Pris: 14/4 + 15/4 100 kr per natt, 16/4 200 kr. Inkl el. (ord pris 265 kr/natt)
Bokning: maila till info@tredenborg.com ange husbilsträff i ämnesraden för att få extrapriset.
Betalning: vid ankomst.
Tagg på instagram: #husbilsträffpåsken2022 (viktiga grejer om vi ska hitta varandras bilder)
Vi har fått ett kanonpris och det går dessutom att avboka kostnadsfritt när som helst. Vid minsta sjukdomstecken ser vi som självklart att ni gör det.
Vi har Gula området till vårt förfogande, i första hand, man får sin plats vid ankomst. Området har ca 290 platser, så vi ska nog få plats 🙂
All info om Tredenborgs hittar ni HÄR. Jenny på campingen meddelar att de kommer ha frukostfrallor till försäljning hela påsken.
Alla frågor om campingen, ställs direkt till Jenny på Tredenborgs Camping. Vi har bara fixat ett datum och en bra deal 🙂
Vi tänker att vi dukar långbord på fredagen vid 17-tiden och dukar upp med det man vill. Med tanke på Corona håller vi lite avstånd och följer de rekommendationer som gäller just då.
Vi (Jikitas på äventyr) och Annelie och Ludde (Our Third Home) kommer redan på torsdagen och stannar till söndag. Ni kommer, och stannar, när och hur länge ni vill. Men det är alltså på fredagen som vi tänkt att själva träffen äger rum.
Vi är otroligt förväntansfulla och ser otroligt mycket fram emot detta. En idé som kom på en ”vanliga” resa till Gran Canaria, efter massor med husbilsabstinens 🙂
Vi kommer att ha en live på youtube på torsdagkvällen, ni som dyker upp får självklart vara med om ni vill. Och vi hinner nog med minst en till live innan dess. Så följ oss på youtube Jikitas på äventyr!
På våra instagram kommer uppdaterad information, om och när det behövs, så följ @jikitaspaaventyr och @ourthirdhome för att inte missa något.
Årets stora ”födelsedagsrejs” är här! Vi klarade av Martin för någon vecka sedan, nu är det min brors, mammas och yngste sonens tur. Å snart kommer jag 🙂
Nu är vi rätt dåliga på det där med födelsedagar, så det blir förmodligen bara något enkelt. Men jag tänker fira mej själv lite i förväg och typ hela helgen, bara för att läget är som det är med pandemin. Så det blir några av mina favoriträtter både fredag, lördag och söndag. Gött!
Dessutom älskar jag semlor, så det blir en semmelkaka som vi förmodligen gör på fredag och äter av heeeela helgen. Japp, pluset på vågen är ett faktum – men då är det så!
Det är inte hur jag lever under någon vecka då och då som betyder något, utan hur jag lever resten av året. Å ni som är hänger lite med mej här och på sociala medier, vet ju hur jag lever och att pluset snart är borta 🙂
Födelsedagsbonus: Semmelkaka (fr 77-84 PP för hela)
Detta är en riktigt god vecka! Moussakafrestelsen är en favorit hos många av er har jag förstått. Allt utom de stora räkorna funkar kanon i matlådan dagen efter och i frysen. Perfekt att ta fram när man inte orkar tänka eller har dåligt med tid. Fler tips på bra matlådemat finns HÄR.
Många år förkylda nu, så jag tänkte att ni kanske skulle få en liten energiboost också. Jag tar en hutt ingefärsdryck varje dag, året runt, och har inte varit sjuk sedan jag började med det. Kan vara värt att testa för er som vill hålla er friska.
Ha en fin vecka och ta hand om er – Ni är den viktigaste personen i ert liv faktiskt 🙂
Vi tog alltså en sistaminutenresa till Gran Canaria för ett par veckor sedan. Här är en liten sammanfattning av Puerto Rico, hotellet och utflykterna vi gjorde.
Först ska jag förklara varför vi åkte. Många tror nog att det var en onödig lyxresa och att vi struntar i allt vad covid heter. Så är det inte!
Jag har flera olika sjukdomar och har suttit helt i frivillig karantän från mars -20 till juni -21. Tills jag hade min andra dos vaccin i kroppen. Som många andra alltså. Efter det åkte vi runt med husbilen, men höll oss fortfarande för oss själva till 29/9 -21 när restriktionerna släpptes. Vi har alltså varit så försiktiga vi kunnat vara.
Jag har bla fibromyalgi, hypotyreos och en massa andra diagnoser. Det innebär kronisk värk, att jag är ständigt frusen och alltid är trött. Väderomslag, kyla, stress och mörker är det värsta min kropp kan utsättas för. På vintern är jag alltså på botten.
Under december mådde jag så dåligt att jag nästan fick panik. Jag var tvungen att göra något för att inte gå under. Efter många om och men bestämde vi oss för att flytta hemmakontoret till solen. Det var alltså inte en nöjesresa, utan en tillfällig flytt till värmen. För hälsans skull.
Vi var dubbelvaccinerade och tänkte mest hålla oss för oss själv. Det borde vara lika säkert som hemma. Och det var det! Säkrare kan jag tycka. I Spanien är man van vid munskydd, att hålla avstånd och respektera varandra på ett annat sätt än i Sverige. Vi var på restaurang några gånger, men mest åt vi i vår lägenhet. Sista veckan var vi helt och hållet ”hemma” (förutom promenaderna), så vi helt säkert skulle vara friska för hemfärd.
Innan avresa fick vi fylla i en hälsodeklaration, på flyget och transferbussen var det krav på munskydd. Förutom när man äter och dricker. Det är avskyvärt att ha munskydd så länge, men det är som det är. Jag beundrar alla inom sjukvården som jobbar med munskydd och även med visir. Vilka hjältar!!!
I Spanien måste man ha munskydd överallt, även ute – men inte om man kan hålla avstånd till andra. Då är det ok att bara ha det i beredskap och ta på vid behov. Polisen har koll och kan säga till, men det blir oftast bara just en tillsägelse – inte böter.
Efter 6 timmar på flyget och 30-40 minuter i buss kommer vi fram till Puerto Rico och vårt lägenhetshotell Barlovento. Lägenhet nr 8 med den fantastiska balkongen och utsikt över hela stan. Vi var mest på balkongen, ett väldigt fint hemmakontor, och vi trivdes så bra. Det gjorde inte jätteont att sitta där och jobba. 🙂
Nära Puerto Rico ligger Amadores, en fin strand och många restauranger. Man kan gå dit via den otroligt härliga strandpromenaden längs med berget. Drygt 1 km härlig promenad, lite upp och ner. Jättebra motion!
Många går hit på förmiddagen, tillbringar dagen på stranden och går tillbaka på eftermiddagen. Vi filmade hela promenaden för att visa hur fin den är. HÄR kan ni se filmen.
En dag åkte vi till Maspalomas. Då tog vi bussen som tar ungefär 20 minuter. Busschaufförerna kör som galningar, så restiden kan bli lite vad som helst… I Maspalomas finns de gigantiska sanddynerna och dem ville vi såklart utforska. Det var sååå häftigt. Detta filmade vi såklart också. Filmen ser ni HÄR 🙂
Puerto Rico är jättemysigt och ett bra ställe att bo på om man vill se mer. Det är lixom nära till allt. Här finns massor med restauranger, flera köpcenter och massor att se och göra. Vi gick runt ”byhålan” varje dag och hittade alltid nya saker att titta lite närmare på.
Sista utflykten vi gjorde var till Puerto de Mogán. Det var så många som tipsade oss att vi inte kunde låta bli. Dit kan man åka med buss och båt, ni fattar vad vi valde va? Såklart blev det båt, vi gillar ju det. Båten tog ca 30 minuter, som ni ser så verkar det mesta ligga ca 20-30 min bort 🙂
Mogán är helt fantastiskt! Hit måste ni åka när ni är på Gran Canaria. Det är en mysig liten fiskeby med fantastiska blomsterarrangemang och mängder med mysiga restauranger längs stranden. Självklart blev det en film härifrån också, HÄR är den!
Det tog ungefär ett dygn i värmen så funkade kroppen igen. Jag njöt verkligen av solen och värmen och tog vara på varenda minut. Vi tog mängder med promenader och körde trappträning två gånger om dagen. Vi kom alltså hem i ett betydligt bättre skick än vad vi var när vi åkte. Å det var det som var meningen med hela resan. Nu är det bara att fortsätta på den vägen.
Det var med viss ångest vi åkte hem faktiskt, inte bara pga vintern och vädret – utan för att man har en annan syn på covid i Spanien. Vi kände oss mycket säkrare där helt enkelt. Resan var otroligt välgörande men nu har vi stängt in oss igen. Vi är glada att vi vågade, det var inte självklart.
Det är ändå väldigt tydligt: jag kan inte bo i Sverige hela vintrarna, kroppen klarar inte det. Vår plan om vintrar i solen måste alltså realiseras. Så snabbt det går.
Igår var en konstig och väldigt sorglig dag. Jag har haft förmånen att känna flera väldigt speciella personer, som lämnat avtryck för resten av mitt liv. Flera av dem lever inte idag, igår blev världen återigen lite fattigare.
Den första person som verkligen satte beständiga avtryck i mitt liv var exets farmor. En klok och ödmjuk kvinna som alla kallade just Farmor, inte bara barnbarnen alltså utan alla! Det kan ha varit på grund av, eller tack vare, henne som jag klev in i politiken senare.
Under min tid i Gambia träffade jag nästa läromästare. Fina Linda som lärde mej allt om ödmjukhet och att man alltid ska ge om man kan. Att det man gör alltid kommer tillbaka, på ett eller annat sätt. Å det har jag tagit med mej och försökt att leva efter sedan dess. Linda lever tack o lov fortfarande och fortsätter att sprida klokheter.
En annan viktig person som lärde mej enormt mycket var E som blev en mycket nära vän under några korta år, innan hon dog alldeles för tidigt. E var helt blind, men såg allt, kan man kanske säga. Hon lärde mej att man klarar väldigt mycket mer än man tror och att någon alltid har det värre.
En person som berört många många och varit en vän till hela familjen så länge jag kan komma ihåg är Tomten eller Peter som han egentligen heter. Peter lämnade oss igår och hela Tumba är i sorg.
Peter var allas bästa vän. Han såg och hörde alla och fanns alltid där med sin stora varma famn. Alla kände honom och alla har goda minnen av honom. Ingen kan säga ett enda ont ord om honom. Tänk att vara så älskad. Jag kan inte förstå att han är borta.
En annan person som lämnat avtryck, men som jag aldrig träffat, är Björn Natthiko Lindeblad. Hans livshistoria som fd företagspamp och senare munk var så otroligt fascinerande. Hans bok lärde mej massor! Även han lämnade oss igår.
Vi har sorg här hemma idag. Covid har tagit ännu en vän ifrån oss. Vår fina Tomte. Jag vet inte hur många vi förlorat i sjukdomen nu, men det är alldeles för många.
Folk säger ofta ”Beklagar sorgen” men sorgen ska inte beklagas, den är ju ett bevis på att en person varit älskad och haft betydelse i ens liv. Beklaga hellre förlusten och saknaden, som aldrig helt kommer att försvinna.
Jag kan inte förstå att jag inte kommer få träffa vare sej E eller Tomten mer, och det gör mej så ledsen. Jag känner mej som en 3-åring som bara vill ligga på marken och sparka och slå och skrika ”det är inte rättvist”!
Jag är 52 år. E var 43 när hon dog, Tomten var 64. Vi måste leva medan vi kan!!! Vi kan inte skjuta upp det vi drömmer om och verkligen vill göra, till pensionen eller bättre tider. Vi kanske inte ens lever så länge.
Återigen har jag sagt till Martin att vi måste stuva om i vårt liv. Vi uppfyllde drömmen om husbil, nu måste vi fixa resten. Inte efter pensionen – utan nu!
Första dagarna i Spanien fick jag det efterlängtade sms:et om att det var min tur att vaccineras. Jag tog dos 2 innan midsommar, så det var mer än dax. Jag kunde gjort som de andra gångerna och ta första bästa tid, men det gjorde jag inte…
Martin är yngre än mej och har legat efter några veckor med sina vaccineringar. Nu var jag ju ändå bortrest och skulle inte kunna ta tredje dosen förrän jag kom hem. Så den här gången väntade jag in honom, så att vi kunde ta sprutorna samtidigt. Han skulle bara få sitt sms också, som vi väntade…
Men så för ett par dagar sedan kom det och vi loggade in på ”Alltid Öppet” och började leta vaccinationstid. Det var inte så lätt, de flesta vaccinationsmottagningarna finns ju inte längre. Vi skulle komma hem 15/1 och ville gärna fixa det direkt dagen efter eller på måndagen – men det gick inte. Första tid var först en vecka senare. Den bokade vi.
Men så kom jag att tänka på vår vaccinationsbuss som kör runt här i Botkyrka. Där är dropp in, vi tänkte att den kan vi ju alltid försöka med. Och det funkade! Söndagförmiddag, ca 12 timmar efter hemkomst satt sprutan i armen! Tjoho!
Bussen stod i Alby och öppnade kl 10. 40 minuter senare var allt klart och den bokade tiden kunde avbokas. Så himla skönt! Efteråt storhandlade vi och kommer att sitta i corontän närmaste veckan. Minst. Mer och mer ställs in, så vi blir hemma oavsett.
Under söndagen stuvades resten av julen undan, väskorna packades upp och tvättmaskinen fick jobba. Allt för att förbereda och underlätta ev sjukdom eller reaktion på sprutan, men såhär 24 timmar senare är det knappt ens ont i armen. De andra gångerna var värre.
Nu är vi alltså hemma igen och vardagen tar vid som vanligt med promenader, träning och jobb. Mitt gula träningsrum välkomnade mej hem i morse. Första passet är gjort, det kändes faktiskt jättebra! Nu funkar kroppen igen 🙂
Grejen med allt: vaccin, sol, värme, träning, promenader mm, är ju för att hålla mej frisk och ha en kropp som fungerar. Det är inte självklart att ha det, jag vet tyvärr hur det är när den inte gör det. Så jag kämpar på. För att kroppen ska göra det jag ber den om, så länge som möjligt.
Mitten av januari är redan här och vi börjar väl att komma in i 2022 nu? Fortfarande styr corona en hel del, men skillnaden mot 2021 är kanske inte jättestor… men det är väl ändå lite bättre än både 2020 och 2021?
Vi har haft ett par uppfriskande veckor på kontoret som vi flyttade till solen. Även om vi inte träffat knappt någon, bara jobbat och motionerat så har det varit skönt att byta miljö, få värme på kroppen och sol på näsan. Vi har tagit våra två dagliga promenader varje dag och det fortsätter vi med även hemma såklart. Vi går ”till och från jobbet” varje dag, vilket betyder att vi går ett varv runt området där vi befinner oss, just nu runt kvarteret där vi bor alltså.
En halvtimme morgon och kväll, det låter kanske inte så mycket men är betydligt mer än den som inte går något alls. Å det är så vi tänker: minsta lilla är bättre än inget. Man måste inte springa ett maraton varje dag för att det ska räknas 🙂
Å maten sköter vi, som vi gjort senaste åren. Här är veckans matsedel:
Vaddå semlor, får man äta det som Viktväktare? Kanske ni tänker. Å visst får man det! Man får äta allt – men inte alltid. Det är ju inte vad jag äter någon enstaka gång som ställer till vikten, utan hur jag lever i min vardag 🙂
Ni måste prova morotssåsen och tacokycklinggrytan, de är mina nya favoriter. Purjo- och lövbiffsgrytan ligger på topplistan hos våra läsare, så testa den med. Och räkröran är kanon när ni ska på picknick i sommar. Testa allt!
Hoppas ni får en alldeles fantastisk vecka, det ska jag ha! Häng med på instagram @marlenerinda vettja!
Det är dax att åka hem. Vi har haft två härliga veckor med sol, motion, jobb och utflykter. Vi mår så mycket bättre nu än när vi kom hit till Gran Canaria.
Under den här tiden har vi bott på Barlovento Hotel. Vi hittade en resa med Ving till ett väldigt bra pris. Det enda vi visste om hotellet var det som stod på Vings sida, som alltid är texten lite förskönad såklart.
Barlovento är ett 3-stjärniga hotell, uppe på höjden i Puerto Rico. Här finns två olika lägenheter, en med en liten balkong och en med en stor. Vi valde den stora och är väldigt glada för det. Den är stoooor!
På hotellet finns bara lägenheter, ingen restaurang eller annat. Men där finns en pool, två faktiskt. Typ en barnpool, men hotellet är inte alls barnanpassat. Här är mängder med trappor och nivåskillnader. Trappan från stranden är 175 trappsteg. Så har man problem att gå ska man välja något annat. För oss var det perfekt, då vi passat på att få lite bättre kondis i alla trapporna.
Det ligger en mindre Spar-butiken direkt nedanför de där trapporna och en större några minuter bort. I receptionen på hotellet kan man handla det nödvändigaste, till hyfsade priser. Den spanska receptionisten pratar norska, svenska och danska, i stort sett flytande.
Här är Wi-Fi på rummet, man får be om password för just sitt rum. Det funkar helt ok, vi lyckades både streama film och köra en live på youtube. Och vi har suttit och jobbat båda två utan problem, så där finns inget att klaga på. Ur arbetssynpunkt så har det spanska hemmakontoret funkat jättebra.
Men det är lyhört, första veckan var det lite jobbigt med festande grannar. Så pass att jag fick ett utbrott på en packad dansk kl 5 en morgon och hotade med polis. Han hade stökat hela natten och höll hela hotellet vaket. Han fick en varning av Ving och åkte dessbättre hem någon dag senare. Men det är lyhört, det ska man veta. Öronproppar rekommenderas. I vårt rum, nr 8, var det ändå helt ok. Kanske rum 6 är att föredra, då det ligger ännu mer åt sidan.
Lägenheten som sådan är alldeles lagom för två personer och i ok skick. Visst behöver det fixas och piffas, men ok. Däremot finns lite att säga om sängkläder och sängar. Det går inte att vända sej utan att det låter som sängen ska gå sönder. Madrasserna är fläckiga och lakanen rätt trasiga. Handdukarna däremot är fräscha. Och! Kan vara bra att veta… det finns inget varmvatten på morgonen.
I köksdelen finns allt man behöver, mikro, brödrost, vattenkokare och en rymlig kyl med frys. Men där finns bara glas och tallrikar för tre personer. Vardagsrummet är rymligt, med tv som man får hyra fjärrkontroll till, för att den ska funka. Liiite dåligt kanske.
Men balkongen! Den är ljuvlig! Där har vi i stort sett tillbringat all vår vakna tid. Martin har suttit och jobbat där. Jag har suttit inne i vardagsrummet på morgonen och kommit ut vid 11 då solen kommit till balkongen. Utsikten är otrolig, man ser hela Puerto Rico. Solnedgången har varit magisk varje kväll.
Vi har trivts jättebra här. Men är man van vid högre standard, vill ha nära till stranden, har svårt med trappor osv – då ska man välja något annat. Vi hade önskat lite mer ljudisolerat, men men…
Vi hade kunnat bo här igen, det är perfekt som hemmakontor i solen. Men vi vill ju gärna se nya platser och därför blir det nog något annat nästa gång. Nu kan vi den här hålan, dax för nästa 🙂
Även om vi suttit och jobbat en del, så har vi hunnit några små utflykter också. I lördags tog vi båten till den mysiga lilla fiskebyn Mogan.Det kan jag verkligen rekommendera!
Puerto Rico ligger rätt bra som utgångspunkt för att göra utflyter till andra ställen. Det går bussar lite överallt, häromdagen tex åkte vi till Maspalomas. Supersmidigt!
Många har tipsat oss om Mogan och dit kan man åka båt. Vi gillar att åka båt, så det var vi ju tvungna att kolla upp. Båten kostar 7 Euro och 12 Euro tur och retur. Det går att åka buss också, vilket är lite billigare – men de kör som galningar här. Det ser man på filmen vi gjorde från Maspalomas. Båt känns lugnare, skönare och säkrare.
Vi tog första båten som just nu går 9.30. Biljett kan man köpa online eller i hamnen i förväg, vi köpte den direkt på plats innan avgång. Det var inte särskilt många som åkte, kanske 15 stycken. Munskydd är obligatoriskt. Utresan bokas, hemresan är öppen.
Det tar ungefär 30 minuter med båten mellan Puerto Rico och Mogans hamn. Man puttrar på i rätt maklig fart och passera stränder och grottor på vägen, kaptenen berättar om en del av det vi ser. Man kommer fram till en supergullig liten fiskehamn med vackra hus och otroliga blomsterarrangemang. Det är blommor överallt!
Direkt vid båten finns ett litet hotell som tydligen är väldigt populärt och bra att bo på. De har badstege direkt ner i vattnet från hotellet 🙂
Vi började med att gå runt i hamnen och bara myste i solen. Sen fortsatte vi upp och förbi centrum. Mogan är rätt litet och det mesta är centrerat runt stranden och hamnen. Här finns mängder med restauranger och butiker. Det var svårt att välja lunchställe.
Vi hade blivit tipsade om restaurangen I love Mogan, som ligger i hamnen. Men vi ville ha stranden som utsikt och valde till slut La Linterna som ligger i slutet av alla restauranger vid stranden. På menyn har de allt! Det är lite dyrare än i Puerto Rico, men det handlar bara om ett par Euro. Jag valde en pasta och Martin valde revbensspjäll. Jättegod mat!
Nöjda och belåtna la vi oss på stranden en liten stund. Det var faktiskt första gången vi låg på stranden, vi har ju en så himla fin balkong 🙂
Vid 15.30 tog vi båten tillbaka till Puerto Rico, väldigt nöjda med dagen. Båten är en sk glassbottomboat, som alltså har glasgolv. På hemvägen stannar den till lite så man får möjlighet att se lite fiskar och mer av livet under ytan. Men man ser inte särskilt mycket tyvärr…
En tur till Mogan är absolut värt både tid och pengar. Det är en väldigt fin liten utflykt, jättemysigt faktiskt. Inom kort kommer en film från dagen, ha koll på vår Youtube-kanal Jikitas på äventyr.
Även om vi är i den spanska solen, så ser dagarna ut ungefär som hemma faktiskt. De här två veckorna har vi lagt på vår hälsa och det känns väldigt bra.
Drygt halva tiden på ”jobbmestern” har gått. Första veckan jobbade vi mån – tis, sen var vi lediga resten av veckan och nu kommer vi jobba nästan som vanligt tills vi åker hem. Men vi passar såklart på att utnyttja solen så mycket vi bara kan också.
Dagarna ser ut ungefär som hemma. En arbetsdag vaknar Martin vid 5 och jag vid 7.30. Det blir frukost som vanligt, jag har t.o.m. knäckebröd med mej för att starta dagen på bästa sätt. När jag vaknat och ätit tar vi morgonpromenaden, en halvtimma ungefär, precis som vanligt.
Sen äter vi sallad eller gårdagens rester till lunch, och middag som vanligt på kvällen. Förra veckan åt vi en del middagar ute, men eftersom smittan ökar även här – har vi bestämt oss för corontän de sista dagarna. För att inte riskera att bli kvar här pga sjukdom, det kostar lite för mycket om det skulle hända. Så vi håller oss på vår kant nu. Om vi mot all förmodan skulle bli sjuka, så vill vi bli det hemma.
Vi har verkligen hållit oss undan och gjort vad vi kan för att inte bli smittade men jag känner mej faktiskt säkrare här än i Sverige. Här använder alla munskydd och de flesta gör det tom korrekt… bara en sån sak… i butiker står kontrollanter och se till att inte för många är inne samtidigt, resten får stå i kö utanför. Polisen ser till att restriktionerna följs och även om man inte får böter, så får man en tillsägelse. Vi har inte munskydd när vi är ute och går, iaf inte om vi garanterat kan hålla avstånd. Känslan är att man visar mer hänsyn här än i Sverige.
Dagarna avslutas, också precis som hemma, med en promenad, ibland i solnedgången. Med våra två promenader får vi ihop drygt en timmes fysisk aktivitet och ofta drygt 10 000 steg. Däremot har jag inte tränat särskilt mycket, jag har mest prioriterat vila och återhämtning och får köra igång på riktigt med träningen när jag kommer hem igen. Eller också får jag ett ryck här och kör ett pass, man vet aldrig.
Men vi har ju våra trappor… 175 steg… ibland är de sååå jobbiga, men de ska göras och ingår i vår dagliga rutin. Första dagen var det nästan en utmaning att komma upp utan att lungorna skulle sprängas och benen ge upp, men jag inbillar mej att det går lättare och lättare för varje dag. Men vissa dagar vete sjutton… det är ett litet träningspass att ta sej upp och det är inte många fler än vi som går där.
Här om dagen såg vi ett gäng som körde trappträning och rusade upp och ner som värsta gasellerna. Lite sugen blev jag faktiskt att hänga på, men jag hade nog dött. Men bara tanken att jag blev sugen är ett framsteg. Det betyder ändå att gnistan finns där.
Tanken med resan var att ta hand om oss, och det har vi verkligen gjort. Jag har mest legat i solen och läst och plöjt böcker som aldrig förr. Jag mår mycket bättre i kroppen och känner mej hyfsat avkopplad. Så nu hoppas jag att känsla sitter i tills värmen kommer tillbaka i Sverige, i typ april… hoppas kan man ju alltid.
Resan var otroligt välbehövlig, det är länge sedan min kropp mådde så här bra. Dagarna har lixom bara passerat och visst har vi gjort en del utflykter, men mest har vi bara varit. Och det har varit sååå skönt! Nu står jag nog ut lite till, vintern är tack o lov slut snart. Nåja, om 1,5 månad är det iaf vår enligt almanackan 🙂
Nu är alla helger och röda dagar över för den här gången. Livet ska återgå till det normala och allt är som det brukar. Typ…
Jag brukar säga att man äter sej ner i vikt och tränar för hälsans skull. Forskning visar, och det kan jag skriva under på, att kosten står för 80% av viktminskningen och träningen för resterande 20%. Självklart är en kombination det ideala för kroppen, men ibland får man helt enkelt ta en sak i taget.
Som ni vet så har jag följt Viktväktarnas kostprogram i drygt 20 år nu och det funkar jättebra för mej. Jag gick ner i vikt, blev sjuk och gick upp allt, fick hjälp och gick ner igen och nu har jag hållit min målvikt i massor med år. Jag vet att man kan gå ner i vikt hälsosamt och sedan hålla vikten i längden och självklart vill jag att även ni ska komma dit.
Nästa stora ”mat- och godishelg” är till påsk och dit är det ungefär 12 veckor. På den tiden kan man åstadkomma massor när det gäller hälsan. Så kör igång direkt – det blir inte lättare för att man väntar 🙂
Alla rätter den här veckan passar i matlådan dagen efter eller i frysen, så passa på att laga lite extra. Ni måste testa laxen och butterchicken, såååå gott! Asså, snuskigt gott! Missa inte!
Mitt tips till dej som vill bli mer hälsosam är att ta ett steg i taget. Börja med kosten och gör val som är bra för din kropp, redan där har du kommit en bra bit på väg. Byt ut sämre vanor mot bättre och tänk att detta är för resten av livet – inte en kur. Små steg mot ett friskare liv helt enkelt. För att du är värd det 🙂
Över trettonhelgen har vi några dagar ledigt. Det var vi självklart tvungna att utnyttja, så vi har gjort några utflykter 🙂
Både Martin och jag har varit på Gran Canaria förut, men vi har egentligen inte sett särskilt mycket. Så i onsdags tog vi bussen till Maspalomas för att kolla in sanddynerna som vi hittills bara sett på bild.
Det är inte helt enkelt att förstå vilken buss man ska ta, vilken tid den går eller var man ska kliva av. Men vi försökte kolla upp det så gott vi kunde och knatade iväg till busstationen strax innan 9. Såklart hade vi sett fel, men till slut kom ändå en buss som skulle ta oss rätt.
Vi överlevde bussresan! Vilket är ett mirakel, de kör som galningar här! Men fram kom vi iaf, efter en resa som tog ungefär 30 minuter. Vi visste inte riktigt var vi skulle gå av, men chansade på Faro Maspalomas. Faro betyder tydligen fyr och det är just precis vid fyren som busstationen ligger. Ett bra riktmärke när man ska hitta tillbaka.
Om man går mot fyren från bussen, ligger sanddynerna åt vänster. De går inte att missa. Dunas de Maspalomas är ett 4 km2 stort ökenområde med sand som man länge trott kommer från Afrika pga olika sandstormar. Men det troligaste är att den stora jordbävningen i Lissabon 1755 och den efterföljande tsunamivågen ligger till grund för Maspalomas-öknen. Det är det enda dokumenterade naturfenomenet i den tidsperioden som kan ha flyttat så mycket sand på så kort tid.
Fast med tanke på blåsten vete sjutton vad som är sant, jäklar vad det blåste. Precis som på Kap Verde, och jag avskyr det! Mycket sand är det iaf, som ett Sahara i miniatyr. Jag fick en känsla både av Egypten och Gambia, sand är ju rätt vanligt på bägge ställena. Å jag gillar det!
Vi klättrade runt lite, tog en massa bilder och filmade. Det kommer en film så fort vi hinner. Här finns en jättestor strand, som många promenerar på, men väldigt få badar. Bortom dynerna ligger en halvmilslång nudiststrand, dit gick vi inte.
När vi tittat färdigt gick vi runt i Maspalomas. Vi kollade in stranden, gick längs strandpromenaden och tittade runt i omgivningarna. Vi hade stämt träff med husbilskompisar från Sverige och medan vi väntade på dem tog vi en fika.
Vi skulle bara äta lunch med Annelie och Ludde, men vi hade så trevligt att tiden bara rusade iväg. Fyra timmar satt vi och pratade och när vi skildes åt bestämde vi att de skulle komma över till oss kvällen efter och vara gäster i vår livesändning på youtube. Efter ”lunchen” åkte vi åt varsitt håll, men såg alltså igen kvällen därpå och det var precis lika trevligt som dagen innan.
Ett par himla bra dagar alltså. Maspalomas kan vi rekommendera, det var en intressant plats och man kan lätt fördriva några timmar där.
Träffen med husbilskompisarna var också kul! Vi har bestämt att ses igen och fira påsk tillsammans. Å då vill vi ha med fler husbilsvänner. Så nu planerar vi för husbilsträff i Skåne över påsk. Det ska bli sååå kul!!! Mer info om detta kommer såklart vart efter 🙂
Som skribent/journalist finns det några milstolpar som man gärna vill uppnå under sin sk karriär. Den första är såklart att bli publicerad i en ”riktigt” tidning. När det gäller den biten var jag väldigt tidig, men en del ha tagit lång tid. För ett tag sedan uppnåddes ytterligare en milstolpe och jag är så löjligt stolt!
Jag har skrivit insändare så länge jag kan minnas och fick tidigt in texter av olika slag i olika tidningar, framför allt DN och lokaltidningen. Det gick faktiskt så långt att lokaltidningen senare anlitade mej som kåsör, pga insändarna och sättet de var skrivna på, och på den vägen är det kan man väl säga. Under några år på 90-talet hade jag en helt egen kolumn i lokaltidningen, där jag fick ”härja fritt”. Så otroligt lyxigt för en skribent.
Ja, jag kallar mej oftast skribent eftersom jag inte har gått någon ”riktig” journalistutbildning. Men har man haft fasta uppdrag under en längre tid på en och samma tidning, så får man faktiskt kalla sej journalist enligt journalistförbundet. Ändå gör jag oftast inte det…
Under tiden på tidningen fick jag även göra reportage och skriva notiser. Jag fick träffa en massa roliga människor och hitta på mina egna jobb. Något av det roligaste var att åka med räddningstjänsten under 24 timmar. Så jag fick alltså hänga med både polisen, ambulansen och brandkåren under ett helt dygn vardera. Vicken grej! Många av kontakterna jag fick då har jag kvar än idag.
Att se sitt arbete i tryck och sitt namn under texten är rätt cool faktiskt. Första gångerna var det magiskt! Numera skriver andra mer om mej i ”pappersmedia”, än jag själv får publicerat… men det händer fortfarande. Fast nu händer det andra grejer, i min roll som bla recensent. Målet är såklart att bli omnämnd som recensent med en del av sin recension på tex en reklambild för det man skrivit om.
Det tog ett par år, men rätt vad det var så såg jag en recension som jag skrivit på Facebook. Det var en föreställning från Scalateatern tror jag. Så häftigt! Äntligen kunde jag faktiskt kalla mej teaterrecensent. Eller oss… det är ju faktiskt oftast Martin och jag som gör recensionerna tillsammans. Han tycker, jag skriver, han korrigerar. Typ så.
Sen har vi setts i olika sammanhang, i rörlig reklam på facebook, på reklampelare på stan och lite annat. Jättekul såklart!
Under hela tiden har jag även recenserat böcker, både här på bloggen och på Du i Fokus. Visst har de författare jag skrivit om uppmärksammat och repostat. Jättekul såklart. Men nu hände det! När jag öppnade ”Plåster för brustna hjärtan” av Heidi Bjørnes, och läste insidestexten och recensionerna om den förra boken, så läste jag min text!!! Jag hade ingen aning och blev så överraskad. Å så stolt!
Teaterrecensenter har vi kallat oss ett tag, nu kan jag även kalla mej bokrecensent på riktigt. Det finns bevis 🙂
Nästa milstolpe vete sjutton vad det kan vara… kanske att någon med stor räckvidd repostar av våra filmer från YouTube och Jikitas på äventyr. Såklart vill vi växta och blir större där. Vi gör något som ingen annan gör när vi bla visar Röda Mattan, premiärer och sk kändisfester från insidan. Så alla kan vara med och se hur det går till. Visst visar många tidningar bilder, men vi har rörlig bild och pratar även med gästerna. Så häng med där om ni gillar att gå på kul grejer 🙂
Jag är glad för minsta lilla framgång och tycker vi nått fram rätt bra med det mesta som vi gör. Å jag är dessutom så osvensk att jag berättar det. Har ni också milstolpar? Berätta vilka de är!
Jag vet inte hur många böcker jag läste under 2021, men ett 50-tal var det nog. Om inte fler… En härligt blandat kompott av feelgood, deckare, romance, biografier och historia. Precis som jag vill ha det.
Just nu är vi i solen på Gran Canaria. Jag gillar inte ljudböcker, eller… jag gillar dem men kan helt enkelt inte koncentrera mej. Jag börjar tänka på annat så fort jag trycker på play. Egentligen gillar jag inte pocketböcker heller… men för att inte tynga ner packningen mer än nödvändigt har jag packat enbart pocketböcker den här gången. Nästan alla jag fått under hösten, vilket är 9 stycken. Nu är vi inte på semester, vi har flyttat hemmakontoret lite bara – så vi får väl se hur många jag hinner läsa.
Under jul och nyår har jag bara myst med feelgood. För att det är just mysiga och går snabbt att läsa. Mina pocketar är en mix, nu har jag myst klart lixom 🙂
Som ni kanske kommer ihåg älskade jag böckerna och familjen Bridgerton. Så när uppföljaren Smythe-Smith kvartetten kom, blev jag såååå glad. En natt som denna är andra boken i serien, av tre, om jag fattat saken rätt.
I den här delen är det Nannyn Anne Wynter som är huvudperson, men hon är inte den hon utger sig för att vara. Att ta hand om unga adelsdamer är inget större problem, det gör hon med glädje så länge hon kan dölja sin riktiga identitet. Hon har länge hållit män ifrån sej och ingen har heller lockat henne, men så dyker greven av Winstead upp. Han blir såklart förälskad, men en barnflicka ska väl inte flirta med en adelsman … Det passar sej inte och är dessutom krångligt. Dessutom måste hon vara försiktigt för att inte avslöja sej och sin hemlighet. Men greven ger sej inte och snart är hennes liv i fara.
Romantiskt så det vara blixtrar om det! Såklart, det är ju Julia Quinn! Gillade ni Bridgerton, så måste ni såklart läsa även den här serien. Andra säsongen av Bridgerton på Netflix kommer förresten i mars 🙂
Min första kontakt med författaren var när jag plöjde julböcker innan jul. ”En oönskad julklapp” börjar med att huvudpersonen arbetar som sjuksköterska i Afrika. Redan där hade hon mej alltså 🙂
”Frågar åt en vän” har också en ”fängslande” handlingen… haha, guuud va jag är rolig… huvudpersonen Lydia jobbar nämligen som avdelningschef på en anstalt. Å det är ju också en miljö som jag är hyfsat insatt i, som fd nämndeman i tingsrätten och grymt intresserad av rättsväsendet.
Jag gillar de existentiella och lite filosofiska frågorna som Sara Molin har i sina böcker. Är vi på rätt plats? Är vi med rätt person? Sånt som kan bli väldigt jobbigt att leva i om det är fel och svårt att ta tag i, men väldigt intressant. När det gäller Lydia blir det väldigt jobbigt när det ska planeras begravning för mormor, samtidigt som fästmannen Douglas börjar tycka att det är dax att planera bröllop.
Hon har precis blivit chef och är hängiven sitt arbete, men Douglas är inte helt och hållet stöttande. Lydia föreslår helt plötsligt att de ska ta en paus. Av misstag råkar hon skicka ett meddelande avsett för Douglas till Ninos, en total främling. Det blir startskottet för en väldigt annorlunda konversation.
Boken är lite trevande i början och jag fattar inte riktigt åt vilken håll den ska ta vägen. Men snart tar den sej och är svår att släppa. Jag ser fram emot Ninos sms lika mycket som Lydia och är nyfiken på vad som ska hända med konversationen. Sara Molin tecknar ett härligt porträtt av en stor och mycket kärleksfull familj, som verkligen tar hand om varandra.
Jag är snarare hundmänniska, än kattmänniska. Det kanske är det som gör att jag tycker väldigt synd om Leonie när hon får katten Mimmi på halsen. Mimmi tillhör änkan Susann, som vill göra en sista resa och ber Leonie passa katten ett par veckor. Men Leonie och Mimmi passar inte tillsammans och visar det väldigt tydligt genom att putta ner saker, kissa i skor och springa runt som en galning i lägenheten på nätterna.
Leonies väninna Maxi har precis öppnat ett litet kafé, som hon ger namnet Moster Paulas efter sin älsklingsmoster. När Leonie inte står ut längre med sin inneboende får hon lov av Maxi att placera Mimmis kattkorg på kaféet. Mimmi erövrar genast Maxis hjärta och blir även alla kafégästers lilla kelgris. Inte minst när hon får en hel kull med kattungar.
Maxi älskar katterna och Leonie är nöjd – men Susann vet inget om var Mimmi befinner sej… Självklart passerar en del män förbi i de tre kvinnornas liv. Men är det någon som stannar?
Det är ömsint skrivet och man ser tydligt kärleken till katter och även arvet av en älskad familjemedlem. Det är mys från första raden, till den sista. Gillar man katter finns inget att tveka på, gillar man inte katter kan man läsa ändå 🙂
Charlie Jonas är en pseudonym. Det är egentligen en tysk kvinnlig journalist och författare, som såklart älskar katter.
Detta är andra boken i serien om Minas Hus. Jag älskade första delen och är superstolt över att en del av min recension kom med i den andra.
I första delen är det Mina som lever och styr i huset, där det kommer och går en del udda personer. De bor hos henne en kortare eller längre tid och av olika orsaker och blir vänner för livet. I uppföljaren är det bara Lilian kvar. Hon sitter där med brutet ben, sörjer sin döde make och saknar vännerna. Brevbäraren Egorbert som är bra på krishantering inser att här måste vännerna gripa in!
Vi får återknyta bekantskapen med några av de färgstarka och älskade karaktärerna, men även lära känna några nya. Mina lever inte längre, men någon vill bevara huset och låta det utnyttjas av dem som behöver. Återigen fylls huset av heta diskussioner, höga skratt, liv och rörelse, vänskap och förälskelser. Än en gång får vi se att det aldrig är för sent för vänskap och kärlek.
Jag bara älskar detta! En kärleksförklaring till ett gammalt hus och till människorna som en gång levde där och nu lever där. Om udda fåglar, ensamhet, ödmjukhet och vänskap. Att inte se bort när någon verkligen behöver hjälp.
Jag hade inte förväntat mej en uppföljning av första boken, men nu önskar jag verkligen att det kommer en till!
Även om alla fyra är feelgood och hur mysiga som helst, så är de av ganska olika karaktär. Julia Quinn håller sej kvar på 1800-talet och man kan verkligen se de vackra kläderna framför sej. Jag älskar böckerna och kastar mej över dem så fort jag bara kan.
Sen har vi en kärlekshistoria med katter som huvudtema, det är iaf inte jag van vid. Så härligt! Och en berättelse där en sms-konversation är grejen, det är ju inte heller supervanligt. Eller att huvudpersonen är en kvinnlig anstaltschef… kul!
Så har vi den norska författaren Heidi Bjørnes vars huvudpersoner ofta är äldre och lite vingklippta. Så otroligt befriande!
Måste jag ha en favorit så är det ändå ”En natt som denna”, tätt följd av ”Plåster för brustna hjärtan”. Men alla fyra är otroligt mysiga! Böcker som man gärna sträckläser och bara myser med. På instagram @marlenerinda ser ni vad jag läser just nu 🙂
Vi gjorde det faktiskt! Trots lite oro och stor tveksamhet så köpte vi en sistaminutenresa och drog till solen!
Jag har varit väldigt tveksam och rätt negativ till folk som reser i pandemitider. Att resa är en del av mitt arbete som skribent, men jag har ändå inte satt mej på ett flyg på snart två år. Mest för att hålla mej undan från människor, dessutom stängde ju världen och massor av jobb/resor blev inställda.
Såklart har jag saknat det! Just det där att planera, packa en väska, checka in och det bästa av allt: att ta de första stegen ut på en ny destination. Det har jag verkligen saknat, men med Peppe har vi ju ändå fått se nya platser – så det har varit ok.
Men nu orkade inte kroppen längre. Jag har fibromyalgi (kronisk värk mm) och för att må bra behöver jag värme, rejäl värme. Och stabilt väder. Inget av det har jag fått hemma sedan i juli. Värken och tröttheten har varit brutal och nu orkade jag inte må dåligt längre.
Vi började resonera. Vi är dubbelvaccinerade, kan jobba på distans, hålla samma avstånd till folk som hemma och kunde få en resa grymt billigt. Det var absolut inte självklart att åka, men efter att vi funderat både en och tre gånger så var vi beredda att ta risken. Jag måste få må bra!
Så natten till lördag packade vi ihop hemmakontoret i Sverige och packade upp det igen på Kanarieöarna. Vi sitter nu i Puerto Rico på Gran Canaria och jobbar och det är ljuvligt! HÄR kan ni se film från dörr till dörr 🙂
När vi landade var det strålande sol och ca 25 grader varmt. Redan igår orkade jag gå en betydligt längre promenad än på länge samt de ca 200 trappstegen upp till vår lägenhet. Vi bor på ett lägenhetshotell, Barlovento, på en höjd, med utsikt över havet. Vi har en gigantisk balkong, som ett extra vardagsrum och som vi verkligen njuter av.
Vi satt i karantän innan vi åkte, här träffar vi knappt någon. Vi är ute och går, men äter det flesta måltider hemma. Och när vi landar i Sverige kommer vi att stänga in oss igen. Här måste man ha munskydd bland folk, även ute. Jag litar på att vaccinet hjälper och att vi är minst lika skyddade här som hemma eftersom vi håller oss mycket för oss själva. Vi har gjort vad vi kan helt enkelt.
Vi har dessutom tagit en paketresa med Ving. Då gäller paketreselagen som hjälper en hel del om landet skulle stänga ner osv. Hängslen och livrem alltså.
Så nu ska vi tina upp våra kroppar, äta bra mat, vila och motionera och komma hem som nya människor. Ni fattar inte hur mycket jag saknat sol och rejäl värme. Jag mår så otroligt bra i kroppen nu, total skillnad mot hemma. Två veckors hälsoresa kan man kanske kalla det. Eller jobbmester… för vi kommer att jobba hälften att tiden och vara lediga hälften. Idag jobbar vi!
Nu har det gått ett par dagar av det nya året och många av er har kört igång med ”den stora hälsoresan”. Ett litet ord på vägen bara; kör inte ”all in”, för istället in en förändring i taget och gör en hälsosam resa som håller i längden.
Här finns några av mina bästa tips för en hälsosam, hållbar och smart viktresa, kolla in dem. HÄR finns en kickstart-meny. Jag försöker även ge tips, pepp och råd på instagram @marlenerinda. Häng med där om ni vill 🙂
Vi gör inga större förändringar utan kör på som vi gjort de senaste åren. Det funkar bra och är vårt sätt att leva. Bra mat hela veckan (alltid färdiga matlådor i frysen) och godis på helgen, det måste jag ha annars tröttnar jag. Utan mitt godis blir det inte hållbart, förbud triggar mej.
2020 och 2021 gav oss möjlighet att fokusera på vår hälsa och det gjorde vi väldigt bra! Vi är bägge i betydligt bättre skick nu än på flera år. Vikten är där den ska vara och jag är hyfsat vältränad. Jag har länge sagt att jag ska vara i mitt livs form när jag fyller 65, så jag har lite tid på mej – men är på god väg!
Så vi fortsätter på den inslagna vägen. Veckans mat fokuserar på lättlagat och det mesta är även snabblagat och en del funkar i matlådan till lunch dagen efter eller i frysen. Vi gillar när det är enkelt!
Ni som precis hittat hit ska vara extra välkomna, ni kanske undrar över siffrorna som står efter rätterna? Det är sk Personliga Points som vi viktväktare räknar. Här hemma har vi följt VV i drygt 20 år och det funkar för oss, självklart kan alla äta maten i matsedlarna oavsett om man vill gå ner i vikt eller ej. Det är god mat helt enkelt!
Det finns inget som heter ViktVäktar-mat, vi lagar mat som funkar för alla – skillnaden är bara att vi har räknat ut hur många points den ”kostar”.
Gör en riktigt fin vecka, ja – gör! Det mesta är upp till oss själva hur veckan blir, faktiskt
