar släppa ut honom för en snabb kiss vid 12 och sen vill han gärna gå ut och kissa igen vid 7, då blev det väl vid 5 har jag för mej och sen fick vi sova en stund igen. Sen dess har det varit kört! Han kan inte koppla av på nätterna utan går bara runt eller skrapar på dörren för att gå ut. När vi släpper ut honom hoppar han direkt upp i soffan och lägger sej bekvämt där. Men där går min gräns! Jag tänker inte låta honom ligga ute och därmed få som han vill och vinna kampen. Hur blir det då i fortsättningen?

Frågan är ju varför han inte kan koppla av? Han får massor med motion och stimulans på dagarna, så han kan inte vara uttråkad. Han äter som han ska och får samma mat som vanligt så han kan inte vara hungrig eller konstig i magen. Tempen inomhus är varken varmare eller kallare än hemma i Tumba, så den är han van vid. Vad är det för fel???

Både Martin och jag börjar känna av sömnbristen rejält nu och den har även börjat visa sej på vågen. Trots att vi gör precis allt rätt, så har vi gått upp och det vet jag att jag gör när jag inte får sova ordentligt. Det här måste få ett slut. Frågan är bara hur?

Vad göra med alla pengar???

Vad göra med alla pengar???

Jag har skrivit om pengar förut och vad jag skulle göra om jag vann väldigt mycket pengar. Men det har tillkommit en del nya läsare och även nya förutsättningar, så jag tror att vi kan prata lite om den där vinsten igen  🙂

Jag, som många andra, drömmer förstås om den där STORA vinsten. Den som ska lösa alla problem och göra livet lite enklare. Men jag vill inte vinna 100 miljoner, det blir för mycket problem tror jag… nä, för mej räcker det med låt säga 5-6 miljoner. Då kan jag göra allt jag vill och sedan återgår livet till det normala igen.

Jag spelar på Lotto varenda vecka, året om, och har gjort det sedan jag var väldigt ung. Samma rader i säkert 30 år. Det har blivit några små vinster, men den där stora har jag inte sett till än. Ibland köper vi Trisslotter, Sverigelotter, Femman, Tia-lotter eller nån annan av alla skraplotter som numera finns på marknaden. Det är både mysigt och spännande att skrapa fram siffrorna och sen om det kanske kanske var just den här gången turen slog in. Man vinner och tar nya för vinsten…

Så vad skulle jag göra med alla vinstpengar då? Jo, jag skulle självklart se till att mina barn hade varsitt bra boende, att vi alla körde i hela och säkra bilar, att våra föräldrar har det de behöver och att vårt eget boende var i toppskick. Jag skulle sluta jobba omedelbums, men inte flytta. Sen skulle jag förstås se till att Smile och hans familj fick allt de behöver; ett säkert boende som står kvar när det regnar, vaccinationer för hela familjen och kanske en bil. För de eventuella pengar som sen finns kvar skulle jag resa och starta en fond som familjer som vill vara hemma med sin barn kunde söka pengar ur.

Detta skulle jag göra om jag vann. Vad skulle du göra?