Dax att sammanfatta 2021

Dax att sammanfatta 2021

Kommentarer 5 kommentarer

Ojojoj… årets sista dag… hur i hela friden ska man sammanfatta 2021 på ett begripligt sätt? Enkelt kan man säga att våren var en enda lång väntan på vaccin. Vi köpte lycka för pengarna i början på sommaren, när vi tog beslutet att bli husbilsägare. Å heeeela året har kryddats med en jäkla massa skit och sjukdomar.

2021 började med att beskedet om vaccin kom och direkt i januari fick de äldre den första dosen. Vi var i riskgrupp och såg fram emot att snart få vaccinet i armen. Så blev det inte… helt plötsligt var vi nämligen inte i riskgrupp längre, trots att vi båda har kroniska sjukdomar och min läkare särskilt varnade mej för att bli smittad. Inte förrän i maj skulle vi få den efterlängtade första injektionen.

I slutet av januari åkte äldste sonen på corona och sen även min mamma som blev väldigt sjuk och inlagd på sjukhus. Som om inte det var tillräckligt, blev även min pappa smittad, såklart, och snart var även han inlagd. Att ha en förälder inlagd utan att man får besöka är krångligt nog, att ha bägge inlagda var totalt kaos. Det var dagligt kontakt med läkare, som lät mer än bekymrade, vi befarade det värsta, då min mamma var väldigt dålig. Det skulle ta många veckor, men bägge kom otroligt nog hem igen – tyvärr inte i samma skick som innan. De blir nog aldrig helt friska mer.

Våren tuffade på och i maj satt äntligen första dosen i armen, då började vi fundera lite på sommaren. Vi har bekanta som gått bort i covid och såg hur sjuka mina föräldrar blev. Livet kan ta slut snabbare än man tänkt… kanske borde vi ändå göra slag i saken och förverkliga vår dröm? Var det kanske dax? Japp, det var det! 21 maj klev vi in i den husbil som skulle bli vår och 29 Juni hämtade vi hem honom. Peppe hade kommit in i vårt liv! Och då hade jag även fått min andra dos och vågade börja leva lite mer.

Premiärturen gick redan samma vecka, första natten tillbringades vid Skoklosters slott. Med utsikt över slottet och vattnet och med en vacker solnedgång döpte vi Peppe i bubbel och hade en fantastisk första helg som nyblivna husbilsägare. Livet med husbil var precis så härligt som vi trott och vi var ute ”på rull” så mycket vi bara kunde från första veckan.

Innan vi tog den stora sommarturen, testade vi att jobba i bilen och det gick alldeles utmärkt så turerna blev längre och längre. Semestern tillbringades på Öland och i Småland, under 21 dagar åkte vi runt och tittade på allt vi hann med och älskade det. Sorgen var rätt stor när vi styrde kosan hemåt igen för att Martin var tvungen att jobba hemma ett tag. Höjdpunkterna på sommaräventyret var dagarna i Kalmar, Byxelkrok på Öland, Guldvaskningen i Ädelfors och när vi cyklade på Visingsö. Det har jag drömt om så länge och nu blev det äntligen av.

I början av sommaren drabbades min svärmor av en stroke, men hämtade sej snabbt nästan helt och hållet. I september fick hon en till och den gick inte alls lika bra. Vi ställdes igen inför faktum att det kunde ta slut när som helst, det var bara ett halvår sedan sist – men då var det min mamma. Även den här gången vände det otroligt nog, men inte tillräckligt mycket för att hon ska få komma hem mer. Idag är min svärmor på ett äldreboende, hon kan inte prata, inte äta själv, inte ens vända sej själv. Hon lever min värsta mardröm och jag lider så med henne. Just idag firar mina svärföräldrar Guldbröllop, de har inte varit ifrån varandra på drygt 40 år innan detta hände. Som sagt: man vet inte vad som händer så det gäller att ta vara på livet när man har det.

I september åkte vi till Nyköping några dagar, vi jobbade från bilen och på helgen upptäckte vi Stendörren. Helt fantastiskt! Tyvärr började Peppe låta illa och när vi kom hem fick han läggas in på verkstad. Man fixade till honom, trodde vi, och några veckor senare åkte vi på Mässa i Jönköping. Där dog han. Vi fick tillkalla bärgare som körde Peppe till en ny verkstad och vi fick ta tåget hem. Verkstäderna i Småland är verkligen bäst! Vi hade tankat skitig diesel och hela systemet från tank till motor var igenkläggat. Två veckor senare och bara ett par dagar innan första snön trillade ner, kunde vi hämta honom och på vägen tog vi en sista campinghelg och upptäckte Vadstena. Vi hann hem innan det blev halt, men nu har Peppe pyjamas och sover tills det blir varmt igen.

Oktober till december var det fullt upp! Sverige släppte många av restriktionerna och vi fick massor att göra. Det var teaterpremiärer, event, mingel, fest och julbord. Massor med julbord! Allt fotades och filmades även till vår nya Youtube-kanal som Martin startade när vi köpte Peppe. Ni får gärna kolla efter länkarna här i texten och kolla filmerna från olika äventyr. Kanalen heter såklart ”Jikitas på äventyr” och vi blir väldigt glada om ni vill prenumerera och följa oss. Det hjälper oss väldigt mycket!

Under 2020 renoverade vi massor. 2021 började med att vi lät vår målare fixa taket i hallen, som var skadat. Jag målade om mitt träningsrum och fräschade upp alla lister i hela huset när jag ändå hade penseln i handen. Vi förintade trädgården på framsidan, för att bygga parkering till Peppe och byggde trädäck på baksidan. Röjningen inomhus har fortsatt, vi hann även ha en loppis hemma och stå på en arrangerad, så en hel del utrensat har vi lyckats sälja av. Grejerna minskar och ett liv helt och hållet i husbil kommer allt närmare 🙂

Under hela året har det hänt saker som jag bara antytt, men som styrt det mesta och varit riktigt tungt. Jag har berättat lite om vår ”nära” som håller på att sabba sitt liv och därmed även vårt. Stora summor pengar har försvunnit på olika sätt, så pass att h*n fått sälja sin lägenhet och numera är bostadslös. Vi har alla mått och mår väldigt dåligt av detta, men mer än så kan jag inte berätta.

Peppe har varit vår räddning! Hade vi inte köpt honom hade vi faktiskt inte haft något att glädjas åt alls under året. Då hade allt bara varit sjukdom, död, frustration och trassel. Nu har vi ändå kunnat fly vardagen lite då och då och sommaren var helt fantastisk, trots att skiten runt oss hela tiden fanns där.

2022 då? Vad förväntar jag mej? Vår resa till Bali blev inställd, men året börjar ändå med sol. Vi flyttar nämligen hemmakontoret till Gran Canaria ett par veckor. Vi ska alltså inte ha semester, utan ska jobba. Det är med lite oro som vi åker, men jag måste få värme. Jag har levt på värktabletter senaste månaden och måste få vila kroppen från värk. Vi kommer vara lika försiktiga som hemma, om inte mer. Vi har suttit i corontän hemma i snart två veckor och kommer att göra detsamma när vi kommer hem.

Sen är planen att ta Peppe runt i Skåne i april och upp till Norrland i sommar. Vi hoppas såklart att det ska bli barmark och varmt redan i februari helst, så vi kan åka ut så fort det bara går – men rimligt är väl att tro att det blir i slutet av mars som tidigast. Sen kommer vi nog bara hem om vi måste…

Vi ska bara renovera en enda grej och det är taket till entrén som håller på att rasa och kanske rasar av snön när vi är borta. I övrigt är allt fixat nu som måste fixas och som vi planerat sedan länge. Jag hoppas kunna sälja av ännu mer saker, det står ytterligare 6 fulla flyttkartonger med grejer färdiga för loppis. Än finns en hel del kvar, men lite i taget så…

Vikten och hälsa då? Inte bra alls… jag har inte kunnat styra min tid som jag velat och har inte haft tid att fokuserat på det jag velat. Vi har inte hunnit med lika många promenader och stressen har varit omänsklig. En del av det jag gick ner 2020 har jag gått upp, men nu är det på väg bort igen. Jag är otroligt känslig för stress och går upp i vikt direkt. Jag gör så gott jag kan, mer kan jag inte göra just nu. Men jag mår inte bra, så enkelt är det.

Jag trodde inte att 2021 kunde bli värre än 2020, men det kunde det. Nu hoppas jag verkligen inte att 2022 blir ännu sämre… det klarar jag inte. Hösten var precis på gränsen av vad jag orkade med, jag trodde på riktigt att jag skulle gå under av stressen. Det får inte upprepas! Det går bara inte!

Med detta önskar jag er ett gott slut på 2021 och ett riktigt härligt 2022. Nu måste allt bli bättre!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Historien om julhälsningen

Historien om julhälsningen

Kommentarer 11 kommentarer

Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av julhälsningen på i Alfa Lavals fönster. Ni som inte bor i Tumba, eller i närheten, har såklart ingen aning om vad jag pratar om. Ni har missat nåt 🙂

Här i Tumba finns ett par större företagshus, Alfa Laval, eller om det är De Laval, hyser in sej i ett av de högsta. Mellan Lucia och trettonhelg önskar de God Helg med hjälp av hela huset. Hälsningen görs av röda lampor i utvalda fönster och det är när lamporna lyser som det är jul på riktigt.

Vad jag vet så har traditionen med julhälsningen varit sedan 1964. Från början var det ett samarbete mellan en man utanför och en man inne i huset, som ställde lamporna på rätt plats. Då fanns inte röda lampor, utan man färgade dem med något som tydligen stank rätt mycket. Trots doften var det lite prestige att ha ett kontorsrum med röd lampa, redan från början.

Första åren stod det God Jul, sen ändrade man till God Helg. God Jul har ju en viss begränsning, God Helg funkar ju en lite längre period. Man brukar som sagt tända vid Lucia, men under pandemin tände man redan första advent. Kanske som uppmuntran under en kämpig period.

Numera står det inga gubbar och viftar, nu finns såklart ett schema som gör allt lättare. Lamporna finns dessutom att köpa röda numera, så man slipper färga dem. Och de luktar inte illa heller längre 😛

Vi passerar huset och ser julhälsningen varje dag och det är lika mysigt varje år när den tänds. Å varje år försöker man få den perfekta bilden, såklart. Ni får avgöra själva vad ni tycker, men jag tycker detta är supermysigt!

Men jag undrar såklart hur detta kom till? Vem kom på att man skulle ha hälsningen? Nån som vet? H*n borde få en särskild utmärkelse av kommunen.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Gago och Jöback!

Gago och Jöback!

Kommentarer 7 kommentarer

Jag har sagt det förr och säger det igen – jag älskar biografier! Innan jul läste jag två väldigt fina som jag borde tipsat om som julklappstips, men jag hann helt enkelt inte. Tyvärr, för de är väldigt fina presentböcker. Ett tips om någon fyller år nu efter jul.

Peter Jöback känner alla till och vet en del av hans historia, Gago eller Dragomir Mrsic behöver ibland lite mer presentation – men säger man bankrån och Snabba Cash så vet nästan alla vem han också är. Bägge släppte sina biografier under november och december, så ni kanske har sett dem även om jag inte hunnit tipsa om dem. Eller sett dem på min instagram @marlenerinda, där lägger jag ju upp alla böcker jag läser.

Jag vill börja med att berätta om Dragomir (Gago) Mrsics bok ”Där jag kommer ifrån”. Den förde nämligen med sej att vi fick kontakt på instagram och att vi senare träffades och kunde säga hej när vi var på inspelning av Babbens program ”1 mot Sverige”. Han gillade min recension (Läs den gärna HÄR) och delade den på sina sociala kanaler.

Det var verkligen en bok som grep tag i mej och berörde mej. Jag fattar inte att han fortfarande lever. Gago har levt ett hårt liv, att han överlevt är helt otroligt. Att hans sambo varit med i 20 år är helt obegripligt, där kan man snacka om stark kärlek och kärlek mot alla odds. Kopplingen till Botkyrka och Fittja är såklart en extra ingrediens för mej, som också bor i kommunen. Jag vet ju exakt vilka områden han berättar om och har dem bara ett stenkast bort. Jag vet också exakt vilka svårigheter och fällor som finns i den delen av vår kommun. Sånt som jag sluppit hela min uppväxt, för att jag bor på ”rätt sida”.

Att få följa med på hela hans resa från forna Jugoslavien till livet han lever idag är väldigt intressant. Det är en rätt otroligt resa och ganska smutsig. Han har gjort många människor illa på vägen och det är han väl medveten om. Men att se vändningen och framgången han ändå har fått är så häftigt. Den har definitivt inte kommit utan hårt arbete. Om han kan vända sitt destruktiva liv så borde alla kunna göra det. Jag brukar ju inte gilla uttrycket ”Kan jag – så kan alla”. Men kan han vända sitt liv så kan faktiskt alla, även om alla kanske inte blir filmstjärnor. Man kan ju däremot bli lite mer svenskt lagom… Ni fattar säkert vad jag menar.

Peter Jöbacks ”Att bära sig själv” då? Också en bok som jag föll pladask för. Å då har jag ändå redan sett honom berätta om sitt liv på ”Stjärnorna på slottet”, hört hans sommarprat, sett hans show och även filmen ”Jag kommer hem till jul”. Mycket av hans historia har berättats och jag har lyssnat. Ändå gav boken ännu mer. Jag trodde lixom att det värsta var berättat, men så var det inte. Eller jo… en del, men nu fick man hela historien bakom och livspusslet fick fler bitar. Jöback har såklart inte berättat precis allt nu heller, en del saker går helt enkelt inte att berätta om – men nu känns historien ändå komplett för oss som inte var där och man kan förstå honom på ett annat sätt.

Detta är inte heller någon vacker berättelse (HÄR finns min recension), det handlar ju om övergrepp, missbruk och en massa annat. Sånt som ett litet barn inte ska gå igenom eller utsättas för. Tänk att gå igenom ett helt liv och lägga all skuld på sej själv, när man egentligen bara var ett oskyldigt barn. Så hemskt! Och det krävdes mycket av Jöback för att ta bort skulden och lägga allt bakom honom. 6 veckor på behandlingshem är lixom inte enkelt… men effektivt som det verkar.

Gago och Jöback är nästan lika gamla och har levt så totalt olika liv. Därför kanske det blev extra intressant att läsa böckerna efter varandra. Två medelålders män, med helt olika bakgrund – som idag lever ett liv i harmoni. Den ena fd bandit med fängelsetid i ryggsäcken, den andra firad barnstjärna med en självklar framtid inom musiken. Så olika, ändå med många likheter.

Så kanske det är: vi är alla väldigt olika, med olika bagage – men ändå rätt lika. Ett är iaf säkert och det är att vi alla har rätt att vara lyckliga. Frågan är ju bara hur man kommer dit? Gago och Jöback hittade sin väg och visar vägen som tog dem rätt. Vi andra kan ta del av deras erfarenheter och sedan välja vår väg. I jakten på lyckan.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 52 – Nyår!

Matsedel v 52 – Nyår!

Kommentarer 1 kommentar

Om bara några dagar är skitåret 2021 över!!! Redan förra året sa jag att det inte kan bli värre än 2020, men det kunde det… Nu hoppas jag verkligen att 2022 blir bättre!

Nu kommer massor med frågor om hälsa, vikt, träning och allt annat som hör nyårslöften till. Ni hittar mängder med svar under ”TIPS – Viktresan” om ni vill se hur jag gjort och mina tips för att göra hälsoresan just hälsosam.

HÄR hittar du alla mina matsedlar, de är säkert över 500 vid det här laget. Här hittar du över 600 recept med uträknade PP för er som är Viktväktare, men maten passar förstås alla. I VV-appen heter jag mrinda om du vill ha kontakt där också och på instagram @marlenerinda

På Facebook har jag även två vv-grupper, ”Viktväktarna Pepp” och ”Viktväktarna Recept med Personliga Points”. Jag finns överallt och hjälper dej mer än gärna att nå ditt mål. Jag vet ju att det både går att gå ner i vikt och sedan även hålla den nya vikten 

Kosten är viktigast, jag har satt ihop en kickstart-meny för alla veckans dagar och måltider. Som kanske kan hjälpa lite i början på hälsoresan. Ni är många som väntar till måndagen efter nyår, men mitt hetaste tips är att börja redan idag 🙂

Här är veckans matsedel:

Måndag: Zucchinipasta med tomatsås (5 PP för allt)

Tisdag: Fisk med smögensås (7-12 PP för all fisk, plus potatis)

Onsdag: Smakrik Kasslercurrygryta (29 PP för hela grytan, plus pasta)

Torsdag: Filégryta med ananas (fr 12 för hela grytan, plus ris)

Fredag:  Gratinerad hummer (16-30 PP för allt)

Lördag:  Knäckepizza (18 PP för hela)

Söndag: Indiska Daal (fr 14-33 PP för allt, plus ev ris)

Nyårsbonus: Lakritschokladbollar (fr 57 PP för alla)

Nyår blir lugn för oss. Vi är hemma, bara vi två. Det blir nog en enkel trerätters, förmodligen hummer till förrätt, en god bit kött och potatiskaka till varmrätt och någon söt efterrätt. HÄR finns tips om ni behöver. Veckan bjuder på många bra rätter för matlådan, så gör lite extra till livet efter nyår.

Som tradition äter vi pizza på nyårsdagen, HÄR finns flera att välja på, vi tar knäckepizza som är superenkelt och hyfsat ”smalt”. Har ni inte testat det så är det dax 🙂

Ha ett riktigt gott slut och ett gott nytt år. Nu gör vi 2022 så bra vi bara kan!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ett väldigt lugnt julfirande

Ett väldigt lugnt julfirande

Kommentarer 8 kommentarer
Julafton börjar alltid med en långpromenad, i tomteluvor såklart 🙂

Det har hänt mycket tråkigt under året och även julafton började rätt tråkigt. Vi valde att ha julfirandet hemma hos oss av flera olika anledningar, men främst för att det skulle bli enklast för alla.

Själva julafton har tappat sin glans en hel del sedan barnen blev stora och det inte kommit in några nya barn i firandet. Det är ju lixom barnens högtid. För oss har det gått så långt att julbordet minimerats och julklapparna numera är bortprioriterade. Vi träffas, äter gott och umgås några timmar – thats it.

I år delade vi upp julbordet, var och en fick bidra med utvalda delar. Vi dukade upp med kräftor, räkor, ägghalvor, såser, gröt och lite annat smått och gott. Mina föräldrar bidrog med Janssons och julskinka, yngste sonen och hans sambo fixade västerbottenostpaj med tillbehör. Det blev alltså ett skaldjursbord med julbordsfeeling, något som alla var väldigt nöjda med. Julafton och kräftskiva på en och samma gång lixom 🙂

Vi är inte så traditionella av oss och har mer och mer styrt om till vad vi faktiskt gillar, oavsett högtid. På midsommar har vi tex ätit sushi. Å tänker man efter så äter man ju köttbullar året runt, varför ha det just på julafton? Så vi började fundera på vad vi faktiskt inte äter annars och verkligen tycker är gott, å då blev resultatet detta. Jag vet ganska många som tagit bort allt i julmatsväg, men vi har iaf behållit ett par saker.

Vid 16 drog sonen med sambo iväg till hennes mamma och tog med sej min svärfar som skulle till svärmor på vårdboendet. Mina föräldrar åkte en stund senare och kvar var bara stora sonen som vi skulle kolla klart en serie med. Ett par timmar senare åkte även han till sitt och vi var ensamma. Vardagsrummet var röjt, diskmaskinen fylld, allt var hyfsat lugnt så vi sträckkollade En Kunglig Affär, så jäkla intressant och upprörande!

Vi tänkte städa bort hela julen när vi ändå höll på, men den får stanna ett par dagar till. Jag hade tänkt låta julpyntet vara kvar ända till trettonhelgen, men det händer saker nästa helg som gör att den måste städas bort tidigare. Vad får ni veta då 🙂

Vi summerar ett väldigt lugnt julfirande, även om just julafton både började och slutade lite ”skakigt”. Kan inte säga mer än så. Nu räknar vi ner 2021 och ser fram emot 2022 som vi hoppas ska vara fritt från sjukdom och dramatik. Man kan ju alltid hoppas…

Hoppas ni hade ett fint julfirande och njöt av dagen.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Hur funkar Viktväktarna?

Hur funkar Viktväktarna?

Kommentarer 0 kommentarer

Jag får frågor nästan varje dag om hur Viktväktarna fungerar och om man verkligen går ner i vikt. Den vanligaste kommentaren är ”Jag måste verkligen banta. Hur snabbt kan jag gå ner 20 kg?” Jag har mina standardsvar förstås…

Vi kan väl börja med att konstatera att Viktväktarna funnits i Sverige mer än 40 år och alltså är hyfsat etablerade. Kostprogrammet testas noga på flera tusen personer inför varje uppdatering och man utgår självklart från den senaste forskningen, det är därför man uppdaterar med några års mellanrum. Den som blir förbannad och tror att man uppdaterar bara för att sälja nya produkter är alltså lite fel ute. Vi vill väl alla ha det bästa, mest effektiva och mest hälsosamma kostprogrammet – eller? Då måste man ju följa med i utvecklingen.

Om vi återkommer till den där kommentaren som jag då brukar få och mitt svar på denna. Jag brukar säga att är det banta man vill göra så ska man inte ta Viktväktarnas hjälp eftersom vi inte sysslar med sånt. Den som bantar kanske lyckas gå ner några kilo snabbt, men går oftast upp dem snabbt igen och lägger även på sej lite till. Viktväktarnas idé är att ändra livsstil och byta ut dåliga rutiner mot bättre. Vi äter oss ner i vikt. Det finns inga förbud, bara rekommendationer. Det kommer förmodligen inte att gå lika snabbt som tex en banandiet eller kålsoppemetod, men det blir mer hållbart i längden och man mår bättre på vägen.

Med Viktväktarna fokuserar på kosten och man får äta allt, men inte alltid. Varje livsmedel har ett sk PP-värde och när man blir medlen får man veta hur många PersonligaPoints man ska äta per dag. Vill du äta pizza så kan du alltså göra det, men då blir det svårt att få plats med något annat den dagen… Jag har 26 dagliga PP att äta, plus 21 extra att fördela som jag vill under veckan (Veckobonus – VB). Man kan även ”tjäna” PP genom att äta vissa extra hälsosamma livsmedel och motionera. En pizza är 54 PP, jag kan alltså äta en hel om jag sparar ihop lite extra PP eller lämnar kanten  😛

De PersonligaPointsen räknas ut med hänsyn till din vikt, längd, ålder och kön. Män har ofta fler än kvinnor eftersom de behöver mer energi. Trots att män får äta mer så går de oftast ner snabbare i vikt än kvinnor. Ibland är livet väldigt orättvist! Så vi kvinnor ska aldrig jämföra oss, eller försöka tävla med en man när det gäller viktnedgång. Hur många PersonligaPoints man har får man alltså veta när man blir medlem. De dagliga ska man inte vara rädd att använda!

Man kan vara medlem enbart online eller som sk all-inclusive, vilket innebär att man betalar lite mer men då även får hjälp av en egen coach och kan besöka en lektion en gång i veckan där man väger sej (ej offentligt) och få massor med pepp. Detta är absolut bäst enligt mej! Här finns expertis från utbildad personal och man får även tips och råd från andra medlemmar. Många blir bekanta och en del skapar egna små sammankomster, går gemensamma promenader mm, mellan lektionerna. Undersökningar visar att den som går i klass får bästa resultat.

Hur snabbt går man ner då? Det är väldigt olika. En hälsosam viktnedgång är upp till ett halvt kilo i veckan. Då hänger både skallen och hudkostymen med på ett bra sätt. Att skallen hänger med är väldigt viktigt, det är nämligen det som gör att vi inte går upp i vikt igen när vi kommit i mål. Går man ner väldigt mycket, väldigt snabbt kan man även få problem med gallan, yrsel, håravfall, mensen kan utebli och man kan få mycket löst skinn som kan ställa till med nya problem i form av skav och eksem. Så ta det lilla lugna, det är lixom bäst så. Jag snittade mindre än ett hekto i veckan under hela min viktminskning, Martin snittade mer än ett kilo. Bägge kom i mål – vem tror ni har lättast att hålla vikten…?

Det Viktväktarna är helt unika med är att om man går i klass kan man bli sk Guldmedlem. Det innebär att du gå ner till normalvikt (under bmi 25) och sedan går jämnviktsprogrammet (6 vägningar). Då blir du Guldmedlem och får sedan gå gratis resten av livet, så länge du kommer minst var tionde vecka och har gått upp max 2 kg. Du får ta del av allt material och alla uppdateringar helt gratis! Men detta gäller alltså bara om du går i klass men appen som de flesta har som hjälpmedel ingår inte i Guldmedlemskapet.

Jag skrev in mej på Viktväktarna i augusti 2000 och började jobba där på våren 2001. Jag är fortfarande kvar som Guldmedlem men jobbar inte längre där. Men programmet är så bra och blir efter så lång tid ett naturligt sätt att leva att både jag och Martin lixom bara fortsätter av gammal vana. Det var ju på Viktväktarna vi träffades, han 60 (!!!) kilo lättare – jag 12. Vi är de första att säga att Viktväktarna fungerar! Det är ingen bantningsmetod, utan ett sätt att leva. Det kanske inte går så snabbt som man skulle önska, men är hållbart.

Vi vet att VV funkar och att man aldrig behöver gå hungrig eller äta ”äcklig” mat. Det är därför vi gärna hittar på nya recept och anger dem med PersonligaPoints, så alla ska se vilken god mat man kan äta även om man vill (eller behöver) gå ner i vikt. Det är inga konstigheter – bara helt vanlig och god mat!

Ni hittar alla våra recept HÄR och mina veckomenyer HÄR. Å känner du att detta kanske är så intressant att du vill veta mer, kolla om det finns klasser i din närhet eller bli medlem, så kollar du HÄR.

För både Martin och mej blev det ett helt nytt liv med Viktväktarna. Vi hittade ju varandra!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

670 000 bilförare kör med olaglig syn

670 000 bilförare kör med olaglig syn

Kommentarer 6 kommentarer

Redan när jag var aktiv som politiker på 00-talet tjatade jag om regelbundna syn- och hörseltester för körkortsinnehavare. Inget hände då, men nu kanske det händer något…

Min bästa kompis skaffade körkort som 18-åring. Inget konstigt med det, det gjorde jag med. MEN min kompis blev som 25-åring helt blind. Då kan man ju tro att hennes körkort blev återkallat, men det blev det inte. För att testa hur flat systemet fungerade då och kanske även fungerar idag, tog hon sin ledarhund och sin vita käpp och gick in på posten för att hämta sitt förnyade körkort. När hon skulle skriva under för att kvittera uthämtningen, sa hon ”Jag är helt blind, kan du placera pennan där jag ska skriva”. Det gjorde kassörskan och lämnade sedan ut körkortet.

Precis så här gör jag också när jag förnyar mitt körkort, men jag kommer ju inte in med ledarhund och vit käpp. Varken jag eller min vän trodde våra ögon, hon borde ju inte få hämta körkortet. Men det är å andra sidan inte kassörskan på posten som ska reagera, utan sjukvården. Hennes läkare skulle såklart anmäla till länsstyrelsen att hon inte längre var lämplig innehavare av sitt körkort, men det gjorde man inte. Det är såååå konstigt!

Jag lämnade in motion efter motion om detta, men jag ville även ha hörseltest. Helst även reaktionstest, men det var att dra det lite för långt tyckte jag då. När man lämnar en motion som man verkligen brinner för och vill att den ska gå igenom, då måste man hålla det enkelt. Ändå gick det inte. Motargumenten var att det skulle belasta vården, förlänga köerna, blir dyrt, diskriminering osv. Jag hade såklart ytterligare ett gäng motargument till motargumenten, men ändå var det tvärnej.

Jag la av min politiska karriär 2010, men har såklart följt mina hjärtefrågor sedan dess. Det här med syntest har varit uppe förr, och nu på senare tid har även optikerna reagerat. Såklart, de vill ju tjäna pengar. Men i ett pressmeddelande jag fick idag blev det tydligt att läget är akut. Där stod det nämligen att 10 procent, vilket motsvarar över 670 000 bilförare, som kör med en olagligt dålig syn. Synen blir oskarp efter en meters avstånd, strax efter bilrutan alltså. Samtidigt upplever nästan alla testade, 97 procent, att de har en fullgod syn för att köra bil. Det är rätt skrämmande siffror tycker jag!

bild från bilprovningen och synoptics synbesiktning

Varje år drar länsstyrelsen in körkortet för hundratals människor, men då är det nästan bara pga medicinska orsaker som tex epilepsi mm. Det här med syn, hörsel och reaktion har man missat totalt! Hur ofta ser man inte en person som sitter med näsan i fönstret och kisar och kör långsamt långsamt? Jag ser dem rätt ofta tyvärr. Titta på bilden här ovan och jämför en bra syn mot en dålig. Det finns alltså folk som kör omkring med synen på vänster bild! Galet!

Mitt förslag har hela tiden varit att när man ska förnya sitt körkort så ska man även kolla syn och hörsel, var tionde år alltså. För alla. Inte efter någon särskild ålder eller så. Synen kan ändras snabbt, så det är ingen nackdel att kolla den regelbundet även som hyfsat ung. Å då blir det heller ingen diskriminering i ålder av föraren. Jag skulle själv inte ha något emot det, även om det skulle kosta några hundralappar. Det är ju en slags livförsäkring!

Jag tycker detta är så otroligt självklart. Vad tycker ni?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

1 mot Sverige

1 mot Sverige

Kommentarer 7 kommentarer

Nu har vi öppnat hemmakontoret helt igen och återigen klivit in i vår corontänbubbla. Men innan vi gjorde det var vi på en sista grej, vi var med på inspelningen av säsongsavslutningen av ”1 mot Sverige”.

Efter att restriktionerna släpptes i slutet av september har vi haft fullt upp. Nu när smittan ökar igen i Sverige, väljer vi att återigen stänga in oss i några veckor. Nu är det inte en enda bokad grej förrän 18/1, då Formex går av stapeln. Fast det händer faktiskt en grej innan dess, men det kommer jag att avslöja när det är på g…

Innan vi stängde in oss blev det en helkväll på SVT. Vi går en del på olika tv-inspelningar. Det började som en kul grej när killarna var mindre och jag var pank. Tv-inspelningar är gratis och oftast himla kul, och en kompis jobbar som Studioman – så det var även ett tillfälle att träffa honom. Den här gången hade äldste sonen bokat in oss till inspelningen av ”1 mot Sverige” som vi såklart tittat på under hösten.

Babben och jag känner till varandra, men inte mer än så. Däremot har flera bekanta suttit som experter, frågan var vilka som skulle sitta där den här kvällen…

Vi fiskade upp sonen och åkte in till stan. Vi skulle vara i studion 18.30, men hade missuppfattat tiden och kom en timme för tidigt. Eftersom vi tänkte äta innan, så var det ingen större fara att komma tidigt, tvärtom faktiskt. Vi hittade en parkering nära SVT och gick iväg för att hitta pizzerian vi sett skulle ligga i närheten. Sista pizzan på länge antar jag… nu ska vi ta hand om oss lite bättre igen.

Efter maten gick vi tillbaka till TV-huset, där man börjat duka upp med dricka och muffins. Där stod någon och tog en selfie… hmmm… henne känner jag igen… jamen! Det var ju Lina Hedlund (Alcazar), kul kul! Vi hann inte prata just då eftersom vakten hämtade henne och hon stod mitt i svängdörren när vi såg varandra. Men ropade att vi skulle ses där nere.

För att komma in i studion måste man först visa upp covidbevis och sen gå igenom säkerhetskontrollen. Ibland kollas även tempen, men inte när vi var där. Efter det slussas man in och ner för trapporna där alla olika tv-studiorna ligger. För er som inte varit inne på SVT kan jag berätta att det är väldigt högt i tak, kanske 20 meter om inte mer. Det ligger flera stora studios på rad, vi skulle vara i den längst till vänster. Redan utanför hade man riggat olika uppdrag som den tävlande skulle gissa utgången på. Ni kanske såg när bågskytten skulle skjuta ner julkulorna?

Vi fick våra platser, längst fram, trots att jag missat klädkoden som var mörk för dagen och jag hade rosa. Det brukar vara tvärtom, så jag hade klätt mej som jag brukar. Det är alltid ”förbjudet” med mönstrade kläder eftersom det flimrar på tv. Men färg vill man alltid ha, förutom den här gången. Jaja, jag fick komma in ändå 🙂

Å nu kunde jag även hälsa på Lina och få en kram, (förlåt studiokvinna Pernilla, vi var faktiskt tvungna fast man inte fick). Linas kompanjon för kvällen var Dragomir Mrsic, som jag haft kontakt med på instagram efter en recension jag gjorde av hans fina bok (ska blogga om den inom kort). Nu fick vi hälsa och han tackade återigen för en fin recension, så härligt att få göra någon glad! Så roligt att ses, det blir nog fler gånger.

Sen började sändningen och då visar det sej att kvällens tävlande är någon som vi också är bekant med. Det är nämligen sonens lärare från gymnasiet som står där! Kul kul, men tyvärr gick det inte jättebra för honom. På en timme var allt över och vi tog oss försiktigt hem på glashala vägar.

Jag kan verkligen rekommendera att sitta med som publik vid en tv-inspelning. Det är alltså oftast gratis och himla kul. Och intressant att se hur det går till bakom kulisserna också såklart. Berätta gärna om du varit med någon gång, vi kanske har varit där samtidigt 🙂

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 51 – julvecka

Matsedel v 51 – julvecka

Kommentarer 2 kommentarer

Har ni någon julkänsla än? Det har faktiskt jag, vi har ju firat jul i en dryg månad redan. Åtta julbord blev det 😛 Ni kan läsa våra recensioner HÄR.

Jag var tidigare en riktig julnörd, men numera känns det lite som nästan vilken dag som helst fktiskt. Vi har inte längre några julklappar, firar bara några timmar på eftermiddagen och sen är allt som vanligt igen. Fast i år har vi faktiskt julpyntat lite, nu när vi ändå ska vara hemma även i januari då vår resa blev inställd. I år samlas vi dessutom hemma hos oss på julafton. Vi brukar vara hos mina föräldrar, men är hos oss i år för att det ska vara enklare för min svärfar att få sällskap.

Nu när vi ska försöka ta oss tillbaka till ett mer hälsosamt liv, blir inte matsedlarna särskilt avancerade. Det är mest vanlig mat som vi bjuder på, mest sånt som går att ha i matlådan. För nu planerar vi för livet efter nyår! Redan på tisdag går vi mot ljusare tider och snart är man hellre ute, än står i köket och fixar mat. Så vi passar på att fylla frysen. Tips finns HÄR.

Här är veckans meny:

Måndag: One-pot-pasta (56-63 PP för hela grytan)

Tisdag: Pasta med tonfisksås (5-9 PP för hela grytan, plus pasta)

Onsdag: Kyckling med apelsin- och rosmarinsås (16-24 PP för hela grytan, plus pasta)

Torsdag: Gratinerade kassler (16 PP för allt, plus ris)

Fredag: Enkel Janssons Frestelse (34 PP för hela formen)

Lördag: Julmuststek (40 PP för hela steken)

Söndag: Gratinerade saffransräkor (4-22 PP för hela gratängen, plus ris)

Adventsbonus: Yoghurtmousse med pepparkakssmul ( 0-2 PP för all mousse)

Både jul och nyår står alltså för dörren, det blir lite annorlunda i år igen – men kan ju bli bra ändå. Det är nu man återigen har chans att ändra sina traditioner, ta bort det man inte gillar och lägga till något nytt.

Vi gjorde det för flera år sedan och jag måste säga att numera är verkligen julhelgen till för avkoppling och mys. Som det ska vara. Vårt julbord är väldigt litet och består bara av några få saker som tex skinka, ugnsomelett, köttbullar och någon sill – thats it! Här finns förslag om ni behöver, vad man mer kan ställa på julbordet mm. I år funderar vi på att bojkotta allt och servera skaldjur på julbordet. Så får det nog bli!

Ge er en riktigt fin jul! Nu kör vi sluttampen på 2021 och ser fram emot ett nytt och fräscht år. 2022 måste bli bättre!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ingen kan göra allt – men…

Ingen kan göra allt – men…

Kommentarer 4 kommentarer

… alla kan göra något. Brukar man säga och det hörs väldigt ofta just nu när Musikhjälpen är igång. Jag älskar Musikhjälpen! Det är så mysigt att ha på i bakgrunden medan jag tränar eller jobbar. Tycker inte ni det?

När man lyssnar på alla projekt och bössor som startas med Musikhjälpen blir man alldeles varm i hjärtat. Jag har också haft några bössor igång genom åren, men de har inte gett särskilt mycket. Men alla bäckar små heter det ju också.

Just i år kommer jag inte att bidra med något, detta pga att vår by i Gambia får all hjälp just nu. I Gambia lever man på turismen och den uteblir även i år pga pandemin. Det är väldigt svårt för alla som bor där, det finns ju inga jobb. Å har man inget jobb blir det inga pengar och då kan man inte ställa mat på bordet.

Här om veckan hörde vår vän Smile av sej och berättade att deras hus höll på att rasa. Jag fick bilder på väggar med stora sprickor och såg tydligt att man kanske klarar sej just nu när vädret är ok, men när regnet och regnsäsongen kör igång så kommer väggarna att rasa. Det måste repareras NU! Så vi körde igång en snabb insamling bland våra vänner på Facebook och kunde föra över 1000 kr efter bara någon dag. Några dagar senare fick vi nya bilder där väggarna lagats med ny sten och nu puts för att hålla ihop allt.

1000 kr räcker rätt långt, men är inte tillräckligt. Det behövs minst lika mycket till om de ska kunna fylla på matförråden lite. Summan brukar räcka till 50 kg ris, 20 liter olja och 20 kg lök och det i sin tur räcker till mat för hela familjens ungefär 10 personer i 2-3 månader. I Gambia gör man dessutom så att man ser till att den egna familjen har det den behöver, sen ger man resten till den som behöver det bäst. Äldre och sjuka i byn framförallt. Tänk om man tänkte så här…

Vi vill såklart skicka över mer pengar, men har inte hur mycket som helst själva att bidra med. Så häromdagen tog jag återigen fram saker som jag försökt sälja tidigare och la ut till försäljning igen. Direkt hade jag sålt av lite och fått in 500 kr. Nu ger vi det helgen och ser hur mycket vi kan få ihop, sen för vi över de pengar som kommit in. Vi vet ju att varenda öre kommer till nytta, inget försvinner i sk administrativa avgifter.

Så just i år får Musikhjälpen klara sej utan oss, vi behövs på annat håll. Som sagt; ingen kan göra allt, men alla kan göra något och vi får med egna ögon se vart vårt bidrag gått åt till, både på bilder och när vi kommer till Gambia nästa gång. Det är en härlig känsla i magen att på riktigt se att det lilla vi gör, verkligen gör skillnad.

Vill du hjälpa oss att hjälpa? Skicka ett mail till mej marlenerinda@gmail.com så tar vi detaljerna den vägen.

Har du startat någon bössa eller på annat sätt stöttat Musikhjälpen i år eller föregående år?

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Ställplatser mm på Öland

Ställplatser mm på Öland

Kommentarer 1 kommentar

Sommaräventyret 2021 gick till Öland och Småland. Som alldeles nyblivna husbilsägare var det en spännande sommar. Vi fick lära oss från grunden hur det är att hitta boende och även hur man bor på olika slags ställen med vårt rullande hem.

Öland är mitt andra hem, där har vi hus uppe på norra delen av ön. Att åka runt med husbil där var såklart helt nytt och gav oss en chans att se lite annat av ön. Som tex de södra delarna som inte besökts allt för frekvent tidigare.

Här kommer ställplatserna i den ordning som vi besökte dem.

Ställplats Svinö

Innan man kör över bron kan man stanna precis vid brofästet. Det finns en ställplats på Svinön, som den lilla ön heter, som kostar en hundring per natt (tror vi), utan el. Det är inte särskilt fixat, men finns iaf toalett, tömning för toa och gråvatten, sopcontainer och färskvatten. Det finns även grillplatser, en liten badstrand och små promenadstråk runt ön.

Vi har alltid stannat här för att bada och rasta hunden tidigare, efter det har det mest varit ett fotostopp. Men nu kan det alltså bli så att vi kommer att sova här innan vi åker över bron. Det är ju så himla enkelt. Det står i informationen att det är 15 husbilsplatser, någon säger 20… jag vet inte… parkeringen är skitstor! Med husbil får man stå max 18 timmar. Å här är bara tillåtet för husbilar att stå, husvagnar göre sej icke besvär.

Lammet & Grisen – Öland

Just den här gången körde vi direkt upp till Löttorp och ställde oss på ställplatsen hos Lammet & Grisen. Lammet & Grisen är en alldeles unik restaurang på norra Öland som bjuder på helgrillad lam och gris plus en massa annat gott som tillbehör.

Har man bokat bord här får man bo gratis en natt med husvagn, husbil eller tält. Hur bra som helst! Här finns kanske 30 platser, men alla är utan el. Toaletter och vattentapp finns öppet dygnet runt utanför restaurangen. Dock ej dusch.

HÄR finns en film som börjar på ställplatsen på Svinö samt besöket på den unika restaurangen.

Ställplatsen Byxelkroks hamn

Byxelkrok är en sån plats som jag varit på massor med gånger, men jag har inte upptäckt det i lugn och ro någon gång. Det skulle jag få göra nu. Vi ställde oss på Ställplatsen i hamnen, vilket innebär att man har en fantastiskt utsikt över Kalmarsund. Här finns 19 platser tror jag, utan el dock! Vilket funkar för oss eftersom vi har solpaneler som laddar bra. Ändå kostar det 210 kr per plats under sommaren, rätt dyrt alltså. Men oj så vi trivdes här! Vi stannade faktiskt en dag mer än vi tänkt från början.

Här finns allt man kan önska, förutom el då… Ett servicehus med dusch och tvättmaskin, samt tömning av toa och gråvatten. Här är också nära till matbutik, restauranger och minigolfbana. Vi har cyklar med oss och tog oss enkelt till fyren Långe Erik. Trollskogen besökte vi också, men tog dock bilen dit vilket funkade jättebra med den nya stora parkeringen.

Här finns film från Byxelkrok, del 1 och del 2.

Ställplats Byxelkrok Neptuni Åkrar – Havsutikten

Några hundra meter norr om hamnen finns ytterligare en ställplats, i höjd med Neptuni Åkrar. Här har man gjort små fickor mellan enbuskarna, så mysigt! Här kostar det 100 kr natten och man har en helt magisk utsikt. Här var vi bara inne och tittade och hade valt detta om det inte funnits platser i hamnen. Kan tänka mej att det är väldigt tyst och lugnt här.

Böda Camping!

Efter Byxelkrok var det dax för ett riktigt äventyr. Vår första stora campingupplevelse! Bara att ta sej in är ett äventyr. Kön in börjar långt innan incheckningen. Jag fick springa ur och checka in och hämta karta för att hitta rätt. Sen letade vi oss långsamt fram till vår plats på den gigantiska campingen. Vi skulle bo på Tullamorse Street, så himla passande 🙂

Men vilken grej att bo på en så stor camping. Asså, det var faktiskt helt galet. Det tog oss flera timmar att bara gå runt området. Men trots att det är så stort är det ändå rätt mysigt. Vi gick verkligen in för att upptäcka varenda liten centimeter av campingen, det tog sin lilla tid kan man väl säga. Här finns ju allt!

Här finns 1350 campingplatser och 125 stugor, 2 mil lång vit sandstrand, pool, spa, bastuvärld, restauranger, pub, after beach, bageri, ICA-butik, frisör, spelhall, kiosk, gatukök och pizzeria. På området ligger även Böda Sand GK – en 9 håls fullängdsbana. Och nu bygger man ut ännu mer!

Böda var kul att ha fått uppleva och vi kommer gärna tillbaka, dock blir det nog under lågsäsong nästa gång. HÄR finns en film från Böda, vi har försökt filma allt!

Sollidens parkering Borgholm

Det finns en ställplats vid Borgholms Slottsruin, för 20 husbilar, som har öppet när ruinen är stängd och kostar 100 kr (tror jag). Vi tyckte dock att den var väldigt trång och det var alldeles för mycket folk, så vi åkte vidare till Sollidens parkering och upptäckte att man kunde står mycket bättre där och alldeles gratis. Iofs ingen el, men det är ju ganska självklart.

Vi ställde oss lite vid sidan och cyklade ner till Borgholm, som ligger bara någon halvtimma bort med cykel. När vi kom tillbaka hade vi fått sällskap av rätt många, å när det var dax att sova var vi nog ett tjugotal bilar som stod där med rejält avstånd från varandra. Mycket bättre än borta vid ruinen. Här finns såklart ingen service alls, inte ens toalett – men det är sååå mysigt!

HÄR är filmen från Borgholm.

Grönhögen

Planen var att fricampa någon natt innan vi skulle sova i Grönhögen sista natten på ön. Men det blev oväder, så vi skyndade oss att göra det vi tänkt och när vi kom till platsen där vi skulle sova var det redan full. Fanns bara plats för 4 bilar tror jag. Så vi chansade på Grönhögen som har 38 platser (tror jag) och tog näst sista platsen där. Här är nog jättefint i vanliga fall, men när vi väl kom fram blåste det nästan 20 sekundmeter och ösregnade. Så vi såg knappt något alls och jag blåste nästan omkull när jag var utanför bilen. 200 kr (inkl el) var det iaf värt att få sova lite mer säkert.

Här har Åke full koll på allt, en väldigt trevlig liten farbror. Han välkomnar alla och visar till rätta. Här finns servicehus med toa, dusch och tvättmaskin och man kan tömma toa och gråvatten. Hit måste vi komma tillbaka och se hur det egentligen ser ut 😛

HÄR finns film från södra Öland, vi tog inga bilder pga vädret. Bilden ovan är en skärmdump från filmen.

Efter Grönhögen lämnade vi Öland pga vädret. Ställplatserna i Småland tar vi i ett annat inlägg.

Det vi lärde oss vår första sommar på rull, var att det är väldigt skönt att kunna boka en ställplats. Ibland kan man ju faktiskt göra det, även om det är sällan. Kan man inte det gäller det att vara ute i gooood tid, typ direkt efter frukost. Annars är platserna redan tagna. Vi lärde oss också att husbilsägare är otroligt hjälpsamma och sociala. De flesta hjälper gärna till när man backar in och vill gärna prata lite. Inte oss emot, särskilt inte som många har en hund som man kan gosa med.

När vi kommer till en ny plats ställer vi oftast bara bilen, drar ner gardinerna, låser och ger oss direkt ut på upptäcktsfärd. Det är vi rätt ensamma om. De flesta vevar ut markisen, lägger ut matta och ställer upp utemöblerna. Vi har vevat ut markisen en enda gång, på Böda, och har inte ens en matta. Men varsin badenbadenstol har vi, eller hade… de brakade på sista resan. Den där ”komma-fram-ölen” som folk pratar om är mer en ”komma-fram-promenad” för oss.

Vi har lärt oss massor i sommar och ser verkligen fram emot nästa, då ska vi åka runt i Norrland!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

7 julbord blev det!

7 julbord blev det!

Kommentarer 6 kommentarer

Då har vi firat jul färdigt, iaf nästan… julbordstestet 2021 är iaf avklarat. I år blev det 7 stycken, så vi är nästan tillbaka till gamla takter, då vi testade ett 10-tal varje år. Skillnaden i år är att alla var väldigt olika, sånt är kul. Här nedan berättar jag om varje bord, så kan ni avgöra själva vilka som passar just er.

Eatery

Redan i september var jag iväg på första julbordet som var Italieninspirerat och designat av Sofia Henriksson som vann årets mästerkock 2021. Allt rätter var vackert serverade, vällagade och alla traditionella rätter fanns där. Men det var julpizzan som var bäst! Pizzan med gravad lax och fetaost var sååå god!

Detta passar den som vill ha ett traditionellt julbord med en tvist.

Hamburger Börs – Stjärnklart

Börsen har i år valt att servera en jultallrik med tre våningar och huvudrätten på tallrik. Det finns några traditionella sillar, men det är nog allt. Efterrätterna är ett helt rum fyllt med godsaker, bakverk, popcorn och smågodis. Allt serverat innan showen börjar kl 21.

Maten är god, men godisrummet är är bäst! Att plocka sin egna lilla påse och sedan kunna plocka av den under showen är himla mysigt. Sarah Dawn Finer, Plura, Tusse, Linda Pritchard och John Lundvik tipndrar ikapp med julstjärnorna och det är bara såååå mysigt!

Detta är för den som vill komma ifrån en stund och bara njuta av en mysig kväll. HÄR finns en film från kvällen.

Långbro Värdshus

Ett supertraditionellt julbord av proffsiga Fredrik Eriksson. Miljön kan inte bli vackrare, julkänslan är total. Här är julpynt precis överallt, maten är läckert upplagd, dofterna är juliga och personalen trevlig. Här finns allt! Å det ena är godare än det andra… man vill gärna smaka på allt, men det går ju inte! Det är så mycket mat!

Innan man kommer in välkomnas man av en mysig brasa ute på gården och får en glögg i handen direkt. Detta är ett julbord i världsklass! Hit kommer man om man älskar julen, älskar mat och vill ha ett traditionellt julbord med extra allt. HÄR finns en film från kvällen.

Van der Nootska Palatset

Julbord på ett palats, så läckert! Julbordet serveras i form av en sittande minibuffé, i fyra rundor, vid bordet. Det är inte traditionell julmat, utan med rustikt och ett drag av husmanskost. Här finns sillarna, men inte en enda köttbulle. Däremot en god blodpudding och andra intressanta inslag. Allt är vackert serverat och vill man ha mer är det bara att säga till.

Detta är ett julbord för den som inte är särskilt intresserad av julmat, men däremot av god och vällagad mat i en fantastiskt miljö. HÄR finns en film från kvällen.

Viking Line – Cinderella

Vi gillar att åka på kryssning och med julbord är det extra mysigt. På Vikings julbord finns allt! I år tyckte vi dessutom att kvaliteten var bättre än på många år. Kanske beror det på att gästerna inte får lägga upp själva, utan får upplagts åt sej. Intrycket blir betydligt fräschare.

Här finns traditionell julmat från både Sverige och Finland och allt är gott! Detta passar stora grupper, där man har olika önskemål på maten. Det finns ju något för alla, dessutom är det ju så mysigt att åka båt. HÄR finns en film från kryssningen.

Afternoon Tea Christmas – Haga Schweizeri

Mitt i entrén till NK ligger Haga Schweizeri. Här bjuder man alltid på afternoon tea, men i advent med jultouch. Här serveras man ett högt fat med allt som hör till ett afternoon tea. Det är bröd, vispad smör, snittar, små bakelser och choklad. Allt otroligt gott och med så mycket te man önskar. Ett glas bubbel kan man också få.

Detta är för den som vill älskar julen och vill ha det där lilla extra. Kanske lite lyxpaus i julklappshoppingen och julstressen. Himla mysig och gott! HÄR finns en film från kvällen.

Julbordsplateau – Vau de Ville

Trots att vi vid det här testet redan hade ätit många julbord, så var det ändå här vi blev mest överraskade.Vi hade ju sett en del och blivit serverade både bufféer och jultallrikar, men när vi fick in den hör tappade vi hackan fullständigt. Det finns jultallrikar och så finns det julbordsplateau från Vau de Ville. Den var gigantisk!

Här trängs svenska smaker med exotiskt orientaliska och lite franska smaker. Allt är generöst tilltaget och väldigt vackert serverat. Bara förrätten hade räckt att mätta oss, vi trodde faktiskt att det var både förrätt, varmrätt och efterrätt på ett och samma fat – men det skulle komma mer! Här finns lax, men det är nog det enda traditionella – köttbullarna i storlek XL och kan vara de godaste jag ätit. Men det som sticker ut mest är rödbetorna med getost och de friterade räkor. Det är ju så gott att man nästa smäller av! Vi satt bara och fnittrade till slut 🙂 HÄR finns en film från kvällen.

Sen åt vi faktiskt ett litet julbord till, men det var på en fest på Café Opera. Jag tror inte man kan få det om man bara kommer dit, så det skriver jag inte så mycket mer om.

Favoriten då?

Det beror på… Vill man ha traditionell julmat i världsklass, ja då är det Långbro man ska välja. Det finns ingenting att klaga på, allt är bra!

Vill man däremot bli överraskad och få väldigt god mat men med nya smaker, ja då ska man välja Vau de Ville. Så jäkla gott!!!

Vi man ha något litet och lyxigt går man till Haga Schweizeri och vill man ha något för alla tar man en kryssning med Viking Line.

För vacker miljö är det Van der Nootska och vill man ha show är Börsen oslagbar. Och vill man käka pizza så är det till Eatery man ska gå.

Det finns alltså något för alla och alla rör sej i nästan samma prisklass, mellan 600-900 kronor ungefär. Hoppas detta kan hjälpa er något om ni inte bokat än. Nästa år hoppas vi kunna testa några utanför Stockholm också.

Berätta gärna om julborden ni har testat och om ni har någon favorit.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Matsedel v 50 – Lucia

Matsedel v 50 – Lucia

Kommentarer 0 kommentarer

Imorrn är det Lucia! Det är hög tid att köra in lussebullarna i ugnen. Säger ni lussebullar, lussekatter eller saffransbullar? Vi säger lussebullar och bjuder denna vecka på ett recept som även passar oss Viktväktare. Testa gärna och berätta vad ni tycker 🙂

Nu är alla julbord färdigtestade och vi har återgått till det normala matlivet igen. Det innebär att bi äter i princip som vanligt, kanske med något litet inslag av jul här och där bara. Som den här veckan när vi äter Kyckling i glöggsås, en kul grej. Jag tycker inte att glögg är jättegott, men i mat funkar det faktiskt förvånansvärt bra.

Vardagarna går åt till jobb, helgerna till att leka fram nya maträtter och recept. Vi släpper nytt på Du i Fokus varje onsdag och lördag, missa inte det! Ni som hänger med på instagram @marlenerinda vet vad som väntar. Min instagram är som att hänga i vårt vardagsrum typ 🙂 

Här är veckans meny:

Måndag: Pasta med broccolisås (19 PP för all sås, plus pasta)

Tisdag: Laxgratäng med kräftor & fetaost (29-50 PP för hela gratängen, plus potatis)

Onsdag: Allt-i-ett kasslergryta (17-44 PP för hela gratängen)

Torsdag: Kyckling i glöggsås (20-29 PP för hela grytan plus ris)

Fredag: Räkor m grönsaker och saffran (12-15 PP för hela grytan, plus pasta)

Lördag: Fläskfilé med rosmarinsås (16 PP för hela grytan, plus ris)

Söndag: Taco med pulled chicken (0-11 PP för hela grytan)

Luciabonus: Lussebullar (4 PP per bulle)

En kanongod vecka!!! Jag har försökt att tänka lite smart med veckans meny, det ska både vara lite julkänsla och gå att ha i matlådan. Matlådor är min räddning! Vi lagar ofta lite extra, portionerar direkt i matlådor och fryser in. Så har jag till lunch eller när fantasin och tiden tryter. HÄR finns tips på mat som passar i matlådan om ni vill ha idéer. Pulled chicken har vi alltid i frysen och använder till taco, sallad eller i wraps, som är vår nödlösningsmat 🙂

Ha en fin vecka och en härlig Lucia!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Jag drog till fjällen!

Jag drog till fjällen!

Kommentarer 9 kommentarer

Alla vet att jag avskyr snö och kyla. Därför var det extra konstigt att jag tackade ja till en pressresa till Sälen i december. Särskilt som det var 20 minusgrader när jag fick inbjudan. Men det gjorde jag och i veckan var jag där 🙂

Delar av mina barns släkt är från Jämtland, alltså har vi varit där en hel del. Vi har badat i Storsjön och åkt skidor i Åre och jag älskar faktiskt fjällvärlden. Så fjällen är inte obekant även om jag föredrar den på sommaren och det nu är över 20 år sedan jag var norr om Gävle, typ.

Syftet med den här resa var att SkiStar öppnat ett nytt hotell i Hundfjället som ligger i Sälen. Till hotellet hör två restauranger som drivs av Pontus Frithiof och det var det som främst fick mej att tacka ja. Jobb alltså, inte semester. Dessutom tänkte jag att det skulle vara ett bra tillfälle att ta lite vinterbilder för framtida behov, det är ont om den möjligheten i Stockholm lixom. Då tänker jag granar som nästan viker sej under lager av snö, vita vidder och riktigt vintervyer, sånt jag helst inte går ut i – men som är fint på bild.

Jag tackade alltså ja, önskade sol och hoppades att de alldeles för många minusgraderna skulle bli mer rimliga. I torsdagsmorse var jag uppe innan tuppen, det var inte sol men minusgraderna var iaf färre. 6-7 timmar i buss är ju inte jättekul, särskilt inte när man ska göra om det dagen efter, men jag lyckades iaf läsa en hel del på vägen utan att må allt för illa. Vi var kanske 10-12 personer som åkte en stor buss, så det fanns gott om plats att vräka sej.

Snötäckte blev tjockare ju längre norrut vi kom och när vi kom fram möttes vi av en total vintervärld. Att svänga av landsvägen och köra ner till det sprillans nya hotellet ”SkiStar Lodge”, var som att komma till ett resort i Colorado. Jag har varit i Vail, iofs på sommaren men ändå, det var exakt samma känsla! Stilrent, ”cleant”, toppmodernt och en febril aktivitet. Bara några timmar innan öppning preparerades skidbackarna, skyltar skulle på plats och en massa annat. Från mitt fönster på fjärde våningen kunde jag se hur hantverkare och hotellpersonal skyndade fram och tillbaka. Inte så stressade, men förväntansfulla.

Jag checkade in som första gäst på hotellet, det bara blev så att jag var först ur bussen. Att kliva in som första gäst på ett sprillans nytt hotellrum är lite speciellt faktiskt. Doften av nya möbler, snickerier, nya textilier… allt slår emot en. Det första jag gör när jag kommer in på ett hotellrum är att kolla in utsikten, den var magisk! Jag hade utsikt över skidbackarna och kunde se hur pistmaskinerna jobbade för att ge de första gästerna den perfekta skidupplevelsen. De jobbade sedan hela natten.

Vi fick en rundtur av hotellet där vi fick se olika sorters rum, restaurangerna, skidbutiken med omklädningsrum, gymmet och ett härligt SPA med flera olika pooler både inne och ute, bastu och relaxavdelning. Hade jag haft mer tid hade jag gärna tillbringat en del tid här, vilket några också gjorde, men jag prioriterade annat och får väl komma tillbaka och testa nån annan gång istället. Hotellet är jättestort! Med generösa gemensamhetsutrymmen men vi var bara ett fåtal som var där på torsdagen, och hade alltså gott om plats att ta bilder och i lugn och ro upptäcka stället.

Klockan 18 var det dax för fördrink och middag. Jag var färdig tidigt och passade på att se mej runt i restaurangen och prata lite med personalen både i baren och restaurangen. Jag fick smaka signaturdrinken och lite annat smått och gott innan det var dax att sätta sej till bords och avnjuta en fyrarättersmiddag signerad Pontus Frithiof. Nu ska vi tänka fjällen, svenskt, rustikt och att man har varit igång i skidbackarna hela dagen. Precis så var maten, men med en elegant tvist. Nåja, kanske inte supersvenskt… men ändå. Sushi till första förrätten, hummer till den andra. Pärlhöna med en boll av Västerbottenost och baked Alaska till efterrätt. Behöver jag säga att man blev mätt?

Middagen blev rätt lång eftersom vi hade så ruskigt trevligt och satt och pratade hur länge som helst. När personalen började duka om för frukost, lyfte vi på häckarna och gick ut i baren. Där fick jag ett bra snack med VD´n för SkiStar innan det var dax att dra sej tillbaka. Sängarna var såååå sköna! Täcket var så där fluffigt som bara ett hotelltäcke kan vara 🙂

Jag hade beställt sol, men vaknade till ymnigt snöfall. Efter frukosten packade vi ihop och ställde väskorna i bagagerummet. Jag klädde mej med det varmaste jag hade och tillsammans med två andra journalister gick vi till liftarna. Där tog vi liften upp till toppen. Vi åkte genom sjutton nyanser av vitt, kallt som satan och snöflingorna var som små nålar i ansiktet. Jag är ju inget större fan av snö, vinter och kyla – men är man för en gångs skull i fjällen så ska man se det man kan. Så det gjorde jag.

Väl uppe på toppen tog vi ett gäng bilder, innan vi gick ner en bit och gick in i den lilla fikastugan. Där var så mysigt! Elden sprakade och vi drack varm choklad med grädde och satt och pratade alldeles för länge. Efter lite flera bilder tog vi liften ner igen. Man kan faktiskt åka lift och vara på fjället utan att åka skidor, så det så!

Deadlines skulle hållas så vi satte oss i ett av alla gemensamhetsutrymmen på hotellet och jobbade. Större delen av förmiddagen hade försvunnit där uppe på toppen, men lite tid fanns det för jobb innan det var dax för lunch och hemgång. De andra två satt och skrev, jag läste och uppdaterade sociala medier. Jag hade inte ens en dator med mej, fullt medvetet. Jag räknade dock iskallt med att jag skulle kunna läsa ikapp lite och det gjorde jag också.

Efter lunch var det bara att stuva in sej i bussen igen och påbörja den alldeles för långa resan hem igen. 38 timmar efter att jag lämnade Tumba, var jag tillbaka igen och Martin väntade vid tåget, precis som han alltid gör när jag kommer hem sent. Väldigt många timmar i buss, typ 14… men en kul resa med härliga människor. Hotellet SkiStar Lodge, som vi besökte, var helt otroligt och Hundfjället var ju jättefint. Vi kommer absolut tillbaka i sommar, då med husbilen Peppe eftersom man fixat ställplatser här och servicehus är på g. Vi ska åka runt i Norrland sommaren -22, så det blir kanon att kolla in SkiStars ställplatser.

Detta var nog sista jobbet för i år, om det inte dyker upp något mer. Men som det ser ut så är det hyfsat lugnt nu, ända fram till mitten av januari. Vi skulle ju åkt till Bali, så inget är inbokat. Så nu blir det en månad med fokus på hälsan igen. Det är verkligen dax efter alla julbord och mycket jobb. Åsså ska jag skriva ikapp såklart… Lugnt betyder alltså inte ledigt :-p

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

7 boktips till jul!

7 boktips till jul!

Kommentarer 8 kommentarer

Äntligen har jag läst klart min hög med julböcker! Det tog lite längre tid än jag tänkte, men men…

Jag kommer inte ihåg när jag började med första julboken, men planen var att jag skulle vara färdig innan första advent och hunnit skriva om dem också innan dess. Så blev det alltså inte… det kom lite i vägen. Annars är ju julböcker i feelgood-genren väldigt snabb- och lättlästa och så var dessa också även om det tog längre tid än planerat.

Jag har iaf haft några härliga veckor med mysiga böcker, då jag verkligen grottat ner mej i jul och julkänslor långt innan advent. Några av böckerna är sprillans nya, andra släpptes redan förra året.

Någon favorit har jag fått, vilken eller vilka berättar jag längre ner 🙂

En oönskad julklapp – Sara Molin

Detta är Sara Molins andra roman, hon debuterade så sent som 2019 och denna kom redan förra året. En oönskad julklapp har alla ingredienser som jag vill ha; lite Afrika, vänskap och oväntad kärlek.

Det handlar om Diana som ogärna lämnar Tanzania för att tillbringa november och december i Sverige. Hon tycker inte om känslan av att inte passa in, och hon vill definitivt inte fira en svensk jul med alla förväntningar det innebär. Men hon kan inte säga nej när mamma för tredje året i rad ber henne, dessutom ger det henne en chans att jobba lite extra, och tjäna ihop välbehövliga pengar för tiden som sedan ska spenderas på nytt jobb i Kenya.

Men i Sverige blir ingenting som hon tänkt sig, såklart. När det framkommer att Dianas förmodat avlidne pappa inte bara lever, utan dessutom har en ny familj, kan hon inte låta bli att söka upp sin halvsyster. Bara för att se hur hon ser ut. Så klart trasslar allt till sej… det blir missförstånd och lögner, som det ska vara i en bra bok 🙂

Det är en både lätt- och snabbläst bok, full med värme, humor och kärlek. Åsså lite Afrika såklart 🙂

Tolv hjärtan till jul – Jenny Bayliss

Även den här boken kom förra året och är lite annorlunda måste jag nog säga. Det handlar om 34-åriga Kate som är väl medveten om att hon inte behöver en man för att bli lycklig, men det vore kanske inte så dumt att ha en.

Kate flyttade hem för att hjälpa sin sjuke far men hon hade inte tänkt att stanna där. Hon sköter sitt jobb för det stora varuhuset Liberty i London på distans, och bakar lite åt caféet i byn. Caféet drivs av en gammal vän, som försvann ur hennes liv under en tid, pga ett missförstånd ska det visa sej.

Hon trivs alldeles utmärkt som singel, men säger ändå ok till att vara med i ett dejtingprogram: Tolv dejter under veckorna fram till jul. Detta följs snart ivrigt av hela byn, men finns mannen med stor M på någon av de tolv dejterna?

Det är underhållande och mysigt, men tolv känns som lite utdraget och det blir lite stressigt, känner jag som inte ens är med på dejtandet. Men jag gillar boken och nog sjutton känner man igen sej i en del av dejterna och de mysko männen… Det är roligt, mysigt och juligt och såklart sträckläser man!

En storm i juletid – Camilla Davidsson

Jag har hört mycket gott om Camilla Davidssons böcker, men inte läst någon förrän nu. I like it!!! Handlingen utspelar sej i Stockholm, vilket ju är kul när man känner igen sej. Dessutom väldigt ”corona”-aktuell… vad det betyder får ni läsa själva.

Det handlar om Alice som försöker komma över ett stort svek och nu sitter i en andrahandslägenhet på Mariatorget och slickar sina sår. Första advent står för dörren, vanligtvis älskar Alice allt gnistrande pynt och alla ljusdekorationer, men inte i år. Hon tänker inte ens ta fram en ljusstake! Istället jobbar hon så mycket hon kan genom att hjälpa aspirerande författare med deras bokmanus.

Samuel Engman är redan en omtalad deckarförfattare, men han vill byta genre och ber Alice om hjälp. Samarbetet går trögt till en början, dessutom blir Alice störd av den lilla flickan Poppy och av katten Confucius. Känslan av sveket finns där, men börjar blekna undan lite – så pass att hon vågar träffa Samuel på riktigt och inte bara prata via mail. Långsamt utvecklas en intressant historia såväl i Samuels bokmanus som i hennes eget liv. Mysigt mysigt mysigt!!!! Men såklart lite missförstånd som ska klaras ut på vägen, som det ska vara 🙂

Julstök i Halleholm – Ruth Kvarnström-Jones

Detta är andra delen i serien om Halleholm, vilket märks lite i början – men man kommer in i karaktärerna rätt snabbt.

Lovisas liv har äntligen ordnat upp sig: hon har stora planer inför julen på stans bästa bageri och kärleken mellan henne och cancerläkaren Axel spirar. Men en dag ber han Lovisa att göra en sak som hon vägrar och detta startar en spiral av negativa händelser.

Julen närmar sig och mitt i julstöket på konditoriet halkar Lovisa och bryter armen. Axel är ute ur hennes liv och bästa vännen beter sej konstigt. Hur ska hon få kondiset klart till jul och hur ska hon lyckas baka med bara en arm?

Även här är det såklart missförstånd, gamla minnen som gör sej påminda och outredda händelser som ställer till det. Härligt härligt! Nu måste jag nog läsa första delen också för detta gillade jag verkligen!

Jul på det lilla hotellet vid havet – Jenny Colgan

Jenny Colgan föddes i Skottland, har bott i Nederländerna, USA och Frankrike innan hon nu åter igen slagit sej ner i Skottland. Detta är hennes elfte roman som översatts till svenska och den fjärde delen i serien om Flora på ön Mure.

Det handlar egentligen om nyblivna mamman Flora som är orolig för sin bror Fintan. Han har inte kommit över sorgen efter sin partner Coltan och Flora vill hjälpa honom att komma på fötter igen. Det hemsökta gamla hotellet vid öns spets var Coltans hjärteprojekt. Med lite hjälp från Flora kan Fintan förvandla hotellet till en festlig oas av sprakande brasor och god mat, allt lagom till jul.

Men jag tycker att den egentliga huvudpersonen är norska Konstantin som blivit tvingad till ön av sin pappa som tröttnat på sonens fasoner. Att driva ett hotell visar sig inte så enkelt Flora först trodde. De enda som är intresserade av att komma till den vindpinade lilla ön för att arbeta i köket är en fransk kock med ett temperament som skrämmer i väg de flesta och Konstantin som inte avslöjar vem han egentligen är utan bara vill komma därifrån så fort det går. Men så finns ju den där söta köksflickan också… så bråttom hem kanske han ändå inte har…

Detta är alltså också en del i en historia, men det går snabbt att komma in i handlingen ändå. Och nu är man ju så sugen på att läsa de andra böckerna i serien. Jag har läst annat av Jenny Colgan och gillar hennes böcker väldigt mycket. Det är så uberromatiskt och förutsägbart att man bara smäller av! Precis som det ska vara 🙂

En sagolik jul – Sofia Ymén

Även detta är en del i en serie, men det gör inte heller särskilt mycket. Det handlar om Fors gård, hästar och Hedvig som gjort precis det som förväntats av henne. Gift sig med den stora ungdomskärleken som dessutom delat hennes hästintresse, utbildat sig till och fått tjänst som ridlärare på den lokala ridskolan och fött en underbar dotter, Märta. Men när det visar sig att hennes man haft en affär och dessutom gjort den andra kvinnan gravid rasar det perfekta livet samman.

Här finns såklart igenkänning hos alla oss som skilt oss och haft små barn. Pusslet, sveken, fasader som ska hålla uppe och sorgen över att livet inte blev som man tänkt sej och drömt om. Att stå där som frånskild och ensamstående mamma. Konflikter med ex, ibland ganska onödiga såna… Bit för bit får hon ändå ihop sitt nya liv och plötsligt är Hedvig en del av Fors Gårds verksamhet. Nytt arbete, ny bostad och dottern varannan vecka, ett nytt liv, men kanske inte så dåligt ändå? Hoppet om en sagolik jul är inte förlorat än …

En fin historia om att börja om på nytt, med snö, kärlek, vänskap och hästar som ingredienser. Å nu måste jag såklart läsa de andra böckerna också… känns som ett återkommande tema 😛

Julbrevet – Kjersti Herland Johnsen

Den här boken blev jag först lite stressad av. Att vara så bunden vid rutiner som huvudpersonen Linda är, kan inte vara friskt… men så känner jag säkert för att jag inte har särskilt många traditioner runt högtider. Linda har mycket bestämda åsikter om vad som ska göras varje dag under advent. Men det har ju sin förklaring såklart…

Linda är ensamstående och bor med sin trettonåriga son Brage i Oslo. Hon jobbar som redaktör för ett förlag och gör sitt bästa för att skapa en trygg uppväxt åt sin son. Tryggare än den hon själv hade. Hon håller hårt på deras traditioner och runt jul är de extra viktiga. Linda har planerat så att allt ska bli perfekt.

Men när Brages pappa överraskande dyker upp, kastas alla planer omkull. Samtidigt mottar hon ett brev från en okänd avsändare. Hon avfärdar det först, men när det kommer ett till blir hon fundersam. Avsändaren verkar veta vem hon är. En äldre ensam herre som har ägnat sitt liv åt att göra gott, men vad vill han henne?

Jag blir lite förbannad när exet dyker upp och börjar planera grejer över jul, utan att prata med den som tagit ansvar för barnet under hela dess uppväxt. Så gör man inte! Att jag blir förbannad måste vara ett gott betyg åt författaren att denne skriver trovärdigt.

Jag har alltså ett lite kluvet förhållande till den här boken. Den gör mej upprörd, samtidigt som jag känner igen mej och gillar parallellhandlingen. Detta är en debutroman och det ska bli spännande att se vad hon skriver nästa gång. Blir det samma igenkänning då tro?

…..

Sju böcker av sju olika författare. Om vi börjar överst så är en Oönskad julkapp, En storm i juletid, Halleholm, Hotellet vid havet och En sagolik jul favoriterna. Nästan alla alltså 😛

Jag vill få känslan att boken inte går att lägga ifrån mej och den känslan får jag med de här fem böckerna. Jag vill också få känslan att jag vill ha mer, när boken är slut och det får jag också med de här böckerna. Jag vile veta hur det går för alla kärleksparen ju! Och det kan jag alltså få, iaf när de ingår i en serie och det är utlovat en fortsättning. Me like!

Nu ska jag lägga julböckerna bakom mej och ta itu med alla andra böcker som kommit under tiden. Nu blir det en blandning av boigrafier, feelgood, crime och historia. God jul!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube