Jag har fotat i många, många år och tycker nog att jag är en hyfsad fotograf. Men inget är ju sa bra att det inte kan bli bättre och även om man är hyfsat bra så blir jag konstant bättre. Man blir ju bättre ju mer man över, eller kanske som Stenmark sa ”jag har mer tur ju mer jag tränar” – eller nåt sånt…

Jag ser tydligt skillnad på de första bilderna på bloggen och instagram mot bilder jag tagit nyligen. Ljust är bättre, vinkeln intressantare. Jag har läst en del på senaste tiden och tänkte ge några tips som jag själv fastnat för.

Ljussättning är A och O när det ska fotas och det är därför viktigt att hitta rätt ljus. Rätt ljus kan förstås även vara helt fel, men ge en intressant bild. Mat fotas bäst i mjukt, naturligt ljus. Jag tar gärna mina matbilder ute, men funderar på en sk ljusbox. Det är snart mörk höst och vinter och då är det ju lite svårt att ta bilderna ute.

Håll det enkelt, välj en minimalistisk bakgrund och lek med färgkontraster. När du fotar mat så tänk på att inte lägga upp för mycket mat på tallriken och torka av den från fläckar. Testa att fota från några olika vinklar. Om du använder rekvisita bör dessa tillföra något extra till bildens berättelse, till exempel matlagningsredskap eller råvaror som du använt för att tillaga maträtten. Tänk även på att om det nu är rätten som ska framhävas, lägg då inte fokus på besticken…

Samma sak gäller när man fotar människor, testa olika vinklar och ljus. Oftast behöver inte hela personen få plats i bild, det kan räcka med en detalj eller kroppsdel. Det kanske är klädesplagget eller smycket som är viktigt, fokusera då på detta.

Oavsett om du använde mobil eller kamera så våga att leka med filter, testa lite olika med samma bild och se vad skillnaden blir. Jag vill gärna ha ganska starka färger och kontraster, det syns ett ganska tydligt mönster på bilderna på min instagram. Jag drar gärna på med lite extra värme och kontrast, så blir det lixom ”jag”. Man får hitta sitt sätt och följa sin känsla.

Men främst ska det ju vara kul att fota! Att leka med kameran och att ”se” bilden innan den är tagen. Jag kan tvärstanna när vi är ute och går, för att jag ”hittat” bilden och bara måste ta den innan jag kan gå vidare. Det kan vara ett perfekt ljus som sedan blir ännu bättre med ett filter.

Mina tips är att våga leka och ta mängder med bilder av samma motiv. Våga be om hjälp. Ser ni en vacker kvinna, så var inte rädda för att fråga om ni får ta en bild. De brukar bli ganska förvånade och fråga varför, då brukar jag säga att personen ifråga har en vacker profil eller intressant utseende. Som Bert som vi träffade i Hastings. Han ställde villigt upp som modell när vi frågade honom. Folk blir gärna fotade när man säger att de är vackra  🙂

Sen finns det några platser som är extra omtyckta att fota. Jag ska faktiskt till en av de mest instagrammade stränderna om bara en månad, Brac i Kroatien – en så häftig strandtunga som går ut i det turkosblå vattnet. Seychellerna har urhäftiga klippor och Aruba har sitt välkända träd på stranden. Man får öppna ögonen och verkligen se sej omkring, man kan få väldigt fina bilder här hemma också.

Det var några tips och med dessa drar jag ut på Östersjön för att fota skaldjur. OM någon timma tar Birka Cruises med mej och Heidi (Seafun) på årets skaldjurskryssning. Häng med på instagram @marlenerinda får ni se allt gott  🙂

Det var väldigt länge sedan jag var på en ”riktig” kräftskiva. Ni vet en sån där med färgglada lyktor, hattar och fat som dignar av kräftor. Förra gången kan ha varit tidigt 90-tal… typ… länge sen alltså.

Jag älskar kräftor, så när min vän och kollega Camilla frågade om jag ville följa med henne på Årets Kräftskiva så tackade jag ja. Det var ingen bjudfest av något slag, alla betalade  – inget mingel eller jobb alltså. Jag visste att några av min gamla arbetskompisar skulle dit och dessa såg jag förstås extra mycket fram emot att få träffa. Gästlistan bestod mest av folk inom nöjesbranschen och de flesta i min ålder och äldre, många som jag träffat genom åren. Arrangören Mikael Aringsjö känner jag till och har träffat flera gånger, men inte umgåtts med – en otroligt skicklig värd kunde jag konstatera under kvällen.

Fredagseftermiddagen tillbringades med att fixa naglar och välja kläder. Vid 17-tiden tog jag tåget till stan för att träffa Camilla på centralen. Vi var ute i god tid och skulle hinna fram till Värdshuset Kräftan i utsatt tid. Trodde vi. Vi gick nämligen fel vid ett bygge och gick så totalt fel att allt blev paj, å självklart började det ösregna. Vi försökte få tag i en taxi, men alla var upptagna. Efter nästan en timme i ösregn stannade till slut en taxi som körde oss resten av vägen och knappt ens tog betalt för det. Han tyckte nog väldigt synd om oss, vi såg nämligen ut som två dränkta katter. Vi var en halvtimma sena, mascaran hade runnit bort, det var djupa fåror av regn i pudret och vi var blöta ända in på skinnet. Vi försökte snygga till oss på toaletten så gott det gick. Då vill jag poängtera att handtorken på handikapptoan sitter jättebra för att torka hår om man är lika liten som jag  🙂

Till vår lättnad så kunde vi konstatera att vi ändå inte var sist! Och man hade inte ens börjat äta. Vi hann tom hälsa på några innan vi satte oss till bords för välkomstskålen. Vi var kanske tio personer vid varje långbord, jag tänker inte berätta vilka som var där (utom ett par som är ok att hänga ut). Jag kände bara Camillla vid vårt bort, men blev snabbt bekant med dem som satt mittemot. Kvinnan är välkänd och hennes rörmokande make var minst lika älskvärd som hon själv. Ett väldigt trevligt sällskap och det var länge sedan jag skrattade så mycket.

En äkta kräftskiva på ett värdhus som dessutom heter Kräftan börjar förstås med västerbottenspaj. På bordet stod redan flera sorters bröd, ostar, smör och röror av olika slag. När sedan kräftorna serverades drog vi nog alla en gång extra efter andan… de var stora som små humrar! Å så goda! Här snackar vi perfektion och njutning! Vi hade de finaste skaldjuren, härligt sällskap, en proffsig värd och underhållning av bästa kvalisort! Ska ni ha riktigt bra musik och underhållning till en fest så kontakta Pontus Varg eller Marina Johansson – vilka proffs! Å varför inte kontakta Mikael Aringsjö om ni vill ha hjälp att fixa en höjdarfest med kvalité!

När vi sörplat färdigt och kräftorna var slut började festen på riktigt. Några gick hem, många dansade och några försökte prata och överrösta musiken – det gick sådär… jag hade schysst whiskystämma igår. Vårt sällskap från bordet och Camilla åkte hem, kvar blev jag och hamnade hos bröderna Rongedal. Det bordet hade lite mer pratsamma människor och jag fick direkt ett gäng nya bekanta. Med Henrik och Magnus Rongedal har man aldrig tråkigt, de måste vara några av jordens lyckligaste män och bjuder alltid på sej själva.

Vid midnatt sa jag till Martin att han gärna fick hämta mej och på vägen körde vi hem Rongedalarna också. Vi skulle åt samma håll och det var redan många som väntade på taxi som verkade dröja. Å när vi kört en bit så kom någon på att han glömt sin regnrock, så det var bara att åka tillbaka. Nästa år kommer jag med andra ord att hitta dit utan problem, nu när jag varit där två gånger samma kväll!

Jag hade verkligen en toppenkväll! Tack Camilla för att du tog med mej, Tack Mikael för en fantastisk fest. Tack Henrik och Magnus för trevligt sällskap och mängder med skratt – jag ser redan fram emot nästa gång  🙂

Under sommaren har vi ägnat lite tid åt att kolla upp avtal och abonnemang som vi har av olika slag. Man har ju en jäkla massa grejer att hålla reda på, särskilt som husägare. Det är elavtal, tv-tjänster, telefonabonnemang x fler, larmtjänster, prenumerationer, försäkringar och en massa annat. En hel djungel skulle jag vilja påstå.

En del av den djungeln har vi försökt att ta oss fram i, men det är ju inte lätt! Det började med att jag fick pengapanik i våras, så i början på sommaren sa Martin upp alla betalkanaler som vi haft. Jag hade ingen aning om vad eller hur många vi hade, jag vet faktiskt inte ens hur man slår igång de där kanalerna… Redan i våras sa vi upp vår fasta telefon, nu har vi bestämt att vi ska öka på min surf på mobilen så kan jag använda den även till datorn hemma och säga upp ett svindyrt internetabonnemang. Bara på dessa två åtgärder har vi sparat ca 1000 kr i månaden. Fattar ni va sjukt!

Vi har bytt larm och larmföretag, det var kanske inte ett jättesmart beslut då vi fick betala en hel del för installationen – men under året har vi sparat igen detta och då kommer det att bli billigare per månad. En genomgång av hus- och bilförsäkring visar att vi har helt ok avtal där, bilen använder vi knappt sedan älgkrocken. En del grejer gick sönder under sommaren, dessa lyckades min pappa att laga tack o lov – så sparade vi lite pengar där också och slapp att köpa nytt.

När vi ändå höll på så gick vi även igenom våra bankkort och bestämde oss för att skaffa SAS-kort. Jag har länge haft ett sånt som man samlar poäng med, men nu har vi även ett som vi betalar med och på så sätt samlar vi poäng ännu fortare. Poäng som man kan resa för  🙂

Vi lever rätt sparsamt och har inga dyrare vanor. Vi kör bil någon gång i veckan, storhandlar, drar ner värmen inne, tvättar fulla maskiner, kollar begagnatmarknaden osv. Då finns det inte så mycket mer att dra in på när man försöker spara pengar faktiskt. Men det finns ändå en del… som telefoner och tv-kanaler – det är sjukt mycket pengar som går där. De där 1000 kronorna som vi nu sparar i månaden, sitter rätt fint när vinterresan ska betalas. Å då betalar vi alltså med SAS-kortet och får poäng som vi sen kan resa en gång till för. Så himla bra!

Detta är INTE ett sponsrat inlägg för SAS eller pekpinnar till den som slösar! Jag vill bara poängtera att det finns pengar att spara på att gå igenom alla de där avtalen man har, men kanske inte använder, eller kan få billigare eller gör smartare. Å när man tar bort och resar upp i avtalsträsket får man bättre översikt och mindre att ta tag i nästa gång. Men visst är det en djungel… en jäkligt tråkig djungel… men nu är det gjort för den här gången!