Jag får ofta frågan om vilka mina favoriträtter är. Det är ju jättesvårt att svara på, men jag ska ändå spalta upp några av mina favoriter i olika kategorier. Ni får även Martins fem-i-topp längst ner.
Skulle ni fråga vad jag skulle äta om jag bara fick äta en enda rätt resten av mitt liv, så skulle svaret nog vara taco – det är ju så himla gott! Och går dessutom att variera 🙂
Här är iaf min fem-i-topp när det gäller vegetariskt, fisk/skaldjur, kyckling och kött. Det mesta funkar i matlådan, fler recept till matlådor hittar ni HÄR och HÄR. Här finns mer Vegetariskt, Fisk, Skaldjur, Kyckling, Kött och Sött.
Nu är de allra flesta tillbaka på jobbet efter semestern, ni också kanske? Skolorna börjar inom kort och höstens aktiviteter startar upp. Är ni beredda för detta?
Höst betyder nystart/omstart för många när det gäller framförallt vikten. Då kan det vara smart att titta tillbaka på tidigare viktresor, se vad som gick bra resp dåligt då och lära av det till den här gången. Ni hittar mina bästa tips HÄR.
För mej är planering viktigt. Vi har alltid färdiga matlådor i frysen till lunch, så man slipper fundera på den saken. Lunch ska gå snabbt och vara enkelt, vad är då bättre än en färdig matlåda? Tips på 70 olika rätter som passar i matlådan, hittar du HÄR.
Så lägg ner några minuter på att planera och fundera, så sparar du tid i längden 🙂
Den här veckan är riktigt god och allt passar faktiskt i matlådan, så passa på att laga lite extra när ni ändå håller på. Vi har lagat en massa nya rätter under sommaren, jag skriver recept för glatta livet. Ha koll på Du i Fokus, för en massa goda nyheter.
Ha nu en riktigt fin vecka och ta hand om er som ni skulle gjort med er bästa vän 🙂
Jag gillar att plöja bokserier och samlar gärna på mej några delar, istället för att läsa en i taget och sedan vänta tills nästa kommer. Under sommaren har jag läst två serier, båda spännande som sjutton; Strindbergdeckarna och Amanda Paller.
Jag vet inte vad ni tycker, men 3-4 böcker är ganska lagom för en serie och då ska den vara slut – inte finnas någon tråd kvar att spinna vidare på. Om det inte är Bridgerton, för den kan de få göra hur många som helst av. Det finns såklart även andra undantag, men 3-4 är lagom, tycker jag 🙂
Jag läser mest när vi är ute med husbilen och nu har jag laddat bokhyllan där med lite nya böcker och bokserier bla Läckberg och Fexeus. Längtar tills jag får sätta tänderna i dem.
Första boken i serien, Stormvakt, kom 2020, sedan kom Isbrytare och Skuggvakt med ett års mellanrum. De tre delarna följer varandra och ska absolut läsas i ordning.
Det handlar om den före detta finansmannen August Strindberg och polisen Maria Martinsson och kretsar kring Hovenäset som är i klass med den engelska byn Midsumer – här mördas minsann folk både till höger och vänster.
Allt börjar med att August flyttar till Hovenäset samma dag som den omtyckta läraren Agnes försvinner. Polisen, med Maria Martinsson i spetsen, söker efter Agnes och August blir inblandad i utredningen. Samtidigt har Maria ett stort problem i sitt privatliv som hon gör allt för att dölja. Här finns många personer, med många hemligheter kan man väl säga.
I den andra delen är det vintern. August butik, Strindbergs Second hand, går strålande och han är dessutom nyförälskad. Men någon bränner ner hans sjöbod och en mörk historia nystas snart upp. Maria Martinsson tar sig an utredningen som snabbt utvidgas till att även omfatta ett mord.
I den avslutande delen är det sommar och August har dragit i gång en stor baktävling på Hovenäset. En dag hittas en man hängd i ett hopptorn vid badplatsen och dödsfallet väcker misstankar hos polisen. Det ser inte ut som ett självmord och man vet inte vem mannen är. Utredningen leder dem bakåt i tiden till sommaren 1989 då Lydia Broman hittades mördad och styckad i sitt hem.
Alla tre delar hänger ihop och rör sig över nästan ett år. Kristina Ohlsons väver skickligt ihop en väv av intriger, personliga berättelser, hemligheter och en skvätt kärlek för att krydda allt ordentligt. Så otroligt härliga böcker, som passar bra att läsa när det regnar på tvären.
Här snackar vi en kvinnlig version av Sammy Jeridis Ghettokungen!
I början av serien är Amanda nykläckt polis. Hon har valt yrket av ett väldigt personligt skäl: systerns självmord. Hon har gett sej den på att hitta dem som drev systern ner i skiten och de ska få betala. Två män ligger överst på listan: en kriminell och en polis. Hon är beredd att offra allt och det gör hon också.
Adnan har just avtjänat ett straff för grovt narkotikabrott. Nu måste han skaffa stålar snabbt för att betala sina skulder. Adnan ska sedan följa med i alla böcker, samt hans lillebror Samir. Magnus är kriminalkommissarie och balanserar på lagens gränser i sin jakt att sätta dit buset. Han är svag för kvinnor och har psykopatiska drag. Hans fru Pia arbetar som åklagare och har även hon en avgörande roll i de första böckerna.
Det är en rätt lång väg som Amanda behöver gå för att få fram hela sanningen. Hon utsätter sej för både farliga och moraliskt tveksamma situationer. Det märks att författaren själv har arbetat som polis i utsatta områden, men känns samtidigt fruktansvärt att det faktiskt finns en verklighet i detta. Det är så bra! Å så spännande! Men så himla obehagligt!
Det handlar om kvinnomisshandel, droger, korruption, hämnd och en massa annat – men så finns här även kärleken till familjen. Familjen som man gör allt för.
Två otroligt bra bokserier, som jag absolut tycker att ni ska läsa. Böka ner er ordentligt i en bekväm fåtölj eller soffa, dra en mjuk filt över benen och fixa en god kopp te – sen öppnar ni boken och bara njuter. Av mord och läskigheter 🙂
Jag har väntat sedan i början av maj, då sa man att det skulle bli operation inom sex veckor… så blev det inte… men nu har jag äntligen fått operationstid. Snart vet vi hur jag egentligen mår…
Det är alltså tre månader sedan jag berätta för er att jag eventuellt har cancer i livmodern. Men man kan inte veta säkert förrän man tagit ett prov, och det provet kan man inte ta eftersom livmodertappen vuxit igen. Nu har jag till slut fått den där tiden, nästa onsdag är det dax.
Det jag vet är att jag har förtjockade slemhinnor och jag ska inte ha några alls, eftersom de brändes bort för några år sedan. Tjocka slemhinnor är ett av tecknen på cancer, dessutom har jag cancermarkörer i blodet och stor ärftlighet. Därför går jag på täta kontroller och min livmoder ska tas bort. Att den ska bort bestämdes där i maj. Men först måste man alltså öppna livmodertappen och ta det där provet, för att sedan bestämma hur man ska ta bort livmodern och hur snabbt detta måste göras.
Är det ingen cancer kan man bara ta bort den, när som helst. Är det cancer så måste den tas bort med försiktighet och mer akut. Jag hade ju önskat att detta kunde göras under en och samma operation, men det går alltså inte.
Många frågar om jag är orolig. Det är jag faktiskt inte. Jag tror att det är cancer, men i tidigt stadie och går att ta bort med enbart operation. Jag mår inte dåligt, har bara lite ont i magen, har gått upp i vikt och är trött. På onsdag vet vi mer…
Jag måste nog förklara bättre vad husbilslivet betyder för mej och för oss. Jag menar verkligen ”Hemma bra men borta bäst”, men många verkar inte förstå att det faktiskt är så. På riktigt.
Det var länge sedan jag trivdes i mitt hus, där jag bott sedan 1992. Från början älskade jag att fixa inne i huset och framförallt att fixa utomhus: att rensa ogräs, plantera och skörda. Men sen fick jag ont i kroppen och särskilt i ryggen. Jag höjde upp rabatterna för att kunna ta hand om dem och det funkade ett tag, men sen var det inte roligt längre. Att få ont så fort man gör något frestar på.
Ett hus och en trädgård kräver så mycket, särskilt ett gammalt hus. Mitt är från 1965. En fastighet behöver tas om hand på alla sätt, det ska målas, renoveras och underhållas både på in- och utsida. Trädgården ska skötas, vi har inte så mycket egen gräsmatta kvar, men en stor allmänning som nästan bara jag klipper och en häck som går runt hela vår baksida. Jag orkar inte längre. Min fibromyalgi är knepig som den är, utan gräs- och häckvård. Och jag är inte intresserad längre. Enkelt sagt; jag avskyr numera allt som har med trädgården att göra. Då har jag inte ens tagit upp snöskottningen…
I husbilen är allt så mycket enklare. Städningen tar högst 10 minuter, 15 om vi behöver städa mer noga. Vi har ingen gräsmatta som ska klippas, ingen snö att skotta och skulle vi behöva göra något åt husbilen får en verkstad fixa det. Ingen trädgård, ingen häck eller gräsmatta, ingen fasad som ska målas. Ljuvligt!
Vi var alltså borta i sex veckor på den senaste resan och jag längtade inte hem en enda sekund. Så ni som skriver att det nog är skönt att komma hem ändå… ni har så fel. Ni har inte alls läst vad jag skrivit i mina tidigare inlägg. JAG VILL INTE VARA HEMMA! Dagarna innan hemresa har vi ångest, total ångest. Å så är det även om vi är på resa utomlands, vi vill inte åka hem. Det är för många måsten och krav. Vi vill inte vara hemma!
Nu är ju även husbilen ”hemma” på sitt sätt och tanken är ju att den ska bli vårt enda hem. Ni kan inte fatta hur mycket vi längtar tills vi kan sälja huset och bara bo i bilen. Det är några saker som måste falla på plats först, men vi har sålt av våra saker sedan länge och planerar för fullt för ett liv på heltid i husbilen. Vår dröm är numera en plan och den är på god väg att realiseras. Snart så!
Planen från början var att magasinera de få saker som vi vill ha kvar, men nu har vi tänkt om. Vi kommer att lämna Stockholm och hitta en del i ett hus eller en stuga alt lägenhet att hyra. I Skåne! Vi kommer alltså att lämna Stockholm. På så sätt har vi en adress och vi slipper vintern även om vi måste vara hemma då (tanken är ju att åka söderut under vinterhalvåret).
Inte köpa alltså, utan hyra. Jag vill aldrig mer äga en bostad med alla krav som det för med sej. Att hyra en mindre lägenhet kostar ungefär lika mycket som att hyra ett magasin, och då har vi en adress och någonstans att sova om det skulle behövas. Man vet ju inte, bilen kan gå sönder, vi kan behöva längre läkarvård osv.
Vi älskar vårt husbilsliv. Vi sover bättre, vi fungerar bättre, vi mår bättre – allt är bättre! Nu ska det bara bli så på heltid också, men tills dess åker vi iväg så fort vi kan och så länge vi har möjlighet. Hemma trivs vi inte alls, vi vill inte vara där. Hemma är inte ens bra… borta är bäst! Jag vet inte om jag kan säga det tydligare.
Vi var bara hemma i fyra dagar innan vi åkte iväg med husbilen igen. Den här gången skulle vi inte så långt, bara ett par mil bort. Ställplatsen på Långholmen var målet, det var nämligen dax att bevaka Pride i Stockholm.
Pride är ett av de roligaste och viktigaste evenemangen som vi har äran att bevaka. Både jag och Martin är hetero, men vi har många vänner som är gay och som får utstå både hat och hot. Vilket är fullkomligt oacceptabelt såklart. För oss är det viktigt att engagera oss och visa att alla ska få vara den de är och älska den man vill.
Dessutom är Pride så otroligt mycket glädje och kärlek. Att tillbringa 4 dagar i Prideparken och många timmar med ekipagen i paraden är en ren fröjd. Men det är mycket jobb. Det finns så mycket att berätta, så jag tar det helt enkelt från början.
Allt började egentligen redan på onsdagen, med invigningen på Östermalms IP, den sk Pridepark. Där hade Alexander Erwik sin numera traditionella invigning med gräddan av artister och personligheter. VI var inbjudna att bevaka eventet. Det betyder att Martin fotar Röda Mattan och jag filmar. Jag brukar även prata med gästerna, men för att inte få alldeles för mycket material så bestämde vi redan från början att vi skulle göra ett sk ”svep” över hela veckan med bara musik och korta klipp.
Vädret har ju inte varit toppen senaste tiden, så det har varit lite nervöst. Våra kameror är inte riktigt anpassade för regn, så det var bara att hålla tummarna och hoppas på det bäst. Å lagom till invigningen skingrade sej faktiskt molnen och det blev en fantastisk kväll. Som sagt; många av våra vänner är öppet gay och många av dem träffade vi på invigningen. Den ena mer piffad än den andra… jag såg rätt grå ut i jämförelse 🙂
På torsdagen åkte vi in och ställde bilen på ställplatsen på Långholmen, för att få närmare till allt. Så otroligt lyxigt att bli citybor för några dagar, men dyrt! Det är inte gratis att stå på en ställplats, särskilt inte i Stockholm. Men men, mysigt och enkelt. Å många hade gjort som vi! Vi var inte ensamma om att ha Pride som mål för vistelsen.
Martin jobbade på som vanligt på dagarna, men när arbetsdagen var slut åkte vi till Prideparken på Östermalm. På torsdagen var det Schlagerkväll, som inleddes av Opera med Rickard Söderberg och några av hans kollegor. Tyvärr var det väldigt dåligt organiserat, så vi stod i kö när vi borde fotat… pressen (journalister och fotografer) måste nämligen gå in på samma ställe som publiken istf en anpassad ingång som det brukar vara. Så vi var rätt många frustrerade journalister och fotografer som inte kunde göra vårt jobb, vi hade ju ingen aning om att kön skulle vara så lång och ta 45 minuter att komma igenom. Alltså missade vi hela operagrejen, men fick iaf vara med på schlagerbiten.
På fredagen fortsatte Pride i parken som tidigare, vi valde dock att vara med på NK´s första Pride AW istället. Regnet vräkte ner, så det var rätt skönt att vara inomhus och dessutom var vi gäster och jobbade nästan ingenting. Jo, någon liten bild och filmsnutt blev det såklart – men inte mer än så faktiskt. Det blev en riktigt härlig kväll med många roliga återseenden.
Shirley och Nanne plus några andra stod för underhållningen och vi andra (ett par hundra gäster) höjde temperaturen i lokalen rejält. Efteråt var vi lite hungriga, så vi tog en liten datenight med middag på stan innan vi gick tillbaka till bilen.
För att orka lördagens jobb var vi rätt tidigt i säng och planerade allt minutiöst. Vi visste att det skulle bli rätt varmt, att vi skulle stå upp konstant i 4-5 timmar, inte ha möjlighet till vare sej toabesök eller matpaus. Så de bekväma skorna åkte på, vi packade ner äggmackor och dryck i varsin ryggsäck, lånade toan på ett café så sent som möjligt och ställde oss sedan där vi brukar stå. Med fototillstånd får man röra sej fritt och kan hitta sin perfekta plats.
Strax efter 13 invigdes årets Prideparade av bla Rickard Söderberg, som stod precis ovanför huvudet på oss och presenterade alla 162 ekipage vart efter de passerade oss. Alla viktiga, men några extra viktiga. Det vi reagerade på i år var att det inte var lika många i fantasifulla kläder, som det brukar vara. Det är ju dem som är roligast att fota.
Jag vet inte hur många bekanta som passerade och hur många kramar det blev under dagen, men det blev mååånga. Detta måste vara den finaste dagen på året, alla är glada och kärleksfulla. I år fanns det dock en lite högre hotbild och nog tänkte jag på den – men den får inte stoppa oss! Jag var vaksam och hade ögonen med mej, men tack o lov hände ingenting den här gången heller.
Många härliga bilder blev det, här är ett urval:
Efter paraden gick vi tillbaka till bilen för att vila fötterna en timma och ladda kamerorna. Sen var vi tillbaka för avslutningen i Prideparken. 25 000 steg fick vi ihop innan vi somnade ovaggade och allt var slut. Fyra dagar går snabbt när man har kul och det har vi verkligen haft.
Jag vet att många inte förstår nyttan och nödvändigheten med Pride, men evenemanget är fortfarande livsviktigt. Vi skriver 2023 och tycker att vi är moderna människor. Varför blev då min väninna hotad på vägen hem från paraden? Varför blev en annan kvinna spottad på och kallade äcklig, när hon åkte tunnelbana från Prideparken? Varför vågade andra vänner inte gå i paraden? 2023.
Vi som heterosexuella kan aldrig förstå hur mycket våra vänner får utstå. Vi kan aldrig förstå hur viktigt detta är. Men tänk om det var vår dotter eller son som utsattes. Känns det inte fortfarande viktigt då ?
Det enda negativa jag har att säga om årets Pride var att det inte syntes jättemycket att det var jubileum. De 25 åren borde firats mycket större. Och att man efter 25 år borde lärt sej att ta hand om media, vi som bevakar kalaset. Vi kan inte stå i kö i flera timmar för att göra ett jobb, det funkar helt enkelt inte. Gör om gör rätt så ses vi nästa år igen 🙂
Det kommer en film från veckan på vår youtube-kanal, senast imorrn. Missa inte den och prenumerera gärna på vår kanal, så hjälper ni oss att göra fler filmer.
Det är augusti och kräftskivorna är här! Gillar ni kräftor? Det gör jag! Jag är galen i skaldjur och just kräftor och räkor hör till favoriterna, men även krabba och hummer förstås. På Smögen frossade vi i räkor, så himla gott!
Vi har kommit hem igen, så nu ska vi äta kräftor med en massa goda tillbehör! HÄR finns tips på gott att ha till kräftorna. En traditionell västerbottenpaj brukar ligga på runt 150 Points, vår är på 22 för en hel paj. Bra va! Då kan man tom ta flera bitar 🙂
Sommaren i husbilen har varit helt fantastisk! Vi har haft så otroligt roligt, sett så mycket intressanta och fina platser och träffat så många härliga människor. OCH vi har vi har gjort några nya recept på vägen. Behöver ni tips på mat för små kök, som tex husbil/husvagn/båt så kan ni titta HÄR – mer kommer!
Vi har följt matsedlarna så gott vi kunnat, men mest är de faktiskt för er 🙂
Söndag: Grillat med potatiskaka (17 P för hela kakan)
Det är många favoriter den här veckan, bla laxsåsen, kycklingen, räkorna… ja, allt faktiskt. Mycket bra matlådemat, så passa på att fylla frysen!
Martin har börjat igen och nu kommer vi att vara hemma ett par veckor innan vi åker ut igen. Vi har ju förmånen att kunna jobba var vi än är, så vi är vart vi vill. Ni har väl inte missat att följa oss på youtube och se våra filmer som kommer ut längs vägen. På så sätt blir ni också en del av våra äventyr 🙂
Ha en fin vecka nu och ta hand om er själva på bästa sätt. För att ni är värda det helt enkelt!
Så var vi alltså hemma igen. Suck… husvakten har tagit hand om huset, som var städat och fint. Men ute…
Vår husvakt är såklart guld värd, men han är gammal och har aldrig hanterat en gräsklippare eller häcksax. Han passar huset, det är viktigast, han är inte vår trädgårdsmästare. På sex veckor händer det mycket i en trädgård. Särskilt när det först är jättevarmt och sen kommer en massa regn, som varvas med jättevarmt igen. Gräset var ungefär en halv meter långt och jättetjockt. Häcken hade växt en meter åt alla håll.
Vi kom hem vid 15-tiden på lördagen och körde igång direkt. Kantklipp och gräsklipp, det skulle behövas göra igen dagen efter – det gick inte att komma igenom allt gräs på samma runda. Här och där blev det stora tofsar kvar.
Här är före- och efterbilder. Ja, vi har en orm på altanen, den skrämmer bort fåglarna så vi slipper fågelskit på trallen. Vi har en på taket på husbilen också. Ett supertips om ni har problem med fåglar och fågelskit 🙂
Insidan och höjden på häcken togs också direkt, vi kämpade mot regnet som skulle komma på lördagkvällen och hålla i sej en vecka. Men det kom inte! Så på söndagen kunde vi ta även utsidan och lyckades otroligt nog jobba igenom hela trädgården OCH köra iväg skräpet. Så himla bra!
Men skräpet kunde stått kvar i garaget än… 7 proppfulla sopsäckar. Lilla bilen startade nämligen inte. Batteriet var helt dött. Men med starthjälp av min pappa fick vi igång den. Nu blir det nytt batteri och försäljning. Vi använder den för lite.
Medan vi röjde i trädgården gick tvättmaskinen för fullt. Snart var husbilen renbäddad och städad. Och packad. För nu är vi igen 🙂
Så var det dax att åka hem. Vi lämnade Västkusten och stod några dagar i Tidaholm. Där firade vi bla vår bröllopsdag, innan vi drog vidare till Motala. Tre härliga dagar vid vattnet fick avsluta vår sommarresa.
Det var verkligen inte med några muntra miner som vi vände av hemåt. Sex veckor på rull är en rätt lång tid, ändå var vi inte alls sugna på att åka hem. Hemma bra, men borta bäst som vi brukar säga.
De sista tre dagarna försökte vi suga ut det göttaste av husbilslivet och möjligheterna vi får med husbilen. Så det blev en ny sjötomt, den här gången i Motala. På ställplatsen vid Motala Segelklubb trivdes vi bra. Här står man med vatten på flera sidor om bilen, det finns härliga promenadstråk, ett jättefint utegym och en liten strand. Går man ett par hundra meter bort bjuds man på en alldeles galet fin solnedgång.
Vi kom hit på onsdagen, då var det fint väder – så jag kunde sitta ute och läsa större delen av dagen. Men på torsdagen däremot, så vräkte regnet ner stundtals, så då fick det bli jobb inne i bilen istället. Nu gällde det att förarbeta ett par veckor i förväg, eftersom vi ska bevaka Pride och kommer ha dåligt med tid att jobba vid datorn.
På fredagen blev det hyfsat fint igen och på lördagen låg vi tom på stranden en liten stund innan vi var tvugna att packa ihop oss och åka. Sommarresan var över, det var dax att åka hem. Hem till en djungel skulle det visa sej…
Som sista stopp på Västkusten tog vi en dag i Fjällbacka. En plats jag läst om och sett i filmer – klart jag var nyfiken 🙂
Fjällbacka är kanske mest känt för att Camilla Läckbergs böcker utspelar sej här, men här hade faktiskt Ingrid Bergman sitt sommarhus och hon står även som staty i hamnen. Och några scener ur Ronja Rövardotter spelades också in här – så nog finns det alla anledning till ett besök.
Nu var det slut med finvädret, så det var bara att svida om till regntåliga kläder och ge sej iväg på upptäcktsfärd. Bilen ställde vi på en stor parkering precis innan kyrkan. Där får man stå med husbilar ett dygn, alldeles gratis.
Vi började nere i hamnen, med ett besök på turistinformationen. Vi hade mailat lite frågor innan, men hade inte fått något svar. Kvinnan i informationen kände igen oss och trodde hon svarat på mailet… lite smått förvirrad och stressad gav hon oss iaf svar på några av våra frågor så vi kunde få ut mest möjliga av dagen.
Vi började på Ackes med varsin rejäl hamburgertallrik. Mätta och belåtna tog vi oss till början av naturstigen som går upp på berget med utsikt över hela Fjällbacka och avslutas i Kungsklyftan. Det blev en rejäl promenad! Väl uppe på toppen var utsikten fantastisk! Så värt att gå upp där och man ska göra precis så som vi blev tipsade om och börja promenaden bakom Coop, så man får det bästa sist.
Avslutningen i Kungsklyftan var en liten utmaning, man ska inte ha problem att gå. Vi fick klättra över stora stenar och balansera på mindre lösa stenar. Jätteroligt! Men rätt jobbigt också, vi var lite trötta efteråt – men nöjda.
Det fick bli en liten paus i hamnen, innan vi gick vidare. Fjällback är litet, men har en hel del att bjuda på. Nu var värdet inte jättekul och vi blev rätt trötta av promenaden, så vi såg inte så mycket mer än det jag redan beskrivit – men vi kommer absolut tillbaka. Det finns en karta med inspelningsplatser som jag vill kolla närmare på. Innan dess ska jag försöka se om filmerna om Morden i Fjällbacka och Ronja.
Fjällbacka var det sista vi fick se av Västkusten och som ni förstår så har vi ju bara skrapat lite på ytan. Smögen fick vi väl se hyfsat mycket av, men en dag vardera i Hunnebostrand och Fjällbacka är för lite såklart. Nu vet vi iaf att de har mycket att erbjuda och att vi måste komma tillbaka. Det får nog bli en helt egen resa bara till Västkusten, under lågsäsong – så vi kan utforska allt mer noga. Då måste vi även besöka Strömstad, som vi inte hann nu.
Sverige har verkligen så många fina platser. Jag tycker att vi ser så mycket hela tiden, ändå blir vi aldrig klara. Det där att köra söderut och besöka södra Europa får vänta lite till, vi har inte ens behovet av det än. Vi är långt ifrån färdiga med Sverige 🙂
Har ni någon favoritplats på Västkusten? Något vi bara måste se nästa gång?
Efter dagarna på Smögen fortsatte vi till Hunnebostrand, som vi inte heller hade någon koll på innan. Oj, så fint det var där!
Eftersom Martin har börjat jobba, kan vi bara ta åka sträckor på lunchen eller efter jobbet. Eftersom man oftast behöver lämna en camping eller ställplats vid 11-12, så är det smidigast att packa ihop efter hans morgonmöte och dra vidare.
Mellan Smögen och Hunnebostrand var det inte särskilt långt, bara någon halvtimma. Ställplatsen vi siktade på var rätt liten, så det var bra att vi var där tidigt. Det fanns bara en plats kvar när vi kom, den var sådär… men vi ställde oss där så länge och väntade på att någon kanske skulle åka. Och det gjorde det! Strax kunde vi flytta till en mycket bättre plats och installerade oss. Martin inne i vårt ”kontor” och jag utanför i min soffa med en bok. Solen sken, så det var bäst att passa på.
Efter jobbet gick vi på upptäcktsfärd. Ställplatsen är en bit från ”city”, ca 400 meter. Men allt är omringat av vatten, så vi kunde se båtar genom bilfönstret. Jag älskar platser vid vatten och vi har lyckats ha sjötomt nästan hela resan.
På vägen till den stora hamnen passerar man St Göransö, som har en jättefin promenadslinga. Den var vi såklart tvungna att kolla in, vi gillar ju att gå. Det stod inte hur lång slingan var, men kanske 2-3 km, och den var en liten utmaning här och där. Man fick gå över kala klippor och klättra upp på berghällar, kul! Sånt gillar vi! Jag tyckte att det liknande miljön på Blå Jungfrun lite grann, ungefär lika stort och en blandning av tät växtlighet och kala klippor.
När vi gått färdigt slingan var vi hungriga och siktade på restaurangerna i hamnen. Här finns flera stycken och i flera olika prisklasser. Det är såklart hummer som är grejen här, men då det inte var säsong fick det bli lite annat. Vi satte oss på Räkboden och beställde en fish n chips samt en fiskburgare och delade på bägge. Så himla gott! Åsså blev det glass till efterrätt också 🙂
Hunnebostrand är inte jättestort, men en dag är lite för lite för att hinna uppleva allt på riktigt. Så vi kommer med all säkerhet tillbaka. Ställplatsen var kanske inte jättemysig, men den funkar.
Har ni varit i Hunnebostrand? Kanske gått samma slinga på St Göransö som vi?
Snart augusti! Varför går sommaren och min favoritårstid så fort? Tänk om man kunde stoppa tiden när det är som bäst, då hade jag stannat den ungefär nu. Vår dröm om att bo i solen på vintern blir bara starkare och starkare och vi kommer ett steg närmare varje dag 🙂
Vi är på väg hem efter nästan sju veckor på rull. Vi har hittat massor med roliga saker att skriva om och träffat mängder med härliga människor på vägen. Några av er som följer bloggen faktiskt 🙂
Vi experimenterar med husbilsmat och fortsätter på den inslagna vägen med lite ”lättare” mat, lättlagat och sånt som passar matlådan till dagar man inte har lust att laga något. Nu börjar vi även fundera på matlådor igen, inför höstens (förmodligen) späckade schema.
Just nu testar vi massor med nya recept, håll koll på instagram @marlenerinda och på Du i Fokus – där recepten läggs in så fort vi hinner. Vi försöker ha en blandning av fågel, fisk och mittemellan och så lite sött också – precis som i mina veckomenyer.
Vi kom alltså till Smögen. En plats jag velat se i många år och inte visste något om. Östkusten och Öland är ju mer min grej.
Det är rätt häftigt att köra över bron till Smögen och se vattnet och alla öar. Vi visste att det bara fanns en ställplats för husbilar och att vi måste vara där tidigt för att få plats. Så vi körde tidigt från Kloster Marina där vi stod natten innan och var i Smögen redan strax efter 9 och kunde rätt enkelt knipa en bra plats.
För en gångs skull så sken solen, det har den gjort kanske 5 dagar under hela juli. Så när Martin slutade jobba tog vi våra kameror och gick vi runt och tittade. Vi hade blivit tipsade av våra husbilsgrannar om Ekelöfs restaurang, där skulle det finnas prisvärd och god mat. Så vi började med att lokalisera den. På vägen passerade vi bryggor, vatten, fina små hus och butiker. När vi hittat den började vi utforska stället.
Som sagt: vi visste inget om Smögen. Smögenbryggan? Vad var det? Det skulle snart visa sej vara en alldeles bedårande plats! Så mysigt att gå här, äta en glass och titta på båtarna. Och här fanns ju dessutom de där färgglada husen som jag ville ha en bild på.
Är man i Smögen så måste man äta skaldjur. Så när det var dax för middag gick vi tillbaka till Ekelöfs och tog varsin räkfrossa. För 269 kr kunde vi äta huuuur mycket vi ville, både av räkor, bröd och aioli. Jag älskar räkor, de här var superfärska och så otroligt goda. Vi åt tills vi inte fick plats med en enda liten räka till och gick långsamt tillbaka till bilen. Proppmätta.
När vi kom tillbaka till bilen hade vi gått över 20 000 steg. Det blir några stycken när man ska utforska en plats noga och här finns ju både berg, kobbar, bryggor och en massa annat spännande. Från bilen tar det kanske 10 minuter att nå bryggan, en fin promenad bland gamla hus och små gränder.
Jag vill absolut se mer av Smögen, men när det är lite lugnare. Nu i juli var det rätt hysteriskt. Ställplatsen är egentligen för 16 bilar, nu hade 24 klämt in sej där. Men den ligger bra med Ica som granne och en liten strand precis framför. Den här gången blev det bara ett litet smakprov, men vi kommer tillbaka!
Jag har inte längre någon bucketlist för platser eller länder jag vill besöka, däremot har jag en för bilder jag vill ta. Nu kan jag bocka av en till 🙂
Ni har säkert också sett bilden med den färgglada huslängan på västkusten. Det var det enda jag visste; att bilden var tagen på västkusten. Inte exakt var. Den lockade och pockade, jag vill ha exakt den bilden i min kamera!
Vi skulle ju till västkusten, så chansen fanns. Frågan vara bara var sjutton bilden var tagen och hur jag skulle hitta husen. Jag googlade på bilder, men fick inte veta mer än det jag redan visste; västkusten…
Så kom vi till Smögen. På ställplatsen började vi prata med våra grannar som varit där flera gånger. Jag frågade om husen och de sa att jodå, nere i hamnen fanns de. Tjoho vi var på rätt spår!
Vi gick ner till den omtalade hamnen och Smögenbryggan, men hittade inte det vi sökte. Jaja, det var väl inte här ändå… vädret var helt perfekt, vi strövade runt och bestämde oss för att gå bryggan hela vägen till slutet. Å där!!! Efter ett hörn och där bryggan tar slut, där fanns de! Yes!
Om ni undrar hur många bilder man kan ta på några hus så är svaret: massor! Vi gick runt, hittade nya vinklar, framifrån, uppifrån. När det inte gick att hitta fler varianter gick vi därifrån. Mycket nöjda!
Martin hade inte riktigt fattat vad jag var ute efter förrän vi stod där. Då blev han lika taggad som jag. Kanske ännu värre 🙂
Så nu har jag ytterligare en önskebild. Den är i gott sällskap av en valfena, giraffer, lejon och en massa andra bilder som jag drömt om och fångat. Det kanske låter konstigt att samla på bilder, men det är ju även ett sätt att samla på minnen.
Hur ser er bucketlist ut? Har ni något ni drömmer om?
Så var det dax igen! En dag om året blir vi ”larvigt romantiska”. Jag pratar förstås om bröllopsdagen, som alltid firas ordentligt!
Vi brukar säga att vi firar allt som går att fira och det gör vi verkligen. Men bröllopsdagen, som även är vår förlovningsdag, firar vi extra mycket. Då har vi bestämt att vi ska vara larvigt romantiska och pussas hela dagen, typ… 🙂
Vatten är vårt tema, eftersom Martin friade vid en strand, vi gifte oss på en båt och bröllopsresan var en kryssning. Så vi försöker att fira våra bröllopsdagar vid eller på vatten, så blev det dock inte i år. Det skulle bli regn, men det blev det inte… således blev det inget vattentema ens den vägen.
Istället blev det en väldigt behaglig dag i solen, med gott både på tallriken och i glasen. Vi lämnade Fjällbacka, som jag ska berätta om ett annat inlägg, och kom till First Camp i Tidaholm strax efter lunch. Vi hade förberett oss på regn, istället fick vi sooool och satte oss ute och läste och bara njöt i flera timmar. Det har inte blivit så mycket av den varan under juli.
Vi hade hört att campingen har en bra restaurang, så när det var dax för middag svidade vi om och gick dit. Jag tog en enkel kyckling med pommes och bea och Martin tog hamburgare, som snarare var som ett höghus. Det var den absolut högsta burgare jag sett och enligt Martin den bästa han ätit på länge. Efter maten gick vi tillbaka till bilen och öppnade en flaska bubbel. En skön dag!
Jag är så tacksam att jag har Martin! Och jag bara älskar bilden från bröllopet när jag står på pollaren på Stadshusbryggan. Den visar så väl hur vi har det, hur olika vi är, att vi hittar lösningar på det mesta och har roligt tillsammans. Det var absolut ingen självklarhet att vi skulle bli ett par eller ens träffas, det var en slump. En väldigt trevlig slump 🙂
I drygt 15 år har han stått ut med mej och även med mina barn och familj. Att komma in i ett färdigt hem där det även finns två blivande tonåringar och en galen hund är en utmaning. Han tog den, tvekade inte ens. Och så här i efterhand kan man ju konstatera att det blev himla bra.
För oss är bröllopsdagarna viktiga. Då utvärderar vi senaste året och frågar chans på varandra. Även i år sa bägge ja 🙂
Vi är rätt bra på att fira i vardagen också och är noga med att bekräfta varandra och uppmärksamma varandra. Vi pratar och pratar och pratar och rör ofta vid varandra. Vi märker direkt när vi inte haft tid att prata ordentligt eller tappat bort kramarna och försöker att åtgärda det omedelbums. Hittills har det funkat.
Jag hoppas verkligen att vi kommer att ha varandra tills döden skiljer oss åt, men det finns ju såklart inga garantier. Vi kan bara hoppas att det kommer att bli så och göra allt vi kan för att det ska bli så. Vi tror att vi har hittat vår väg, men det återstår att se.
Nu kör vi vidare ett år till. Nästa bröllopsdag ska firas vid vatten, så det så!
