Jag har inte längre någon bucketlist för platser eller länder jag vill besöka, däremot har jag en för bilder jag vill ta. Nu kan jag bocka av en till 🙂
Ni har säkert också sett bilden med den färgglada huslängan på västkusten. Det var det enda jag visste; att bilden var tagen på västkusten. Inte exakt var. Den lockade och pockade, jag vill ha exakt den bilden i min kamera!
Vi skulle ju till västkusten, så chansen fanns. Frågan vara bara var sjutton bilden var tagen och hur jag skulle hitta husen. Jag googlade på bilder, men fick inte veta mer än det jag redan visste; västkusten…
Så kom vi till Smögen. På ställplatsen började vi prata med våra grannar som varit där flera gånger. Jag frågade om husen och de sa att jodå, nere i hamnen fanns de. Tjoho vi var på rätt spår!
Vi gick ner till den omtalade hamnen och Smögenbryggan, men hittade inte det vi sökte. Jaja, det var väl inte här ändå… vädret var helt perfekt, vi strövade runt och bestämde oss för att gå bryggan hela vägen till slutet. Å där!!! Efter ett hörn och där bryggan tar slut, där fanns de! Yes!
Om ni undrar hur många bilder man kan ta på några hus så är svaret: massor! Vi gick runt, hittade nya vinklar, framifrån, uppifrån. När det inte gick att hitta fler varianter gick vi därifrån. Mycket nöjda!
Martin hade inte riktigt fattat vad jag var ute efter förrän vi stod där. Då blev han lika taggad som jag. Kanske ännu värre 🙂
Så nu har jag ytterligare en önskebild. Den är i gott sällskap av en valfena, giraffer, lejon och en massa andra bilder som jag drömt om och fångat. Det kanske låter konstigt att samla på bilder, men det är ju även ett sätt att samla på minnen.
Hur ser er bucketlist ut? Har ni något ni drömmer om?
Så var det dax igen! En dag om året blir vi ”larvigt romantiska”. Jag pratar förstås om bröllopsdagen, som alltid firas ordentligt!
Vi brukar säga att vi firar allt som går att fira och det gör vi verkligen. Men bröllopsdagen, som även är vår förlovningsdag, firar vi extra mycket. Då har vi bestämt att vi ska vara larvigt romantiska och pussas hela dagen, typ… 🙂
Vatten är vårt tema, eftersom Martin friade vid en strand, vi gifte oss på en båt och bröllopsresan var en kryssning. Så vi försöker att fira våra bröllopsdagar vid eller på vatten, så blev det dock inte i år. Det skulle bli regn, men det blev det inte… således blev det inget vattentema ens den vägen.
Istället blev det en väldigt behaglig dag i solen, med gott både på tallriken och i glasen. Vi lämnade Fjällbacka, som jag ska berätta om ett annat inlägg, och kom till First Camp i Tidaholm strax efter lunch. Vi hade förberett oss på regn, istället fick vi sooool och satte oss ute och läste och bara njöt i flera timmar. Det har inte blivit så mycket av den varan under juli.
Vi hade hört att campingen har en bra restaurang, så när det var dax för middag svidade vi om och gick dit. Jag tog en enkel kyckling med pommes och bea och Martin tog hamburgare, som snarare var som ett höghus. Det var den absolut högsta burgare jag sett och enligt Martin den bästa han ätit på länge. Efter maten gick vi tillbaka till bilen och öppnade en flaska bubbel. En skön dag!
Jag är så tacksam att jag har Martin! Och jag bara älskar bilden från bröllopet när jag står på pollaren på Stadshusbryggan. Den visar så väl hur vi har det, hur olika vi är, att vi hittar lösningar på det mesta och har roligt tillsammans. Det var absolut ingen självklarhet att vi skulle bli ett par eller ens träffas, det var en slump. En väldigt trevlig slump 🙂
I drygt 15 år har han stått ut med mej och även med mina barn och familj. Att komma in i ett färdigt hem där det även finns två blivande tonåringar och en galen hund är en utmaning. Han tog den, tvekade inte ens. Och så här i efterhand kan man ju konstatera att det blev himla bra.
För oss är bröllopsdagarna viktiga. Då utvärderar vi senaste året och frågar chans på varandra. Även i år sa bägge ja 🙂
Vi är rätt bra på att fira i vardagen också och är noga med att bekräfta varandra och uppmärksamma varandra. Vi pratar och pratar och pratar och rör ofta vid varandra. Vi märker direkt när vi inte haft tid att prata ordentligt eller tappat bort kramarna och försöker att åtgärda det omedelbums. Hittills har det funkat.
Jag hoppas verkligen att vi kommer att ha varandra tills döden skiljer oss åt, men det finns ju såklart inga garantier. Vi kan bara hoppas att det kommer att bli så och göra allt vi kan för att det ska bli så. Vi tror att vi har hittat vår väg, men det återstår att se.
Nu kör vi vidare ett år till. Nästa bröllopsdag ska firas vid vatten, så det så!
Nu är det återigen säsong för kräftor och kräftskivorna står som spön i backen. Vi älskar skaldjur och kräftor är en av favoriterna som vi gärna dukar fram bara sådär 🙂
Den traditionella kräftskivan kräver såklart kräftor, men även västerbottenpaj (som egentligen heter västerbottensostpaj) och kanske bröd och någon god sås eller röra.
Som Viktväktare kan pajen vara en riktigt kalorifälla, men den behöver inte vara det! Vi har tagit fram två ”billigare” alternativ som är precis lika goda som originalet, tycker iaf vi.
Här tipsar vi om olika varianter av paj, samt tillbehör som även passar för oss viktväktare.
När vi är ute på rull bor vi gärna på udda ställen. Såna som blir lite extra roliga att skriva om eller göra en film på. Bananpannkakan i Höganäs är inte som någon annan plats. Självklart ville vi kolla in det!
Bananpannkakan… varför döper man en ställplats till det? Jo, för att man har höns som lägger goda ägg och man gillar bananpannkaka såklart. Micke och Gittan som driver ställplatsen har som grej att ge en liten välkomstpåse till sina gäster, innehållande en banan, två ägg från gårdens hönor, två kakor och två skumbananer. För att man ska kunna fixa sin egen bananpannkaka och även få en riktig gofika.
De kallar sitt ställe för ett vuxendagis och har tom åldersgräns, som retar gallfeber på en del. Här måste man nämligen vara över 35 för att få bo och det är endast öppet för husbilar. Åldersgränsen är inte huggen i sten, men barn är inte välkomna och det är pga det finns en viss skaderisk. Ställplatsen ligger nämligen på en gammal skrot och här finns fortfarande gamla grejer kvar som barn kan skada sej på. Här finns också en damm med guldfiskar och skulle barn få vara här så skulle dammen vara tvungen att hägnas in och då skulle hela vitsen med den försvinna. Så det är inte för att jäklas som man har åldersgräns, utan för att det finns en säkerhetsaspekt.
När man kommer till Bananpannkakan möts man av skyltar, mängder med skyltar. Här är allt klart och tydligt, man behöver inte fundera på något alls. Allt står ju på skyltarna. Man väntar i sin bil vid entrén och snart kommer Micke och visar var man ska stå, han visar sedan även runt på området så allt ska vara glasklart. Det är andra gången vi får rundvisning av en plats, innan vi ens satt i kontakten till bilen 🙂
Efter rundvisningen installerar vi oss och ser oss om. Var sjutton har vi hamnat? Här går två stora gäss fritt, de är dock inte så kärvänliga att man ska klappa dem. Förr gick även hönsen fritt, numera är de dock i sin hönsgård – de sprätte för mycket och rev upp det som planterades. I dammen simmar fiskarna och kommer direkt när man står på kanten, vana att få mat förmodligen. Några katter går också omkring och retar gärna gästernas hundar 🙂
Vi står mitt i parets trädgård, där finns plats för ca 20 bilar. Till vänster om oss finns Plaja del Bananas, en välskött pool med soldäck. Till höger ligger dammen och en liten grillplats där bordet består av en flygplansvinge från en gammal Saab. Stjärtfenan från samma flygplan står strax framför bilen. Bakom oss ligger skroten, där man kan gå på skrotsafari, vilket vi gör såklart.
Första dagen filmar och fotar vi det vi ska, så länge vädret är fint. Vi har lärt oss att inte vänta, för då kan vädret snabbt vända och då får vi inte ihop materialet som vi behöver. Vi pratade också mycket med Micke och fick snabbt veta att han inte kom åt sitt instagram. Det ville vi såklart hjälpa honom med och trodde det skulle vara plättlätt… det tog oss typ två dagar, flera uppdateringar och ett gäng googlingar innan vi fattade vad som var fel. Men innan vi åkte så funkade allt och vi hade även en kort instagramkurs med både Micke och Gittan. Nu vet de hur det funkar och kan sköta det själva, även om jag finns där som lite stöd.
Första kvällen åt vi snabbt och satt sedan och jobbade, andra kvällen åt middag däremot med de andra vid flygplansvingen. Klockan 18 varje kväll tänder Micke grillen och äter sedan tillsammans med alla de gäster som vill. Vi blev ett gäng på åtta personer som satt och pratade läääänge. Det roliga med husbilsmänniskor är att alla är väldigt olika, har olika bilar och olika ekonomiska möjligheter – MEN ett gemensamt intresse förenar oss och gör att man kommer bra överens med nästan alla. Att dessutom träffas på Bananpannkakan som välkomnar allt som är annorlunda blir en bonus.
Medan vi sitter där och pratar kommer byns sheriff förbi på sin fina häst, vi passar såklart på att ta en massa bilder på det annorlunda inslaget. Å jag kommer på att jag faktiskt kan både klappa hästen och pussa på mulen utan att bli allergisk. Tjoho! Funkar förmodligen bara för att vi är utomhus, men alltid nåt!
Efter ett par mysiga dagar lämnar vi fantastiska Bananpannkakan högst motvilligt. Här hade vi kunnat stanna mycket längre, så fantastiska människor, sån annorlunda miljö och så många härliga djur. Vi har varit med och matat hönsen flera gånger och när vi åker ger Gittan oss en hel ask med färska ägg. Snacka om lyx!
Martins semester är slut, men vi är fortfarande ute på sommarens roadtrip. Vi har varit ute i sex veckor nu, men långsamt är vi på väg hem. Det är dax för lite jobb på hemmaplan.
Dagarna har gått i ett galet tempo, trots att vi bara förflyttat oss kanske 10-15 mil varannan dag. Det finns så otroligt mycket att se precis överallt. Sverige är ju helt fantastiskt och har så mycket att se, uppleva och erbjuda. Överallt.
Just nu är vi på väg norrut längs västkusten, en del av landet som vi inte kan någonting om. Alla platser vi besöker ser vi med fötterna eller med cykel, på så sätt får vi även in lite motion också. Hantlarna är med, men blir inte använda jättemycket ska väl erkännas… måste bli bättre på det.
Trots att vårt kök är minimalt och dagarna är lite hullerombuller, så försöker vi ändå att följa vår veckomeny hyfsat. Men även om vi inte lyckas helt, så finns den här för er. Vassegoa!
Söndag: Kasslertorn (33 P för hela formen, plus ris)
Kycklingen med jalapeno är superenkelt och passar kanon i matlådan, precis som kasslertornen. Kycklingspetten är skitgoda rent ut sagt, marinerade i coca-cola. Å taco tubsen går att variera i all oändlighet. Perfekta till picknicken.
Ha nu en riktigt fin vecka och ta hand om er ordentligt.
För ett par veckor sedan var vi inbjudna att bevaka premiären av Diggiloo. Det har turnerat i 20 år, men vi var där för första gången. Så dumt att vi inte varit med förut, det var ju kanonmysigt!
Premiären av årets Diggiloo gick av stapeln på Hooks Herrgård strax nedanför Jönköping. Så natten innan passade vi på att besöka min kompis Å i Huskvarna där vi tvättade och pratade, pratade och pratade. Vi har alltid en massa att komma ikapp, eftersom vi bara ses någon gång om året.
För att komma ”hem” smidigt efter showen bokade vi plats på Hoks Naturcamping som ligger nära Herrgården. Vi kom dit strax efter lunch, installerade oss och gick iväg. Det tog kanske 20 minuter att gå, en perfekt promenad alltså. Man kunde åka traktor-taxi, men vi gillar ju att gå.
Showen började 18, men från 16 var publiken välkommen. Vi fick våra presspass och Martin sitt fotopass och kunde börja jobba. Vi hade inte bestämt träff med någon, men gjorde en kort intervju med Patrik Krall som är en av initiativtagarna och upphovsmännen till Diggiloo.
Vi har aldrig varit på Diggiloo förut och min bild av det var att man picknickar i gräset och har det allmänt mysigt. Men här fanns ju stolar också! Vi satt långt fram, precis vid en mittgång så Martin både kunde sitta och fota och gå runt lite som han ville och ta bilder. Jag filmade lite, inte för mycket, vi vill ju inte avslöja hela showen utan bara ge ett litet smakprov. Ni kan se filmen här vid sidan.
John Lundvik, Andreas Lundstedt, Annelie Rydé, Thomas Di Leva och Bruno Mitsogiannis är jag väl bekanta med och kan deras musik. Liamo, Maria Suur och Nike har jag ingen större koll på, men så otroligt härliga artister. Tillsammans med Jessica Anderson, Hanna Hedlund och Daniel Norberg blev det både roligt och mysigt.
Showen var helt suverän! Perfekt sammansättning av artister och låtar, roligt och otroligt underhållande. 3 timmars total njutning, till och med vädret var på gott humör. Det var riktigt häftig när Thomas Di Leva sjöng Life on Mars och hundratals såpbubblor steg mot skyn samtidigt som solen började skina. Detta kan ni se i filmen. Magiskt!
Efter showen sa vi hej till John Lundvik och snodde en kram, innan vi gick tillbaka till campingen. Klockan var runt 22 och då var det bara att börja jobba med texten. Martin fixade bilderna (bilderna här ovan är dock mina) och jag skrev och vid 24 kunde vi trycka på publicera. Jag orkar inte alltid jobba så snabbt, men den här gången funkade det.
Några dagar senare hade vi fixat filmen också och snart såg vi delar av vår recension i Diggiloos reklam, mission acomplished lixom. Det är ju så vårt jobb fungerar; vi ser en show, föreställning eller något annat och skriver en recension som i bästa fall syns efteråt. Sedan vi började ge betyg i form av stjärnor ser vi allt oftare hur våra ord kommer på affischer och lite annat. Det är en bekräftelse som heter duga och det är en utmaning att komma på en fyndig formulering som skulle kunna hamna på en affisch. Jättekul när vi lyckas!
Jag fattar inte varför vi inte varit på Diggiloo förut. Det blir definitivt fler gånger!
Finns det något somrigare är jordgubbar och hallon? Det tycker inte jag och därför vill jag ger er lite tips på gott att göra av dessa. Hoppas något ska locka 🙂
Efter våra regniga dagar i Falkenberg och Ullared tog vi ett par dagar på en camping i Gnosjö. Vi visste att det skulle regna och hade planerat för jobb. Vad vi inte tänkte på var hur internet funkar i Smålandsskogarna. Eller inte funkar…
Det småregnade redan när vi kom fram till den lilla campingen vid Gnosjösjön. Jo, den heter faktiskt så 🙂
För första gången kom en campingvärd ut och visade oss runt, innan vi fick slå oss till ro. Redan när jag skulle swisha avgiften borde jag ha anat oråd, men det gjorde jag inte. Jag fick nämligen inte kontakt med banken förrän jag loggat in på deras Wi-Fi.
Sen började regnet vräka ner och slutade inte. Vi packade upp datorerna och körde igång, det gick sådär… internet vägrade att funka. Campingens Wi-Fi funkade ibland om jag hängde över diskbänken och riktade telefonen mot fönstret och deras reception.
Jag hade mängder med grejer jag skulle göra och fick ett lätt stresspåslag. Där och då insåg jag att dålig uppkoppling är något som stressar mej enormt. Kan ju låta sjukt, men det mesta av mitt jobb sköts via mail och sociala medier. Det är så jag får lön. Alltså måste jag ha bättre koll på hur det fungerar när vi planerar att stå och jobba på olika platser.
En del kunde vi iaf göra och snart skulle vi vidare. Istället för mörkaste Småland blev det en natt hos min fina vän Åsa i Huskvarna. Här blev det inget jobb gjort alls, vi pratade och pratade och pratade. Och tvättade! Det behövdes efter tre veckor på rull 🙂
Halva sommaren har passerat och många av er har säkert semester just nu. Vi med, eller.. iaf Martin… om man nu kan kalla det semester när man far runt i Sverige och intervjuar folk, tar bilder och försöker samla ihop material till en massa texter.
Den här veckan innebär iaf bröllopsdag! Och förlovningsdag faktiskt, för det är samma datum. Smart om man har dåligt minne och det har jag 🙂
På söndag firar vi 7 år som gifta och 8 år som förlovade, båda händelserna var vid vatten. Martin är en riktig romantiker som friade till mej vid vår strand på Öland, i solnedgången såklart. Sen gifte vi oss på en skärgårdsbåt samma datum men året efter. Och åkte på Medelhavskryssning på bröllopsresa, vatten vatten vatten. Var vi firar i år vet vi inte än, men vi närmar oss västkusten, så…
Experimentköket i Husbilen är i full gång, vi kallar det ”I Peppes kök”. Där leker vi fram rätter som passar att laga i mindre kök, som tex i husbil, husvagn och båt. Där finns lite olika recept tex picknickmat, tillbehör till grillat, pastasåser och sånt som är lättlagat och bara kräver en eller max två kastruller/pannor. Ha koll på Du i Fokus så missar du inget. Du hittar matlagningsfilmerna HÄR.
Den här veckan passar det mesta till matlådor. Jag vill särskilt rekommendera fiskgratängen, pajen och grönsaksgratängen. Marängerna fixar man plättlätt, så det ska vi lyxa med på söndag – var vi än är 🙂
Hoppas ni får en riktigt fin vecka. Ni hänger väl med oss runt i Sverige?
Så var en ny bokhög avklarad, här finns några riktiga godingar! En efterlängtad uppföljare och lite annat smått och gott!
Jag samlar gärna på mej flera delar i en serie och sträckläser, men ibland måste man ju vänta på en uppföljare… så var det nu. Jag plöjde de första tre böckerna om Ghettokungen, sen kastade jag mej över den fjärde när den släpptes och nu har nummer fem kommit. Den fick jag faktiskt av författaren innan den släpptes, med dedikation och allt 🙂
Veronica Almer är en ny författare för mej, som jag inte visste något om innan jag läste hennes fantastiska bok och första delen om Kurorten Marstrand. Allt börjar i början av 1800-talet, när Margareta kommer till Marstrand tillsammans med sin far för att öppna en kurort. På ön bor familjen Westerberg som fiskat i generationer, nu har sonen Oscar tagit över stafettpinnen från sin far.
Men sillen har tagit slut och Margareta Högmans far Ture har köpt de gamla sillmagasinen av Oscar, vars far blir vansinnig när han får höra om planerna. Det blir en fejd mellan familjerna som blir värre och värre och mitt i allt elände så börjar kärleken spira. Såklart 🙂
”Ön bortom dimman” är den första delen i serien om Kurorten Marstrand, en romantisk och historisk serie om en mytomspunnen ö i det karga kustbandet. Veronica Almer beskriver både miljöerna och karaktärerna på ett alldeles underbart sätt. Här finns härliga personbeskrivningar, målande miljöer, svek, familjehemligheter, sorg och kärlek. Alla ingredienser som behövs alltså. Jag är så otroligt glad att det är en serie och kan knappt vänta på fortsättningen.
Detta är också en ny författare för mej, jag har velat läsa hennes tidigare böcker – men det har inte blivit av. Nu kan det hända att jag får läsa ikapp lite, för detta tyckte jag väldigt mycket om.
Det handlar om Jenny som är en inbiten storstadskvinna och arbetar som chefredaktör på redaktionschef på magasinet Drömliv. Hennes drömjobb i ett tidigare liv, men hennes nuvarande liv är ingen dröm. Efter skilsmässan för fyra år sedan lägger hon all tid på tonårsdottern Tilda. Men deras relation är komplicerad, som det kan vara med en tonårsdotter i huset. Särskilt när man konkurrerar med en cool bonusmamma…
Så tvingas Jenny åka på en akut reportageresa till Storsjöhöjden i Jämtland, där lär hon känna människorna som bor och arbetar på gården. Hon charmas snabbt av de eviga sommarnätterna, och även av den trubbiga bonden Frank. En översvämning på redaktionen tvingar henne att stanna ett par dagar till och får henne att fundera över sitt liv. Hur vet man egentligen var man hör hemma?
Detta är så fint! Jag älskar den finstämda tonen, de udda karaktärerna och de härliga miljöerna. Här finns återigen alla ingredienser som behövs; familjeproblem, missförstånd, hemligheter, kärlek… ja, ni fattar. Läs den bara!
Jag har sträckläst de föregående fyra böckerna och såg verkligen fram emot femte delen. Nu börjar säcken att knytas ihop, en del till sen är serien förmodligen slut.
Leon vill komma på rätt köl och gör så gott han kan, men ännu en gång kommer det käppar i hjulet. Nu bestämmer han sej för att bli privatspanare och anställer sin trogna följeslagare Sarmed. Sarmed är egentligen turkisk torped men med ett hjärta av guld.
Första uppdraget blir att lokalisera en förrymd patient från Karsuddens rättspsyk. Leon är inte ensam om att söka efter honom och han hamnar direkt i korselden mellan den israeliska och iranska underrättelsetjänsten. Med små steg kommer han allt närmare ett hederligt liv och får bättre och bättre kontakt med sin lillebror.
Sammy Jeridi har gjort det igen! Han är helt enkelt en brilliant författare! Det finns ju en förklaring till att han vann Storytel awards i kategorin spänning 2023. Precis som i de andra böckerna finns en otroligt spännande grundhistoria, som sedan sprider ut sej i ett gäng parallella historier som är minst lika spännande. Det är fortfarande både brutalt och blodigt, men samtidigt en berörande berättelse om kärleken till familjen.
Nu ser jag ännu mer fram emot nästa bok och jag gillar att han tänker avsluta serien istället för att fortsätta i all oändlighet. Även om det kommer att bli lite tomt… Har ni inte läst böckerna så måste ni faktiskt göra det!
Jag har läst en bok förut av Karin Brunk Holmqvist, ”Kvinnan med bysten” tror jag att den hette. Den gillade jag, den här däremot tycker jag var lite sisådär…
Nuckorna på hörnet är i folkmun namnet på den gamla lärarinnebostaden i Löderup på Österlen. Där bor Elsa med hunden Bjäfseman och väninnan Inga-Märta som granne. Lugnet störs när en ny granne flyttar in. Han har knappt anlänt innan det för första gången på länge blir inbrott i byn. Det måste vara något skumt med honom och Elsa tänker klura ut vad det är. När hon börjar spionera upptäcker hon att han gömmer en skattkarta i källaren och äger en pistol. Hon ska avslöja honom – om det så är det sista hon gör.
Det är uppfriskande att läsa om lite äldre människor och boken är skriven med stor värme. Samtidigt känns det lite avslaget och i långsammaste laget. Dessutom tycker jag inte om omslaget. Men det är gullig liten historia och där finns både en intrig, missförstånd, vänskap och kärlek. Men den räcker inte riktigt fram på något sätt, även om jag inte kan sätta fingret på vad som fattas.
Fyra helt olika böcker. De två första rekommenderar jag varmt, den tredje beordrar jag er att läsa. Ja, inte bara den, utan hela serien förstås! Ghettoserien kan vara något av det bästa som skrivits i Sverige, enligt mej alltså. Marsstrandserien ser jag fram emot att läsa mer av, det är sådär lagom romantiskt och med lite svensk historia. Me like!
Vi hade planerat för shoppingtur på Gekås i Ullared på måndagen, men det blev lite mer än så… en akut shoppingtur, den planerade och ytterligare en som inte var för att shoppa…
Vi var ju i Falkenberg när vi fick ta en akut tur till Ullared för att köpa regnkläder. På 90 minuter lyckades vi både hitta det vi sökte och äta lunch, bra jobbat va!
På måndagen vaknade vi på Engelsons parkering och ekiperade oss med friluftskläder, innan vi körde den korta biten till Ullared igen. Den här gången för att göra årets inköp av deo, badskum, tvål och lite annat som är bättre pris här än hemma. Inköpslistan var inte så lång, vi måste ju tänka på lastvikten i bilen. Ändå gick vi runt i drygt 6 timmar!
Meningen var att vi skulle filma lite också, vi vet att många är nyfikna på särskilt campingavdelningen. Men vi orkade inte! Vi tog oss till Gekås Camping- och stugby istället och sköt upp filmandet till dagen efter.
Eftersom vårt uppdrag just nu är att kolla in campingar och ställplatser, var det bara att snöra på sej skorna igen och upptäcka området. Med regnet hängande i luften får man passa på så fort vädret tillåter. Å mycket riktigt kom ett skyfall med både regn, hagel och hård blåst. Men då satt vi tack o lov och åt i bistron.
Trötta men hyfsat nöjda stuvade vi undan våra inköp och somnade ovaggade. Mina öronproppar är välanvända, med dem får jag den sömn jag behöver. Utan dem hade jag nog inte sovit en blund.
Efter en snabb frukost körde vi tillbaka till Gekås, för tredje gången och tredje dagen i rad. Vi filmade det vi skulle och köpte mat, det finns ju också där. Sen blev det sushilunch innan vi drog vidare.
Nu hade vi bokat in oss två dagar på en liten camping i Småland där vi skulle stå och jobba. Trodde vi…
Efter att vi blev med husbil har vi gjort ganska många recept på maträtter som som funkar i små utrymmen, det är en utmaning faktiskt – särskilt som vi fortfarande inte har någon grill. Små kök finns ju inte bara i husbilar, utan även i husvagn, båt och små lägenheter 🙂
Första helgen vi var ute hade vi fixat det mesta i förväg. Vi tog med matlådor med färdig sallad, hade en bunke med falsk potatissallad (som är något av det godaste jag vet) och rostbiff och hade med oss ingredienser så vi kunde göra en sommartallrik. Så kan man såklart göra, men kanske inte för en längre resa eller om man vill äta varm mat.
Även om vi är ute på vägarna vill vi äta ”bra” mat och håller vår planering med vegetariska måndagar, fisk/skaldjur på tisdagar, något lite extra på helgen och sedan en mix av fågel, fisk och mittemellan resten av veckan. Allt ska vara lättlagat och gå hyfsat snabbt att laga, det är så vi vill ha det. Särskilt på sommaren 🙂
Matmuffinsen gör vi hemma, fryser in och tar med – men de går att göra i en Omnia. Om ni gillar camping och inte har testat en Omnia så har ni missat nåt. Det ser ut som en sockerkakasform med lock, och fungerar ungefär som en ugn. Godaste pizzarullen görs i en sån, sååå gott!
Vi har börjat filma maten som vi gör i husbilen, filmerna hittar ni på vår youtubekanal Jikitas på äventyr. Prenumerera gärna, vem gillar inte matfilmer lixom. Fler recept med husbil-, husvagn och campingmat hittar ni HÄR.
Vi kör runt i Sverige just nu, vi vet inte riktigt vart vi ska – dit solen skiner förmodligen. Ser ni oss får ni gärna säga hej, bilen har ett stort klistermärke med ”Jikitas på äventyr” baktill, ni kan inte missa oss 🙂
Efter två effektiva dagar tog vi oss till Vallarna i Falkenberg. Men först blev det en akut inköpsresa till Ullared för att köpa regnjacka. Vi hade nämligen ingen lust att se utomhusteater i ösregn utan att vara klädda för det.
Ovädret skulle alltså fortsätta och även bli värre. Att sitta ute i ösregn i över två timmar och se teater var inte särskilt lockande. Vi behövde bättre kläder. Engelson ligger nära Vallarna i Falkenberg, men har stängt på söndagar. Så det fick bli en akut inköpsresa till Ullared. Där är tack o lov alltid öppet.
Jag hittade en perfekt regnjacka med teddyfoder för bara 299 kr, som jag köpte direkt. Tyvärr fanns inte motsvarande som passade Martin. Det är inte lätt att hitta kläder när man är 2 meter lång. Men vi köpte såna där plastrockar som brukar säljas på festivaler. Det fick duga så länge.
Så åkte vi tillbaka till Vallarna och väntade in kvällens premiär. Den här gången skulle vi inte filma eller intervjua, bara fota och recensera. Vädret var ok, t.o.m. en och annan solstråle. Vi klarade nästan hela första akten och pausen, sen körde det igång. Nästan hela andra akten vräkte regnet ner. Min jacka var jättebra, men den slutade strax ovanför knäna och snart rann det vatten längs benen ner i skorna.
Föreställningen ”Skrot, hopp och kärlek” var helt suverän. Nog det bästa jag sett i buskisväg. Men vädret hade mer att önska… vi blev dyngsura. När vi kom tillbaka till bilen, som vi smart nog parkerat två minuter bort, slet vi av oss alla blöta kläder och bytte till torra. Vi körde den korta biten till Engelsons parkering och började jobba.
Martin fixade alla bilder, medan jag skrev texten. Snart hade vi fått ihop en recension och kunde publicera den direkt. Dagen efter fanns våra ord i reklamen om förställningen. Vårt jobb blir alltså synligt rätt fort efter att vi gjort det. En skön bekräftelse. Den här gången var det lätt, men ibland är det knepigt att få ihop orden.
Engelson har en ställplats där man som kund får sova gratis över natten. De öppnar 7.30, då var vi i butiken och fick äntligen tag på ordentliga regnkläder till Martin plus friluftskläder till oss båda. Så nu ska vi nog hålla oss både varma och torra så länge vi lever.
Jag är verkligen inte gjord för dåligt väder eller kyla, men har efter 53 år insett att jag åtminstone kan ha bättre kläder för att stå ut lite bättre. Numera finns det ju faktiskt snygga regnkläder 🙂
Jag har skrivit massor med texter om att vara Viktväktare på resa, men inte så mycket om att vara Viktväktare hemma på semestern. Många av oss tillbringar hela vår ledighet hemma eller någonstans i Sverige. Här kommer lite tips på hur man kan tänka för att inte spåra ur totalt 🙂
Jag har levt med viktväktarnas slogan ”Man kan äta allt, men inte alltid” de senaste 20 åren och just de små orden betyder faktiskt en hel del och har hjälpt mej massor. Sen har jag även lagt till ”Bara för att det finns där, måste man ju inte äta det”. För det är ju lite så vi som har, eller har haft en övervikt fungerar, finns något ätbart framför oss så äter vi det. Å det var den tanken jag var tvungen att ändra på. Man kan låta saker vara, faktiskt 🙂
Precis som med helger, jul och påsk så måste man fundera på innebörden av ordet ”semester” och hur lång man gör den perioden. Är semestern fyra veckor men man räknar hela sommaren och kanske alla sommarmånaderna så kan det bli allt mellan 4 och 12 veckor… att släppa taget helt i 12 veckor är kanske att ta i… men helt ok om man bestämt sej för det. För här kommer nämligen nästa grej att ta ställning: Vill man fortsätta att gå ner i vikt, stå still eller är det ok att gå upp? Alla är ok, så länge man har en plan.
Alltså: bestäm hur lång just din semester är och om det ska bli minus, +/- eller plus på vågen. Det är första steget.
Semester är inte synonymt med ”släppa taget om precis allt”, även om man kan tycka det. Om man tycker det och tänker så, då kan man räkna med ett stort plus! Och det är som sagt ok, om man har det som plan. För mej är ordet semester förknippat med mer tid, möjligheter, vila och en massa annat.
Jag tror att det är viktigt att fundera över vad hälsa betyder för oss och att inte se det som en uppoffring att ta hand om sej. Att se möjligheterna istället för hindren. Att inte tänka ”jag måste”, utan ”jag vill”. Jag vill må bra. Jag vill få en bättre hälsa. Det känns bättre än: jag måste göra si eller jag måste göra så. En del känner sej egoistiska när de avsätter tid för sej själva och sin hälsa, glöm den tanken direkt!
Har man bestämt sej för att fortsätta neråt på vågen även på semestern så fortsätter man alltså bara framåt. Hur lätt är det då när grannarna bjuder in till grillkväll? Eller det är 30 grader varmt och man bara vill leva på glass? Jag antar att det inte bjuds på grillkväll varje dag? Å glassväder är det ju inte heller varje dag… Utnyttja dagarna mellan!
Jag brukar säga 10/90. Om man sköter sej 90% av tiden så kan man göra lite som man vill de där andra 10%. Det är DU som bestämmer vad DU ska stoppa i munnen, gör det då! En grillkväll kan faktiskt se helt ok ut även ur viktväktarsynpunkt, erbjud dej att ta med ett tillbehör som du kan äta obegränsat av tex en härlig sallad, grillspett eller grönsaker. HÄR finns massor med tips.
Jag tänker hellre hälsa än vikt. Gör man hälsosamma val, brukar lixom vikten komma på köpet.
Just maten vid grillen är det oftast inget problem med, det finns massor med gott som nästan inte innehåller några Points alls – men det kanske är det flytande dom är problemet… ett glas vin en fin sommarkväll kan ju vara gott. Drick det då! Men varva med vatten och som sagt; kanske inte varje kväll – spara det till helgen. Gör en bål på Sprite Light, vin och frukt – så är det ok att ta fler glas utan att det egentligen blir fler Points/kalorier. Men det viktigaste är att verkligen smaka på det man äter och dricker, njut av smakerna – vi har en tendens att bara äta och dricka och knappt ens notera vad vi stoppar i matluckan. Det där att ”vara närvarande i nuet” är inte så dumt 🙂
Semester för mej handlar om att man har mer tid, särskilt för vila. Försök att få ordentligt med sömn och återhämtning, detta är faktiskt väldigt viktigt för vikten. Viktigare än många tror. Ta en tupplur, lägg er tidigare, försök att få 7-8 timmar sömn per dygn. Kroppen kommer att tacka er. Mer tid gör också att man har utrymme för motion, eller träning om man så vill. Långa härliga promenader. Besöker man en ny plats är det väl alldeles perfekt att utforska den med fötterna! Börja och avsluta dagen med en promenad, den behöver inte vara lång – den behöver bara bli av.
Visste ni att promenader är magiska? Forskare säger att om man går en rask promenad på 30 minuter om dagen så lever man i genomsnitt fem år längre. Det låter ju bra! Men en promenad skyddar även mot infektion, gör oss gladare, friskare, stärker hjärtat, hjärnan och skelettet, stabiliserar blodsockret (minskar alltså sug), gör oss piggare, slankare och en massa annat. Så dra med partnern, familjen och vännerna på en magisk promenad. Andra brukar välkomna initiativet, även om de inte vågar initiera det själva, och följer glatt med. Låt säga att ni faktiskt tar den där promenaden, morgon och kväll, då har ni faktiskt gått ihop tillräckligt för att jobba bort ett par glas vin på helgen och kan dricka dem med gott samvete. Eller den där glassen som bara råkade slinka ner…
Alltså: utnyttja den lediga tiden till promenader. Ensam eller tillsammans med andra, promenader är magiska!
Är man hemma är det mesta enklare, man bestämmer själv vad som ska köpas hem och man kan ju bra äta av det som finns hemma. Är man däremot borta, bor på hotell eller hos vänner kan det vara knepigare. Bor man sällan på hotell skulle jag säga att man får välja på två alternativ: Strunta i allt och räkna med plus eller försöka vara ”duktig” och i bästa fall gå ner i vikt eller stå still. Valet beror mycket på om man bor ofta eller sällan på hotell.
Hos vänner kan det vara knepigare, men precis som med grillkvällarna kan man erbjuda sej att hjälpa till med maten och på så sätt fixa smarta alternativ. När vi gör så brukar våra grejer bli uppätna först. Folk vill nämligen försöka äta nyttigt men vet inte riktigt var de ska börja. Genom att erbjuda ett nyttigare alternativ till tex potatissalladen, kanske du tom visar vägen för andra till en ”smalare” väg och blir deras förebild 🙂
Många frågar om sug, det där när glassuget slår till – vad gör man? Jag äter det jag är sugen på, oavsett om det är choklad eller glass. Oftast blir man nämligen inte nöjd förrän man får det man är sugen på, MEN jag äter inte lika mycket eller lika stor bit som förr. Det kan räcka med en ruta choklad eller lite chokladsås på frukt. Jag delar upp veckobonusen på alla veckans dagar under sommaren, så har jag att äta av när det behövs.
Glass finns det en mängd olika varianter om man har möjlighet att välja. Men ibland har man bara tillgång till kiosken, HÄR är alla glassar i glassboxen. Är man däremot hemma så kan man tex göra glass på yoghurt eller banan, jättegott och himla bra alternativ. Gillar man isglass är det enkelt att göra saft på funlight och frysa in.
Det här blev långt, men för att sammanfatta kan man enkelt säga:
*Bestäm hur lång semestern ska vara
*Bestäm om planen är att gå ner, upp eller stå still
*Ta en extra promenad eller två
*Vila
*Erbjud dej att ta med något till grillkvällen
*Hitta alternativ när du blir sugen och ha dem redo!
Och går allt åt skogen, så var inte för hård mot dej själv. Stryk ett streck och kör vidare bara. Och om du är en av dem som inte tänker bry dej ett skvatt i sommar, bestäm ett datum när du ska köra igång igen – annars kan sommaren bli vääääldigt lång och då är det svårt att komma upp på banan igen.
Efter en dryg vecka på Öland åkte vi över bron och drog åt handbromsen på Ölandskajen utanför Turistbyrån i Kalmar. Det är tredje sommaren vi står här och vi trivs så otroligt bra.
För att få plats på ställplatsen vid Ölandskajen måste man vara där tidigt. Sista natten på Öland spenderas därför på Arontorp för att ha nära till bron och Kalmar. Så vi kom fram vid 8.30 och fick en plats nästan direkt och pustade ut. Vi hade nämligen ingen Plan B om vi inte hade fått det…
Väl på plats kunde vi installera oss för de kommande två dygnen, som vi skulle stå där. Det blev lite jobb, en tur till Coop och lunch. Sen gick vi den korta biten till Sveriges Radio och P4-redaktionen. Där skulle vi träffa Maria som ringer upp mej lite då och då. Hon ringde någon dag tidigare och ville prata om ovädret som vi hamnade mitt i under natten till onsdagen. Eftersom vi skulle till Kalmar bjöds vi in för att hälsa på. Vi fick kolla in redaktionen och känna lite på spakarna i radiostudion som Radio Kalmar sänder ifrån. Så himla kul!
Dagen efter var det fullt program. Vi började dagen på Kalmar Slott för att titta på nya utställningen där. Jag kan nästan inget om konst, men Monet gillar jag och på slottet visas just nu utställningen ”Monet & Friends” som är helt otrolig. Det är ett rörligt bildspel som visas på golvet, i taket och på väggarna, som ackompanjeras av klassisk musik. Det är helt otroligt! Man blir nästan som hypnotiserad. Hela filmslingan är 49 minuter och vi satt som ljus varenda minut. Jag hade kunnat sitta där hela dagen!
Titta gärna på vår film från premiären
Men det kunde vi ju inte för vi var ju i Kalmar av en anledning. Det var dax att ta oss till Krusenstiernska teatern för att intervjua ensemblen till ”Pappor på prov” och bevaka premiären. Klockan 17 fick vi 20 minuter på oss att prata med Edward af Sillén, Thomas Petterson, Tobias Persson, Anki Albertsson och Anna-Karin Palmgren. Jag trodde att Sussie Eriksson skulle vara med och hade lagt upp intervju runt henne, men det skulle hon inte… så fick jag tänka fort och göra om allt. Ni kan se här brevid hur jag lyckades…
Kvällen blev så otroligt härlig. Vädret var perfekt, föreställningen rolig och vi träffade en massa härliga människor. När vi gick hem genom den gamla delen av Kalmar var allt så otroligt mysigt. Just gamla delen är min favorit, där är så fint med husen, kullerstensgatorna och alla blommor. När vi kom förbi slottet sken månen över slottet och speglade sej fint i vattnet. Så det blev såklart en miljon bilder… haha, asså vi är hopplösa 🙂
Två dagar går fort, så morgonen efter var det dax att packa ihop och åka vidare. Det blev en liten åktur tvärs över hela landet och stopp i Halland. To be continued, som det brukar heta…
