oktober, 2020 -

2 månader har gått

oktober 31, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

31 oktober. Det har gått två månader sedan vi kramade vår pälsboll sista gången. Det går lixom inte att ta in. Ibland känns det som en evighet, ibland känns det som han knappt ens funnits… det där med sorg är en mysko grej.

Fredagen den 28 augusti är den hittills värsta dagen i mitt liv. Då började jag leka Gud och tog beslutet att avsluta ett liv. Det är det värsta jag gjort. Jag skulle bestämma över ett liv. Beslutet var helt rätt, men ofattbart svårt. Pälsbollen var ju det finaste vi hade och nu skulle han inte finnas mer.

Han mådde så dåligt veckan innan, så det var helt rätt att inte låta honom plågas. Att låta oss ha honom kvar över helgen var också helt rätt, då hann alla ta avsked av honom och överösa honom med kärlek. Hans sista helg var nog en av hans bästa, alla var hos honom för bara hans skull. Han var kung en sista gång. Dessutom mådde han hyfsat bra också just då.

Men så kom måndagen den 31/8, den andra värsta dagen i mitt liv. Den kan nog jämställas med när jag fick missfall som 22-åring. Jag var otröstlig bägge gångerna. Tårarna rann från det vi vaknade på morgonen och sen fortsatte de rinna i två veckor, nästan konstant. Jag har inte gråtit på några veckor nu, men nu börjar tårarna rinna igen.

15.15 låg han i mitt knä, med min tröja över sej och tog lugnt sina sista andetag. Sen var han borta. I 13,5 år hade han funnits i vårt liv och helt plötsligt fanns han inte mer. Tomheten var brutal. Hjärtat gjorde fysiskt ont. De två första veckorna var oerhört tunga. Hade jag inte haft Martin vete sjutton om jag ens kommit ur sängen. Jag kunde gråta så jag inte fick luft, jag trodde på riktigt att jag skulle gå sönder. Nu stöttade vi varandra och försökte klamra oss fast vid våra rutiner och varandra. Vi gick och gick och gick. Naturen har en läkande effekt.

På dagen två veckor efter fick vi hem hans urna. Där vände det. Livet var inte riktigt lika svart. Baileys var hemma igen, även om det var i helt fel form. Jag hade samlat ihop bilder från alla år, gått igenom dem och fått en ny digital fotoram som snabbt fylldes med hundbilder. Jag försökte göra fotoböcker, men det gick inte förrän några veckor senare. Märkligt kan jag tycka, det är ju nästan samma sak; fotoram eller fotoböcker… varför kunde jag göra det ena men inte det andra?

Vi började göra om i vardagsrummet och ibland kände jag mej nästan som en förrädare. Som om jag städade bort honom och hela hans existens. Men han finns där hela tiden, särskilt i mitt hjärta. Nu kan jag sitta i min nya fåtölj och se bilderna av vårt liv tillsammans rulla i fotoramen framför mej. Oftast ler jag när jag minns hur och när bilden togs, men ibland blir jag ledsen såklart. Idag känns det lite extra jobbigt.

Jag har varit med om mycket sorg och många som lämnat mej. Sorgen förändras allt eftersom jag blir äldre tycker jag, eller också är det för att jag börjar förstå hur jag reagerar i olika situationer. Sorgen blir inte lättare, men man vet att livet ändå fortsätter på något sätt.

Min första hund dog när jag var 17, henne växte jag upp med och hade tillbringat nästan hela min lediga tid med. En stor sorg förstås. Sommaren -98 dog det en vän eller bekant varje måndag under fyra veckor. Till slut orkade jag inte svara i telefonen längre. En av mina närmaste vänner dog ett par år efter. Vi fick barn samtidigt, skilde oss samtidigt och hjälptes åt med både barn och livet. Hennes död tog mej oerhört hårt.

Å så har det hållit på, de senaste 10 åren har vi fått 10-15 dödsbud, mer eller mindre nära oss, en av dem var min farmor. Så jag vill nog påstå att jag fått mer än min beskärda del under åren och vet rätt väl hur jag reagerar. Därför har jag också flera gånger, totalt egoistiskt, sagt till Martin att jag tänker dö före honom. Jag orkar helt enkelt inte sörja honom. Han har inte fattat vad jag menar förrän nu.

Död och sorg är en naturligt del av livet. Vi skall alla den vägen vandra lixom, det finns inga undantag. Jag är inte rädd för döden, men jag är rädd för att det ska göra ont i själv dödsögonblicket. Att se Baileys somna och bara glida in i ”regnbågslandet” var en befrielse. Han kände ingenting mer än vår kärlek och vår värme när vi höll honom. Så vill jag dö. Så man får väl åka till Schweiz när det närmar sej, det verkar vara det mest humana sättet.

Två månader har gått, nu är det bara resten av livet kvar. Hur mycket vi än saknar och längtar, så blir det ingen ny hund. Det finns flera skäl till det beslutet, ett är att jag helt enkelt inte orkar gå igenom detta en gång till. Ett annat för att vi vill leva ett helt annat liv nu, där hund inte passar in.

Men vi har ju en hund i vår liv ändå igen, vår lånehund Nalle som gör alla nöjda och glada. Så även om vi saknar vår egen pälsboll, får vi ändå gräva ner fingrarna i en päls, leka och mysa med en hund igen. Det är nästbästa alternativet just nu.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook, följ mej på instagram

Höstdepp på vågen

oktober 30, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Nu kommer frustrationen igen. Jag får mängder med frågor om varför vågen står still, hur man gör för att ta det där sista lilla kilot, varför blir det plus på vågen trots att man sköter sej, varför går man upp i vikt när man äntligen tagit tag i träningen mm mm. Höstdeppen verkar vara total! Precis som den brukar vara i början på våren…

Jag har skrivit om alla dessa frågor flera gånger, men nu är det så många som är frustrerade att jag tar det igen. Men vem är jag egentligen att svara på frågorna? Vad gör mej till självutnämnd besserwisser? Jo, jag har gjort hela resan, kommit i mål och stannat där. Jag har även jobbat på Viktväktarna i 14 år och träffade min man där som var coach då. Vi har levt efter Viktväktarnas koncept i 20 år, så lite har jag lärt mej på vägen och jag delar gärna med mej av mina erfarenheter 🙂

Vi tar en fråga i taget.

Varför står vågen still? Varför blir det plus trots att man sköter sej?

Står vågen still eller det tom blir ett plus någon vecka kan det handla om flera olika orsaker:

* Trög mage
* Intag av salt mat
* Mens och ägglossning
* Träningsvärk
* Tillfällig stress/sömnbrist

De här grejerna rättar ofta till sej ganska snabbt och man brukar gå ner som vanligt veckan efter. Men eftersom kroppen inte är någon maskin släpper den ifrån sej vikt när den tycker att det passar. Kroppen vet alltid bättre än oss och rustar oss alltid för sämre tider så gott den kan. Den känner av när vi håller på att bli sjuka och kommer att behöva extra energi. Allt för att skydda oss.

Jag brukar säga: Sov för återhämtning och drick vatten och var noga med att äta lite fett ett par gånger om dagen, så funkar magen. Ta en promenad och skratta mycket. Ibland är det inte svårare än så för att få fart på vågen igen. Ha tålamod och lyssna på kroppen.

Hur tar man det där sista kilot?

För mej var detta jättesvårt! Så svårt att jag gav upp. Jag ville gå ner mer än min kropp ville. Jag var på sk normalvikt och beslutade tillsammans med min coach att stanna på vikten jag då hade. Att sikta på en lägre vikt gjorde mej bara stressad och deppig. Så jag stannade där jag stått och stampat en längre tid, gick jämnviktsprogrammet och vilade i min nya vikt. Jag lärde mej att leva med den nya vikten och lärde mej hålla den i längden, efter några år tog jag resten – då funkade det!

Men har man en bit kvar till normalvikt och ”gör allt rätt” så finns det ändå några saker man kan fundera på:

* Har du inte motionerat förr, börja med promenader.
* Ät mer protein.
* Variera maten, testa nya recept.
* Ät mat för dina kalorier/SP – inte vin och godis.
* Ta en alkoholfri månad och se vad som händer.
* Se till att få ordentligt med vila.
* Utmana dej själv – gör något du inte brukar göra.
* Var snäll mot dej själv!

Återigen: Lyssna på kroppen och var snäll mot dej själv. Tänk HÄLSA 🙂

Varför går man upp i vikt när man tränar?

Ja, det handlar inte om att man bygger muskler, sånt tar tid. Det handlar heller inte om att muskler väger mer än fett, ett kilo är fortfarande alltid ett kilo. MEN, muskler tar mindre plats än fett.

Att man går upp i vikt när man börjar träna handlar oftast om vätska. Musklerna samlar vätska när de ansträngs och vätska väger, alltså blir det plus på vågen. Under träning får musklerna små små bristningar, där det samlas vätska, bristningarna är det som vi känner som träningsvärk. Har du träningsvärk har du samlat lite extra vätska och har en förklaring till pluset. Detta ger med sej efter en tid.

Att tänka på är att man tränar för sin hälsas skull, inte för viktminskningen – den sköter vi med kosten. Alltså: Ät dej ner i vikt och träna för din hälsas skull. För att helt enkelt må så bra som mjäligt så länge som mjäligt.

Så kan vi väl ta det där med Viktväktarna och takten på viktminskningen när vi ändå håller på.

Viktväktarna och även WHO menar att en hälsosam viktnedgång är ungefär 0,5 kilo i veckan, då har man möjlighet att både behålla muskler och gå ner i vikt. Musklerna är viktiga att behålla för att det hjälper till med förbränningen, ju mer muskelmassa desto högre förbränning.

Ibland går man ner mer och ibland blir det mindre, kroppen gör det den anser är bäst för stunden. De flesta har en väldigt kringelikrokig kurva och många av oss (jag) har väldigt svårt att gå ner i vikt och ligger låååångt ifrån de där halvkilot. Man är inte på något sätt en sämre viktväktare för att man går ner långsamt, man gör förmodligen inget fel heller, man är lixom bara sån.

Jag har som sagt skrivit om detta många gånger och jag säger det igen: TAKTEN ÄR INTE VIKTIG! Huvudsaken är att det går framåt/neråt och att skallen är med.

För att stå ut när allt känns riktigt jobbigt är mitt tips att sänka målet! Följ programmet (blå, grön eller lila, spelar ingen roll) och lita på att det funkar. Sätt ett mål på 1-2 hekto (inte kilo) i veckan och gläds över allt som är åt rätt håll, men räkna även med plus ibland. Fortsätt bara framåt när det blir plus, trägen vinner!

Det kommer att stå still då och då oavsett vad du gör, vila i din nya vikt en stund – se på din kropp och vilka förändrar du gjort så långt. Gläds över allt du faktiskt åstadkommit! Ibland behöver man bara komma ikapp sej själv lite och sänka kraven.

Det jag försöker säga, är att allt inte måste gå fort, det kanske tom är bra när vissa saker tar lite tid. Att lära om EN ny vana är svårt, att lära om en helt ny livsstil tar lång tid och kräver en hel del tålamod.

Jag tänker HÄLSA för resten av livet, ett friskare och till och med längre liv. För att hjälpa er på vägen har jag färdiga veckomenyer med uträknade SP HÄR och massor med bra mat HÄR!

Hälsosresan slutar aldrig, den pågår konstant, resten av livet och jag säger inte att det är enkelt, för det är det inte! Men det är värt jobbet!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook, följ mej på instagram

4 helt olika boktips!

oktober 29, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni kanske undrar varför jag klumpar ihop mina boktips, istället för att skriva ett inlägg per bok. Det är helt enkelt för att bloggen skulle fyllas av bokrecensioner och bli en bokblogg då. Min blogg är lixom allt möjligt och ska vara så, mest resor och hälsa dock – nu mest hälsa eftersom man inte får resa.

Böcker har alltid intresserat mej, men under och en lång tid efter min utbrändhet kunde jag inte läsa. Det tog drygt 15 år innan jag kunde läsa en hel bok igen, det tar jag igen nu 🙂

Jag läser minst en bok i veckan, några måste jag skriva om direkt och då får de ett eget inlägg. En och annan är det något särskilt med, en debut, pristagare eller något annat intressant. Då får de även en text i Du i Fokus.

Här kommer den senaste skörden:

Jag kan ha fel – Björn Natthiko Lindeblad

Den här boken blev jag så uppfylld av att den direkt fick ett eget blogginlägg. Jag älskar den! Så full med klokheter och tänkvärda citat som verkligen går att använda i vårt dagliga liv. En bok som gör oss till lite bättre människor helt enkelt och som alla borde läsa.

Jag kan ha fel handlar om Björns liv som buddistisk Skogsmunk. Hur han lämnade en framgångsrik karriär för att leva ett helt annat liv, tiden som munk och hur det blev när han kom hem efter 17 år. Idag lever han med als och hans dagar är räknade, om detta berättar han också. Läs den bara!

Bedrägeriet – Staffan Nordstrand

Den som gapar efter mycket… osv. Det är nog en ganska enkel sammanfattning av Bedrägeriet. Daniel och Gustav har båda länge tänkt starta fond- och bankverksamhet för att helt enkelt tjäna pengar. Inte helt ”rena” sådana. De gör slag i saken och tiden som följer förändrar livet drastiskt för både dem själva och deras familjer.

De går från trohet till oärlighet, från att drömma om ekonomiskt oberoende till att svindla enorma summor pengar och från att lyda under lagen till att vara tungt kriminellt belastade. Snart mister en älskad son livet medan ryska maffian infiltrerar verksamheten och någon får sina lemmar brutalt avknipsade av en nära anhörig.

Det händer mycket och en del är invecklat med termer och detaljer som man knappt förstår. Men det är spännande, intressant och lite ont i magen också. Man måste bara veta vad som händer och hur allt ska sluta.

Släppa taget – Graham Norton

Jag älskar Graham Norton! Har ni sett hans tv-shower? Inte? Gör det! Han är elegant, han tom pratar elegant, han är rolig och intervjuar världskändisar på absolut bästa sätt. Å nu har han skrivit tre romaner och den första, Släppa taget, är översatt till svenska.

Släppa taget handlar om livet i den lugna lilla irländska byn Duneen som vänds upp och ner när man hittar två skelett på en byggarbetsplats. Rykten och skvaller sprids snabbt förstås. Byns lätt uttråkade polisman PJ Collins nystar långsamt upp gamla välbevarade hemligheter och skandaler. Han är en tungviktare med dåligt självförtroende som till en början har svårt för den snobbige kriminalkommissarien från Cork som leder utredningen. Men under arbetets gång mognar PJ både som polis och människa.

Det är trivsamt, flera olika trådar, välskrivet och en långsam berättelse som lixom flödar framåt. Jag kan inte riktigt beskriva det, men det känns som man sitter på en liten båt en nästan vindstilla dag och sakta glider framåt. Långsamt och vackert. Me like! Och jag ser fram emot nästa!

Goda Rån är dyra – Catharina Ingelman – Sundberg

Detta är fjärde boken i serien om Pensionärsligan. Jag har inte läst de andra men det spelade ingen större roll, jag hängde med ändå. Pensionärsligan med Märtha i spetsen har gjort succé över hela världen. Nu är gänget tillbaka för att på nytt ställa saker och ting tillrätta – och begå ett och annat välgörenhetsbrott.

Efter en dråplig stöldkupp i Stockholm fattar polisen misstankar, och pensionärerna flyr ut på landet. Under resan gör de nedslående upptäckter. Matöppet har stängt, bensinmacken är nedlagd, internet funkar inte osv. Snabbt organiseras Operation Rädda Landsbygden – med civil olydnad på dagordningen.

God Rån är dyra är trivsam, rolig, rapp och väldigt förutsägbar, men mysig. Feelgood som den ska vara!

Fyra helt olika böcker alltså. En klok fd munk som ger oss livskunskap, girighet, pengar och maffia, mord på engelska landbyggden och påhittiga pensionärer. Här finns något för alla!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook, följ mej på instagram

Äntligen!

oktober 27, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Man brukar ju säga att de som väntar på något gott aldrig väntar för länge. Den här gången fick vi iaf vänta jäkligt länge, men gott blev det. Igår skålade vi med bubbel. Äntligen är vardagsrummet färdigt!

För kanske 7-8 år sedan målade jag om i vardagsrummet. Jag ville inte ha helt vitt, så det blev en vit färg bruten med lite ljuslila. Det var ok med den grafitgrå soffan, men jag har aldrig varit helt nöjd med färgen. Med ungar, jourungar och hundar fick det ändå vara så. Tills nu. Ungarna har flyttat, jourungen bor med sina föräldrar nu och hunden… 🙁

Nu är det 8 veckor sedan vår pälsboll lämnade oss, då blev det dax att göra en förändring. Den stora U-soffan var för stor när det bara var vi två, vi har sällan besök – så det var lixom bara vi två i en gigantisk soffa… vi kom fram till att vi behöver igen soffa längre! Vi ska ha lyxiga massagefåtöljer 🙂

Soffan flyttade hem till en familj som behöver den bättre och projekt ommålning kunde börja. Ni blev det vitt. Inredningen skulle få sätta färg på rummet den här gången, istället för väggarna. Nu är det andra gången tapeten målas över och jösses vad det sög färg. Tre strykningar fick det bli innan jag var helt nöjd. Men det blev riktigt bra! Jag passade på att även måla fönsterlister och dörrkarmar, för att fräscha upp helt.

Medan jag målade började vi fundera på inredning. Förra året bytte vi ut det stora tunga, men otroligt vackra, skåpet till ett betydligt nättare men smartare i svart. Även tv-bänken är svart sedan tidigare – så nu skulle resten matcha detta men jag ville inte ha allt i helsvart. Fluffiga mattor har alltid tilltalat mej, men är knepigt när man har hund. Dessutom är det skitdyrt! Nu hittade vi de perfekta mattorna på rea på Jysk. Det fick bli två likadana, stoooora, så stora att den ena fick beställas. En rund av liknande sort köptes, klipptes på hälften och lades vid balkongdörren.

Så var det det där med något att sitta i när man tittar på tv. Vi hade alltså kommit fram till att det skulle bli två massagefåtöljer och Martin började kolla efter alternativ. Under tiden tog vi in våra solstolar som är jättesköna, några timmar… inte flera veckor som det skulle bli. Vi blev tipsade om att ha något mer, en liten soffa eller nåt för gäster, och kom fram till att en dagbädd är smart. Det hittade vi ganska snabbt begagnat och blev kanonnöjda. Jag måste såklart ha något att läsa och sova middag i 🙂

Nu stod vi alltså där med ny färg på väggarna, nya mattor, en mysig dagbädd och… solstolar. Å så skulle det vara, länge! Martin hittade rätt snabbt stolar som passade oss, 2-4 dagars leveranstid – perfekt! Allt var klart och vi såg fram emot en snabb leverans. Jo, tjena! Efter en vecka hade vi inte ens fått en bekräftelse, som skulle kommit inom något dygn. Så Martin började efterlysa bekräftelse och spårningsnummer, så vi kunde följa leveransen. Företaget vi beställt ifrån var nästan omöjliga att få svar från.

Vi visste inte om vi hade en beställning eller inte, och vågade därmed inte beställa från någon annan. Det var moment 22. Till slut fick vi iaf svar att stolarna var beställda och på väg. Så bra. Men något spårningsnummer fick vi inte… Martin låg på, skickade mail ungefär varannan dag. Nu var vi prioriterat ärende, men fick ändå inga stolar. De där 2-4 dagarna blev fyra veckor, då skickade Martin ett mail och sa att får vi inte spårningsnummer nu så annullerar vi ordern. DÅ blev det fart på dem!

Vår stolar fanns tydligen i Valencia och hade samma morgon gått mot Sverige. Nu fick vi alla uppgifter vi behövde för att följa stolarnas väg till Sverige och det stämde faktiskt att det gått iväg innan vi hotat med annullering. Vi fick också veta att företaget skulle gå back på affären pga frakten, de hade tydligen ingen koll på fraktkostnaderna. Varför ska vi veta det? Det är väl ändå deras problem?

Stolarna var iaf på väg nu och även om ryggarna började protestera mot solstolarna, så var vi ändå nöjda över att vi snart kunde se slutet på fåtöljresan. Sent i torsdagseftermiddag när Martin kollade statusen såg han att stolarna var framme men inte gick att leverera eftersom de inte kunde få tag på oss. Då har företaget inte angett vårt telefonnummer!!! Martin skickar direkt ett mail till Dascher som ska leverera stolarna och de ringer upp nästan direkt på fredagen.

Dasher har sin depå ungefär 500 meter ifrån oss, men ingen som kunde köra ut dem förrän måndag mellan 8-10. Vi fick gärna komma och hämta dock, men 80 kilo tar man ju inte på ryggen direkt. Så det blev en helg till i solstolar, lite irriterande att veta att stolarna står sååå nära oss under tiden. Men måndag 8.22 kom de!

Jag hade förberett mej på värsta tänkbara scenario. Att de skulle vara i fel färg, bara komma en, fattas delar, inte fungera osv. Jag gör alltid så, tänker värsta möjliga – så kan det lixom inte bli värre. Men allt stämde! De var dessutom superlätta att montera, vilket är ett stort plus. Å så bekväma!

Så nu är vardagsrummet komplett! Några smågrejer ska upp på väggarna och ett litet bord mellan fåtöljerna ska köpas, annars är allt på plats. Jag har till och med fått en ny digital fotoram, efter att ha slitit ut två stycken tidigare. Så nu rullar bilder på Baileys, barnen och oss igen – älskar att titta på den. Jag är sååå nöjd! Vardagsrummet känns mer som jag, det är funktionellt, lätt att hålla ordning och går lätt att förändra på olika sätt om vi vill. Det är lite skillnad mot hur det såg ur förr, det enda jag saknar från då är pälsbollen.

Färgen är från Hornbach, mattorna är Birk från Jysk, den lilla runda är Ayla från Rusta, dagbädden är Fyresdal från IKEA, madrasserna 11 cm från Jysk och fåtöljerna från Decorema, men ni ska inte beställa dem därifrån. De heter Recolax by Cecotec – sillon masaje, sök på det istället och köp från någon annan. Våra har både värme och massage, går att sitta och ligga i olika lägen samt helt liggande och helt sittande.

Jag är iaf nöjd nu, ytterligare ett projekt 2020 som är klart. Nu ska jag ta rum för rum och måla lister och dörrfoder, så det blir lite fräscht igen. Det är väl minst 15 år sedan något sånt gjordes… Åsså ska träningsrummet bli solgult, det finns färg över sedan jag målade garaget. Kan man inte resa bort, så får man fixa lite solljus på egen hand 🙂

Har ni också renoverat en massa i år? Vad gör ni? Vad har ni hittills gjort och vad ska ni göra? Berätta!

Matsedel v 44

oktober 25, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Sista veckan i oktober och vi har bara en höstmånad kvar, sen räknas det som vinter. Just nu regnar det mycket och det utnyttjar jag så mycket jag kan genom att skriva recept. Ni som hänger med på min instagram @marlenerinda har sett hur nya rätter lämnar köket på löpande band nu. Mycket gott blire!!!

Det tråkiga vädret ger också utrymme för planering. Jag planerar veckomenyer och skriver för flera veckor framöver. Vi lagar mycket mat och lägger i matlådor i frysen. För mej är planering väldigt viktigt för att helt enkelt må bra.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Tacofärs med pasta (Grön fr 5, Blå fr 3, Lila fr 3, plus pasta)

Tisdag: Superenkel fisksoppa (Grön 26, Blå 5, Lila 5 för hela satsen)

Onsdag: Äppelfalu i ugn (Grön fr 10, Blå fr 10, Lila fr 10, plus potatis)

Torsdag: Kyckling med senap och bacon (Grön fr 3, Blå fr 2, Lila fr 2 plus ris)

Fredag: Afrikansk gryta (Grön 9, Blå 9, Lila 9 för hela grytan, plus ris)

Lördag: Mac and Cheese (Grön 90, Blå 89, Lila 89 för hela kastrullen)

Söndag: Pumparisotto med chili (Grön 12, Blå 12, Lila 12)

Är det höst och pumpasäsong så är det. Testa pumparisotton, den är så god! Funkar hyfsat i matlådan också. Allt den här veckan passar faktiskt i matlådan, så gör lite extra och lägg i frysen.

Ska vi lyfta fram någon rätt lite extra så måste jag förstås slå ett slag för Mac and Cheese, vem gillar inte det lixom? Kanske inte jättelite kalorier/sp – men såååå gott! Kycklingen och den afrikanska grytan är svingoda, missa inte dem.

Ha nu en riktigt fin vecka och deppa inte ihop som jag gjorde häromdagen. Livet är rätt ok, iaf oftast 🙂

Hitta rätt behå – för alla!

oktober 23, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

*** I samarbete med Feminint.se***

Som ni nog vet vid det här laget så gjorde jag en bröstförminskning för några år sedan. Jag gick från en E-kupa, till en C-kupa och har alltså sett alla fördelar och nackdelar med bägge storlekarna.

Som det där att hitta en snygg behå som även är bekväm, när man har en stor storlek. Eller en E-kupa som funkar att träna i, utan att den ser ut som nåt som kossorna har. Det är fasiken inte lätt!!! Men det går 🙂

För att kunna springa med en E-kupa använde jag dubbla sportbehåar, hade jag då känt till Feminint.se och att de har ett stort sortiment med stadiga och snygga grejer hade jag vänt mej till dem direkt. Men det visste jag inte förrän efter min operation, tyvärr.

Hos Feminint.se hittar man både funktionella och snygga underkläder för kvinnor alla storlekar! Här finns allt från badkläder, till ”vanliga” underkläder, piff för extra tillfällen, för sport och träning, behåar som förminskar, lyfter upp och förstorar. Från A- till O-kupa och från 60 till 130 i omkrets, ett ganska stort utbud alltså. Men det hade jag ingen aaaaning om när jag desperat letade efter en sportbehå som höll grejerna på plats. Tänk om jag bara vetat!

Hade jag haft en passande sportbehå som höll ner och in brösten, hade jag kanske kunnat yoga. När jag försökte höll jag på att kvävas eftersom brösten la sej under hakan på mej och täppte till alla möjligheter till luft. Jag hade sluppit dubbla behåar som tryckte in hela min bröstkorg när jag sprang och då även sluppit märken på hela överkroppen av trycket. Ingen kan förstå hur det är att ha stora bröst om man inte haft det själv.

Nu känner jag till att Feminint.se finns och att de har behåar i alla storlekar och för alla tillfällen. Och dessutom i alla möjliga färger, jag som inte gillar svart. Visste ni förresten att en röd behå syns mindre under vita kläder än vad en vit gör. Testa om ni inte tror mej 🙂

Nu har jag som sagt lämnat E-kupan bakom mej och har en C-kupa. Men även den kräver en snygg inramning och stöd vid träning. Till vardags använder jag numera axelbandslöst och det är faktiskt helt ljuvligt att slippa banden och trycket på axlarna. Dessutom kan jag ha vilken urringning som helst på kläder utan att behåbanden syns. Å med en axelbandslös bikini slipper man de tråkiga ränderna i solbrännan. Bara en sån sak!

Oavsett vilken storlek man har så ska man se till att behån passar och är rätt. Detta kan Feminint.se hjälpa till med, för att både bröst, rygg och resten av kroppen ska må så bra som möjligt. Sånt som är viktigt för mej 🙂

Usch så tråkigt det är nu!

oktober 22, 2020 Marlene Kommentarer 4 kommentarer

Jag är lite låg just nu. Irriterad över världsläget och corona, frustrerad över min (fibro)värk som kommer med väderomslagen och less på tröttheten som kommer med värken.

Jag brukar inte gnälla, men då och då trillar även jag ner på botten och måste få spy ur mej lite. Hösten är här och jag avskyr den! Väderomslagen gör ont i kroppen, just nu är det varannandagsväder och alltså ont hela tiden. Det är svårt att beskriva värken som min fibromyalgi ger och den ser olika ut för alla drabbade såklart. Jag mår sämst oktober – mars, andra mår bäst då.

Min värk sitter oftast i smalbenen och händerna och kommer lixom inifrån skelettet. Jag har områden på hela kroppen som är iskalla och inte går att värma upp hur mycket jag än klär mej. Det enda som lindrar såna dagar är att ligga under mitt tjocka täcke, fullt påklädd och med värmedynan på max. Jag vet andra som sätter sej i bastun med vinterjackan på. Det där med att klä sej efter väder, funkar alltså inte på mej, jag fryser inifrån.

Ändå är det varken värken eller att jag fryser som är värst, utan tröttheten. Jag är konstant trött. Så där så ögonen svider och bara vill gå igen. Jag sover oftast mellan 22.30 och 7.30 och är ändå så trött att ögonen går ihop vid 15-tiden. Oftast sover jag en stund på eftermiddagen, för att jag helt enkelt inte kan hålla mej vaken.

Nu har jag en konstaterad sömnstörning, och gjort utredning som visat att jag inte kommer ner i djupsömn. Så att jag är trött är inte så konstigt, men rätt irriterande för jag tycker ju att jag sover bra och oftast himla gott. Men min läkare har rekommenderat mej att sova middag, eftersom det är enda gången jag faktiskt får lite djupsömn.

Å så här är det alltså fram till februari/mars ungefär. När vädret blir stabilare och värmen kommer tillbaka. Att åka iväg på vintern är alltså ett sätt att helt enkelt stå ut och få må bra ett par veckor. Att få en liten paus från värk, kyla och trötthet. I år blir det väldigt jobbigt! Jag får nästan panik när jag tänker på att jag ska klara nästan ett halvår utan minsta paus. Särskilt som jag redan nu är sämre än på flera år och vintern sägs bli riktigt kall och lång.

Vår plan att bo utomlands under vinterhalvåret är alltså inte bara taget ur luften, utan finns en förklaring till. Min kropp orkar inte en hel vinter med kyla, snö och mörker. Jag undrar i vilket skick jag kommer att vara nästa år… vågar knappt tänka på det. Massage och ljusterapi/ljusrum funkar lite, men det är ju så dyrt och inget man kan göra så ofta som det skulle behövas. Dessutom vågar jag inte göra det heller just nu medan corona härjar.

Så! Nu har jag gnällt färdigt. Man får gnälla, men bara en stund, man får inte bli ett offer. Så jag kommer att fortsätta ta hand om mej och göra så gott jag kan med kost, promenader och träning. Jag har en ljusterapilampa som lyser medan jag jobbar. Det är lixom enda sättet att minimera skadan. Å så får det vara tills vi kan resa igen och sedan bo i värmen. Den dagen är en bit bort, men den finns där!!!

Hur klarar ni vårt mörka halvår? Ni kanske gillar det?

Jag kan ha fel – en bok full med livskunskap!

oktober 20, 2020 Marlene Kommentarer 1 kommentar

Jag läser mycket och brukar samla de senaste böckerna i ett och samma inlägg för att inte fylla bloggen med bara boktips. Men en del böcker kräver sina egna inlägg och nu har jag läst en sån bok. ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad är helt magisk!!!

Jag hörde talas om ”den där svenska buddhistmunken” för många år sedan och blev redan då nyfiken på honom. När jag lyssnade på hans sommarprat i somras stillades min nyfikenhet men byttes ut mot fascination. Vilken människa! Jag slipade väggar och målade taket i förrådet medan jag lyssnade och jag kommer inte ihåg ett enda dugg vad jag gjorde – men jag kommer ihåg vartenda ord av sommarpratet! Lyssna HÄR om ni inte har gjort det.

När jag fick hem hans bok brände den nästan hål i handen på mej och riktigt bad om att få bli läst. Nu har jag läst den och berörts ända in på djupet. Så många klokheter och livsvisdomar som alla skulle behöva få med sej. Jag läste, la undan boken och funderade, läste, la undan boken och funderade igen och igen och nu måste jag bara få ur mej mina egna funderingar om hans ord.

Björn Natthiko Lindeblad är alltså den framgångsrika mannen som lämna hela sitt liv och blev världens sämsta meditatör, kan man nog skämtsamt säga. Det där att hålla sej vaken var lixom inte hans grej… Som jag skrattade när jag läste om hans kamp att hålla ögonen öppna och hur han somnade tom när han gick! Han berättar hjärtligt och otroligt roligt om tröttheten och de tunga ögonen, inte bara hos honom utan även hos några av hans vänner. Någon gjorde en snara att hänga hakan i för att inte trilla omkull. En munk har ju lixom som uppgift att meditera i många timmar i sträck, vilket öde att inte klara det.

Han berättar inte bara om sin väg från ”helt vanlig svensson” till Skogsmunk, utan ger oss även mängder med klokheter på vägen. De jag fastnar särskilt för är bland annat titeln ”Jag kan ha fel”. Ett par andra är ”Tro inte på allt du tänker” och ”This too shall pass”, men det finns många fler!

Just det där att i en konflikt tänka ”Jag kan ha fel” är ju bara så bra! För vem säger att jag har hela sanningen? Jag kan uppleva något på ett helt annat sätt än du? Ingen kanske vare sej har helt rätt eller helt fel. Men att tänka så gör ju att man blir lite större på något sätt, att ödmjukt lämna konflikten istället för att elda på. Jag brukar säga att Martin och jag aldrig har bråkat under våra snart 13 år tillsammans och det har vi inte heller. Jag har aldrig aktivt tänkt att jag har fel, men tänkt att det är onödig energi att bråka om något oväsentligt som det oftast är. Jag har ingen pågående konflikt med någon, men skulle jag få det så ska jag tänka på Björns ord. Jag kan faktiskt ha fel.

”This too shall pass” har Björn inskrivet i sin vigselring, istället för hans älskades namn och deras vigseldatum. Det kan låta makabert och som att han förväntar sej att relationen ska ta slut. Men det är faktiskt tvärtom! Allt blåser förbi, även hårda tider. Om man bara står ut så kommer man oftast ut på andra sidan, vad det än gäller. Så nästa gång något är riktigt jobbigt, ska jag tänka att ”detta kommer också att blåsa över”.

”Tro inte på allt du tänker” är ju bara så otroligt bra och ett utryck jag redan använder mej av. Vi människor är så jäkla lättlurade och särskilt av våra egna tankar! Vi intalar oss en massa saker som inte är sanna och går på dem, vem drabbas av det? Jo, vi själva! Hur många är vi inte som klankar ner på oss själva och säger en massa saker om vårt utseenden, agerande, klädsel osv. Istället för att tänka snälla tankar, vara snälla mot oss och faktiskt ta hand om oss som om vi vore vår bästa vän. Den längsta relationen vi ha är med oss själva, då måste vi vara snälla! Vi kan inte styra våra tankar, men vi kan välja på om vi ska tro på dem eller ej.

Björn pratar också om tillit och att släppa taget. Att lita på att livet fixar sej trots att man inte har hela kontrollen. Om man lättar lite på sitt kontrollbehov (jag har haft ett galet sånt) och vågar lita på livet, så ger man utrymme för mirakel. Kanske var det därför Martin dök upp i mitt liv? Jag hade accepterat att jag skulle vara ensam resten av livet och kunde vila i det, då kom han! Jag släppte kontrollen och lät livet hända.

Ja, det kanske låter flummigt. Men faktum är att alla borde läsa den här boken! Många är fast i sina tankar, är offer i sina egna liv och tycker synd om sej själva. Just nu när corona härskar över vår värld, kanske det är ännu viktigare att få verktyg att stå ut och bli sin egen bästa kompis.

Björn fick diagnosen ALS för ungefär 2 år sedan och fick då veta att han har mellan 1 och 5 år kvar att leva. Ändå är han coollugn. Istället för att deppa ihop, skrika och tappa värdefull tid med sina kära – har han accepterat och lever så mycket han kan just nu. Han har haft ett fantastiskt och innehållsrikt liv, men tilldelades inte den bästa av kroppar. Nu göra han det bästa av situationen och lever medan han kan.

Björns pappa valde att avsluta sitt liv på en dödsklinik i Schweiz med sin fru och sina söner närvarande och man kan anta att Björn kommer att göra detsamma. Han berättar om detta i sitt sommarprogram och även i boken. Lyssna! Och läs boken, ni måste!!!

5 fördomar om Viktväktarna

oktober 19, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Det finns myter och fördomar om allt. Innan jag började på Viktväktarna hade jag faktiskt ingen direkt fundering över vad det var eller hur det funkade. Jag hade för mej att mamma vart med, men i övrigt var det ett blankt blad.

Annat blev det när jag skrev in mej där, och det var faktiskt mammas förtjänst. Hon visste ju att det funkade. Både när jag gick som medlem och när jag senare jobbade på Viktväktarna fick jag många kommentarer och många som ”visste allt” om hur VV fungerade eller kanske inte fungerade… OJ! Så många fördomar det finns!

Här är något av allt jag fått höra om Viktväktarna under de senaste 20 åren.

Där går väl bara gamla tanter?

Knappast! Jag var själv 30 och under åren vi jobbade på VV var nog medelåldern runt 35. I våra klasser hade vi även hyfsat många män, och det berodde nog mycket på att det var Martin som var konsulent. Om killar fattade hur många härliga singeltjejer som går på VV, skulle de nog skynda dit 🙂

Man väger sej framför alla och får applåder vid minus och utbuad vid plus.

Asså, nej!!! Man väger sej enskilt, antingen bakom en skärm eller med avstånd till andra. Det är bara den som väger dej som ser vad du väger och om det är plus eller minus. Om man däremot har tagit ett mål, tex 10% eller tom kommit till målvikt, kan det hända att coachen nämner det inför klassen (man frågar först) och då blir det förstås applåder. Men man blir ALDRIG utbuad!

Viktväktarna funkar inte längden

Både Martin och jag är levande bevis på att Viktväktarna funkar både kortsiktigt och i längden. Det är egentligen inte beroende på vilket kostprogram eller diet man följer, utan att man måste göra det till en livsstil. Eftersom Viktväktarna inte har några förbud, så är det lättare att göra det till en livsstil och klarar man bara det så funkar det. Martin gick ner 60 kg! Det är mer än hela mej. Jag gick ner 12 och håller vikten än idag, 16 år senare.

Man byter program ofta för att tjäna pengar

Viktväktarna är ett vinstdrivande företag och vill såklart tjäna pengar. Men för att göra det måste man följa forskningen och uppdatera sitt program när forskning och studier visar något nytt. Allt handlar om hälsosam viktminskning, inte den snabbaste – och då måste man uppdatera då och då. Å vi som tänker hälsa är väldigt tacksamma för det, även om det kanske är knepigt med nyheter. Själv avskyr jag nyheter, men vill ju vara så hälsosam som möjligt förstås.

Man måste äta konstig mat

Det stämmer absolut inte! Med Viktväktarna får man äta allt, men inte alltid. Det finns inga förbud, så på många andra dieter och kostprogram, utan du får en pott med dagliga sk SmartPoints som du själv bestämmer vad de ska gå till. Vill du äta hallonbåtar för allt, så varsågod – du kommer gå ner i vikt, men förmodligen inte må jättebra…

Jag kan ärligt säga att bli medlem i Viktväktarna är något av det bästa jag gjort! Jag lärde mej inte bara ett vettigt förhållningssätt runt mat och gick ner i vikt, utan träffade även Martin och blev med man! Så gör ett besök på Viktväktarna, skriv in er, gå på möten och få ett helt nytt liv – det fick jag 🙂

Som en liten anekdot kan jag berätta att Martin trodde att man gick på Viktväktarna för att lära sej att laga mat. När han klev i på Viktväktarna i Södertälje första gången undrade han var spisarna var… Idag vet han också mer 🙂

Vilka fördomar har du, eller har du haft, om Viktväktarna?

Matsedel v 43

oktober 18, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Vi har passerat mitten av oktober och haft första nattfrosten. Promenaderna ute går snabbare, det är kallt och blir mörkt tidigare, snart kommer nog kvällspromenaderna att bli färre. Som tur är, är vi lyckliga ägare av ett löpband – så där blir promenaderna desto fler under vinterhalvåret. Stegen blir alltså desamma, men på ett annat sätt 🙂

Å det är ju det som är grejen med det mesta; att se lösningar istället för hindren. Det mesta går att ju faktiskt att hitta en lösning på om man bara lyfter blicken lite och även är villig att röra sej på lite okänd mark. Att bara säga ”nej, det går inte” är inte min grej!

Så ”coronaåret 2020 – då vi röjde, renoverade och promenerade” fortsätter. Vi går och går och går… vi närmar oss nog 250 mil bara i år.

Å rör man på sej, så behöver man äta. Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med persilja och vitlök (Grön 9, Blå 9, Lila 9)

Tisdag: Lax- och spenatsås (Grön 27, Blå 10, Lila 10 för all sås, plus pasta)

Onsdag: Spagetti och kasslersås (Grön 15, Blå 15, Lila 15 för all sås, plus pasta)

Torsdag: Kyckling med färskoströra (Grön 7, Blå 5, Lila 2)

Fredag: Tacogratäng (Grön fr 13, Blå fr 11, Lila fr 11)

Lördag: Kryddig lövbiffsgryta (Grön 5, Blå 5, Lila 5 plus ris)

Söndag: Risotto med trattkantareller (Grön 10, Blå 10, Lila 10)

Höstbonus: Äppelkaka (Grön 13, Blå 9, Lila 8 för hela)

Lax- och spenatsåsen (fast med pasta), kasslersåsen och lövbiffsgrytan är bra till matlådan, så gör lite extra. Tacogratängen är superenkel och snuskigt god!

Äppelkakan måste ni bara testa! Så nu har ni lite att rent bokstavligt sätta tänderna i 🙂

Vi är ute i skogen en del nu och letar efter skogens guld. Häng med på instagram @marlenerinda och se om vi hittar något. I övrigt kurar vi mycket inomhus nu, i väntan på nytt år och vårens återkomst. Förutom våra dagliga promenader förstås! Dom fortsätter.

Hur hjälper man någon väldigt långt bort?

oktober 15, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

*** I samarbete med Indeship ***

Som många av er vet har vi en by i Gambia som vi hjälper. Det började med att min yngste son blev kompis med Smile när vi var där och hälsade på 2013. Vi kunde inte sluta tänka på honom, så vi fick hjälp att leta rätt på honom. Han fick hjälp med lite olika grejer, sedan hjälpte vi hans familj och nu är hela byn inblandad.

Vi kan tycka att läget med Corona här i Sverige är allvarligt och kämpigt, men det är faktiskt ingenting mot vad det är där. De livsmedel som finns har blivit väldigt dyra, det finns inga jobb och då finns heller inga pengar att köpa mat för. I nuläget blir man alltså sjuk av undernäring eller corona, pest eller kolera lixom.

Vi skickar pengar när vi kan. Problemet är att man inte får röra sej ute som man vill. Så det är svårt för Smile att träffa vår kontakt som vi skickar pengar till. Ett annat sätt att hjälpa är att skicka saker med container via sjötransport. Våra vänner har bla skickat bilar några gånger och när de gör det finns ofta plats att lägga ner lite till. På så sätt kan man hjälpa till med lite större grejer som kläder, hygienartiklar, sjukvårdsmaterial eller cyklar och möbler.

Sjötransport är ett säkert sätt att få större saker eller många saker från punkt A till B. Man packar helt enkelt en container, själv eller tillsammans med andra. Den hämtas upp och man kan följa den hela vägen via cyberspace till den hamn man önskat. Så kommer mottagaren till hamnen och hämtar sina varor eller så körs containern ut hela vägen till adressen dit den ska. I Gambia är det dock lite knepigt med just den lilla detaljen, adresser är det lite si och så med. Så det är lättast att hämta i hamnen som är stor och fin och med en helt ok ordning faktiskt.

Nu när vi inte kan åka dit och kolla läget så börjar det kännas som att det är dax att be om plats i en container. Vår by är i stort behöv av hjälp nu och läget börjar kännas mer än akut. I Gambia handlar det inte att stänga restauranger pga trängsel, här handlar det om att överleva dagen och rent bokstavligt inte svälta ihjäl.

Vi kan hjälpa! I en container får vi plats med mycket och hjälpen kommer säkert fram. Men det är tyvärr långt ifrån tillräckligt.

Ett steg närmare husbil!

oktober 14, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som ni kanske kommer ihåg så planerar vi för ett liv i husbil. Alltså att bo i en. Reaktionerna på detta är delat i två läger: några tycker att vi är galna och kan inte tänka sej ett liv utan en massa saker – andra tycker att det låter ljuvligt att bara äga det man får plats med i bilen. Så hur går det med våra dröm?

Jo, tackar som frågar! Det går bra. Detta handlar ju inte om nästa månad, eller ens nästa år. Det är en planering som kräver lite tid och framförallt måste det stämma med vårt övriga liv, det finns ju något som kallas för jobb och arbetsgivare. Sånt som maken håller sej med 🙂

Men vi är ett steg närmare! Eller kanske tom två. Våren gick åt till att röja i källare, vind, förråd och garage. Det vi äger är numera det vi ser, samt ungefär 15 plastbackar på vinden. Vi har inget som ligger i källaren och skräpar, i förrådet finns bara sånt vi använder och garaget är tomt typ. Vi har sålt av möbler och bytt ut stora tunga grejer mot sånt som går att plocka ner i mindre delar. Det vi har nu, eller skulle spara vid en flytt, går att magasinera i ett normalstort förråd.

Det har tagit en jäkla tid att rensa ur, men det känns så skönt! Skulle det hända oss något nu, så behöver inte ungarna stå med mängder med saker efter oss. Detta är ett STORT steg inför vårt rullande liv. För huset ska förstås säljas innan det är dax för ett liv helt i husbil, vi vill aldrig mer äga en bostad efter det.

Nästa pusselbit fick vi av Anna på Pufz.se – en nyckelring med en husbil! Nu ska det bara till en nyckel också. Men det tar nog sin tid innan vår egen nyckel sitter där. Vi kommer nämligen känna oss fram de närmaste åren genom att hyra olika bilar, så vi vet vad vi behöver. Det vi planerar för just nu är att ta oss till Polen till våren, alltså april/maj-21, och åka runt i Martins gamla hemtrakter.

Min pappa har länge sagt att han vill se mer av Polen och då tänkte vi att vi ju kan hyra en bil för fyra och dra iväg. Martin vet ju vad vi ska se och hur trafiken fungerar och han vill besöka platser från sin uppväxt, så vi har ju bästa guiden! I Polen ska det finnas bra ställen att stå på, så det är tydligen rätt enkelt att åka husbil där. Vi måste ju testa!!!

Å så kommer vi att göra några år framöver. Hyra, åka kortare eller längre bort. Se vad som funkar och vad som inte funkar. Vad vi behöver och vad vi klarar oss utan. Så tänker vi att alla som köpte husbil i år säkert har tröttnat om 2-3 år och då säljer de sina pärlor som vi kan slå till på!

Men, det finns ett MEN till, innan vi kan bo helt i vår bil, och det var ju det där med jobb och arbetsgivare. Martin är ju lite yngre än mej och sadlade om ganska nyligen. Han älskar sitt jobb och går inte i pension förrän 2038 typ… om han ska jobba till 65 alltså (men det ska han inte om jag får bestämma).

Så planen är att ta en utlandstjänst några år, så vi kommer ifrån det här landet. Å sen sälja huset och bo i husbil, halva året. Oktober-april vill vi nämligen bo i solen och ha garanterad värme. Då får husbilen vila sej på Husby Säteri i Söderköping. Där kan man nämligen hyra in sej över vintern, under tak och allt.

Men två steg och några pusselbitar närmare vår dröm är vi ändå; vi har rensat och vi har en nyckelring. Men det viktigaste av allt, vi har en plan!

En ny hund i vårt liv!

oktober 13, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Sedan vi tog bort vår hund Baileys för 6 veckor sedan har hundabstinensen varit brutal! Bara det där att få sitta i soffan och klappa, ha någon att vara ute och gå med (mer än maken alltså) och någon att busa med. Som jag saknar det! Nu har vi det, vi har återigen en hund i vårt liv och har hittat bästa lösningen!!!

Vi kan av olika skäl inte ha en ny hund, det skulle helt enkelt inte vara schysst. Vi vill resa mer, längre bort och längre tid – då ska man inte ha hund. Även om resandet just nu känns långt bort… Men ett liv utan hund är inget som heller lockar, det går helt enkelt inte! Så hur sjutton kan man få det bästa av två världar? Jo, man lånar en hund!

VI hörde runt bland grannar och vänner och sa typ ”Vi träffa helst inte er just nu, men mer än gärna er hund” och fick några napp. Bland annat hos våra grannar som är lite äldre och har en väldigt glad och pigg 2,5-årig Lagotto. Så nu har vi blivit med studsboll! Fast han heter Nalle 🙂

Vi tog första testpromenaden i söndags och det var alldeles ljuvligt att återigen gå tillsammans med en fyrbent vän. Jag kunde nästan känna hur blodtrycket sjönk och hur hela jag mådde bättre direkt.

Vi gick längre än vi brukar ändå kändes sträckan kortare än den brukar. Vi hade så mysigt och alla tre var väldigt nöjda både under och efter promenaden. Tydligen sov Nalle gott resten av dagen, det går alltså att ta slut även på en duracellkanin.

Grannarna var så nöjda och sa att vi får ha honom precis när vi vill, MEN han får inte vara i möbler. Så det där att sitta och gosa i soffan går ju bort… men man kan ju sitta på golvet. Vi har nya tjocka mysiga mattor nu som är helt ok att både sitta och ligga på. Baileys hade älskat dem!

Så nu har vi alltså Nalle, en lånehund att gå ut med, busa med och mysa med (men inte i soffan). Nallen är nöjd, hans husse och matte är nöjda och vi är mer än nöjda. Vi får bara alla fördelar med hund, men slipper nackdelarna som att fixa hundvakt, veterinärbesök, kostnader och en massa annat. Detta är ett perfekt arrangemang för oss alla och jag är så glad att hundabstinensen kan lindras lite. Jag behöver en hund i mitt liv och nu har jag det igen 🙂

Oktobers boktips!

oktober 12, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Då är det återigen dax för fem nya böcker att presenteras. Det har kommit väldigt spännande nyheter i bokhyllan just nu. Jag önskar nästan att det skulle ösregna några veckor i sträck, så jag bara kunde ligga och läsa. Det är enda gången jag gillar hösten 🙂

Den här gången är det stor variation på böckerna. Det är verklighet och dikt, allvar och humor. Vi börjar som vanligt överst i högen å där är en riktigt favorit!

I Rättvisans Tjänst – Johan Eriksson

Den här kunde jag bara inte släppa! Som gammal nämndeman var jag helt fast och älskade boken. Så pass att den fick ett helt eget blogginlägg faktiskt.

Johan Eriksson är en av Sveriges mest kända advokater, då han fick i uppdrag att försvara Akilov. I boken berättar han om sin väg till advokatyrket, hur han arbetar och tankar kring sitt yrkesval. Han berättar också om några av de fall som han minns lite extra. Det är såååå intressant! LÄS!!!

Överlevarna – Alex Schulman

Tre bröder åker tvärs över landet för att sprida sin mors aska vid torpet som ingen av dem besökt på tjugo år. Berättelsen berättas från två håll samtidigt, ena är nutid som går tillbaka och den andra är dåtid som går framåt och tills slut möts de och man får en hel berättelse från början till slut.

Det är en rätt svart historia om en dysfunktionell familj. Det är påhittat, men en hel del känns som självupplevt. Vad som är påhitt och verklighet är svårt att avgöra, då Schulman är en mästare på att sätta ihop orden så att man är ett med historien. Man känner smärtan, sorgen och förtvivlan och vill bara dra in de små bröderna i sin famn och ge all tröst som går att ge. Jag berörs och blir väldigt obehaglig till mods, men vänder maniskt blad efter blad för att få veta hur det ska gå.

Kajakbyggerskan – Gunilla Cullermark

Här är lite mer feelgood än de andra två, fast inte bara…

Livet kastas om totalt för Mia när hennes förhållande tar slut. Hon tappar fotfästet och isolerar sig hemma i lägenheten. Dagarna fyller hon med att slösurfa på nätet och betrakta livet som pågår i vårsolen utanför hennes fönster. Men så hamnar hon på australiensaren Jims webbsida om kajakbygge och inspireras till att bygga en egen kajak, trots att hon inte byggt något mer än träslöjdens skeva smörknivar.

Det dröjer inte länge förrän hon inser att hon tagit sig vatten över huvudet och vänder sig till Jim som blir hennes byggcoach och mycket mer…

Här avhandlas depression, maktlöshet, klimakteriet, frustration och missbruk i ett enda svep, men också vänskap, ödmjukhet, självkänsla och att man klarar mycket mer än man faktiskt tror. En perfekt bok för oss 50-taggare som tycker att livet går i samma gamla hjulspår. Varför inte bygga en kajak lixom 🙂

En fallen man – Håkan Lindgren

Vi lämnar feelgood och tar lite spännande mordgåtor istället. Eller ja, huvudpersonen är iofs inte död, men ändå… Oscar hamnar i koma efter ett fall från sjätte våningen. När han vaknar upp på sjukhuset inser han att han inte alls är vaken – åtminstone inte utåt sett.

Han hör allt som pågår omkring honom, men inget vet att han är vid medvetande. Han här alla beklaganden och bekännelser från besökarna som dyker upp i sjukrummet. Snart börjar han ana att fallet kanske inte alls var en olycka.

Det här är intressant! Genast börjar tankar på vilken fruktansvärd situation detta är! Att vara instängd i sin kropp och ingen ser ens att man är vaken. Fy! Men intressant som sagt.

Att vara med i Oscars tankar när han återupptäcker kroppens funktioner och försöker lösa mordförsöket på sin person är himla intressant. Boken är lite lång och en himla massa ord, men de behövs på något sätt för att knyta ihop säcken. Jag gillar vanligtvis inte tegelstensromaner, men här behövs det. Intressant bok om en mardröm som man inte vill vara med om!

Damen med bysten – Karin Brunk Holmqvist

Den här är ju så söt och så mycket feelgood det bara går! De bästa vännerna Lovis och Elvy träffas så gott som varje dag, då deras hus ligger mitt emot varandra i den lilla byn Hammenhög på Österlen.

En av Lovisas käraste ägodelar är en staty som hon fått ärva. Bysten, som Lovisa kallar Helga Müller, är en stilig kvinna som förgyller hennes hem. När Antikrundan kommer till Simrishamn beger sig Lovisa och Elvy dit, kånkande på Helga Müller. Enligt tv-programmets expert är bysten värd en mindre förmögenhet.

I tv-myllret smyger sol-och-våraren Edmund omkring. Han ställer sig in hos Lovisa och lovar henne ännu mer pengar om hon låter honom sälja bysten. Lovisa är frestad medan den mer klarsynta Elvy anar oråd förstås.

Det är mysigt, roligt och otroligt underhållande. Sådär så man sitter och fnissar lite och verkligen ”feelgoodar” 🙂

Fem helt olika böcker! Ett supermåste, enligt mej, och det är ju Johan Erikssons bok förstås. En kanonpresent till alla som är bara det minsta intresserade av rättsväsendet, advokatyrket eller hur samhället verkligen ser ut.

Kajakbyggerskan och En fallen man är intressanta ur flera perspektiv. Så vill man ha något mer än ”bara” en underhållande bok, är dessa perfekta. Och vill man skratta högt är det Damen med bysten man sätter sej bekvämt med. Alex Schulman… vad säger man… obehagligt och mörkt, men otroligt välskrivet.

På instagram @marlenerinda ser ni vad jag läser just nu 🙂

Matsedel v 42

oktober 11, 2020 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Tyckte det var söndag nyss! Dagarna och veckorna går så otroligt snabbt. Det passar mej perfekt! Jag vill gärna ha ett nytt år och vår igen. Jag är rätt trött på 2020 nu. Är inte ni det?

Det har regnat en hel del senaste veckorna och det passar också mej rätt bra. Jag har hunnit ikapp en del och börjar tycka att min att-göra-lista ser helt ok ut.

Ni som är med på instagram @marlenerinda har sett hur det bara sprutar ut nya rätter ur vårt kök. Jag skriver recept för glatta livet, de kommer som vanligt på Du i Fokus vart efter. Å sen hamnar de i en veckomatsedel 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Kantarellpaj (Grön 38, Blå 28, Lila 28 för hela pajen)

Tisdag: Tonfiskpasta (Grön 3, Blå 2, Lila 2 plus pasta)

Onsdag: Kassler & ananas i ugn (Grön 5 , Blå 5, Lila 5 plus ris)

Torsdag: Kyckling i paprikasås (Grön 4, Blå 2, Lila 2 plus pasta)

Fredag: Purjo- och lövbiffsgryta (Grön 4, Blå 4, Lila 4 plus ris)

Lördag: Domoda – jordnötsgryta (Grön 8, Blå 8, Lila 8 plus ris)

Söndag: Shepards Pie (Grön 54 , Blå 50, Lila 27 för hela)

Allt utom tonfiskpastan funkar som matlådan dagen efter, eller som matlåda i frysen, så passa på att göra lite extra. Vi är bara två personer i hushållet, vi lagar alltid till minst fyra så har vi till matlådor. Då behöver man inte stå och klia sej i skallen en kvart för lunch, det är bara att ta fram en låda och tina upp.

HÄR finns bra matlådemat om ni vill ha tips 🙂

Har ni varit ute i skogen än? Vi ska försöka komma ut lite oftare. Det finns tydligen mängder med höstkantareller och de passar självklart i måndagens kantarellpaj. Ska ni bara testa en enda sak den här veckan, så är det kantarellpajen – den är svingod!

Fast det är å andra sidan Domoda också… som är en av mina favoriträtter och tar mej ”hem” till Gambia… så den måste ni också testa! Vi gör den på kyckling, men ska testa med räkor någon gång. Det mesta funkar 🙂

Gör en fin vecka!