När jag satt på pendeltåget senast, såg jag mej omkring och verkligen tittade på mina medresenärer och tänkte: Vad drömde de om? Hur önskade de att deras liv skulle bli? Hur lever de idag? Finns drömmarna kvar?
På många av de arbetsplatser jag haft, har det funnits väldigt många som suckat och stönat över arbetet vi gjort och klagat högljutt över hur tråkigt allt är. Jag har aldrig haft bara ett jobb åt gången, utan fler – mycket för att tjäna pengar för att resa, men kanske även för att jag inte hade kommit dit jag ville. Jag har aldrig levt för att jobba, utan jobbat för att överleva och resa.
När man är liten är ingen dröm för stor, det finns inga hinder. Jag ville gifta mej i prinsessklänning, ha två barn, bli flygvärdinna och se världen. Sen ändras ju såklart drömmarna, till lite mer realistiska proportioner. Men mina drömmar har i stort sett alltid sett likadana ut och de blev till planer. Jag fick mina två barn och jag har rest, jag blev inte flygvärdinna, jag var för kort… men jo… jag gifte mej i en prinsessklänning också… iaf första gången. Sen då? När drömmarna blivit planer som realiserats, vad händer då?
Jag drömde vidare, jag ville testa livet i husbil och se ännu mer av världen. Även denna gång blev drömmen en plan och husbilen köptes in. Nu planerar vi för ett liv på heltid i husbilen. Den ska bli vårt hem. Karriär har aldrig intresserat mej, skivandet intresserade mej däremot och blev ett jobb. Att få resa och skriva om resorna är ju nästan bättre än att vara flygvärdinna 🙂
Jag drömmer inte om att bli en ”skjutjärnsreporter” utan nöjer mej med att få in lite pengar för det jag skriver. Men med både mitt och Martins jobb, kan vi både leva och arbeta från husbilen. Martin har både sitt drömjobb och lever sin dröm. Tänk så häftigt!
Å när jag då sitter där och tittar på mina medpassagerare så undrar jag om livet blev som de drömde om? Lever de sin dröm? Några gör det säkert, men långt ifrån alla. Jag vet hur den där euforiska känslan känns när man uppfyllt sin dröm och känner den där totala lyckan. Jag vågade. Jag gjorde det! Så ser jag på människorna runt mej och känner lite sorg… för dem som inte får känna den känslan.
Sorg för dem som bara går runt och klagar och som kanske inte ens drömmer längre. Jag vill så gärna prata med dem och fråga vad som hindrade dem. Försökte de ens att göra drömmen till verklighet? Eller kom de inte ens så långt? Vad hade behövts för att de skulle tagit sin dröm ett steg framåt?
Min dröm om husbil kunde gått i kras om jag inte träffat Martin. Jag hade förmodligen inte gett mej på att köpa husbil på egen hand… det hade nog blivit en utlandsflytt istället. Så visst kan det komma hinder på vägen, som kan vara oöverstigliga. Men det får inte stoppa oss från att sluta drömma! Och göra allt vi kan för att göra drömmen till en plan och sedan förverkliga den.
Hur många av mina medpassagerare har gjort det tro? Jag undrar faktiskt och skulle gärna höra varenda historia. Tänk ändå så mycket de måste ha att berätta. Alla har ju sin historia och jag skulle gärna höra just er. Vad drömde ni om? Blev livet som ni tänkt er? Lever ni er dröm? Eller finns det fortfarande något ni drömmer om och kämpar för att realisera? Berätta!
Då går vi in i mars och första vårmånaden enligt almanackan. Vi överlevde vintern! Tjoho!
Nu är det ganska precis 4 månader eller 16 veckor kvar till midsommar. Sätter man ett viktmål, så vill man ofta ha det uppnått till midsommar eller nyår – så hur går det för er?
Det där som ni bestämde 1/1, hur går det med den planen? Min plan håller helt ok! Jag gick upp lite i vikt under förra vintern och kunde inte förstå varför. Ända tills jag började fundera på hur jag faktiskt mår och insåg att mycket är konstigt i kroppen. En tur till farbror doktorn visade att min kropp mår kass, nu har jag fått lite hjälp och mår bättre. Så snart är vikten där den ska igen.
Jag har iofs inte längre en siffra som mål, utan en känsla. Men jag vill vara normalviktig (krav från mina läkare) och samtidigt ha en frisk kropp och det får gärna synas en och annan muskel. Så jag kämpar på med träningen tre gånger i veckan och de dagliga promenaderna. För att kroppen behöver det!
Om du inte kommit igång än eller halkat av banan är det dax att fundera på DITT varför! Göra upp en plan och sätt ett rimligt mål. Sen tänker du inte mer utan gör! På 16 veckor hinner man en hel del faktiskt. Även om du bara tar ett par hekto i veckan, som är min takt – så blir det faktiskt drygt 3 kg! Så använd mitt mantra och #fuckinggördetbara 🙂
När det blir ljusare känns allt lite lättare, tycker jag. Man bryr sej om sej själv på ett annat sätt lixom. Vi gör lite nya matexperiment igen, recepten kommer vart efter vi hinner skriva dem i Du i Fokus.
Som ni ser så är det en hyfsat ”smal” vecka med låga Points, så vi passar på att göra mängder med matlådor till kommande veckor. Allt den här veckan funkar faktiskt i matlådan. Så gör extra mycket Pulled Chicken och ha till taco, sallad, wraps – funkar till allt! Och ni måste testa kasslergratängen, enklare blir det lixom inte 🙂
Förra årets långresa gick upp i norra Sverige, lite Norge och lite Finland. Vi var borta i nästan 6 veckor och hade alltså ett helt gäng övernattningar. Här ska jag försöka spalta upp dem, tror de är 24 stycken om jag räknat rätt. Hoppas att det ska hjälpa någon på resan 🙂
Vi bor i Tumba, några mil söder om Stockholm. För oss började resan norrut med att åka till vår vän Tobbe, aka Plåtis-Tobbe, som bor i Gävle. Här stod vi några nätter, medan vi bla kollade in Mackmyras lite annorlunda anläggning.
Dalarna
Vår resa fortsatte till Dalarna. Vi började med Falun där vi bodde på First Camp Lugnet. En typisk vintercamping skulle jag kunna tänka mej, vid en skidanläggning med hoppbacke och skidstadion. Vi stod jättefint på en ytterplats med massor av grönska och blommor. Bland alla cyklister… här var mängder med cyklar och vi misstänker att det var någon slags tävling, men är inte helt säkra. Vi gillade iaf campingen som låg på ett lagom avstånd från Falun. Här finns såklart både toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning.
First Camp LugnetSundbornSundborn
Efter Lugnet fortsatte vi till Sundborn, där vi fricampade på parkeringen strax innan. Här får man stå gratis, men det finns toa för den som behöver. Från parkeringen är det kanske 300 meter till Sundborn, perfekt vid besök där alltså. Här finns kanske 15 platser och man står otroligt fint alldeles brevid en liten sjö. Hit återkommer vi gärna!
Hälsingland
Några mil senare stannade vi på Camp Järvsö, där vi stod på en sprillans ny ställplats brevid campen. Här finns 20 platser, men den som planerade platserna har nog inte husbil själv eller isf en väldigt liten. Peppe är knappt 7 meter och vi fick precis plats, en enda stor husbil skulle blockera för fler att komma in. Dessutom lutade platserna så mycket att vår kyl la av, trots att vi stod på klossar. Personalen verkar ha fattat problemet och vi tror att detta kommer att åtgärdas om de inte redan har gjort det. Här finns toa, dusch och tvätt – men ingen tömning av något slag. Än, det var också något som skulle fixas.
Lill-Babs museumCamp JärvsöCamp Järvsö
Jämtland
Några mil till och vi hamnade i Bräcke och Bräcke ställplats, som ligger så fint i en björkdunge brevid vattnet. OCH Glassbaren en liten bit bort, som är mästare på att göra glass och vunnit guld i Glass-SM. Det var lite knepigt att hitta rätt den sista biten pga ändring av vägen, men följer man bara pilarna istf gps:en så kommer man rätt. Här trivdes vi verkligen! Trots närheten till järnvägen och låååååånga tåg som passerade, en del hördes mycket – andra inte alls. Öronproppar kan dock vara att rekommendera. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning.
Bräcke ställplatsBräcke ställplatsBräcke glassbar
Nästa stopp var First Camp Frösön, här stod vi jättefint med utsikt över Storsjön. Personalen sliter som djur här, med ganska dåliga förutsättningar. Campingen ligger jättefint, men i en sluttning som är svår att få ordning på. Dessutom lutar det åt alla håll, man får ha olika klossar på flera olika hjul – ändå blir det inte helt bra. Särskilt inte när det dessutom börjar ösregna, då är risken att köra fast överhängande. Men det är mysigt här och det finns mängder med söta ekorrar! Här finns både toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning. Det ska bli spännande att komma tillbaka, man försöker verkligen och har många idéer – jag vill se vad som händer i framtiden.
First Camp Frösön
Är man i Jämtland måste man besöka Åre, så det gjorde vi och sov på parkeringen vid Åre gamla kyrka. Här stod vi jättebra och kunde enkelt utforska den lilla byhålan som är så otroligt fin.
Norge
Så var det dax att äntligen köra in i Norge. Några mil in i Namsskogan hittade vi en mysig liten familjecamping. Vi hade tänkt fricampa, men det började ösregna och vi behövde tvätta – så det fick bli camping när vi ändå passerade och den såg mysig ut. Familjen som ägde campingen var så fina, de gick runt och pratade med folk och pysslade med platserna. Det sk servicehuset var i samma hus som familjen har som bostad, toa och dusch var i en tillbyggnad och jättefräscha. Tvättmaskinen stod i familjens kök som även var för gästerna, lite pittoreskt kan man nog säga. Här finns alltså toa, dusch och tvätt – men jag tror inte att det fanns tömning eller påfyllning… har försökt att kolla upp det, men hittar ingen information.
Namskogan Norge
Nu började resan norrut på riktigt! Vi tog oss till Polcirkeln och minusgraderna. Vid Artic Circel Center finns två stora parkeringar, där man får stå gratis över natten och används centrets toaletter (under deras öppettider). Det finns ingen el och var alltså rätt kallt, så nu fick vi tillfälle att testa värmen i Peppe. Det funkade alldeles utmärkt! Här står man fint med utsikt över fjällen, vackert pudrade med snö. Kallt med fint. Film finns HÄR.
Vi fortsatte norrut och körde in i Sverige igen vid Riksgränsen, för att besöka Ishotellet. Film från ishotellet finns HÄR. Här sov vi på en överfull parkering med utsikt över Lapporten, innan vi körde in i Norge igen och fick en kort date med Reiselinda som vi träffade bakom ett industriområde i Storsteinnes. Där stod vi så fint och hade en fantastisk kväll med solnedgång över vattnet.
LapportenIshotelletFricamping i Norge
Vi rundade krönet på Sverige och körde in i Finland för att sova på campingen Kilpisjarven Retkeilykeskus i Kilpisjärvi. En rätt sunkig camping med väldigt tråkiga platser för husbilar. Inget mys alls. Toa och dusch var helt ok, men vi undrar lite varför tvättmaskinerna enbart är åtkomliga för kvinnor. De finns nämligen inne på kvinnornas toa… Hade vi tänkt lite till, hade vi fricampat nere vid vattnet istället – där båten till Treriksröset går. På campingen finns iaf tömning och fyllning. Film från campingen finns HÄR.
Båten till TreriksrösetTreriksrösetCampingen i Kilpisjärvi
Vi kollade in Treriksröset och drog vidare, in i Norge igen. Nu var siktet inställt på Nordkap, Europas nordligaste punkt. Norge är så fint! Bakom varje kurva kommer en ny fantastisk vy, vet inte hur många ”ÅH” vi utropade längs vägen. Kanske 15 mil från Nordkap, i Kvalsund, hittade vi en fin rastplats precis vid en älv. Här tränade jag tillsammans med två renar innan vi drog vidare.
Efter några riktigt smala vägar och läskiga tunnlar var vi framme vid Nordkap! Här finns en liten entré, där säger man bara att man ska titta – inte gå in i centret. Då står man gratis på parkeringen under ett dygn, med tillgång till en byggnad med toaletter. Här finns vatten, men inget annat. Försök att ställa er i raden längst åt vänster, med utsikt över nästa klippa. Då får ni solnedgången precis framför bilen, så läckert!
Nordkap
Finland
Vi lämnade Nordkap och Norge, och körde in i Finland. Här hittade vi en jättemysig rastplats i Martinjärvi/Martinsjön. Här var det som en rastplats innanför rastplatsen. Man svängde av från vägen och in bakom lite till. Vi stod brevid en liten tjärn och det var helt tyst. Så otroligt mysigt!
Nästa stopp var i Rovaniemi. Här finns den välkända tomtebyn och tvärsöver vägen från den, finns en ställplats med 24 platser (såklart). När vi var där var den sprillans ny. Det är en grusplan, som blir rätt lerig när det regnar och det gjorde det såklart när vi var där. Det är den första rastplats vi står på där det finns bastu (gratis), en stor grillplats med gasolgrill med gasolflaska (fastkedjad), parasoll och solmöbler. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning. Otroligt fräscht.
MartinjärviStällplatsen RovaniemiPolcirkeln Finland
Efter besöket i Tomtebyn och finska polcirkeln, åkte vi till kompisar i Kokkola där vi tillbringade några dagar innan vi åkte tillbaka till Sverige igen.
Sverige – nordöstra kusten
Vi tog oss in i Sverige via Haparanda och siktade på Kukkolaforsen. Vid forsens eget center finns en ställplats, vi valde dock att fricampa på en liten rastplats kanske 5 minuter söder om det. Bara vi och ljudet från forsen, så mysigt!
Nu var det dax att påbörja resan söderut. Vi startade med ett par nätter i Norrbotten, vid Jävrebodarna tillsammans med nyfunna husbilsvänner. Jävrebodarnas fiskecamp är precis som det låter, ett himmelrike för den som tycker om att fiska. Här finns gott om plats för husbilar, en lång brygga för fiske och färdiga grillplatser. Man står precis vid vattnet och det är så otroligt mysigt ordnat. Här finns toa och dusch, inte jättefräscha – men fungerande, samt tömning och påfyllning. OCH ett museum!
Jävrebodarna
Så var det dax att kolla in den omtalade Vildmarksvägen! Detta hade vi verkligen sett fram emot. Tyvärr var vädret emot oss och hade så varit någon vecka, men men… det är ju inte mycket att göra åt. Vi körde in på Vildmarksvägen vid Vilhelmina och körde motsols, som vi blivit rekommenderade. Första natten stannade vid parkeringen till Kultsjöån. Det var ok, men hade vi fortsatt bara några minuter till så hade vi stannat vid Trappstegsforsen istället. Det var riktigt fint och fanns tom toaletter där.
Vi kollade in fantastiska Fatmomakke, Stekenjokk och allt annat man ska se på vägen och avslutade turen på en rastplats mellan Gäddede och Strumsund. Det finns gott om rastplatser och parkeringar längs Vildmarkvägen, så det går bra att stanna och sova lite överallt. Det är en fantastisk väg om vi kommer att åka fler gånger och rekommenderar er andra att göra det också.
Beppe Wolgers MuseumFatmomakke
Nästa destination var Umeå (Västerbotten). Vädret var sådär och vi ville ha det lite mera bekvämt, så vi bestämde oss för att parkera på First Camp Nydala. Första dagen var vädret helt ok, då besökte vi stan och Gitarrmuseet. Sen vräkte vädret ner och vi satt mest inne i bilen och redigerade filmer. First Camp Nydala är ju en camping, så här finns såklart toa, dusch, tvätt, tömning och påfyllning. Chefen som tagit över är helt ny och har mängder med idéer, det blir roligt att komma tillbaka någon gång och se vad som hänt. HÄR finns film från First Camp Nydala.
Många landskap blev det, nu var vi inne i Ångermanland och Höga Kusten och bron som var ett av de större delmålen. Hit har vi varit på väg med båt flera gånger, men av olika anledningar (bla covid) har det inte blivit av. Här finns en särskild husbilsparkering, som alltid är full med personbilar, och en husvagnsparkering där det står husbilar. hur som helst… här får man stå gratis en natt. Vi stod med nosen mot bron och hade så otroligt fin utsikt, men det var definitivt inte lugnt. Det brummar till varje gång en bil kör över skarvarna i bron, när lastbilar kör över låter det väldigt mycket. Fin utsikt, men öronproppar är att rekommendera.
En liten bit ifrån Höga Kustenbron ligger High Coast Destilleri. Vi gick rundtur på destilleriet och var på smakprovning, då är det väldigt praktiskt med ställplats direkt utanför. Detta är en av favoriterna faktiskt! Man står så otroligt fint, på en liten platå, med utsikt över Ångermanälven. Vi hade helt magiska solnedgångar. Lugnt och skönt, vi återkommer gärna. Här finns toa, dusch, tvätt och tömning av toa – inte av gråvatten och ingen påfyllning. Film från ställplatsen finns HÄR.
Vi fortsatte söderut och tog en natt på en parkering i Härnösand. Resan var nästan slut och vi var snart tillbaka i Hälsingland igen, den här gången bodde vi på First Camp Fläsian i Sundsvall. Martin behövde jobba, solen var lite sisådär och då har solpanelerna svårt att klara av två datorer. Vi behövde el, då är campingar bra! First Camp Fläsian har plats för husbilar längst ner mot vattnet. Där står man jättefint, men tyvärr i sällskap av väldigt närgångna duvor. Här finns såklart toa, dusch, tömning och påfyllning. Film från Fläsian finns HÄR.
First Camp Fläsian
Sista stoppet på vår norrlanstripp var i Bergvik. Här finns en stor grusplan vid idrottsplatsen där man fixat ställplats. Det kanske inte är jättemysigt, men helt ok. Det finns toa, dusch, påfyllning och tömning för toa – men inte av gråvatten. Film från Bergvik finns HÄR.
635 mil, 36 nätter och 24 olika platser. Jag har valt att inte skriva ut priser, eftersom de ändras hela tiden. Jag har heller inte skrivit något om husvagnar, för jag har helt enkelt ingen koll. Men det är länkat till de hemsidor jag har hittat och ni kan alltid klicka på filmerna, där priser står.
Hoppas det hjälper er något i er planering. Norra Sverige är verkligen fantastiskt! Och även våra grannländer, som jag tycker är mer anpassade för husbilar än vad Sverige är. Sverige har mycket att lära av tex Norge, som har som krav att varje kommun ska ha fri tömning av både toa och gråvatten. Det borde Sverige ta efter.
Berätta gärna om ni besökt någon av platserna eller om ni fått idéer om någon ni vill besöka. Ni kanske kan tipsa oss om övernattningsställen till nästa gång 🙂
Nu har det gått ett år sedan min svärmor dog. Då stod vi där och hade ingen aning om vad som behövde göras. Nu vet vi betydligt mer och tänkte spalta upp lite hur allt går till när döden blir väldigt närvarande.
Lite hade jag väl tänkt innan, men inte tillräckligt mycket, insåg jag snabbt. Vi fick dödsbudet vid 10-tiden på förmiddagen och direkt kom frågorna: Vad måste vi göra direkt? Vad kan vi vänta med? Vad ska vi göra och vad får vi hjälp med? Hur planerar man en begravning? Det var sååå många frågor!
Man kan väl säga som så att nästan inget går automatiskt. Man får dödsbudet och kan hämta ett dödsintyg hos begravningsbyrån efter några dagar. Thats it, typ.
Vad måste man göra direkt?
Svärmor bodde på ett vårdboende, de ville såklart att vi skulle hämta hennes saker så fort vi kunde. Man brukar få månaden ut på sej, men ibland bara någon vecka. Det kanske beror på när i månaden det är? På ett boende har man ju betalat hyra på hela månaden. Vi fick dödsbudet på en torsdag och tömde rummet direkt på helgen. Detta kan alltså vara bråttom, men kanske inte akut. Vi tyckte det var lika bra att ha det gjort.
Däremot bör man kontakta begravningsbyrån ganska omgående. De har dessutom manualer på hur allt går till och kan hjälpa till med det mesta, om man vill. Att kontakta dem, betyder inte att man börjar planera begravning direkt – utan bara att det finns en kontakt som man kan be om råd, stöd och hjälp av.
Det är också smart att omgående avsluta personliga saker som tex abonnemang (tex telefon, tv), försäkringar och annat. Är man två som bott tillsammans, måste tex elabonnemang och sånt som tillhör bostaden skrivas över på den efterlevande. Kanske behöver även bostadskontrakt ändras. Då behövs dödsintyget.
Begravning
Oj, så mycket man ska tänka på kring begravningen! Vi visste på ett ungefär vad svärmor önskade, viket såklart underlättade, men inte exakt i detalj.
Det finns bra manualer, men enkelt kan sägas att man först och främst ska besluta om det ska vara ceremoni i kyrka eller kapell. Mycket angående ceremonin beror på om personen varit med i svenska kyrkan eller ej, har man inte varit det – får man inte begravas i kyrkan. Men kapell är likvärdigt, kanske lite mindre formellt bara. Jag tycker att kapell är mer personligt än en stor kyrka.
Skall personen begravas i jord eller kremeras? Oavsett så måste man välja kista för ceremonin, men även urna om det ska vara kremering. Kistor är dyra! Man får faktiskt bygga sin egen om man skulle vilja det. Jag har sett att fler och fler händiga personer gör det.
Ska det vara annons eller ej? Vad ska isf stå i annonsen? Ska begravningen vara för alla eller bara för närmaste familjen? Finns det önskemål om klädsel? Vilka kläder ska den avlidna begravas i? Ska det vara minnestund efter och vad ska det isf bjudas på där. Behövs det personal till minnesstunden?
Blommor
Jag trodde väl aldrig att det skulle vara så svårt att välja blommor. Vi visste ju precis vad hon tyckte om. MEN det fanns inte såna blommor på vintern… allt runt blomsterarrangemang kan begravningsbyrån hjälpa till med, men då blir det mycket dyrare än om man gör det själv. Överhuvudtaget är det väldigt många kostnader, som man kanske inte tänker på.
Så får man datumet för begravningen och det är dax att ta avsked. Då ska man ta beslut om dekorationer runt kistan. Hur många ljusstakar? Ska de vara i olika storlek eller samma? Hur ska de vara placerade? Vilken musik? Ska någon sjunga? Ska någon spela? Kan vi ta med musik själva? Japp, det kan man och det gjorde vi.
Bouppteckning
Så var det det där med bouppteckningen. Fy vilket meck! Detta kan man också låta begravningsbyrån sköta, mot en kostnad förstås. I vårt fall var allt ganska enkelt (en make och en arvinge, inga tillgångar eller skulder), så det skulle vara lätt att göra själv. Men inget är lätt när man är i sorg eller när det händer andra saker runt omkring.
Till att börja med så ska man bestämma vem som ska stå som dödsboägare. Vi bestämde att det skulle vara Martin. Det innebär att alla samtal och brev ang dödsboet går till den personen. MEN, har personen bott på ett hem/boende innan så går det inte att göra adressändring (då ändras adressen för alla som bor där) – därför måste man ha kontakt med boendet ett bra tag efteråt för att veta om/när det kommer post dit.
Den avlidnes bankkonton fryses ganska omgående efter dödsfallet och är sedan stängda tills bouppteckningen är färdig. Vet inte hur det fungerar om man har gemensamt konto, kan vara bra att ta reda på om man har det. Den efterlevande måste ju kunna betala räkningar på något sätt…
I vårt fall skulle en deklaration göras efter ett par månader och vi trodde i vår enfald att man skulle kunna avsluta allt med det ekonomiska eftersom hon dog så tidigt på året (februari). Så enkelt är det minsann inte. Vi får göra en ny deklaration i år och efter den är allt avslutat, drygt ett år efter dödsdatum alltså. Missa inte deklarationen, det är lätt hänt i röran.
Bouppteckningen kan fyllas i elektroniskt, men måste skrivas ut för att kunna signeras och skickas in. Att tänka på när man fyller i den är att läsa ordentligt (vi missade något litet kryss) och att den måste påbörjas inom tre månader från dödsdatum. Sen tar det lång tid innan allt är klart, i vårt fall 3-4 månader. Å det är först då som bankkonton kan avslutas. Att avsluta bankkonton tar också en jäkla tid, även här var det en handläggningstid på 1 – 2 månader.
Sen är det alltså över med det byråkratiska. Å där är vi nu. Förutom den där deklarationen som vi får inom kort och bara ska skriva under och skicka in. Hur konstigt som helst att göra när svärmor varit död i över ett år.
Jag tror att jag har kommit ihåg allt, detaljer har en tendens att glömmas bort. Men det är väl inte så krångligt egentligen, om det inte finns flera bröstarvingar, särkullsbarn eller andra efterlevande som kan komma på fråga vad det gäller arvet. Eller om man inte har massor med pengar, fastigheter eller andra tillgångar. Så var det inte den här gången, alltså kunde vi göra det själva.
Men nästa gång låter vi begravningsbyrån fixa allt. Det räcker med att ta alla beslut runt begravningen, sånt som man måste göra. Allt annat får någon annan göra, det får vara värt den utgiften. Känns lugnast så.
Att tänka lite på detta för egen del är ju inte så dumt. Att skriva ner lite, eller i detalj, hur man vill att ens begravning ska se ut hjälper mycket. Men vi svenskar är ju lite rädda för att prata om döden, det är lite som att ”pratar vi inte om den – så finns den inte”. Men det enda vi faktiskt helst säkert vet, är ju att vi alla ska dö. Och när den dagen kommer ställer vi till en del problem för våra nära och kära, särskilt om vi inte pratat om allt innan.
Så var inte rädda! Prata och skriv ner. Det är en kärlekshandling faktiskt. Att ta ansvar även för sin död och att skydda och hjälpa sin familj inför det som komma skall. Jag har gjort det. Har ni?
Sista hela veckan i februari. Det är sol, regn och snö om vartannat, men det är iaf plusgrader nästan hela tiden och fåglarna sjunger som galna. Så våren är nog på g, promenaderna börjar bli riktigt härliga!
Förra året väntade vi på torra vägar, så vi kunde åka ut med husbilen. I år har vi redan varit ute, de där vinterdäcken var verkligen guld värda! Än så länge har det bara varit ute över någon helg, men vi planerar för en längre tur i påsk. Då hoppas vi kunna upptäcka en ny rolig plats i Sverige.
Tills dess kör vi på som vanligt här hemma, vi går och går och går. Hälsotänket fortsätter, vi kom ju så långt under pandemin och jag mådde så bra i kroppen. Tanken är att komma tillbaka till den känslan.
Som jag brukar säga så har begreppet hälsa rätt många delar, en är fysisk aktivitet, en annan är sömn och ytterligare en är, enligt mej, glädje. Vi behöver skratta! Gör ni det?
Kosten är dock den viktigaste delen, detta äter vi nästa vecka:
Det mesta den här veckan är lättlagat och allt utom kräftorna passar i matlådan. Ni måste testa kycklingen med tomatsås, fisksoppan, tacogrytan och rulladerna – sååå gott! Här ska vi fylla frysen, så vi har till lunch på dagarna. Matlådor underlättar massor!
Nu är det drygt en månad sedan vi kom hem från Mauritius och vi har hunnit att summera resan. Här är lite att tänka på inför bokning, avresa och saker att göra där.
Mauritius är en ö i Indiska Oceanen, utanför Östafrikas kust. Ön är ungefär lika stort som Gotland, inte så stort alltså – ändå tar det rätt lång tid att ta sej mellan två platser. Vägnätet är helt ok, men trafiken är ganska hetsig och vägarna är krokiga och smala. Här är frodigt och grönt med azurblått, alldeles klart vatten.
Innan man bokar ska man fundera på var på ön man vill bo och om man ska bo på samma ställe under hela vistelsen, eller byta. Vi visste ingenting om läget, skicket på stränderna eller närheten till butiker osv. Vi valde hotell så nära vattnet vi kunde, med nivåskillnader och trappor för att det skulle vara så få barn som möjligt och vi vi ville ha ett lite mindre hotell med fin trädgård. Mer än så visste vi egentligen inte, men det skulle visa sej att Silver Beach Hotel på östkusten har en av Mauritius finaste stränder. Kritvita fina stränder med azurblått vatten och en otroligt vacker soluppgång. Vill man ha solnedgång istället ska man bo på västkusten och i Flic ´n Flac har vi hört att stränderna också ska vara fina.
Sen är det den där frågan som är lite känslig för vissa; halv- eller helpension eller kanske all inklusive? Men den är relevant här, för på många platser finns det absolut ingenting utanför hotellet. Som där vi bodde. På vårt rum fanns inga kokmöjligheter, inget supermarket eller restaurang inom gångavstånd. All inklusive var helt enkelt enklast. Valet föll på Silver Beach Hotell i Trou d’Eau Douce, ett mindre hotell alldeles vid stranden. Här trivdes vi otroligt bra!
Så! Alla beslut är fattade och resan är bokad. Vi valde att boka en sk reguljär charter med Ving, på så sätt gäller paketreselagen om något händer. Det var väldigt smart under covid, då blev vår resa till Bali inställd och utan att ens lyfta telefonluren satt pengarna på kontot inom några dagar. Så vi kommer nog att fortsätta boka på det sättet.
För att komma in i Mauritius måste man fylla i en hälsodeklaration, som helst ska skrivas ut och visas upp vid passkontrollen. Har man missat detta så finns det ett par datorer och skrivare på plats, men det var rätt många som stod och väntade på sin tur. Enklast att göra hemma alltså.
Flygplatsen är ganska liten, det går hyfsat snabbt att få väskorna och komma ut. Då kan det vara bra att veta att man inte får åka lokalbuss med resväskor. För att komma från flygplatsen till hotellet måste man alltså åka taxi och det finns mängder direkt utanför. Men som på alla andra ställen försöker de såklart att tjäna lite extra på dumma turister. Vi bodde nästan längst bort (ca 5 mil) och hade efterlyst taxi på en FB-sida om Mauritius. Priserna varierade väldigt, från 3500 Rupies till 1500 Rupies. Enklast är att dela med 4 för att få svenska värdet.
Man brukar säga att man får vad man betalar för, men faktum är att vi senare fick veta att 1500 är priset för en taxi FRÅN vårt hotell till flygplatsen. Ekonomiska (snåla?) som vi är så valde vi erbjudanden från den som var billigast och fick således ”rätt” pris direkt. Vi valde Kevin från My Magical Moments (finns på facebook) för att han var trevlig och svarade på mina en miljon frågor via WhatsApp. Han var så trevlig att vi direkt bokade en dag i Port Lois med honom.
Något vi är många som funderar på är mobil, internet och surf. Iaf gör jag det oavsett var jag ska eftersom jag behöver jobba var jag än befinner mej. På Mauritius finns ett sk turist-SIM-kort som är ett abonnemang som löper i två eller fyra veckor. Vi valde obegränsat för fyra veckor och betalade ca 500 Rupies vardera. Detta finns vanligtvis på flygplatsen, men inte helgdagar och vi kom en sån… Men Kevin tog med oss till en bensinmack där vi kunde köpa det enkelt och det funkade klockrent hela tiden. Man måste visa passet för att få köpa SIM-kort.
Vad gäller valuta så kan det vara smart att växla till kanske 2000 Roupies innan, så man har till taxin från flygplatsen. Alternativt växla eller ta ut pengar på flygplatsen. Om man vill ta med pengar och växla på plats, är det smartast att ta med Euro eller dollar, men det är inte jätteenkelt att hitta växlingskontor. På vårt hotell kunde man inte växla, men i Port Louis fanns det många kontor. Tänk på att man måste kunna uppvisa pass för att få växla.
Glöm inte adapter! På många hotell kör man med dubbla kontakter, så att alla sladdar ska funka – men det är ändå säkrast att ta med en adapter OM det inte skulle finnas eller om man vill ladda sin telefon på tex en restaurang eller flygplatsen.
Och packa ner ordentligt solskydd med hög solkyddsfaktor. Solen är starkt och det fläktar från havet, det är lätt att bränna sej rejält.
Vad MÅSTE man göra på Mauritius?
Man måste såklart ingenting, men har man åkt så långt och till ett så fantastiskt land så finns några saker som jag ändå måste rekommendera lite extra.
Kan man så tycker jag att man ska besöka ett lands huvudstad. Det visar en hel del hur ett land är och fungerar, men kanske ändå mer hur lokalbefolkningen lever längs vägen. Det tar drygt två timmar att åka från Trou d’Eau Douce till Port Louis som ligger på andra sidan ön. Vi ville ta lokalbussen, men den skulle ta minst tre timmar enkel väg – så det fick vara. Det blev taxi med guide istället, visst kan man hyra bil men då ska man vara medveten om att det är vänstertrafik och väldigt svårt att hitta parkering. Jag tror att vi betalade 2500 Rupies för en hel dag och vår guide var så himla bra!
På sydvästra sidan ligger Chamarel och där finns en massa intressanta platser, bla 7 Coloured Earth som är en nationalpark med kaffeplantage, ett häftigt vattenfall, jättesköldpaddor och sjufärgade sanddynor. Detta var en riktig höjdpunkt som jag hoppas att ingen missar som är på besök här. Parken ingår i de flesta rundresor som arrangeras, om inte – såg till. 7 Coloured Earth är ett MÅSTE när man är på Mauritius!
Det kryllar av teplantage på ön och te är en av de äldsta och viktigaste exportvarorna. Här finns även flera fabriker, som såklart är värda ett besök. Vi kollade in Le Bois Cheri som är en av de äldsta och största tefabrikerna. Redan 1892 startade de sin verksamhet och har numera guidade visningar i sin fabrik, samt teprovning av hela 14 olika sorter. Även denna ligger i Chamarel, bara ett stenkast från parken och ingår ofta i samma rundtur som parken och även ”rommeriet” här nedan. Rundturen i fabriken är jätteintressant och tar kanske 30-45 minuter. Teprovningen gör man sedan en bit bort i en restaurang på en kulle, med utsikt över teplantagen.
Även om man inte dricker eller kan något om rom, så är ett besök på ett romdestilleri en kul och intressant grej. Sockerrör och rom är också en viktig del av Mauritius ekonomi och stor exportvara. Eftersom vi var i Chamarel, besökte vi Rhummerie de Chamarel som har en lång tradition av romtillverkning. Här får man guidad tur i fabriken och provsmakning (9 sorter när vi var där) och om man vill kan man även äta lunch i den mysiga restaurangen. Det finns såklart en butik, men där är rätt dyrt – i stort sett samma sortiment finns på flygplatsen en hel del billigare.
Just nu pågår den största religiösa högtiden på Mauritius, vi var där när de förberedda alltsammans. Vi den heliga sjön Ganga Talao träffas en miljon hinduer, under en vecka. Det är stor fest, är man på ön ska man absolut åka dit. Jag såg bilder häromdagen från ett festivaltåg, så läckert! Här finns flera tempel, gudar kantar sjön där familjer ger gåvor till gudarna. Jag har aldrig sett så stora statyer eller så stora parkeringar, å de är förmodligen fulla nu… men åk dit om ni kan. Kommer ni någon annan tid på året, så åk dit ändå – det är ett fascinerande område.
Sist men inte minst ska man såklart ta en båttur till någon av öarna. Vi åkte motorbåt och missade hela charmen med en mysig båttur och missade även chansen att bada och snorkla från båten. Det får man om man tar en katamaran istället för motorbåt. Ut på vattnet ska man iaf och det vanligaste är att man åker till Iles aux Cerf. Där är fint, men vår strand var faktiskt finare och med färre turister. Kolla om det finns ett alternativ, annars: kör! Motorbåt inklusive lunch kostar 2500 per person om man åker en organiserad tur, annars 1000 med bara båten per person. Det finns en restaurang på ön, men den är dyr!
Mauritius är ju inte så stort, men det tar ändå rätt lång tid att ta sej mellan olika platser. Så gör inte allt på en gång. Ta lite i taget, kanske några saker som ligger nära varandra. Dessutom är det inte kul att åka bil i mörkret, då vägarna är rätt smala och de kör väldigt fort. Så det är skönt att vara tillbaka på hotelet innan det blir mörkt.
Att hyra taxi med chaufför och samtidigt få en guide på köpet är inte dyrt. Förhandla om priset, men var inte fräcka – de äger oftast sina bilar själva men har inga större löner. Ni kan ha som riktlinje att vi (jan-23) betalade 1500 för taxi från flygplatsen till hotellet, vilket är 4-5 mil. Och 2500 för en tur till Port Louis, med bil och guide för två personer. Som sagt; dela på fyra så får ni ungefärliga belopp i svenska pengar.
Mauritius är fantastiskt! Här finns massor att se och det ska man absolut göra. Visst är det härliga stränder, men det finns så mycket mer som berikar vistelsen. Passa på att uppleva en riktigt fin plats på jorden 🙂
Det har hänt så otroligt mycket sedan vi kom hem från Mauritius. Jag har inte ens hunnit berätta om hälften. Det har varit flera roliga jobb, bla bevakning av två riktigt roliga teaterpremiärer: Peter Pan går åt helvete och Djungelboken the musical.
Kommer ni ihåg Johan som vi åkte ända till Malmö för att träffa och se premiären av ”Såsom i Himmelen”? Johan är min yngste sons klasskompis, som vi känt i typ 25 år nu. När vi träffades i Malmö avslöjade han att han skulle vara med i Peter Pan som just nu går som turné i hela Sverige. Självklart ville vi se den också och passade på att bevaka premiären på Cirkus i Stockholm. Så himla roligt att se honom igen!
Johan spelade Tore i ”Såsom i Himmelen” och var så otroligt bra i den väldigt svåra rollen. Den här gången spelar han scenteknikern Jon, som är en helt annan slags roll än Tore. Peter Pan börjar innan den börjar kan man kanske säga. Medan publiken kommer in i salongen finns det redan folk på scen och en och annan som går runt bland publiken. Jag gick in i salongen för att kika lite och såg Johan sitta på scenen och plocka med något, men jag vågade ju inte säga något – jag trodde ju att han var upptagen och ville inte störa. När Per Andersson och Ola Forssmed jagade ikapp min mikrofon, fattade jag ju att detta var en del av föreställningen. Kul!
”Peter Pan går åt helvete” är helt sjuk. Det är en föreställning om en teaterpremiär där allt går åt skogen. Det är kul, man skrattar så man kiknar stundtals och fascineras samtidigt av att de överhuvudtaget överlever hela förställningen. Jag har sett Johans armar, de är rätt fulla av blåmärken… ni förstår varför när ni ser den. Om jag säger att Anton Lundqvist (Peter Pan) flyger mer upp och ner (och kraschlandar), än står på fötterna, kanske ni fattar.
Vill ni ha en roligt kväll, så är detta ett tips. Ni kommer definitivt att skratta. Vår recension finns att läsa HÄR. Jag hade så himla kul i vimlet och gjorde några riktigt roliga intervjuer. Kolla gärna filmen lite högre upp.
Djungelboken då? Jo, min kompis Anna träffade jag första gången när vi bägge jobbade på Vasateatern 1989. Helt sjukt va tiden går! Anna träffade Robert och tillsammans startade de Dröse & Norberg och började bla att göra om gamla sagor till häftiga musikaler. Snövit var nog det första vi såg, sedan Robin Hood och nu Djungelboken (som även gick innan pandemin) som hade nypremiär med Sean Banan i rollen som apkung.
Även här minglade skådespelarna runt bland publiken både före och efter föreställningen. Detta är mer en familjeteater, sånt som vi inte brukar bevaka – men gjorde nu enbart för att det är vänner som skapat den. Å jag hade så kul i vimlet även den här gången, träffade mängder med fd kollegor och faktiskt även Johan! Ni ser honom nästan först i filmen, där visar vi även lite från förställningen 🙂
Allt som Anna och Robert tar i blir bra, med Djungelboken har de överträffat sej själva. Det är en rolig dialog, snygg scen, härlig musik och superläckra scenkläder. Så otroligt häftig och kul att se. Rekommenderar detta för alla er med barn eller barnbarn, bästa sättet att skapa ett fint minne. Ni kan läsa vår recension HÄR.
Jag älskar teater! Särskilt musikal och det har jag fått en del nu. Om ungefär en månad blir det mer musik och teater, då showen ”Queens” med bla Nina Söderquist och Anna Sahlene och sedan ”Allt eller inget” på Intiman som är Martins favoritfilm. Recensioner kommer såklart!
Har ni någon favoritteater? Gillar ni musikaler? Har ni något inplanerat?
Inför resan till Mauritius packade jag ner 13 böcker, sånt som legat i skåpet och väntat alldeles för länge. Jag läste nästan allihop under de två veckorna och några vill jag tipsa lite extra om.
Jag läste som sagt väldigt mycket under semestern, mest feelgood – man mår ju så bra av det! Jag rensade lite bland mina pocketböcker innan vi åkte och packade ner dem som lockade mest och då blev det nästan bara feelgood. Men jag läste lite annat också… det vet ni som följer mej på instagram 🙂
Här är fyra av böckerna som jag vill tipsa om den här svängen. Bara feelgood. Det kommer ett till inlägg inom kort, som är mer blandat.
Oj, så känslosam och berörande den här boken var. Man riktigt känner Emmies känslor och vill bara ge henne en stor kram (och en fet käftsmäll till någon annan…). Allt börjar med en ballong, ett brev och en bekännelse som Emmie släpper iväg som 16-åring. Lucas hittar ballongen vid en strand i Frankrike och detta blir början på deras långa vänskap. 14 år senare åker Emmie till Frankrike för att hälsa på Lucas och fira deras gemensamma 30-årsdag. Hon är helt säker på att han ska ställa frågan hon drömt om i nio år…
Det handlar om kärlek, svek, vänskap, ensamhet och stora känslor. Å det är så fint. Jag har inte läst något av Lia Louis förr, detta kanske tom är den första översatt till svenska? Men jag kommer absolut att titta efter hennes namn i fortsättningen. Hon skriver så fint med en otroligt varm och känslig ton. En väldigt fin bok, men lite jobbig i hjärtat också.
Den här boken skrattade jag högt när jag läste! Ni vet så där så folk tittar på en och undrar om man är riktigt klok 🙂
Det handlar om Evie som är 33 år och filmagent. På en maskerad möter hon Carter. De är festens enda singlar och utklädda som Hermione och Harry Potter. De klickar direkt, men Carter arbetar också som agent och snart tävlar de om samma tjänst. Istället för en rosaskimrande romans bryter ett regelrätt krig ut. Alla knep är tillåtna, det finns inga regler, å knep blire…
Det är så roligt, drabbande, träffande och sorgligt på en gång. Är det sunt att leva för sitt jobb? Vad gör man om drömmen går i kras? Hur långt kan man gå för ett jobb? Christina Luren skriver så otroligt roligt, på ett underbart språk med snabbt tempo. Jag längtar verkligen efter att nästa bok ska översättas till svenska.
De här två böckerna är tydligen del 2 och 3 i serien om Nantucket (de står i fel ordning på bilden), men det är ytterst lite som märks att de hänger ihop – det är egentligen bara platsen. Så man kan absolut läsa dem oberoende av varandra.
”En sommar att minnas” börjar med att Birdie får ett samtal från sin dotter som meddelar att hon har ställt in sitt perfekta sommarbröllop med sin perfekta fästman. Men innan beskedet hinner landa kommer ännu en förödande nyhet … Birdie bestämmer sig för att ta med sig sin syster och sina två döttrar till sommarstugan på Nantucket. Men vad händer när två generationer systrar samlas under ett tak?
Hemligheter avslöjas, gammal kärlek väcks till liv. Det är så otroligt fint skrivet med ett vackert språk och målande miljöbeskrivningar.
”28 somrar” börjar med att Mallory flyttar till Nantucket. När hennes bror kommer med sina vänner för att fira sin svensexa träffar hon Jake och attraktionen mellan dem är omedelbar. Av olika anledningar blir Mallory och Jake ensamma och spenderar helgen tillsammans i det lilla huset vid stranden. Innan de går skilda vägar lovar de varandra att de ska ses en gång om året – alltid under samma helg och på samma plats. Löftet är heligt för dem båda, åren går och deras unika relation fortsätter. Tills den dag då en av dem inte dyker upp.
Jag älskade den här boken! Scenariot är så totalt osannolikt och det gör att tankarna far fram och tillbaka genom läsningen. Kan man verkligen göra så här? Är det moraliskt rätt eller helt förkastligt? Så otroligt intressant, tankeväckande, fint, kärleksfullt och mysigt.
Jag borde nog leta rätt på den där första boken om Nantucket, för detta tycker jag verkligen om och jag vill veta mer om den lilla ön. Jag ser fram emot kommande böcker.
De här fyra böckerna tyckte jag väldigt mycket om och kan faktiskt inte rangordna. Alla har sitt och jag tycker att ni ska läsa dem allihop!
Det där att ligga under ett parasoll på stranden och läsa är väl ändå bara det bästa av allt. De här böckerna plöjde jag direkt när vi kom till Mauritius och gav bort till en annan svensk turist när jag var färdig. För det är så jag gör, jag läser aldrig en bok flera gånger och har inte ens en bokhylla faktiskt. Å det är ju så roligt att göra någon glad, att ge bort en bra bok är ju så härligt!
Nu räknar jag ner till våren. Enligt almanackan ska den börja redan om några veckor. Det ser jag fram emot väldigt mycket! Fast den här vintern har varit helt ok. Inte jättekallt, mer än några få dagar och inte jättemycket snö heller.
Vi försöker ta våra två dagliga promenader, en är enkelt – två är knepigare. Men vi pushar varandra så mycket vi kan, det är alldeles för enkelt att stanna inne i värmen. Träningen däremot är det inga problem med alls, den gör jag i mitt solgula träningsrum 🙂
När man tänker hälsa så är det ju rätt många delar som ska stämma, fysisk aktivitet är bara en av dem, återhämtning, kost och skratt är några andra. Får kroppen inte vila blir det katastrof i längden, bra kost vet vi alla hur viktigt det är – men även att skratta ordentligt behövs också. Det var det där med balans, som ibland kan vara rätt svårt – men så viktigt.
Hela veckan är hyfsat snabb- och lättlagad och det mesta funkar även i matlådan. Så passa på att fylla frysen till dagar då man hellre gör något annat än står vid spisen. HÄR finns tips på mat som passar till Alla Hjärtans Dag.
Vi börjar få tillbaka inspirationen och tiden för att hitta på nya recept. Så ha koll på Du i Fokus, där kommer nya recept varje onsdag och lördag.
Min käre man och jag gör ju nästan allt tillsammans. Men en sak har jag fått göra själv och det är att träna… men jag har tjatat på honom, lockat och pockat. Idag tränade han med mej!
I februari -21 fick vi rejält med stress då båda mina föräldrar hamnade på sjukhus med covid, en ”nära” trasslade till det för sej betydligt mer än vanligt, svärmor fick en stroke och dog efter några månader på vårdhem och en massa annat. Under ca 20 månader hade vi ett stresspåslag som slog ut oss totalt. Jag blev sjuk av stressen, gick upp i vikt och fick en massa fysiska problem. Martin blev inte riktigt lika påverkad, men såklart också rejält stressad med bla viktökning som resultat.
Sedan december -22 har saker och ting börjat lugna ner sej, nu kan vi äntligen ta tag i oss igen. Många säger i all välmening ”ta hand om er först”, men det går inte när det är familjen som är drabbad. Föräldrar som är dödsjuka på sjukhus kan man lixom inte be att vänta medan man ska ta hand om sej…
Men nu är det vår tur! Veckorna på Mauritius var välbehövliga och sedan vi kom hem har jag varit skitduktig med träningen! Jag har kört mitt pass mån – ons – fre, precis som planerat och bara efter någon vecka kände jag skillnad. Värken i kroppen är mindre och jag är piggare. Vågen börjar peka neråt, något hekto i taget. Det går aldrig fort för mej att gå ner i vikt, 1-2 hekto i veckan blir det hur ”duktig” jag är än. Men jag vet att det är så och jag vet också att jag är en jäkel på att hålla vikten när jag väl är i mål. Så det är en helt ok takt ändå.
Martin då… ja… han är med på promenaderna, även om de inte blivit riktigt så många som vi önskat pga kyla som vi bägge avskyr. Jag har under flera år undrat om han inte kan träna med mej, jag vet att han behöver det för sin rygg främst, men även för att må bra i övrigt. Han har alltid svarat lite svävande och flinat… men idag hängde han på!
Jag brukar inte träna på lördagar, men pga läkarbesök igår så blev det ingen fredagsträning. Det sa jag till honom igår och sa igen att han gärna fick hänga på. Å det gjorde han. Så himla kul! Jag har ett rätt enkelt pass, som jag satt ihop tillsammans med sjukgymnast och PT. Främst för att ta hand om min rygg, men även för att köra igenom hela kroppen. Det tar en kvart ungefär och du hittar det HÄR.
Jag visade och Martin följde efter. Oj, som han behövde det. Jag har sällan (aldrig?) sett någon som är så stel i sina axlar. Han tyckte passet var helt ok och sa att om jag bara kan ändra till att träna på kvällen så kan han hänga på flera gånger. Självklart kan jag göra det! Det blir ju mycket roligare att träna tillsammans och med tanke på hur han såg ut idag, så blir det jättespännande att se utvecklingen. Jag vet ju hur bra man kan må av minsta lilla träning och hoppas att han ska känna detsamma.
Mitt program kan vi även göra i husbilen, eller… ja, iaf utanför. Bara vi tar med oss våra hantlar, så kan vi träna precis var som helst och det hoppas jag att vi kommer att göra. För vi behöver det! Vi blir ju inte yngre och muskelmassan minskar snabbt nu om man inte hjälper den lite. ALLA behöver faktiskt träna, särskilt när vi blir lite äldre. Å mitt pass kan nästan alla göra 🙂
Så nu kämpar vi på. Tillsammans. Nu ska vi ge kroppen en massa kärlek och må bättre på kuppen.
Efter en helg ute med husbilen, ser vi ännu mer fram emot vårens och sommarens resor. Några platser tycker vi lite extra mycket om och återkommer gärna till 🙂
Vi fick hem Peppe i slutet av juni-21. Ingen av oss hade campat, vi visste ingenting om husbilslivet. Men vi gick på magkänsla och sunt förnuft och redan första natten var vi fast. Vi älskar husbilslivet och är så otroligt stolta och glada över att vi vågade slänga oss ut i detta liv som var helt okänt för oss.
Här är några av våra ställplats-favoriter, med bilder och filmer som visar allt.
Skokloster
Film från första övernattningen
Vår första natt fricampade vi på parkeringen vid Skoklosters slott. Här står man för en hundring när slottet är stängt. I priset ingår att man får låna caféets toalett under deras öppettider, när det är stängt finns en bajamaja uppställd vid parkeringen. Här finns ingen dusch, tömning eller påfyllning, men man kan gå runt i den vackra trädgården i solnedgången helt utan trängsel.
Vi var kanske 4-5 bilar som stod med gott om mellanrum. Man står precis vid vattnet och det är helt tyst. En så himla bra början på vårt husbilsliv! Här gjorde vi en av våra första filmer, den är lite rörig, så vi måste nog åka tillbaka och göra en ny 😀
Påskallavik
Film från Påskallavik
Den lilla strandnära ställplatsen strax norr om Kalmar är också en plats vi återkommit till. Här är inte helst tyst, mycket ljud kommer från måsarna… men här är så mysigt. Man står praktiskt taget på badstranden, iaf med bara en typ gångväg (fast det rullar några få bilar där) mellan ställplatsen och stranden. Nu när vi har en husbil så kompromissar vi inte! Kan vi bo nära vatten så gör vi det 🙂
Här finns både toa, dusch, tömning och påfyllning, samt ett litet hamncafé och nära till matbutik och en spännande trädgård.
Arontorp
Film från ställplatsen
En ny ställplats som ligger precis vid Ölandsbron (på Öland) som vi testade när det knappt ens hade öppnat. Öland är vårt paradis och vi älskar såklart kroppkakor, Arontorp har bland det bästa! När de öppnade ställplats blev vi mer än nöjda. Här finns allt man behöver med toa, dusch, påfyllning och tömning, stora fina platser, gräs under fötterna och närheten till fastlandet. Dessutom med en riktigt trevlig ägare, sånt är viktigt!
Kåseberga
Film från ställplatsen
Ställplatsen utmed Skånes Östra Kustväg är kanske inte jättefin, men den ligger så rackarns bra att den får vara med på vår lista. Den har sin charm på nåt sätt. Här finns toa, dusch, vatten och tömning av toa, men inte av gråvatten. Men det är närheten till Ales Stenar som är grejen! Med bara tio minuter till stenarna kan man se dem både vid soluppgång, på dagen och när solen går ner – magiskt alla tider på dygnet.
Kattugglan
Film från ställplatsen
Längs E4:an mellan Ljungy och Kånna ligger den urmysiga ställplatsen Kattugglan. Trots sitt läge, brevid en ganska hårt trafikerad väg så föll vi pladask för den här platsen. Här finns 4 platser med el, på ena sidan vägen och sedan ytterligare ett tiotal utan el på andra sidan vägen, längs med ån. Här finns toa, dusch, tömning, påfyllning, en liten butik och världens mysigaste ägare. Nere vid ån finns hängmattor och grillplatser – här firade vi midsommar och hade så mysigt!
Gränna Hamn
Film från ställplatsen
Ställplatsen i hamnen skall inte förväxlas med den nya. Ställplatsen som vi trivs på och ofta återkommer till, ligger till vänster om man har hamnen framför sej. Granne med campingen. Här är väldigt enkelt, men finns toa, dusch, tömning och påfyllning och det är nära till alla Grännas mysiga små butiker, samt båten som går till Visingsö. Här avslutar vi ofta våra resor, sover en natt och tömmer toa och gråvatten innan vi åker hem.
Bräcke
Film från ställplatsen
Så himla mysigt!!! I Bräcke står man i en björkdunge precis vid vattnet, iofs nära tåget – men med öronproppar är det inga fara med det. Här finns toa, dusch, tömning och påfyllning. Och en stor bonus är att det bara är kanske 200 meter till Bräcke Glasscafé, där det finns herrejössesgod glass. De har faktiskt vunnit Glass-SM.
Självklart finns det många fler ställen, men dessa kommer jag på just nu. Tänkte ta några campingar i ett annat inlägg. Ska också sammanfatta heeela vår norrlandstripp med alla övernattningar vi gjorde under de nästan 6 veckorna vi var ute. Priser finns i filmerna, däremot har jag valt att inte skriva dem här.
Vi varvar fricamping med ställplatser och campingar. Allt beror på om vi behöver duscha, tvätta eller tömma toan. Men vi trivs bäst när vi fricampar och står ensamma eller med vänner någonstans vid en sjö. Sååå mysigt!
Hur firar man 15 år tillsammans? Vi gjorde som vi brukar göra numera och drog iväg med husbilen. Det blev en helg med mycket mys och bubbel 🙂
Vi försöker fira allt som går att fira, men vi gör det kanske inte som andra. Det blir väldigt sällan fina middagar och fest, istället blir det en dag med upplevelser och mys. Som i lördags när vi firade 15 år tillsammans. Vi fick inte bara en fin dag, utan en jättemysig helg.
I fredags tog vi oss en hel halvtimma hemifrån. Det tar inte längre tid att åka från Tumba in till Tantolunden i stan. Där finns en liten ställplats, de kallar det för camping, men det är mer en ställplats för 14 bilar. En camping är väl till även för husvagnar och tält? Här får det bara stå husbilar.
Ställplatsen är belägen i utkanten av Tantolunden, ca 500 meter från Zinkensdamms idrottsplats. Perfekt för en helg på stan! Söder är ju så fint och det finns massor att se. Vi hann inte mycket alls på bara en helg, så vi måste komma tillbaka – då är det ju praktiskt att det är så nära 🙂
Vi kom dit strax efter lunch i fredags, då tog vi det mest lugnt. Martin redigerade en film och vi tog en lång och välgörande middagslur. Vi lämnade inte husbilen många minuter, utan myste mest inne. Det var ju så jäkla kallt ute! På kvällen tittade vi på en ny serie och la oss ganska tidigt.
På lördagen däremot, då var vi knappt inne något alls. Det var fortfarande kallt, typ 10 minus och iskalla vindar. Vi byltade på oss så gott vi kunde och gick iväg med siktet inställt på Mariaberget. Längs med berget finns ett promenadstråk, med utsikt över hela norrmälarstrand och stadshuset. Så himla fint!
Vi stannade massor med gånger och tog mängder med bilder. Det tar rätt lång tid att gå bara en kort bit, när man ska fota allt man ser. Så när vi kom fram till Monteliusvägen (där alla stannar och fotar), var det dax att gå tillbaka och äta lunch.
Det blev en enkel lunch och semlor till efterrätt, återigen en liten tupplur, innan vi gick ut igen. Den här gången tog vi oss in i Tantolunden och upp till utkiksplatsen, på jakt efter solnedgången. Å vilken solnedgång vi fick!
Här ligger koloniområdet som man ser från pendeltåget och det vill jag gärna titta lite närmare på. Så i sommar blir det en ny tur hit, då är det lite behagligare att gå runt med kameran. Det är inte kul att fota när det är så här kallt, fingrarna fixar inte det och det är svårt att få upp värmen igen.
Efter en miljon bilder var det bara att gå tillbaka till bilen och värma oss lite, innan vi tog oss till närmaste pizzeria. Så jo, vi åt ute – men kanske inte så fanzy som man kan förvänta sej på ett jubileum. Men vi öppnade faktiskt ett bubbel när vi kom tillbaka 😛
På söndagen åt vi frukost och åkte hem. Väldigt nöjda med helgen. Vi har inte åkt långt, men det behövs inte för att få ett äventyr. Vi har haft det jättemysigt, varit turister i vår egna fina stad och fått sova två nätter i Peppe. En mysig helg!
Dagarna rullar på…Vi försöker att äta bra, sova ordentligt, ta våra dagliga promenader och ta hand om oss. Det går hyfsat.
Vi gick ner lite i vikt under semestern, nu fortsätter vi. Liiiite kvar innan jag är tillbaka på målvikt igen. Födelsedagarna är iaf över. Det blev inga större utsvävningar i år, så vi klarade oss från plus på vågen. Det är konstigt det där att det är så lätt att lägga på sej, inte alls lika enkelt att ta bort. Men den här gången blev det alltså inte så 🙂
Nu märker man iaf hur det blir ljusare ute för varje dag som går, allt blir lixom lättare då. Tyvärr kom det en massa snö och det blev rejält kallt igen, men fåglarna kvittrar som galna, så det känns som det finns ett liv även efter vintern!
Nu går vi mot ljusare och lättare tider. Några av er siktar säkert på Beach 2023, jag siktar på HFRAL – Hälsa för resten av livet. Nu kör vi!
Alla veckans rätter passar i matlådan, måndagens mat behöver bara göras med riktig pasta för att funka. Så gör mycket! Det är svårt att välja veckans favoriter, men måndag, tisdag och lördag får det nog bli… tisdag, onsdag och fredag är tydligen era favoriter om vi tittar på statistiken.
Som jag sagt i flera veckor nu så är det snart semmeldax, HÄR finns recept på olika semlor. Har ni tid och lust att fixa storkok, så finns det mängder med recept HÄR.
Precis när vi skulle dra iväg till Arlanda, på förmiddagen den 1 januari, för att åka till Mauritius, fick jag veta att min fina vän Bert-Åke Varg var död. Idag var det dax för begravning och avsked, det var väldigt jobbigt men fint. Att Bert-Åke varit delaktig i planeringen syntes tydligt i dödsannonsen – Klädsel: Helst 🙂
Jag lärde känna Bert-Åke när vi jobbade med Phantom of the Opera på Oscarsteatern 1989. Han på scen och jag bakom, eller framför faktiskt – jag satt i kassan. I hela 35 år har jag haft förmånen att ha honom i mitt liv. Bert-Åke kom förbi innan föreställning varje dag, sa hej och satt en stund hos oss och pratade. Dagens höjdpunkt.
Hans gode vän Lasse Lönndahl gjorde detsamma, fast han inte jobbade med oss, han kom med PIX-godis till oss i stora kassar. De två hade känt varandra sedan de var unga och dog med bara några dagars mellanrum, begravs dagarna efter varandra och hade tom dödsannonserna sida vid sida. Det känns symboliskt och lite fint faktiskt, de följde verkligen varandra hela livet.
Jag slutade på Oscars efter ett par år, medan Bert-Åke skulle göra sin Monsieur Firmin i ytterligare 4 år. Han älskade rollen som greve och han älskade även oss som var med i produktionen. Det var en fantastiskt uppsättning och vi var otroligt goda vänner allihop och umgicks jämt. Lediga dagar träffades vi hemma hos någon eller på Djurgården där vi spelade brännboll och hälsade på Skansens elefanter som ofta var på dagens promenad när vi satt och åt i solen. En otroligt härlig tid.
Under åren hade vi sporadisk kontakt, mest via sms och senare Facebook. Men Bert-Åke ringde ofta fel till mej, det blev ett stående skämt till slut. Sista gången vi hade kontakt var fyra dagar innan han dog. Jag önskade honom god fortsättning på messenger och vi skrev fram och tillbaka till varandra innan han önskade oss trevlig resa och gott nytt år. Många hjärtan och smajlisar. Sen var han borta. Det kändes så otroligt konstigt, men var såklart inte helt oväntat. Han var ändå 90 år och svårt njursjuk.
Idag var det begravning. Jag bävade och mådde rätt dåligt innan. Men det blev väldigt fint, där musiken från Phantom gick som en röd tråd genom hela ceremonin. Vi från Oscars satt tillsammans och bröt väl mer eller mindre ihop när ouvertyren från föreställningen inledde alltsammans. Att höra kyrkorgeln pumpa på med de klassiska tonerna blev för mycket. Å det fortsatte bara, tom när vi från teatern kom fram för att ta farväl, fick vi ”vår” musik. Slumpen såklart, men kändes otroligt passande.
Bert-Åke dog med lackskorna på, bokstavligt talat, på väg till en konsert. Och begravningen gick i samma stil. Stiligt, pampigt men också med otroligt mycket värme och kärlek. Kyrkan var full och alla var där som det brukar heta. Defileringen runt kistan tog lång tid. Kistan ja… den var blå som havet, med en kompass längst fram och tampar längs sidorna. Som en båt, Bert-Åke älskade havet och båtar. Visste ni förresten att han döpte två av sina båtar till Freja. Såklart var rollen som Gustav i Rederiet en stor del av hans liv.
Jag tänker inte berätta vilka som var där, men vi var alltså några stycken från Oscars, några från Rederiet och sedan en mängd vänner och kollegor från hans otroligt långa och innehållsrika karriär. Precis som när Lilla-Babs dog så har jag inte hört ett enda ont ord. Bert-Åke var en av de snällaste, lurigaste, roligaste, vänligaste och fräckaste människor jag känt. Han var dessutom otroligt lojal och skyddade den som behövde det. Han vågade säga ifrån och säga till om han såg något han inte gillade. En sån vän som alla borde vara och få ha.
